Det som sticker ut är hotell- och restaurangbranschen, med en mycket stor ökning på 90 procent. Förutom att inflationen påverkar konsumtionsvaror och nöjen är branschen personalintensiv, ”vilket riskerar att bidra till den onda cirkeln med fler konkurser, ökad arbetslöshet och minskad konsumtion”, menar Johanna Blomé, ekonom på UC.

Enligt UC har minst 28 000 anställda drabbats av det rekordhöga antalet konkurser hittills i år. ”Arbetslöshet är en av de stora anledningarna till att individer väljer att ta lån med dåliga villkor, så kallade snabblån, vilket på sikt riskerar att bli en kostsam historia både för låntagaren och samhällsekonomin”, menar Blomé.

Sett till maj 2022 jämfört med maj i fjol har antalet nystarter inom bygg minskat med 88 procent, detaljhandeln med 86 procent och hotell- och restaurang med 89 procent.

Elva Socialdemokratiska ministrar blir arbetslösa efter valförlusten. Priset för skattebetalarna kan bli närmare femton miljoner kronor i avgångslön. Förmåner något en vanlig arbetare bara kan drömma om. Många av ministrarna har aldrig arbetat i den privata sektorn, utan bara i och kring partiet och dess systerorganisationer. Och någon riktig arbetslöshet är inte att vänta, partiet ser alltid till att ordna fram reträttposter. Vi har hela listan på avgående ministrar, deras cv och livsgärning.

De som suttit i regeringen längre än ett år har rätt till avgångsersättning i ett år. Det motsvarar tolv ministerlöner á 145 000 kronor. Fem ministrar har rätt till det, tillsammans kostar det skattebetalarna 8 700 000, ej inräknat sociala avgifter.

Följande personer kan ansöka om avgångsersättning:

Ann Linde, född 1961. Avgående utrikesminister. Studerat statsvetenskap, sociologi och nationalekonomi. Var under 1980-talet förbundssekreterare för SECO och generalsekreterare för LSU. Sedan utredningssekreterare i socialdemokratiska riksdagsgruppen, politiskt sakkunnig till olika S-ministrar. Internationell sekreterare i Socialdemokraterna 2000 till 2013. Statssekreterare hos Anders Ygeman och från 2016 till 2019 EU- och handelsminister. Från 2019 utrikeshandelsminister, från 2021 utrikesminister.

Eva Nordmark, född 1971. Har studerat statsvetenskap. Riksdagsledamot 1995 till 1998. Sedan verksamhetschef SKFT, ordförande TCO-rådet i Norrbotten, styrelseledamot Folksam Liv och ledamot Samhalls styrelse, ledamot Framtidskommissionen, ordförande LTU, styrelseledamot Folksam Sak. Från 2019 till 2021 arbetsmarknadsminister.

Anna Hallberg, född 1963. Avgående minister med ansvar för utrikeshandel och nordiska frågor. Studerat juridik och företagsekonomi. Arbetat inom SEB, Merchant Banking, 1987 till 1999. Sedan Öhman Fondkommission, tillbaka som chef inom SEB Private Banking till 2007. Olika styrelseuppdrag, vice cd Almi Företagspartner, fram till 2019. Sedan minister.

Hans Dahlgren, född 1948. Avgående EU-minister. Civilekonom 1971. Ordförande SECO 1967 till 1968. Inrikespolitisk reporter på Aktuellt 1970–1974. Medarbetare till utrikesminister Sven Andersson, sedan pressekreterare och rådgivare åt Olof Palme 1977 till 1986. Sedan ambassadör och rådgivare åt Ingvar Carlsson till 1991. Arbetar i Geneve, FN-ambassadör, kabinettsekreterare UD. Tillbaka som kanslichef i Socialdemokraterna 2013. Statssekreterare till 2019. Sedan minister.

Anna Ekström, född 1959. Avgående utbildningsminister. Juristexamen 1988. Sedan tingsnotarie i två år. Blev sekreterare i Arbetsdomstolen, planeringschef statsrådsberedningen och sedan statssekreterare. Ordförande SACO 2001 till 2011. Generaldirektör för statens skolverk 2011 till 2016. Gymnasie- och kunskapslyftsminister 2016 till 2019, sedan utbildningsminister.

Ekström kan också ansöka om statsrådspension, men säger sig vilja fortsätta arbeta vidare.

De som inte är invalda i riksdagen kan få förkortad avgångsersättning. Beslutet tas av statsrådsarvodesnämnden i riksdagen. Senast det skedde fick Per Olsson Fridh, miljöpartist och biståndsminister, tio månaders avgångsersättning. Han hade suttit i regeringen i tio månader.

Räknat på detta exempel skulle följande fem ministrar kosta skattebetalarna 6 252 000 kronor. Baserat på nio månadslöner i avgångsersättning per minister.

Karl-Petter Thorwaldsson, född 1964. Avgående näringsminister. Tvåårig social linje på gymnasiet. Metallarbetare 1983 till 1990.  Tidigare ordförande för SSU 1990 till 1995, Arbetarnas bildningsförbund 2004 till 2012 och LO 2012 till 2020. Har också varit ombudsman för IF Metall och ordförande för ABF 2000 till 2012. 2013 till 2021 var han ordförande för Folksam Sak.

Sedan 1990 bara varit verksam i Socialdemokraterna eller tillhörande organisationer. Thorwaldsson säger till DN att han kommer lämna in en ansökan till statsrådsarvodesnämnden. Motiveringen han ger är att ”Försörjning är ändå en viktig del av att klara livet.”

Lina Axelsson Kihlbom, född 1970. Avgående skolminister. Utbildad jurist, rektor och skolledare. Arbetat på exportföretag i Bryssel och IT-företag på Irland. Arbetat sedan som rektor och grundskolechef 2008 till 2018. Sedan förvaltningschef och kommundirektör i Nynäshamn.

Jeanette Gustafsdotter, född 1965. Avgående kultur- och demokratiminister. Utbildad jurist och ämneslärare för gymnasiet. Arbetat som faktagranskare på TV4 och på Svt i olika roller. Varit informations- och kommunikationschef på Fastighetsägarna. Har också varit vd på Mäklarsamfundet och Utgivarna/Tidningsutgivarna under 2011–2020, sedan generalsekreterare för Sveriges museer till hon blev minister.

Max Elger, född 1973. Avgående finansmarknadsminister. Doktorsexamen i nationalekonomi uttagen 2007. Blev sedan politisk sekreterare i Mona Sahlins stab och sakkunnig på Finansdepartementet. Blev statssekreterare hos Magdalena Andersson 2014.

Khashayar Farmanbar, född 1975. Avgående energi- och digitaliseringsminister. Utbildad högskoleingenjör i datateknik och industriell marknadsföring. Var vd för bolaget Agency9 2002 till 2013. Blev kommunalråd i Nacka 2013, ledamot i Stockholms kommunfullmäktige 2018.

Vad ska det bli av ex-ministrarna?

Enligt lag får man inte arbeta med något som ens ministerskap ger fördel av, upp till ett år efter avgång. Karl-Petter Thorwaldsson får till exempel inte återvända till SSAB. Khashayar Farmanbar är den enda entreprenören av uppräknade ministrar, och en av få som arbetat primärt inom privat sektor.

Sannolikt väntar reträttposter inom organisationer kopplade till Socialdemokraterna, för merparten av avgående ministrar. Eller toppositioner inom partiet.

Förra veckan granskade vi förslaget om att avskaffa flerbarnstillägget. Syftet från regeringens sida är att få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete. Men var kommer pengarna tas från, hamnar notan på kommunerna i stället? Och kommer det att leda till att fler utrikesfödda kvinnor tar steget ut på arbetsmarknaden?

Vi har pratat med tjänstemän på två problemtyngda kommuner och frågat.

Anne Holten är chef på socialenheten i Borlänge kommun, där 20 procent av invånarna har utländsk bakgrund.

Arbetslösheten är hög i den gruppen, speciellt i miljonprogramsområden som Tjärna Ängar. Där hade bara cirka 17 procent av befolkningen gymnasieutbildning 2018 och 39,8 procent fick ekonomiskt bistånd. I kommunen som helhet är det 16,6 procent, rikssnittet är 13,9.

Det har varit en diskussion efter regeringens förslag om att avskaffa flerbarnstillägget. Hur ser ni i kommunen på det?

Vi har ju inte hunnit fundera igenom det där, men vi tror det kommer ju påverka försörjningsstödet, så till vida att vi kommer behöva betala ut mer. Sedan handlar det ju i grunden om att barn som kommer påverkas.

Förslaget syftade till att få ut fler utrikesfödda kvinnor på arbetsmarknaden. Att det är därför man tar bort tillägget. Tror du att det kan få någon effekt?

Nej, som sagt var vi har inte analyserat det här, det är ganska nyligen det lämnades ut. Nej, det kan jag väl inte säga att jag ser.

Eskilstuna är precis som Borlänge en kommun med hög andel utrikes födda, hela 35 procent. 20 procent av stadens invånare är bidragsförsörjda, jämfört med rikssnittet på 13,9.

Ewan Denha är chef på nämnden för ekonomiskt bistånd på Eskilstuna kommun. Han ser inte att kommunen kommer få ta en högre ekonomisk belastning. Men tror precis som Anne Holten att förslaget från regeringen inte kommer påverka utrikesfödda kvinnors förvärvsfrekvens.

Han lyfter dock kommunens egen satsning, men som har oklar effekt.

Om det flerbarnstillägget tas bort, kommer er kommun behöva ta kostnaderna för det, kompensera det ekonomiska bortfallet?

Nej, det finns inget sådant beslut just nu på kommunen. Jag har inte hört än så länge att något beslut om att kommunen per automatik tar den kostnaden. Jag vill dock tillägga att den kostanden kommer hamna på oss i den totala beräkningen av försörjningsstöd. Försvinner flerbarnstillägget blir stödet från oss högre. Så indirekt kommer det falla på oss om man får försörjningsstöd av oss.

Hur ser du på motiveringen, att man vill få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete?

Det finns säkert positivt och negativt med alla beslut, men man måste analysera innan. Det är Försäkringskassan som betalar ut flerbarnstillägget. Det är ett politiskt beslut, jag har svårt att själv uttala mig om beslutet är bra eller inte. Men så klart är det positivt med att folk går till egen försörjning och inte blir beroende av ersättningar i form av försörjningsstöd

Men tror du att det faktiskt skulle fungera, finns det någon realism i förslaget?

Jag tror inte det skulle ha en större påverkan för oss, att få ut dem i arbete. Det är inget som jag personligen känner har en påverkan direkt på oss, eller på deras självförsörjning. Sedan på kommunnivå har det inte varit en fråga för diskussion, för jag tror inte det skulle ha så stor påverkan.

Vad gäller att få ut utrikesfödda kvinnor i arbete tycker jag så klart det är positivt, den snabbaste vägen för individen att komma in i det svenska samhället är genom arbetet.

Vad skulle du säga är ett bra sätt att få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete? Har ni någon plan eller modell ni arbetar med i kommunen?

Nämnden har nyligen klubbat igenom ett förslag till aktivitetsplikt. Jag tycker det är ett bra förslag, förhoppningsvis kommer det ge resultat. Det är dock inte bara för utrikesfödda kvinnor, men många inom målgruppen kommer vara det.

Aktivitetsplikt innebär att man går på praktik, eller studier, i kommunens regi. Det omfattar 1 500 personer i kommunen som man anser kunna få ut i arbetslivet. Om man inte dyker upp kan man få sitt ekonomiska bistånd nekat. Detta kan man dock söka om, enligt lag.

Vintern 2023 beräknas satsningen vara i full gång. Exakt effekt är således omöjlig att veta just nu. Det framgår inte heller hur många av dessa personer som är utrikesfödda kvinnor. Dessa är i regel längre ifrån arbetsmarknaden och förmodligen underrepresenterade i den grupp som man tror att man snabbast kan få ut på arbetsmarknaden.

Att avskaffandet av flerbarnstillägget skulle hjälpa utrikes födda kvinnor ut på arbetsmarknaden är således fortfarande högst oklart. Om kommunerna täcker upp för det ekonomiska bortfallet tillkommer inga incitament för bidragstagaren att ändra sin livssituation.

Däremot ser det bättre ut för staten att kunna stjälpa över den ekonomiska bördan på kommunerna. Samtidigt som man förbättrar statsfinanserna och påstår sig hjälpa en utsatt grupp.

Södertälje har fått 100 000 invånare! Trots bostadsbrist och hög arbetslöshet vill politikerna att de ska bli ännu fler: "Fler människor, fler idéer, fler möjligheter".

Nu ska det firas att kommunen växer. Med början den 17 juni ska det firas i dagarna tre på Stora torget, med Tivoli, foodtrucks, konserter och annat roligt. Den 18 juni kommer lilla Lucille Iris Rubino att uppmärksammas lite extra. Det var hon som knuffade kommunen över 100 000-strecket, när hon föddes i december 2020.

Trots Sveriges sjunde högsta arbetslöshet, och en kötid på sju år för att få bostad, hoppas politikerna att ännu fler ska flytta dit. Södertälje kommun styrs av en koalition som består av S, MP, C och KD. Kommunalrådet Metin Hawsho från Liberalerna är med och styr, och tycker absolut att det är bra att kommunen växer.

De som redan bor i kommunen, hur får de det bättre av att kommunen växer?

Det blir ju fler arbetstillfällen. Jobb skapar jobb. Du får fler människor, fler idéer, fler möjligheter, säger han.

Men ni har ju den sjunde högsta arbetslösheten i landet, och du säger att det skapas fler jobb om det flyttar in fler. Kan det inte vara tvärt om, att det blir ännu svårare för dem som redan är arbetslösa att få jobb?

Det beror på vilka som flyttar in. Det är företagen som skapar jobben. Vi har ju faktiskt arbetstillfällen i Södertälje, till skillnad från andra kommuner. Vi har typ 50 000 arbetstillfällen, så potentialen finns ju.

Han lägger till att det finns utmaningar när det gäller språk och kompetens, men säger att de haft det ganska länge. Vad gäller att få rätt folk att flytta in önskar han till exempel att de som jobbar på Scania i Södertälje också ska bo i Södertälje.

Fler än 70 000 köar i dag till kommunala Telge Bostäders lägenheter, och över 3 000 söker aktivt vid varje givet tillfälle. Den genomsnittliga kötiden för att få en bostad är sju år. När Hawsho får frågan vad han vill säga till unga som vill flytta hemifrån och ändå bo kvar i kommunen vill han inte svara, utan vill ha frågan på mejl i stället.

Men du känner till att den genomsnittliga kötiden är sju år på Telge Bostäder?

Så kan det vara, ja.

Det borde bli svårare att få en bostad, tänker jag, om det flyttar in fler.

Det byggs också rätt mycket, ska du veta.

Telge Bostäder har tagit till åtgärden att lotta ut 3 av 100 lägenheter till unga, så att de ska ha någon chans att få sin första lägenhet.

Bostadsbristen har gjort att det är lukrativt att handla med svartkontrakt på hyresrätter. När Telge Bostäder bestämde sig för att ta tag i problemet kunde de på ett par år återta 471 lägenheter till hyreskön. Det var några år sedan, och är till föga tröst för dem som står i kö i dag.

Den organiserade brottsligheten har tagit sig in på hyresmarknaden i Södertälje. I en intervju med Hem & Hyra 2021 berättade polisen Magnus Köhler att det finns mycket pengar att tjäna på svartuthyrning. Villor och fastigheter köps upp och byggs om till lukrativa penningmaskiner, och för att tvätta pengar. Han misstänkte då att Södertäljenätverket var inblandade i penningtvätten.

Södertälje har alltså den sjunde högsta arbetslösheten i landet. Tidigare i veckan intervjuade SVT en syrisk kvinna som fått sitt första fasta jobb efter 19 år i landet. Kommunalrådet Metin Hawsho fick frågan om människor i hennes situation kommer att få lättare eller svårare att hitta ett arbete om det flyttar in fler människor till Södertälje:

Som sagt, det är svårt att svara på en sådan generaliserande fråga. Det beror på, som sagt, vad är det för folk som flyttar in. Om det är studenter, om det är barnfamiljer. Det ena utesluter inte det andra.

Mina frågor bygger ju på ditt första svar, att du vill ha fler människor som kommer. Varför inte bromsa inflyttningen? Då kanske man kan lösa bostadsbrist, och lösa arbetslöshet – åtminstone lite?

Jag tror inte man kan göra riktigt den kopplingen, som sagt. Frågan är mycket bredare än så.

Firandet har skjutits upp på grund av pandemin, och vid senaste årsskiftet hade Södertälje kommun 101 200 invånare.

Männen gick från hus till hus. De knackade på och begärde att få se id-handlingar eller att få pengar. De letade efter utländska gästarbetare som vistades illegalt i Sydafrika. Nästan alla som öppnade för dem visade skrämda upp sina pass eller betalade vad som begärdes.

Men Elvis Nyathi, gästarbetare från Zimbabwe, vägrade, och försökte springa ifrån gruppen med män – men de hann ifatt Elvis, slog honom blodig, hällde tändvätska på honom och satte eld på honom.

Mordet på fyrabarnsfadern Elvis Nyathi väckte viss uppmärksamhet i Sydafrika i förra veckan, men verkar nu nästan glömt.

Mord hör till vardagen i landet. Sista kvartalet 2021 mördades 6859 människor – en ökning med tio procent i landet som ligger på tionde plats i världen när det gäller mord per 100 000 invånare. Men de länder som ligger före har – förutom Venezuela – invånarantal på några få miljoner, några mindre än miljonen. Och Venezuela har bara hälften så många invånare som Sydafrika.

Ett mord bland alla de andra, hur brutalt det än är, försvinner snabbt i landets nyhetsflöde. Dessutom har folk i Sydafrika annat att tänka på eftersom påsken närmar sig. I många länder är det en stillsam tid, i Sydafrika är det tvärtom. Enligt försäkringsbolagens statistik ökar inbrotten med cirka 90 procent under påsken i Sydafrika. Och då ligger landet i topp i statistiken om man studerar Afrika, Asien och Latinamerika.

Våldet och kriminaliteten brukar förklaras med arvet från apartheid, och den massfattigdom som finns i Sydafrika i dag. Landet sägs brottas med de problem som uppstod under den tid vita ensamma styrde landet, något som upphörde 1994.

Arbetslösheten i Sydafrika ligger i dag omkring 35 procent – vilket innebär att närmare åtta miljoner människor saknar arbete. Men dessa siffror gäller dem som är anmälda som arbetslösa. Räknar man också in dem som saknar arbete, men gett upp hoppet om ett jobb och därför inte syns i statistiken, så beräknas arbetslösheten vara 46,2 procent.

Enligt Världsbankens statistik var arbetslösheten under apartheid 1980 9,2 procent. 1990 var den 18,7 procent, och 2000 – nio år efter att apartheid-lagstiftningen avskaffats och sex år efter de första valen – var arbetslösheten 23 procent.

Problemen de första åren efter apartheids avskaffande brukade förklaras med att de var en följd av just apartheid. 1996 sägs det i en ledare i Dagens Nyheter att:

”SYDAFRIKA har gjort anmärkningsvärda framsteg. En omfattande försoningsprocess pågår. Antagandet av landets nya konstitution var en mäktig händelse. Men sydafrikanerna lär tvingas leva med arvet från apartheid ännu en tid."

22 år senare är tongångarna dystrare på DN:s ledarsida. Då har det ju definitivt gått ”ännu en tid”. Man gör en lång uppräkning över alla problem som plågar landet och konstaterar sedan:

”Många anser att Mandelas efterträdare försnillat hans arv. Thabo Mbeki, som tog över som president 1999, förnekade att hiv orsakar aids, vilket innebar att över 300 000 personer avled i stället för att få vård. Jacob Zuma, som tog över efter Mbeki, har anklagats för omfattande korruption och för att försöka underminera rättsväsendet.”

Men Thabo Mbeki och Jacob Zuma dyker inte upp vid makten efter det att Mandela dött.

Mbeki och Zuma leder den förhandlingsdelegation för ANC som redan i början på 1980-talet träffar representanter för apartheidregimen för hemliga förhandlingar. De spelade alltså en större roll i praktiken än Mandela gjorde när det gällde avskaffandet av apartheid – de hörde till den lilla grupp som hade kontroll över hela partiapparaten och ANC:s väpnade gren – medan Mandela satt i fängelse sedan 1964.

Det är alltså inte så att nya ledare uppenbarar sig i ANC några år efter det att apartheid avskaffats – de har funnits där hela tiden.

När det diskuteras hur det styrande ANC ska få bukt med morden, våldtäkterna och rånen i Sydafrika måste man komma ihåg att våld är, och har varit, en självklar del i ANC:s politiska kultur – även när det gäller att lösa interna problem i partiet.

I en artikel i New York Times 2018 konstateras det apropå en mordvåg som drabbat medlemmar i ANC:

”I de flesta fall är det ANC-tjänstemän som mördar varandra, de hyr professionella lönnmördare för att bli av med partikamrater i en kamp om allt eller inget när det gäller pengar, territorium och makt.”

2017 konstaterar The Guardian i en artikel om de hundratals politiska morden som följt på interna strider i en provins i Sydafrika:

”Bara en handfull av polisutredningar av de flera hundra politiska morden i KwaZulu-Natal under de senaste åren har slutat med en arrestering, än mindre med en dom”.

Förra årets upplopp i juli där militär fick sättas in för att få stopp på mordbränder och plundring var en följd av att Jacob Zumas anhängare i ANC protesterade mot att andra ledare i ANC ställt honom inför rätta.

Att man tar kål på sina egna i kampen för att själv bli större är en självklarhet i ANC – och en tradition.

Nelson Mandelas första fru Winnie höll kåkstaden Soweto i skräck under 1980-talet. Hennes privata livvaktsstyrka Mandela United Football Club mördade dem som vågade protestera, och ibland dödades människor under förevändning att de var spioner för den vita regimen. Winnie Mandela uppmuntrade sina livvakter att använda ”halsbandsmetoden” som avrättningsmetod – man trär ett gummidäck fullt med bensin över armar och bröst på offret och tänder sedan på.

I tal förklarade Winnie Mandela att: "med våra tändsticksaskar och våra halsband ska vi befria det här landet".

1988 mördar Winnie Mandelas livvakter den 14-årige Stompie Seipei.

1991 döms Mandela för sin delaktighet i mordet.

Straffet?

Böter och två år villkorligt.

1994 blev hon vice kulturminister i den första ANC-regeringen.

Då och då sedan apartheids avskaffande dyker det upp artiklar i tidningar som ställer frågan om halsbandsmetoden ska återuppstå i Sydafrika. BBC ställde till exempel frågan 2011.

Men om vi tittar på filmen som visar Elvis Nyathis sista stund i livet är frågan om halsbandsmetoden någonsin försvunnit. Det är bara det att mördarna inte längre får tag på bildäck i det fattiga Sydafrika.

Och frågan är om allt våld är ett arv efter apartheids död – eller om det är en levande del av ANC:s kultur.