I veckans skvallernyheter från sportens värld berättar vi om Zlatan-statyns öde. Vi granskar Fredrik Reinfeldts nya intresse för menstruation och priserna på mat och dryck under US Masters.

Sagan om Zlatans staty

Statyn som föreställer Zlatan Ibrahimovic har varit en sorglig följetång. När den först ställdes upp i Malmö vandaliserades den. Den plockades ned och renoverades för 350 000 kronor, men har ännu inte fått någon ny plats att pryda. Nu kommer den ligga i malpåse på obestämd tid, vilket Malmös styrande politiker beslutat.

”Jag känner en sorg för att det har blivit på det här sättet, säger kommunalråd Janne Grönholm (MP) till Sydsvenskan.”

Man hade kunnat tro att en staty föreställandes stadens son, Zlatan, skulle lämnas orörd. Problemet är att han är delägare i Hammarby Fotboll, en rival till Malmö FF. Hans symbolvärde för den ljusblåa klubben är omintetgjort och han ses i allmänhet som en som bara bryr sig om pengar.

Fredrik Reinfeldt får mens

I en intervju i Morgonstudion hos SVT berättar Fredrik Reinfeldt om att han sett en match med BP:s damlag. Efter att ha pratat om publiksiffror och utmaningar kommer han in på ämnet mens. BP var tvungna att spela i vita byxor och det väckte frågor om menstruationscykler för kvinnor. 80 procent av de kvinnliga spelarna påverkas av sin menscykel.

Förra veckan berättade vi att AIK nu erbjuder gratis tamponger och liknande till sina dam- och flickspelare. Reinfeldt, eller den som är hans rådgivare, verkar ha sina känselspröt riktade åt det hållet.

Dennis Rodman blev bestulen, kanske

Dennis Rodman är en levande legend, rätt och slätt. Vissa har påstått att han är en vit underklass-alkoholist fångad i en svart mans kropp. Han är främst känd för sin tid i Chicago Bulls i NBA men också för sin vänskap med Nordkoreas diktator Kim Jong-un.

Nu anklagar han Travis Scott för att ha stulit hans design med en bakåtvänd Nike-logga. Hans design kom redan 1994 med skorna Nike Air Darwins. Scotts kom 2019, och har också en bakåtvänd Nike-logga, modellen heter AJ1 Retro High OG. Scott är rapartist och är tillsammans med Kylie Jenner.

https://twitter.com/HipHopDX/status/1636484776696877057

Maten på US Masters

Golfturneringen ”The Masters” i Augusta i Georgie är populär bland besökarna. En anledning är att priset på mat och dryck ligger på en mycket förmånlig nivå jämfört med konkurrenterna. Vad sägs om en kycklingsmörgås för runt 30 kronor, eller en kall öl för 50? Eller den klassiska pekannötsglassen delstaten är känd för, för 25 kronor.

Det kan jämföras med PGA-touren, också i USA, där man i fjol fick betala 200 kronor för ett lageröl av märket Stella Artois. Ett glas vin gick loss på 130 kronor.

I veckans sportskvaller följer vi upp ordförandevalet i SvFF, tittar på öl-konflikten i Madison Square Garden och hur många lag det blir i nästa fotbolls-VM.

Ja Morant och pistolen

Memphis Grizzlies stjärna Ja Morant, 23, sände live på sociala medier. Där visade han glatt upp en pistol.

https://twitter.com/LegionHoops/status/1632010699076673536

Detta har naturligtvis inte mottagits väl av hans klubb eller ligan, NBA. Nu har han skrivit in sig på ett hjälpprogram i Florida. Det är oklart hur länge han blir borta från basketen. Enligt Aftonbladet är han den nionde bästa poängplockaren i ligan i år, med 27,1 poäng i snitt på 53 spelade matcher.

Zlatan är tillbaka

Zlatan är inte bara tillbaka i sitt Milan, där han gjort några inhopp senaste månaden. Han är också uttagen till landskamperna som kommer nu i slutet av mars. Det betyder troligen att han siktar på att vara med och försöka ta Sverige till EM 2024 i Tyskland.

Man kan fråga sig om hans kropp kommer hålla för påfrestningen, han fyllde 41 i fjol och har rehabiliterat skador i ett års tid.

Waldheim hoppar av

Ytterligare en motkandidat till Fredrik Reinfeldt har hoppat av. Caroline Waldheim kandiderar inte längre till ordförandeposten i SvFF. Bara Lars-Christer Olsson är kvar, och han ser ut att köra ända in i kaklet.

Samtidigt verkar det som vissa förbund inte bryr sig om att kolla upp kandidaterna nämnvärt. Att Olsson är 73 och ”för gammal” är nog ett pris värt att betala, jämfört med den mardröm som stavas Reinfeldt, skulle han bli vald 25 mars.

Konflikten i Madison Square Garden

Madinson Square Garden riskerar bli av med alkoholtillståndet. Det pågår en konflikt mellan ägaren James Dolan och myndigheten New York State and Liquor Authority. När man fått nedslag från myndigheten har Dolan stretat emot och anmält tillbaka, för maktmissbruk.

Till NY Post säger han att myndigheten är som gangsters och att de nu mött en fiende som inte kommer vika sig för deras övergrepp. En bakomliggande konflikt är att Dolan förbjudit advokater som är på motsatt sida i en rättstvist som rör en sammanslagning av företag att vistas i arenan. Till sin hjälp har han ansiktsigenkänningsteknik, som finns installerad.

Problemet är då att myndigheterna anser att arenan inte är öppen för allmänheten. Och därför blir det problem med alkoholtillståndet.

VM får 104 matcher

Hela världen är som bekant intresserade av fotbolls-VM. Det förstår FIFA, som också förlitar sig på mutor från mikronationer. Därför utökar man nu antalet matcher i turneringen till 104, från och med VM 2026.

48 lag får äran att delta i turneringen som går av stapeln i USA, Kanada och Mexiko. Det blir 12 grupper om fyra lag vardera. Om det var svårt för fotbollsnörden att hinna med matcher innan, blir det etter värre nu.

Mjällby bäst i landet

Mjällby AIF må vara en av Allsvenskans minsta klubbar. Men deras sociala medier-avdelning firar ofta framgångar. I cupvinsten mot Kalmar fick man ett lagom litet omklädningsrum, vilket inte gick obemärkt förbi. Inför lagens U21-match erbjöd man därför Kalmars lag en mysig städskrubb, lika för lika liksom.

Anledningen till det fängelseliknande omklädningsrummet var att cupmatchens spelades på Gastens IP, eftersom Guldfågeln arena (vilket namn) inte gick att få i speldugligt skick.

https://twitter.com/MjallbyAIFs/status/1635191938373804032

När Annika Strandhäll fick gå som minister efter valnederlaget var det som vanligt många som tjoade om att hon borde återgå till sin ursprungliga sysselsättning som frisör.

Jag har aldrig riktigt förstått den tanken.

Ni vet lika väl som jag vad som krävs av en bra frisör. Det räcker inte bara med att man är bra på att klippa, en bra frisör ska också veta när han eller hon ska vara tyst. En bra frisör ska vara som en bra bartender – ha en förmåga att känna in humöret hos kunden som sitter i stolen och därefter anpassa sitt pratande efter det. Ibland kan det innebära att frisören till och med är helt tyst, och om kunden är pratsam ska frisören anpassa sig efter det samtal kunden vill föra. Frisören ska lyssna in, vara följsam.

Kan ni tänka er Annika göra det? Jag föreställer mig att mer än en kund flydde ur stolen innan Annika hade klippt klart, och med halvfärdig frisyr vacklade ut på gatan med bedövad hjärna. Jag tror Annika får svårt att återgå till sitt vanliga yrke.

Det slår mig att det känns konstigt att skriva ord som ”avgå” och ”återgå” i samband med Annika. Vi får inte glömma att droskdrottningen Annika aldrig går, hon tar en taxi.

Ni undrar förstås vad Annika Strandhäll gör nu för tiden? Sitter hon i riksdagen och stirrar med uppspärrade ögon och medan hon förtvivlat försöker ta in vad som pågår, men då och då ger hon upp försöken och böjer sig ner över mobilen och gör en retweet av något Anders Lindberg eller Helle Klein med möda totat ihop?

Nej, hon ägnar sig mest åt att framträda och tala om hur synd det är om kvinnliga politiker, mest om henne själv eftersom hon inte numera känner sig trygg på ICA när hon handlar. Alltid kommer det fram någon som ”talar precis som trollen på nätet”, berättar Annika. Det mest märkliga med uttalandet är inte att vi får veta att människor kommer fram och uttrycker sin ilska över Annikas beteende, det underliga ligger i att Annika handlar på ICA. Förväntas hon inte handla på Coop? Kan det vara avståndet? Nej, om man ser till var hon bor har hon ungefär lika långt till ICA vid Medborgarplatsen som till Coop vid Mariatorget. Att Strandhäll handlar på ICA kan nog mest förklaras med att det den ICA–butiken redan för sju år sedan fick tillstånd att servera vin i sin bar i entrén. Vi kan väl gissa att den baren fortfarande är igång.

Att jag vet att Annika klagar på att hon inte får vara ifred på ICA beror att på att jag var och lyssnade på Annika när hon i går deltog i en paneldebatt om rapporten ”Betalar kvinnor ett högre pris för makten? Jo, jag vet, det kan verka märkligt att en sådan paneldebatt hålls samma dag som Svt släpper en stor undersökning om att 700 skjutningar skett i närheten av eller på skolor. Vi kan i inslag se hur barn uttrycker oro och skräck. En liten flicka berättar att hon bara känner sig trygg i skolmatsalen för där är väggarna så tjocka att kulor inte kan tränga igenom. Men det är Annika vi ska bekymra oss om, och hennes barn. Annika berättade på seminariet att hon inte vill att hennes barn ska hämta posten, det kan finnas elaka brev med där. Faromomenten är olika här i livet.

Under seminariet förundrades jag av Annikas nya image. Större delen av tiden stod hon med knäppta händer och sänkt blick och verkade vara försjunken i bön. Hon har förvisso mycket att be en bön om förlåtelse för, men jag har en känsla av att det kan ligga något i vad min bänkgranne viskande svarade när jag mumlade något om Strandhälls mycket stillsamma framtoning: ”Äh, hon är bara bakis”.

https://youtu.be/vZmlBtwVB_M

Twitterfyllon

På tal om Annika, så där i förbigående kommer jag att tänka på att märkligt många twittrar i berusat tillstånd. Efter Börje Salmings död twittrade stå-upp-komikern Marcus Thapper:

”Börje Salming dog medan han gjorde det han älskat sedan barndomen, att gapa stort”.

Det blev ett jävla liv, och Marcus tog bort tweeten och bad om ursäkt. Han var berusad förklarade han.

https://twitter.com/Marcusthapper/status/1595848491036729345

Sedan kom det gamla vanliga, i en ny tweet förklarade Marcus att man ska tycka synd om Marcus för att hans familj känner sig hotad.

https://twitter.com/Marcusthapper/status/1595887438924316672

Komikerkollegan Simon Gärdenfors hade strax dessförinnan försökt visa att han minsann också kan och twittrat:

”Gräv upp Börje Salmings lik och knulla det för Marcus Thapper”.

Simon tog också bort sitt inlägg. Dock utan förklaring eller ursäkt. Han kanske tyckte att han ursäktade sig för evigt efter att han 2018 i Aftonbladet bad om ursäkt för den där låten där han sjöng om hur kul och tillfredsställande det var att ”knulla barn”. Simon skrev en sms-ursäkt där han förklarade:

”Till alla som missförstått vår humor kommer här ett klargörande: Vi vänder oss givetvis emot alla former av sexuella övergrepp och svaret som florerar i sociala medier där vi skämtar om motsatsen är ironiskt med syftet att framkalla komisk effekt.”

Själv är jag lite böjd att acceptera ursäkten. Har man som sett Simon, och Marcus uppträda, och mött dem på nära håll – då förstår man att de själva är resultatet av sexuella övergrepp, med största säkerhet har det skett inom den egna släkten. Det vi säger är bara deras omedvetna sett att hantera sin ångest inför detta.

Thapper och Gärdenfors förstår inte riktigt vad som fick människor att älska Börje Salming – och det var hans stryktålighet. Salming kunde ta hur många smällar som helst, men behöll alltid lugnet på isen – och även utanför.

Thapper och Gärdenfors påminner istället om en annan sorts hockeyspelare än Salming, de för tankarna till en typ som i princip alltid återfinns i varje NHL-lag. Det är den spelare som har till uppgift att reta upp motståndarlagets viktigaste lirare, för att de ska tappa balansen och koncentrationen, och det sker genom att retstickorna säger saker som: ”Din morsa är en uttjänt gammal hora som numera bara får spela in porrfilmer på mexikanska djurbordeller”, och när de har väst fram något sådant pilar de kvickt som fan iväg till avbytarbåset för att ta skydd. Där sitter de och fortsätter och skriker förolämpningar för att djävlas med motståndarna.

Han fortsätter förstöra

Det för förstås tankarna till Fredrik Reinfeldt. Vi trodde alla att Fredrik hamnat i utvisningsbåset efter sitt valnederlag – för alltid – men han fortsätter påverka spelet. Den nya regeringen hade lovat sänka bränslepriserna – men då lyfte Fredrik luren och slog en signal. Han är numera ordförande i organisationen Drivkraft Sverige. Det är en lobbyorganisation för företag som säljer bränsle – alltså Preem, Circle K och OKQ8. Organisationen tyckte inte om att regeringen ville sänke bränslepriserna genom att dra ner på reduktionsplikten. En sänkning ner till EU:s miniminivå skulle minska dieselpriset med åtminstone fem kronor litern.

Eftersom de svenska bensin- och dieseljättarna också satsar på tillverkning av biodrivmedel, och vill de inte se en sänkning av hur mycket biodrivmedel som ska blandas i bränslet – och det var det budskap Reinfeldt framförde när han ringde sina kontakter i regeringen. Och uppenbarligen var det så att Reinfeldt fick regeringen att inse att omtanken om bränslebolagens vinster borde väga tyngre än omsorgen om väljarnas plånböcker.

Vi kanske åtminstone ska trösta oss med att det kunde vara värre.

Tänk om Reinfeldt var ordförande för Refugees Welcome?

Kanadas primärminister gillar att klä ut sig alltsedan ungdomen då han anlade "blackface" på en fest, eller som när han under statsbesöket i Indien tillsammans med sin familj lajvade indier. Nu fortsätter han på den inslagna vägen.

Kanada har problem – som de flesta länder i västvärlden. Inflation och räntehöjningar. Inflationen har rört sig mellan sju och åtta procent per månad, Bank of Canada har höjt räntan i snabba steg till 3,75 procent och infört kreditåtstramningar. Samtidigt blir bostadskrisen i landet allt värre, där kombineras brist på bostäder med en bostadsbubbla som sakta spricker sedan början på året.

Fastighetsmarknaden väger mycket tungt i landets ekonomi och utvecklingen där kan föra Kanada än snabbare in i den recession alla oroligt väntar på.

Och sjukvårdssystemet kommer att kollapsa om staten inte pumpar in nya pengar snabbt, säger landets läkarförbund.

Så vad gör Kanadas premiärministär Justin Trudeau?

Han ställer förstås upp i kanadensisk tv i programmet Drag Race – där man korar landets nästa ”dragdrottning”. Ja, varför inte, en person som mest påminner om en pojke som lånat pappas kläder för att leka ”en dag på kontoret”, är väl mycket lämpad att vara gäst i en tävling där män klär ut sig till kvinnor.

https://twitter.com/canadasdragrace/status/1590026799903567875

Exakt vad Trudeau ska göra i programmet är lite oklart, men man kan anta att det blir lika pinsamt som när Nancy Pelosi eller Alexandria Ocasio-Cortez ställde upp i den amerikanska orginalversionen av programmet.

Men kanadensare verkar vara ett tålmodigt folk (utom i hockeyrinken). Inga större krav på Trudeaus avgång har hörts – de är väl vana vid att han ägnar sig åt annat än landets verkliga problem.

Annat är det i Storbritannien. Förre hälso- och sjukvårdsministern Matt Hancock ställer nu ställer upp i " I’m a Celebrity … Get Me Out of Here!", det är en variant på Robinson där deltagarna i verklig mening plågas och utsätts för prövningar. På grund av detta kräver lokalpolitikerna i hans valkrets att han lämnar sin plats i parlamentet, de tycker han missköter sitt uppdrag. Hans deltagande i programmet gjorde också att konservativa partiet tog ifrån honom hans roll som gruppledare. Hancock själv säger att han deltar för att ”komma närmare sina väljare”. Hur det ska gå till med tanke på att han förflyttat sig 1500 mil till Australien för att delta i programmet är lite svårt att förstå, kanske är det för att komma närmare de fyra miljoner kronor han får för sitt deltagande.

https://youtu.be/tlW-V_WuBL4

Matt Hancock krälar sig igenom en tunnel med maskar under uttagningen till programmet.

I utlandet verkar det ändå vara ett tecken på att en politiker är på väg ut när de deltar i program av det här slaget, i Sverige verkar det vara tvärtom – det är ett sätt att kliva in i offentligheten och få en respektabel position.

Jan Emanuel Johansson var med i Robinson 2001 – och vann. Han valdes in riksdagen för socialdemokraterna 2004.

Sofia Hellqvist var med i Paradise Hotell 2005, gifte sig med prins Carl Philip 2015.

Peter Svensson (numera Peter Rung) deltog i Big Brother 2002, pissade i sin egen väska och grundade tillsammans med maken Nina föreningen Huskurage 2014. Det är en organisation som arbetar för att förhindra och förebygga våld i hemmet. Nina Rungs meriter som kriminolog och expert på hur man hanterar våld är sedan några veckor tämligen omstridda sedan det i tidskriften Kvartal avslöjats att hennes akademiska meriter på området är synnerligen begränsade. Då är det ju tur att hon har Peter vid sin sida som säger sig ha ”arbetat aktivt med våldsprevention inom omsorg och skola sedan 1998”. Vi får väl anta att han tog ut semester under tiden i Big Brother – eller så såg han det som en lektion i våldsprevention, typ: bli jättejättepackad så orkar du inte vara aggressiv.

https://www.youtube.com/watch?v=htoLRhp0K8U

Peter Rung i början av sin karriär. Kanske var pissandet i Big Brother ett sätt att visa hur man kan släcka uppflammande aggressioner? Fast det kan ju också ha inspirerat dagens förnedringsrånare – sådana som Peter säger sig kunna stoppa med föreläsningar i skolorna.

Sedan finns det politiker som inte behöver delta i program som Big Brother eller Paradise Hotel eftersom hela deras liv är en dokusåpa. Nej, jag tänker inte bara på Mona Sahlin utan också på Fredrik Reinfeldt (man kan höra honom bekänna i videodagboken: "Min ena son gjorde min lägenhet till en knarkcentral, den andra börjar varje år julpynta i september") eller Carl Bildt (vars videobekännelse skulle vara: "Min första fruga drog med livvakten, och så blev jag ihop med en italienska, och under coronanedstängningen oroade sig grannarna för att de så ofta såg mig handla på Systembolaget i Fältöversten").

Det mest motbjudande med Almedalen är kanske den risk man löper att stöta på en politiker eller journalist i någon av gränderna – eller när man går över ett torg. En orsak är deras klädsel som är så frånstötande att jag varje gång det händer är beredd att springa ner till hamnen, kasta mig i vattnet och simma tillbaka till fastlandet.

Häromdagen lyssnade jag på Sommar i P1 där idéhistorikern Sverker Sörlin pratade. Han förklarade att varje gång han lämnade bostaden studerade han sig själv i spegeln och kontrollerade sin klädsel. Såg allt bra ut? Han förklarade sitt beteende med att det är en fråga om civilisation. ”När jag lämnar mitt hem blir jag en del av stadsbilden. Vem vill väl förfula den? Det är en fråga om ansvar.”

Efter ännu ett Almedalen kan jag på frågan om vem som vill förfula stadsbilden svara: Ganska många.

Våra makthavare i politik, förvaltning och media klär sig som om de vält en klädinsamlingscontiner och iklätt sig det som fanns kvar sedan romerna tagit sitt. De ska försöka se lite avslappnade, och sommarlediga ut. Folkliga. Vilket säger ganska mycket om hur de ser på folket.

Men, när jag tänker efter finns det en viss logik i det hela. Allt sedan 1960-talet har makten skapat allt fulare städer i Sverige, politikernas sommarklädsel är bara en anpassning till den stadsbilden. De lite för små pikétröjorna, och de lite för stora shortsen matchar nutida svensk bebyggelse rätt väl.

Därför blev jag lite glad när jag såg att Stoppa Pressarna, kollegorna i skvallerbranschen, hade en artikel om att Fredrik Reinfeldt vandrat på Visbys gator med Neo i Matrix-filmerna som förebild. Reinfeldt tillhör våra mest obehagliga politiker, men jag blev ändå beredd att ge honom stilpoäng – tills jag såg bilderna.

Visst bär Fredrik solglasögon på fotona. Och? Det räcker liksom inte för att någon ska föra tankarna till Neo, speciellt inte om man som Reinfeldt påminner lika mycket om Keanu Reeves som en dvärgpinscher påminner om en japansk tosahund. Solglasögonen verkar dessutom vara inköpta på en Statoilmacks utförsäljning av förförra årets solbrillor.

Och Fredriks klädsel? En inte alltför välsittande kavaj i en färg som för tankarna till uttorkad åker som legat i träda de senaste 20 åren. Var fanns det svarta? Förvisso hade Fredrik snett över bröstkorgen placerat vad som mest påminner om den påse turister brukar bära i en maggördel. Påsen var svart. Men det är inte något som räcker, och själva accessoaren och dess placering för väl mer tankarna till Sunes pappa på husvagnssemester.

Men jag kan inte sluta tänka på Stoppa Pressarnas Matrix-koppling. Vet de något som inte vi vet? Matrix? Då tänker man förstås på de röda och blå pillren i filmerna. Och piller gör att jag också tänker på Erik, Fredriks son som blev dömd för narkotikabrott i augusti 2020. Polisen påträffade honom kraftigt påverkad, han hade kokain på sig och 5000 kronor i kontanter. Det blir beslut om husrannsakan i den lägenhet han bor i på Eastmansvägen. Bostaden råkar vara skriven på Fredrik Reinfeldt. Där påträffas ansenliga mängder kokain, och ännu mer kontanter. En rimlig tanke är att Erik langar, men han klarar sig med att dömas för narkotikabrott efter att under förhören om och om igen betygat att allt var för eget bruk; allt kokainet upp i den egna näsan, kontanterna till langarna.

En mycket möjlig tanke är att Fredrik då och då dyker upp i lägenheten – han bor ju vid den tiden ute på någon ö med sin före detta presschef, efter att ha satt barn till världen med henne. Fredrik ser alla påsarna med vitt pulver, och sedelbuntarna. Tänk om pressen får nys om det här? Huvudvärken slår till. Han behöver en Alvedon! En Ipren! Treo! Magnecyl! Och se där, där ligger ju också en påse med piller. Vilken tur. Fredrik tar ett. Huvudvärken försvinner.

Jag vet att många tycker illa om Fredrik på grund av hans politik som statsminister (och hans politiska åsikter numera). Men tänk om Fredrik inte kan rå för sådana saker som ”Öppna era hjärtan”-talet, eller uttalandet om att det finns väldigt gott om plats i Sverige (efter det att han flugit över landet och noterat förekomsten av mycket skog)?

Vi kan väl anta Erik ägnat sig åt att hantera narkotiska preparat ganska länge, och en statsminister får huvudvärk rätt ofta. Eftersom Erik enligt protokollet från husrannsakan placerade sina påsar lite överallt i lägenheten kan det nog ha hänt mer än en gång att Fredrik fick i sig något starkare än en Alvedon under sin tid som statsminister.

Och som vi alla vet blir då ofta effekten att man blir gränslös och generös, alla är en enda stor familj, och den som öppnat sina sinnen på det sättet, vill gärna att alla ska öppna sina hjärtan också. Nu kör vi en jättepicknick! Knytis! Alla kan komma!

Så visst är det lite som i Matrix. Och vi hamnade i en värld där vi inte vill vara.

Och när jag tittar än en gång på bilderna av Fredrik i Visby inser jag vad kollegorna fått om bakfoten.

Det är inte Neo vi ser.

Det är Mr Smith.

Då blir likheten slående.

På alla sätt.

Många är upprörda över att Alex Schulman vill avskaffa midsommarfirandet. Han framför budskapet i en kolumn i DN.

Jag tycker inte vi ska hacka för mycket på Alex. Inte för att jag själv vill avskaffa midsommarfirandet. Tvärtom.

Men det är lite synd om Alex – han blir med största säkerhet mycket sällan inbjuden till att fira midsommar med någon.

Vem vill liksom fördärva den trevliga samvaron med familj och vänner?

Att bjuda in Alex till midsommarfesten skulle vara som att be Fredrick Federley inviga ett dagis. Utan någon som helst jämförelse i övrigt mellan dem så skulle i båda fallen stämningen bli ganska tryckt.

Det sägs att till och med Sigge Eklund har mobilen avstängd dagarna innan midsommar, bara för att slippa svara när Alex ringer och säger: ”Tjena, det är Alex, vad gör du i midsommar?”.

På midsommarafton vill man kunna sitta och äta, dricka, och prata fritt med människor man tycker om. Den långa ljusa kvällen och natten inbjuder till det. Men som alla vet kan man räkna med att Alex kommer att lyssna på allt som sägs i ett sådant sammanhang för att kunna använda som underlag för att förtala andra, och framhäva sig själv. Inte en idealisk gäst vid midsommar – eller vid något tillfälle överhuvudtaget.

Morgan säger vi ska beväpna oss

Morgan Johansson har i en radiointervju om dieselstölder förklarat att det är upp till dig och mig att skydda oss. När han fick frågan om vad polisen ska göra för att stoppa ligornas härjningar svarade Morgan:

”Samtidigt ska man väl komma ihåg att de här företagen tjänar väl ändå en hel del pengar. Man har ju ett eget ansvar också, faktiskt, att medverka till att man skyddar sin egendom. Man kan inte bara lägga över allting här på att polisen ska lösa alla problem.”

Med tanke på att ligorna ofta slår till mot lantbrukare och småföretagare som har entreprenadmaskiner som dumpers, lastare och grävmaskiner blir förstås uttalandet ganska märkligt. Det är inte precis företagare som Joakim von Anka-vältrar sig pengar.

Vi får väl anta att Mogge helt enkelt missuppfattat allting. Han tror att dieselligorna åker ut till raffinaderier och borrar hål i oljebolagens stora tankar och tömmer dem, och så tänker Mogge: ”Men, BP och Statoil har väl råd att fixa bevakning av sina lager”.

Men att Mogge inte har något grepp om verkligheten är kanske inte det intressantaste – det är istället att han nu säger att du och jag har rätt att värna vår egendom, och inte behöver bry oss om att ringa Tusse Batong, för vi ska inte vänta oss att ”polisen ska lösa alla problem”.

Tack Mogge! Många kommer nog att för en gångs skull följa ditt råd. Därför – ett litet investeringstips: köp aktier i företag som säljer baseballträn, och handeldvapen.

Mogge själv har fixat sitt eget skydd genom att inleda ett förhållande med Emelie Karlsson som är anställd på Säpo. En slags personskydd de luxe, och också ekonomiskt förmånligt för den omvittnat snåle Mogge. När han och Emelie har romantisk middag på någon fin restaurang slipper Mogge betala för båda eftersom hon kan dra av det på traktamentet.

Jag tror Mogge kan känna sig trygg med Emelie, hon klarade tydligen sitt senaste skytteprov i Säpo med glans. En del påstår att det beror på att Mogge var med och fungerade som stativ.

Reinfeldt vill rasera mer

Fredrik Reinfeldt har dykt upp i en stor intervju i Dagens Nyheter. Man kunde tycka att han kanske numera borde hålla en låg profil efter sina insatser som statsminister, och stryka runt iförd lösskägg, peruk, baseballkeps och solglasögon de gånger han går ut. Så är det nog antagligen också, men han betraktar väl DN som ett slags skyddat rum där han inte behöver svara på besvärliga frågor och få kritik, och framträder därför där i helfigur och pratar på.

Det visar sig att Fredrik har kvar sina gamla åsikter; vi ska öppna våra hjärtan, våra gränser – och därmed också våra plånböcker och hem – eller som det sammanfattas i DN:

”Men själv står han fast vid att invandring är nödvändigt för att Sverige ska kunna fortsätta att utvecklas och ge medborgarna ett gott liv. Inte minst gör den demografiska utvecklingen med lågt barnafödande och en åldrande befolkning att det kommer att krävas ett inflöde av människor till Sverige.”

Samtidigt kommer det nu larmrapport efter larmrapport från vården.

I Helsingborg kommer man i sommar bara att kunna ta emot den som riskerar att bli väldigt sjuk eller att dö. Alla andra får lida hemma, eller var de nu faller ihop av smärta.

Det finns inte personal.

I Dalarna är har man nu en kampanj för att fylla luckorna i vård och äldreomsorg med hjälp av pensionärer som ska lockas tillbaka till arbetet.

Alltså: för sju år sedan förklarade Fredrik för oss att vi måste  öppna våra gränser för att invandrare ska kunna ta hand om dem som bor i Sverige när de blir sjuka och gamla.

Var står vi sju år senare efter det att hundratusentals utlänningar som ska rädda vård och omsorg kommit hit?

Jo, vi tvingas kalla in dem som är gamla för att vi ska klara vården av dem som är sjuka.

Och Fredrik får prata fritt i DN om att vi måste få in ännu fler invandrare för att klara vården av sjuka och gamla, ingen kritisk fråga.

Året är 1976. Jag står ungefär i mitten på en rad med 30 unga män. I korridoren står det en stank av sprit och dåligt vin. Cigarettrök också. Förstås. Nästan alla har dragit några snabba bloss innan det är uppställning.

Jag är garanterat den ende i ledet som är vare sig bakfull eller full. Och som har putsade kängor och uniformen i ordning. Snaggad.

Kompanichef Svärd vandrar längs med ledet, när han kommer till slutet av korridoren hoppar han upp på en bänk och låter sin ondskefullt blängande blick svepa över oss och ryter ungefär:

”Ni är fanimig den sorgligaste församling jag sett. Ni ser ut precis som ni luktar.”

Han tystnar. Låter blicken svepa över oss igen. Den svarta blicken stannar på mig. Han stirrar en stund, pekar med hela handen mot mig och kommenderar:

”Ni där, kliv ett steg fram. Ni andra, titta noga.”

Kamraterna följer ordern och 29 par blodsprängda ögon vänds mot mig.

Svärd fortsätter:

”Så där ska en svensk soldat se ut. Vad heter ni?”

”Benulic, kapten.”

Svärd såg ut som om han tänkte något i stil med ”aldrig får man vara glad”, men gav mig ändå en nådig och uppskattande nick.

Där någonstans föddes nog min tro på den svenska krigsmaktens viktiga roll. Inte bara när det gällde att försvara nationen, utan när det gällde att skapa en känsla av samhörighet. Det var en plats där man lärde sig lyda, se sin roll i en hierarki – något som inte bara är nödvändigt i strid och krig – utan i varje sammanhang. Och pojkar blev män, även om de inte blev av med alla barnsliga beteenden.

Och precis som cykeln en gång spelade en stor roll i Bergslagens små brukssamhällen och bondbyar för att motverka inavel, kom de svenska regementena att spela en än större roll på det området; när Skånepågar hamnade i Boden och norrlänningar i Visby.

USA har aldrig varit en stor smältdegel för många nationaliteter, det landet har mer varit som en såspanna där allt skurit sig.

Den svenska krigsmakten var däremot en smältdegel för den egna nationen – för det är inte givet att det i en nation uppstår en känsla av samhörighet mellan de individer, klasser och skikt som utgör nationen. Den samhörigheten uppstod dock i värnpliktens vardag.

Att jag under den där uppställningen var den ende utan alkohol i kroppen och med allt i ordning berodde på att jag var där för att lära mig bruka vapen för en framtida röd revolution – och för att försvara landet om så behövdes. Den torra, teoretiska insikten om det senares nödvändighet, omvandlades under värnplikten till en känsla av praktisk självklarhet, och en tro på landet, dess invånare och förmåga.

På samma sätt ingav värnpliktsarmén civilisterna en känsla av att landet var starkt. I trettiotalet regementsstäder fanns det alltid kullar med tusentals unga män iförda uniform.

När vår krigsmakt utplånades försvann också antalet. män. Inte så att de bytte kön. Eller jo, lite grann kanske, på sätt och viss. En nation som inte organiserar sina män till försvar blir till slut en nation utan män – och det kommer att rubba balansen i det civila samhället.

Vi får en nation av valpar, vilket inte är bra när det finns stora, raggiga hungriga hundar utanför kenneln.

Önskat tillstånd

Nu har vi inte en krigsmakt längre.

Och mycket till känsla av samhörighet finns inte heller – ens mellan svenskar.

Och det här är nog ett tillstånd det varit meningen att vi ska hamna i.

Det finns ett samband mellan uttalanden om att ”det inte finns någon svensk kultur” och påståenden om att ”vi måste gå med i Nato”.

En nation utan egen armé kommer att förvirrat se sig om efter andra som kan ge den skydd, ungefär som en orkeslös man som ringer till grannen och frågar: ”Jo, du, jag orkar inte riktigt längre, kan du kommer över och lägra frugan?”

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade” som Fredrik Reinfeldt skrev i sin bok Det sovande folket. Nu kommer någon att invända, och säga att det gäller ju enbart när det gäller tron på att allt ordnar sig med bidrag från staten. Men ställ det vid sidan Reinfeldts ord om att:

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Eller ett Reinfeldt-citat jag grubblat mycket över:

”Jag är en typisk svensk. Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt.”

Jag har inget emot färgade amerikanska cirkusartister – och definitivt inget mot lettiska hembiträden. (Fast… ska jag vara helt ärlig har jag faktiskt problem med cirkusartister – alla cirkusartister – oavsett kulör och ursprung.)

Alltså: hos Reinfeldts moderatgeneration renodlades ett månghundraårigt folkförakt som fanns i delar av den svenska överheten. Märk väl – inte i alla delar av den svenska överheten; det fanns brukspatroner, adliga godsägare, handelsmän och ämbetsmän (som ofta arbetat sig upp från enklare förhållanden i ett fattigt bonde-Sverige) som hade respekt för de andra stånden … men det är inte givet att det gällde ättlingen till en färgad amerikansk cirkusartist.

Avsky för Sverige

Det finns ett avstånd till – för att inte säga en avsky mot – vanliga svenskar i Reinfeldts moderatgeneration, en vilja att se sig som förmer.

Kanske uttrycks det bäst av den nyliberala falangen, som när en av dess företrädare – Frihetsfrontens Mattias Svensson – i ett brev till Värnpliktsverket i slutet på 1990-talet förklarade:

”Det finns ingenting som skiljer värnplikten från andra former av slaveri.”

Killen ville liksom inte göra lumpen – det var ”slaveri”.

Mattias Svensson blev sedemera ledarskribent på SvD och DN – och där – och i andra sammanhang har han aldrig försummat att uttrycka sin tacksamhet för att Ronald Reagan höll tal vid Berlinmuren, krävde att den skulle rivas, och därmed likt en halvt dement Harry Potter trollade bort Sovjetunionen.

Alltså: vi har en ung man som bor i ett land som i sin närhet fortfarande har en stormakt som främst ser till sina egna intressen. Men han vill inte göra sin värnplikt – för det är slaveri.

Men han uttrycker konstant sin tacksamhet till USA för att Sovjetunionen inte finns.

Och där har vi den mentalitet som kännetecknar de politiska krafter som började riva ner den svenska krigsmakten. Människor som inte tycker om det svenska, och som anser sig för själsfina för att dra på sig en uniform och som ser upp till USA och tycker det landet ska ta hand om allt här i världen (såvida presidenten inte heter Donald Trump).

Det kom att märkas snabbt när Reinfeldt bildade regering.

Försvarsbudgeten som andel av BNP gick från 1,3% 2006 till 1,1% 2014.

I förordningen till Försvarsmakten försvann formuleringen “Hela Sverige skall kunna försvaras”.

Värnplikten avskaffades helt 2009.

Reinfeldt kallade krigsmakten ”ett särintresse”. Det som skulle värna landets oberoende degraderas till att bli en bland alla andra bidragsäskande myndigheter.

Och Sverige hade i fem år en moderat försvarsminister som vapenvägrat – mellan 2007 och 2012 var han den som hade det politiska ansvaret för krigsmakten.

Men regeringen Reinfeldt fullföljde egentligen bara det som regeringen Persson inlett. Under Göran Perssons tioåriga styre – från 1996 till 2006 – minskar försvarsbudgeten som andel av BNP från från 2,2 procent 1996 till 1,3 procent 2006.

Slakten inleds

Regeringen Persson och dess försvarsminister Björn von Sydow lägger fram propositionen “Det nya försvaret” där det förklaras att:

“Regeringen anser att Sverige behöver ett militärt försvar som är betydligt mindre till sin volym än tidigare, men som har hög kvalitet och som är allsidigt användbar till en mängd olika typer av insatser. I stället för ett invasionsförsvar behövs ett insatsförsvar där möjligheten till framtida anpassning är en viktig planeringsförutsättning.”

Den som undrar vad alla dessa ord betyder kan se på resultatet:

• 85 procent av arméns stridsförband försvann
• 90 procent av lokalförsvarsförbanden försvann
• hemvärnet halverades
• flygvapnet halverades
• tre fjärdedelar av marinen försvann

Från att Sverige varit en militär stormakt satt vi nu med ett försvar som möjligen kunde vunnit ett krig med Vatikanstaten eller San Marino.

Orsaken till detta var också att socialdemokratin liksom den svenska högern hade förvandlats.

Högern blev moderaterna och togs över av människor som föraktade Sverige och i alla avseenden ville riva alla former av gränser.

Socialdemokraterna hade utvecklats till ett parti som på alla sätt var avskärmat från folkrörelser och folkdjup – kvar fanns bara intresset av att behålla makt och kunna köpa röster.

För båda dessa partier var krigsmakten ett problem – inte bara för att den kostade pengar utan också för att den stod för något för partierna främmande – tanken på att det fanns något värt att försvara; något som förenade arbetare, tjänstemän och direktörer.

Den grundläggande enighet som funnits mellan höger och socialdemokrati om att nationen var värd att försvaras och skulle försvaras var nu ersatt med en ny enighet: det fanns inget värt att försvara, och om det fanns behövde det inte försvaras – för det fanns inga hot.

Sverige gjorde sig av med 25 utbildningsregementen och smått obegripliga mängder materiel. Men socialdemokraterna var ändå inte nöjda. Leni Björklund lägger fram propositionen “Vårt nya försvar”, vilket bland annat leder till att stridande förband ytterligare minskas – de halveras och blir en tjugondel av vad de var 20 år tidigare. Lokalförsvarsförbanden försvinner helt – från att ha varit den största gruppen 20 år tidigare.

Håkan Juholt, ordförande i försvarsberedningen förklarar det hela med att:

”… omfattande väpnade angrepp ifrån en annan stat mot Sverige ser vi inte framför oss i närtid.”

Alla dessa krig

Men hur såg verkligheten ut under de här åren?

Vi har det albanska inbördeskriget 1997, kriget i Abchazien 1998, Dagestankriget 1999, andra tjetjenska kriget 1999–2009, krisen i Kodori i Georgien, uppror i Makedonien 2001, strider i Kosovo 2004, 2008, 2014, ingusjetiska inbördeskriget 2007–2015, rysk-georgiska kriget 2008, uppror i norra Kaukasus 2009 till i dag, rysk-ukrainska kriget som egentligen pågått sedan 2014.

Dessförinnan hade vi upplevt inbördeskrigen i det forna Jugoslavien och som en avrundning på det Natos långvariga bombning av Serbien.

Det mesta hände lite, lite längre bort än Ukraina. Men inte så långt bort.

Under denna period byggde Nato också medvetet ut sina positioner i östra och centrala Europa och i Baltikum – något som rimligen bidrog till att öka spänningarna mellan USA och Ryssland. Vilket vi ser resultatet av i dag.

Mitt i allt detta säger den socialdemokratiska försvarsministern Björn von Sydow 1999:

”Tio år efter Berlinmurens fall har vi dragit konsekvenserna av den förändrade säkerhetspolitiska situationen.”

Det han menar är att det är lugnt nu – trots att det pågått och pågår fler krig och väpnade konflikter i Europa och dess randområden än det gjort sedan andra världskrigets slut.

Vi har alltså en situation där enorma värden som hela det svenska folket arbetat ihop för att bekosta en krigsmakt som kan försvara landet bara kastas bort – och det görs med hänvisning till att det inte behövs.

Men vi berövades inte bara vår förmåga att försvara oss mot yttre fiender, vi berövades en institution som format och fostrat pojkar till män.

Det var dock inget som vare sig socialdemokrater eller moderater hade något mot. Män var inte något som passade in i det samhälle de ville se.

Läs också del 2: Vad är egentligen landsförräderi?