Ett av Giorgia Melonis huvudlöften inför valet i fjol var att stoppa båtarna med migranter som tar sig till Italien. Italien skulle inte få vara en öppen grind in till Europa. På sina sociala medier krävde hon en blockad till sjöss, inga fartyg skulle få passera. Det gav eko bland invandringskritiska kollegor i andra länder. Ungers premiärminister Viktor Orbán trodde att hon skulle ”skydda Europas gränser”, skriver CNN.

Under sina första 100 dagar som premiärminister lyckades hon också samla sin regeringskoalition med Matteo Salvini och Silivo Berlusconi, trots rätt skarpa meningsskiljaktigheter. Till exempel väldigt olika syn på kriget i Ukraina och Vladimir Putin, något vi rapporterat om:

”Berlusconi har även en annan syn på Ryssland och kriget i Ukraina, än Meloni. Trots EU:s sanktioner lyckades Putin skicka en flaska vodka i födelsedagspresent till Berlusconi i oktober. Den nya regeringen kommer vara fortsatt trogna Nato och en stark allierad till Ukraina, säger Meloni under tisdagen, enligt AFP.

Berlusconi själv säger att han kan hålla isär regeringens position, och sin egen privata.

I sitt första anförande till parlamentet varnade Meloni för att ge Putin möjlighet till utpressning, genom gasexport. Italien är fortsatt starkt beroende av rysk gas, ett beroende hon vill minska i framtiden. Regeringen fortsätter sanktionerna mot Ryssland, men Salvini och Lega har tidigare uttryckt att de är ineffektiva.”

Andra saker hon har en annan linje i än sina kollegor är om EU. Lega är starkt EU-kritiska medan Italiens bröder numera inte kräver ett utträde ur EU. Samtidigt har hennes vallöfte om ett stopp för båtmigranter inte blivit verklighet. Och det är ett stort problem för henne.

Den 21 april hade över 35 000 personer anlänt till Italien sjövägen, vilket är en tredubbling jämfört med 2022. Det har också gett utslag i opinionsmätningarna, där man nu ligger på 29 procent jämfört med valresultatet 34. Samtidigt menar vissa att ingen tog henne på allvar med löftet om att stoppa båtarna.

Opinionsläget påverkas snarare av hennes inställning till Ukraina, där en stor del av befolkningen vill se ett mer passivt Italien. Dessutom är man del av det kinesiska megaprojektet Ett bälte, en väg, vilket ger Kina ett ökande inflytande över Italien.

Kina är också ett problem i relationen till USA, som nu är på rejäl kollissionskurs med landet gällande Taiwan och Pekings stöd till Ryssland.

Frågan om invandring är något som varit kontroversiell inom EU länge. Länder som Slovakien, Ungern och Polen har haft betydligt striktare gränskontroller och mindre generösa välfärdssystem för migranter.

Många hade nog förväntat sig att Meloni faktiskt skulle vidta praktiska åtgärder i och med att faktiskt utgör en slags yttre gräns till Europa i och med sin geografiska närhet till Nordafrika.

Som åtgärd har hon nu utlyst nationellt nödläge vilket ger henne större befogenheter och fler resurser att hantera migrantfrågan. Det är dock inte säkert att vänsterstyrda regioner kommer agera i enligheten med vad den federala staten vill.

Demokratiska partiet, som sitter i opposition, har redan kallat hennes påtänkta åtgärder för fascism. Ett epitet som hängt över henne genom hela valrörelsen och inte lär försvinna.

Man kan dra sig till minnes Donald Trump, som pratade stort och brett om att bygga en mur mot Mexiko. Det blev visserligen ett antal mil säkerhetsstängsel, men långt ifrån vad som väljarna hade föreställt sig. Trump gick också tydligt till vänster under sin tid i Vita Huset, något invandringsstopp blev det inte.

Nyligen rapporterade vi om schismen inom den svenska regeringen. Moderaterna i EU-parlamentet vill att Sverige stödjer EU:s migrantpakt, som skulle kunna innebära att Sverige tvingas ta emot migranter. Sverigedemokraterna hotade med regeringskris.

Samtidigt kan vi trots Sverigedemokraternas historiskt inflytelserika roll som stödparti till regeringen att inte heller vi haft ett invandringsstopp. Vilket mycket väl kan leda till en kris för partiet om man inte lyckas få till större förändringar inom mandatperioden.

Framtiden får utvisa om hon nu kommer leva upp till sina löften. Eller om hon riskerar bli en italiensk variant av Donald Trump, som lovade mycket men misslyckades leverera.

Italiens premiärminister Giorgia Meloni underströk på söndagen att hennes regering står stadigt i sitt stöd till Ukraina. Det efter att förre premiärministern och nuvarande koalitionspartnern Silvio Berlusconi kritiserat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Kan hennes linje hålla, när hennes populistiska kärnväljare inte gillar militärt stöd till Ukraina?

Den 86-årige finansmannen leder partiet Forza Italia och säger sig vara god vän med den ryske presidenten Vladimir Putin. Han kommenterade ett möte mellan Meloni och Zelenskyj i torsdags i Bryssel med att han aldrig åkt dit om han själv var president, skriver AFP.

Det var tillräckligt för honom (Zelenskyj) att sluta attackera de två autonoma republikerna Donbas och allt detta skulle inte ha hänt, därför värderar jag hans beteende som mycket, mycket negativt, sade han inför lokalvalet i Lombardiet.

I september i fjol skapade han också debatt när han påstod att Putin tvingats invadera efter påtryckning av sitt folk och pro-ryska styrkor i Donbass.

Det senaste uttalandet möttes omgående av ett svar från Meloni, om att hennes stöd till Ukraina är övertygat och fast.

Zlenskyj gjorde en miniturné i Europa där han besökte EU-parlamentet i Bryssel, bland annat. Där samtalade han med Meloni om att arrangera för ett besök i Kiev för henne.

Mötet i Bryssel föregicks dock av att Zelenskyj träffade president Macron i Paris. Det föll inte o god jord hos Meloni som menar att det inte lever upp till den enighet man bör ha. Det hade varit bättre om alla träffats samtidigt i Bryssel.

Macron menar å sin sida att hans Frankrike och även Tyskland har en särskild relation till Ukraina, på grund av Minskavtalen.

Meloni har en uttalat pro-Nato och pro-Europeisk hållning gentemot Rysslands invasion. Hon har också tidigare varnat Berlusconi när denne uttryckt sig väl om Putin.

I december i fjol förlängde den italienska regeringen tiden för att ge stöd till Ukraina 2023 ut. Detta trots att både Lega och Forza Italia är kluvna inför att sända vapen och vill se fredsförhandlingar.

Man har främst skickat lättare vapen men även bandhaubitsar och luftvärnsrobotar. I regel är försändelserna sekretessbelagda.

Bland folket är det bara en tredjedel som är positiva till stödet. Det är det mest skeptiska landet i Europa till att skicka stöd till Ukraina, enligt Stefano Feltri på tidningen Domani.

Flyktinghjälp går bra men militärt stöd är mycket impopulärt, över hela det politiska spektrat. 171 000 ukrainare har flytt till Italien sedan krigsutbrottet.

Landet genomgår också ett ekonomiskt stålbad med inflation på över 11,9 procent och många småföretagare som kämpar för sin överlevnad. Många som lever på fattigdomsgränsen skyller situationen på Ukraina.

I november protesterade över 100 000 personer mot kriget i Rom. Många budskap lydde ”för fred” och ”sluta skicka vapen”, skriver NPR.

Samtidigt godkände Melonis regering ett sjätte stödpaket till Ukraina, med militär hjälp. Kan den linjen hållas i det långa loppet, frågar sig många.

Federico Fubini på Corriere della Sera säger att oppositionen inom de egna leden lär växa. Hon är uttalad populist och det är främst bland höger och center-höger-väljare hon har stöd. Dessa gillar inte sanktioner och är inte speciellt pro-ukrainska, menar han.

Giorgia Meloni svors in som premiärminister under lördagen, den första kvinnan på posten i Italiens historia. Framför sig och hennes regering ligger ett antal svårlösta problem. Främst handlar det om el- och energikrisen. I värsta fall väntar en ekonomisk recession runt hörnet. Men också interna meningsskiljaktigheter om kriget i Ukraina och landets inställning till Nato och EU.

Giorgia Meloni har bildat en regering med representanter för sitt eget parti Italiens bröder, Lega som leds av Matteo Salvini och Forza Italia som leds av Silvio Berlusconi. Ministerposterna är fördelade tio, fem, fem samt fem ministerposter till oberoende kandidater.

Geografiskt har norditalien 15 ministrar, centrala delen av landet fem och syditalien plus öarna fem. Flest kommer från Lombardiet och Lazio, båda regionerna med fem ministrar var.

Sju av 25 ministrar är kvinnor, inklusive Meloni själv. Berlusconis nära förtrogne Antonio Tajani blev utrikesminister. Lega-veteranen Giancarlo Giorgetti blev ekonomi- och finansminister.

En slitning uppstod nästan omgående, Silvio Berlusconi vägrade stödja Ignazio La Russa som talman i senaten. Berlusconi själv valdes in i EU-parlamentet 2019 men har återvänt till den inhemska politiken då han vann ett mandat i senaten. La Russa röstades dock igenom med hjälp av oppositionspartier. La Russa är partikollega med Meloni, och den första talmannen med en bakgrund i ett fascistparti, Movimento Sociale Italiano.

Berlusconi var efter detta inte nöjd med Meloni, som han kallade "paternalistisk" och "arrogant".

Till saken hör också att man i Italien kan ha senatorer på livstid. Judiska Liliana Segre är en sådan. Hon 90 år gammal och förintelseöverlevare, 2018 utnämndes hon till senator på livstid av president Sergio Mattarella. Som äldsteman i senaten var hon den som deklarerade La Russa som ny talman, efter omröstningen som han vann med 106 av 206 röster.

Vi får se hur relationen mellan partiledarna utvecklas under mandatperioden. Berlusconi har även en annan syn på Ryssland och kriget i Ukraina, än Meloni. Trots EU:s sanktioner lyckades Putin skicka en flaska vodka i födelsedagspresent till Berlusconi i oktober. Den nya regeringen kommer vara fortsatt trogna Nato och en stark allierad till Ukraina, säger Meloni under tisdagen, enligt AFP.

Berlusconi själv säger att han kan hålla isär regeringens position, och sin egen privata.

I sitt första anförande till parlamentet varnade Meloni för att ge Putin möjlighet till utpressning, genom gasexport. Italien är fortsatt starkt beroende av rysk gas, ett beroende hon vill minska i framtiden. Regeringen fortsätter sanktionerna mot Ryssland, men Salvini och Lega har tidigare uttryckt att de är ineffektiva.

Meloni själv bedyrar att landet fortsatt är en del av Europa och västvärlden. Hon vill inte sabotera det europeiska samarbetet, men göra det mer effektivt vid kriser. Kritiker menar att det kommer bli problem då både Italiens bröder och samarbetspartiet Lega är mycket kritiskt till EU. Italiens bröder har dock släppt kravet på att lämna EU.

Några av vallöftena regeringen kommer försöka genomföra är sänkt pensionsålder, subventioner till hushåll för elräkningar, och en platt skatt. Dessutom vill man bygga en bro mellan Sicilien och fastlandet, vilket ska skapa 100 000 arbetstillfällen. Man vill också stoppa illegal invandring och människosmugglare att ta sig till landet från Afrika.

Italien är beroende av 2 000 miljarder euro i lån från EU:s pandemifond, vilket i gengäld kräver att man gör större reformer, som i kriminallagstiftningen och offentlig byråkrati.

Representanthuset fick en talman från Melonis samarbetsparti Lega, Lorenzo Fontana. Melonis regering förväntas godkännas i både senaten och representanthuset, i slutet av oktober.

Att regeringen kunde sättas ihop trots meningsskiljaktigheter får ses som en första seger för premiärminister Meloni. Att man fick använda oppositionen för att rösta fram en talman i senaten, får ses som ett tecken på en begynnande spricka med Berlusconi och Forza Italia.

Kabinetten

Giorgia Meloni, premiärminister

Matteo Salvini, vice premiärminister och infrastrukturminister

Antonio Tajani, vice premiärminister och utrikesminister

Matteo Piantedosi, inrikesminister

Carlo Nordio, justitieminister

Guido Crosetto, försvarsminister (medgrundare av Italiens bröder)

Giancarlo Giorgetti, ekonomi- och finansminister

Adolfo Urso, minister för ekonomisk utveckling

Francesco Lollobrigida, jordbruksminister (och gift med Melonis äldre syster)

Gilberto Pichetto Fratin, minister för ekologisk transition

Marina Calderone, minister för arbetsmarknad och social välfärd

Giuseppe Valditara, utbildningsminister

Anna Maria Bernini, minister för universitet och forskning

Gennaro Sangiuliano, kulturminister

Orazio Schillaci, hälsominister

Daniela Santanchè, turismminister

Luca Ciriani, minister för parlamentariska relationer

Paolo Zangrillo, minister för offentlig administration

Roberto Calderoli, minister för regioner och autonomi

Raffaele Fitto, minister för familjer, barnafödande och jämlikhet

Alessandra Locatelli, handikappminister

Andrea Abodi, minister för idrott och ungdomar

Elisabetta Casellati, minister för institutionella reformer

Alfredo Mantovano, regeringssekreterare