De poliser som tidigare funnits på Sicilien hade snabbt givit upp inför maffians totala kontroll över ön. De som inte valde att samarbeta med gangsterklanerna, aktade sig ändå noga för att lägga sig i maffians affärer. Tusentals mafiosos var efterlysta för mord, utpressning och stöld. Men de rörde sig helt fritt, och alla visste var de bodde. De få gånger patruller symboliskt sändes ut för att gripa en efterlyst person blev han alltid varnad i god tid – av poliser som var köpta av maffian.

När Mori anländer till Sicilien väntar sig maffian, öns poliser och politiker att den nya polischefen i värsta fall ska visa sig vara en okorrumperad man som ägnar sig åt traditionellt polisarbete. Sådant har de varit med om någon gång då och då genom åren – och det har inte gett resultat. Så de oroar sig inte nämnvärt.

Men Mori har inte tänkt ägna sig åt traditionellt polisarbete, han förklarar för sina carabinieri att vad som behövs inte är bevissäkring, och förhör av vittnen. Sådant var verkningslöst i en miljö där alla teg som muren. Vad som behövdes var en plan för ”krig och strid”.

Det första slaget stod i bergen öster om Palermo. Mori skickade ett telegram till borgmästaren i den lilla staden Gangi. Budskapet var enkelt. Alla efterlysta i Gangi skulle tolv timmar efter det att borgmästaren mottagit telegrammet överlämna sig till polisen. Om så inte skedde skulle det drabba de efterlystas familjer och egendom samt alla som på något sätt skyddat eller hjälp de efterlysta.

För att budskapet riktigt skulle gå fram lät Mori sätta upp affischer med sin order – och varning – på husväggarna i staden, vars härold också kommenderades att vandra runt på gatorna och ropa ut budskapet.

Inga efterlysta dök upp vid den angivna tidpunkten.

1 januari 1926 inledde därför Mori en veritabel belägring av Gangi. Ingen släpptes ut ur eller in i staden.

Tidningen Nuova Sicilia rapporterade 4 januari att: ”… det är en fullständig belägring, staden är helt isolerad … militära styrkor har intagit positioner för att storma staden … det är krig”.

Mori följer uppenbarligen sin plan. Hans mål är att krossa klanen Andaloro-Ferrarello som kontrollerat Gangi i fyra årtionden. När polisen tränger in i staden arresterar de 213 kvinnor och barn i sin jakt på de efterlysta – kvinnorna och barnen förs till Palermo. Giuseppe Andaloro ger upp 7 januari när Moris carabinieri börjar sälja och i vissa fall slakta hans boskap. Salvatore Ferrarello blir den siste av klanledarna som grips när Moris män säkrar gata för gata och genomsöker hus för hus.

10 januari avbryts belägringen och Mori deklarerar att staten segrat och att klanen Andaloro-Ferrarello är slagen i spillror.

130 efterlysta mafiosos har gripits, 300 personer har dessutom gripits för att ha hjälpt och skyddat dem.

Bland stadens invånare sades det efteråt att Mori ”var mer mafioso än en mafioso”, och att han hade ”hår till och med på hjärtat”.

En samtida betraktare konstaterade att Mori ”inte var över sig intresserad av vad som är lagligt”, han ville ”visa styrka och skapa ordning”.

Och exakt så var det – Mori ville att befolkningen skulle frukta honom mer än den fruktade maffian, bara så kunde maffians makt brytas.

De som inte vågade ange maffiamedlemmar höll tyst därför att de fruktade maffian mer än staten. Det gällde att vända på det förhållandet ansåg Mori.

Man kan applicera Moris tankegångar på Sverige. I de utsatta områden tiger alla, ingen säger sig veta vem som skjuter, mördar och spränger. De fruktar gängen.

Vad gör polisen? Försöker vända på förhållandet? Nej, de försöker vinna över alla dem som tiger genom att vara vänliga, förstående och medkännande med dem.

De försöker vinna deras hjärtan – inte visa att de själva har hår till och med på hjärtat.

Nästa avsnitt: Mori slår mot korrumperade politiker. Vad händer då?

De som motsätter sig tanken gör det med alla möjliga argument, men de vilar alla på samma grund; visitationszoner anses innebära en stigmatisering av dem som bor i förorter och utsatta områden. Det sägs föra med sig att man stämplar alla som bor där som möjliga brottslingar.

När Cesare Mori anländer till Sicilien 1924 är det inte för att genomdriva åtgärder som med dagens svenska språkbruk skulle betecknas som ”stigmatiserande”, allt peka ut individer som misstänkta. Han tänker genomföra åtgärder som gör ont, han tänker tillfoga alla som bor på Sicilien ekonomisk lidande och fysisk smärta om de inte tar avstånd från maffian. Spelar ingen roll om de inte är medlemmar i maffian, det räcker med att de är vänner med män i maffian. Släktingar till maffiamedlemmar kan räkna med åtgärder som drabbar bara därför att de ingår i samma familj som en eller flera maffiamedlemmar.

För att återigen använda nutida svenskt språkbruk – Mori betraktar hela Sicilien som ett ”utsatt område”. Men han är inte intresserad av att uppfinna metoder som gör det möjligt för honom att utreda vem som tillhör maffian och vem som inte gör det. Hans idé är att utsätta hela befolkningen för ett sådant tryck att maffian avskiljs från resten av befolkningen därför att befolkningen; vare sig det rör sig om släkt, vänner eller grannar på samma gata eller i samma by, kommer fram till att det är bättre att ta avstånd från och ange maffiamedlemmar än att lida under de åtgärder Mori och hans carabinieri genomför.

Mori hade egentligen velat bli militär och arméofficer – men hans ekonomi och bakgrund gör att han istället måste väja en karriär som polis. Men i sin gärning som som polis beter han sig som om han var militär och befann sig i krig. Han stiger snabbt i graderna, eftersom han når resultat under sina posteringar i Ravenna, Florens, Bologna och Turin.

Åren innan och kring 1920 när de italienska fascisterna med våld förföljer sina meningsmotståndare visar sig han sig vara ovanlig för att vara italiensk polis vid den tiden; han ingriper mot fascisternas väpnade band – han bryr sig inte om politik, han struntar i om de som utövar våld på gatorna gör det under svart eller röd fana. Hans ståndpunkt är enkel, om någon ska utöva våld på gatorna så är det han själv, Cesare Mori och han gör det i sin egenskap av representant för staten.

När Mussolini inleder sin marsch mot Rom 1922 för att ta makten beslutar sig Mori för att gå i pension. Kanske inser han att hans opolitiska stränghet gör att han kommer att få det svårt under den nya regimen.

Men redan 1924 kallas han tillbaka i aktiv tjänst av den fascistiska regering som nu tillträtt. Inrikesministern gör honom till det högsta polisbefälet på Sicilien. Mussolini har snabbt etablerat kontroll över nästan hela Italien, detta ”nästan” utgörs av Sicllien där maffian styrt i sekler, oavsett om det är kungar, valda politiker eller en fascistisk regering som formellt och officiellt har makten. Mussolini kan inte acceptera en parallell konkurrerande makt.

När Mori har anlänt till öns huvudstad Palermo får han ett telegram från Mussolini där det förklaras att:

”Ers excellens har fria händer. Statens auktoritet måste i absolut mening, jag upprepar i absolut mening, återupprättas på Sicilien. Skulle de nuvarande lagarna utgöra ett hinder för detta, så innebär det inget problem – då stiftar vi nya lagar”.

Men Mori brydde sig inte om vilka lagar som gällde, eller vilka som kanske skulle komma att stiftas.

Han hade fått fria händer, och på de händerna drog han på järnhandskar.

Vad innebar då Moris metoder, vilka drabbades, var hans metoder framgångsrika?

Det berättar vi mer om i nästa avsnitt.