President Lula har sagt att medlemmar av de väpnade styrkorna samarbetat med demonstranterna, och har avskedat dussintals höga militärer de senaste dagarna. General Arruda ersätts av en militär befälhavare nära presidenten – general Tomás Ribeiro Paiva. Han höll ett tal tidigare i veckan, där han uppmanade soldaterna att acceptera resultatet av presidentvalet.

Anklagelser om valfusk var en drivande kraft för många Bolsonaro-anhängare som var inblandade i stormningen av parlamentet. Många var också upprörda över att president Lula, som befanns skyldig till korruption 2017 och tillbringade tid i fängelse innan hans domar ogiltigförklarades, var tillbaka vid makten.

Efter en tumultartad start ska nu Lula försöka regera i splittrat land. Förre presidenten Bolsonaro är kvar i Florida.

En talesperson från Storbritanniens försvarsdepartement sa till BBS News att utbildningen och rekryteringen av piloter inte bryter mot någon gällande brittisk lag. Däremot försöker tjänstemän i Storbritannien och andra länder avskräcka andra från att bistå Kina.

”Pengar är en stark drivkraft”, sa en västerländsk tjänsteman. ”Vissa av paketen tros ligga på så mycket som nästan tre miljoner kronor.” De pensionerade brittiska piloterna används för att lära kineserna hur västerländska flygplan och piloter fungerar, information som kan vara livsviktig i händelse av konflikter, till exempel med Taiwan.

”Det krävs västerländska piloter med stor erfarenhet för att hjälpa till att utveckla det kinesiska militära flygvapnets taktik och kapacitet.” Piloterna hittas genom rekryteringstjänster, och tjänstemannen nämnde en särskild flygakademi baserad i Sydafrika.

En fördubblad försvarsbudget under de kommande fem åren skulle kunna driva Japan från nionde plats i världen för militära utgifter till en trolig tredje plats efter USA och Kina, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut.

Förutom att köpa ny militär materiel lägger Japan också mer pengar på mindre synliga satsningar som löneökningar, ammunition, reservdelar och logistik, skriver The Times of India. ”Förmodligen föreställer sig de flesta att om vi fördubblar försvarsbudgeten, så kommer vi att få mycket mer utrustning”, säger professor Toshiyuki Ito, pensionerad viceamiral. ”Men det är inte bara en fråga om att köpa fler prylar.”

Japan har förlitat sig på USA:s kärnvapenparaply för att backa upp sina egna resurser under en pacifistisk konstitution. Nu ser det ut att ändras.

Nyhetsbyrån Fontanka rapporterade att han nu kan skickas till den ryska armén i Ukraina snarare än till USA, men han riskerar även att fängslas för att ha undvikit militärtjänst. Han var fortfarande på mönstringskontoret sent på kvällen, innan han fördes till sjukhus i ambulans. En video visar hur en kvinna, antagligen hans mamma, försökte ta sig in i ambulansen men knuffades tillbaka.

Landslagsmålvakten och OS-silvermedaljören Fedotov spelade tidigare för CSKA Moskva, som har starka kopplingar till det ryska försvarsministeriet. Trots att han är född i Finland och uppvuxen i Ryssland innebär det faktum att han spelade för CSKA att han anses vara en militär.

Män i åldern upp till 49 år värvas nu till armén när de ryska styrkorna blir allt mer utslitna.

General Sanders säger att ”De senaste händelserna indikerade att 3 Para inte visar den disciplin och respekt för andra som förväntas av en av våra bataljoner. Jag är inte beredd att riskera Nato-uppdraget eller den brittiska arméns rykte genom att sätta in 3 Para vid denna tidpunkt.”

Samtliga 400 fallskärmsjägare på regementet får nu stanna hemma istället för att delta i den årliga Nato-övningen i Bosnien och Kosovo. Ingen medalj, inte någon extra lön för utlandsplaceringen. De får istället tid till att ”reflektera över vad de gjort fel, och vad vi alla förväntar oss av vår armé”, säger general Sanders. De åtta som var aktiva i videon riskerar också att få sluta sin karriär som fallskärmsjägare.

Ryska marinen har stationerat delfiner att vakta hamninloppet i Sevastopol. Enligt satellitbilder flyttades delfinerna dit i februari, ungefär när kriget utbröt. Deras uppdrag är troligen att skydda hamnen från infiltratörer som kommer under vattnet. Sevastopol är Rysslands viktigaste flottbas i Svarta havet. Skyddade från missilangrepp från luften finns det ändå en risk för sabotage under vattenytan.

Delfiner i militär tjänst är en tradition som går tillbaka till Sovjettiden. Då hade man flera program där man tränade däggdjur till olika uppdrag. Träningen slutade 1991 efter Sovjets sammanbrott. Men nu tränas delfiner åter igen i Kazachya Bukhta i närheten av Sevastopol, efter Rysslands annektering av Krim. Delfinerna har också använts vid den ryska flottbasen i Tartus under kriget i Syrien.

Ryssland har ett liknande program i Arktis, men med andra djur. Där används sälar och vitvalar, som är bättre anpassade till klimatet i norr än delfinarten öresvin som trivs i Svarta havet. 2019 dök en rysk vitval upp i Norge, den fick smeknamnet Hvaldimir av lokalbefolkningen. Troligen hade den smitit från sin post i Arktis.

Även USA har haft program för användning delfiner och andra djur, som sjölejon, i militära syften. Huvudverksamheten finns i San Diego i Kalifornien och deras djur har använts bland annat i Vietnam- och Irakkrigen. Genom åren har djurrättsorganisationer varit kritiska mot verksamheten.

De amerikanska djuren tränas till liknande uppdrag som de ryska, att leta efter föremål och att patrullera under vattnet. Delfiner och sjölejon är intelligenta och går att träna upp. Deras färdigheter är främst att kunna dyka väldigt djupt och använda sina ekolod. Via ekoloden kan de upptäcka minor som placerats under vattenytan.

De har också mycket bra synförmåga och är än i dag bättre än någon teknik människan skapat.

Enligt amerikanerna kan man inte träna delfiner till att attackera människor eller skepp, då de inte kan särskilja ett fientligt objekt från ett vänligt. Det påstås dock att Sovjet tränat delfiner med giftpilar och som att själva verka som torpeder.

Andra djur som använts i krig

Ett av de vanligaste djuren att använda inom militären är hunden. Hunden som bruksdjur i jakt och krig går tillbaka till urminnes tider. De används fortfarande, främst som spanare, ordonnanser, livräddare och spårare.

Ambulanshunden blev ett känt fenomen och användes främst under första världskriget. De tränades upp av Röda Korset och användes för att hjälpa sjukvårdspersonal hitta till sårade soldater. De bar också sjukvårdsutrustning.

Hundar har också använts som självmordsbombare av Sovjet, i skarpt läge under andra världskriget mot tyska pansarvagnar. Först använde man tidsinställda bomber men gick över till en som detonerade direkt, där hunden strök med. Inledningsvis var det svårt att få det att fungera och vissa hundar kom tillbaka och utlöste bomben så att ryska soldater skadades. USA undersökte ett liknande system men gick inte vidare med det då det ansågs ineffektivt.

Sovjet försökte också bekämpa tyskarna med döda råttor. Råttlik fylldes med sprängdeg och placerades nära tyska pannrum och liknande. Tanken var att de skulle eldas upp och explodera, men tyskarna gick aldrig på tricket. Dock var man tvungen att lägga tid på att undersöka råttkadavren, vilket gjorde experimentet lyckat enligt Sovjet.

CIA försökte på 1960-talet göra katter till vandrande spioner. Man försökte operera in mikrofon och radio i katters huvud, men projektet ”Acoustic Kitty” misslyckades.

2007 avslöjade iransk underrättelsetjänst en spionring av ekorrar. Avslöjandet avvisades av väst. Sudan har flera gånger anklagat Israel för att skicka spionfåglar, bland annat en egyptisk smutsgam och en vit pelikan. Båda djuren bar ornitologisk spårningsutrustning, avsedd för vilda fåglar. Samma sak hände när en död biätare hittades av bybor utanför Gaziantep. Turkiska myndigheter förklarade att den israeliska ringmärkningen inte hade militärt syfte.

I antiken användes grisar och vildsvin som attackdjur i krig. På 200-talet använde romarna vildsvin mot tarantinernas elefanter. Enligt legenden så var det Alexander den store som lärde sig att använda grisar som vapen mot elefanter, av den indiske kungen Porus. Elefanter ska ha blivit uppskrämda av grisarnas grymtanden. Det finns även berättat att grisar smörjdes in med olja och tändes på, skickades mot fienden som brinnande vapen mot fiendens elefanter.

Elefanten har använts i krig, främst i det antika Indien, men även tidvis i Kina och Sydostasien. De användes främst för att attackera fienden och skapa oordning i deras försvarslinjer.

Även apor har använts som självmordsvapen, under Songdynastin. Klädda i hö och dränkta i olja skickades de mot fienden och satte eld på tält och annat.

Fladdermusbomber var ett experimentellt amerikanskt vapen under andra världskriget. Bomben innehöll förvaringsplats för tusen mexikanska fladdermöss, av arten Tadarida brasiliensis. Djuren var i dvala och hade en liten brandbomb fäst på sig. När bomben skulle släppas skulle den halvvägs fälla ut en fallskärm. Djuren skulle släppas ut och flyga i väg och sätta sig på vindar och andra utrymmen. Bomberna som var tidsinställda skulle då utlösas och sätta eld på hus och annan egendom i Japan, där den var tänkt att testas. Men den användes aldrig.

USA försökte även utveckla en typ av bomb som skulle guidas av duvor. Duvorna var tänkta som en slags piloter som såg målet på en skärm. Duvorna skulle picka på skärmen, vilket de tränats till, och hålla bombens kurs. Systemet användes aldrig och ersattes av ett med elektronisk styrning.

På tal om fåglar och bomber så hade brittisk militär ett förslag att använda höns för att hålla värmen inuti atombomber. Projektet Blue Peacock gick ut på att man skulle förvara atombomber i norra Tyskland. Vid en sovjetisk invasion skulle bomberna utlösas. Problemet var kylan som kunde sätta bombens sändarutrustning ur funktion på vintern. Idén var då att låta höns leva i bomben, med mat och foder, för att deras kroppsvärme skulle hålla tekniken i gång. Idén sågs som ett skämt när tidigare säkerhetsklassade dokument offentliggjordes 1 april 2004.

https://www.youtube.com/watch?v=2w1tllGukrs

Året är 1976. Jag står ungefär i mitten på en rad med 30 unga män. I korridoren står det en stank av sprit och dåligt vin. Cigarettrök också. Förstås. Nästan alla har dragit några snabba bloss innan det är uppställning.

Jag är garanterat den ende i ledet som är vare sig bakfull eller full. Och som har putsade kängor och uniformen i ordning. Snaggad.

Kompanichef Svärd vandrar längs med ledet, när han kommer till slutet av korridoren hoppar han upp på en bänk och låter sin ondskefullt blängande blick svepa över oss och ryter ungefär:

”Ni är fanimig den sorgligaste församling jag sett. Ni ser ut precis som ni luktar.”

Han tystnar. Låter blicken svepa över oss igen. Den svarta blicken stannar på mig. Han stirrar en stund, pekar med hela handen mot mig och kommenderar:

”Ni där, kliv ett steg fram. Ni andra, titta noga.”

Kamraterna följer ordern och 29 par blodsprängda ögon vänds mot mig.

Svärd fortsätter:

”Så där ska en svensk soldat se ut. Vad heter ni?”

”Benulic, kapten.”

Svärd såg ut som om han tänkte något i stil med ”aldrig får man vara glad”, men gav mig ändå en nådig och uppskattande nick.

Där någonstans föddes nog min tro på den svenska krigsmaktens viktiga roll. Inte bara när det gällde att försvara nationen, utan när det gällde att skapa en känsla av samhörighet. Det var en plats där man lärde sig lyda, se sin roll i en hierarki – något som inte bara är nödvändigt i strid och krig – utan i varje sammanhang. Och pojkar blev män, även om de inte blev av med alla barnsliga beteenden.

Och precis som cykeln en gång spelade en stor roll i Bergslagens små brukssamhällen och bondbyar för att motverka inavel, kom de svenska regementena att spela en än större roll på det området; när Skånepågar hamnade i Boden och norrlänningar i Visby.

USA har aldrig varit en stor smältdegel för många nationaliteter, det landet har mer varit som en såspanna där allt skurit sig.

Den svenska krigsmakten var däremot en smältdegel för den egna nationen – för det är inte givet att det i en nation uppstår en känsla av samhörighet mellan de individer, klasser och skikt som utgör nationen. Den samhörigheten uppstod dock i värnpliktens vardag.

Att jag under den där uppställningen var den ende utan alkohol i kroppen och med allt i ordning berodde på att jag var där för att lära mig bruka vapen för en framtida röd revolution – och för att försvara landet om så behövdes. Den torra, teoretiska insikten om det senares nödvändighet, omvandlades under värnplikten till en känsla av praktisk självklarhet, och en tro på landet, dess invånare och förmåga.

På samma sätt ingav värnpliktsarmén civilisterna en känsla av att landet var starkt. I trettiotalet regementsstäder fanns det alltid kullar med tusentals unga män iförda uniform.

När vår krigsmakt utplånades försvann också antalet. män. Inte så att de bytte kön. Eller jo, lite grann kanske, på sätt och viss. En nation som inte organiserar sina män till försvar blir till slut en nation utan män – och det kommer att rubba balansen i det civila samhället.

Vi får en nation av valpar, vilket inte är bra när det finns stora, raggiga hungriga hundar utanför kenneln.

Önskat tillstånd

Nu har vi inte en krigsmakt längre.

Och mycket till känsla av samhörighet finns inte heller – ens mellan svenskar.

Och det här är nog ett tillstånd det varit meningen att vi ska hamna i.

Det finns ett samband mellan uttalanden om att ”det inte finns någon svensk kultur” och påståenden om att ”vi måste gå med i Nato”.

En nation utan egen armé kommer att förvirrat se sig om efter andra som kan ge den skydd, ungefär som en orkeslös man som ringer till grannen och frågar: ”Jo, du, jag orkar inte riktigt längre, kan du kommer över och lägra frugan?”

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade” som Fredrik Reinfeldt skrev i sin bok Det sovande folket. Nu kommer någon att invända, och säga att det gäller ju enbart när det gäller tron på att allt ordnar sig med bidrag från staten. Men ställ det vid sidan Reinfeldts ord om att:

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Eller ett Reinfeldt-citat jag grubblat mycket över:

”Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt.”

Jag har inget emot färgade amerikanska cirkusartister – och definitivt inget mot lettiska hembiträden. (Fast… ska jag vara helt ärlig har jag faktiskt problem med cirkusartister – alla cirkusartister – oavsett kulör och ursprung.)

Alltså: hos Reinfeldts moderatgeneration renodlades ett månghundraårigt folkförakt som fanns i delar av den svenska överheten. Märk väl – inte i alla delar av den svenska överheten; det fanns brukspatroner, adliga godsägare, handelsmän och ämbetsmän (som ofta arbetat sig upp från enklare förhållanden i ett fattigt bonde-Sverige) som hade respekt för de andra stånden … men det är inte givet att det gällde ättlingen till en färgad amerikansk cirkusartist.

Avsky för Sverige

Det finns ett avstånd till – för att inte säga en avsky mot – vanliga svenskar i Reinfeldts moderatgeneration, en vilja att se sig som förmer.

Kanske uttrycks det bäst av den nyliberala falangen, som när en av dess företrädare – Frihetsfrontens Mattias Svensson – i ett brev till Värnpliktsverket i slutet på 1990-talet förklarade:

”Det finns ingenting som skiljer värnplikten från andra former av slaveri.”

Killen ville liksom inte göra lumpen – det var ”slaveri”.

Mattias Svensson blev sedemera ledarskribent på SvD och DN – och där – och i andra sammanhang har han aldrig försummat att uttrycka sin tacksamhet för att Ronald Reagan höll tal vid Berlinmuren, krävde att den skulle rivas, och därmed likt en halvt dement Harry Potter trollade bort Sovjetunionen.

Alltså: vi har en ung man som bor i ett land som i sin närhet fortfarande har en stormakt som främst ser till sina egna intressen. Men han vill inte göra sin värnplikt – för det är slaveri.

Men han uttrycker konstant sin tacksamhet till USA för att Sovjetunionen inte finns.

Och där har vi den mentalitet som kännetecknar de politiska krafter som började riva ner den svenska krigsmakten. Människor som inte tycker om det svenska, och som anser sig för själsfina för att dra på sig en uniform och som ser upp till USA och tycker det landet ska ta hand om allt här i världen (såvida presidenten inte heter Donald Trump).

Det kom att märkas snabbt när Reinfeldt bildade regering.

Försvarsbudgeten som andel av BNP gick från 1,3% 2006 till 1,1% 2014.

I förordningen till Försvarsmakten försvann formuleringen “Hela Sverige skall kunna försvaras”.

Värnplikten avskaffades helt 2009.

Reinfeldt kallade krigsmakten ”ett särintresse”. Det som skulle värna landets oberoende degraderas till att bli en bland alla andra bidragsäskande myndigheter.

Och Sverige hade i fem år en moderat försvarsminister som vapenvägrat – mellan 2007 och 2012 var han den som hade det politiska ansvaret för krigsmakten.

Men regeringen Reinfeldt fullföljde egentligen bara det som regeringen Persson inlett. Under Göran Perssons tioåriga styre – från 1996 till 2006 – minskar försvarsbudgeten som andel av BNP från från 2,2 procent 1996 till 1,3 procent 2006.

Slakten inleds

Regeringen Persson och dess försvarsminister Björn von Sydow lägger fram propositionen “Det nya försvaret” där det förklaras att:

“Regeringen anser att Sverige behöver ett militärt försvar som är betydligt mindre till sin volym än tidigare, men som har hög kvalitet och som är allsidigt användbar till en mängd olika typer av insatser. I stället för ett invasionsförsvar behövs ett insatsförsvar där möjligheten till framtida anpassning är en viktig planeringsförutsättning.”

Den som undrar vad alla dessa ord betyder kan se på resultatet:

• 85 procent av arméns stridsförband försvann
• 90 procent av lokalförsvarsförbanden försvann
• hemvärnet halverades
• flygvapnet halverades
• tre fjärdedelar av marinen försvann

Från att Sverige varit en militär stormakt satt vi nu med ett försvar som möjligen kunde vunnit ett krig med Vatikanstaten eller San Marino.

Orsaken till detta var också att socialdemokratin liksom den svenska högern hade förvandlats.

Högern blev moderaterna och togs över av människor som föraktade Sverige och i alla avseenden ville riva alla former av gränser.

Socialdemokraterna hade utvecklats till ett parti som på alla sätt var avskärmat från folkrörelser och folkdjup – kvar fanns bara intresset av att behålla makt och kunna köpa röster.

För båda dessa partier var krigsmakten ett problem – inte bara för att den kostade pengar utan också för att den stod för något för partierna främmande – tanken på att det fanns något värt att försvara; något som förenade arbetare, tjänstemän och direktörer.

Den grundläggande enighet som funnits mellan höger och socialdemokrati om att nationen var värd att försvaras och skulle försvaras var nu ersatt med en ny enighet: det fanns inget värt att försvara, och om det fanns behövde det inte försvaras – för det fanns inga hot.

Sverige gjorde sig av med 25 utbildningsregementen och smått obegripliga mängder materiel. Men socialdemokraterna var ändå inte nöjda. Leni Björklund lägger fram propositionen “Vårt nya försvar”, vilket bland annat leder till att stridande förband ytterligare minskas – de halveras och blir en tjugondel av vad de var 20 år tidigare. Lokalförsvarsförbanden försvinner helt – från att ha varit den största gruppen 20 år tidigare.

Håkan Juholt, ordförande i försvarsberedningen förklarar det hela med att:

”… omfattande väpnade angrepp ifrån en annan stat mot Sverige ser vi inte framför oss i närtid.”

Alla dessa krig

Men hur såg verkligheten ut under de här åren?

Vi har det albanska inbördeskriget 1997, kriget i Abchazien 1998, Dagestankriget 1999, andra tjetjenska kriget 1999–2009, krisen i Kodori i Georgien, uppror i Makedonien 2001, strider i Kosovo 2004, 2008, 2014, ingusjetiska inbördeskriget 2007–2015, rysk-georgiska kriget 2008, uppror i norra Kaukasus 2009 till i dag, rysk-ukrainska kriget som egentligen pågått sedan 2014.

Dessförinnan hade vi upplevt inbördeskrigen i det forna Jugoslavien och som en avrundning på det Natos långvariga bombning av Serbien.

Det mesta hände lite, lite längre bort än Ukraina. Men inte så långt bort.

Under denna period byggde Nato också medvetet ut sina positioner i östra och centrala Europa och i Baltikum – något som rimligen bidrog till att öka spänningarna mellan USA och Ryssland. Vilket vi ser resultatet av i dag.

Mitt i allt detta säger den socialdemokratiska försvarsministern Björn von Sydow 1999:

”Tio år efter Berlinmurens fall har vi dragit konsekvenserna av den förändrade säkerhetspolitiska situationen.”

Det han menar är att det är lugnt nu – trots att det pågått och pågår fler krig och väpnade konflikter i Europa och dess randområden än det gjort sedan andra världskrigets slut.

Vi har alltså en situation där enorma värden som hela det svenska folket arbetat ihop för att bekosta en krigsmakt som kan försvara landet bara kastas bort – och det görs med hänvisning till att det inte behövs.

Men vi berövades inte bara vår förmåga att försvara oss mot yttre fiender, vi berövades en institution som format och fostrat pojkar till män.

Det var dock inget som vare sig socialdemokrater eller moderater hade något mot. Män var inte något som passade in i det samhälle de ville se.

Läs också del 2: Vad är egentligen landsförräderi?

Ukraina beväpnar civilbefolkningen med militära vapen. Vapenaffärer delar ut vapen. Alla vapenföra män i ålder 18–60 är inkallade. Motivationen är hög.

Det får en att undra hur den situationen skulle se ut i Sverige?

https://www.youtube.com/watch?v=ifhD-ZGChr8

“Alla svenska medborgare och övriga som är bosatta i Sverige och som är mellan 16 och 70 år är totalförsvarspliktiga”, skriver MSB.

Det är en utgångspunkt att ha. Men vad kan alla dessa människor göra? Finns en organisation i Sverige? Vad är kommunernas ansvar?

Låt oss hoppa in i tidsmaskinen för att se hur Sverige var organiserat under kalla kriget.

• Skytteförbunden hade hundratusentals medlemmar och de är frivilliga försvarsorganisationer. De tävlade med dåtidens militära vapen och subventionerades av staten.
• Driftvärnet fanns fortfarande och skötte skyddet av samhällsviktig infrastruktur.
• Beredskapspolisen fanns fortfarande för att stötta den ordinarie.
• Försvarsmakten sågs inte som ett särintresse utan garanten för vår frihet.

I dag känns värnkraften för Sverige fattig.

Politikerna jagar de sista svenska vapenägarna med fler drakoniska lagar. De ovan nämnda militära vapnen försöker politiker konfiskera och destruera, det handlar om den gamla svenska kpisten m/45B som något tusental entusiaster fortfarande tävlar med, inklusive jag.

Moderna sportskyttevapen, som AR-15, kämpar Polismyndigheten med att hindra seriösa skyttar från att äga. För att inte tala om haveriet med 5-årslicenser för pistoler, som Centerpartiet lät vara kvar när de var tungan på vågen i riksdagens omröstning.

Jag talade nyligen med en person som på grund utav att han skickat in fel blankett nu kommer bli åtalad för vapenbrott under samma straffansvar som en gangster från förorten.

Situationen är absurd och Kafkaliknande för Sveriges sportskyttar.

Försvarsmakten kämpar på och är full av eldsjälar. Men konstiga strategiska beslut kostar miljardbelopp i onödan och gammalt tänkande hindrar exempelvis inköp av moderna drönare. 

Sverige behöver vakna i och med Rysslands krig i Ukraina. Rysslands krig mot Europa.

Vi kan inte längre med tindrande ögon leva i villfarelsen att pacifism, alliansfrihet och önsketänkande kommer leda någonstans.

När jag skriver detta har alla partier utom vänsterpartiet röstat för att skicka understöd i form av vapen till Ukraina. Nu är det dags att även understödja Sverige, medan vi har tid. 

Ett första steg vore att, likt Tyskland, investera stort i försvarsmakten. Tyskland har vänt 180 grader i frågan och investerar motsvarande en biljon svenska kronor i sitt försvar!

Just här finns det oändligt mycket man skulle kunna göra, till exempel ta bort de knäppa miljöregler på skjutfält som gör att bara X antal skott får avlossas per år vilket svälter alla försök till övning.

Naturligtvis släppa den idealistiska och orealistiska synen på energipolitik och gå tillbaka till den tidigare, helt koldioxidneutrala, energipolitik vi haft innan. Dvs inget beroende av Ryssland och Kina (i praktiken all sol- och vindkraft är beroende av Kina).

Se även över totalförsvaret. Det är vi alla.

De tillkännagivanden för lättnader i Svensk vapenlagstiftning riksdagen röstat igenom måste regeringen omgående leverera propositioner på (27 stycken regeringen ignorerar).

Inlemma alla vapenägare officiellt som en del av totalförsvaret, så har Tjeckien gjort för att komma runt vapendirektivet.

På EU-nivå bör vapendirektivet förövrigt rivas upp.

Översyn av vapenlagen i sin helhet måste ske med nuvarande situation i åtanke, låt jägare använda moderna vapen, det måste bli slut med obstruktionen från Polismyndigheten!

Det nära samarbetet mellan skytterörelsen och Försvarsmakten bör självklart stärkas.

MSB måste verka för bättre samordning för civilförsvaret, tsunamikatastrofen, covidpandemin etcetera lämnar mycket övrigt att önska här.

Men även alla enskilda har ett ansvar för att vara uthålliga i händelse av kris. Alla måste kunna klara sig själva. Ju längre desto bättre. Samverka med folket i sin närhet och maximera uthållighet. Läs Om kriget eller krisen kommer och agera.

Med decennier av kort sagt dum politik har vi mycket att hinna ikapp och vi måste starta omgående. Vi måste bli stoiska och pragmatiska, de hårda tiderna är här.