I dag inleds årets Almedalsvecka. Första dagen hålls det närmare 200 seminarier och debatter. 42 av dem har klimat, miljö och hållbarhet som tema. Detta i ett land som har EU-rekord i skjutningar och sprängningar.

Bara sex av första dagens tillställningar handlar om kriminella gäng i Sverige, och vad man bör göra åt deras härjningar. Räknar man bort de av de sex evenemangen som behandlar hur man ska hjälpa brottsoffer blir det fyra seminarier kvar (av 200) som på något sätt ska beröra hur man ska stoppa vågen av mord, skjutningar och sprängningar.

Det är exakt lika många som de seminarier som behandlar djurens ställning i Sverige. De senare låter till och med lite mer lockande om man ser till rubrikerna. Ett av dem ska avhandla hur ”hundens superkrafter” ska användas för samhällets bästa. Funderar på att besöka tillställningen för att se om några för mig okända förmågor hos hundar ska avslöjas.

I Svt påstås det dock att det är ”säkerhets- och försvarsfrågor” som dominerar i Almedalen.

Men det stämmer inte. På olika sätt är det den ”stora gröna omställningen” som diskuteras på torg, i seminariesalar, debatt-tält och på utomhusestrader. Det är nämligen här det finns pengar att hämta. Både för företag och kommuner. Pengar från staten (alltså från dig och mig), och pengar från EU (även de från dig och mig).

Därför gäller det att visa upp sig i Almedalen och visa hur hårt man arbetar med den gröna omställningen till ett hållbart samhälle, det kan leda till nya bidrag, eller nya uppdrag och affärer.

Journalisterna spelar med och deltar i diskussioner och debatter med det speciella uppdraget att berätta om att jorden snart kan gå under – om inte den där omställningen sker.

De kriminella gängens avskjutningar av konkurrenter samt dödandet av oskyldiga som ”befinner sig på fel plats vid fel tillfälle” intar en märkligt undanskymd ställning i årets Almedalen.

Man kan tycka att när nu de styrande för de mest våldshärjade kommunerna i Sverige uppenbarar sig i Visby så vill de diskutera med varandra vad som kan göras för att en gång för alla få stopp på mördandet och gängens växande inflytande.

Vad gör till exempel socialdemokraternas Katrin Stjernfeldt Jammeh som är kommunstyrelsens ordförande i Malmö?

Hon deltar i två seminarier. Det ena handlar om hur viktigt det är att det byggs en tunnelbana som förbinder Malmö med Köpenhamn.

Det andra om behovet av mer el i – eller snarare till – Malmö. När det gäller tunnelbanan undrar jag dock om de styrande i Köpenhamn verkligen vill ha en tunnelbanelinje som ständigt och snabbt kan forsla problem från Rosengård till Ströget.

En annan våldshärjad kommun är Botkyrka. En representant för kommunen deltar i tre seminarier. Två av dem handlar om hur upphandlingar kan bidra till ett mer hållbart och grönt samhälle, det tredje handlar om hur kommuner ska bekämpa gängkriminalitet – där representeras Botkyrka av det kommunala bostadsbolaget. Med tanke på kommunens defensiva inställning mot kriminella ska personen väl berätta om hur man satsar på att bygga skyddsrum för kommunens hederliga invånare.

Eskilstuna som i verklig menat krigat sig upp i toppen när det gäller gängvåld i Sverige kommer upp på sex seminarier – fem av dem behandlar följande frågor:

• Behovet av kvinnliga investerare. (Är det verkligen ett brännande problem i en stad där folk skjuts på skolor?)
• Äldrevård
• Bostäder för äldre
• Fler scener för livemusik
• Stöd till de hemlösa
Av de ovanstående punkterna är det inget som gör att man får en känsla av att det är Sveriges mest våldshärjade stad vi talar om, kommunen där mass-slagsmål mellan niondeklassare slutar med knivskärningar. De gamla hemlösa missbrukarna i staden är inte indragna i strider om vem som ska langa knark var, och fler scener för livemusik i Eskilstuna lär inte hjälpa till att lösa problemen med skjutningar.

Det sjätte seminariet med deltagande från Eskilstuna har rubriken ”Socialdemokratins samhällsanalys och vägval - vilka frågor?”. Där deltar Josefin Helleday som är kommunstyrelsens vice ordförande, och hon ska under två timmar vara med i en diskussion om: ”Hur stort är behovet av en ny samhällsanalys och hur hoppas våra gäster att den kommer att skilja sig ifrån tidigare politikutvecklingsarbete?”.

Alltså, en representant från Eskilstuna ska tillsammans med andra socialdemokrater prata om huruvida det behövs pratas mer om ”hur man ska knäcka gängen”. I sanning mycket hoppingivande.

Min egen idé om hur man knäcker gängen är att man utdömer som straff att gängkriminella tvingas lyssna på seminarier och debatter i Almedalen.

Låter inte det som ett tillräckligt strängt straff?

Jodå, det är det.

De skulle skratta ihjäl sig.

Detta är den första av tre artiklar i en serie där vi granskar Botkyrka. I den avslutande delen får politiker och tjänstemän ge sin syn på vad som hänt – och händer.

I ett reportage i tidningen Vi i april 2002 kan man läsa: ”Botkyrka är ute efter revansch. Nu ska man bli en explosiv upplevelsekommun.”

20 år senare kan vi kanske konstatera att målet är uppnått.

I maj 2022 skedde en sprängning i ett radhus i Norsborg. Månaden efter fördes tre personer till sjukhus efter en sprängning i Hallunda

I år sprängde en kraftig explosion hål i fasaden på en fastighet i Tullinge.

Det smäller i många områden i Botkyrka kommun. Men kanske var det inte den sortens explosiva upplevelser politikerna menade när de inledde sina stora satsningar för att deras kommun skulle bli ett centrum för kultur, upplevelser och entreprenörskap.

Framtiden såg dyster ut för Botkyrka vid den tid då satsningen inleddes.

Möjligen hade den alltid sett dyster ut för Botkyrka alltsedan 10 000 lägenheter byggdes i områdena Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg åren 1970 till 1975. På fem år nästan fördubblades den lite sömniga kommunens invånarantal från 27 000 personer till 54 000.

Och Botkyrka har fortsatt att växa, och är i dag Sveriges 21:a största kommun.

Samtidigt blir kommunens invånare hela tiden fattigare. 1995 låg medelskattekraften per invånare i kommunen på 100 procent av riksgenomsnittet. I dag är man nere på 87 procent.

Arbetslösheten är den femte högsta i landet, och den är ännu högre, till och med mycket högre, om man ser på siffrorna för utrikes födda.

43 procent av invånarna är utrikes födda. 18 procent är inrikes födda, men har två utrikes födda föräldrar.

På polisens lista över 19 särskilt utsatta områden i Sverige återfinns fyra stadsdelar i Botkyrka: Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg.

Till det kommer Storverken som klassas som utsatt område.

Brottsligheten har exploderat de senaste åren i kommunen.

Men hur har det blivit på det här visat?

Satsade inte kommunen tillräckligt?

Tillräcklig satsning?

Det brukar vara den vanliga förklaringen; det sägs att det satsats för litet när en kommun har problem med utanförskapsområden och kriminalitet.. Det har satsats för litet av allt; pengar, personal, lokaler.

Men är det verkligen på det viset i det här fallet?

Låt oss se på Subtopia i Botkyrka. Projektet invigs 2002, och det skulle vara själva den krutladdning som skapade de där kulturexplosionerna.

Sedan start har kommunen betalat hundratals miljoner för att starta och därefter hålla Subtopia igång. Det kan totalt röra sig om uppemot 500 miljoner kronor, visar vår genomgång baserad på tillgängliga räkenskaper och beslut. Kommunens ledning har inte vid något tillfälle under de här 20 åren velat presentera en samlad bild av vad Subtopia kostat – och kostar.

Vad har invånarna fått för pengarna?

2002 invigdes kulturhuset Rotemannen i Alby, det som senare skulle få namnet Subtopia. En stor, mer än hundraårig byggnad som med sina omgivningar av kommunpolitiker då beskrevs som: ”en plats i förfall med ljusskygg verksamhet i nedgångna lokaler. Ett problemområde.”

Ett av många problemområden i kommunen, som redan då brottades med Botkyrkas rykte, och inte verkade kunna vinna den matchen.

Som så många andra kommuner med problem kring millenieskiftet bestämde man sig i Botkyrka för att satsa på kultur. Det skulle ge invånarna självförtroende, och dra besökare till orten. Dessa skulle komma för att få ”explosiva kulturupplevelser”. Det skulle i sin tur göra att företag lockades dit, och kommunen skulle börja blomstra.

Eva Jansson, tidigare chef för kulturförvaltningen beskriver den känsla som spred sig bland kommunens tjänstemän och politiker när de själva ansåg sig se ljuset:

Det här blev genombrottet för att göra något mer och ge kulturen en roll i samhället. Vi började identifiera kultur ur ett samhälls- och stadsutvecklingsperspektiv.

Latin Kings visar vägen

Enligt den officiella historieskrivningen var det som väckte denna insikt att Katarina Lekberg, som skulle bli Subtopias första chef, och andra kulturarbetare i kommunen, såg en flagga med Botkyrkas vapen vaja på en konsert i Hultsfred. Det skedde när Latin Kings (som hade rötter i kommunen) stod på scen – och det blev för Lekberg:

– … en aha-upplevelse. De är stolta över Botkyrka! Vi insåg att det kanske är vi som arbetar i kommunen som behöver vända blicken åt ett annat håll.

Och så började miljonerna rulla.

Man kan förstås undra vad som hänt om inte Latin Kings spelat i Hultsfred, och några kulturarbetare sett Botkyrkas fana vaja.

Den gamla byggnaden blev inte dyr att förvärva. Den kostade en krona eftersom den var så förfallen.

Det som kostade blev en restaurering och ombyggnad som pågick i två år. Den första i raden. Efter en omfattande ombyggnad tiotalet år senare av ett virkesförråd, som blev cirkusarenan Hangaren, förfogade Subtopia över 15 000 kvadratmeter lokaler.

Eva Jansson, den dåvarande chefen för kulturförvaltningen berättar i Subtopias hyllningsmagasin till de första 20 åren att:

Det skulle ju kosta en hel del att renovera fastigheten som var i enormt dåligt skick.

Men Eva Jansson var inte orolig, man skulle ju bara:

 … bygga vidare på det vi var bra på! Botkyrka hade redan vunnit flera utmärkelser: kulturkommun, ungdomskommun, fritidskommun. De blev kvitton på att det vi gjorde fungerade och när jag tänker på det så legitimerade vinsterna den fortsatta satsningen.

Redan här kan man tycka att politiker och tjänstemän skulle ha satt sig ner och tänkt ett varv till.

De är alla vid den här tiden ense om att Botkyrka har, som man säger, ”socioekonomiska problem”, och att bilden av Botkyrka är negativ.

De har alla också noterat att de fått priser för satsningar på kultur och fritid. Bäst i landet, eller nästan.

Ställda inför detta kunde de kanske ställt sig en fråga.

Hjälper det att satsa stort på kultur och fritid? Det har gjorts, men inte hjälpt.

Frågan verkar inte ha funnits på bordet, men politiker och tjänstemän levererade ändå ett svar, oklart är dock vilken fråga de ställde sig när de svarade.

Svaret blir att man ska satsa stenhårt och ännu mer på kultur. Kostnaderna? Underordnat. För det ”legitimerades av vinsterna”.

Karin Lekberg förklarar i jubileumsmagasinet, lite sorglöst att:

Det fanns en idé och vision att satsa på upplevelseindustri men exakt vad innehållet skulle bli visste vi inte fullt ut innan byggstart.

Ett projekt som skulle komma att kosta kommunen några hundra miljoner påbörjas med en ”vision”. Här ska det satsas på ”upplevelseindustri”. Vad det innebär vet ingen riktigt.

Men givetvis behövs det en lokal. Det behövs alltid en lokal.

Statsminister Göran Persson dök upp och talade på invigningen 2002 då den stora renoveringen var klar.

Vid starten fanns sex lokala föreningar i huset, samt det som betecknades som ”två stora aktörer: Cirkus Cirkör och Fanzin TV, som numera är mediehuset Fanzingo.

Cirkus Cirkör hade en längre tid letat efter en kommun som ville ”använda cirkusen som förändringskraft i samhället”.

Botkyrkas styrande politiker trodde definitivt på att cirkus kan förändra samhället – riktigt hur förändringen ska gå till framgår inte av de beslut i kommunstyrelse och förvaltning som gjorde att Cirkus Cirkör hamnade i Botkyrka, där finns bara en nästan religiös övertygelse om att cirkus är bra – det behövs clowner och akrobater för att förändra samhället (vi kan lugnt anta att ingen politiker eller tjänsteman i kommunen hade läst Stephen Kings ”It”).

Vilka är företagen?

Vad finns det då för verksamheter och aktiviteter i Subtopia i dag? Vilka företag och organisationer gör att Subtopia, enligt den officiella beskrivningen ”sjuder av kulturuttryck”?

För att få en känsla för vad som menas med ”sjuder” har vi studerat räkenskaperna för de företag som verkar på Subtopia.

Här finns en designbyrå, med en mycket låg omsättning, här finns ett företag som håller kurser i hur man odlar – det omsätter 1,5 milj kronor årligen.

Ett bolag går in för pyroteknik, och fyrverkerier, och har visat en stadigt sjunkande omsättning, och är nu nere på under miljonen kronor årligen.

Ett konsultföretag hjälper till att utveckla kreativa ledare, och drar in ungefär en halv miljon per år.

Mediehuset Fanzingo, som Subtopia mycket ofta lyfter fram som positivt exempel, ägnar sig åt uppdragsverksamhet på skolor, man ger också ut ett magasin en gång varje år där unga i Botkyrka får skriva, och man gör ett radioprogram varannan vecka – ingen mer omfattande verksamhet, men så är omsättningen också bara tre till fem miljoner kronor.

Här finns ett snickeri som omsätter en kvarts miljon kronor. Här finns ett företag som ska hjälpa andra företag med vidareutbildning och omsätter en miljon kronor. Ett företag som tillverkar dekor, kläder och attribut för film och tv omsätter 4,5 miljoner kronor.

Räknar vi snällt har de företag som har sin verksamhet på Subtopia ungefär 15 miljoner kronor i årlig omsättning. Då har vi inte räknat med cirkusverksamheten, den återkommer vi till i en senare artikel, liksom till en organisation som heter Changers Hub.

Här har också Korpen i Botkyrka sitt kontor, och en dag i veckan har balettskolan Vackra Rosen lektioner på Subtopia. Tanken på det sistnämnda är på något sätt sorgligt vacker. Vacker för att det är alltid vackert att se när barn övar balett. Sorgligt för att det sker i ett särskilt utsatt område, och lika lite verkar hjälpa mot misären som någon annan form av kultur som utvecklas i Subtopia. Det är ett dystert men rimligt antagande, eftersom inget hänt på två årtionden, utan allt bara blivit värre i Alby – och Botkyrka.

Förlustaffär – hur man än räknar

Hur ser då Subtopias ekonomi ut?

På intäktssidan är den stora posten ett årligt bidrag från kommunen på närmare 17 miljoner kronor per år.

Den andra stora intäktsströmmen kommer från hyror som företag och föreningar betalar samt från hyror för konferenser och event, och betalning av tjänster i samband med tillställningarna. Där pendlar intäkterna mellan fyra och fem miljoner under de senaste fyra åren.

Personalkostnaderna ligger på lite över nio miljoner per år.

Den stora kostnaden för Subtopia är betalningen på nio miljoner kronor per år för ”nyttjanderätten” till lokalerna som kommunen äger.

Matematiken är enkel. Subtopia är ingen bra affär. Det ser man när man studerar resultaträkningarna. Utan det kommunala bidraget skulle Subtopia gå med en årlig förlust på närmare 15 miljoner kronor.

Men Subtopia ger en annan bild av verksamheten när de hyllar sig själva i samband med 20-årsdagen:

”Området sjuder av kulturuttryck. Hit kommer traktens barn och unga för att producera film, podda, dansa, träna eller se cirkus, måla graffitti och spela musik. Här verkar ett 20-tal företag inom kultur- och kreativa näringar och hit kommer kända artister som Laleh, Pernilla Wahlgren, Miriam Bryant och Joe Labero för att repetera och härifrån sänds populära tv program som Talang.”

Med denna närvaro av stjärnor och ett 20-tal företag kan man ju tycka att verksamheten åtminstone skulle gå jämt upp. Men företagen är inte av det slaget att de kan bära några större hyreskostnader, eller generera andra intäkter för Subtopia, och artisternas närvaro i lokalerna är av ekonomin att döma ganska begränsad. De låga hyresintäkterna för olika teveproduktioner visar också att Subtopias valts just för att lokalkostnaden är låg. Det kan också formuleras som att Subtopia konkurrerar på marknaden med hjälp av kommunala subventioner. Ändå går det inte särskilt bra.

Ord mot verklighet och kalla siffror

Men måste kultur och upplevelser vara en bra affär? Har inte kultur och upplevelser ett värde i sig som inte kan mätas i kronor? Är det inte viktigt att en kommun erbjuder invånarna gratis kultur?

Kanske är det så. Det är i vilket fall en helt annan fråga.

Den fråga vi står inför måste formuleras annorlunda..

Projektet Subtopia skulle nämligen inte vara en fritidsgård med gratis kultur och aktiviteter. Subtopias skulle bli en plats som drog till sig kreativa företag, och där nya kreativa företag skapades, och blomstrade – och de skulle sprida kultur och självförtroende i närområde och kommun. Ett nytt Botkyrka skulle uppstå.

Men inget i siffrorna tyder på att Subtopia blivit något sådant.

De medborgarundersökningar som gjorts i kommunen visar att kännedomen till och med i Botkyrka är låg om Subtopia.

Ändå beskriver politiker och tjänstemän i festtal och hyllningsskrifter ett helt annat Subtopia än det som de kalla siffrorna visar existerar.

Subtopia är en del av det kommunala bolaget Upplev Botkyrka. I verksamhetsberättelsen  för 2022 beskrivs Subtopia så här:

”Ett förortsparadis och en internationell mötesplats där kreatörer, konstnärer, entreprenörer och besökare ska känna sig hemma, förverkliga sina drömmar och idéer och göra världen lite bättre.”

Subtopia ligger i Alby.

Alby är enligt polisen ett särskilt utsatt område, något som av polisen definieras som:

”Det kan även förekomma systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området. Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag.”

Men för de styrande i Botkyrka är det alltså ett ”förortsparadis”.

En invändning mot mitt resonemang skulle kunna vara att Subtopia bara är en liten del av Alby, och just Subtopia är ett paradis. Politikerna skulle i så fall kanske kunna sägas ha rätt.

Men det är ingen bärande invändning. För allt sedan starten har politiker, tjänstemän och kulturarbetare talat om vilken ”positiv påverkan” Subtopia skulle ha på ”närområdet”.

Och detta ”närområde” är förstås Alby. I sin verksamhetsbeskrivning talar Subtopia om att man ”arbetar aktivt för att skapa sociala värden, framförallt för vårt närområde.”

Det är några minuters promenad från Subtopia till den blomstrande gängkontrollerade knarkhandeln i Alby Centrum. Mer ”närområde” kan det knappast bli.

Subtopia har uppenbarligen inte haft någon som helst positiv inverkan på Alby eftersom Alby i dag är ett särskilt utsatt område – och har varit det i ett antal år.

Vad får vi för pengarna?

Någon gång tycker man att de som årligen totalt skottar in omkring 20 miljoner kronor i Subtopia skulle ställa sig frågor som: ”Vad har vi egentligen fått för pengarna? Är vi uppe i 500 miljoner allt som allt under de här 20 åren?”

Ebba Östlin, som var kommunstyrelsens ordförande, men tvingades bort i år efter inre strider i socialdemokraterna, försvarade hösten 2021 satsningen på Subtopia:

– … som en konsekvens av investeringarna i exempelvis Subtopia började även den mediala bilden av Botkyrka förändras.”

Alltså, tidningarna skrev oftare positiva artiklar om Subtopia, och därmed om Botkyrka. Ebba Östlin var nöjd. Den ”mediala bilden” är viktigare än verkligheten, tydligare kan det inte sägas. Det är det man säger, den bild man målar upp i pressutskick och i sociala media som är det avgörande, inte det som egentligen händer – eller vad det kostar.

Östlin ville vid det tillfället inte diskutera vad man gjorde på Subtopia, hon ville att man skulle räkna positiva pressklipp. Problemet som Östlin, och andra med samma inställning, har i dag är att det spelar ingen roll hur många pressmeddelanden som kommer från Subtopia – de är för få i förhållande till artiklarna om mordet på Adriana och de kriminella som höll till på de av ABF drivna fritidsgårdarna.

Katarina Berggren (s) var kommunstyrelsens ordförande 2004 till 2015, och hon menar fortfarande att:

– För mig är Subtopia hjärtat i Botkyrka.

Kan i och för sig vara så att hon har rätt. Även ett hjärta som knappt slår är ju ändå fortfarande ett hjärta.

Närområdet och resten av världen

Man föreställer sig att kulturarbetare som vill nå ut i närområdet talar ett levande, jordnära språk. Men i politikernas och Subtopias egna beskrivningar av verksamheten används ord som ”hub”, ”kluster”, ”inkubator” och ”spetskompetens”. Allt eftersom åren gått har man dessutom allt oftare kommit att tala om ”internationell hub” och ”internationellt kluster”.

Det ska vi beskriva närmare i nästa artikel som handlar om cirkusverksamheten i Botkyrka samt försöken att skapa nästa Spotify i förorten.

I den avslutande artikeln får politiker och tjänstemän ge sin syn.

Har du tips om Botkyrka? Kontakta boris@morgonposten.se

Många uttrycker nu sitt stöd till Ebba Östlin efter det att hon förlorat en förtroendeomröstning och får lämna ledarskapet för socialdemokraterna i Botkyrka – i storlek landets 21:a kommun.

Men har hon och socialdemokraterna i Botkyrka inte sig själva att skylla?

Under 2022 hade Östlin retat upp de kriminella gängen genom att stänga fritidsgårdar som drevs av ABF och som blivit tillhåll för personer som dömts för allt från misshandel till narkotikabrott. De mobiliserade sina styrkor, dök upp på mötet och vann den omröstning som tvingade bort Östlin.

En av dem som uttryckt sitt stöd för Östlin efter förlusten är vänstersocialdemokraten Daniel Suhonen. På twitter sörjer han att Östling och kallar henne ”… en mycket fin politiker”.

https://twitter.com/DSuhonen/status/1620017964568436736

Östlin har varit uppskattad av många ledande socialdemokrater genom åren, speciellt av dem som har en vänsterprofil.

I Aftonbladet 3 augusti 2020 förklarade ledarskribenten Lotta Ilona Häyrinen att mordet på en 12-årig flicka i Botkyrka kunde förklaras med att kommunen är fattig och eftersatt.

Det gällde därför att ta från de rika och ge till de fattiga.

Vad som skulle göras åt våld, mord, gängdiktatur och gatulangning var inte i första hand en fråga för de boende i kommunen eller de styrande utan de skyldiga var de som bodde i mer välmående kommuner:

”Det är inte främst Botkyrka som ska reflektera över vad en 12-årings liv är värt, det är Danderyd och Täby.”

Alltså – ansvaret för att en 12-åring blir skjuten ligger inte på gängen i de utsatta områdena i Botkyrka, det ligger långt bort, någonstans i andra änden av Stockholm.

I den lista som polisen publicerade över utsatta områden i Sverige i juni 2019 hade Botkyrka många områden i den kategori som utgörs av platser som är hårdast drabbade av brottslighet, så kallade ”Särskilt utsatta områden”: det var Fittja, Alby samt Hallunda/Norsborg. Dessutom återfanns området Storvreten i kategorin ”Utsatta områden”.

Den som studerade röstresultatet i valet 2018 i dessa områden notera över hur starkt stödet för det röd-gröna blocket var i dessa områden.

I Fittja fanns det valkretsar där S+V+MP tillsammans hade 80 procent av rösterna. Det var också de valkretsar som var mest präglade av brottslighet.

Såg man till alla valkretsar i Fittja hade S+V ensamma en stabil majoritet på mer än 60 procent.

Denna stabila majoritet återfanns också i de andra särskilt utsatta områdena Alby och Hallunda/Norsborg. S+V hade mer än 60 procent av rösterna.

Ideologiskt och politiskt dominerade socialdemokraterna totalt i de utsatta områden? Det här var bevisligen bland de ”rödaste” områdena i Sverige. Det borde väl rimligen då varit områden präglade av värdegrundstänkande och ”allas lika värde”–idéer. Lugna och stabila områden, där alla arbetade eller pluggade.

Varför placerade då Aftonbladets socialdemokratiska ledarskribent ansvaret i Täby? Men Lotta Ilona Häyrinen var inte den första socialdemokrat som vill flytta ansvaret för det brutala våldet i Botkyrka till Danderyd och Täby.

I Expressen i augusti 2019 hade Ebba Östlin, då kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka, förklarat varför knarklangarna mördade, våldtog och misshandlade i hennes kommun:

”I dag kan två tonåringar sätta sig på tunnelbanans röda linje och göra en resa där den sociala distansen är långt mer än den geografiska. Där den ena säljer, den andra köper. Båda brickor i ett livsfarligt spel.”

Där har vi det igen. Röd linje! Vi vet alla vad som finns i den andra änden sett från Botkyrka; det är Danderyd och Täby.

De flesta någorlunda insatta i drogmarknaden har nog lite svårt att föreställa sig en tonåring ta tunnelbanan ända till någon av stationerna i Botkyrka bara för att få köpa droger. De varorna finns liksom på väldigt mycket närmare håll.

Det Häyrinen och Östlin ägnade sig åt var att förflytta ansvaret – även om Östlin minsann sa att:

”Och vi blir inte förnärmade av att utkrävas ansvar. Vi agerar, det är vår roll. Vi vet att den organiserade kriminaliteten endast kan elimineras om hela samhället agerar.”

Hon menade alltså att hon och de andra styrande i Botkyrka gjorde vad de kunde, men att ”hela samhället” också måste agera. Fast det verkade förstås som om ”hela samhället” i hennes och Häyrinens värld mest bestod av Danderyd och Täby. Stefan Löfven som var mer berest brukade lägga till Djursholm i de här sammanhangen.

Men vad ägnade sig då Ebba Östlin själv åt på dagarna under den här tiden? Man får anta att hon prioriterade kampen mot gängen eftersom hon styrde en av de kommuner i Sverige som led mest under gangsterväldet.

I P4 intervjuades hon den 24 juli 2020 i en tydligen för henne viktig fråga. Skidanläggningen i Hamra.

När Stockholm ansökte om vinter-OS förklarade Botkyrka kommun att de skulle bidra med att bygga en skidanläggning och Ebba Östlin skrev ett personligt brev till OS-generalen och förklarade att i Botkyrka stod man beredda för att ge de 35.000 som skulle få plats i den nya stadion en ”upplevelse i världsklass”.

När det därefter blev ett ”nej” till Stockholm som arrangör förklarade Ebba Östlin att det minsann ska byggas en stadion ändå.

När reportern då frågar hur det går förklarar Östlin att corona har kommit emellan och förryckt allting. Men diskussionerna med markägaren fortsätter och själv diskuterar hon med två föreningar som ska delta i driften, men vill gärna ha igång diskussioner med minst en förening till.

Alltså: Ebba Östlin leder en kommun som är på löpsedlarna nästan varje vecka på grund av de våldsbrott som begås där. Men hon verkar fokusera på ett skidstadion.

Det utlovades banor för skidskytte på den nya anläggningen. Var det meningen att gängen skulle sluta skjuta på varandra och istället satsa på den idrotten?

Nej, riktigt så var det inte. Ebba Östlin förklarade sitt trägna arbete med att:

”Det är viktigt för vårt koncept, där det ingår att vi är en friluftsstad. Det är många som väljer att flytta hit på grund av det. Och det behövs en skidanläggning i regionen.”

Östlin verkade fast förvissad om att resten av Sverige ska tänka "Ja, just det! Friluftstaden”, när de hör namnet ”Botkyrka”.

I lugn och ro fick gängen fortsätta bygga styrka, med ABF:s fritidsgårdar som värmestuga.

När Östlin insåg att det gått för långt, och att det inte hjälpte att placera ansvaret i Danderyd, när hon därför försökte slå tillbaka – då var det för sent.

Nu ligger hon som hon bäddat.

Enligt uppgifter till Aftonbladet kunde man se två personer som klev ur bilen, och lämnade en tygväska vid byggnaden. De vände sig sedan om och sprang från platsen. Detonationen orsakade ett stort hål i fasaden, enligt räddningstjänsten. ”Ungefär som en garageport för en lastbil”, säger Daniel Kaissidis vid Södertörns brandförsvarsförbund till Expressen.

Ett större område kring platsen spärrades av, och polisens bombtekniker är på plats. Ingen person ska ha skadats fysiskt i samband med explosionen. Polisen arbetar också med att bland annat undersöka om det finns övervakningsfilmer från platsen.

26 dagar in på det nya året har det enligt polisens statistik skett åtta sprängningar och 27 skjutningar, med två avlidna. 2022: 90 sprängningar, 388 skjutningar, 61 avlidna. Våldsutövarna blir också allt yngre, ofta i de nedre tonåren.

Mattias Gökinan är IT-strateg på Socialdemokraternas partikansli. Det har nu framkommit att han hyrt ut sitt radhus till den kriminella influensern Andreas Coskun. Coskun är dömd för grovt bedrägeri och grovt penningtvättbrott. Coskun är släkt med Gökinans fru. Samtidigt har Socialdemokraterna gått ut hårt i valrörelsen med att man ska ”knäcka gängen.” Här ser det onekligen ut som att det exakt motsatta har skett.

Vem är Mattias Gökinan?

Gökinan sitter i kommunfullmäktige i Botkyrka sedan 2018 och är ersättare i utbildningsnämnden. Han är även ordförande i föreningen Folkets hus i kommunen 2022–2023.

Men hans engagemang i lokalpolitiken i området går tillbaka till åtminstone 1999, då han blev ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Han lämnade posten 2016. På 1990-talet drev han skomakeri på Folkungagatan i Stockholm.

Han har också varit ordförande i Radio Botkyrka 91,6, som 2015 beviljades 100 000 kronor i bidrag av kommunen. Året efter ansökte man om 200 000 kronor för att samtidigt bli officiell informationskanal åt kommunen, vilket fick avslag.

Gökinan är syrian och har till exempel uttalat sig för att erkänna folkmordet på kristna 1915. Det gjorde han tillsammans med andra socialdemokratiska syrianer i ett upprop 2015. Men redan 2005 uttalade han sig om ett förslag om att dra in ekonomiskt stöd till religiösa föreningar.

2021 var han med i satsningen Rosen för alla, en intern kommunikationsplattform för medlemmar i Socialdemokraterna.

Andreas Coskun: livsstilskriminell sedan två decennier

Som lokalpolitiker har Gökinan hanterat frågor om idrott och kultur för unga. Även saker som har med trygghet och minskad ungdomsbrottslighet. Det är därför intressant att samtidigt lånat ut ett radhus till en person som har en negativ inverkan på ungdomar.

Andreas Coskun är född 1981 och har bott i radhuset sedan åtminstone 2011. Han är knuten till Botkyrkanätverket och har på sin Instagram-profil gjort sig känd för en vulgär jargong. Kontot ligger nere nu. Polisen beskriver nätverket som kriminellt med internationella kopplingar. Våldskapaciteten är hög.

2003 skedde en uppmärksammad gruppvåldtäkt i Tumba. Coskun dömdes då för olaga hot i två fall, ofredande, förolämpning, sexuellt ofredande, snatteri, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och olaglig körning. Coskun och de andra gärningsmännen kopplades då ihop med grupperingen Fucked for life.

Enligt Martin Waern, med bakgrund på MUST, hade Gökinan inte klarat en säkerhetsprövning, givet hans samröre med Coskun.

Att ha ekonomiska och familjära förbindelser med gängkriminella är klart negativt i en säkerhetsprövningsprocess. Risken finns att man blir utsatt för tillbörlig påverkan och har man dessutom en släktskapsrelation är man särskilt sårbar för då finns det också känslomässiga band som kan påverka, säger Waern till Aftonbladet.

31 augusti 2021 dömdes Coskun för medhjälp till grovt bedrägeri och grovt penningtvättsbrott samt dopningsbrott. Straffet blev ett år och nio månaders fängelse. En kvinna i Oskarshamn lurades att föra över 3 705 816 kronor till fyra olika gärningspersoner. Pengarna har sedan förts över till utländska kontot för att omvandlas till bitcoin.

I maj i år hittades en handgranat utanför radhuset av Coskuns barn. I en kommentar till Expressen säger han sig inte han några fiender. Han förnekar också alla kopplingar till Botkyrkanätverket.

Coskun har även varit misstänkt för vapenbrott i samband med att någon skjutit med pistol under en fest i radhuset. Enligt Socialdemokraternas presschef Juan-Pablo Roa bor Coskun inte längre kvar där.

I somras intervjuades Coskun i Youtube-kanalen DiaLogiskt. Där beskriver han sig som lojal, men säger också att han kan tappa fattningen ibland, vilket kan få negativa konsekvenser.

Han uppger sig också ha en dyr livsstil, men enligt uppgift till Aftonbladet nolltaxerar han sedan flera år. På frågan om varför han lägger upp bilder på vapen svarar han ”för att folk gillar att se sånt.”

https://www.youtube.com/watch?v=A6GfmkqWh-c

Det finns många klipp med Coskun i olika sammanhang. Han var vän med den senare mördade artisten Einár, här ses de dricka Jägermeister tillsammans.

https://www.youtube.com/watch?v=GkpgES1_5PY

Coskun har även umgåtts med Abbe ”Blattelito” Alsaadi. Alsaadi var tidigare en stor influenser med över 100 000 följare, men dömdes 2019 till 18 års fängelse för mord. Han hade drogat och mördat sin före detta flickvän i ett badkar.