På en konferens med andra afrikanska statsledare talade Nigers president Mohamed Bazoum bland annat med Italiens dito Sergio Mattarella och vädjade till Europa att sätta stopp för det stora mottagandet av afrikanska immigranter. President Bazoum vill att europeiska stater skall införa uttalade kvoter för hur många afrikanska immigranter som varje stat kan tillåta och att dessa kvoter skall avgöras enbart av behovet av arbetskraft.

Nigers geografiska position gör det till ett genomgångsland för hundratusentals afrikaner på väg mot Nordafrika och dess hamnstäder för vidare transit mot i huvudsak Italien och Spanien. President Bazoum påpekar att strömmarna av afrikaner mot Europa för med sig stora problem i form av trafficking och att dessa problem kan stävjas med uttalade kvoter baserade på arbetskraftsbehov.

"Tanken att europeiska investeringar i Afrika skulle vara nog för att få ekonomisk utveckling och hindra ekonomiska flyktingar från att lämna sina hemländer är orealistiskt" sade president Bazoum bland annat. "Afrikas utveckling är något betydligt mer komplext" menade Bazoum. Ett annat problem för Bazoum och andra Afrikanska ledare är att de som lämnar deras länder för att söka sin utkomst i Europa oftast är de som är nödvändiga att ha kvar i byarna och städerna i sina hemländer för att det skall finnas några som helst möjligheter till ekonomisk utveckling i Afrika. Det vill säga unga starka män.

https://twitter.com/mohamedbazoum/status/1599891332771610624

För president Bazoum och för Niger och många andra afrikanska länder är det ett rop på hjälp till Europa att immigrationen från Afrika till Europa skall ha måste vara arbetskraftsrelaterad.

Sydafrika

President Cyril Ramaphosa i Sydafrika har hamnat i blåsväder. Sedan polisen fick in uppgifter om att Ramaphosa förlorat stora summor oredovisade pengar på sin farm har en utredning lett fram till den senaste i raden av landets korruptionsskandaler.

Cyril Ramaphosa avsatte sin företrädare Jacob Zuma med löfte om att städa upp korruptionen i landet. Det bör med största sannolikhet tolkas som att Ramaphosa ville ta över utkomsten från korruptionen från sin företrädare.

För Ramaphosa kommer korruptionsanklagelserna olägligt i kalendern då African National Congress (ANC) om några få veckor skall utse partiets kandidat inför det kommande valet 2024.

Affären startade när Sydafrikas tidigare spionchef Arthur Fraser i juni tidigare i år klev in på en polisstation med en anklagelse om korruption och pengatvätt och att president Ramaphosa skall ha försökt att dölja detta genom att inte anmäla att han blivit bestulen på en stor mängd kontanter i olika utländska valutor.

I en redogörelse till polisen berättade Fraser om hur presidentens farm, Phala Phala viltfarm, blivit plundrad av tjuvar vilka kom över kontanter motsvarande ett värde av minst fyrtio miljoner kronor. Vissa uppgifter gör gällande att summan kan motsvara det dubbla av det uppgivna värdet. Polisen startade en utredning för att försöka klargöra varför Presidenten hade stora summor kontanter på sin farm och om dessa var redovisade eller icke. Inbrottet skall ha skett redan 2020 men alltså inte kommit till kännedom innan juni i år.

President Ramaphosa själv hävdar att han var bortrest under tiden för inbrottet och att han anmält händelsen när den väl kom till hans kännedom och att mängden kontanter som försvunnit närmast är att betrakta som försumbara och har sitt ursprung i farmens dagliga affärsverksamhet, viltjakt.

Frasers anmälan innehåller film och foton från övervakningskameror och detaljerade uppgifter om tjuvarna ifråga som enligt uppgifterna skall ha spenderat stora summor pengar på bland annat nya dyra bilar. I kölvattnat på polisutredningen har oppositionspartiet African Transformation Movement (ATM) motionerat i parlamentet om att starta en Sketion 89-utfrågning. Sektion 89 är en process under vilken man kan anklaga och utreda en sittande president om det framkommer bevis på oegentligheter.

https://twitter.com/MDNnewss/status/1602241147061116929

Jacob Zumas ex-hustru Nkosazana Dlamini-Zuma, som förlorade maktkampen om presidentskapet till Ramaphosa 2017, och ett par ministrar har officiellt gått ut och föreslagit att presidenten bör kliva åt sidan efter vad som framkommit i vad media i Sydafrika har döpt till ”Farmgate”. Turistminister Lindiwe Sisulu som utmanar Cyril Ramaphosa och kampanjar mot denne internt i ANC kräver Ramaphosas avgång.

En talesperson för presidenten sa i ett uttalande att presidenten inte har för avsikt att avgå eller att kliva åt sidan med anledning av en ”felaktig anklagelse”. Presidenten kommer således att fortsätta sin kampanj för en ny presidentperiod.

Frågan är om väljarnas bristande tålamod med en president som profilerat sig som en kraft mot mygel och korruption efter ett decennium av Zumas mygel och korruption är tillräckligt för att skaka ANC? Eller har partiet genomsyrat systemet med tillräckligt mycket mygel och korruption för att sitta säkert?

https://twitter.com/Gentlements/status/1601637399054143488

Kenya/Demokratiska republiken Kongo

Kenyas tidigare president Uhuru Kenyatta blev upprörd och uttryckte att mötesdeltagarna uppvisade bristande respekt för hans makt under fredsmötet i Nairobi i måndags. Kenyatta har blivit utsedd av East African Community (EAC) till ledare för de fredsamtal mellan representanter för Demokratiska republiken Kongos regering, de starkaste rebellgrupperna, överlevare och civilsamhälle. Samtalen som har till syfte att få till ett eldupphör efter de senaste månadernas eskalerande militära våld i DR Kongo.

Det är inte bara de interna aktörerna som har intresse av att det råder åtminstone grundläggande ordning i landet. Även grannländer och omvärld vill se att det är ”business as usual” i landet med ofattbart stora mineraltillgångar med möjlighet att berika alla som har ett finger med i spelet.

Det officiella avslutandet av fredsmötet i Nairobi skulle krönas av ett tal av den tidigare kenyanske presidenten. Talet fick dock skjutas upp i sista stund. Flera representanter för de deltagande rebellgrupperna reste sig helt sonika och lämnade de avslutande förhandlingarna med hänvisning till uteblivna utlovade traktamenten.

Man kan se detta som ett försök att sätta käppar i hjulet för fredsprocessen men det kan också vara så enkelt att man behöver de utlovade traktamentena för att ha råd att betala sina hotellnotor i Kenyas huvudstad.

Uhuru Kenyatta var inte road av tilltaget och den bristande respekten för hans person. Kenyatta påpekade att han personligen varit delaktig i att äska medel för samtliga utgifter för mötet och lovade att han omedelbart skulle söka klarhet i vad som låg bakom de uteblivna utbetalningarna.

Kenyatta tillade också att de delegater som lämnat mötet kanske inte förstod att han fortfarande är en mäktig person som har delegaternas ledares öra och uppmärksamhet och att han därför bör visas rättmätig respekt.

Demokratiska republiken Kongos aktuella situation verkar dock inte ha påverkats nämnvärt av fredsförhandlingarna i Nairobi.

Barnadödligheten i regionen ökar på grund av utbrott av bland annat mässling, kikhosta och stelkramp. Rutinvaccinationer av barn mot dessa sjukdomar har sjunkit från 90 procent till under 10 procent sedan inbördeskriget bröt ut för två år sedan.

Under förra året drog Eritrea tillbaka sina trupper efter att ha deltagit på regeringstruppernas sida för att visa sitt stöd för premiärminister Abiy Ahmed Ali. En premiärminister som nu använder sitt fredsmäklande med Eritrea, som förlänade honom Nobels fredspris 2019, och dess framgång till att utnyttja Eritrea som en gemensam kraft för att hantera sina interna problem.

Prognosen för situationen i Etiopien måste sägas vara dyster. Man får utgå ifrån att premiärminister Ali gärna ser att TPLF försvinner från jordens yta då de hade makten i landet från 1991 till 2018 och fortfarande utgör ett politiskt hot. För att vara helt säker på att ha oskadliggjort TPLF så måste tigreanerna i regionen decimeras. Att Eritrea nu startat vad som rapporterats vara en fullskalig attack med såväl artilleri som trupp över gränsen kan tolkas som att premiärminister Ali slutit än tätare band till regimen i Eritrea.

Begränsningen av transporter av mediciner och mat till Tigray är ytterligare ett tecken på allvaret i situationen som nu återigen blossar upp i militära aktioner.

Somalia

President Hassan Sheikh Mohamud som valdes in på posten i maj i år har utlovat ett "totalt krig" mot al-Shabab. Den senaste veckans utveckling tyder på att det är mer än tomma ord och enligt flera medier här i Afrika har både militären och lokala klaner i regionen Hiiraan skördat framgångar i direkta strider mot den islamistiska terroristgruppen.

Hiiraan har Mogadishu i söder och gränsar mot Etiopien i norr. Enligt chefer i somaliska armén uppger att man under lördagen lyckats döda mer än 100 terrorister från al-Shabab och enligt Citizen Digital så uppger vittnen att somaliska trupper också har lyckats återerövra byarna Aborey och Yasooman med benägen hjälp av de lokala klanerna som tröttnat på att hunsas runt av al-Shabab, som har kontrollerat byarna under mer än ett decennium.

Den tidigare guvernören i Hiiraan, Abdifatah Hassan Afrah, säger att den första större offensiven på lördagen har gett armén och lokala klanmiliser, kallade Macawisley, energi och att segrar leder till segrar. Under offensiven säger guvernören att man totalt under veckan har dödat över 200 terrorister och befriat 30-talet byar.

al-Shabab har fortfarande kraft att fortsätta sina terrordåd inte bara i Somalia utan gör räder och utför bombdåd även i Etiopien och Kenya. Efter valet i Kenya har al-Shabab nu varnat att om man fortsätter agera på "muslimsk mark", det vill säga slå tillbaka mot al-Shabab inne i Somalia, kommer man att fortsätta att utföra bombdåd mot och i Kenya.

Syftet är att skrämma det nya styret i Kenya till att dra tillbaka de militära styrkor som finns på plats i Somalia. De kenyanska trupperna i Somalia är en del av den 22 000 man starka militära insats som Afrikanska unionen gett mandat att stödja Somalia i kampen mot terroristerna.

Kenya

I de bördiga delarna av Kenya, mellan Nakuru och Mount Kenya, ligger Aberdare nationalpark. Det var här som prinsessan Elizabeth klättrade upp i ett fikonträd 5 februari 1952 och dagen efter klättrade ner igen, nu som drottning av England. Hennes far George VI – vi svenskar borde väl kalla honom Göran VI – hade avlidit i Sandringham-residentet i Norfolk endast 56 år gammal.

Elizabeth hade med sin make påbörjat en resa runt det Brittiska imperiet med start i kolonin Kenya och det var först senare på dagen som hon nåddes av nyheten om sin faders frånfälle.

Naturmannen och jägaren Jim Corbett hade tagit ut det kungliga paret till hotellet Treetops – ett stort trähus uppfört i ett enormt fikonträd. Hotellet hade byggts redan 1932 av Eric Sherbrooke Walker och var ett spännande och äventyrligt alternativ till hans första hotell, Outspan Hotel i Nyeri. Chansen att få se allehanda exotiska djur vid vattenhålet strax nedanför trädet lockade äventyrslystna och välbeställda resenärer och på morgonen 5 februari hade Elizabeth väckts av två oxar som stred och stångades.

Natten till den 6 februari och dagen då hon blev drottning av England satt hon och hertigen och studerade elefanter, giraffer och noshörningar som drack vatten och betade alldeles under deras bäddar.

Samtidigt var nu Mau Mau-upproret i rullning och endast två år senare brände rebeller ner trädhotellet. Senare uppfördes ett nytt och mycket större hotell på styltor vid vattenhålet och gästerna strömmade återigen till, inte minst tack vare sägnen om drottningens besök.

Intresset runt drottningens död är betydligt större i Europa än här i Kenya. Visserligen skriver tidningarna om begravningen och presidenten har i ett kortare uttalande berömt att drottningen förvandlat det forna imperiet till ett ”forum för multilateralt fokus”, men intresset för ledaren av den forna kolonialmakten är svalt.

Här säger man att den riktiga drottningmodern är Ngina "Mama Ngina" Kenyatta.

Mama Ngina var bara 18 år när den drygt 50-åriga Jomo Kenyatta tog henne till sin fjärde hustru. Under Jomos presidentskap skapade hon sig insyn i familjens affärer och var en inte obetydlig kraft bakom sonen Uhuru Kenyattas möjlighet till att kunna gå i sin faders fotspår.

Hon har endast vid ett par tillfällen yttrat några politiska åsikter men anses vara den som efter Jomo Kenyattas död säkrade familjens tillgångar och därmed den politiska dynastin.

Hon stödde också Ngengi Muigai, Jomos brorson, i hans politiska ambitioner. Uhuru och lillebror Muhoho stod fortfarande på tillväxt och Mama Ngina ville ha familjen i maktposition. Men när Muigai började visa för mycket intresse i familjens ekonomiska tillgångar tog hon sin beskyddande hand från honom och stödde istället öppet den då sittande presidenten Daniel arap Moi. Detta visade Moi att familjen Kenyatta ännu inte hotade hans position och som tack hjälpte han att säkra pappersarbetet för allt land som Jomo tillskansat sig från staten.

Av president Moi fick hon lära sig att inte blanda in släkten i sin privata ekonomi och kunde på så sätt hålla andra arvingar efter Jomo Kenyatta stången och bygga en stark politisk och ekonomisk dynasti. När Pandorapapperena  hamnade överst på medias dagordning visade det sig att hon och sonen Uhuru hade tillgångar på konton i länder som Panama, Schweiz, Bermuda, Jersey och Malta. Uhuru Kenyatta, som ville ge kenyanerna bilden av att vara en kraft mot korruption och mygel, sade att han välkomnade uppgifterna och att han skulle presentera en omfattande förklaring så snart han var tillbaka från sin pågående utlandsresa. Han nämnde sedan aldrig skandalen igen.

Dynastin Kenyatta har för tillfället inga synliga politiska intressen och efter att ha brutit med den nyutnämnde presidenten William Ruto så kommer de säkerligen att fokusera på att säkra tillgångar och odla familjens affärsintressen i första hand. Men namnet Kenyatta kommer alltid ha politisk tyngd i Kenya.

Afrika blandar och ger på ett sätt som närmast försätter en i trans. Ibland vet man inte om man råkat svälja någon psilocybin-haltig svamp eller om all denna galenskap i en färgstark röra verkligen är på riktigt. Det förundrar, det förvånar. Ibland tar nyfikenheten över men lika ofta vill man försöka glömma vad man sett och duscha sig ren från vansinnet.

För två månader sedan kunde man läsa i New York Post om kongolesen Luwizo som gifter sig med trillingsystrarna Natalie, Nadege och Natasha och nu är det kenyanen "Big Man" Stevo som skall gifta sig med trillingarna Evelyn, Mary och Catherine, om man nu inte bara misstänker att "Big Man" Stevo bara är en plagiatör för att få flera följare till sin Youtube-kanal. Själv får jag enligt min hustrus stams traditioner ta mig tre hustrur och om jag skulle så kanske identiska trillingar inte vore mitt förstaval. Tre hustrur helt utan variation verkar vara ytterligare en av alla dessa obegripliga men färgglada ytterligheter som håller livet i full spinn i Afrika.

För att inte tala om de dödliga dragspelskrigen i Lesotho. Dragspelsgängen dödar varandra över sin musik och allt är som vanligt men psykedeliskt och magiskt och underligt. Det är val i Kenya om drygt tre månader. Sedan Kenya fick sin första svarta president i Jomo Kenyatta 1964 så har landet endast haft fyra presidenter och tre av dem har haft sitt ursprung i kikuyu-stammen. Endast Jomo Kenyattas efterträdare Daniel arap Moi som var kalenjin har lyckats bryta det ensidiga kikuyu-styret. Inte utan en hel del våld och tvång och införandet av en enpartistat.

Samtidigt som valet tar upp medias uppmärksamhet har tre leoparder attackerat människor bara den senaste veckan i Kenya. En med dödlig utgång. En tjänsteman på miljöministeriet, Samuel Njoroge Kariuki, har gripits och häktats misstänkt för att ha stulit 6,8 miljoner kronor från myndigheten. Precis som här så tycker inte det ledande skiktet om när någon i leden under dem stjäl pengar som skall i elitens fickor. Så man tar i med hårdhandskarna och statuerar exempel.

Jomo Kenyatta var mannen bakom nationens färger. Grönt för den bördiga marken, svart för hudfärgen på befolkningen och rött för blodet som betalat friheten. På 1950-talet rörde Jomo Kenyatta, nom de guerre för Johnstone Kamau wa Ngengi, upp så mycket politisk oro att den vita befolkningen i Kenya ville få honom landsförvisad men myndigheterna ville inte riskera att göra honom till martyr så man sökte orsaker att fängsla honom istället. Till sist dömdes och fängslades Jomo Kenyatta som en av männen bakom Mau Mau-rörelsen, som till största delen var en kikuyu-rörelse, som i första hand dödade andra svarta i landet. Som Sovjets man i Kenya så såg han till att bli landets största jordägare när han kom till makten och hans styre präglades av korruption och nepotism (inga andra stammar göra sig besvär).

Daniel arap Moi var fullständigt medveten om att han som kalenjin alltid skulle vara ifrågasatt som rättmätig ledare. Kanske var det därför han arbetade hårt för att radera etniskt ursprung och få alla stammar att i första hand erkänna sig till nationen?

Till exempel så lät han genom ett dekret förbjuda alla idrottsklubbar i landet att bära namn som avspeglade deras etniska ursprung. Fotbollsklubben Gor Mahia FC struntade blankt i detta och heter än i dag Gor Mahia FC och är med största sannolikhet det fotbollslag i Kenya som har störst supporterskara.

Daniel arap Moi vågade inte bestraffa klubben. Gor Mahia var en legendarisk magiker och medicinman i luo-stammen som bland annat förutspådde den vite mannens intåg med eldvapen i hand. Inte ens en diktator går emot en magiker.

Färgstarkt, kalejdoskopiskt korrupt och vid valurnan är det stamtillhörighet som bestämmer vad du röstar på.

Mwai Kibaki, Kenyas tredje president kom till makten 2002 och avled 21 april i år. Han läggs i jord samtidigt som jag skriver dessa rader och var anledningen till de blodiga sammandrabbningar mellan luo och kalenjin å ena sidan och kikuyu å andra som jag berättade om i min första kolumn om Kenya. Det var efter att han valfuskade sig till en andra presidentperiod och utropade sig till president samtidigt som inga utländska valobservatörer fick se några som helst valsedlar eller hanteringen av desamma. Blodbadet var ett faktum.

Dagens president Uhuru Kenyatta, son till den förste Kenyatta, är naturligtvis lika korrupt som sina föregångare och det är något slags absurd humor i att hans förnamn Uhuru betyder frihet samtidigt som han står åtalad inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten efter våldsutbrotten när Mwai Kibaki tog sin andra presidentperiod, och oroligheterna finansierades och orkestrerades av Uhuru. Man kommer ingenstans utan blod på sina händer. Pappa Jomos val av den röda färgen på flaggan symboliseras tydligt nog av hans efterföljare. Inte minst hans son.

Men nu kan det hända något nytt. Visserligen inte med mindre korruption och nepotism men Uhuru som inte kan kandidera till en tredje period har beslutat att stödja den tidigare premiärministern Raila Odinga. Odinga är luo. Traditionellt fiende till kikuyu men med så lång tid i toppolitiken så kan din vetskap om andras brott tillfälligt göra dig immun.

Det är flera politiska klaner med blod och korruption på sina händer. Precis som en familjen Biden eller en familjen Clinton i USA så har korruption cementerat deras positioner och i Afrika är kliandet av varandras ryggar den enda säkerhet mot att hittas naken och torterad i ett dike.

Raila Odingas stöd är dock brett. Luo och kikuyu som sagt men även en stor del av indierna i Kenya, som är nog så viktiga som företagare i landet, verkar stå på Odingas sida. Mot sig har han Uhurus vicepresident William Ruto som sedan 2020 av oklar anledning har kommit på kant med Uhuru.

William Ruto, en kalenjin, är det korrupta Afrikas kalla ansikte. Som jordbruksminister under Mwai Kibaki så stal hans myndighet land av privata jordägare, inte sällan utan blodspillan. Han misstänks ligga bakom mordet på affärsmannen och antikorruptionskämpen Jacob Juma i december 2015. Han har stått åtalad för illegala och bedrägliga landaffärer med det statliga bolaget Kenya Pipeline Company.

Så nu står valet mellan två korrupta ledare och det som talar för att blodbadet från 2007–2008 inte skall upprepas är att kalenjin skulle stå mot en övermäktig koalition mellan luo och kikuyu om Raila Odinga vinner valet. Dock finns det en risk att William Ruto då känner sig så hotad av vad som kan hända honom att han på ett eller annat sätt skapar kaos ändå. Vinner Ruto, vilket verkar långsökt, så tror jag inte att våld kommer att gå att stoppa. En hel luo-stam har väntat på sin tur och de kommer inte att tolerera en annan utgång. Kanske är Raila Odinga den ledare de väntat på – son till Jaramogi Oginga Odinga, självständighetskämpe som var utnämnd som luo-kung, ker, men som avsade sig kungatiteln då luo-traditionerna inte tillåter en ker att vara politiker – och därför den ende utan politiskt blod i sitt arv.

https://youtu.be/95H0y1Wi8kI