”Jag kan inte säga nu om han är livshotande skadad, det låter jag sjukvården avgöra. Men första bedömningen är att han är svårt skadad”, säger inspektör Marcus Anefur, presstalesperson vid polisregion Öst, till Dagens Nyheter.

En förundersökning om försök till mord samt grovt vapenbrott har inletts. Ännu är ingen frihetsberövad eller misstänkt för mordförsöket. Ett av spåren polisen utreder är om skjutningen har någon koppling till tidigare våldsdåd i staden. ”I och med att vi haft så många skjutningar […] är det ju en konflikt på något sätt, men om denna skjutning har någon koppling till det, det får vi se”, säger Robert Gustafsson, vakthavande befäl på Polisregion Öst, till Aftonbladet.

Under den senaste veckan har det varit flera skottlossningar i Eskilstuna. Enligt databasen Incharts är nattens skjutning den elfte i Eskilstuna hittills i år. 2022 blev ett rekordår, med totalt 32 skjutningar.

Den senaste skjutningen inträffade bara ett dygn efter en dödsskjutning i stadsdelen Skiftinge. ”Det är för tidigt att säga om de har något med varandra att göra. Just nu pågår arbetet med att ta reda på vem den skottskadade personen är”, sa Magnus Jansson Klarin, polisens presstalesperson, till SVT Nyheter.

Platsen har spärrats av, och polisen har inlett en förundersökning om försök till mord och grovt vapenbrott. ”Det pågår fortfarande en jaktfas, och utredningsarbete parallellt. Vi har hämtat in vissa personer till förhör”, säger Jansson Klarin till Aftonbladet. ”Vi misstänker att det finns en koppling till konfliktmiljön vi har just nu.”

Ingen person är frihetsberövad, inte heller för dödsskjutningen i Eskilstuna i fredags.

Enligt SVT Nyheter var det en man i 25-årsåldern som träffades av skotten, och skadades allvarligt. 00.42 kunde polisen meddela att han avlidit. ”Han ingår i en konflikt i Eskilstuna”, säger Lennart Ahlin, ledningsbefäl i RLC Öst, till Expressen. Rubriceringen har ändrats till mord och grovt vapenbrott. ”Flera personer har hämtats till förhör. Vi har även genomfört förhör på plats, och dörrknackning pågår”, meddelar Klarin till Aftonbladet.

Enligt polisen har ett stort antal skott avlossats. Bilder från platsen visar hur en bil träffats av flera kulor. Även en byggnad har skotthål, enligt polisen. ”Jag trodde först att det var grannar som körde fyrverkeri. Det lät som smatterband, det var 10–15 pang, pang, pang. Men det var ju inte. Sen var det pådrag,” säger en granne till Expressen.

I nuläget är ingen gripen.

I dag inleds årets Almedalsvecka. Första dagen hålls det närmare 200 seminarier och debatter. 42 av dem har klimat, miljö och hållbarhet som tema. Detta i ett land som har EU-rekord i skjutningar och sprängningar.

Bara sex av första dagens tillställningar handlar om kriminella gäng i Sverige, och vad man bör göra åt deras härjningar. Räknar man bort de av de sex evenemangen som behandlar hur man ska hjälpa brottsoffer blir det fyra seminarier kvar (av 200) som på något sätt ska beröra hur man ska stoppa vågen av mord, skjutningar och sprängningar.

Det är exakt lika många som de seminarier som behandlar djurens ställning i Sverige. De senare låter till och med lite mer lockande om man ser till rubrikerna. Ett av dem ska avhandla hur ”hundens superkrafter” ska användas för samhällets bästa. Funderar på att besöka tillställningen för att se om några för mig okända förmågor hos hundar ska avslöjas.

I Svt påstås det dock att det är ”säkerhets- och försvarsfrågor” som dominerar i Almedalen.

Men det stämmer inte. På olika sätt är det den ”stora gröna omställningen” som diskuteras på torg, i seminariesalar, debatt-tält och på utomhusestrader. Det är nämligen här det finns pengar att hämta. Både för företag och kommuner. Pengar från staten (alltså från dig och mig), och pengar från EU (även de från dig och mig).

Därför gäller det att visa upp sig i Almedalen och visa hur hårt man arbetar med den gröna omställningen till ett hållbart samhälle, det kan leda till nya bidrag, eller nya uppdrag och affärer.

Journalisterna spelar med och deltar i diskussioner och debatter med det speciella uppdraget att berätta om att jorden snart kan gå under – om inte den där omställningen sker.

De kriminella gängens avskjutningar av konkurrenter samt dödandet av oskyldiga som ”befinner sig på fel plats vid fel tillfälle” intar en märkligt undanskymd ställning i årets Almedalen.

Man kan tycka att när nu de styrande för de mest våldshärjade kommunerna i Sverige uppenbarar sig i Visby så vill de diskutera med varandra vad som kan göras för att en gång för alla få stopp på mördandet och gängens växande inflytande.

Vad gör till exempel socialdemokraternas Katrin Stjernfeldt Jammeh som är kommunstyrelsens ordförande i Malmö?

Hon deltar i två seminarier. Det ena handlar om hur viktigt det är att det byggs en tunnelbana som förbinder Malmö med Köpenhamn.

Det andra om behovet av mer el i – eller snarare till – Malmö. När det gäller tunnelbanan undrar jag dock om de styrande i Köpenhamn verkligen vill ha en tunnelbanelinje som ständigt och snabbt kan forsla problem från Rosengård till Ströget.

En annan våldshärjad kommun är Botkyrka. En representant för kommunen deltar i tre seminarier. Två av dem handlar om hur upphandlingar kan bidra till ett mer hållbart och grönt samhälle, det tredje handlar om hur kommuner ska bekämpa gängkriminalitet – där representeras Botkyrka av det kommunala bostadsbolaget. Med tanke på kommunens defensiva inställning mot kriminella ska personen väl berätta om hur man satsar på att bygga skyddsrum för kommunens hederliga invånare.

Eskilstuna som i verklig menat krigat sig upp i toppen när det gäller gängvåld i Sverige kommer upp på sex seminarier – fem av dem behandlar följande frågor:

• Behovet av kvinnliga investerare. (Är det verkligen ett brännande problem i en stad där folk skjuts på skolor?)
• Äldrevård
• Bostäder för äldre
• Fler scener för livemusik
• Stöd till de hemlösa
Av de ovanstående punkterna är det inget som gör att man får en känsla av att det är Sveriges mest våldshärjade stad vi talar om, kommunen där mass-slagsmål mellan niondeklassare slutar med knivskärningar. De gamla hemlösa missbrukarna i staden är inte indragna i strider om vem som ska langa knark var, och fler scener för livemusik i Eskilstuna lär inte hjälpa till att lösa problemen med skjutningar.

Det sjätte seminariet med deltagande från Eskilstuna har rubriken ”Socialdemokratins samhällsanalys och vägval - vilka frågor?”. Där deltar Josefin Helleday som är kommunstyrelsens vice ordförande, och hon ska under två timmar vara med i en diskussion om: ”Hur stort är behovet av en ny samhällsanalys och hur hoppas våra gäster att den kommer att skilja sig ifrån tidigare politikutvecklingsarbete?”.

Alltså, en representant från Eskilstuna ska tillsammans med andra socialdemokrater prata om huruvida det behövs pratas mer om ”hur man ska knäcka gängen”. I sanning mycket hoppingivande.

Min egen idé om hur man knäcker gängen är att man utdömer som straff att gängkriminella tvingas lyssna på seminarier och debatter i Almedalen.

Låter inte det som ett tillräckligt strängt straff?

Jodå, det är det.

De skulle skratta ihjäl sig.

Ibland undrar jag om jag fortfarande har kvar rekordet på flipperspelet på konditori Alexandra.

Jo, det är ett tag sedan jag tog rekordet (jag minns att jag hade tryckt fram Elvis Costellos nyss släppta Watching the detectives som rullade i jukeboxen när jag sprätte iväg sista och avgörande kulan. 1977 var det alltså).

Konditori Alexandra finns inte längre, och att jag då och då de senaste åren funderat på denna min gamla prestation beror på att jag rätt ofta kan läsa om den senaste skjutningen i stadsdelen Fröslunda i min gamla hemstad i Eskilstuna.

Marcel Prousts minnen väcktes till liv av madeleinekakor doppade i lindblomste, mina minnen från ett Eskilstuna som inte längre finns väcks av artiklar om mord, skjutningar och knivslagsmål i det Eskilstuna som existerar i dag.

I veckan fick lokaltidningen Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman stor uppmärksamhet i hela landet genom att i en artikel skriva: ”Eskilstuna har blivit ett riktigt rövhål”. Det var något som brast hos henne den dagen antog många av dem som kommenterade, och orsaken var till att det brast var förstås slagsmålet mellan ett fyrtiotal niondeklassare under en friluftsdag. Bataljen slutade med att tre av de inblandade blev knivskurna.

Nu kan man ju tycka att det borde brustit tidigare för Burman.

Varför inte när två gäng började skjuta på varandra vid centralstationen i Eskilstuna?

Eller när en pojke mördades mitt på dagen vid sin skola … eller … nå, vi behöver inte dra hela den deprimerande listan vecka för vecka, en lista som gjort Eskilstuna till en av Sveriges mest våldsdrabbade städer de senaste åren.

Svaret på varför Burman varit tyst tills för några dagar sedan får vi om vi går tillbaka till Peo Wärring, Burmans företrädare som chefredaktör. När ett kriminellt gäng 2009 brände ner Eskilstunas stadshotell förklarade Peo Wärring att tidningen skulle visa vägen, och se till att de kriminella gängen inte kunde fortsätta breda ut sig. Krävde han att Nationella insatsstyrkan skulle sättas in mot de olika gängens fästen i staden?

Inte riktigt.

Invånarnas moral skulle höjas genom att Eskilstuna-Kuriren skulle satsa mer på positiva nyheter, och visa upp allt det fina som hände i staten. Varje sådan artikel skulle förses med en smiley för att förstärka det positiva intrycket.

Smileysarna visade sig inte vara särdeles effektiva i kampen mot gängen och försvann i sinom tid. Men Wärrings anda levde kvar sedan han lämnat tidningen, och en av bärarna har förstås Burman varit i sin egenskap av chefredaktör.

Vad Wärring gör i dag? Han utbildar journalister på Södertörns högskola. Kanske förklarar det en del av tillståndet på svenska tidningar. På fritiden viger Wärring det mesta av sin tid åt att spana efter UFO:n, samt arbeta i styrelsen för UFO-Sverige.

År för år stärkte gängen sina positioner i Eskilstuna, men Eskilstuna-Kuriren fokuserade på en helt annan fara. Inför valet 2018 förklarade Burman för läsarna att det stora hotet mot samhällets sammanhållning var SD, som var styrda av ryska intressen och Donald Trump.

Om man inte insåg det hotades: ”vår demokrati, vår frihet och alla människors lika värde”.

I dag inser Burman att det är andra krafter som hotar dem som bor i Eskilstuna, staden som blivit ”ett rövhål”.

Vem är fienden?

Nu är det ju inte så att SD är mitt favoritparti, men om jag hade varit chefredaktör på Eskilstuna-Kuriren 2017 hade jag ju inte identifierat det partiet som det stora hotet. Det var de våldsamma, brutala och kriminella gängen – som var starka redan då. Men det valde Burman att inte låtsas om.

I den nu omtalade artikeln från i veckan beskriver Burman en situation där knarklangande gäng tagit över olika delar av staden – och krigar med varandra. Hennes vänninor fruktar för sina barns liv.

Burman avslutar artikeln med orden: ”Nu undrar jag, kan vi vända det här?”.

Men Burman ingår inte i något ”vi” som kan vända situationen, hon har visat sig oförmögen att leda en tidning. Hon borde lett en tidning som under åren som gått grävt upp skeendet i staden och kritiserat makthavare för de missgrepp som gör det möjligt för våldet att breda ut sig i staden, och tränga ner i åldrarna.

Istället har Burman startat kampanjer mot ”nättroll”. Det är liksom inte riktigt friskt. När mördade ett nättroll senast någon i Eskilstuna – eller någon annanstans.

Hennes redaktion har inte strävat efter att kartlägga gängen, och namnge dem som utövar våld. Heller aldrig i verklig mening pressat politiker och kommunbyråkrater.

Burman och Eskilstuna-Kuriren har istället betonat hur bra Eskilstuna egentligen är och lyft fram högskolans utveckling, att allt fler stora företag lägger sina distributionscentraler i staden, att gamla fabriksbyggnader omvandlas – ett exempel på det är just Volvo BM:s gamla verkstäder vid ån som byggts om till Munktell-arenan – det var där niondeklassarna knivskar varandra. När jag ser pressbilderna på fasaden och platsen minns jag åren jag stod inne i den byggnaden och fräste kuggar.  Jag känner plötsligt åter doften av kuggfräsens kylvätska, påminns om hur det var när en slang brast och man fick kylvätskan i ansiktet. Jag hör finska och jugoslaviska svordomar, den ständiga lukten av kaffe, alltid var det någon som tog sig tid att skruva upp termosen fast det inte är fikarast.

Men det är borta nu, bortspolat av mäktiga krafter.

Allt som var fast, och gjorde Eskilstuna till en i verklig mening rik och levande stad, en stad där arbetet ärades, har förflyktigats – en utveckling bejakad av kommunens politiker, byråkrater och det senaste årtiondet också av Eskilstuna-Kuriren.

Bortspolat är också blodet som efter mass-slagsmålet och knivskärningarna fanns på planen framför Munktellarenan.

Det gick snabbare och lättare.

Går säkert snabbare och lättare nästa gång nu när städpatrullerna har vanan inne.

För det blir säkert en nästa gång.

Har utvecklingen varit omöjlig att förutse?

Inte alls.

Lätt att förutse

För 20 år sedan skrev jag en kolumn i Metro om att okontrollerad invandring skulle skapa inte en maffia, utan flera. Dessa skulle skaffa sig kontroll över förorterna, och sedan sprida sig in i samhällen och städer, äta sig in i företag och valda församlingar.

Jag förutsade att ingen i samhällets övre skikt skulle reagera förrän det började skjutas i deras egen närhet, fram tills dess skulle de bejaka utvecklingen.

Och det är det vi ser när Burman skriver: ”Vi lever i en otrygg stad. Mina barn, mina vänners barn - alla känner de till någon som blivit dödad, som skjutit någon. Någons klasskompis, en väns bror. Våldet har kommit nära.”

Mhm. Våldet har kommit nära Burman och hennes vänner. Då är det dags att reagera.

Innan dess var det ”nättrollen” som var den stora faran. Oavsett hur många som mördades i stadens utkanter i miljonprogramsområdena.

I min kolumn påpekade jag att det i sig inte avgörande vilken sorts invandrare som kom i mycket stora antal – bara det faktum att de var många och hamnade i egna områden skapade underlag för etniskt baserade maffiors framväxt. Den som kommer till ett land som flykting kommer alltid att få slita en generation eller två för att bli en del av samhället. Man befinner sig lite utanför, måste arbeta sig in. Det är i detta tillstånd en etnisk maffia växer fram, de skaffar sig först kontroll över och utsuger och förtrycker sina egna – sedan sprider maffian sig ut i samhället och skaffar sig kontroll över allt som kommer i dess väg.

Det paradoxala är att Burman – och tidningens politiske redaktör Alex Voronov – som i tiotalet år sagt sig vilja skydda stadens invandrare från rasister struntat i att skydda de invandrare som inte är kriminella från gängen. Men det beror på att vare sig Burman eller Voronov egentligen månar om invandrare, när Burman och Voronov hetsar mot vad de benämner rasister så är det för att positionera sig i karriären, kunna ta ett kliv uppåt på karriärtrappan. Och det har de båda den senaste tiden kunnat göra. Nu bär det av till större uppgifter.

I det jag skrev i den två årtionden gamla kolumnen utgick jag från den historiska erfarenheten i länder som USA, Frankrike och Storbritannien. Men svenska makthavare, byråkrater, politiker och journalister har i två årtionden låtsas som om den kunskapen inte fanns att tillgå.

Så där sitter de nu, eller snarare hukar.

Och egentligen har Burman i grund och botten inte ändrat inställning det minsta med sin senaste text, för hon skriver:

”… forskning stödjer sambandet mellan utanförskap och territorier. Får man inte respekt av samhället skaffar man sig det på annat sätt. Att kräva respekt för sitt område ger samma känsla av stolthet och tillhörighet som det gör när du håller på ett fotbollslag. Och konflikter mellan sådana är som bekant en realitet.”

De invandrare och flyktingar som bor i Eskilstuna har fått bostad, definitivt ingen behöver svälta, har de barn har deras barn fria skolor. Språkutbildning finns att tillgå för de vuxna, och ett anständigt jobb går alltid att få – i Eskilstuna eller på någon närliggande ort i Mälardalen.

Stadsdelar som Fröslunda, Skiftinge eller Årby är inte som brasilianska favelor eller höghusslummen i Marseille. De som står utanför samhället har valt att göra det. De står utanför samhället för att kunna plundra sina egna – och sedan ge sig på andra.

Så mycket mer än det som jag beskriver ovan kan inte ett samhälle erbjuda dem som kommer utifrån.

Eller tycker Burman att det saknas något på erbjudandelistan? Det gör hon uppenbarligen. Låt höra vad det är i så fall.

På kvällen samma dag som knivskärningarna sker i Eskilstuna samlas många i staden för att lyssna på en ABF-föreläsning. Det är fullsatt i salen. Man har samlats för att lyssna på Åsa-Pia Järliden, socialdemokratisk LO-ekonom som hoppat av till Vänsterpartiet. Hon talar om alla de nya bidrag och försörjningsstöd V vill se införda.

Jag tvivlar på – eller snarare vet – att även om dessa åtgärder mot all förmodan skulle införas skulle det inte hejda mord- och våldsvågen i Eskilstuna och Mälardalen.

Höj bidragen för dem i förorterna och det kommer genom utpressning, hot eller knarkförsäljning bara att hamna hos gängen – och göda dem.

Jag skriver klart det här på landet utanför Västerås. På vägen hit passerade vi Strängnäs, där en man mördades i veckan. I Västerås sprängdes en port i natt, och i kväll sprängdes en port till. Smällen hördes över stora delar av staden. I det Råsunda vi lämnade för att åka hit mördades en person i veckan som gick – offer när två gäng med automatvapen gjorde upp om kontrollen i Blåkulla.

Visst kan ”vi” vända utvecklingen.

Men i detta ”vi” ingår inte dagens politiker och de journalister som likt Burman varit deras språkrör medan Sverige förföll, och avindustrialiserades – ett Sverige där arbetande människor kom på undantag eftersom politikerna lät allt gå vind för våg, och lät kriminella gäng, banker och storbolag kalasa på de rikedomar vanligt folk släpat till statskassan.

Minst fyra personer, samtliga högstadieelever på Årbyskolan, har skadats allvarligt. Misshandel med minst ett tillhygge har skett, eleverna har blivit stickskadade. Polisen utreder händelsen som mordförsök. Händelsen har skett i samband med en friluftsdag. Anställda på skolan ska ha gett första hjälpen på plats, enligt Mattias Albers som är områdeschef på stadens kultur- och fritidsförvaltning.

Många elever har också blivit vittnen till händelsen, säger Lina Axelsson Kilbom, chef på barn- och utbildningsförvaltningen och tidigare skolminister. Polisen har spärrat av ett stort område och letar nu efter misstänkta gärningsmän.

”På barnsidan ser vi en ökning, där är det en jätteökning”, säger Pia Andersson, områdeschef på socialförvaltningen, till SVT Nyheter. ”Det handlar helt enkelt om hur situationen är i Eskilstuna.”

Det mesta av socialtjänstens resurser läggs nu på ärenden som rör kriminalitet, vilket gör att annat arbete får läggas åt sidan. ”Det har ju aldrig varit något liknande. Man kan inte känna igen staden eller socialtjänstens arbete längre”, fortsätter Andersson. ”Jag tänker att hela Sverige famlar efter ’hur ska vi göra nu?’”.

Socialnämnden räknar med att de behöver 10–15 miljoner kronor extra, utöver den lagda budgeten, för att klara arbetet med de många skyddsplaceringarna. Antalet vuxna kriminella som skyddsplaceras ligger på en jämn nivå jämfört med förra året, men ökningen finns i gruppen barn och unga.

Många personer befann sig i området när skottlossningen inträffade. ”Det är upprörande på många sätt. Det har skjutits på en gågata där mycket folk rör sig, helt utan tanke på konsekvenserna. Man har visat likgiltighet inför andra människors liv som är häpnadsväckande”, säger Johnny Gustavsson, pressinformatör vid polisen, till SVT Nyheter.

Enligt vittnen till polisen ska två gärningsmän ha flytt från platsen på en elsparkcykel. Senare under kvällen greps tre yngre män, och anhölls senare av åklagare. Männen greps efter en husrannsakan i en bostad.

Polisen vet inte om torsdagskvällens skottlossning kan kopplas till tidigare händelser, men Gustavsson säger att det är tänkbart. ”Vi har ingen gärningsperson, och kan inte dra slutsatser än. Men det är rimligt att tänka att det finns samband.”

Det här är den sjätte skottlossningen som Eskilstuna drabbats av hittills i år.

Strax efter midnatt anhölls samtliga fem. En av de anhållna är misstänkt för grovt vapenbrott och försök till mord. De andra fyra är misstänkta för medhjälp till försök till mord. Utredningen fortgår med ett stort antal vittnesförhör, säger polisen på sin webbplats.

”Utifrån vittnesuppgifter kunde polisen identifiera fem personer som nu är misstänkta för brott. Samtliga är män mellan 25 och 35 år”, säger Erik Creutz, vakthavande befäl, till SVT Nyheter.

Enligt polisen är det för tidigt att säga om händelsen har någon koppling till de många våldsdåd i Eskilstuna som skett den senaste tiden. Senast i torsdags sköts en gymnasieelev till döds på parkeringen utanför en gymnasieskola. ”Det är något våra utredare får titta på, om det finns kopplingar till tidigare skjutningar i Eskilstuna”, säger polisens presstalesperson, Dennis Johansson Strömberg, till Sveriges Radio.

”Det hände precis när jag kom ut från skolan. Jag såg en massa folk som var ledsna och stod på parkeringen. Sen kom polisen och ambulansen”, säger en elev som SVT Nyheter talat med.

Det finns också en förskola vid parkeringen, och enligt uppgifter till SVT Nyheter befann sig en del av barnen utomhus i samband med skottlossningen. ”Vi har nu läget under kontroll. Barnen kan hämtas på ett säkert sätt, men vårdnadshavare får ta en annan väg för tillfället”, säger Eleonor Klint, biträdande rektor på Krongatans förskola.

Enligt uppgifter till TV4 Nyheterna jagas nu två misstänkta gärningspersoner som ska ha flytt på en elsparkcykel. En förundersökning om mord har inletts.

Enligt uppgifter till SVT Nyheter åtalades offret tidigare för inblandning i en skjutning i ett bostadsområde i Eskilstuna; dömdes senare till ett års ungdomsövervakning.

”De berättar själva att de flyttar för att det blev för jobbigt”, fortsätter Minh Gustafsson. ”Jag har bra koll på vart de flyttat, och det är många närliggande kommuner, men även kranskommuner till Stockholm.” Kommunerna i fråga varnas: ”Det är en del av vårt arbete. Vi önskar att fler kommuner ringde till oss och varnade oss.”

Eskilstuna har sedan ett par år en särskild grupp som arbetar mot bidragsfusk. Ett fall som stack ut under 2022 var ett ärende där fem familjer i samma släkt ägnade sig åt bidragsbrott. De ska ha hjälpt varandra att fuska, strukturerat och systematiskt. Den misstänkta brottsligheten ska ha pågått under flera år. Kommunen har polisanmält ärendet, men något åtal har ännu inte väckts. Samtliga fem familjer har flyttat.

”Ge mig dina pengar, ge mig dina pengar!” ropade en pistolbeväpnad yngling. ”Då vänder jag mig om”, säger Hamrén. ”Det går inte fort … Och så tittar jag rakt in i pistolmynningen. Jag bara blev förbannad. Överraskad, naturligtvis, men bara förbannad.”

Den unge pajsaren framför henne viftade med sin pistol. ”Ge mig väskan! Ge mig dina pengar!” Hamrén vägrade att ge med sig. ”Nu ska jag gå med min hund, så du kan dra åt helvete”, och så fortsatte hon sin långsamma promenad. Pojkspolingen gav upp, och sprang därifrån.

Hon larmade polisen, och ett flertal polispatruller deltog i jakten på gärningsmannen. Enligt polisens presstalesperson Dennis Johansson Strömberg lyckades dock polisen inte gripa någon misstänkt. Det inträffade rubriceras som försök till grovt rån, och ärendet nu nedlagt.

Polisen har inga uppgifter om skadade personer i nuläget. ”Vi har även tagit kontakt med sjukhuset, med de har inte fått in någon skadad”, säger polisens presstalesperson Evelina Olsson till Expressen. Polisen rubricerar ändå händelserna som försök till mord och grovt vapenbrott.

Bilder från 60-talets miljonprogram Årby visar fem skotthål i en lägenhetsport, och flera tomhylsor har hittats. Det var här, vid en lekplats, som en kvinna och en femårig pojke skadades allvarligt i augusti. Bara i år har minst ett halvdussin skjutningar uppmärksammats i området.

Att inleda en särskild händelse, eller kalla in förstärkning från andra polisregioner, är inte aktuellt i dagsläget, säger polisen till media. Pressreleaserna på polisens hemsida blir allt fler.

Ett vittne hörde först sex eller sju skott avlossas, kort paus, sedan lika många till, skriver SVT Nyheter. Vem som var måltavla den här gången är oklart, men en kvinna och en femårig pojke träffades av skotten. Polisen larmades strax före sju i går kväll. Ingen är misstänkt för brotten. Ingen har gripits.

För mindre än en vecka sedan fick polisen rycka ut efter larm om två skottlossningar i Eskilstuna. ”Den eller de som gjort det här har visat en total likgiltighet för andras liv”, säger polisens presstalesperson Johnny Gustafsson.

”Det har blivit en vana att ha balkongdörren öppen när det har varit så många skjutningar”, säger Pamela Molina till SVT Nyheter. Det kanske är någon som snabbt behöver hjälp, för det tar lång tid för polisen och ambulansen att komma. ”Varför finns ingen hjälp, vart har alla tagit vägen? Ska alla i området flytta för att det skjuts?”

Förra veckan granskade vi förslaget om att avskaffa flerbarnstillägget. Syftet från regeringens sida är att få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete. Men var kommer pengarna tas från, hamnar notan på kommunerna i stället? Och kommer det att leda till att fler utrikesfödda kvinnor tar steget ut på arbetsmarknaden?

Vi har pratat med tjänstemän på två problemtyngda kommuner och frågat.

Anne Holten är chef på socialenheten i Borlänge kommun, där 20 procent av invånarna har utländsk bakgrund.

Arbetslösheten är hög i den gruppen, speciellt i miljonprogramsområden som Tjärna Ängar. Där hade bara cirka 17 procent av befolkningen gymnasieutbildning 2018 och 39,8 procent fick ekonomiskt bistånd. I kommunen som helhet är det 16,6 procent, rikssnittet är 13,9.

Det har varit en diskussion efter regeringens förslag om att avskaffa flerbarnstillägget. Hur ser ni i kommunen på det?

Vi har ju inte hunnit fundera igenom det där, men vi tror det kommer ju påverka försörjningsstödet, så till vida att vi kommer behöva betala ut mer. Sedan handlar det ju i grunden om att barn som kommer påverkas.

Förslaget syftade till att få ut fler utrikesfödda kvinnor på arbetsmarknaden. Att det är därför man tar bort tillägget. Tror du att det kan få någon effekt?

Nej, som sagt var vi har inte analyserat det här, det är ganska nyligen det lämnades ut. Nej, det kan jag väl inte säga att jag ser.

Eskilstuna är precis som Borlänge en kommun med hög andel utrikes födda, hela 35 procent. 20 procent av stadens invånare är bidragsförsörjda, jämfört med rikssnittet på 13,9.

Ewan Denha är chef på nämnden för ekonomiskt bistånd på Eskilstuna kommun. Han ser inte att kommunen kommer få ta en högre ekonomisk belastning. Men tror precis som Anne Holten att förslaget från regeringen inte kommer påverka utrikesfödda kvinnors förvärvsfrekvens.

Han lyfter dock kommunens egen satsning, men som har oklar effekt.

Om det flerbarnstillägget tas bort, kommer er kommun behöva ta kostnaderna för det, kompensera det ekonomiska bortfallet?

Nej, det finns inget sådant beslut just nu på kommunen. Jag har inte hört än så länge att något beslut om att kommunen per automatik tar den kostnaden. Jag vill dock tillägga att den kostanden kommer hamna på oss i den totala beräkningen av försörjningsstöd. Försvinner flerbarnstillägget blir stödet från oss högre. Så indirekt kommer det falla på oss om man får försörjningsstöd av oss.

Hur ser du på motiveringen, att man vill få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete?

Det finns säkert positivt och negativt med alla beslut, men man måste analysera innan. Det är Försäkringskassan som betalar ut flerbarnstillägget. Det är ett politiskt beslut, jag har svårt att själv uttala mig om beslutet är bra eller inte. Men så klart är det positivt med att folk går till egen försörjning och inte blir beroende av ersättningar i form av försörjningsstöd

Men tror du att det faktiskt skulle fungera, finns det någon realism i förslaget?

Jag tror inte det skulle ha en större påverkan för oss, att få ut dem i arbete. Det är inget som jag personligen känner har en påverkan direkt på oss, eller på deras självförsörjning. Sedan på kommunnivå har det inte varit en fråga för diskussion, för jag tror inte det skulle ha så stor påverkan.

Vad gäller att få ut utrikesfödda kvinnor i arbete tycker jag så klart det är positivt, den snabbaste vägen för individen att komma in i det svenska samhället är genom arbetet.

Vad skulle du säga är ett bra sätt att få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete? Har ni någon plan eller modell ni arbetar med i kommunen?

Nämnden har nyligen klubbat igenom ett förslag till aktivitetsplikt. Jag tycker det är ett bra förslag, förhoppningsvis kommer det ge resultat. Det är dock inte bara för utrikesfödda kvinnor, men många inom målgruppen kommer vara det.

Aktivitetsplikt innebär att man går på praktik, eller studier, i kommunens regi. Det omfattar 1 500 personer i kommunen som man anser kunna få ut i arbetslivet. Om man inte dyker upp kan man få sitt ekonomiska bistånd nekat. Detta kan man dock söka om, enligt lag.

Vintern 2023 beräknas satsningen vara i full gång. Exakt effekt är således omöjlig att veta just nu. Det framgår inte heller hur många av dessa personer som är utrikesfödda kvinnor. Dessa är i regel längre ifrån arbetsmarknaden och förmodligen underrepresenterade i den grupp som man tror att man snabbast kan få ut på arbetsmarknaden.

Att avskaffandet av flerbarnstillägget skulle hjälpa utrikes födda kvinnor ut på arbetsmarknaden är således fortfarande högst oklart. Om kommunerna täcker upp för det ekonomiska bortfallet tillkommer inga incitament för bidragstagaren att ändra sin livssituation.

Däremot ser det bättre ut för staten att kunna stjälpa över den ekonomiska bördan på kommunerna. Samtidigt som man förbättrar statsfinanserna och påstår sig hjälpa en utsatt grupp.