Årets Pride-firande kunde förlöpt som vanligt, och mest uppmärksammats i media genom bilder på alla partiledare som vandrade fram i paraden i täten för sina anhängares avdelningar. De borgerliga ledarna som alltid klädda som om de var på husvagnssemester, socialdemokraternas och vänsterpartiets anförare och toppfigurer ofta stylade som om de skulle på maskerad med temat ”80-tal” (se Strandhäll, Veronica Palm och Nooshi Dadgostar).

I övrigt var det även i år en del deltagare som inte var klädda alls, såvida man inte räknar läderremmar och stringtrosor i silverlamé.

Men i år stördes känslan av att alla partier var underavdelningar till RFSL av storbråket mellan liberaler, moderater å ena sidan och SD å den andra.

Det började med en tweet av SD:s Björn Söder där han angrep att riksdagens talman invigningstalade på Pride – Söder deklarerade att detta var att "legitimera pedofili".

Nu blev det svettigt för SD. S och V krävde att regeringen med Kristersson i spetsen skulle ta avstånd från Söder, och se till att han avsattes som ordförande för den svenska delegationen till OSSE samt sluta samarbeta SD (och därmed i praktiken förlora regeringsmakten.

S och V:s angreppslinje var att Söder visade att SD var ett parti genomsyrat av homofobi, och inte ska väl Sverige ha en regering som lutar sig mot homofober?

Frenetisk aktivitet följde på detta.

Kristersson gjorde uttalanden där Söders beteende beskrevs som ”oacceptabelt”, ”djupt stötande” och ”groteskt”, och Kristersson bjöd dessutom in till Pridemingel på Sagerska palatset och hängde ut regnbågsflaggan från balkongen – allt för att visa vad han kände och tyckte.

L:s Johan Pehrson följde upp med: ”Vilket makalöst dravel. Intolerans är osvenskt”.

Uttalandena lär dock inte räcka för att S och V ska släppa frågan.

De har ju länge talat om SD:s nazistiska rötter och även förklarat om och om igen att det där med SD:s böghat är en följd av att SD i grund och botten är nazistiskt.

Och sådana utläggningar har alltid avrundats med att vi måste, måste, måste studera 1930-talet för att förstå det som händer nu.

Redan för flera år sedan följde jag denna uppmaning från S och V – eller det var väl närmast ett direktiv – och just därför är jag nu helt förvirrad efter årets politiska bråk kring Pride-veckan.

1930-talets Tyskland kännetecknades förvisso av hat mot homosexuella – men det var ju kommunister och socialdemokrater som var de som försökte hetsa mot bögar och flator för att vinna politiska poänger – och makt.

När nazismen började växa sig stark i Tyskland under slutet av 1920-talet försökte de tyska socialdemokraterna och kommunisterna bekämpa Hitler&co genom att utmåla nazisterna som en rörelse kontrollerad och styrd av bögar. 1931 avslöjade socialdemokratiska tidningar att SA:s ledare Ernst Röhm var homosexuell, och gjorde stor sak av det. Kommunistiska tidningar hakade på. Budskapet trummades ut i artikel efter artikel.

Under de alltmer vanliga gatuslagsmålen mellan de olika partiernas skyddskårer blev det allt mer vanligt att kommunisternas Roter Frontkämpferbund och socialdemokraternas Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold hånade SA genom att skrika till exempel ”Ner med byxorna SA”, underförstått, ”… och böj er framåt”, de gastade också ”Heil Schwul” (ungefär Heil Bög”).

Efter riksdagshusbranden 1933 anklagar nazisterna kommunisterna för att ligga bakom det som hänt – medan kommunisterna svarade med att peka på nazistiska homosexuella som de skyldiga mordbrännarna. Teorin lanserades i ”Braunbuch über Reichstagsbrand und Hitlerterror”.

Huvudförfattare var den kommunistiska rörelsens propagandageni Willy Münzenberg, och till sin hjälp hade han Gustav Regler (en nära vän till Ernest Hemingway och Arthur Koestler) samt den i landet uppburne kulturskribenten Hans Siemsen. Omslag och grafisk form skapades av John Heartfield, vars verk än i dag är riktmärke för många vänsterradikala konstnärer.

Vilken teori lanserades då i boken? Där utvecklas en konspirationsteori om att Marinus van der Lubbe som dömdes och avrättades som skyldig till riksdagshusbranden egentligen var en prostituerad bög som SA-ledaren Ernst Röhm brukade roa sig med. Det ska ha varit Röhm som gav en stormtrupp bestående av homosexuella SA-män order att sätta eld på riksdagshuset, och van der Lubbe gick med på att följa med som syndabok, så mån ska han enligt boken ha varit om att vinna Röhms uppriktiga kärlek.

Kan låta som en vrickad konspirationsteori men boken gick ut i enormt stora upplagor – inte bara i Tyskland, utan också i USA, Storbritannien, Frankrike samt andra länder i västvärlden.

Och i Sverige gav Sveriges kommunistiska parti spridning åt konspirationsteorin, som alltså kan sammanfattas typ: ”Det var nazibögar som satte eld på riksdagshuset”.

Och över världen spreds den sovjetiske författaren Maxim Gorkijs ord om att ”Utplåna de homosexuella och fascismen kommer att försvinna”.

S och V har förvisso rätt i att efter nazisternas maktövertagande kom homosexuella att förföljas av nazisterna, och många mördades.

Men enbart på detta senare faktum koncentrerar sig i dag svenska socialdemokrater och den lite allmännare vänstern. Den kräver av oss alla att vi ”lär oss av det som hände på 1930-talet”, annars kommer SD att ta makten och internera alla som gått i ett Pridetåg, och så kräver man att SD i verklig mening gör upp med sin historia.

Låt gå för det, om alla gör upp med sin historia.

Jag har hur jag än sökt inte kunnat finna minst tillstymmelse till avståndstagande från S och V för det hårda hetsande mot homosexuella som deras partikamrater i Tyskland bedrev under 1930-talet.

Det leder till två möjliga slutsatser:

1. De tycker de tyska socialdemokraterna och kommunisterna gjorde rätt. Alla medel är tillåtna för att behålla makten. Om det behövs att man startar hatkampanjer mot bögar så låt gå för det.
   2. S och V har inte en aning om vad deras partikamrater ägnade sig åt på 1930-talet. Då blir förstås följdfrågan: Med vilken rätt kräver de att vi andra ska studera 1930-talet? Ska vi plugga in deras hitte-på–historia? Man kan gissa hur vänsterpartister lärt sig om 1930-talet. På X förklarade i dagarna vänsterpartiets chefsideolog Ali Esbati att vi måste se teve-serien Babylon Berlin som utspelar sig just på 30-talet. Detta eftersom den är ”brutalt samtidsrelevant”. Man kommer osökt att tänka på att Annika Strandhälls syn på kärnkraft formades av HBO-serien Tjernobyl.

https://twitter.com/aliesbati/status/1688290768593510400

Men vem, kanske kommer det en gemensam vitbok beställd av S och V – en vitbok där de gör upp med den homofobi och det böghat deras rörelser visat genom historien; som Stalins kommentar när han fick ett brev från en kommunist som undrade om han som homosexuell kunde få vara med i partiet.

Stalin besvarade aldrig brevet. Det arkiverades med Stalins kommentar nedklottrad i marginalen:

"Degenererad idiot".

Hbtq-människor i Uganda är rädda för att riskera bli gripna nu när parlamentet har röstat igenom en ny lag som gör det kriminellt att identifiera sig som homosexuell. Lagen har dessutom dödsstraff i straffskalan. Lagen kallas ”Anti-homosexualitetlagen, 2023” och röstades igenom med nästan total majoritet i landets parlament. Men lagen kan stoppas av högsta domstolen, då konstitutionen ger människor rätt till privatliv och yttrandefrihet.

USA:s utrikesminister Anthony Blinken har uttalat sig och säger att fundamentala mänskliga rättigheter undermineras och att framstegen i kampen mot hiv och aids nu avstannar. Han uppmanar myndigheterna i Uganda att inte implementera lagen.

Till Reuters säger den öppet homosexuelle Frank Mugisha att han är rädd att det nu kommer ske massarresteringar av lesbiska, bisexuella, transsexuella och andra hbtq-personer. Och pöbellikt våld mot hbtq-gemenskaper.

”Hbtq-personer kommer känna rädsla inför att gå till sjukhus… det kommer bli mycket trauma och fall av (bristande) mental hälsa som kommer leda till självmord, säger Mugisha.”

Samkönade relationer var redan innan olagliga i Uganda. Men de som stödjer den nya lagen vill att ett bredare spektrum av hbtq-personers aktiviteter måste bestraffas. Eftersom de hotar traditionella värden, i ett land präglat av konservatism och religiositet.

Den nya lagen kan förutom dödsstraff för ”förvärrad homosexualitet” och leda till livstids fängelse för personer som har samkönade relationer. Förvärrad homosexualitet innebär till exempel att den ena personen i relationen är under 18 år eller att en person är hiv-positiv.

Nästa steg är att president Yoweri Museveni undertecknar lagen. Han har upprepade gånger kritiserat homosexualitet.

Ett sätt att stoppa lagen är att ta kritiken mot den till landets högsta domstol. Någon Mugisha planerar att göra. Väl där finns det goda chanser att vinna, menar advokaten Adrian Jjuko. Lagen bryter mot konstitutionella rättigheter, som rätten till ett privatliv och rätten till yttrandefrihet.

Senaste lagarna som var mot homosexualitet orsakade minskat bistånd och investeringar från omvärlden, 2013. Då slogs lagen ned av domstolen.

I februari fängslades 17 män och sju kvinnor som deltog i ett seminarium som hölls av Muco Burundi, en ideell organisation som fokuserar på hiv/aids, enligt en aktivist som vill vara anonym. ”De anklagas för […] att hetsa till homosexuella metoder bland unga pojkar och flickor, som de ger pengar till”, sade aktivisten, och kallade påståendena ”absurda och grundlösa”.

I förra veckan uppmanade president Évariste Ndayishimiye medborgarna att utrota homosexualitet från landet. ”Jag ber alla burundier att förbanna de som hänger sig åt homosexualitet, eftersom Gud inte kan uthärda det”, sa han i ett tal. ”De måste förvisas, behandlas som parias i vårt land.”

Trots en fortsatt oro över situationen i landet återupptog både EU och USA förra året biståndet till den mycket fattiga staten.

Partiet Nyans vill bli ett parti som samlar Sveriges muslimer, men de senaste veckornas inre krig i partiet verkar mest tyda på att man i organisationen dragit till sig personer som är vana att ta plats och bestämma. Då kan det bli bråk om man har en partiledare som är mycket tydlig med att det ska vara han som bestämmer – och som är omgiven av rykten om sitt sexliv.

De personliga motsättningarna har skakat partiet Nyans alltsedan valet, och det har snabbt blivit en fråga om avhopp, påhopp och anklagelser som kretsat kring allt annat än politik.

Morgonposten har tidigare rapporterat om vreden i hbtq-kretsar mot att partiledaren Mikail Yüksel ivrigt försvarat imamers rätt att angripa homosexuella, samtidigt som han enligt Morgonpostens källor själv länge varit aktiv i gay-kretsar.

Detta kan ha bidragit till den jihad som verkar ha utbrutit mellan två av partiets grundare - ledaren Mikail Yüksel och den tidigare kassören och firmatecknaren Hassan Khan.

På ytan kunde det först verka som om det rörde sig om organisatoriska frågor, och att Khan och andra ville få bort Yüksel från partiledarposten eftersom de ansåg att han var för diktatorisk, och inte lyssnade på medlemmarna. Men snart visade det sig att det rörde sig om sex. Åtminstone var sex det man kom att bråka om.

Khan lämnade i oktober sina uppdrag i partiet och förklarade på Facebook att det berodde på att Yüksel trakassera Khan och hans familj. Yüksel ska ha kontaktat Khans hustru och försökt skrämma henne med att han skulle offentliggöra ett telefonsamtal som kunde vara skadligt för henne personligen. Detta skulle ses som ett straff för att Khan skulle ha ”spridit lögner och rykten om hans (Yüksels) privatliv”.

Khan förnekar på Facebook att han skulle ha spridit några rykten om vad Yüksel har för sig privat. Men Yüksels angrepp blir förståeligt om man vet att Khan i sitt arbete för partiet bland annat organiserat verksamheten i Stockholm och Uppsala. I de kretsarna finns det flera personer som tidigare varit aktiva i hbtq-sammanhang, men som nu betraktar sig som ”omvända”, och som känner till vad som sägs om Yüksel i deras gamla umgänge. De hör också till dem som stöder Hassan Khan och hans falang. Uppgifterna kommer från de källor som tidigare berättat för Morgonposten om Yksels egna aktiviteter i hbtq-världen.

Pratar ni med de här ”omvända” personerna?

Har väl hänt. Men det är som att ha att göra med någon som slutat röka. De blir helt fanatiska. Försöker omvända mig.

Till att bli muslim?

Hahaha, nej de är nöjer sig med att jag blir hetero.

Vet du om de tagit upp det de vet om Yüksel i partiet?

Ingen aning. Men de har talat med mig om vilken skam för partiet de tycker att Yksel är. Men jag har en känsla av att det har att göra med  att de är somalier.

Somalier?

Jag förstår mig inte på dem. Somalier är tok-antihomo. Samtidigt finns det ju kända somalier som alla vet är bögar och som har förhållanden med kända svenskar. Det är som om det är OK att vara gay bara man har en rik svensk partner. Samtidigt så stenar de bögar i Somalia, eller spöar upp dem här i Sverige. Om bögen inte har en svensk rik partner. Jag fattar inte det där riktigt.

Yüksel själv styr bort från alla diskussioner om homosexualitet när han talar med tidningen Flamman om kriget i partiet. Han hävdar att han är utsatt för ett utpressningsförsök – men detta på grund av ett påstått heterosexuellt förhållande. En medlem som samarbetar med två personer i ledningen (som är motståndare till Yüksel) ska ha ringt en ”utomstående kvinna” och sagt att det finns uppgifter om att hon har en sexuell relation med Yüksel.

”Det är en osnygg, smutsig, äcklig kampanj bara för att få bort mig från partiet.  Jag har tolererat det, men man har gått över gränser och börjat trakassera min familj”, säger Yüksel till Flamman.

När det gäller frågan om motsättningen somalier och turkar i Nyans blir Ifrah-Degmo Mohamed ett intressant namn. Hon är somalier och ingick i Nyans partiledning, men har lämnat partiet i samband med att konflikten mellan Khan och Yüksel blev offentlig, och stöder och hyllar Khan. Det är inte första gången Ifrah-Degmo Mohamed lämnar ett parti. 2014 valdes hon in i Stockholms regionfullmäktige som vänsterpartist, med en mängd personkryss i ryggen. Hon slutade efter några år eftersom hon tyckte att:

”Det var för jobbigt. Det var för mycket konflikter och personliga påhopp. Jag kände att jag inte kunde påverka någonting”.

Morgonposten har talat med partikamrater till Ifrah-Degmo Mohamed som antingen arbetat med henne i regionen eller i Rinkeby-Tensta. Omdömena är entydiga. Hon sägs aldrig ha hållit sig till dagordningen, kom aldrig förberedd, brydde sig inte om formaliafrågor:

”Hon höll långa utläggningar, mest om sig själv och om människor hon mött och som tyckte det ena eller det andra. Hon var aldrig konkret, och bad man henne hålla sig till ämnet blev hon alltid arg”.

Ifrah-Degmo Mohamed var mycket synlig i valarbetet för Nyans i Stockholm och framträdde i tv och tidningar och porträtterades i DN. Hon hörde till dem som hade en lokalförankring bland muslimer eller i sin etniska grupp och som sökte sig till Nyans.

Nu verkar det som om Ifrah–Degmo Mohamed kommit på kant även med sitt nya parti. På Facebook förklarar hon att hon stöder Hassan Khans kamp mot Yüksel, och att hon lämnar partiet.

Men hon kunde ha försvunnit från Nyans listor innan valet – hon hörde till den grupp som riskerade att plötsligt plockas bort från partiets valsedlar – kanske för att de sågs som konkurrenter till partiledaren Yüksel.

Bland dem som anser sig ha blivit bortmanövrerade från valbara platser på Nyans listor finns Zubair Hussain och Naveed Hussain från Malmö samt Sara Camakh från Stockholm. Utan sin vetskap ströks de från listorna efter att e-post skickats till länstyrelserna med begäran om att personen skulle bli struken. Ingen av de tre har själva begärt att bli strukna, men e-posten har skickats i deras namn. En del av de falska meddelandena har – som Svt visat – skickats från ett konto kopplat till en mobiltelefon som tillhör den Yüksel-trogne partisekreteraren Rami Hussein, som dock säger vara helt oskyldig, och inte kan förstå hur det hela gått till.

Yüksel själv har dock säkrat sig en plats i en vald församling.

Nyans bärgade kommunala platser i Landskrona och i Botkyrka – där man fick två platser.

Yüksel var förstanamn på listan i Botkyrka, men var på valdagen skriven i Göteborg. Man måste på valdagen vara skriven i den kommun där man vill inta en plats i kommunfullmäktige.

Det var alltså inte Yüksel.

Men i folkbokföringen finns möjligheten att skriva sig på en adress retroaktivt – en vecka bakåt i tiden. De valdas adresser kontrolleras först vid den slutliga kontrollräkningen. På så sätt uppstar en lucka. Den utnyttjade Yüksel.

I den kommande kollektionen hittar vi röd akrylfärg, en reservoarpenna, färg för tryck på t-shirts, en färgpenna och sprayfärg. De innehåller blod från homosexuella män anställda på designföretaget. De är helt säkra att använda, och bör förvaras svalt ”långt från homofober”. Finns att förbeställa, skickas i november.

Mother Goods skapar och säljer fysiska produkter ”som levererar specifika sociala budskap”. Ett exempel är Kickback Lounge Wear: skottsäkra fritidskläder som skyddar dig från förlupna kulor när darrhänta tonåringar sprejar omgivningen med automateld. För dig som inte är villig att släppa din iPhone utom synhåll finns Cûf – ett förgyllt mobilskal med vidhängande handboja (11 000 kronor).

För dig som nöjer dig med en billig t-shirt finns ”This shirt is printed with the blood of gay men”. Vinsten går till lokal HBTQ-gemenskap.

Oron växer i homosexuella kretsar. Den kärlek och förståelse många av dem anser sig få uppleva i sin vardag, överskuggas av en rädsla för att muslimskt hat mot hbtq-personer ska bli accepterat i Sverige.

Men där finns också en vrede som verkar växa – och den riktar sig mot en person; Partiet Nyans ledare Mikail Yüksel.

Vad grundar sig den vreden på?

Partiet Nyans vill inskränka yttrandefriheten för dem som vill angripa islam. Saker som partiet vill ska bli olagliga är bland annat muhammedteckningar och koranbränningar, det ska betraktas som hets mot folkgrupp.

Däremot vill partiet garantera yttrandefriheten för imamer som angriper homosexuella.

Kombinationen kan verka underlig, men är helt logisk, eftersom Nyans vill vara ett intresseparti för de muslimer som bor i Sverige.

Bland de konkreta kampanjer Nyans drivit finns ”Nej till slöjförbud” och mot omhändertagande av muslimska barn.

Partiet kräver att muslimer och afrosvenskar ska få status som nationell minoritetsgrupp. Islamofobi ska vara ett brott. Det är lite oklart exakt vilka gärningar som ska anses vara ett brott, men det verkar på Nyans som att det räcker med att en muslim känner sig kränkt.

Partiet vill också att man ska kunna få företräde till arbete eller utbildning ”med hänsyn tagen till ras eller etnicitet”.

På partiets möten sitter männen för sig och kvinnorna för sig.

Partiledaren Mikail Yüksel agerar skickligt i media och sociala media, och har genom uttalanden och framträdanden fått stort genomslag. Han har retat många icke-muslimer med sina krav, men antagligen stärkt partiets ställning i landets förorter.

Ett av de uttalanden han gjort som väckt störst uppmärksamhet är Mikail Yüksels förklaring i en intervju i ETC om att det är självklart att imamer ska få ha rätt att predika att homosexualitet är förbjudet.

Bland dem som protesterade mest mot Yüksels homo-fientliga utspel fanns förstås många homosexuella – de kände sig hotade – men i de diskussioner som utvecklats i olika gemenskaper har det visat sig att det finns en sak som gör en del homosexuella extra ilskna över utspelet.

Vi har talat med några av dem. De har ställt upp med stor tvekan, med krav på anonymitet, men de är alla veteraner i vad som enklast kan betecknas som Priderörelsen, och har också varit organisatörer och pådrivare i olika sammanhang.

Varför är så många bögar upprörda?

Men det är väl inte konstigt. Yüksel vill normalisera hat mot bögar. Han vill att vi ska ha ett parallellsamhälle där homosexuella är lika förföljda som i till exempel Iran.

Och så är han själv bög. Det är ett jävla snuskigt spel för att han ska få röster.

Men hur vet du att han är bög?

Det här är trots allt en liten värld. Och hur ska jag säga det … en del gillar sex med män från andra kulturer, och det finns muslimska män som gillar sex med svenska män. Och tvärtom.

Det skvallras menar du?

Det skvallras alltid, men det sprids inte utåt om det är en person som inte är öppen med att han är bög.

Så varför är du och andra beredda att nu tala om att Mikail Yüksel är homosexuell? Gäller inte bög-omerta då?

Nej, för det är så sjukt. Det han gör. Han angriper ju oss alla. Klart man ska outa honom. Han är en förrädare.

Men varför kliver ni inte fram i grupp i en debattartikel? Vi kan ge er hur mycket plats som helst.

Gå ut med namn och bild och säga att Nyans partiledare är bög, han som är militanta muslimers idol i förorten? Jättekul idé. Tror inte det …

Skulle det vara farligt?

Farligt och farligt. Ja, vem vet? Kanske inte i sig. Men det skulle bli så förbannat mycket snack om att man skulle vara islamofob. Jag har inga som helst problem med att vara öppen med min sexualitet. Aldrig haft problem på jobben eller med bekanta. Men skulle jag bara sådär i förbigående bli stämplad som islamofob bara för att jag är med och outar en muslimsk homofob som själv är bög…

Du, det där blev trassligt?

Ja, men det är det jag försöker förklara. Det är trassligt. Det går inte att kontrollera vad som händer en om man sticker ut hakan. Det blir så mycket snack, och saker som är fel fastnar i folks minne.

Privata rum

En annan homosexuell man vi talat med menar att det hela är än mer komplicerat:

– Ja, hur fan ska jag säga det här? Det är mycket som spelar in. Aaaah, det finns ju grupper där det man … ja, sexet är mer aggressivt.

Du menar att Yüksel är med i s&m-världen?

Du ser. Direkt ska du sätta en etikett. Jag sa ju att det inte var enkelt. Men säg så här, det finns mycket aggressivitet i dag i samhället. Klart det påverkar hur många har sex. En del av aggressiviteten beror förstås på motsättningar mellan kulturer. Men där finns också det där med det lockande och okända. Så det blir nyfikenhet och aggression på en gång.

Du får ursäkta min tröghet. Säger du till mig att Yüksel gillar s&m med svenskar? Är det han som piskar eller är det han som är undergiven?

Va? Men lägg av. Skärp dig. Det är inte så enkelt, säger jag ju. Och jag har inte sagt att Yüksel ägnar sig åt s&m, kom ihåg det. Men det är åt det hållet man ska titta.

När vi till slut får en kontakt förmedlad till en homosexuell man som vet lite mer om ”det där hållet” man ska titta åt – och som också är förbannad på Yüksel – förklarar han, efter lång osäkerhet på om han alls ska tala med oss:

Kan ju vara så i hans värld att det inte räknas som en homosexuell handling om man är muslimsk man och är den dominerande parten, och den andra mannen är svensk. Om det är så kanske Yüksel ser det som att …

Ja, som vad?

Äh, jag vet inte. Jag spekulerar bara. Och mina gissningar är förresten faktiskt ointressanta. Det viktiga är att han är bög och angriper oss bögar. Det är för jävligt.

Men känner du någon som haft ett förhållande med honom?

Jag har pratat med personer som känner personer som haft vad du kallar ett förhållande.

Nu låter det lite som min kusins mammas ex känner en kille som…

Nej, det gör det inte. De fall jag känner till pratas det om, det snackas mycket, och de personerna har inte protesterat. Det skulle jag ha hört. Förresten krävs det ju att rätt många skulle ha inbillat sig saker.

Missförstå mig inte. Jag har inga synpunkter på det här. Det jag är förbannad på är att någon angriper saker han själv ägnar sig åt.

Men det kanske skedde under en period som Yüksel lämnat bakom sig. Han kanske blivit djupt troende nu och tar avstånd från allt han gjorde? Nyans är kanske en botgöring?

Tycker du det spelar någon roll? Skulle han själv velat bli fördömd och jagad i förorten? Skulle inte tro det. Och nej, han har inte lämnat det bakom sig.

I vårt samtal betonar mannen senare att det är svårt att tala om det hela eftersom man har en inre spärr mot att offentligt prata om sådant som man gör när man träffas i olika sammanhang.

Men ni verkar inte ha några hämningar i Prideparader?

Jo, det har vi. Och hursomhelst måste det finnas så att säga privata rum för oss också. Jag skulle aldrig säga så här om någon annan känd person som jag mött i sådana sammanhang.

Låt mig gissa. Vi pratar Göteborg, klubbar och ställen där även CUF:are och Fredrick Federley höll till på sin tid, du menar att den före detta centerpartisten Yüksel …

Sluta. Jag har ingen aning om vad du pratar om. Ställer jag upp så här får du hålla dig till saken.

För att få rätsida på det hela vill vi förstås också tala med Mikail Yüksel. Men han visar sig vara omöjlig att få kontakt med, och är också känd för att vara mycket noga med vilka tidningar han är beredd att prata.

Morgonposten verkar inte höra dit.

Världshälsoorganisationen WHO har utlyst globalt hälsonödläge på grund av apkoppor. ”Globalt hälsonödläge” låter som om jordens befolkning åter står inför något i stil med digerdöden – då dog en tredjedel av Europas befolkning.

Men vad är apkoppor? Och hur sprids det?

Apkoppor är en virussjukdom som ger allmänna symptom som feber. Senare uppstår det vätskefyllda blåsor som kan finnas på flera olika ställen på kroppen. Virussjukdomen är en nära variant till smittkoppor men den ger lindrigare symptom, säger Asko Järvinen, överläkare vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt till Hufvudstadsbladet.

Järvinen konstaterar att viruset sprider sig ganska dåligt mellan människor, och att virussjukdomen börjat sprida sig via sexuellt umgänge, särskilt efter att män haft sex med varandra – och att ”apkoppor verkar inte vara farligt för friska, unga människor utan grundsjukdomar”.

I Finland har sjutton personer hittills smittats av apkoppor – ingen har dött.

Om situationen i Finland inte gör att man får känslan av ett ”globalt nödläge” kan det ändå vara så att situationen i resten av världen är annorlunda.

Vad säger då den statistik WHO bygger sitt beslut på? Enligt den hade 25 juli 16 000 fall av apkoppor rapporterats från 75 länder.

I Sverige har vi 77 fall.

Riskgruppen när det gäller apkoppor är tydligt definierad. 98 procent av de insjuknade är män som har sex med män. De flesta finns i stora städer.

Totalt har fem personer avlidit.

Både i omfattning och farlighet är apkoppor en ganska lindrig sjukdom – i alla fall enligt den tillgängliga, officiella statistiken.

Europeiska smittskyddsmyndigheten bedömer att risken för en bred smittspridning i befolkningen är låg. De bedömer att risken är hög för att viruset överförs inom de grupper av män som har sex med män där det är vanligt med många sexuella kontakter.

Varför då tala om ”globalt hälsonödläge”? Det finns inga belägg för att den kan spridas i någon nämnvärd utsträckning utanför riskgruppen?

Själva sjukdomen är inte så allvarlig, men att den sprids på det sättet är anmärkningsvärt. Det är därför WHO agerar kraftfullt och skapar global uppmärksamhet, säger Johan von Schreeb som är professor i global katastrofmedicin på Karolinska institutet till Dagens Medicin.

Alltså – WHO vill skapa uppmärksamhet i hela världen för att det finns en sjukdom som sprider sig snabbt i en tydligt och avgränsad riskgrupp. Det rör sig nämligen inte om alla homosexuella utan personer som har många partners, och inte bryr sig om att kontrollera huruvida dessa partners har blåsor. Man kan utgå från att riskgruppen alltså är en minoritet av en minoritet.

Men alla måste uppmärksammas på faran. Frågan är då vad alla män som inte har oskyddat sex med många andra män ska göra med denna kunskap? De riskerar ju ändå inte att bli smittade.

Inga krav

Det verkar heller inte finnas några regler för hur de som inte tillhör den lilla riskgruppen ska skydda sig (vilket förstås är naturligt – de är inte hotade).

Lite märkligt är det dock att det inte heller verkar finnas några regler för dem som tillhör den mycket lilla riskgruppen.

Folkhälsomyndigheten nöjer sig med att konstatera att:

”Det går att förebygga smitta genom att undvika närkontakt med infekterade personer. Sexuella kontakter utgör en särskilt hög smittrisk.”

Detta ska jämföras med de mycket strikta förhållningsregler som gällde under corona-tiden. Då stängdes kultur- och idrottsverksamhet ner. Restaurangers verksamhet reglerades hårt. Avstånd mellan person, munskyddsanvändande, gruppers storlek – allt reglerades.

Människor fick dö i ensamhet, utan sina anhöriga nära.

Min poäng här är inte omfattningen av regleringarna – med tanke på att myndigheterna hävdade att det var en för många livshotande sjukdom eller åtminstone allvarlig fanns det en viss logik. Alla människor utgjorde riskgruppen. Precis alla. Alltså reglerade man allas liv hårt (om det var förnuftigt är en annan fråga).

Men om riskgruppen utgörs av ”män som har sex med män där det är vanligt med många sexuella kontakter” – då reglerar Folkhälsomyndigheten ingenting. Absolut ingenting. Inte ens ett ”bör” återfinns i den korta skrivningen på två rader. Däremot talar man i resten av det stycket på tio rader om vaccin.

Varför denna särbehandling med silkesvantar?

Förklaringen förstår man när man betänker att WHO i samband med att de utlyste det globala hälsonödläget också talade om att det var viktigt att den utsatta riskgruppen inte stigmatiserades. En rimlig slutsats är förstås då att man inte kan utfärda regler som gör det svårare för män att ha många och täta sexuella kontakter med andra män. Det skulle betraktas som att man fördömde det sättet att leva, det skulle kunna stämplas som stigmatiserande.

Det är därför det gick bra att förbjuda folk att gå på fotbolls- eller hockeymatcher, men det inte går att förbjuda andra former av fritidsaktiviteter som deltagande i till exempel en femdagars fetischfestival.

Att det exemplet är lätt att ta till beror på att de tre första av myndigheterna konstaterade superspridartillfällen var en större sammankomst i en bastu- och badanläggning för homosexuella i Madrid, en fem dagar lång fetischfestival i Belgien samt en pride-festival på Kanarieöarna.

En ny sanning skapas

Det är intressant att se hur media börjat hantera detta med ”stigmatisering”.

I Sveriges Radios nyheter intervjuas Jonathan. Han får konstatera att:

”Vem som helst kan få apkoppor, det är inte en könssjukdom.”

All tillgänglig statistik säger motsatsen – ändå får Jonathan framträda i Sveriges Radio i ett nyhetsinslag och framföra sin personliga åsikt om att det inte är en fråga om livsstil, för enligt honom är det så att ”vem som helst kan få apkoppor”. Och han säger förstås att det är viktigt att de som får apkoppor inte ”stigmatiseras”. Jonathan konstaterar också att det är viktigt att media sprider hans budskap om att vem som helst kan få sjukdomen.

Sveriges Radio verkar vara med på det tåget. Jonathan får inga frågor om vem han är, hur han lever, hur många partners han haft, och hur tätt han haft dem – för det skulle förstås vara ”stigmatiserande”.

Sveriges Radios inslag om apkoppor etablerar en ny slags sanning. Helt kuppartat blir apkoppor en möjlig folksjukdom.

Blir det här den enda mediakuppen på området vi kommer att få uppleva? Eller är alternativa fakta på väg att etableras?

Dagens Nyheter har granskat kristna och islamiska församlingar som säger sig kunna bota homosexualitet. Men dessa är inte de enda organisationerna som vill påverka människors sexuella läggning och som får statliga bidrag för sin verksamhet.

Dagens Nyheter har granskat att religiösa församlingar, både kristna och islamiska, erbjuder omvändelse för homosexuella. Enligt en imam i Eskilstuna är homosexualitet en dålig vana som droger eller alkohol, som går att bli av med. Jehovas vittnen och Livets ord får också besök av en DN-reporter som utgör sig för att vara homosexuell och intresserad av att ”bota” sin läggning.

Flera av dessa religiösa församlingar får statliga bidrag, på premissen att man ska stärka demokratin och samhällets grundläggande värderingar. Man har även haft kontakt med Hillsong Churchs svenska avdelning, i vars podcast Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch deltagit.

Bilden som målas upp är en otidsenlig metod riktad mot personer som borde få vara sig själva. Men, det finns institutioner och organisationer som på ett betydligt mer direkt sätt använder sig av statliga bidrag för att påverka människors sexualitet.

Propagandan mot barn och unga

RFSL Ungdom har namnet till trots ingen nedre åldersgräns. Alla upp till 30 år fyllda är välkomna i förbundet, så länge man går med på stadgarna och visionen. Man är anslutna till moderförbundet RFSL och ”arbetar utifrån queera förhållningssätt med och för ungdomar som bryter mot normer gällande sexualitet, kön och/eller könskaraktäristika”.

Antalet könsidentiteter och läggningar är nu närmast oräkneliga. Kan det vara så att en person som tror sig vara homosexuell och blir medlem i RFSU Ungdom en tid senare uppfattar sig som icke-binär? Och, är det i så fall på grund av inverkan från äldre personer i gruppen, som driver på för en förändring?

Åren 2011 till 2016 fick RFSL Ungdom stöd från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor på drygt sex miljoner kronor. Under 2021 beviljades man 1 427 057 kronor i organisationsstöd samt 1 165 507 kronor för Trygga rum del I. Trygga rum är ett projekt ”som främjar mötesplatser för unga hbtqi-personer”. Under 2022 har man fått beviljat stöd för projektet Trygga rum II, med 1 110 000 kronor.

Att svenskar skattepengar går till organisationer som arbetar med att förändra barn och ungdomars sexualitet är således inte förbehållet kyrkor och moskéer. Dessutom är deras inflytande i skolvärlden högst begränsad, med undantag av ett fåtal friskolor. 2003 gjorde presenterade man en svartlistning av biologiböcker som fick stort genomslag i Riksdagen och på Skolverket.

Till skillnad från religiösa samfund propagerar dock RFSL Ungdom för en annan form av omvändelse. Som är irreversibel.

Omvändelse med skalpell

Socialstyrelsens utredning Åldersgräns för vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och socialnämndens roll vid ändring av det kön som framgår av folkbokföringen, blev klar i mars 2020.

Myndigheten utredde om man vid synnerliga skäl skulle tillåta kirurgiska ingrepp i könsorganen på personer över 15 år. Utredningens slutsats i korthet är att det är mer som talar emot än som talar för att tillåta sådana ingrepp. Även om det finns enskilda undantag finns det annan könsbekräftande behandling för personer under 18 år.

Men man hänvisar också till ett oklart och bristande kunskapsläge, och menar att man kan anpassa lagstiftningen i framtiden när läget förändrats. En person som gjort ingreppen och ångrar sig måste leva med en irreversibel skada. Könsorganen kan inte återskapas.

Socialstyrelsen skriver att personer i tonåren kan ha svårt att se det långsiktiga perspektivet. Och befinner sig i kognitiv utveckling, där det kan vara svårt att föreställa sig att någonting i ett senare skede kan uppfattas helt annorlunda. Även om det finns individuella skillnader mellan barn är de på gruppnivå sämre på att fatta komplexa beslut.

Antalet barn och ungdomar med diagnosen könsdysfori har samtidigt ökat, särskilt efter 2014. Och speciellt bland kvinnor, som Socialstyrelsen skriver ut som unga med registrerat kön kvinna vid födseln.

Man har inte en klar bild av varför ökningen sker eller vilka faktorer i samhället som spelar in. Men autismdiagnoser är betydligt vanligare i gruppen än i befolkningen i övrigt.

RFSL kommenterade utredningen och tryckte på att det var viktigt att Socialstyrelsen skrev att det finns individer under 18 år som har behov av kirurgiska ingrepp. Man anser att det bör finnas undantag från 18-årsgränsen, vilket man motiverar med att barnets bästa alltid ska vara avgörande.

Men intressanta teorier om ökningen av barn och ungdomar med könsdysfori finns utomlands. Författaren Abigail Shrier har undersökt ökningen av könsdysfori bland flickor, som ökat lavinartat både i USA och Storbritannien. En faktor är social samhörighet, där flickor som är vänner samtliga kommer ut som transsexuella. Medelklassflickor med ångest som tidigare blivit anorektiker eller skurit sig, har nu hängett sig åt testosteronintag och vill operera bort brösten.

Ofta väcks intresset efter puberteten, genom transsexuella profiler på sociala medier. Dessa blir som instruktörer åt barnen, och leder dem mot en process som kan sluta med kirurgiska ingrepp. Många av dessa flickor har diagnosen autism.

Det är oklart om det finns sådana profiler i Sverige. Men att barn är inbjudna in i sammanhang där transsexualism är normalt och uppmuntras, är ett faktum. Ett exempel är transkollon för barn 0–13 år som anordnades av RFSL Ungdom och förbundet Transammans. Ledarna är vuxna transpersoner som skulle hjälpa barnen med identifikation och vara positiva förebilder.