Det är viktigt att inte kränka trans- eller icke-binära patienter, menar den brittiska välgörenhetsorganisationen Jo’s Cervical Cancer Trust. De har fått viss uppmärksamhet för sin ordlista, där de rekommenderar att termen ”bonushål” ska användas av landets hälso- och sjukvårdspersonal. De menar att det icke-politiskt korrekta uttrycket ”vagina” bör undvikas, meddelar Mail Online. Ett alternativ är ”framhålet”.

Organisationen säger att ordlistan togs fram i samarbete med LGBT Foundation, som vill att även transsexuella ska nå sin fulla potential. Att använda fel termer kan leda till att de känner sig sårade.

Kvinnliga rättighetskämpar stämplar nu de alternativa termerna som ”misogyna” och ”fullständigt avhumaniserande”. ”I mina ögon är det grooming: skapa oro, dissociation, alienation, och sedan när du har gjort det kliver du in med euforisk retorik om ’transglädje’”, menar Caroline Ffiske. Hon är grundare av Conservatives for Women, som vill öka medvetenheten om förekomsten och effekterna av identitetsideologin vad gäller genus i samhället.

Kellie-Jay Keen, grundaren av kvinnorättsorganisationen Standing for Women, beskriver delar av ordlistan som ”en radering av kvinnligt språk”.

Transaktivist uppmanar publiken vid Trans+ Pride-marsch att misshandla alla transexkluderande radikalfeminister

Transaktivisten Sarah Jane Baker var en av talarna vid Trans+ Pride-evenemanget i London under söndagen, och vände sig till publiken (25 000 personer) med en uppmaning till våld mot de som är kritiska till transideologin, enligt Daily Mail. ”Jag skulle kunna stå här och vara väldigt snäll, och säga, ja, var riktigt härligt queer och gay … Nej, om du ser en TERF, slå dem i deras jävla ansikte.”

Bakers tal väckte raseri på sociala medier, och många uppmanade Trans+ Pride att ta ställning mot våldet. En parlamentariker för Labour, Clive Lewis, sa att ”våldsamt språk och handlingar inte är unikt för en sida i denna fråga.” Alice Sullivan, professor i sociologi, svarade: ”Manligt våld mot kvinnor och flickor är inte en ’båda sidor’-fråga. Det finns helt enkelt inga exempel på feminister som kommer med den här typen av våldsamma hot.”

Baker, som för övrigt avtjänat 30 år i fängelse för kidnappning, tortyr och mordförsök, dök 2021 upp vid en Trans+ Pride-marsch i London, där deltagare höll upp skyltar med texten ”Kill J.K. Rowling” och ”Be trans, do crime”.

TERF står för transexkluderande radikalfeminister, en term som ofta används för att referera till kritiker av transideologi.

Transsexuell man kröns till Miss Nederländerna – andra gången i skönhetstävlingens historia, deltar i Miss Universum

I söndags skrev Rikkie Valerie Kolle, 22 år, historia efter att ha tagit hem titeln Miss Nederländerna, meddelar Mail Online. Kolle är nu inställd på att tävla om Miss Universum-titeln i El Salvador, i december. Vinnaren blev överväldigad av glädje när förra årets nederländska vinnare, Ona Moody, tillsammans med den regerande Miss Universum, amerikanska R’Bonney Gabriel, skred fram med den glittrande kronan.

Stjärnan blir den andra transsexuella personen som tävlat i Miss Universum, efter att Angela Ponce, Spanien, 2018 bröt ny mark i kampen om den hyllade titeln. Transsexuella har sedan 2012 kunnat tävla om kronan. Tidigare i år valdes Daniela Arroyo González, också transsexuell, ut att tävla i Puerto Ricos tävling, men tog sig inte hela vägen fram.

Miss Universum ägdes under nästan 20 år av USA:s förre president Donald Trump, som enligt Rolling Stone skämtade om att han var tvungen att ha sex med alla deltagare. Efter nedlåtande kommentarer om mexikaner försvann många annonsörer, och han tvingades sälja organisationen. Köparen, den nuvarande ägaren, var den thailändska affärskvinnan och advokaten Anne Jakrajutatip, som för övrigt också identifierar sig transsexuell.

Kan barn, som fortfarande tror på tomten och spöken under sängen, helt på eget bevåg bestämma sig för att byta ”könsidentitet”? Det råder det minst sagt delade meningar om.

Kritik mot transrörelsen och transhumanism kommer från olika håll. Det finns religiösa, liberala och feministiska grupper som motsätter sig den allt mer eskalerande politiska agendan. Nyligen flaggade Vita Huset med prideflaggan, och president Joe Biden har gett sitt villkorslösa stöd till så kallade transbarn.

Mycket av kritiken har, trots att den kommit från olika politiska läger, ändå inte lett till särskilt stora skärmytslingar mellan ”allierade”. Men, för någon vecka sedan bröts borgfreden.

Matt Walsh är en känd podcast-profil och bloggar, som är anställd av konservativa mediebolaget The Daily Wire. 2022 kom hans dokumentär What is a Woman? (Vad är en kvinna?) ut, och fick omgående stor uppmärksamhet.

Filmen visar när Walsh intervjuar läkare, professorer och transsexuella om frågor som rör kön och identitet. Finns det fler än två kön, och i så fall vad säger forskningen? Läsaren anar nog vad svaret är. Flera av intervjupersonerna var, som man säger, rätt omständliga i sina svar. Eller blev närmast fientliga mot Walsh, när intervjun tog en viss vändning.

Filmen låg bakom betalvägg men flera klipp från intervjuerna spreds och användes i kulturkriget. Men, den fick en nytändning i början av juni när den lades ut i sin helhet på Twitter. Vi återkommer till det.

En annan, mindre känd skribent på ämnet är Genevieve Gluck. Hon är feminist och skriver främst på nätmagasinet Reduxx och sin egen Substack. Hennes granskningar går ofta på djupet och tar upp obehagliga aspekter av transrörelsen. Till exempel sambandet mellan parafili och så kallade cross dressers, män som klär ut sig till kvinnor. Ett fenomen som började bli vanligare på 1950-talet, men har växt som en subkultur.

Bilden av transrörelsen som intimt kopplad till manliga sexuella fetischer görs tydlig. Här handlar det inte bara om könsbyte och könsdysfori, utan om stora nätforum där män med dessa böjelser delar med sig av sexuella fantasier. Där ryms också extremt mörka saker som berör sexuella fantasier om barn. Hon har också skrivit om den helt absurda rörelsen av män som vill bli eunucker, och kastrerar sig.

Sex work is work (sexarbete är arbete), är en slogan som är vanlig bland transaktivster i USA. Av den enkla anledningen att porr- och sexindustrin för dessa är en vital del av subkulturen, och ett sätt att försörja sig på. Det och annat kan man läsa om ifall man vill fördjupa sig i ämnet, och bättre förstå drivkrafterna bakom transrörelsen. Till exempel om Monica Helms som designade den ljusblå-rosa transflagga.

Åter till juni 2023. What is a Woman? är initialt ”skuggbannad” på Twitter, försedd med varningstext. Tanken är att filmen ska ligga ute i ett dygn. Men Twitter lyfter på restriktionerna och filmen kan nu delas och spridas fritt.

I skrivande stund har inlägget 184,6 miljoner visningar. 139 900 personer har lagt den som bokmärke. Hur många som har sett den från början till slut vet jag inte. Men det är troligen den mest sedda dokumentären i sitt slag, och budskapen i filmen har nått åtskilliga miljoner människor. En PR-succé inte bara för Walsh och The Daily Wire, men också för alla som vill se en faktabaserad och sansad kritik mot transrörelsen, speciellt gällande frågor som rör barn.

Men Gluck var inte riktigt med på den linjen. I stället gick hon till hårt angrepp mot Walsh, och menade att feminister minsann kritiserat transrörelsen i decennier. Men att högerfolk nu bara stjäl deras material som tagit lång tid att forska fram.

Hon riktar också en mer allmän kritik, som går ut på att kvinnor berövats sin identitet genom hela historien. ”Som barn, tar vi våra fäders efternamn; som vuxna, förväntas vi ta en annan mans namn. Vi är den enda större gruppen pressad att underkasta våran identitet till en annan grupp på det sättet.”

Women are half of humanity, but lack our own names. As children, we take our fathers’ surnames; as adults, we are expected to take another man's name. We are the only major group pressured to sublimate our identity to another group in this way.

— Genevieve Gluck (@WomenReadWomen) June 5, 2023

Man behöver inte dela hennes åsikt, eller gå in i en diskussion om kvinnor saknat identitet på grund av patriarkala strukturer. Men det säger ändå något om olika debattörers bevekelsegrund, som kan vara fundamentalt olika. Walsh är kristen, gift och har sex barn. Han är öppet konservativ, och delar troligen inte jättemånga åsikter med Gluck.

Samtidigt har debatten om transaktivsm aktiverat personer från vitt skilda läger, och många har trots sina olikheter bidragit med information som hjälper läsaren att förstå helheten i sammanhanget.

https://youtu.be/RJHctyXPmkg

Statsråden i regeringen är inte sams gällande synen på ordet feminism. SR Ekot har genomfört en enkät som visar att hälften av statsråden kallar sig feminister. Flera statsråd är dock kritiska till begreppet, och det råder minst sagt delade meningar. Samtidigt finns det stora och reella problem för kvinnor i Sverige, som inte handlar om bråk om begrepp och ideologier.

EU-minister Jessika Roswall (M) ser det som helt självklart att kalla sig feminist. Hon är frustrerad över att Sverige inte har kommit så långt som hon vill i feministiska frågor. Civilminister Erik Slottner är av en annan åsikt, han tycker att feminism förknippas med regleringsiver och förbud. Så skapas inte jämställdhet, menar han. Slottner kallar sig inte feminist.

13 av 24 statsråd kallar sig feminister. Statsminister Ulf Kristersson (M) är en av dem. Flickor och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter som pojkar och män, anser han. Så är inte läget idag, tillägger han. Regeringens jämställdhet har som mål att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. Men regeringen som sådan kallar sig inte feministisk.

Liberalerna är ett uttalat feministiskt parti, vilket Kristdemokraterna och Moderaterna inte är. Partiledare Johan Pehrson (L), arbetsmarknads- och integrationsminister, menar att det viktiga är vad man gör, inte vad man kallar sig. Landsbygdsminister Peter Kullengren kallar sig oftast inte feminist, han är en av fyra i enkäten som inte går att placera in på en strikt ja- eller nej-sida.

Verklighetens kvinnoförtryck

Debatt om ord och ideologiska begrepp är en sak, men samtidigt finns det ett verkligt och pågående kvinnoförtryck i Sverige. Vi har tittat på några problemområden.

Hederskulturen i Sverige är utbredd. 2017 beräknades 240 000 personer av båda könen leva med risk för hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt Socialstyrelsen kan hedersförtryck ta sig uttryck i form av våld, extrem kontroll och fysiska bestraffningar. I värsta fall mord.

Vi rapporterade nyligen om Nadja Blom, en romsk kvinna som skaffat en ny pojkvän utan släktens medgivande. Hon blev mördad av sin son Garcia Blom, som kallblodigt körde på henne och pojkvännen.

Inom hedersproblematiken finns också könsstympning av flickor, som är kopplat till specifika invandrarkulturer från Egypten, Somalia, Etiopien, Eritrea och Gambia. 38 000 flickor och kvinnor i Sverige har könsstympats, enligt uppskattning från 2015.

I Sverige anmäldes i snitt 63 våldtäkter per 100 000 invånare 2013 till 2017. Det kan jämföras med nio i Tyskland, tre i Bulgarien och två i Grekland, visar statistik från Eurostat.

Uppklaringsprocenten är samtidigt låg, 2022 personuppklarades 21 procent av anmälda våldtäkter och 16 procent av sexuella ofredanden. Där räknas även direktavskrivna brott in.

När det gäller lagföring, det vill säga domar, är det betydligt färre som klaras upp. År 2021 dömdes 513 personer för våldtäkt. 4 660 hade under året varit misstänkta för våldtäkt. Totalt antal anmälda våldtäkter var dock hela 9 688, varav 9 026 var mot kvinnor och flickor.

De senaste åren har det varit en stark press från transsexuella i västvärlden att få bli accepterade som kvinnor. I praktiken handlar det om män, som påstår sig vara kvinnor, som kräver att få använda toaletter och omklädningsrum avsedda för kvinnor.

Vi rapporterade om ett uppmärksammat fall i Skottland, där en man som våldtagit två kvinnor placerade i ett kvinnofängelse. Han påstod sig vara kvinna, och myndigheterna flyttade honom från fängelset först efter en mycket stor medial debatt.

Det rapporteras löpande från främst USA och Storbritannien om så kallade "transkvinnor" som får kvinnor att känna obehag eller till och med begår övergrepp.

I den förra Socialdemokratiska regeringen var Lisa Axelsson Kihlbom skolminister. Han var den första transsexuella ministern i Sveriges historia.

Ingen i den dåvarande oppositionen protesterade mot tillsättningen, trots att Axelsson Kihlbom sade att han tror att transpersoner är det nya normala på olika sorters roller i samhället. Trots att det tyder på en liknande utveckling i Sverige som vi ser utomlands.

Lidia Thorpe är senator i delstaten Victorias senat. Hon deltog nyligen i en protest mot en demonstration mot transsexuella, kallad Let Women Speak (låt kvinnor tala). Där blev hon neddragen på marken av polisen. Landets minister för ursprungsbefolkningen, Linda Burney, säger att händelsen är mycket oroande. Thorpe hade sprungit mot en talarstol där trans-kritikern- och aktivisten Kellie-Jay Keen-Minshull höll tal inför en mindre skara av lyssnare, utanför Parlamentet i Canberra. Thorpe säger själv att behandlingen av australiensisk federal polis var dålig, och att hon blev överfallen.

Thorpe var del av en motdemonstration som samlat runt 100 personer. Där sjöng man bland annat om att organisatören Keen-Minshull hade nazister på sin sida.

https://twitter.com/Paul_Karp/status/1638708096813121541

Incidenten har nu rapporterats vidare till enheten för professionellt uppförande inom federala polisen. Polisen har själva bekräftat att man är medveten om händelsen, och att man kommer utreda frågan vidare. Man vill inte ge några fler kommentarer.

https://twitter.com/sbasfordcanales/status/1638709128565788672

Thorpe har haft problem med polisen förut. Under Sydneys Mardi Gras-parad för några veckor sedan lade hon sig på marken för att stoppa upp folktåget.

Thorpe är oberoende senator sedan hon lämnade miljöpartiet, Australian Greens. Hon blev också den första aboriginkvinnan att bli invald i Victorias parlament 2017.

https://www.youtube.com/watch?v=1PIuD-uHtHE&t=55s

Organisatören Keen-Minshull är också känd som Posie Parker och talet sågs av runt 30 åhörare. Keen-Mishull är från Storbritannien och håller möten i hela den engelskspråkiga världen om sina åsikter om transsexuella, kvinnors rättigheter och annat.

På plats under talet fanns till exempel United Australia-partiets Ralph Babet, och Pauline Hanson och Malcolm Roberts från One Nation. United Australia och One Nation är nationalistiska partier.

https://twitter.com/Paul_Karp/status/1638709905040494593

Under talet kom det runt 30 män från National Socialist Network som gjorde Hitler-hälsningar. De var också där för att protestera mot transsexuella, men inte en del av den övriga gruppen som lyssnade på Keen-Mishull. Händelsen har gjort att delstaten Victorias riksåklagare Jaclyn Simes utreder en ny lag om att förbjuda sådana handgester.

https://twitter.com/Popple14/status/1636955496338063360

https://twitter.com/ImAllNews/status/1637539039359254528

Delstatsparlamentsledamoten Moira Deeming, liberal från Victoria, var också där, hon hotas nu av uteslutning från sitt parti. Hon säger sig inte begått något fel som var närvarande, och tar avstånd från ”nynazister” som medverkade. Flera konservativa ledamöter har fördröjt omröstningen om att utesluta henne.

Men oppositionens ledare och tillika Liberala partiets ordförande i Victoria är fast besluten, och verkar fått tillräckligt många ledamöter bakom sig. En partikamrat är Matt Bach, han anser inte att en längre tids avstängning är ett alternativ till uteslutning.  Omröstningen hålls på måndag.

Deeming själv hoppas att hon ska räddas kvar av att kollegor röstar av ren princip. Hon skriver på Twitter att polisen i Victoria inte hade laglig rätt att avhysa nazisterna från platsen där demonstrationen hölls. Hon säger också att flera kvinnor skadades efter attacker från vänsterextremister som infiltrerat motdemonstranterna.

Nazisterna var oinbjudna och förstörde demonstrationen, menar hon.

https://twitter.com/MoiraDeemingMP/status/1637691108280143873

https://twitter.com/SenatorThorpe/status/1629464967471857665

Veckan sportskvaller bjuder på homosexdramatik i Prag, tamponger i Kalifornien och en klassisk hockeyfrilla. Dessutom har KGB ett finger med i spelet inför Svenska cupen i fotboll.

Man med hockeyfrilla stormade golftävling

Det var under golftävlingen Phoenix Open som en man med en klassisk 80-talsfrisyr tog sin in på banan. Han identifierades som Sean Patrick McConnell, en 27-årig man som fick stående ovationer av publiken, innan han jagad av vakter hoppade ned i en damm.

https://twitter.com/Tdrake4sports/status/1624153138491166720?

https://twitter.com/EricSports360AZ/status/1624152297071853568?

Jantko kommer ut som homosexuell

Den tjeckiske fotbollsspelaren Jakub Jantko kom nyligen ut som homosexuell. Trots en hel del styrkekramar och positiva tillrop var detta ändå en nyhet som försvann lika fort som den kom. Trots att Jantko fortfarande är aktiv (han spelar för Sparta Prag) hade det varit en betydligt större nyhet för säg, tio år sedan.

https://twitter.com/jakubjanktojr/status/1625117590182928384?

På tal om homosexualitet

Det skrivs mer och mer om partnerskap inför dam-VM i sommar. Ett par kan stå på var sin sida av planen under en match. Fotbollskanalen har nyligen bjudit på två artiklar på ämnet.

En om svenska Nathalie Björn och hennes flickvän Aurora Galli, båda landslagsspelare. De träffade varandra i klubblaget Everton, där båda spelar. Sverige möter Italien i gruppspelet i VM, vilket gör att de skulle kunna ställas mot varandra i en match.

Samma gäller för Linda Sembrant och hennes italienska flickvän Lisa Boattin.

Det läggs inte mycket tid på att utreda problematiken i att möta varandra i en match. Det sägs att det ”hanterats” förut. Det kan ju dock bli så att två partners (inte nödvändigtvis exemplen här) hamnar i ett läge i matchen där någon måste tackla eller på annat sätt göra något riskabelt. Eller att en medspelare går in hårt mot flickvännen. Rimligen måste detta vara ett problem.

Svingar vilt mot feminister

Franz Brorssons podcast kommer med nya avsnitt i strid ström. Härom veckan var Sofia Reideborn gäst, hon är mest känd för att för några år sedan öppenhjärtigt kritiserat mycket inom svensk damhockey. Och på det sättet nära nog dödat sin egen karriär.

Det här avsnittet är en 90 minuter lång kavalkad av kritik mot feminismen och jämställdhetsvurmen inom svensk idrott. Nilla Fischer får sig en rejäl känga. Enligt Brorsson hör både idrottsprofiler och storföretagare av sig och håller med honom, men aldrig öppet. Svenskar jämförs med en fårskock som bara lyder.

KGB slår till mot AIK

AIK:s PR-jippo med en muralmålning av lagkaptenen Alexander Milosevic på Torsplan fick sig en kortvarig motgång. KGB, Kompisgänget Bajen, var där och klottrade. KGB är Hammarbys huliganfirma, nu även kända som förstörare av stor konst.

https://twitter.com/Piotrowicz17/status/1625147419498258436

https://twitter.com/aikfotboll/status/1626294841461116928

Problemet åtgärdades och målningen är nu klar. Syftet är att marknadsföra matchtröjan som används i Svenska cupen.

Tiger Woods tampong

Tiger Woods spelar fortfarande golf. Och han vet fortfarande hur man psykar medspelare. Under Genesis Open-tävlingen på Riviera Country Club i Kalifornien gav han Justin Thomas en liten present. Och inte vilken som helst, nämligen en tampong. Thomas tog inte emot den, men förstod skämtet och båda brast ut i stora leenden.

https://twitter.com/bustedcoverage/status/1626425969832783875?

Vissa präster har på eget bevåg redan gjort sådana förändringar. Man har slutat med ”han” och ”honom” och säger bara Gud, eller till och med ”de” och ”dem”, med omskrivning av Vår Fader som börjar med ”Vår Fader och Moder”.

En anonym präst har försvarat det uppdaterade språket. Och säger att kritiker kallad det för ”en aning woke”.

Gud är inte man och speciellt inte en vit cis-man med skägg, som sitter på ett moln. Vi verkar begränsa Gud väldigt ofta, enligt pastor Chantal Noppen.

Ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, som leder kyrkan har tidigare sagt att Gud varken är man eller kvinna – eller ens definierbar. Han menar att om den liturgiska kommissionen vill göra en förändring kommer det på ett betydande sätt innebära att man för kyrkans doktrin bort från att vara grundad i Bibeln.

Att man använder man som pronomen för Gud ska inte förstås som att gud är man, enligt ärkebiskopen. Gud är könlös, till skillnad från människan.

Transaktivister uppmanar till bojkott av spelet Hogwarts Legacy, som släpps på konsolerna PS5 och Xbox One 10 februari. Spelet är grundat på böckerna om Harry Potter av JK Rowling. Rowling har under flera år varit kritiserad av transsexuella som påstår att hon är transfobisk. Innan spelet släppts har förutom bojkott även diskussionen om det förbjudits på stort spelforumet ResetEra. Enligt forumet har Rowling förespråkat ”transfobiska lagar”.

Från utvecklaren Warnes Bros Games sida har man försökt lugna ned stämningen. Man säger att spelet är ”inkluderande” och användarna kan skapa karaktärer som trans-trollkarlar och trans-häxor, om de vill. Enligt chefen för spelutveckling, Alan Tew, har man en diversifierad publik, skriver DailyMail.

https://twitter.com/HogwartsLegacy/status/1615710902182887425

JK Rowling själv har inte varit involverad i utvecklingen av spelet, men några av hennes anställda har det. Transaktivisten Jessie Earl, med 200 000 följare på Youtube, uppmanar till total bojkott av spelet.

Enligt Rowling sysslar Earl med en slags puritanskt tänkande, och menar att det är att liknas vid ett bokbål.

https://twitter.com/jessiegender/status/1618342707499524098

https://twitter.com/jessiegender/status/1618499786193391616

Will Overgard har också uppmanat till bojkott, i en video. Han är en välkänd spelare och videon har fått över två miljoner visningar. Han menar att ”genom att stödja titeln (på spelet) så binder du dig i princip till riktigt ondskefulla transfobiska åsikter”.

Även röstskådespelarna i spelet har fått kritik. Sebastian Croft är förutom med i spelet också skådespelare i Heartstopper, en HBTQ-serie på Netflix. Han ursäktar sin medverkan i Hogwarts Legacy med att han fick jobbet för över tre år sedan, då Harry Potter för honom var ”den magiska värld jag växte upp med”.

Det var långt före jag blev medveten om JK Rowlings åsikter. Jag tror helhjärtat att transkvinnor är kvinnor och att transmän är män, säger Croft.

Games Radar, som recenserar spel, har lagt till en varningstext längst ner i alla artiklar som berör Hogwarts Legacy. Där menar man att Rowling offentligt har torgfört skadliga åsikter om transpersoners rättigheter.

Schismen mellan Rowling och transrörelsen går tillbaka till 2019, vi har hela historien i den här artikeln. Då tog hon öppet ställning för affärskvinnan Maya Forstater. Forstater hade varit aktiv på Twitter och uttryckt sina åsikter om olika frågor om kön och sexualitet.

Detta ledde till att kollegor anklagade henne för transfobi och arbetsgivaren ville säga upp henne. Efter flera turer fick Forstater rätt, enligt lagen får man skriva som hon gjorde.

https://twitter.com/jk_rowling/status/1207646162813100033

Det är också här som hon börjar kallas för TERF, på svenska ungefär trans-exkluderande feminist. Alltså en feminist som tror att biologiskt kön spelar roll. Till exempel för sjukdomar, som MS, vilket hon donerar pengar till forskningen om.

Både medicinisk forskning och hem för utsatta kvinnor och flickor är i farozonen, om trans-aktivisterna får som dem vill, menar Rowling.

Hennes ställningstaganden har lett till hot, ofta om våld. Ett exempel vi rapporterat om är författaren Gretchen Felker-Martin, som oftast skriver fantasy med postapokalyptiskt tema.

I hennes roman från april 2022, Manhunt, jagar karaktärerna TERF:s. Konflikten mellan feminister som värnar kvinnors rättigheter och transaktivister som påstår att transkvinnor är kvinnor har pågått flera år.

I romanen Manhunt mördas Rowling i ett skotskt slott, av transaktivister. Rowling dör en plågsam död i en eldsvåda. Sedan kollapsar hela slottet.

https://twitter.com/scumbelievable/status/1516964303395606529?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1516964303395606529%7Ctwgr%5E9dd8e28cdbc18d4eb808554d46c4a999698eb58d%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fmorgonposten.se%2F2022%2F04%2F21%2Ftranssexuell-forfattare-mordar-jk-rowling%2F

Föräldrar i USA får problem med sina barn som indoktrineras i genusteori och andra vänsterideologier på universitet och högskolor. Barnen blir fientligt inställda till sina  dåligt insatta föräldrar, som avtvingas bekännelser till feminism och rasideologi. Men nu finns det professionella avprogrammerare, som hjälper hjärntvättade personer att återfå sin förmåga till kritiskt tänkande.

Beth Pensky är en 54-årig ensamstående mor från New Jersey, nu boendes i Florida. Hon har som regel att inte berätta för någon att hon inte längre pratar med sin son och dotter. För NY Post berättar hon att barnen är ”woke” men det är inte hon själv. Därför har de förskjutit henne.

Men Penskys inställning förändrades när hon och andra mammor läste historien om Annabella Rockwell. Rockwell tog examen från Mt. Holyoke College och sade sig blivit totalt indoktrinerad med extremvänsterideologi där. Hon kände därför ett behov av att avprogrammeras från indoktrineringen.

När jag såg Annabellas historia och mitt liv vändes upp och ned. Jag förstod att jag inte var ensam och såg att vad som hänt henne liknade det som jag tror hänt mina barn. Jag hade inte ens tänkt på att hitta en avprogrammerare. Jag visste inte att de existerade. Men jag tror det är för sent för mig och mina barn. De vill inte ens prata med mig, säger Pensky.

En annan kvinna som anonymt pratat med NY Post såg indoktrineringen av sina barn börja på privatskolan Dalton i New York City. Sedan förvärrades den när barnen gick vidare till universitetet, de flesta till Ivy League-skolor.

Två av hennes döttrar försökte distansera sig från Rockwell då de var kritiska till hennes brist på politisk korrekthet och ointresse för genus- och rasideologi.

Men kvinnan gav inte upp. Hon hittade ingen som kunde avprogrammera barnen så hon gav sig på utmaningen själv. Hon säger att den psykologiska påfrestningen är enorm, och att hon i grunden ser sig som Demokrat och liberal.

Det spelade dock ingen roll. Hon bråkade med en av sina döttrar över att hon inte skaffat en kaffemugg från Starbucks med regnbågsflaggan på. Muggen blev i sig självt ett slagfält.

En person som tidigare var aktivist för trans- och homorättigheter är 36-åriga K. Yang från staten New York. Sedan 2018 arbetar hon dock som avprogrammerare på heltid. Och det finns mycket att arbeta med. Hon riktar sig främst till föräldrar och barn, genom Youtube och sina hemsidor.

https://twitter.com/StopXXErasure/status/1612568377238736911

Yang driver aktivism mot ideologin som förvirrar barn om sin könstillhörighet. Hon säger att föräldrarna ofta är villrådiga. De har sett en beteendeförändring hos sina barn.

Plötsligt definierar sig ”hon” som ”han”. Hon liknar indoktrineringen av barn med en kult, men föräldrarna förstår oftast inte vad det är som pågår. Det händer överallt, även i mycket funktionella familjer. Det är inte klassiska kulter som för bort barnen, utan indoktrineringen sker nu genom skolan och deras läromedel.

Ytterligare en mor, som bara vill nämna sitt förnamn Dorothy, berättar hur hon nästan tappade kontakten med sin 27-åriga dotter. De var alltid nära varandra men det förändrades när dottern började på college och läste genus- och kvinnostudier.

Dottern vägrar nu vara med familjen på högtiden Thanksgiving, då hon menar att det är att fira "Columbus folkmord".

Dorothy säger att det som händer påminner om kulturrevolutionen i Kina, där en hel generation barn hjärntvättades av kommunistregimen. Även Yang är inne på detta, hennes familj kommer ursprungligen från Kina. Hon menar att flera av metoderna för indoktrinering man använde där används i USA idag.

Sverige inget undantag

De flesta universitet och högskolor i Sverige har genusvetenskap och liknande kurser och program i sitt utbud. Dessutom ingår feministiska teorier i väldigt många ämnen, som statsvetenskap, historia, sociologi med flera. Även naturvetenskapliga ämnen som matematik och fysik.

Saken kan sägas ha ställts på sin spets under kontroversen med Vita havet på Konstfack.

Vita havet är en utställningssal, som används för elevernas verksamhet på skolan. Men ett antirasistiskt studentkollektiv som kallade sig Brown Island krävde namnbyte på salen, till Havet. Orsaken var att Vita havet ansågs vara del av en rasistisk struktur på skolan.

Om det finns föräldrar som efterfrågat en avprogrammering av sina barn även i Sverige är oklart.

Förslaget om att byta namn på Vita havet togs emot utan entusiasm av eleverna, men blev desto mer uppskattat av ledningen på Konstfack.

Läraren på skolan Sara Kristoffersson skrev en motreplik på DN Debatt och sedan rullade en karusell igång. Namninsamlingar startades mot henne och i princip ingen annan lärare på skolan vågade stödja henne offentligt.

Kommer Kim Jong-uns dotter Ju An ta över efter honom? Frågan har blivit aktuell efter ett par nya bilder på far och dotter publicerats i media. För första gången fick världen en officiell bekräftelse på att han har barn.

Det var under testskjutning av Hwasong-17, en interkontinental missil, som en flicka som är hans dotter var med på bild. Enligt Sydkoreansk underrättelsetjänst rör det sig om Ju Ae, troligen 12 eller tretton år gammal. Hon nämndes första gången i västerländsk media av förre basketstjärnan Dennis Rodman, som besökte landet och Kim 2013.

Ju Ae ska vara Kims andra barn, av totalt tre. Hon höll sin far i handen, och även mamma Ri Sol-ju var med under raketuppskjutningen. En medial debut, planerad in i minsta detalj. Hon hade till exempel klätts upp i svart och rött för att matcha raketens färger. Enligt nordkoreansk statsmedia är missilerna till för att ”skydda våra barn” från amerikanska attacker. De militära lagren ska föras vidare till kommande generationer.

Men är den nu bekräftade dottern ett tecken på att Kim tänker på sina arvtagare? Det frågar sig Justin McCurry, Tokyokorrespondent i The Guardian. Kim är snart 40 och har till och från kämpat med en dålig hälsa. Ett problem är att Ju Ae är kvinna, vilket eliterna i Nordkorea skulle ha svårt att acceptera. Trots att hon är barnbarnsbarn till Kim Il-sung.

https://twitter.com/Freedom_Slips/status/1594087456801927168

Leonid Petrov är expert på Nordkorea på International College of Management i Sidney. Han säger att om det skulle bli en kvinna som efterträder Kim, så blir det hans syster Kim Yo-jong. Hon är redan inflytelserik och har en offentlig position nära brodern.

Han menar också att det är omöjligt att bekräfta hur många barn Kim har, och om han har någon manlig arvinge. Att Ju Ae fick följa med till raketuppskjutningen är för att visa bilden av Kim som en bra pappa, och en god härskare, menar Petrov.

Kim har även tillsatt Choe Son-hui som utrikesminister, landets första kvinna på posten.

Men, än barnen för unga för att kunna ta över, om Kim skulle falla ifrån. Arbetet med att bygga upp ett förtroende för en kvinnlig efterföljare behöver inte gå fort, det finns gott om tid, så till vida att det är den långsiktiga planen. Då kommer ideologisk indoktrinering och pr användas för att skapa förtroende i landet för en kvinna som efterträdare.

Fortsatt spänt läge

Nordkorea kan beläggas med nya sanktioner, efter det senaste testet av interkontinentala ballistiska robotar förra veckan. Något som fått Kim Yo Jong att ilskna till. Hon jämför nu Sydkoreas president Yoon Suk-yeol och landets regering med idioter, som går i USA:s ledband, skriver AFP.

Den här äckliga åtgärden visar än mer tydligt att den sydkoreanska ledningen är en ”trofast hund” och marionett till USA. Jag undrar vilka ”sanktioner” den sydkoreanska ledningen, som inte är mer än en vild hund som fått ett ben av USA, oförskämt ska tvinga på Nordkorea, sade Kim Yo Jong.

Regimen i Pyongyang skriver alltid ut Sydkorea som sydkorea, för att förolämpa grannlandet. Enligt professor Yang Moo-jin, på universitetet i Seol, kommer uttalanden oftast före att man verkställer en provokation. Alltså kan det vara fler missiltester i görningen från Nordkorea. Både USA och Sydkorea tror också att ett fjärde kärnvapentest kan komma.

Det senaste testet av missiler slog ned ungefär 20 mil från Japans kust. Den har dock kapacitet att kunna nå det amerikanska fastlandet. 2022 är ett rekordår för nordkoreanska tester. FN:s säkerhetsråd har kritiserat landet, men Ryssland och Kina har lagt in veto mot nya sanktioner, precis som man gjorde i maj.

Missilen flög 1 000 kilometer på en höjd av 6 100 kilometer, enligt Sydkoreas militär. En något kortare sträcka än den som avfyrades 24 mars, vilket räknas som det mest kraftfulla testet hittills.

USA vill samtidigt att Kina ska använda sitt inflytande mer över Nordkorea. Det är en del av amerikanernas försök att stävja utvecklingen. Japans president Fumio Kishida sade att missiltestet var helt oacceptabelt. USA och Japan höll strax efteråt en gemensam militärövning i luftrummet över Japanska sjön.

Nordkorea och Kina återupptog i september handeln över gränsen, som varit stängd i ett halvår. Det var i april som ett utbrott av omikronvarianten av covid19 föranledde att all frakttrafik upphörde. Detta trots att handeln med Kina är ekonomiskt livsviktig för Nordkorea. Men sedan augusti har Kim deklarerat seger över viruset, och smittosiffrorna är enligt landets statsmedia nu mycket låga.

”Är det inte tufft att vara ensam kvinna?” Det är en fråga jag fått ofta under min motorsportskarriär.

Jag har ingenting att jämföra med, eftersom jag aldrig varit en man. (Dock identifierar jag mig ibland – som den småbarnsförälder jag är – som en ickebinär och uttorkad disktrasa.)

Visst har det stundtals varit tufft att vara ensam höna i tuppgården. Man måste bevisa att man har där att göra – flera gånger om. Men, många verkar glömma fördelarna man får som kvinna, om man slår igenom. Därför är det viktigt att skinnet på näsan inte flagnar när det är som tuffast. Segerns sötma smakar extra gott när vägen varit krokig. Och min krokiga resa har varit både rolig och lärorik.

Jag har såklart funderat mycket på min egen karriär och varför jag hade så få kvinnliga kollegor. Vissa saker är tydliga. Många tjejer avslutar tyvärr sin karriär i övre tonåren, ofta på grund av den tuffa miljön. Både sorgligt och onödigt, tycker jag. Den machokultur som präglar motorsporten är ganska inbiten, och det är viktigt att lära sig hantera den. Man måste vara stark och säga ifrån när gränsen är nådd, men det är också viktigt med distans. Man kan inte peppra med metoo-hashtags så fort man får en dråplig ”komplimang”. Det kommer dessutom alltid finnas missförstådda rallyproffs som själv aldrig nådde någonstans, och som gärna ropar ”åk hem till spisen” när man misslyckats. Som kvinna har man ögonen på sig eftersom man är en udda fågel, och det är ofta nära till dråplig kritik.

Det råder även en kultur av låga förväntningar på kvinnliga förare. Som när jag gjorde mitt första test med den värmländska motorsportprofilen Per Eklunds supercar. Min sambo stod bredvid Eklund längs banan. I första kurvan ställde jag upp bilen för att få runt den på en sladd, varav Eklund utbrister "ÖJÖJÖJJJJJ, är ho’ lika vilder i säga elle’??" och armbågar sambon i sidan, tillsammans med ett gubbskratt. Visst kan miljön skava och vara tröttsam ibland, så vad är receptet? Min räddning har oftast varit att skratta och rycka på axlarna. Och när skratten står mig upp i halsen, flyttar jag fokus. Jag hittar istället inspiration, gemenskap och energi hos alla de förebilder och inspirationskällor jag har omkring mig. De människor som skaver utgör trots allt en liten procent, även om skavet kan bli till ett sår de stunder skinnet är skört.

När jag tröttnat på plumpa kommentarer om allt från min rumpa till min knullrufsiga hjälmfrisyr, flyttar jag fokus till de män jag har omkring mig, som inte gör någon skillnad. För de är, och har varit, väldigt många. Allt från min pappa, till mekaniker, ingenjörer och sponsorer. Som genuint backat upp mig under min karriär, och som jobbat dag och natt för att jag ska kunna hänge mig åt min passion att köra bil. De män som respektfullt behandlat mig som vilken förare som helst, sett min talang, och gett mig verktyg för att lyckas. Trots att reviret i depån kan kännas ganska inkissat, har jag alltid känt mig välkommen att kliva över gränsen. Det har alltid stått någon och sträckt ut sin oljiga och trygga näve, medan någon halvfull neandertalare står i bakgrunden och ropar ”visa pattarnaaa!”. Jag har alltid haft klippor i teamet. De som knackat mig på hjälmen innan jag kört ut ur depån, tittat mig bestämt i ögonen och påmint mig om det allra viktigaste: ”Jag tror på dig!” Jag har även haft fantastiska kvinnor i min närvaro. Inte minst min co-driver Miriam Walfridsson som jag delat allt och lite till med under många år, och som till 100 procent förstått, drivit på och stöttat.

Under 70-och 80-talet fanns en fransyska som fullkomligen bredsladdade ifrån alla fördomar som fanns (och då fanns betydligt fler). Rallyföraren Michéle Mouton har varit en av de viktigaste inspirationskällorna för mig. ”The Black Vulcano” som hon kallades, tävlade med en Audi Quattro i klassen Grupp B, en klass med tillnärmelsevis monstruösa rallybilar på närmare 400 hästkrafter. Eller som rallylegenden Juha Kankkunen sa: ”WRC är för pojkar. Grupp B är för män”. Han fick dock äta upp det uttalandet, eftersom Michéle åkte ifrån de allra flesta. För mig är hon en legend, och med en inställning som tilltalar mig. Hon gjorde aldrig en stor grej av att hon var kvinna, utan lät resultaten tala för sig själva. Hon var cool, målmedveten, samtidigt som hon behöll sin kvinnlighet. I de stunder jag tvivlat på mig själv, har jag tänkt på Michéle. ”Kan hon, så kan jag också.”

Jag hade nyss köpt en burgare på McDonalds under en stressig resa till ett sponsormöte. Ett utländskt nummer ringde och jag svarade samtidigt som jag tog en stor tugga av burgaren. ”Hello Ramona, this is Michéle Mouton”, hörde jag en röst säga, med en fransk brytning. Det är ju då typiskt att jag ska ha hela käften full med hamburgare när min största idol ringer, tänkte jag. När jag till slut lyckades svara med bultande hjärta, gratulerade Michéle till min vinst i SM-finalen och berättade hur glad hon var över fler kvinnliga förare som gör avstamp i rallyvärlden. Snacka om att det värmde i mitt passionerade rallyhjärta.

Hur individualistisk och självständig man än är som person, kan man ibland behöva stöttning. Någon som visar vägen, någon som hjälper till, eller någon som bara förstår. Någon som inspirerar och är banbrytande. Någon som är modig och vågar avvika från trånga åsiktskorridorer, och som bekräftar dina egna idéer och filosofier. Jag kallar dem för fyrar. Människor som står stadigt förankrade och lyser, även när det känns mörkt. När axlarna blir för tunga, kan det räcka med några telefonsamtal, eller några möten. Eller kanske bara läsa några tweetar. Det finns ganska många där ute. Människor som kan lätta bördan från dina axlar, så du orkar rycka på dem igen, och hitta glädjen i det du gör. Som får dig att fortsätta sträva mot dina mål, och påminna dig om vad som är viktigt. Håll igång elden, håll fast vid din passion och dina principer. Men glöm inte att ta hjälp när elden svalnar till glöd.

https://youtu.be/zQgzLiFUi9Q

”Vi vill bekämpa den diskriminering som kvinnor utsätts för ibland när de går barbröstade i vissa situationer, som simbassänger. Kvinnor har rätt att göra vad de vill med sina kroppar”, säger Neus Pociello, Catalan Women’s Institute, som är en del av den regionala regeringen, till The Telegraph.

2021 vann Mariona Trabal, en av grundarna till Free Nipples-rörelsen, en kampanj för att tillåta kvinnor gå barbröstade i Barcelonas kommunala simbassänger. Trots segern säger hon att allt färre unga kvinnor är topless på stränderna. ”Yngre kvinnor verkar mer oroliga över att män tittar på dem när de är på stranden.”

Över hela Katalonien, och resten av Spanien, har kvinnor rätt att gå barbröstade på stränderna, men kommunerna beslutar om regler för kommunala simbassänger. Privatägda pooler sköts av ägarna.

Rapporten varnar för att om pojkar inte tillåts utvecklas ohämmat, så riskerar de att få ”mentala och beteendeproblem”. De är, enligt rapporten, nämligen mer benägna att vara initiativrika och våghalsiga. Den säger vidare att pojkaktiga drag av kreativitet och innovation är ”nödvändiga för en optimal utveckling av ekonomin.”

Dessutom kan välutbildade kvinnor inte hitta män med samma utbildningsnivå, vilket skulle leda till minskad nativitet. Rapporten avslutas med ”Om utbildningen gynnar kvinnliga egenskaper” som ”emotionell och social mognad”, och ”provocerar fram en överrepresentation av kvinnor på universiteten, så försvagas jämställdheten avsevärt".

”Det är dags att ta bort era glasögon från förra seklet”, replikerade Endre Tóth, från den lagstiftande församlingen, på Facebook.

Redan 2019 noterade Europarådets människorättskommissionär ”bakslag i kvinnors rättigheter och jämställdhet i Ungern”.

”Alla kroppar är strandkroppar”, twittrade Ione Belarra, ledare för det spanska vänsterpartiet Podemos – hon är jämställdhetsminister i Spaniens socialistledda koalitionsregering. Vissa undrade om kampanjen borde utvidgas till att omfatta män utan standardkroppar.

Cayo Lara, ledare för ett annat parti till vänster, United Left, sa att kampanjen var absurd och försökte ”skapa ett problem där det inte finns något problem”. Belarra twittrade tillbaka ”Om kroppar stör dig, så kan du stanna hemma och twittra.”

Däremot är Antonia Morillas, som står bakom initiativet, nöjd, och sa att fysiska förväntningar påverkade kvinnors självkänsla och nekade dem deras rättigheter. ”Mångfaldiga kroppar, fria från könsstereotyper, finns överallt. Sommaren tillhör också oss. Frihet, jämlikhet och mångfald”, twittrade hon på onsdagen tillsammans med en bild från kampanjen.

Ni som spelar golf kommer snart att på banorna runtom i landet kunna notera mycket stora nyuppförda byggnader. Medan ni nyfiket närmar er dem kommer ni att förvirrat undra vad det är för konstruktioner. Har Amazon byggt en lagerhall på golfbanan? Om så är fallet – varför?

Men när ni nått fram till byggnaden ser ni två dörrar. På den ena står det ”WC Herrar”, på den andra ”WC Damer”. Redan av dörrarnas placering förstår ni att herrarnas del av byggnaden upptar en mycket mindre del än damernas. När vi som tillhör det kvinnliga släktet kliver in genom dörren som är ämnad för oss förstår vi varför. Vad vi träder in i är en enorm lagerhall, där hyllorna är fyllda med tamponger och bindor. Alla varumärken finns där, Libresse, Always, Natracare, OB och så vidare. Här finns till och med Renée Voltaires ”Lingonvecka”-serie. Där är bindor och tamponger av 100 procent ekologisk bomull som är skonsam mot huden. Helt fria från klorblekning, kemikalier, parfym, tillsatser och plaster. Totalekologiska alltså! En binda till och med Greta Thunberg kan använda om hon någon gång får mens.

Den är säkert jättebra för naturen, men jag kan av egen erfarenhet berätta att den är mindre bra för den som behöver stilla blodflödet.

I lagerhallen finns inte bara alla varumärken, utan också alla storlekar och varianter – med och utan vingar, för dag- eller nattbruk, från mini till extra large.

Och vad kan orsaken tänkas vara till att dessa lagerhallar uppförts?

Jo, golfsporten ska bli jämställd.

På årets SM-vecka – som äger rum 28 juni till 3 juli – ska Linköpings Golfklubb ”menssäkra” sina banor. Andra klubbar säkrar banorna mot torka, vattensjuka, bökande vildsvin, och invasiva växter. Linköpings Golfklubb säkrar mot ”mensblod”.

Så här förklaras det på svenskgolf.se:

”I likhet med ett växande antal skolor och arbetsplatser runt om i landet kommer även SM-veckans arenor att menssäkras under tävlingarna. I praktiken innebär detta att alla toaletter kommer ha bindor och tamponger som deltagare och besökare kan ta vid behov.

– Eftersom vi siktar på att genomföra den mest jämställda SM-veckan någonsin är det självklart för oss att göra det enkelt och tryggt för alla idrottare och besökare genom att erbjuda gratis mensskydd på evenemangets toaletter, säger Anders Thorén, projektledare för SM-veckan i Linköping.”

Det är alltså en fråga om jämställdhet. Jag trodde först faktiskt att det var en fråga om att golfklubbarna såg mensblod som ett hot mot gräsmattorna, och att faran liksom måste dämmas upp.

Givetvis kommer Linköpings Golfklubb att använda det här i sin marknadsföring, typ: ”Kom och spela på Sveriges mest jämställda banor!”. Andra kommer att tvingas följa efter, konkurrensmedlet blir vem som kan erbjuda det största utbudet.

Men jag kan då förutspå att då kommer det att bli kulturkrig på golfbanorna. Feminister kommer att stå mot miljökämpar – för ni har väl inte missat den växande trenden med ”friblödning”? Aktivisterna som förespråkar detta menar att alla former av mensskydd innebär en miljöpåverkan – resurser förbrukas, sopbergen växer. Låt det alltså flöda fritt. En del av dessa aktivister anlägger också ett mer andligt perspektiv på friblödningen. De menar att man kommer i kontakt med sin kropp, sin själ och naturens kretslopp om man blöder fritt. De hävdar också att man kan lära sig kontrollera flödet, vilket väl strider mot kvinnors erfarenhet i allmänhet – men sedan när har något sådant hindrat dem som vill ligga i frontlinjen med att framföra banbrytande politiskt korrekta åsikter?

Vi får se vem som vinner det kommande kulturkriget på golfbanorna. Blir det miljöaktivisterna väntar ett blodbad.

Glöm Gandalf, han är en gammal gubbe. Nu flyger den feministiska häxan om och förbi. Möt aktivisthäxan Rebecca Tiger och den ofrivilliga Göingehäxan.

Rebecca Tiger kallar sig naturprästinna och häxa.

Nej, nej, svarar hon på frågan om det är en religion hon är prästinna i.

Hon fick frågan eftersom det hon gör har vissa likheter med den kända häxrörelsen wicca, som skapades på 1950-talet av engelsmannen Gerald Gardner. Det är en nyhednisk religion som i mycket bygger på keltisk mytologi och dess årshjul. Ett hjul med åtta ekrar som var och en representerar en högtid under året, som Rebecca Tiger använder sig av i sin häxkonst. Inom wicca tillber man dels Gudinnan och dels den behornade guden.

Wicca är kanske en religion. Nej, det här kommer snarare från reclaiming-rörelsen. Det kommer lite från wicca, men i det som jag arbetar med har vi bara Gudinnan. Vi har bara moder jord. Vi har inte en gud. I wicca är det mycket gud och gudinna, och man och kvinna, och balans. Det vi jobbar med är mycket mer queer. Det är många HBTQ-människor som är med. Wicca är det en gubbe som har hittat på.

Tiger är i grunden en skådespelare med ett starkt feministiskt patos, och sedan några år också naturprästinna och häxa. Hon håller kurser i Ytterjärna dit främst kvinnor kommer för att hålla gemensamma ceremonier och vandra nakna i naturen – och för att till slut bli häxor.

Hon lägger stor vikt vid det cykliska, och att vi borde gå ned i varv under vintern. Inte så att vi ska ta semester, men vi borde tänka på att vi inte orkar lika mycket som under det ljusa halvåret. Här syns hennes samhällskritik. Det kapitalistiska samhället tillåter oss inte att sänka tempot. Hon nämner julen som något som gör människor hysteriska, i en tid när naturens cykel säger till dem något annat.

Vi behöver gå in i en vila när jorden går in i sin vila. I november till februari. Vi behöver också sänka tempot för att kunna orka år efter år. Du behöver inte vara så bäst hela tiden. Du kommer inte få något pris för att du är perfekt. När du ligger och ska dö så kommer ingen att säga att: "Fan, du borde jobbat lite mer, och lekt mindre med barnen".

På hennes populära konto på Instagram kretsar innehållet kring kvinnlig frigörelse med fokus på nakenhet, mens och sexualitet, men också på antikapitalism och stöd för Black Lives Matter.

Där får man intrycket att hon driver en kamp för att förändra världen. Hon säger det nog är sådan hon är. Hon måste tro att det finns ett hopp om en värld där människan är snällare mot sig själv och mot moder jord, och blir en del av naturen igen.

Jag tvekar när du säger feministisk revolution, för jag vet att folk har bestämt sig för vad det är. Att vi hatar män och så vidare. Det är så himla tråkigt, för det är ingen som har sagt det. Det är något med att inte polarisera så mycket. Vid sommarsolståndet välkomnar vi häxor mörkret. Och mitt i vinterns mörkaste mörker så återkommer ljuset, och det välkomnar vi också.

Religionsvetenskapsprofessorn David Thurfjell säger att du och gudinnekulterna gör uppror mot det moderna och patriarkala samhället.

Ett uppror kan vara att älska sig själv i ett samhälle som lever på självhat och kroppshat, och att man ska konsumera produkter för att stilla det. Vi försöker hitta glädje och lust, men också omfamna mörkret. Det är inte new age där man försöker vara glad och lycklig hela tiden. Det kan vara upprorsaktigt för att det blir väldigt kopplat med aktivism för klimatet. Det kapitalistiska, eller patriarkala, samhället tämjde jorden, och vi förlorade kontakten med den.

Reclaiming-rörelsen

Rebecca Tiger vill inte förknippas med new age. För en oinsatt kan det tyckas märkligt, för platsar inte Moder jord-dyrkan, häxkonst, keltisk mytologi och rökelser där? Är inte new age ett samlingsnamn för just sådant?

Man är mer på den säkra sidan om man kallar hennes rörelse för nyhedendom, det vill säga ett försök att återuppliva gamla hedniska religioner eller åtminstone inspireras av dem. Det finns en akademisk diskussion huruvida nyhedendom är en del av new age, men det går att göra det enkelt för sig och kalla allt för nyandlighet.

Tiger säger att hon är en del av reclaiming-rörelsen. Den startades i slutet av 70-talet av två unga kvinnor som ville föra in feminism och politisk aktivism i nyhedendomen. Den mest framträdande av de två var faderslös sedan barndomen och hade en mor som var professor i socialt arbete på UCLA. Hon hade dessutom kastat av sig det namn hon givits som barn, för att i stället kalla sig Starhawk.

Rörelsen fokuserar på feminism, social och politisk rättvisa, klimataktivism och intersektionalitet. Det handlar med andra ord om vänsterprogressivism. Och så tillber man Gudinnan.

Som Tiger sa finns det en koppling till wicca, och det reclaiming-rörelsen gjorde var helt enkelt att klippa av den manliga gudomen, och behålla den kvinnliga.

Men om det finns en gudinna, är det då ändå inte en religion? Det verkar finnas två teologiska skolor vad gäller synen på vad Gudinnan är. Den ena ser henne som en gudom, medan den andra ser henne som en metafor för livet, det vill säga det gudomliga i allt levande. Det gudomligt kvinnliga, får man anta.

Starhawk menar att Gudinnan bor i allt levande på jorden, men att hon samtidigt kan transcendera och existera utanför det materiella. Det är inte alldeles lätt att förstå, och som prästinnan Rebecca Tiger säger:

Det är svårt att greppa. Vad är politiken, vad är andligheten, vad är feminismen, och vad är självhjälp?

Den före detta Göingehäxan

Man vill desperat få in folk i olika fack. "Vad röstar du på och vad tror du på?", säger Ann Jönsson från Gamlarp i norra Göinge.

Vad säger du om att placeras i facket new age?

Det är ett samlingsbegrepp för att fånga in människor som tänker fritt och stort. För mig har det blivit ett förenande mellan olika sätt att tro.

Men var har du landat? Du har dina rötter och har sökt inspiration utifrån. Var känner du att du står nu?

Jag har inget enkelt svar på det. Jag är inte religiös, men däremot skulle jag vilja kalla mig friandlig. Jag kan inte fånga in min andlighet. Det finns så många vägar och så många rätt. Men i friandlig har jag landat.

Hon har kallats häxa, men hon tycker inte om det. En gång för många år sedan fick hon journalistbesök i det indiantält hon slagit upp i skogen. När de satt runt elden föreslog journalisten att hon var som en riktig häxa, och olyckligtvis höll hon skämtsamt med. Dagen efter löd rubriken i lokaltidningen: "Kalla mig gärna häxa", och sedan dess har folket i bygden trott att det är så hon vill bli kallad.

Hon driver en skola hon kallar Naturmedicinska akademin, där hon utbildar elever i naturmedicin, samtalsterapi och personlig utveckling. Där har hon sedan starten 2004 utbildat mellan 500 och 600 elever.

Den välkända Göingehäxan är alltså ingen häxa, men hon har ändå fått ärva en del av det som traderats genom generationer och som förr hade kunnat få en kvinna bränd på bål. Just i Göinge, där hennes släkt bott i hundratals år, finns det lite mer av det gamla, menar hon, tack vare att de upproriska snapphanarna härjade samtidigt som häxprocesserna pågick som värst.

De hade inte resurser till att jaga trollkäringarna här, utan hade nog med att få ordning på de här så kallade snapphanarna och folket som var fredlösa. Det gör ju att mycket av den riktigt urgamla traditionen smyger sig kvar lite grann. I alla fall gjorde den det till farmor och till far. Jag har väl burit vidare lite på mitt sätt med.

Jönssons far var slagruteman, och hon hävdar att hennes farmor kunde kommunicera med djuren på ett sätt som man inte ser i dag.

Men det gamla har försvunnit. Jönssons far stod inför valet att antingen utvidga jordbruksverksamheten eller avveckla den. Det fanns inte längre någon lönsamhet i att hålla fem mjölkkor. Han tog beslutet att sälja, och hon minns hur modern grät när korna hämtades av slaktbilen. De hade varit moderns husdjur, som hon sjöng för när de mjölkades.

Hennes mormor och farmor pratade ofta om de kloka gummor och gubbar som fanns i trakten när de var små, vars kunskap kom från långt tillbaka.

Det hade ju rötter tillbaka till de hedniska traditionerna och de hedniska gudarna och gudinnorna. Det fick ju inte vara kvar. Det var skrock och vidskepelse och djävulstyg. Då blev det förknippat med det onda. Mycket av det man säger var ondskan, det var hedendom. Som på landet följde med in i folktron, men som var förbjudet. Det pratade man inte om, det var ju "lönnom".

Sedan förklarar hon att mycket av det som förr kallades trolldom var gamla hedniska seder, och det var kätterskt. Man fick inte rista runor och tecken, inte signa och sejda, och inte heller vissla eller sjunga.

Är det ett arv du förvaltar?

Jag vill berätta berättelsen. Jag tycker det är roligt med folkmedicin, folktro och det arvet. Och också att våra rötter kan ha en viss betydelse i vår tid på ett positivt sätt. Vi är mycket duktigare i Sverige i dag på yin och yang, och yoga och sådant, än vi är på vår egen tradition. Inget ont i det, men jag tycker samtidigt att det är viktigt att förvalta en folklig berättelse som på något vis resonerar med vår natur.

Den bondska kvinnosaken

Även Ann Jönsson efterlyser en upprättelse för kvinnan. Efter industrialiseringen nedvärderades hennes arbete i hemmet. Hon kom att kallas hemmafru. Orden "husmanskost" och "mammaledig" vänder hon sig också emot. Det var inga män som lagade maten förr, och ledig är det minsta man är när man är hemma med barnen. Hon får frågan om kvinnorna hade högre status före industrialismens intåg.

Jo, jo. Då ja! Starka kloka kvinnor. Hjältinnor i livets tjänst, kallar jag dem. De värnade livet. De såg till att det fanns något att komma hem till när männen togs ut i krig, även om många män aldrig kom hem. Men de födde, och de blödde, och de ammade, och de odlade, och de mjölkade och de fick lära sig om läkekonsten. Det har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Det är kvinnokunskap, och den har inte varit värd någonting.

Patriarkat och matriarkat är inga ord hon egentligen gillar att använda, men det finns en obalans. Hon tror att det är saknaden efter Modern och det heligt feminina som man döper om till "patriarkatet". Hon pratar om famnen och den villkorslösa kärleken hos en frisk mor.

Tror du det ligger undermedvetet i många kvinnors andliga sökande?

Ja. Jag tror det är en längtan efter mor.

Häxkonsten

Rebecca Tiger säger att magin inte är så himla hemlig. Den finns närvarande hela tiden – i dimman om natten eller när solen går upp.

Men kan du inte knyta det till ceremonierna? Annars skulle du väl inte fortsätta med dem?

Vi är ganska många och då blir du bevittnad. Dels gör du något rituellt. Dels så är det en viss stämning du uppnår. Du manifesterar något viktigt för dig, och sen sker det. Du säger att du vill ha mer pengar, ceremonin ber om överflöd, och veckan efter får du ett stipendium – eftersom du trodde på det. Sådana grejer händer ganska ofta och det är magiskt.

Det låter som en guldgruva, men hon nyanserar det sedan med att säga att folk inte bara "cashar in magi". Man behöver jobba lite med sig själv först, och i många fall rekommenderar hon sökare att i stället besöka doktorn eller en psykolog.

Reclaiming-rörelsen uppstod 1979, och sedan dess har deras politiska hjärtefrågor vunnit stora segrar. Det är något som bara en spåkunnig häxa hade kunnat ana för 40 år sedan. Kanske är det häxkonst som är nyckeln till politisk framgång? Att kunna se över till det förbjudna, och till och med besöka det. Ann Jönsson berättar att ordet häxa kommer från tyskans "hagazussa", och betyder "hon som sitter på gärdet", eller "hon som går över en gräns". Hon försöker förstå vår tids feministiska häxor:

Jag tänker att de här häxorna hoppar över gärdet. De går över gränsen. I de gamla landskapslagarna stod det att man inte får sitta på gärdet och yla om nätterna, och kalla på trollen. Seden att vi ska klättra över gärdet på midsommar betyder att du går över gränsen, du går ut i det vilda, du ser vad som finns på andra sidan. Folk som gör det är ju jobbiga, och rebeller, men samtidigt är det väl de som förändrar världen. På något sätt.

Gruppen kampanjar mot vad den ser som en epidemi av våld mot kvinnor i Turkiet. De har under de senaste åren uppmärksammat ett antal mord, misstänkta mord, övergrepp och försvinnanden av kvinnor. I sin senaste rapport sa gruppen att det hade skett 24 mord på kvinnor i landet enbart under mars 2022.

Ilskan i landet tilltog 2021, när regeringen drog tillbaka Turkiet från ett fördrag om förebyggande av våld mot kvinnor. Anledningen sades vara på grund av ett avsnitt som ”normaliserar homosexualitet”. Det skedde trots att rättighetsgrupper varnade för att utträdet gav grönt ljus för kvinnohatare.

Gruppens representant, Nursen Inal, hävdade i en intervju med AFP att rättegången var politiskt motiverad.

Islam är den överlägset största religionen i Turkiet.

Vid det här laget har väl de flesta som rör sig på internet hört talas om fenomenet, eller ”estetiken” som det numera kallas, cottagecore. Ett fenomen som till övervägande del tilltalar unga kvinnor och som verkar ha dykt upp runt 2018. Rörelsen hyllar ett idealiserat lantliv, ofta baserat på en engelsk eller europeisk estetik, en slags pastoral eskapism.

Fenomenet genomgick ett uppsving under 2020, sannolikt framdrivet av en statisk och instängd livsstil i spåren av covid-19. För mig framstod cottagecore vid första anblick, även om jag inte kände till det under det namnet under en lång period, som en positiv och vacker rörelse. Jag kände, precis som många andra, igen mig i dess kritik av det moderna, jäktade livet och dess begränsade kontakt med verkligheten. Jag uppfattade det som en konservativ och konstruktiv kraft.

Söker man på cottagecore får man däremot en betydligt mer spretig bild. En del av rörelsen verkar vara en enkel tillbakagång till ett mer traditionellt och jordnära liv. Man hittar unga kvinnor som syr sina egna kläder, bakar, utför trädgårdsarbete, dricker te eller vandrar i naturen. Sunda och normala saker för kvinnor att göra i alla tider. Å andra sidan finns det de mer sinistra sidorna, och naturligtvis kritikerna. Somliga anklagar rörelsen för rasism, enkom för att den lyfter fram en livsstil som inspireras av europeisk historia. Naturligtvis oacceptabelt. Det finns de som menar att rörelsen är queer, att den är en inspiration och ett stöd för förment förtryckta grupper. I den Reddit-tråd som behandlar estetiken hittar man kanske de mest förvånande inslagen. Kvinnor som framhåller att den skulle vara kompatibel med föga traditionella fenomen som radikalfeminism, präglat av självvald lesbianism och häxkonst. Allt tillsynes som ett sätt att försvara att man ägnar sig åt könstypiska sysslor.

Vad är det som ger rörelsen dess stora dragningskraft bland unga kvinnor, och varför verkar det stora intresset trots det problematiskt? En enkel förklaringsmodell är att cottagecore är en del av en större rörelse mot ett enklare, långsammare och mer lantligt liv, ofta kallat "downshifting" (eller frivillig enkelhet på svenska), som vuxit sedan 90-talet och framåt. En slags modern gröna vågen som väljer bort moderna måsten till fördel för ett mer avskalat och medvetet liv. Men det som skiljer ut cottagecore och gör det intressant är dess fokus på kvinnor och kvinnors livsval. Istället för jakt, fiske, husbyggande eller några andra mer manliga sysselsättningar så fantiserar cottagecore-tjejen om att baka pajer, brodera och bära vackra klänningar. Om det lilla livet helt enkelt.

Det verkar också vara just den punkt där det skaver. I en verkligt traditionell ordning så kan kvinnan inta den rollen i kraft av att hon beskyddas och försörjs av män, oavsett om det är en far, bror eller make. Att hon är besparad det primära ansvaret för brödfödan är det som tillåter henne att fokusera på hemlivet, cottagecore-trendens själva mittpunkt. När kvinnan inte längre finner sin plats i ett patriarkalt system, i familjen, utan själv måste gå ut och arbeta, finns utrymmet inte längre kvar till att göra något mer än det allra nödvändigaste, tvätta, städa, laga snabbmakaroner och korv. Livet, och hemmet blir fattigt.

På Youtube hittar man enkelt flera exempel på unga kvinnor som gjort slag i saken och flyttat ut till den lilla stugan i skogsbrynet för att leva ett enklare och mysigare liv, enbart för att finna att de inte har råd. Trots distansarbete och sparade pengar. Drömmen visade sig vara längre bort än man trott. Nog för att kvinnan är hemmets hjärta, men utan familj, inget hem. De unga kvinnor som instinktivt dras till cottagecore-rörelsen men samtidigt förfäktar moderna idéer om könsroller och patriarkalt förtryck hamnar i en omöjlig konflikt. Med den utgångspunkten kan cottagecore som mest bli en ren fantasi, ett lajv. Kanske är det också därför som estetiken ofta beskrivs med ord som ”sagolikt”. Den feministiska rörelsen har gjort kvinnans mest grundläggande roll till just det, en saga, en dröm.

https://twitter.com/sleeepysandy/status/1525865362750902272

Transaktivisterna skrek att den ensamma kvinnan var fascist och nazist. De misslyckades att ta flaggan från henne, men satte istället en transflagga runt statyn. En annan feminist konfronterade den maskerade gruppen och frågade om de trodde att de hjälpte transsaken med detta, men fick inget svar.

Grundaren, Kellie-Jay Keen, säger att ”Kvinnor står inför ett existentiellt hot från transideologin. En ideologi som tillåter att män tar kvinnors rättigheter, utrymmen och till och med vårt språk”, rapporterar Daily Mail.

JK Rowling, som kritiserats av Harry Potter-stjärnor för hennes kampanj för säkra utrymmen för kvinnor, hånade transaktivisterna. ”Jag hade aldrig förväntat mig att den ’rätta’ sidan av historien skulle inkludera så många människor i masker som skrämmer och attackerar kvinnor”.

Bilder fortsätter dyka upp av Rihannas dundergravida mage och hennes minst sagt experimentella gravidstil. I bild efter bild syns hon i mini-shorts, magtoppar, underkläder, allt som kan accentuera att hon minsann är sexig, även om hon är gravid. Men många beundrande spaltmeter har skrivits om hennes vågade gravidmode, en kolumnist på modesajten Who What Wear menade att hon ”omdefinierat gravidmode”.

Överallt hurrarop, hon är så frigjord! Så banbrytande! Nåväl, nu verkar det väl tack och lov som att bilderna, och texterna, snart kommer sluta att dyka upp, hennes nedkomst sägs vara beräknad i maj. Men hela fenomenet har fått mig att tänka.

Det fanns en gång i tiden något som kallades hora–madonna-komplexet, en idé som Freud hade om att vissa män betraktade kvinnor enbart i dessa två kategorier, och inte kunde ha sexuellt begär till madonnan, men inte heller älska horan. På 1990-talet, när jag växte upp, hade feminismen patologiserat snart sagt alla världens män med hora–madonna-komplexet, och det gjorde feministerna rasande. För att komma tillrätta med detta skulle kvinnor kräva att få vara både hora och madonna, att de båda kategorierna skulle smältas samman till ett. Artisten Madonna sjöng provocerande om att vara ”som en jungfru”, iklädd en blandning av brudklänning och raffset. Men det krävs inget geni för att förstå att spänningen mellan de båda kategorierna är en oupplöslig sådan.

Madonnan, en annan titel på bibelns Jungfru Maria, är sinnebilden för traditionell kvinnlighet. Hon är moderlig, oskuldsfull, blygsam och vacker. Hon är för den saken inte vek, utan uthållig i lidandet. Trots allt var hon en av de få i kretsen kring Jesus som följde honom på vägen till korset och stannade där till hans död. I Maria är det inte känslorna, passionerna, som styr och leder vägen, utan viljan. Horan däremot präglas av just passionerna, av lidelsen, och de styr henne. Hennes blygsamhet har ersatts av pråliga och utmanande poser. Hon klär sig för att bli sedd och för att väcka uppmärksamhet. Man kan inte samtidigt vara en självutgivande mor, glömsk av sig själv, och en uppmärksamhetstörstande exhibitionist. Någonting måste stryka på foten.

Det ligger något extra frapperande i att välja en så utmanande klädsel som vår berömda väninna, Rihanna, just under graviditeten. Det finns en naturlig drift att vilja skydda det fragila liv som växer inuti kroppen, att skyla barnets boningsplats är ett självklart uttryck för denna instinkt. Det som sker inuti kvinnans kropp är ett slags mysterium. Utan att paret riktigt vet hur och med enbart minimal inblandning från dem har ett nytt liv skapats, till synes ur intet. En gåtfull och häpnadsväckande förvandling från noll till ett. Vad gör människan med det som är mystiskt, ja heligt? Hon skyler det. Inte för att det är fult eller vulgärt, eller alltför kroppsligt. Men för att det är så stort, vacker och förunderligt. På samma sätt som ett förhänge dolde templets allra heligaste för allmänheten i Gamla Testamentet, så skyler vi det mest storslagna och transcendenta. Att ohejdat exponera den gravida kroppen för var och en att se blir ett slags frivilligt nedslitande av templets förhängen, en skändning av det heliga.

Egentligen hoppas jag naturligtvis inte att vi ska återvända till idén om hora–madonna-komplexet, det räcker gott och väl med bara madonnan. Hyllande av det promiskuösa och utlevande omges vi sedan den sexuella revolutionen av ständigt.  Den gravida kroppen är vacker, och med rätta klär sig kvinnor på ett sätt som smickrar skönheten i dess nya former. Men låt oss vända oss bort från en unken feminism som tror att kvinnans högsta goda är att bli åtrådd. Den synnerligen misogyna förståelsen av kvinnan kanske vi kan lämna med Rihannas gravidgarderob.

I hennes senaste roman Manhunt jagar karaktärerna terfs, alltså feminister som motsätter sig transkvinnor på biologisk grund. Konflikten mellan feminister som värnar kvinnors rättigheter och transaktivister som påstår att transkvinnor är kvinnor har pågått flera år. En person som beskylls att vara terf är JK Rowling, författaren till Harry Potter-serien.

I romanen Manhunt mördas Rowling i ett skotskt slott, av transaktivister. Rowling dör en plågsam död i en eldsvåda. Sedan kollapsar hela slottet.

Avsnittet i romanen uppmärksammades av Daily Mail. Detta skapade enligt författaren ett psykologiskt tryck på henne. Felker-Martin säger att hon som transkvinna har rätt att skriva ”utmanande och fult”. Hon ber också om ekonomiskt stöd på Patreon.

https://twitter.com/scumbelievable/status/1516964303395606529

Karaktärerna använder ett skepp som kallas Galbraith, en anspelning på Rowlings pseudonym Robert Galbraith. Felker-Martin har också använt sig av Rowlings fiktiva död på Twitter som ett sätt att sälja in romanen.

Kritiker menar att boken innehåller misogyni och borde stoppas från att säljas på Amazon. Den finns som fysisk bok och e-bok på plattformen.