Irans statliga nyhetsbyrå IRNA bekräftade beslaget men gav inga ytterligare detaljer. Åklagaren i Teheran uppgav att beslaget var resultatet av ett domstolsbeslut efter att ett klagomål hade lämnats in. IRGC har inte bekräftat fartygets namn eller orsaken till att det kvarhållits.

Denna incident följer på beslaget av en annan oljetanker i Omanbukten i torsdags. Iran hävdade att den turkiskt drivna, kinesiskägda tankern Advantage Sweet kolliderade med ett iranskt fartyg, vilket orsakade skador och saknade besättningsmän. Västliga medier rapporterade dock att beslaget var ett svar på att USA konfiskerat en oljetanker i ett försök att genomdriva ensidiga sanktioner mot Teheran.

USA och Iran har en historia av "tit-for-tat"-åtgärder, där USA försökte konfiskera iransk oljelast förra året, vilket ledde till att Iran beslagtog två grekiska tankfartyg. Den pågående konflikten kommer samtidigt som Irans president Ebrahim Raisi besöker Damaskus och träffar Syriens president Bashar al-Assad i vad Teheran kallar en "strategisk seger" i samband med USA:s politiska misslyckanden.

https://twitter.com/US5thFleet/status/1653683480235057152

Kurderna pressas mellan Assad och Erdogan som återuppväckt sin vänskap. Ryssland har medlat och turkarna gör nu militära operationer mot den självständiga kurdiska enklaven i norra Syrien. Både Syrien och Turkiet har som målsättning att kväsa kurderna. För Erdogan väntar val nästa år, kurdfrågan och att repatriera syriska flyktingar står på agendan.

Det var den 13 november som ett bombdåd skedde på Istiklalavenyn i Istanbul, minst sex personer dog och över 80 skadades. Erdogan har sagt att skulden bärs av PKK, som är nära kopplade till de beväpnade kurdiska styrkorna i Syrien. Och de senaste dagarna har flera bombräder mot hundratals kurdiska mål i Syrien genomförts.

Turkiet har dessutom varnat för att fler operationer på marken är att vänta. De kurdiska styrkorna, SDF, har stöd av USA och var en nyckelspelare i kriget mot IS-terroristerna de senaste åren.

Relationen mellan Erdogan och Syriens president Bashir al-Assad blev sämre efter att inbördeskriget bröt ut 2011, skriver AFP. Men de är nu på väg att stabiliseras igen.

Syrien har återtagit kontrollen över stora delar av landet med hjälp av Ryssland, ett land med tidvis spänd relation till Turkiet. Ryssland har militära intressen i regionen, främst via sin flottbas i Latakia i norra Syrien, inte långt från turkiska gränsen.

Ryssland ska ha medlat mellan Turkiet och Syrien och ett direkt möte mellan presidenterna är möjligt, enligt Erdogan. Det blir i så fall en återgång till relationerna innan kriget, som var starka både politiskt, ekonomiskt och på ett personligt plan. Chefen för Turkiets underrättelseverksamhet har varit i Damaskus.

Det finns ingen plats för ressentiment i politiken, sade Erdogan.

Inte ens när turkiska bombningar dödade 20 syriska militären kom det någon skarp reaktion. Utrikesminister Ayman Soussan sade bara att grunden för turkarnas inblandning i landet var fel.

SDF:s överbefälhavare Mazloum Abdi menar att regeringen i Damaskus har en svagare position nu än under tidigare turkiska offensiver in i landet. Han menar också att målsättningen med överenskommelsen mellan Turkiet och Syrien är att förstöra det kurdiska självstyret.

För Erdogan finns det ytterligare en vinning med förbättrade relationer. Det gör att miljoner syriska flyktingar kan skickas tillbaka, dessutom i tid inför presidentvalet i Turkiet nästa år.

Enligt Aron Lund på tankesmedjan Century International kan parterna också samarbeta genom att tysta regimkritiker, som befinner sig på den andres territorium. Utöver rent militärt samarbete. Både al-Assad och Erdogan kan nu lösa sina problem med kurderna.

USA har fördömt Turkiets agerande och menar att det destabiliserar regionen och försvårar kriget mot IS-terroristerna. Det hotar också civila och amerikansk personal i området säger Ned Price, talesperson för amerikanska utrikesdepartementet.

Utvecklingen sedan inbördeskriget

När kriget bröt ut uppmanade Turkiet Syrien att göra politiska reformer. Man ansåg också att al-Assad borde avgå, för att undvika blodspillan. Det eskalerade sedan fort, 2012 sade Erdogan att al-Assad var en mördare och terrorist.

Turkiets ambassad i Damaskus stängdes och oppositionella syriska grupper fick öppet stöd från Ankara. Från och med 2016 har Turkiet genomfört tre militära operationer in i Syrien, och kontrollerar nu ett landområde på syrisk mark. Med säkerhetspolitiska förevändningar.

Under början av 2020 hamnade man i öppen strid med regeringstrogna syriska styrkor som var på väg mot Idlibprovinsen. Idlib hölls då av oppositionella grupperingar. Ryssland lyckades lugna ned situationen den gången.

Kurdernas etablering av en autonom enklav i norra Syrien var en stor framgång. Tidigare har man varit förtryckta av regeringen i Damaskus, det kurdiska språket var förbjudet att lära ut i skolor.

Till största del har kurderna undvikit direkt konfrontation med regeringsstyrkorna, och skaffat en god relation till USA och Ryssland.

Men Syrien betraktar enklaven som separatistisk och erkänner den inte.

Det blodiga inbördeskriget i Syrien må vara över, men en sak har dröjt sig kvar. Drogen captagon, som numera är en miljardindustri som gynnar både president Bashar al-Assad och hans fiender. Captagon är varumärkesnamnet för fenetyllin. Det har en centralstimulerande effekt och används normalt sett för att behandla depression, ADHD och narkolepsi. Dock är det inte lagligt i EU. Den främsta marknaden är därför den svarta, speciellt i Mellanöstern.

Captagon har ett skamfilat rykte, då det förknippas starkt med IS-terroristerna i Irak och Syrien. Namnet är lånat från varumärket men pillren som tillverkas innehåller oftast andra amfetaminderviat som är billigare att tillverka. De brukar också innehålla koffein.

Man beräknar marknaden vara värd 100 miljarder kronor, och mycket viktig för den syriska staten. Även i Libanon har den blivit en viktig faktor i ekonomin, i ett land som i övrigt är i total kris. All legal export i Syrien kan sammanlagt inte mäta sig med den av captagon, visar data som AFP granskat.

https://twitter.com/France24_en/status/1588237795298099201

De största importmarknaderna är främst Saudiarabien och Gulfstaterna. För att få ett helhetsgrepp om situationen har AFP intervjuat smugglare, diplomater, syriska poliser och experter på droger. I princip alla har av förklarliga skäl valt att vara anonyma.

I Saudi Arabien används captagon främst som en festdrog. Den är billig och mer diskret än alkohol, många fattiga saudier och migrantarbetare använder den.

Jag kan arbeta i två eller tre dagar utan avbrott, vilket har fördubblat min inkomst och hjälper mig betala av skulder, berättar Faisal, en tanig nygift man ur arbetarklassen.

Han lägger cirka 400 kronor i veckan på captagon. Tack vare drogen kan han uthärda både sitt ena arbete med tidiga mornar, och sitt andra där han arbetar som taxiförare.

En egyptisk byggarbetare säger att han började ta drogen efter att hans chef lagt några piller i hans kaffe. Syftet var att han skulle kunna arbeta mer effektivt och ha längre arbetstider. Till slut blev han och andra kollegor beroende av drogen.

Priserna kan variera kraftigt. Piller med hög kvalitét kan kosta 250 kronor, något den saudiska societeten har råd med. För en dollar kan man få en betydligt sämre och oren variant, populärt bland fattiga.

Smugglingen till de rikare staterna börjar oftast i gränslandet mellan Syrien och Libanon. I Bekaadalen, vanligtvis karaktäriserat av vinodlingar, möts representanter för flera större ligor. De delar på kostnaderna för frakt, mutor och råmaterial. Priset är lågt och avkastningen är hög, även om bara en av tio laster kommer fram är det värt det.

Nätverk av smugglare bestående av syrier, libaneser och saudier samverkar. En viktig faktor är beduinklanen Bani Khaled, vars förgreningar sträcker sig över Syrien, Libanon, Jordanien, Irak och Saudiarabien. Genom deras försorg kan en last behållas inom deras nätverk oavsett nationsgränser. Från tillverkningen i Syrien, till smugglarna, underrättelseofficerare eller syriska desertörer. Förgreningarna finns över allt.

I fjol beslagtogs 400 miljoner piller i Mellanöstern, en siffra man beräknar överträffa i år. För varje last man beslagtar i tullen är det nio som tar sig förbi. Med ett snittpris på 50 kronor per piller och med fyra av fem framgångsrika laster, blir det en industri på minst 100 miljarder.

Att captagon når ända upp i det högsta skiktet i Saudiarabien blev pinsamt märkbart under ett tillslag på Beirut-Rafic Hariris internationella flygplats i Libanon 2015. Ett privatjet med destination Riyadh visade sig ha två ton av drogen i lasten. En av de gripna var en medlem av det saudiska kungahuset, men säkerhetstjänsten ville inte bekräfta om han också var misstänkt för inblandningen i smugglingsförsöket.

I Syrien finns 80 procent av världens tillverkning av captagon, vilket beräknas omsätta tre gånger landets statsbudget. Och i områden som kontrolleras av president al-Assad ska syriska staten vara högst involverad i droghandeln.

al-Assad har varit tvungen att förlita sig på krigsherrar och personer inom den under världen under inbördeskriget, gentjänster han nu får betala tillbaka. Den shiamuslimska milisen Hezbollah är en viktig faktor för att ge skydd till smugglarna vid gränsen mot Libanon.

Men, den syriska staten har också väldigt mycket att vinna på miljardindustrin som captagon är. Pengarna blir ett sätt att få in utländsk valuta, och landets finanser stärks av tillverkningen där man till exempel importerar råmaterial.

President al-Assad har dessutom nära personliga kopplingar till tillverkningen genom sin bror Maher. Maher nämns ofta av kontakter AFP talat med som har god insyn i droghandeln. Maher är brigadgeneral för Fjärde bepansrade divisionen, en elitenhet i Syriens armé. Den är också är högst inblandad i handeln, genom smugglare, regionala polistjänstemän, före detta underrättelseofficerare och insiders inom läkemedelsindustrin.

Maher al-Assad har också ögonen på sig från internationellt håll. Tankesmedjan CHAR, kopplad till den brittiska militären, och en syrisk människorättsorganisation baserad i Storbritannien, pekar ut Maher som en stor profitör av captagonhandeln. Huvuddelen av lönen till hans regemente tros komma där ifrån. Vissa laboratorier får råvarorna till captagon direkt från Fjärde bepansrade divisionen. Man ska till och med förse regimkritiska rebellgrupper, trots den rådande animositeten dem emellan.

Man kontrollerar viktiga områden vid gränsen till Libanon, och den viktiga hamnen i Latakia. Att forsla ut pillren genom statsägda hamnar är en viktig del av handeln.

Syriens inrikesministerium bekräftar bilden av att drogsmugglare, och det man kallar terrorister, som står bakom den ökande handeln. Ministeriet har dragit nytta av Syrien som transitland för droger. Ingen fabrik eller laboratorium har beslagtagits av myndigheterna. Men de känner sig också utsatta för orkestrerade attacker från media, rörande droghandeln.

Gränsen till Libabon aldrig helt fastställts och är fina jaktmarker för smugglarna. Det nordliga distriktet Wadi Khaled är nu en knytpunkt för smugglarna, mycket tack vare att befolkningen på den libanesiska sidan gränsen identifierar sig som syrier. Under inbördeskriget skedde vapensmugglingen in i landet genom just Wadi Khaled. Nu är det i stället captagon och migranter på väg till Europa som korsar gränsen.

Två andra viktiga regioner för smugglingen till Saudiarabien är Sweidao och Daraa, på gränsen till Jordanien. Där finns också många laboratorier med tillverkning. I Sweida bistår beduiner och lokala gäng smugglarna med råvaror från fabrikerna runt Damaskus och Homs.

Ökenstammar och över hundra lokala beväpnade gäng arbetar i samförstånd, vilket också är signumet för hela droghandeln. Gamla konflikter läggs åt sidan när stora pengar är med i bilden. Regeringen, oppositionen, kurderna och IS-terroristerna… får alla sin del av kakan. Det inbegriper till och med i norra delarna av Syrien, där motståndsfickor av opposition mot a-Assad fortfarande är aktiva.

En smugglare AFP talat med säger sig ha ett både farligt och enkelt jobb på samma gång. Han distribuerar piller och koordinerar med rebellgrupperna, i ett område där Turkiet har stort inflytande. Han säljer piller till ledare för Hayat Tahrir al-Sham, en jihadistgrupp i Idlib-provinsen i nordvästra Syrien.

SNA, Syriens Nationella Armé är paraplyorganisation för grupper nu lojala till Turkiet. De har ganska nyligen gjort aggressiva inbrytningar i captagonhandeln. Abu Walid Ezza är ledare för Sultan Murad-fraktionen av SNA, och nu prominent drogkung. Fraktionen själva vill dock inte kännas vid att man skulle vara inblandade.

Området myllrar av rebellgrupperingar. Det är en djungel, alla är hungriga där och vill äta, säger smugglaren.

Turkiet är också inblandat mer konkret, då en huvudingrediens i framställningen av captagon är dietyleter. En slags kloroform, som huvudsakligen importeras från Turkiet.

För att tillverka captagonpiller krävs en press, en maskin som kan spotta ur sig tusentals i timmen. På den kinesiska marknaden kan man få en för 25 000 kronor. Sedan behöver man stämpeln som sätter CC på pillren. Smeknamnet ”Abu al-hilalain” har ursprung ur de två bokstäverna, som liknar två halvmånar, en typisk islamisk symbol. När man väl fått tag på kemikalierna går det relativt enkelt att få i gång produktionen, som man kan driva med basala hjälpmedel.

När polisen gjort tillslag går det således fort att få i gång produktionen igen. Vissa har använt sig av förvaringsutrymmet på mindre lastbilar. Det blev vanlig efter ett stort tillslag mot tillverkare i östra Libanon. Den syriska polisens tillslag betraktas dock mer som ett skämt, många är själva med i droghandeln. Även vissa vanliga läkemedelsföretag är med på ett hörn.

I Saudiarabien skryter gränspolisen med sina tillslag och modern utrustning av det senaste slaget. Men smugglarna ligger alltid ett steg före.

På flygplatsen i Tripoli i Libanon är utrustningen märkligt nog alltid trasig på just den dagen smugglarna är i farten. Och när man väl lyckas gripa en liga är det alltid chauffören som tas till rättegången. Och han vet oftast minst av alla inblandade. Dessutom är korruptionen utbredd även på högsta nivå, inom säkerhetstjänstens enheter som arbetar mot illegal droghandel.

En prominent drogsmugglare är Hassan Dekko, som styr sin verksamhet från den libanesiska byn Tfail, på gränsen till Syrien. Tfail ligger på en landtunga som löper in i Syrien strax norr om Damaskus. Han har dubbla medborgarskap och har nära kontakt med politikerna i båda länderna. Han greps i fjol under ett större tillslag men nekar till all inblandning i smugglingen.

Enligt myndigheterna i Libanon är dock hans verksamheter i allra högsta grad kopplade till captagon. Till exempel en av hans fabriker som tillverkar bekämpningsmedel, en bilhandel i Syrien och ett åkeri med lastbilar.

Dekkos inflytande ska dock ha varit på nedgång. Men en annan aktör pekas ut, Amer Khiti. Han är ledamot av Syriens parlament och belagd med sanktioner av USA. En av hans anställda bekräftar att ett varuhus nära Damaskus tagit emot en leverans av captagon. Men, det gör inget, så länge han är en god man som hjälper folket, påstår den anställda. Han säger också att Khiti-klanen varit involverad i detta sedan innan inbördeskriget bröt ut 2011. De brukade lägga piller i plastpåsar och sy fast de inuti får, för att smuggla dem.

Situationen i regionen är vad den är, och någon större lösning är inte i sikte. Därför spås drogsmugglingen fortsätta vara en viktig faktor för Libanon och Syrien. En anledning är sanktionerna mot Syrien, som inte ger landet många utvägar för att klara den ekonomiska situationen.

Drogen har inte fått någon större uppmärksamhet i väst. I det amerikanska representanthuset klubbade man dock igenom en lag kallad CAPTAGON, Countering Assad’s Proliferation Trafficking And Garnering Of Narcotis Act. Fyndigt namn, kan man tycka.

I Italien gjorde man 2020 ett större tillslag av captagon i Salerno, i närheten av Neapel. Neapel är sedan länge känt som en knytpunkt för smuggelgods, men det fanns ingen påvisbar länk till den lokala maffian, camorran. 14 ton tog man i beslag, troligen tillverkat i Syrien för att finansiera IS-terroristernas verksamhet.

Värdet på tillslaget var 1,1 miljarder kronor och pillren var gömda i stora papperstrummor och i kugghjul. Det beräknades kunna täcka hela den europeiska marknaden.

https://twitter.com/GDF/status/1278215819374333952

Under pandemiåren slutade införseln till Europa i princip helt. Men produktionen i Syrien fortsatte i samma takt. Om pillret kommer ta större andelar på den europeiska drogmarknaden återstår att se.