I Italien arresterade gendarmeriet 108 personer som misstänks vara inblandade i ’Ndrangheta. Över 1 000 tyska poliser genomsökte dussintals hem, kontor och butiker i flera delstater. De misstänkta anklagas för penningtvätt, skatteflykt, bedrägeri och smuggling av narkotika, maffialiknande kriminell sammanslutning, innehav av och handel med vapen.

Inrikesministern i förbundslandet Rheinland-Pfalz, Michael Ebling, kallade räden för ett ”effektivt slag” mot den organiserade brottsligheten. ”I dag sänder vi ut en mycket tydlig signal: Det finns ingen plats för organiserad brottslighet i Europa.” Delstatens utredare avslöjade ett utbrett nätverk med restauranger, pizzerior, kaféer och glassbarer, som misstänks vara en del av maffians penningtvätt.

’Ndrangheta, baserad i Kalabrien i södra Italien, ses som ett av de största och mäktigaste brottssyndikaten i Europa.

Både inför, under och efter fotbolls-VM i Qatar har debatten rullat på. Fler lag i turneringen och fler platser till lag utanför Europa har varit på tapeten, speciellt då det finns en vilja att göra turneringen mindre europeisk. Och mer global.

Samtidigt är Europas toppklubbar centralpunkt för världens talanger och utländska investerare står på kö. Ingen utländsk liga kan mäta sig med Premier League eller Champions League. Men i USA pågår en satsning som kanske kan förändra maktbalansen.

Nu vann Argentina, ett av två lag tillsammans med Brasilien som utmanat de europeiska stornationerna. Främst har man tagit sina skalper på bortaplan, Argentina i Qatar och Mexiko och Brasilien i USA och Japan bland annat.

Brasilien har på två försök misslyckats att vinna turneringen på hemmaplan, Argentina lyckades 1978.

Hur som helst är det ställt bortom allt rimligt tvivel att VM kommer få en mer internationell prägel framöver.

Nästa mästerskap går 2026 i USA, Kanada och Mexiko i ett gemensamt nordamerikanskt spektakel. Att man arrangerar VM i Nordamerika så nära inpå mästerskapet i USA 1994 har sina skäl. Mer om det senare.

Globaliseringen av ligafotbollen har sitt absoluta centrum i Europa. De senaste decennierna har klubbägare från USA och Asien kommit in på marknaden och blåst upp ekonomin flerfaldigt.

Två historiskt sett mindre klubbar är nu toppklubbar i sina respektive länder, PSG och Manchester City. Talanger från världens alla hörn har siktet inställt på europeisk fotboll.

Johan Esk lyfter i DN (28/11) att det pågår en slags europeisk kolonialisering av världens fotboll. Till exempel har träningsanläggningar och metodik hämtats från Europa till länder i andra världsdelar.

Många spelare i Brasilien blir nu ”europeiskt” skolade från ung ålder, för att kunna vara försäljningsbara i senare tonåren. Vissa skickas ut att spela litet gatufotboll då och då för att inte tappa det inhemska stinget.

Han skriver också om hur många spelare i landslagen som spelar i europeiska klubbar. Senegal toppar med 96 procent, Argentina på 92 och Ghana på 88. Det är i sig inget konstigt och trenden har gått åt det hållet länge, speciellt sedan 1990-talet.

Globaliseringen av den europeiska fotbollen har medfört flera saker. Dels har toppskiktet dragit ifrån, både i inhemska ligor och i de europeiska turneringarna.

Bästa exemplen är Juventus och Bayern München som nästan har patent på ligagulden nu för tiden.

Det är därför inte konstigt att röster höjts om en europeisk superliga, som mer liknar den amerikanska modellen. Alltså med ett relativt fixerat antal klubbar, ingen kan åka ur. Intäkterna, och chanserna till att nå framgång, fördelas jämnare.

Det återstår att se om den blir verklighet. Bland supportrar verkar intresset vara ljumt. Det brukar sägas att Lennart Johansson, som initierade Champions League, räddade Europa från en sådan superliga på 1990-talet.

Men, även han hann medge att de ekonomiska skillnaderna blivit problematiskt stora. Ur ett traditionellt perspektiv, där man inte vill se mer elitism och skiktning.

Premier League är den stora vinnaren och de främsta rösterna för en superliga kommer ifrån Italien och Spanien, vars toppklubbar har svårt att kunna mäta sig.

Ytterligare en faktor som internationaliserat europeisk fotboll är att spelare idag har lättare att anpassa sig i nya ligor. Det är betydligt vanligare att spelare även från mycket udda länder kan engelska. Alla klubbar i de stora ligorna har en organisation för att hantera spelare med väldigt olika bakgrund.

Dessutom har massinvandringen till Europa inneburit att många inhemska spelare som kommer fram själva har helt eller delvis annan kulturell bakgrund.

Ett exempel är Achraf Hakimi som föddes i Madrid och spelade i Real Madrid, innan han via Borussia Dortmund och Inter hamnade i PSG. Han valde som 18-åring att spela för föräldrarnas hemland Marocko, trots sin uppväxt i Spanien.

Det finns åtskilliga liknande exempel. Vissa landslag är mer mångkulturella än andra, VM-finalisten Frankrike är kanske det främsta exemplet. 18 spelare i truppen har rötterna utanför Europa. Och några därtill har rötterna i andra europeiska länder.

För spelare med invandrarbakgrund finns oftast två alternativ när det gäller landslag. Födelselandets, eller föräldrarnas hemland. Lojaliteten är inte glasklar, valet är ofta svårt. Tidigare naturliga gränser blir mer luddiga.

Europeisk fotboll är med raska steg på väg mot en amerikansk modell för sport. Jag har tidigare skrivit om VAR, videodomarsystemet som ska radera ut de mänskliga domarnas felmarginaler. Domaren blir mer av en kommunikatör för var videodomarna ser på sina tv-skärmar. Litet mer som NHL och NFL.

Samtidigt kan man hävda att den bästa tiden för europeisk fotboll nu ligger framför oss. Aldrig tidigare har man kunnat plocka fram talanger på det sätt man gör nu. Toppfotbollen är objektivt sätt bättre än vad den någonsin har varit.

Men med det fokus som lagts på VM att lyfta andra världsdelar kan man fråga sig om man inte vill bryta den europeiska ligafotbollens makt också? Hittills har ingen liga lyckats.

Både de brasilianska och mexikanska ligorna har visserligen hyfsad status och ekonomiska muskler. Men inte tillräckligt för att kunna hålla de bästa spelarna kvar.

Pengarna i gulfstaterna räcker inte för att locka spelare i sina bästa år, då ligorna där håller en mycket låg nivå. Ligorna i Japan och Sydkorea är välstrukturerade men nivån är en bra bit under topp fem i Europa.

Det finns dock en utmanare i väst, som får sägas har växt något i skymundan. De flesta känner nog till att David Beckham drog till LA Galaxy och avslutade karriären där. Och att även Zlatan spelade där. Men det är betydligt mer i görningen.

Den kommande stormakten

VM 1994 var startskottet på en fotbollsrevolution i USA. Landet har visserligen haft en inhemsk fotbollskultur en lång tid innan dess. Landslaget tog till exempel brons i den första upplagan av VM, i Uruguay 1930.

Men man hade aldrig lyckats etablera en slagkraftig liga. Många klubbar poppade upp under några år och försvann. Fotboll har varit en sport främst för barn och amatörer.

Brassestjärnan Pelé spelade för New York Cosmos två år på slutet av sjuttiotalet. Han hade avslutat karriären i Brasilien officiellt 1974. På det sättet lurade han myndigheterna, som inte velat släppa i väg honom till en klubb utanför landets gränser. Cosmos grundades 1970 och lades ned 1985.

Cosmos är kanske den kändaste amerikanska klubben från den tidseran, som ett försök att popularisera fotbollen i USA ”uppifrån”.

Men, New York Cosmos finns faktiskt igen. Klubben återlanserades 2010 och är baserad i Uniondale på Long Island. Man spelar i National Independent Soccer Association som är en av ligorna i landets tredje division.

Och här kommer kopplingen till det som startades i och med landets VM 1994, och som kan fullbordas av VM 2026. Då påbörjades en mycket stor och långsiktig satsning på fotboll i USA som vi börjar se resultatet av nu.

Utvecklingen skedde inte bara i toppen, utan även i botten och på bredden. Det man gjorde var att man lanserade MLS, Major League Soccer, som landets nationella högstsaliga. Precis som i andra stora sporter är ligan stängd för upp- och nedflyttning. Och lag från Kanada finns med, från Toronto och Montreal.

Man har målmedvetet och systematiskt byggt ut fotbollen från knattenivå till elit. Ligan har successivt accepterat nya lag och består nu av 29. Ekonomiska krav ställs på nya medlemmar i ligan. Man bygger nu i princip alltid ett nytt, fotbollsspecifikt stadium för laget med mellan 20 och 30 tusen åskådarplatser.

Inga överdrivna schabrak, utan perfekt lämpade för ändamålet. Bara några få lag spelar på arenor som inte är specifikt avsedda för fotboll.

Dessutom byggs nätverk kring klubbarna, som har farmarlag och blir ett nav i delstaten eller sin del av delstatens fotboll. Börjar du spela fotboll någonstans i Tennessee så är det självklart att målsättningen är att nå Nashville SC i MLS. Den struktur som länge funnits i Europa växer nu fram i USA.

Sporten har visserligen varit stor bland barn väldigt länge, men elitsatsning har primärt skett till amerikansk fotboll, baseboll, ishockey och andra stora sporter. Men nu är det fullt rimligt att elitsatsa i fotboll.

Dessutom finns nu två nationella divisioner under MLS, där både potentiella MLS-lag och rena farmarlag spelar. USL Championship är andradivisionen och tre olika ligor utgör landets tredjedivision. En spelare som inte når MLS kan alltså eventuellt ändå fortsätta karriären i en lägre division.

Lag från samtliga divisioner tävlar sedan 2017 i US Open Cup. Den startade 1914 och binder på så sätt samman fotbollen i landet både i nutid och historiskt.

Kort sagt, det man saknade gentemot Europa i struktur är man nu på god väg att bygga upp. Samtidigt har USA har en fördel av att redan till stor del vara globaliserat och sakna inre gränser.

Man har en ”inre marknad” med över 330 miljoner konsumenter. Man har lag etablerade i storstäder som New York, Los Angeles, Toronto och Miami. Vill spela fotboll och samtidigt maximera sitt varumärke är USA det perfekta landet att verka i.

Stora delar av landet saknar dessutom fortfarande ett MLS-lag. Näst på tur är St. Louis City SC som går in i ligaspel 2023. Främsta kandidaterna för fortsatt utbyggnad är Las Vegas, Phoenix och San Diego.

Noterbart är att klubbarna i regel inte har löjliga namn med referenser till djur i sig, som i andra sporter i USA. Oftast heter man stadens namn, följt av SC eller FC.

Man ska heller inte underskatta landets latinamerikanska befolknings betydelse. Många har invandrat eller växt upp i USA utan koppling till landets traditionella sporter.

Det är också tydligt att man vill vara hela nord- och Latinamerikas stora liga. Många spelare hämtas in från Västindien, Latinamerika och Sydamerika. Bara Liga MX i Mexiko är en riktig utmanare om bra spelare.

Tv-sändningar finns redan helt på spanska och ligan marknadsförs utanför hårt utanför landets gränser.

Där Europa har Uefa som en maktfaktor och storklubbarna som en annan är den amerikanska fotbollen helt centralstyrd och interna konflikter kring viktiga frågor är minimerade.

Dessutom tycks man strategiskt valt att inkorporera de bästa koncepten från europeisk fotboll in i systemet. Man har till exempel en regel om egenfostrade spelare (Homegrown Player Rule) som ger klubben ensamrätt på att skriva kontrakt med spelare från sin egen akademi.

Det senaste laget att upphöra med sin verksamhet var Chivas USA, 2014. Inget lag har ännu flyttats från en stad till en annan, vilket varit fallen inom NHL och NFL. Något som är allmänt starkt ogillat hos kritiker av den amerikanska modellen. Upp- och nedflyttning har man inte tagit med, en fundamental bit i europeisk sport.

Samtidigt är det inte utan att man känner att modellen är robust. Det är ganska lätt att påpeka att det är något plastigt med ett lag som ena dagen inte fanns till och andra dagen har fem supportergrupper.

I praktiken spelar det mindre roll, publiksiffrorna ser bra ut och klubbar som Seattle och Atlanta har snitt som mäter sig med europeiska toppklubbar.

Kanske är det bara en europeisk superliga av amerikansk modell som kan stå emot MLS som en amerikansk superliga, byggd på europeisk modell.

Elpriserna har stigit runt om Europa. Samtidigt har ländernas regeringar vidtagit åtgärder och infört subventioner, för att försöka lätta på bördan. Elmarknaden i Europa är internationell, högre efterfrågan i ett land påverkar priserna i andra länder. Hundratals miljarder har staterna lagt på rena bidrag, skattelättnader och andra åtgärder för att minska el- och energipriser för hushåll och företag.

Storbritannien har subventionerat mest av alla. Mätt från september 2021 till 21 september 2022 har man lagt 6,5 procent av BNP på energisubventioner. Sverige ligger tredje sist på listan med 0,3 procent.

Andra stora länder som Tyskland med 2,8, Frankrike med 2,9 och Italien med 3,3 ligger högt. I botten hittar vi förutom Sverige även Irland med 0,2, Finland med 0,2 och Estland med 0,5. Norge ligger på 0,8.

Här följer exempel från några av de största länderna på kontinenten, och några av våra nordiska grannländer.

Storbritannien är landet som lagt mest pengar i förhållande till BNP på olika stödinsatser. Staten hade prisregleringar på energi förra vintern. Man hade också ett stödpaket om drygt fem miljarder kronor till låginkomsttagare och andra, för hjälp med el och uppvärmning. I april 2022 höjde energistyrningsmyndigheten Ofgam pristaket på energi. Ett nytt stödpaket värt 150 miljarder rullades ut, till samma grupp som tidigare. Man finansierar det delvis genom en skatt på energibolagens vinster värt 50 miljarder.

Man planerar också frysa hushållens el- och gasutgifter vid runt 27 000 kronor (2 723 euros). Inkomstbortfallen för energibolagen ska täckas av staten, till en kostnad av 1 500 miljarder euro kommande ett och ett halvt år.

Tyskland, Europas industriella jätte, började med subventionerade gaspriser i slutet av 2021. I början av 2022 lanserade man ett hjälppaket om 1,3 miljarder kronor i engångsbidrag till låginkomsthushåll, för energikostnader. Man gav också 13,5 miljarder till studenter och fattiga medborgare i form av skattelättnader på inkomstskatten.

I mars väntade 150 miljarder i reducerad skatt på bensin och diesel i tre månader. I juli köpte staten energijätten Uniper för 170 miljarder, för att den inte skulle gå i konkurs. Uniper var med och finansierade Nord Stream 2, som är i princip inaktiv sedan krigsutbrottet. I början av september kom ett nytt statligt stödpaket om 650 miljarder, för att dämpa av inflationen höjda priser för folk som har svårt med energiräkningarna. Engångsbidrag om 3 000 kronor för pensionärer och 2 000 för studenter ingår.

13 september kom planen att lägga 680 miljarder på lånegarantier till energiföretag som riskerar hamna i kris.

Frankrike gav i september i fjol ut 1 000-kronorsbidrag till 5,8 miljoner hushåll för att täcka ökade energikostnader. Det utökades sedan till 38 miljoner hushåll. Man lade också uppskattningsvis 150 miljarder under vintern på att dämpa energipriserna på artificiell väg. Prisökningen på energi fick ett tak på fyra procent. Ett paket värt 250 miljarder till företag kom strax efter krigsutbrottet.

Man kommer lägga 500 miljarder till 2030 på att förlänga livstiden för existerande kärnkraftverk. I augusti kom ett generellt stödpaket på 200 miljarder, prisökningstaket på energi kvarstår på fyra procent. Ytterligare ett stödpaket till hushåll och småföretag kom 14 september, med olika riktade bidrag, till en kostnad av 170 miljarder.

Italien har infört momsreducering på naturgas ned till fem procent, för både vanliga hushåll och industri. Under 2022 har subventioner för elabonnenter införts, både hushåll och småföretag. Subventioner för gasanvändning, alla sorter, till en kostnad av 4,8 miljarder kronor.

Man har under året kommit med flera stora ekonomiska paket med subventioner. 16 september kom man med det senaste, 140 miljarder till skattelättnader för företag och hushåll. 22 miljoner löntagare och pensionärer med högst 200 000 kronors årsinkomst får ett engångsbidrag på 1 500 kronor.

Nordiska länder

Norge införde i april en förlängning av vinterns elsubventioner för hushåll, till mars 2023, till en kostnad av 7,7 miljarder kronor. Jordbruk och odlingar fick 520 miljoner, frivilligsektorn 240 miljoner och hållbara hus 160 miljoner. Änkor och studenter kan söka om extra hjälp, och lån har ställts ut till kommuners sociala åtaganden.

Konsumenterna ska skyddas mot en prisökning värd 23 miljarder.

Danmark betalade förra vintern 130 miljoner till runt 400 000 hushåll som har problem med energikostnaderna. 330 miljoner lades på en fond där personer med gasuppvärmning kunde begära bidrag för att byta uppvärmningssätt. I augusti i år fick åter igen 400 000 hushåll ett bidrag för energiräkningar, till en kostnad a 3,2 miljarder.

Premiärminister Mette Fredericksen har föreslagit ett ingrepp på elmarknaden för att stävja ökande priser. Kunder ska kunna skjuta upp sina elräkningar över en femårsperiod, när det överstiger förra höstens priser. Krediterna kostar 60 miljarder att ställa ut.

Vårt grannland Finland har gjort åtgärder för transportsektorn, jordbruk, småföretagare och hushåll. Man beräknade i januari tappa 4,5 miljarder i skatteintäkter på åtgärderna. Extra stödpaket till jordbrukssektorn på 2,2 miljarder och logistiksektorn på 750 miljoner kom i mars. Man har också säkerställt krediter om 100 miljarder till stora energiföretag.

Sist men inte minst, Sverige. Här kom första statliga hjälpen i januari, i el-bidrag värt 5,9 miljarder till 1,8 miljoner hushåll. Sedan kom sänkta bensinpriser värt 3,6 miljarder.

Hur länge europeiska stater har råd att subventionera och manipulera el- och energimarknaden återstår att se.

Portugal – 250 nya bränder under fredagen ​​och lördagen. Nytt värmerekord med 47° (41° i Lissabon).

Spanien – Bilbao hade 42° i söndags. En gatuarbetare som hittades död hade då en kroppstemperatur på 41,6°.

Italien – Vattentillförseln från Alperna har till stor del upphört, och regeringen har utlyst undantagstillstånd i de norra delarna av landet.

Frankrike – En djurpark tvingades evakuera sina djur på grund av skogsbränder. Temperaturen i helgen låg på upp till 42°.

Storbritannien – många tåg ställs in då en del spår börjat brinna. Temperaturen passerar för första gången någonsin 40°.

Den högsta temperaturen som uppmätts i Sverige är 38,0° (1947). 2018 hade stora delar av landet en riktigt varm sommar med som mest 34,7°. 2019: 34,8°, 2020: 34°, 2021: 34°. Hittills i år har det som varmast varit 33,3° (juni).

Julen är en högtid som kräver mycket arbete. Speciellt av mig som vill hålla fast vid de svenska traditionerna – framförallt när det gäller vad som ställs fram på julbordet. Det senaste årtiondet har vi sett en propagandakampanj i tidningar, magasin och TV när det gäller julmat.

Budskapet är att julbordet måste förändras. Vi måste ställa fram nya rätter, från andra kulturer. Underförstått är att vi alla är utleda på det julbordet erbjuder och därför egentligen längtar efter att få förtära annat än vad traditionen bjuder.

Men det är lite svårt att begripa varför vi skulle vara trötta på en kombination av rätter som vi avnjuter endast under en begränsad tid på året.

Jag ska inte låtsas att jag tycker det är ett mysterium att det oftast är utomeuropeiska rätter som måste in på julbordet; det är helt i linje med den förhärskande uppfattningen att all kultur från USA, Afrika och Asien anses vara bättre än de europeiska kulturerna.

Det vore rimligare om matmatadorerna i media agiterade för att vi ska inkludera europeiska julrätter på det svenska julbordet. Européer ingår i samma stora mattradition, som förvisso består av säregna och stora nationella och regionala kök, men den gemensamma grunden finns där. Så visst kan du ställa fram nya rätter på julbordet.

Byt ut syltan mot en tysk ”presskopf”, en tjeckisk ”huspenina” eller en italiensk ”formaggio di testa”. Tyskans ”kopf” och italienskans ”testa” betyder ”huvud” och grishuvud är också huvudingrediensen i alla de olika varianterna av europeisk sylta, och sylta är en rätt som ursprungligen skapades i vår världsdel.

Och varför inte testa sillinläggningar från andra europeiska länder? Finsk, polsk, norsk eller rysk sill?

Du vill förstås ha en fruktkaka bland sötsakerna på julbordet? Byt ut den vanliga mot en tysk ”christstollen”, en spansk ”bollo de higo”, eller en italiensk ”panforte” (ska inte förväxlas med en panetone).

Glöggen kan du förstås inte undvara, men varför inte prova all glöggs moder? Ett utmärkt sätt att upprätthålla en europeisk mattradition och påminna dem runt bordet om de olika europeiska kökens och kulturernas samhörighet.

De gamla romarnas skörde- och vänskapsfest saturnalia 17 - 23 december var ett av de tillfällen då det dracks Conditum Paradoxum – den ursprungliga glöggen.

Om du vill uppleva hur det smakade, så bjuder vi här på ett återskapat recept.

Det här är en dryck där sötman inte är kvalmig utan snarare på något sätt mäktig – kanske därför att den får karaktär av svartpeppar och saffran. Fänkålsfröna ger anrättningen en liten aniston.

• 60 cl torrt, vitt vin

• 350 g honung

• 4 lagerblad

• 2 tsk fänkålsfrön, lite, lite mortlade

• 2 tsk svartpeppar

• 6 strängar saffran

• 3 nävar russin

Rör ihop 20 cl vin och honungen i en kastrull och låt det sakta koka upp så att honungen blir helt upplöst. Låt sedan sjuda några minuter. Dra därefter undan kastrullen från värmen.

Rör ner alla andra ingredienser i kastrullen och lägg på ett lock.

Låt svalna och när vinet är avkylt häller du i resten av vinet. Sila vinet och värm det innan servering.

Saturnalia instiftades för att lyfta romarnas humör det olycksaliga året 217 f.Kr. Imperiet hade förlorat några viktiga slag mot kartagerna. Hannibal krossar Gaius Flaminius Nepos armé i Umbrien. Av 30 000 legionärer är bara hälften vid liv när slaget är över 21 juni. Senare på hösten är det Quintus Fabius Maximus styrkor som Hannibal driver på flykten vid Geronium.

Romarna behövde verkligen livas upp.

Som vi kanske?

Den första saturnaliefesten blev också ett tecken på motståndsvilja, ett sätt att visa att man inte var rädd fast kartagerna härjade i Apulien och Kampanien.