Det började explosivt. Den stridbara Marine Le Pen, 53, är dotter till en politisk rörelse. Hon föddes in i ständiga diskussioner, i kamp och kontroverser. Den hetsiga debatten var hennes livsluft. Beslutet att gå i sin kontroversielle faders fotspår kom när hon var åtta år och med egna ögon fick bevittna ett bombattentat vars avsikt var att mörda pappa, för att pappa ville rädda det stolta Frankrike.

Lilla Marine kunde inte tänka sig något mer ädelt och osjälviskt än fadern Jean-Marie och hans ständiga kamp mot de krafter som hotade att undergräva fransk kultur, fransk stil, fransk industri och franska värden, i synnerhet den massiva invandringen från Frankrikes forna kolonier. Sida vid sida kämpade far och dotter under decennier av debatt och kampanj. Till slut överräckte fadern ledarskapet åt sin stridbara dotter. Hon

hade varit läraktig och hade en oklanderlig integritet. Hon lät aldrig person gå före sak, såtillvida var hon omutlig. Eldprovet kom 2015, när hon, som partiledare, uteslöt den förutvarande partiledaren, tillika grundaren, tillika hennes egen mentor, förebild och far. Han hade vägrat be om ursäkt offentligt för att han i en intervju hade kallat de tyska koncentrationslägrens gaskammare för en “historisk bagatell”. Den gamle hedersledamoten fick gå. Det måste ha varit smärtsamt, eftersom Jean-Marie Le Pen redan genomgått en svår förnedring, när Marines vackra mor, Pierrette, att förnedra sin man under en äktenskapskris, lät vika ut sig i franska Playboy och försvann med en älskare. Fransk passion och franska svartsjukedramer är lite extra.

Den historiska bagatellen

Marine var alltså 8 när familjens lägenhet sprängdes, 16 när hennes mor försvann. Hon ville bli polis, pluggade till jurist, försvarade främst sin fars anhängare i rätten och när Saturnus efter nästan 30 år återkommit till den position den hade när Marine först såg dagens ljus kände hon, som så många, sitt kall. Vid 30 gick hon in i politiken på heltid. Hon gav sin fars bespottade parti ett nytt ansikte. Eldprovet var när hon följde faderns principer att låta sak gå före person och uteslöt fadern ur partiet. Jean-Marie var alltid envis, annars hade det inte blivit något politiskt parti av Nationella Fronten, denna envishet var även en belastning. När fadern vägrade ta tillbaka och be om ursäkt för det där med “historisk bagatell”, då rann bägaren över och hans egen dotter var tvungen att välja mellan familjesammanhållningen och de politiska principer hon av fadern hade lärt sig att hålla heliga. Nationella fronten skall inte vara ett rasistiskt parti, än mindre ett antisemitiskt sådant.

En radikal Fenix

Det smärtsamma uteslutningsärendet mot fadern, mentorn, förebilden och grundaren av det parti som Marine Le Pen såg som Frankrikes enda hopp och sin egen ödesväg, det innebar ett eldprov för Marine personligen. Men det innebar även en förnyelse av partiet självt. Partiet blev rumsrent och Marine Le Pen hade visat sig värdig att räknas som seriös politiker. Och nu siktar hon högt: På en Frexit. Hon säger det inte så högt längre men vill få bort Frankrike från EU, bekämpa globalismen och verka för en mellanstatlig, inte en överstatlig, form av samverkan mellan Europas fria folk och deras länder. Eftersom Kol- och stålunionen mellan Tyskland och Frankrike var själva upphovet till EU är detta ett vågspel. Denna union, som var ett handelsavtal, skulle garantera att något krig mellan Europas primära kulturnationer aldrig mer kunde utbryta.

Som om inte det skulle vara nog vill hon ta ut Frankrike ur NATO, återinföra dödsstraffet, stänga islamistiska moskéer, förbjuda bärandet av hijab i offentliga miljöer och utvisa misstänkta terrorister. Hon får fiender. Men hon är van vid det. Och ju mer hatad hon blir av de som ogillar hennes politik, desto mer älskad blir hon av de som gillar den. Hon har nästan gjort det till ett varumärke att visa sig frimodig och orädd, ta lätt på dödshot och röra sig bland vanligt folk.

Dessutom är hon kedjerökare.

Många ser Marine Le Pen som en lejoninna. Det beror förstås på att hon rör och för sig med pondus och att hennes drag för tankarna till lejon. Men kan det finns mer kosmiska skäl till denna air av konungslig karisma och pondus? Vi vet efter en rad av liknande karaktärsanalyser att det är möjligt att ana något av en människas djupare karaktär genom när och var hon är född. Samtidigt har vi vid det här laget även förstått att dessa aningar inte är pålitligare än ens eget samvete tillåter. Eftersom det enbart är i ett gott samvetes ljus man kan lita på vad man eventuellt ser när man blickar in i en annan människa på samma sätt som man blickar in i sig själv vid introspektion. Använder man nyfikenhetens, avundens, skadeglädjens eller passionens ljus så kan man inte lita på det man ser. Det man ser kommer då vara allt för färgat av det man vill se. Och det man vill se kommer att vara lika förmörkat som den andres inre kommer att vara upplyst, så man kan inte neutralisera biverkningarna av sitt eventuella önsketänkande. Och att man har ett sådant måste man förutsätta. Därför är det varken etiskt, moraliskt eller intellektuellt försvarbart att ens försöka få en djupare inblick i en människas karaktär än den inblick man kan vilja ha i någon man tycker om och respekterar.

Dörrvakten till detta studium har därför en blick som säger oss:

Den man inte kan känna någon typ av respekt eller ödmjukhet inför, den kan inte visa vem den är i sitt inre. Det är en naturlag. Alla praktiserande själasörjare -- terapeuter, psykologer, präster och motsvarande -- är klara över detta. Annars skulle de inte kunna utöva sitt yrke. Att med hjälp av stjärnhimlens exakta rörelser och konstellationer närma sig en människas inre är inget undantag, det är tvärtom än mer så att man kommer att landa fel om man hoppar över den där ödmjuka respekten, och det gäller precis lika mycket om man känner spontan motvilja som om man känner spontan sympati för den som skall betraktas. En människa, även en skurk, är inget föremål, inget objekt, utan ett subjekt, ett väsen. Med ett öde, en inre värld, en historia och en framtid. Och med en mer eller mindre fri vilja. Som vi själva. Gör vi oss bara helt klara över detta så vet vi om vi har vårt samvetes tillåtelse att gå vidare i att närma oss kärnan i någons personlighet.

Nu vet vi om vi skall läsa vidare eller om vi skall göra något annat.

Lejoninna med tur

Marine Le Pen är verkligen en lejoninna. Hon tog sitt första andetag när solen rörde sig genom Lejonets tecken och det har präglat henne både fysiskt och psykiskt. Solen ger oss den starkaste prägeln. Men inte den enda. Och även solens prägel påverkas av andra kosmiska faktorer. Låt oss se vilka dessa är i just Marine Le Pens fall, och låt oss göra det med den respekt som saken kräver!

Det första man slås av är stortrigonen. Denna triangelrelation omfattar inte solen men den ger hennes karaktär en lika stark prägel, eftersom den sammanlänkar tre olika himmelska intelligenser till en enda. De tre är dessutom, i hennes fall, tre mycket inflytelserika intelligenser, nämligen den sköna Venus, i stolta Lejonets tecken, den stränga Saturnus, i initiativrika Vädurens tecken och den känslostarka månen, i strävsamma Stenbockens tecken. Dessa tre intelligenser, alltså planeter, och deras respektive klangbottnar, alltså tecken, gynnar varandra, ger varandra energi och bekräftelse, och låter Marine Le Pen få en sorts tur som inte är självklar för alla. Även i motgång har hon denna tur. Ja, just genom den har hon klarat motgångar som andra skulle knäckas av. Hennes talrika politiska fiender kan reta sig på den. Hennes vänner förundras. Men ingen, inte ens hon själv, kan fullständigt se mekanismerna bakom den. En tredjedel kan andra se. Det är den stolta skönhetens kvalitet, den som kommer från Venus i Lejonet. Men den kan ju lika gärna komma från att hon har själva sin jagkänsla, solen, i Lejonet, i konjunktion med kommunikationens intelligens Merkurius.

Venus i päls med sällskap

Den som lyckas separera ut det specifikt veneriska, det som har att göra med hennes kvinnlighet, hennes skönhet och känsla för stil, den är turen på spåren. Men kommer inte längre än till att konstatera att denna Venus har förstärkning från okända orter. Dessa orter är okända för en utomstående betraktare för att de är bakom varsin gräns. Den ena gränsen är horisonten. Under den kan inte ens Marine själv ringa in vad det är för en intelligens som verkar (det är månen). Den andra gränsen är den som utgörs av linjen mellan solens höjdpunkt och dess lägsta punkt, på sin bana runt jorden, MC/IC, som skiljer förmiddag från eftermiddag. Kort sagt är det enbart förmiddagsljuset som avslöjar sina intelligenser för utomstående. I takt med att ljuset mognar blir det allt mer synligt för en annan kategori, men till det återkommer vi längre fram.

Trekanten

Hur ser då denna stora trigon ut, på ett horoskop? Den ser ut som en rundgång mellan tre planeter. Såhär:

Stridbart, pratsamt, jagstarkt lejon

Mellan AC, den östra horisonten, och MC, middagspunkten, finns en hel rad av Marine Le Pens intelligenser. Alla, ja utom den alltid omärkliga Uranus, ♅, här i konjunktion med den lika omärkliga Pluto, ♇, i Jungfruns tecken, utmärker egenskaper som, just för att de befinner sig mellan AC och MC, är fullt märkbara för en någorlunda sensibel människa i Marines närhet.

De intelligenser som märks mest är således den starka visionens Jupiter i praktiska Jungfruns tecken, Venus i Lejonet, med sina dolda kopplingar till två andra intelligenser, starkast märks sol-Merkurius-konjunktionen, också i Lejonet, samt stridbara Mars, så nära Lejonet man kan komma utan att lämna det revirorienterade Kräftans tecken.

Men låt oss först fokusera på den där stora trigonen; triangelrelationen mellan Venus i Lejonet, Saturnus i Väduren och månen i Stenbocken. Det är den som ger henne tur. Som ger henne den där magin som låter henne landa på fötterna som en katt hur hon än kastas omkring. Såhär kan den visualiseras. De blåa strecken är förstås inte synliga, de symboliserar det faktum att Venus, Saturnus och månen står ca 120 grader från varandra.

Venerisk elegans

Venus intelligens, som ger Marine charm och elegans, är påtaglig. Men hennes charm och elegans är inte ett isolerat fenomen, det står som sagt i direkt förbindelse med två andra krafter. Från Saturnus kommer något som verkar kylande, uppstramande och strängt. Gränssättande och en smula allvarsamt. Denna kvalitet är hon själv medveten om, men den syns inte så mycket utåt. Däremot påverkar den som sagt hennes charm och elegans och gör den en smula sträv och krävande. Hon ville trots allt bli polis. En annan kvalitet som påverkar Venus är månen. Men eftersom månen befinner sig långt nere under ytan så har varken Marines vänner eller hon själv koll på den kraften. Stark är den dock, och ger hennes charm och elegans en besjälad känsla. Eftersom den klingar mot en fond av Stenbocken så skapar denna känsla en air av ambition. Hon drar sig, med andra ord, inte för att använda sin charm för att uppnå sina mål. Såtillvida är hon kanske lite extra mycket fransyska. Och två av dessa tre planeter, Venus och Saturnus, står i eldtecken, vilket innebär att hon har temperament.

Jordig måne

Hade hon bara väntat en stund till med att födas så hade hon kanske varit alldeles för eldfängd för juridik och politik, men månen hann inte lämna jordtecknet Stenbocken, vilket gör henne mer sansad och systematisk än om månen hade hunnit in i eldtecknet Skytten. Skall man arbeta med den ökänt komplicerade franska byråkratin så gäller det att vara skärpt. Och ha en känsla för det som andra kan se som bagateller.

Saturnisk skärpa

En god del av Marines Le Pens skärpa har sin förklaring i just trigonen mellan Saturnus och månen. Utan månen kan Saturnus bli fantasilös, snål och torr. Utan Saturnus kan månen bli sentimental, utsvävande och inbilsk. Tillsammans tar de fram det bästa i varandra, men det kan bli rätt kallt. Det är där trigonerna till Venus kommer in i bilden. I och med att både Saturnus och månen får prägel av ljuva, varma Venus motverkas kylan. Och trigoner är lagom enkla länkar som ger en lätt medvind men inte snabbare än att samvetet hänger med. Rundgången som gör dessa tre trigoner till en triangel, eller som det heter: en stortrigon, skapar den där magin som ger henne flyt även när andra skulle ha börjat tvivla. Hon är rätt säker på sin sak.

Noderna som nål

Men det beror inte bara på stortrigonen. Det beror även på att Månens norra nod är placerad precis på andra sidan av västra horisonten, ungefär lika nära som Saturnus, men under. Och månens noder är den karmiska kompassnålen. Noderna är alltså alltid mitt emot varandra.

Sydnoden, som pekar på det hon är trygg i, det hon kan vila i eftersom det är karmiskt välbekant, är strax ovanför den östra horisonten.

Där är Vågen. Sydnoden i Vågen på AC ger Marine Le Pen den framtoning av att vara pålitlig och dominant som både fienderna och beundrarna ser hos henne -- den auktoritära juristen som gärna tar plats.

Att villigt gå i döden

Nordnoden precis under DC ger henne något ganska speciellt, nämligen ett medvetande om att hon mycketväl kan dö i strid för sin sak. Hur kan hon ta det så lätt? Det beror inte på att hon är överdrivet religiös. Men hon har en syn på döden som präglas av att hon föddes under studentrevolten 1968. Under denna omvälvande period var Uranus i konjunktion med Pluto. Uranus låter oss se att våra vanliga tankar inte alls är så självklara. Och Pluto låter oss tänka på döden. Våra vanliga tankar kring döden är alltså inte alls så självklara. Döden kan innebära något helt annat än vi tänker oss! Och Marines generation är född under den osynliga dubbelstjärna som öppnar medvetandet för en sådan inställning. Dessutom, just i Marines fall, står den mot bakgrund av Jungfruns rena tecken. Här finns ingen plats för baktankar och B-planer, kompromisser och glidningar. Virgo, Jungfrun, är ärlig och rak utan att tänka på kostnaderna. När döden är redo för henne, då är hon redo för döden. Och den blir nog inte som man har tänkt sig. Hon tänker inte oroa sig. Det passar inte hennes praktiska sinnelag. Därför kan hon le både varmt och lite överlägset åt dödshoten.

Sikte på Valhall

En annan orsak är att nordnoden, hennes karmiska färdriktningsvisare, pekar ditåt. Inte till döden som sådan, utan till döden som port, DC. Genom dödens port, över tröskeln och förbi dess stränga väktare går hennes väg förr eller senare och det är hon helt klaröver. Det skrämmer henne inte. Tvärtom är de flesta av hennes stora inspirationskällor människor som redan tagit steget över, och inspirerar därifrån. Att hon en dag kommer att följa sina hjältar är inget hon tvivlar på eller romantiserar kring. Det bara är så. Och tills dess tänker hon strida som den lejoninna hon är och utarbeta den mest praktiska politiska vision hon är kapabel till.

Ledarskap som konstform

Jupiter i Jungfrun kommer att ge henne få alternativ, det är hennes mission att leda, och med månen i trigon till Jupiter gör hon det med smittande entusiasm. Jupiters harmoniska relation till månen gör ledarskapet närmast till en konstform. Att månen dessutom är i Stenbocken ger känslan envishet, uthållighet och ambition. Hur de psykologiska mekanismerna kring den känslan fungerar ser varken hon själv eller andra, eftersom månen, som vi konstaterade redan när vi talade om tur och stortrigonen, verkar under ytan, i de djupasteunderjordsrymder. Hennes ledarskap går, sin praktiska inriktning till trots, på konstnärlig intuition.

Lunas djup

Marine Le Pen improviserar mer än man kan tro. Och hon gör det från månen i Stenbocken, djupt nere i tredje huset, nästan vid IC.

Månen, känslans intelligens där nere i djupen, är nästan som en sorts sambandscentral. Den resonerar med både Pluto, Jupiter och Venus i öster och med Saturnus, nordnoden och Kiron i väster. Utan att hon vet annat än att någonting inom henne ger henne ett djup. Det lunära ger alltså extra djup och känsla åt både det joviala och det veneriska draget i hennes personlighet. I det avseendet är hon konstnärinna. Månen har även en distinkt resonans med Uranus, men i form av en kvadratur. Det betyder att hennes känslomässiga intelligens är på kant med det där som gör hennes mentalitet spännande och nytänkande.

Spontant tvivlar hon på auktoriteter och invanda tankemönster och när hon lärde sig hantera sin rebelliska natur var det detta som gjorde henne till en politiker.

När detta skrivs pågår sista röstomgången. När det läses vet vi hur det gick. Troligen fick det franska folket inte sin första kvinnliga president den här gången heller, men det kom ännu närmare än förra gången. De djupa folklagren stöder henne. Men många är för uppgivna för att rösta. Lyckas hon få fart på soffliggarna så beror det på den sträva, väckande kvadraturen mellan månen och konjunktionen Pluto-Uranus, parad med den lika sträva kvadraturen mellan den mystiskt trippade Neptunus i skumma Skorpionen nere under horisonten i andra huset och stortrigonens charmanta Venus i stolta Lejonet. Det kan se ut som en skavande aspekt men leder ofta till en idealiserad syn på den eller det man bryr sig om. När hon smickrar sin publik, eller sitt folk, så kan det alltså vara äkta även om det egentligen är överdrivet. Sådant kan faktiskt få sega och motvilliga soffliggare på fötter för att masa sig iväg till vallokalen i tid. Om de bara råkar ha tv:n på så de hör hur mycket hon tror på dem och deras framtid som fria, franska medborgare.

Tro som urkraft

Marine Le Pen tror. Hon är troende. Hon är inte egoist, inte materialist, inte ateist, inte heller religiös i traditionell mening, men hon är troende. Hon tror på den franska tanken och på fria nationalstater. Hon tror på folksjälarnas fria förbund. Och hon tror på en meningsfull död, när den än kommer. Fast i grund och botten är hennes tro av det där ogripbara slaget. Skulle man fråga så skulle hon nog bara svara med en politisk klyscha. Svaret skulle vara undvikande. Tron är viktig för henne. För viktig för att blottas och beskrivas i ord. Men med nordnoden på DC, gränssnittet till den Andra Världen, och en Kiron som råkar backa just när hon föds så är det givet att allt i hennes privatliv som kan skava och svida bara triggar henne att aldrig vika ner sig och aldrig sluta sträva.

Hon skulle gärna dö i strid och hon skulle dö i någon sorts visshet om att inte ha levat förgäves även om hon aldrig når presidentposten. Hon skulle dö med känslan att nu, nu går jag till mina fäder. Nu går jag till hjältarnas och hjältinnornas sfär, de som har inspirerat mig och givit mig mod under hela mitt liv. Hon skulle dö med Jeanne d’Arc i åtanke.

Men vi lär se mer av henne först, oavsett hur det gick i valet 2022.

Emmanuel Macron lyckades bli den förste franske president som blivit omvald de senaste 20 åren.

Han blev också omvald i ett val där valdeltagandet var det lägsta på 50 år. Orsaken till det var att många såg det som ett val mellan två onda ting och inte kunde förmå sig själva att gå till vallokalerna för att lägga sin röst på antingen Macron eller Le Pen.

Detta oroar Macron, i juni blir det val till den franska nationalförsamlingen. Då finns det alternativ för de många vänsterväljare som inte lade sin röst på Macron i presidentvalet – i valet till nationalförsamlingen kan också Le Pens stärkta ställning i norra och södra Frankrike ge utdelning för hennes parti.

Samtidigt kommer de som ändå valde att rösta på Macron – vare sig de var höger eller vänster – också att ha flera alternativ att välja på; republikanerna, socialisterna eller de gröna.

Macrons parti kanske inte längre kan behålla majoriteten i nationalförsamlingen.

Den radikala vänsterns ledare Jean-Luc Mélenchon siktar på att Macron ska bli tvungen att utnämna honom till premiärminister.

Något som inte alls är omöjligt. En färsk opinionsundersökning visar att två tredjedelar av fransmännen vill att Macrons parti ska förlora sin parlamentariska majoritet och presidenten tvingas samregera med ett parlament han inte kontrollerar. Det har egentligen varit det normala tillståndet i Frankrike i några årtionden. Är presidenten socialist så är parlamentet höger, och tvärtom.

Macron kommer därför säkert att möblera om sin regering inför valen till nationalförsamlingen, samtidigt som det kommer ekonomiska stödåtgärder till de grupper som protesterat mot dyrare levnadsförhållanden.

Vi kan också räkna med utspel från Macron som han tror tilltalar unga väljare. 41 procent av dem som är mellan 18 och 24 år avstod från att rösta i presidentvalet.

25 april

12.55 Firandet i går kväll av Macrons seger verkar ha avlöpt stillsamt. Protesterna var desto mer våldsamma i bland annat Paris och Lille där demonstranter från både vänstern och högern drabbades samman med polisen.

https://twitter.com/newsflash_TF/status/1518336799105552385

11.30 Marine Le Pen avvisade i sitt tal efter valnederlaget tanken på att lämna politiken.

Men om hon ändå gör det – finns det några givna efterträdare?

Hennes systerdotter Marion Maréchal har nämnts som en möjlig kandidat – även om hon i det här presidentvalets första omgång valde att stödja Eric Zemmour.

En annan möjlig kandidat att ta över är Jordan Bardella, han är ordförande för partiet – men fortfarande kanske alltför ung – han är bara 26 år. Men han har redan etablerat sig med en alldeles egen tydlig politisk linje – de två stora frågorna för honom är de problem som invandrarna i Frankrike utgör samt klimatkrisen. Han har också etablerat starka band med Matteo Salvini i Italien (Bardella kommer själv från en italiensk immigrantfamilj och har växt upp i en tuff förort i norra Paris.

Men i nuläget verkar alltså Le Pen inte inställd på att dra sig tillbaka som partiets ledande gestalt, utan har manat medlemmar och anhängare att gå ut hårt i de kommande parlamentsvalen.

Värt att notera är Le Pen inte nämnde något om att det skulle varit sista gången hon ställde upp som presidentkandidat – något som hon tidigare hävdat. Med sina 53 år är hon med franska mått mätt en ung topppolitiker.

10.03 Hur gick det i de departement där Frankrikes tio största städer ligger?

Paris gick till Macron.

Marseille gick till Macron (men det skiljde bara fyra procent).

Lyon gick till Macron.

Toulouse gick till Macron

Nice gick till Macron (men det skiljde bara 0,2 procent).

Nantes gick till Macron.

Strasbourg gick till Macron.

Montpellier gick till Macron (men det skiljde knappt fem procent)

Bordeaux gick till Macron.

Lille gick till Macron.

Viktigt att notera är att om man ser till storstadsregionen Marseille segrade Le Pen i de departement som omger departementet Bouches-du-Rhõne där Marseille ligger – alltså i departementen Gard, Vaucluse, Alpes-de-haute-Provence och Var. Alltså vann Macron i det mycket invandrartäta Marseilles närmaste omgivningar men förlorade på den omgivande provencalska landsbygden. Och där han segrade var det med knapp marginal.

09.40 Macrons starkaste resultat kom i följande departement och regioner:

Ille-et-Vilaine, i Bretagne, där är den största staden Rennes ett centrum för IT-branschen (bara Paris är större), och för bilindustrin. 71 procent till Macron.
Storstadsregionen Paris: Paris (85,1 procent), Yvelines (71,1 procent), Val-de-Marne (74,5 procent) Seine-Saint-Denis (73,7 procent) och Hauts de Seine (80,4 procent) – samtidigt återfinns i regionen de distrikt där stödet för den radikala vänsterns Jean-Luc Mélenchon var störst i första valomgången – här var också andelen röstande bland de lägsta i Frankrike i andra omgången. Uppenbarligen kunde Mélenchons väljare i Paris inte förmå sig att välja mellan vad de liksom sin ledare såg som två onda ting.
I övrigt fick Macron bästa siffror i Bretagne, där låg de mellan 60 procent och 70 procent i de olika departementen (förutom då Ille-et-Vilaine) samt i sydligare departement på Atlantkusten.

24 april

Välkommen till vår livebevakning av det franska presidentvalet. De närmaste timmarna kommer vi att följa sammanräkningen, redovisa prognoser och svara på läsarfrågor – till det finns ett någorlunda säkert resultat.

21.50 Nyheter och sociala media fylls nu av väntade lyckönskningar till Macron från EU:s toppskikt, stats- och premiärministrar. Ekonomiexperter förutspår uppgång på börserna nu när inte en president Le Pen kan oroa EU:s organisation och stabilitet.

Vi tar därför paus och återkommer i morgon förmiddag med en eftervalsanalys, och ser på hur resultatet blev i några av de viktigaste regionerna.

21.20 Även den radikala vänsterns presidentkandidat Jean-Luc Mélenchon har nu hållit tal, och liksom Le Pen markerat att hans kamplust är obruten och att det nu gäller att koncentrera sig på parlamentsvalen i juni. Han påtalade flera gånger att han såg Macron som en svag president utan verkligt folkligt stöd – många hade röstat mot Le Pen, inte för Macron. Redan syns temat för hans parlamentskampanj tydligt. Hans anhängare lanserar nu på twitter parollen: "Mélenchon – premiärminister". Strategin innebär att man satsar på ett så bra resultat i parlamentsvalen att Macron tvingas utse Mélenchon till premiärminister.

20.25 Marine Le Pen har erkänt sig besegrad i presidentvalet – men ger inte på något sätt upp sin kamp utan deklarerade nyss i ett tal:

"Givetvis hade vi hoppat på ett annat resultat. Men med 43 procent av rösterna är det ändå en stor seger."

Hon förklarade att hon är mer bestämd än någonsin, och att det nu är dags att förbereda sig för kampen om platserna i det franska parlamentet. Hon avvisade också alla rykten om att hon tänker dra sig tillbaka från politiken.

20.23 Segermarginalen på 16 procent är större än vad något opinionsinstitut förutspått och visar också att avståndet mellan kandidaterna ökat de sista dagarna innan valet. Antagligen kan den tv-sända debatten ha spelat en viss roll för segersiffrornas storlek.

20.19 Macrons seger innebär att det är första gången en fransk president blivit omvald sedan 1958 samtidigt som han har en majoritet i parlamentet.

20.12 Reaktionerna är trotsiga på Marine Le Pens valvaka när den första prognosen offentliggörs.

https://twitter.com/sargentali/status/1518290008045674501

20.03 Macron har vunnit. Ipsos prognos ger honom segern med 58,2 % mot 41,8 för Le Pen.

19.45 Resultaten för Franska Polynesien är klara, Macron besegrade Le Pen med 51,81 % av rösterna mot 48,19. Valdeltagandet var 42 %.

https://twitter.com/jimsordet/status/1518195034247634944

19.35 Den belgiska dagstidningen La Libre och RTBF, belgisk public service–tv har publicerat två exit-polls som sträcker sig fram till 17.00 i dag. De ger Macron segern med mellan 55 och 58 procent av rösterna.

https://twitter.com/RTBFinfo/status/1518283268638052353

Frankrikes opinionsinstitut har en överenskommelse om att inte publicera exit polis förrän de franska vallokalerna stänger 20.00 i dag. Det är oklart vilka av dem som kan ha gjort de undersökningar som La Libre utgår från.

18.55 Många kommentatorer menar att det förväntade klena valdeltagandet beror på att det varit en synnerligen lam valkampanj. En av de frågor som tidigare väckt heta debatter är terrorn i Frankrike – den här gången verkade alla kandidater undvika något som präglat landet i 60 år:

https://morgonposten.se/2022/04/20/fasornas-frankrike-60-ar-av-standig-allt-varre-terror-vem/

18.45 De första resultaten har kommit från Frankrikes utomeuropeiska områden och de är starkt till Le Pens fördel.

Martinique: Macron: 39,1% - Le Pen: 60,9%

Guadeloupe: Macron: 30,4% - Le Pen: 69,6%

Guyane Macron: 39,3% - Le Pen: 60,7%

I all dessa tre fall vann Macron överlägset mot Le Pen i valet 2017. Den här gången är siffrorna omvända – än så länge.

18.30 Ni börjar reportrarna anlända till Marsfältet i Paris – där hålls Macrons valvaka och där, vid Eiffeltornet ska också segerfesten hållas om han vinner.

Var Le Pen ska fira vid en seger är hemligt. Hennes kampanjledning har bra meddelat att om så blir fallet kommer hennes 13 stora kampanjbussar rulla genom huvudstaden mot en hemlig adress – och där blir det party.

Hennes valvaka hålls i parken Bois de Boulogne och hon väntas anlägga dit kring 19.00. Nu ryktas det också att platsen för en eventuell segerfest kommer att bli Place de la Concorde. Här sattes den första giljotinen upp under franska revolutionen och här avrättades Ludvig XVI 21 januari 1793 och Marie-Antoinette den 16 oktober 1793..

18.15 Den radikala vänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon röstade vid middagstid. Oklart är vem han röstade på – eller om han valde att rösta blankt, han ju beskrivit valet mellan Macron och Le Pen som ett val mellan två onda ting. I första omgången kom han på tredje plats med nästan åtta miljoner röster. En tredjedel av dem som röstade på Mélenchon antogs inte ha bestämt sig för ur de ska rösta i början på veckan, medan de som bestämt sig var jämt fördelade mellan Macron och Le Pen. Det är om den osäkra tredjedelen Macron och Le Pen kämpat de senaste dagarna.

https://twitter.com/JLMelenchon/status/1518156493538963459

17.45 Enligt den opinionsundersökning som France24 låtit göra kan andelen soffliggare i valet bli så stot som 28 procent. Visar sig prognosen stämma får man gå tillbaka till 1969 för att finna ett så lågt valdeltagande.

Då stod valet mellan två högerkandidater – Georges Pompidou och Alain Poher. Skillnaderna var svåra att uppfatta och väljarna tyckte att det var hugget som stucket. Pompidou vann med 58,2 procent av rösterna mot Pohers 41,8 procent.

17.10 Valdeltagandet vid 17-tiden var 63,23 procent, en minskning med två procent sedan presidentvalet 2017.

15.00 Efter att han själv och hustrun lagt sina röster tackade Macron på Twitter de fransmän som i dag deltar i valet.

En av dem som svarade på presidentens tweet var en person som uppenbarligen tänkte rösta på Marine Le Pen och kallade Macron "arrogant barnunge". Tweeten illustrerades med en moderlig Le Pen som kontrasterades med lång små bilder på Macron som var avsedda att visa dennes arrogans.

https://twitter.com/frenchthanos_/status/1518204647521099776

14.00 Vid middagstid var valdeltagandet 26,41 procent, något högre än vid presidentvalets första omgång, men lägre än vid det förra presidentvalet då det vid samma tid var 29,23 procent.

Vid middagstid var ännu ingen tendens tydlig.

12.00 Marine Le Pen var den första av de två kandidaterna som visade sig vid valurnan för att lägga sin röst.

https://twitter.com/MLP_officiel/status/1518165828444823553

När massakern på Bataclan skedde i november 2015 chockades världen. Islamister mördade 131 personer och över 400 skadades. Ett nytt blodbad i Paris. Men terrorism på fransk mark är inget nytt. Fram till början av 1990-talet var en stor mängd terrorceller från olika länder och med olika politiska motiv aktiva i landet. Många var baserade i och kring Paris.

Vår granskning visar att politiska grupperingar från Iran, Irak, Syrien, Palestina och Algeriet utförde politiskt motiverade dåd på regelbunden basis. Ofta slog man till mot politiska representanter för sina motståndare. Ibland direkt mot civila mål.

Men 2015 hände något. Attacken mot Charlie Hebdo var ett sällan skådat slag mot pressfriheten i Europa. Förre presidenten François Hollande sade att ”vi är i krig” efter att han förts i säkerhet under kvällen i november 2015.

Terrorvågen som sattes i gång i Frankrike och på andra håll i Europa karaktäriserades av mer fokus på civila mål. Jihadistceller i princip varenda förort i Frankrike aktiverades. Knivar, bilar och skjutvapen var de vanligaste redskapen. Över 15 000 personer var på polisens lista över potentiella terrorister.

Emmanuel Macron och det sekulära, antiradikala Frankrike

Emmanuel Macron tillträdde 2017, mitt i denna våg av terror. Inför valet intog han en positiv hållning till invandring från muslimska länder. Han tror också på Frankrikes förmåga att absorbera utlänningar in i den inhemska kulturen.

Han har samtidigt fått ha ett stort fokus på att motverka radikalisering och terrorism. Han har konstant styrkt sin tro på laicité, sekularismen i Frankrike. Han har också ett starkt stöd bland minoritetsgrupper som judar, protestanter och muslimer.

Macron har också fått kritik för att ha uttalat ett starkt stöd för Charlie Hebdos Muhammedkarikatyrer. Enligt honom är islam ”i kris” världen över på grund av framväxten av radikal fundamentalism. Kritiker menar att han är en motståndare till muslimers livsstil över lag och inte bara mot fundamentalister.

Nya lagar gör det enklare att slå ned på utländska influenser på människor och organisationer. Läkare som utfärdar oskuldsbevis kommer bestraffas hårdare. Utländska donationer till religiösa skolor måste deklareras bättre.

Men kan Macron balansera invandring, islam och sin vision av ett enat sekulärt Frankrike? Hans motkandidat i presidentvalets andra omgång tror inte det.

Marine Le Pen, en annan vision?

Årets val är tredje gången Marine Le Pen utmanar om det högsta ämbetet i Frankrike. Hennes politiska linje är vid det här laget välkänd. Hon motsätter sig invandring, mångkultur och islamisering.

Hon vill se en avislamisering av det franska samhället och försvåra för främmande kulturer att slå rot och breda ut sig. Förbud mot slöja på offentlig plats och ett utrotande av islamistiska ideologier är två huvudpunkter i Le Pens program.

Precis som Macron är Le Pen en varm förespråkare av det sekulära Frankrike. Någon katolsk renässans kommer det inte bli frågan om ifall hon blir vald till president. Hon är dock öppen för att återinföra dödsstraffet, vilket kan ske efter en nationell folkomröstning.

Skulle Le Pen bli president kommer det bli en klar förändring i bekämpandet av radikal islamism. Det återstår att se hur den delen av befolkningen som kommer vara måltavla för integration, avislamisering och förfranskning reagerar.

Vi har sammanställt terrordåd i Frankrike från 1958 till 2021, uppdelat i kategorier efter förövarnas politiska motiv.

Algeriet

15 september 1958. Misslyckat attentat av algeriska befrielserörelsen FLN, Front de libération nationale, mot Frankrikes informationsminister Jacques Soustelle. En död och tre skadade.

18 juni 1961. OAS, Organisation de l'armée secrète, motståndare till ett fritt Algeriet, genomför bombdåd mot tåg nära Vitry-Le-François. 28 döda och över 100 skadade.

22 januari 1962. Bombdåd mot kajen i d'Orsay i Paris av OAS. En död och tolv skadade.

9 mars 1962. Bilbomb utplacerad av OAS exploderar i Parisförorten Issy-les-Moulineaux. Fredsrörelsen Mouvement de la Paix höll en demonstration på platsen vid tillfället. Tre döda och 47 skadade.

14 december 1973. Bombdåd mot Algeriets konsulat i Marseille utfört av Groupe Charles-Martel, en antiarabisk högergruppering uppkallad efter statsmannen och härföraren Karl Martell. Fyra döda och 20 skadade.

24 december 1994. Air France flight 8969 kapas av GIA, Beväpnade islamiska grupperingen från Algeriet. Sju dog, varav tre passagerare och fyra kapare. 25 skadades, varav 13 passagerare, tre ur besättningen och nio specialpoliser.

Juli till oktober 1995. Åtta bombdåd mot Paris och Lyons tunnelbana och en skola i Villeurbanne, Lyon. GIA var skyldiga och motivet var att eskalera inbördeskriget i Algeriet till Frankrike. Fyra dog och 170 skadades.

Armenien

24 oktober 1975. Bakhåll mot bil tillhörande turkiske ambassadören İsmail Erez. Två döda, ambassadören och hans chaufför. Dådet utfördes av två armeniska terrororganisationer, marxist-nationalisterna Asala (Armenian Secret Army for the Liberation of Armenia) och nationalistiska JCAG (Justice Commandos of the Armenian Genocide).

23 december 1979. Attentat mot turkiske turismattachén Yılmaz Çolpan på Champs-Élysées i Paris. JCAG utförde dådet där Çolpan blev bragt om livet.

5 augusti 1980. Två män attackerar turkiska konsulatet i Lyon. Asala tog på sig dådet. Två döda och elva skadade.

4 mars 1981. Diplomaterna Reşat Moralı och Tecelli Arı avlider efter ett attentat utfört av Asala på turkiska ambassaden i Paris. Ytterligare en person skadas i dådet.

24–25 september 1981. Asala ockuperar turkiska konsulatet i Paris och tar 56 personer som gisslan. Terroristerna krävde att politiska fångar i Turkiet skulle släppas fria. Efter ha lovats politisk asyl i Frankrike gick terroristerna med på att ge upp. En dog och två skadades.

21 juli 1982. Bombdåd mot café på Place Saint-Michel i Paris. 15 döda i dådet som utfördes av Asala.

28 februari 1983. Bombdåd mot resebyrån Marmara. Asala tar på sig dådet. En död och fyra skadade.

15 juli 1983. Bombdåd på flygplasten Orly i Paris. Dådet skedde vid incheckningsdisken för Turkish Airlines. Åtta dör och 55 skadas. En svensk medborgare dog i dådet.

Israel

20 maj 1978. Tre terrorister öppnar eld mot passagerare till EL Al i terminalen på Orlyflygplatsen i Paris. Terroristerna tillhörde grupperingen Les fils du sud Liban (Ungefär: södra Libanons söner), tillhörandes libanes-palestinska FPLP. Fyra döda och fem skadade.

27 mars 1979. Bombdåd mot judiskt studentboende i Paris dagen efter fredsavtalet mellan Israel och Egypten. 32 skadade.

3 oktober 1980. Bombdåd under högtiden simchat torah mot synagogan Union Libérale Israélite de France på Copernicgatan i Paris. Nynazistiska FANE, Fédération d'action nationale et européenne, tog på sig dådet, polisens utredare pekade i stället på palestinska nationalister som troliga gärningsmän. Libanesen Hassan Diab, boendes i Kanada sedan 1993, lämnades ut till Frankrike i november 2014 misstänkt för dådet, men blev släppt 2018 i brist på bevis. I maj 2021 upphävde fransk domstol sitt tidigare beslut och vill att Diab ska medverka i en kommande rättegång. Fyra dör och 46 skadas.

3 april 1982. Israeliska diplomaten Yaacov Barsimentov mördas i ett attentat i Paris. Marxist-leninistiska organisationen LARF från Libanon eller PLO utförde dådet. En död.

9 augusti 1982. Attentat mot restaurangen Chez Jo Goldenberg i Maraiskvarteren i Paris. Terrororganisationen ANO, Abu Nidal-organisationen, stod bakom dådet som utfördes med granater och kulspruta. Sex döda och 22 skadade.

17 september 1982. Bilbomb mot en israelisk diplomat utanför Israels konsulat. Libanesiska LARF tog på sig skulden. 51 personer skadades, de flesta elever på skolan Lycée Carnot i närheten.

29 mars 1985. Bombdåd mot biografen Rivoli Beaubourg i Paris. En judisk filmfestival hölls i biografen. Förövare kunde inte fastställas. 18 skadades.

11–22 mars 2012. Skjutningar i Toulouse och Montauban. Tre soldater, en rabbin och tre skolbarn mördas av jihadisten Mohammed Merah. Sju döda och fem skadade.

3 februari 2015. Tre soldater som vaktar en judisk samlingslokal i Nice attackeras av knivbeväpnade Moussa Coulibaly. Tre skadas.

Islamism

7 februari 1984. Gholam Ali Oveisi och hans bror sköts ihjäl i Paris. Oveisi var tidigare överbefälhavare under shahen av Iran. Islamiska jihad, en shiaislamisk terrororganisation, tog på sig dådet. Två dog och en skadades.

7 december 1985. Två bombdåd mot butiken Printemps Haussmann i Paris. Hizbollah anses skyldiga. 43 skadades.

8 oktober 2004. Bombdåd mot Indonesiens ambassad i Paris. Front islamique français armé tog på sig dådet. Tio skadades.

25 maj 2013. Knivdåd mot soldat i Parisförorten La Défense. Islamisten Alexandre Dhaussy utförde dådet. En skadades.

20 december 2014. Fyra poliser attackeras av en knivbeväpnad jihadist, Bertrand Nzohabonayo, nära Tours. En dör och tre skadas.

7–9 januari 2015. Attacken mot tidningen Charile Hebdo. Bröderna Saïd och Chérif Kouachi attackerar tidningens kontor. En tredje jihadist, Amedy Coulibaly, tar personer som gisslan i en kosherlivsmedelsbutik. 20 dör och 22 skadas sammanlagt.

19 april 2015. En misslyckad attack mot två kyrkor i Villejuif, södra Paris. En algerisk jihadist mördar en kvinna när han försöker stjäla hennes bil. En död.

26 juni 2015. En jihadist med kopplingar till IS-terroristerna halshugger en man vid en kemifabrik nära Lyon. Han försöker även köra in i gascylindrar med en firmabil. En död och två skadade.

21 augusti 2015. Attack på tåg som gick mellan Amsterdam och Paris. Islamisten Ayoub El Khazzani brottas ned av resenärer. Fyra skadas.

13–14 november 2015. Det dödligaste terrordådet i Frankrikes historia. Islamister slår till mot barer, en sportarena och en spelning i Paris. 131 dör och 412 skadas. En krigshandling, enligt dåvarande presidenten Hollande.

1 januari 2016. En jihadist rammar fyra soldater med sin bil utanför en moské i Valence. Två personer skadas.

7 januari 2016. Med ett fejkat bombbälte attackerar jihadisten Tarek Belgacem poliser i Goutte d’Or i Paris. Han skjuts ihjäl av polisen. En död.

13 juni 2016. IS-terroristen Larossi Abballa knivhugger en polis och en polissekreterare samt polisens fru till döds i Magnanville, utanför Paris. Tre döda.

14 juli 2016. Lastbil kör över människor på Promenade des Anglais i Nice. Jihadisten Mohamed Lahouaiej-Bouhlel från Tunisien är skyldig, han skjuts ihjäl av polis. 87 dör och 434 skadas.

26 juli 2016. Två IS-terrorister mördar 86-åriga prästen Jacques Hamel i Saint-Étienne-kyrkan i Normandie. Båda terroristerna skjuts ihjäl av polis. Tre döda, en skadad.

3 februari 2017. Egyptisk islamist närmar sig Louvren med machete, blir skjuten av militär. Två skadade.

18 mars 2017. Islamist attackerar polis i Parisförorten Garges-lès-Gonesse. Han skjuts sedan till döds vid Parisflygplatsen Orly. En död, två skadade.

20 april 2017. IS-terrorist med AK-47:a öppnar eld mot polis på Champs-Élysées i Paris. Två dör och tre skadas.

6 juni 2017. Algerisk IS-terrorist attackerar polis med hammare utanför katedralen Notre Dame i Paris. Han skjuts av polis och grips. Två skadade.

19 juni 2017. En IS-terrorist kör in i en polisbil. Terroristen dör i kraschen. I hans bil hittas sprängmedel. En död.

9 augusti 2017. En IS-terrorist kör in i soldater i förorten Levallois-Perret i Paris. Åtta personer skadas.

15 september 2017. En man eftersökt av polisen attackerar två kvinnor med hammare utanför Lyon. Han hade ett misstänkt terrormotiv. Två skadas.

1 oktober 2017. IS-terrorist knivhugger en man och en flicka vid järnvägscentralen Marseille. Han skjuts till döds av polis. Tre döda.

23 mars 2018. IS-terrorist stjäl bil i Carcassonne, mördar passagerare och skadar chauffören. Han åker till Trèbes och skjuter mot en grupp joggande poliser. Han utför sedan en attack i en livsmedelsbutik. Fem döda och 15 skadade.

12 maj 2018. Tjetjensk islamist knivhugger flera personer vid Garnieroperan i Paris. Han skjuts ihjäl av polis. Två dör och fyra skadas.

11 december 2018. Terrordåd mot julmarknaden i Strasbourg. Terroristerna använde skjutvapen och knivar. Sex dog och elva skadades.

24 maj 2019. Bombdåd mot shoppingdistrikt i Lyon. Terroristen bekände trohet till IS-terroristerna. 14 skadade.

3 oktober 2019. En radikaliserad man knivhugger fyra av sina kollegor till döds på polisstation i Paris. Fem döda, en skadad.

3 januari 2020. En salafist knivhugger tre personer i förorten Villejuif i Paris. Han skjuts ihjäl av polis. Två döda, två skadade.

5 januari 2020. En jihadist attackerar poliser i Metz. Han skjuts av polis. En skadad.

3 februari 2020. En islamist knivhugger polis i Metz. En skadad.

4 april 2020. En sudanesisk islamist knivhugger människor i en tobaksaffär och på ett charkuteri i Romans-sur-Isère. Två dör, fem skadas.

27 april 2020. En IS-terrorist rammar två poliser som skadas allvarligt. Dådet sker i förorten Colombes i Paris. Två skadas.

25 september 2020. Pakistansk islamist knivhugger två personer utanför Charlie Hebdos gamla kontor i Paris. Två skadade.

16 oktober 2020. Tjetjensk islamist halshugger läraren Samuel Paty i Conflans-Sainte-Honorine i Paris. Han hade strax innan visat Muhammedkarikatyrer under en lektion. Terroristen skjuts ihjäl av polis. Två döda.

29 oktober 2020. Tunisisk islamist knivhugger tre personer till döds i katedralen Notre-Dame i Nice. En person halshuggs. Terroristen skjuts av polis och skadas allvarligt. Tre döda.

23 april 2021. En kvinnlig polis huggs till döds utanför polisstation i Rambouillet utanför Paris. Förövaren var en tunisisk islamist, han skjuts till döds av polis. Två döda.

28 maj 2021. En kvinnlig polis skadas efter blivit knivhuggen i Nantes av islamisten Ndiaga Dieye. Två poliser skadas när islamisten konfronteras, han skjuts ihjäl. En död och tre skadade.

Korsika

11 maj 1978. Bombdåd mot Boeing 707 tillhörande Air France på flygplatsen Napoleon Bonaparte i Ajaccio. Separatiströrelsen Front de libération nationale corse utförde dådet. Ingen dog eller skadades.

16 april 1981. Bombdåd på flygplatsen Napoleon Bonaparte i Ajaccio, en dog och åtta skadades. Dådet skedde strax efter president Valéry Giscard d'Estaing anlände till flygplatsen.

8 februari 1998. Mordet på Claude Érignac, prefekt över Korsika. Korsikanska nationalister sköt ihjäl honom. En död.

20 juli 2003. Bombdåd mot tull- och skatteverkets lokaler i Nice. Front de libération nationale corse utförde dådet. 16 skadades.

Palestina

31 juli 1975. Gisslandrama på Iraks ambassad i Paris, utfört av Palestinska befrielseorganisationen, PLO. En död och två skadade.

3 augusti 1978. PLO-representanten Izz al-Din al-Kalak skjuts ihjäl i Paris. Fatahs militanta gren ANO, Abu Nidal-organisationen, utförde dådet.

17 januari 1980. Attentat mot föreståndare för Palestinska bokhandeln i Paris, Yusef Mubarak. ANO tog på sig dådet där Mubarak blev bragd om livet.

29 augusti 1981. Bombdåd utfört av palestinier på Hotel Intercontinental i Paris. Femton personer skadades.

8 februari 1984. Förenade Arabemiratens ambassadör Khalifa Abdel Aziz al-Mubarak skjuts ihjäl i Paris. ANO anses skyldiga. En person död.

23 februari 1985. Marks & Spencers butik på Hausmannboulevarden i Paris utsätts för bombdåd. 15 maj-organisationen var skyldiga. En dog och femton skadades.

Vänstern

28 juli 1974. Bombdåd mot spanska konsulatet i Toulouse utfört av GARI, Groupes d'action révolutionnaires internationalistes, en fransk-spansk anarkistgruppering. Gruppen var baserad i Toulousetrakten och var motståndare till den spanska regimen under Francisco Franco.

15 september 1974. Bombdåd mot apotek i Saint-Germain-des-Prés utfört av Ilich Ramírez Sánchez, kallad Schakalen, en marxist-leninistisk terrorist från Venezuela. Smeknamnet fick han efter att Frederick Forsyths bok Schakalen hittats i hans tillhörigheter. Han hade starka kopplingar till KGB och Stasi. Han sitter fängslad på livstid sedan 1994.

13–19 januari 1975. Två misslyckade raketattacker mot israeliska El Al:s flygplan på Parisflygplatsen Orly. Dådet utfördes av Schakalen och palestinska terrororganisationen Svarta september. 24 skadade.

18 oktober 1977. Baader-Meinhof-ligan skjuter tyske industrimannen Hanns Martin Schleyer till döds i Mulhouse. Han blev kidnappad i Köln 5 september då hans chaufför och tre poliser sköts ihjäl. Sammanlagt fem döda.

11 juni 1980. Bombattentat mot västra terminalen på Orlyflygplatsen i Paris. Vänstergrupperingen AD, Action Directe, låg bakom dådet. Tolv skadade.

18 januari 1982. USA:s vice militärattaché Charles R. Ray dödas i ett dåd utfört av LARF, en libanesisk marxist-leninistisk gerillaorganisation allierade med PLO. Georges Ibrahim Abdallah greps och dömdes till livstids fängelse för dådet.

29 mars 1982. Bombdåd mot Le Capitol, snabbspårvägen mellan Paris och Toulouse. 2011 fälldes Schakalen för dådet. Fem döda och 29 skadade.

22 april 1982. Bilbomb dödar en och skadar 60 utanför anti-syriska tidningen Al-Watan Al-Arabis kontor i Paris. Schakalen tillskrivs dådet.

30 september 1983. Bombdåd mot internationell utställning i Marseille. Ett påstått samarbete mellan AD, FARL, Asala och Commando Delta. En död och 26 skadade.

31 december 1983. Tre bombdåd, två mot ett snabbtåg mellan Marseille och Paris samt ett mot stationen Gare de Marseille-Saint-Charles. Schakalen var skyldig. Fem dog och 54 skadades.

2 augusti 1984. Bombdåd mot Europeiska rymdorganisationens högkvarter i Paris av AD. Sex skadades.

25 januari 1985. Mordet på René Audran, hög tjänsteman på franska försvarsdepartementet, av AD. En död.

9 juli 1986. Bombdåd mot specialpolisens station i Paris. AD skyldiga. En död och 21 skadade.

17 november 1986. Renaults vd Georges Besse skjuts ihjäl av AD. En död.

Övriga, ETA, bretonsk nationalism

20 maj 1978. Två bretonska terrorister tillhörandes Front de Libération de la Bretagne spränger en bomb i slottet i Versailles utanför Paris. En person skadas.

9 mars 1975. Bombdåd mot tågstationen Gare de l'Est i Paris. En död och sex skadade.

2 december 1978. Bombdåd mot hotellet Bazar de l'Hôtel de Ville i Paris. Ingen tar på sig dådet. En död och 25 skadade.

7 december 1979. Attentat mot Irans före detta örlogschef Shahriar Shafiq. Både Ayatollah Sadeq Khalkhali och organisationen Muslimska befrielserörelsen tog på sig dådet. Shafiq avlider efter blivit skjuten på Rue Pergolese i Paris.

29 januari 1980. Bombattentat mot Syriens ambassad i Paris. En död och åtta skadade.

21 juli 1980. Attentat mot Syriens förre premiärminister Salah al-Bitar i Paris. al-Bitar sköts med två skott i huvudet och avled, gärningsmannens identitet förblir okänd men Syriens president Hafez al-Assad misstänks planerat dådet.

23 december 1983. Bombdåd mot restaurang Grand Véfour i Paris. Ingen kunde knytas till dådet. 12 personer skadades.

22 april 1984. Bombdåd mot företagen Sonauto och Sony. Båda importerade gods från Japan. Dådet tillskrevs en japansk anarkistgrupp som protesterade mot en kompanjons dödsdom i hemlandet. En person skadades.

25 september 1985. Hotellet Monbar i Bayonne utsattes för ett dåd där fyra medlemmar i ETA sköts ihjäl. GAL, Grupos Antiterroristas de Liberación utförde dådet. GAL var en illegal antiterrorstyrka styrd av Spaniens arbetarparti.

3–5 februari 1986. Bombdåd mot Claridges Hotel på Champs-Élysées, en bokhandel på Place Saint-Michel och en Fnac-affär på marknaden Les Halles. Vänstergerillan CSPPA och shiaislamistiska Hizbollah skyldiga.

20 mars 1986. Samma förövare som ovan. Bombdåd mot utställning i Paris. Två döda och 29 skadade.

5–15 september 1986. Åter igen CSPPA och Hizbollah. Fyra bombdåd mot Hôtel de Ville, Casino caféteria och en restaurang i Paris. Fem döda och 131 skadade.

17 september 1986. Det sista i raden av bombdåd av CSAPP och Hizbollah. Mot Tati-affären på rue de Rennes i Paris. Sju döda och 55 skadade.

22 oktober 1988. Mordbrand mot biografen Saint-Michel i Paris. En katolsk integral gruppering protesterade mot att filmen Kristi sista frestelse visades. 14 skadades.

19 april 2000. Bombdåd mot McDonalds i Quévert, Bretagne. Bretonska nationalister utförde dådet. En död.

1 december 2007. Två poliser ur spanska gendarmeriet Guardia Civil blir ihjälskjutna av ETA. Dådet sker i Capbreton i sydvästra Frankrike. Två döda.

16 mars 2010. En polis blir ihjälskjuten av ETA när han utför en rutinkontroll av deras bil utanför Paris. En död.

16 mars 2017. En brevbomb detonerar på franska avdelningen av Internationella valutafonden. Den tros skickats av grekiska anarkistgruppen Conspiracy of Fire Nuclei. En skadad.

5 mars 2019. En intagen på högsäkerhetsfängelset i Condé-sur-Sarthe knivhugger två vakter. En död och två skadade.

31 oktober 2020. Grekisk präst skjuts i Lyon. Hans älskarinnas make är förövaren. En skadad.

17 mars 2021. En äldre man får halsen avskuren utanför kyrka i Montpellier.

Macrons senaste utspel anses vara ett försök att locka just dessa väljare. Presidenten vill införa ett tak på allt för höga direktörslöner och bonusar, han kallar dem "chockerande och överdrivna".

Ett exempel Macron använt är den årslön på 190 miljoner kronor som Carlos Tavares fick 2021. Dessutom tillkom aktier till ett värde av 320 miljoner kronor.

Portugisen Tavares var tidigare vd för Renault från 1981, och blev 2014 vd och styrelseordförande för bilkoncernen PSA där bilmärken som Citroën, Peugeot, Chrysler och GM Europa ingick.

2021 blev han vd när PSA gick ihop med Fiat Chrysler och skapade Stellantis, en av världens största biltillverkare.

Opinionsmätningar visar att 34 procent av dem som röstade på Mélenchon är beredda att rösta på Macron i andra omgången, 30 procent tänker rösta på Le Pen, medan 36 procent ännu inte bestämt sig.

Jean-Luc Mélenchon har inte utfärdat några rekommendationer till dem som röstade på honom utan sagt att ”det är ett val mellan två onda ting”.

President Emmanuel Macron får möta Marine Le Pen i det franska presidentvalets andra omgång 24 april.

Macron beräknas få 28,1 procent av rösterna i den första omgången, medan Le Pen får 23,3 procent.

70 procent av de röstberättigade deltog i valet där det fanns tolv kandidater att välja på. Andelen kan komma att stiga under kvällen.

Vänsterkandidaten Mélenchon fick 20 procent. Éric Zemmour fick sju procent, medan de gamla klassiska partierna gjorde sina sämsta val på mycket länge. Högerpartiet republikanernas kandidat fick fem procent och Socialistpartiets Hidalgo lyckades bara skrapa ihop två procent.

Det verkade finnas starka utmanare inför första omgången och valet sker i en tid där kriget i Ukraina nästan överskuggat valupptakten. Men helt kan Macron inte ignorera den inhemska opinionen.

Röster har nämligen höjts angående statens skenande kostnader för PR-konsulter. Antalet kontrakt med firmor, som välrenommerade McKinsey, hade dubblats från 2018 till 2021 och kostade mer än tio miljarder kronor i fjol. Samtidigt har McKinsey inte betalat företagsskatt i Frankrike de senaste tio åren.

Macron slog ifrån sig anklagelser i en tv-intervju och menade att det inte pågått någon korruption. Myndigheterna har hållit sig inom lagens ramar, kostnadsökningen beror på deras mycket hårda arbete, menar han.

Hans huvudutmanare i valet är dock inte imponerade av förklaringen. Éric Zemmour kallar det svågerpolitik av den värsta graden. Marine Le Pen och Jean-Luc Melénchon kallar det en skandal i staten.

Macron vann andra rundan i valet 2017 med 66 procent av rösterna mot Marine Le Pens 33. Han blev då den yngsta statschefen i Frankrike sedan Napoleon. Med sig hade han ett nygrundat parti, La République En Marche, ett liberalt EU-vänligt parti i mitten av det politiska spektrumet. Man bör beakta att den andra valomgången ofta får karaktären av missnöjesröstande, där många röstade för Macron för att Le Pen var motståndare.

Macrons presidentskap har präglats av konflikt och instabilitet, inte minst på grund av fortsatta islamistiska terrordåd. Men också efter gräsrotsrörelsen gula västarna anordnat protester i större franska städer. Utan en riktig gemensam linje lyckades gula västarna ändå hålla vissa frågor som drivmedelsskatt aktuella.

Sedan kom covidpandemin våren 2020 och Frankrike valde linjen med hårda restriktioner. Sedermera införde man också vaccinpass och Macron gick hårt åt vaccinvägrare i sina tal.

Det såg ut att kunna bli ett spännande val där Macron skulle riskera förlora presidentmakten. Men då invaderade Ryssland Ukraina, och utrikespolitiken tog plötsligt allt fokus. Detta har visat sig i opinionssiffrorna, där Macron fått en ordentlig skjuts uppåt sedan krigsutbrottet.

Tyskland har nyligen fått en ny förbundskansler, Olaf Scholz. Han är inte politiskt oerfaren, men han är en novis jämfört med sin företrädare Angela Merkel. Det finns ett vakuum efter Merkel som var Europas inofficiella ledare. Frankrike och Tyskland binds samman på flera olika sätt, men viljan hos det franska etablissemanget att bli Europas nummer ett är stor.

Det är i det skenet man bör se Macrons timslånga möten och samtal med Vladimir Putin.

Macron försökte in i det sista medla med Putin och förhindra krigsutbrottet i Ukraina. Det är mycket svårbedömt om han i praktiken faktiskt hade en chans. Men inför valet är det ett sätt att visa att han tar situationen på yttersta allvar.

Frankrike har följt EU:s sanktioner mot Ryssland men man bör hålla ögonen öppna, Macron kan komma att positionera sig ännu mer som en ledare i medlingsförsöken.

Med sitt presidentskap och sitt parti har han haft en ambition att ena vänster och höger. Som ett brev på posten har han äntligen en blocköverskridande politisk fråga att ta spjärn emot i slutspurten inför valet.

Éric Zemmour, konkurrent till Macron eller Le Pen?

Éric Zemmour har under ett par decennier gjort sig känd som en polemisk och frispråkig debattör och författare. Han är starkt kritisk till islam i Frankrike, till mångkultur och mycket annat av utvecklingen i landet.

Han har ett antal gånger blivit åtalad för hets mot folkgrupp. 2011 blev han dömd att betala 1000 EUR för att ha sagt att det borde vara lagligt att diskriminera folkgrupper vid anställningar. 2016 blev han dömd att betala 5000 EUR för uppvigling mot religiös grupp. Då hade han enligt domstolen uttryckt sig svepande i sina uttalanden om att Frankrike utsatts för en invasion under trettio års tid – och att det pågår en islamisering av förorter där kvinnor bär slöja.

Hans överklagande avslogs 2019 i överdomstolen Cour de cassation. Sex gånger har han blivit frikänd för hets mot folkgrupp och två domar är för närvarande överklagade.

Nu är han presidentkandidat, med en position till höger om rivalen Marine Le Pen. Så som presidentvalet är upplagt kan bara två kandidater gå till andra rundan. Att nu ha två seriösa utmanare i högeroppositionen mot Macron kan ha en splittrande effekt på väljarkåren.

Zemmours parti heter Reconquête vilket betyder återtagandet, ett namn som för tankarna till den spanska reconquistan. Spanien som återerövrade sitt land på 1400-talet från muslimska morer.

Zemmours politiska fundament är ett totalstopp för invandringen och återvandring för kriminella invandrare och jihadister. Han menar att det franska folket håller på att bytas ut mot människor från Mellanöstern och Afrika.

Han vill också ställa hårda krav på invandrare att anpassa sig till fransk kultur, exempelvis att ge sina barn franska förnamn. Själv är han mycket inspirerad av landsfadern Charles de Gaulle och har en holistisk syn på den franska republiken. Kulturen, vetenskapen, det politiska systemet, den katolska kyrkan och fransk industri utgör enligt Zemmour en helhet som är värd att försvara.

Det är samtidigt så att Frankrike sedan decennier haft en högeropposition i form av Marine Le Pen och hennes far Jean-Marie Le Pen. Partiet Rassemblement National (nationell samling) grundades 1972 under namnet Nationella fronten, av Le Pen den äldre, som också var ordförande fram till 2011.

Marine Le Pen ställde upp i presidentvalet 2012 där hon kom trea i första rundan med 17 procent. Det året vann vänsterkandidaten François Hollande mot sittande presidenten Nicolas Sarkozy. 2017 förlorade hon i andra rundan mot Macron.

Valet 2022 blir således hennes tredje försök att nå presidentposten. När Zemmour bekräftades som kandidat i augusti 2021 föll Le Pens opinionssiffror i samma takt som hans steg. Att två kandidater konkurrerar om exakt samma väljare gjorde att skeptiker fick vatten på sin kvarn.

Är Zemmours kandidatur ett sätt att försöka sänka Le Pens, och hålla Macron vid makten?

Vissa har påpekat att Zemmour själv är en konsekvens av invandring, hans föräldrar var algeriska judar. Zemmour är gift med en judinna som också har nordafrikansk bakgrund. Till och med hans älskarinnor är judinnor.

Men Le Pen har också en minoritetsbakgrund, från Bretagne. Varken Le Pen eller Zemmour vill utvisa miljoner italienare, spanjorer eller portugiser som invandrat till Frankrike efter andra världskriget. I grunden handlar bådas kritik om det Frankrike som vuxit fram efter 1945, med stora migrantströmmar från tidigare kolonier på 1960-talet.

Zemmour är inte för att lämna EU, vilket Rassemblement National inte längre heller är. I stället vill man ”förändra inifrån”, partiet har suttit i EU-parlamentet sedan 1979.

Le Pen är mer vänsterlutande i sin ekonomiska politik, och inte lika rigid vad gäller sociala frågor. Zemmour är motståndare till abort och samkönade äktenskap. Le Pen vill sänka pensionsåldern till 60.

Noterbart är också att Le Pens systerdotter Marion Maréchal länge sågs som en potentiell presidentkandidat. Hon lämnade politiken 2019, men kom tillbaka 6 mars då hon uttalade sitt stöd för Zemmour, och bröt med familjetraditionen och lämnade Rassemblement National.

Jean-Luc Mélenchon och vänsterns fall

Macrons presidentskap ställde till det för den franska vänstern. I stället för ett fortsatt vänsterstyre med president Hollands efterträdare i Socialistpartiet, blev det uttåg redan i första rundan 2017. Benoît Hamon skrapade ihop ynka 6,36 procent av rösterna.

Det gick betydligt bättre för Jean-Luc Mélenchon som tidigare var medlem i Socialistpartiet. 2016 grundade han ett nytt progressivt vänsterparti, La France Insoumise, det okuvade Frankrike. Han fick 19,58 procent av rösterna, 1,72 procentenheter lägre än Le Pen som gick vidare till andra rundan.

I praktiken var det ett populistiskt högerparti som fick ta matchen mot ett centerparti. De traditionella motsatspolerna högerrepublikaner mot socialister har upphört.

Termen pasokifiering kommer från det grekiska socialistpartiets totala kollaps och det franska Socialistpartiets misslyckande 2017 är ett annat exempel. Även brittiska Labour Party led ett stort nederlag i parlamentsvalet 2019 där man backade nästan åtta procent och tappade flera distrikt man hållit i årtionden.

Nu står Socialistpartiets hopp till Anne Hidalgo, borgmästare i Paris och första kvinnan på partiledarposten. Hennes möjligheter blir dock inte bättre av att ytterligare ett par vänsterkandidater väntas ta ett par procent var i första rundan. Detta missgynnar utmanare med någorlunda realistiska chanser att kunna nå runda två.

Den som realistiskt kan utmana om en plats i andra rundan är återigen Jean-Luc Mélenchon. Precis som 2017 kan det bli en rysare och röra sig om en eller två procent som skiljer vinnare från förlorare.

Opinionsmätningar

Efter krigsutbrottet pekade Macrons siffror uppåt och han fick en bit över 30 procent i de aggregerade mätningarna. Zemmour och Republikanernas kandidat Nicolas Dupont-Aignan tappade runt fem procentenheter under samma period och låg runt tolv procent. Där ligger också den främste utmanaren från vänster, Mélenchon. Le Pen låg dock stadigt runt 18 procent.

Övriga kandidater låg i ett kluster kring fem procent i mätningarna.