Vid en konsert några dagar före den internationella minnesdagen för förintelsen i januari gjorde Healy vad som verkade vara en nazisthälsning, vilket snabbt blev viral. Han gjorde gesten medan han sjöng raden "Thank you, Kanye, very cool".

"Satir eller inte, det här är oansvarigt och superlamt att göra på scen framför en folkmassa", skrev en Twitter-användare enligt The Independent. Några dagar senare förvirrade Healy fansen genom att publicera en Instagram-story, utan sammanhang, med en skärmdump av en Wikipedia-artikel med titeln "Lists of Jews". Artikeln länkar till andra Wikipedia-artiklar som listar kända judar i Hollywood, politik och mer.

Healy har haft regelbunden närvaro på Swifts Eras Tour och under en spelning i Foxborough, Massachusetts, förra veckan berättade hon för publiken: "Jag har aldrig varit så här lycklig i mitt liv i alla aspekter av mitt liv någonsin. Och jag vill bara tacka er för att ni har varit en del av det."

Korsordets grafiska utseende väckte viss uppståndelse på sociala medier, med flera framstående judiska ledare och politiska personer som uttryckte sin upprördhet. Det publicerades tre dagar efter att den åtta dagar långa judiska högtiden Chanukka, ljusets fest, slutat.

Vissa hävdar att mönstret bara kom till av en slump, medan andra hävdade att det fungerar som ett av de senaste och mest fräcka exemplen på tidningens förmodade historia av anti-israelisk retorik. New York Times har ännu inte kommenterat det senaste korsordet.

Gårdagens utmaning togs fram av Ryan McCarty, som tidigare skapat 22 andra korsord för tidningen. Den här gången började han i mitten, och trappstegade sig sedan utåt, och mönstret uppstod.

https://twitter.com/DonaldJTrumpJr/status/1604572235695415296

Internet sprängdes när Ye, tidigare känd som Kanye West, gästade Alex Jones i Infowars studio i Austin. Med sig hade han alternativmediaprofilen Nick Fuentes, och Ali Alexander. Han gjorde där flera uppmärksammade uttalanden om sin kärlek till Adolf Hitler, Jesus Kristus och Gud.

Ye gästade nyligen Tim Pools podcast, där han efter drygt 20 minuter in i sändningen helt sonika reste sig och gick. Anledningen var att han kände att frågorna, som främst handlade om judar som grupp, var likadana som dem han fick när han gästade Lex Fridman några veckor tidigare.

Hos Alex Jones fick han prata fritt och intervjun varade i över två timmar och femtio minuter. Att rekapitulera allt är svårt men väldigt mycket har kommit ut i media, kortare klipp och spektakulära påståenden.

I intervjun var Ye maskerad med en svart mask från Balenciaga, och med svarta handskar. Trots uppmaning från Jones att ta av sig masken satt den kvar hela intervjun.

Modeföretaget hade tidigare ett avtal med Ye, vilket man bröt i slutet av oktober när hans första uttalanden om judar kom.

Balenciaga har sedan dess blivit indragna i en skandal, där deras julkampanj har pedofila och ockulta inslag, vilket blivit mycket uppmärksammat.

Middagen på Mar-a-Lago

I intervjun nämns den uppmärksammade middagen som Ye, Nick Fuentes och Milo Yiannopoulos deltog i med Donald Trump i dennes residens i Mar-a-Lago, Florida.

Olika saker har sagts om middagen, men enligt Fuentes var det ett misstag från Ye som gjorde att Trump mitt i måltiden ilsknade till och förolämpade Ye. Ye skulle skicka något på sms till Fuentes, men tog fel person och skickade i stället till Nicholas Gravante, en advokat som även känner folk kring Trump.

Trump blev uppringd av någon som haft kontakt med Gravante, och påstod att det var en fälla. Alltså, att Fuentes, Yiannopoulos och Ye försökte lura in Trump i något. Trump drog då en harrang om politik han genomfört riktade till svarta grupper. Han förolämpade sedan Kim Kardashian, som är Yes före detta fru och mor till deras fyra barn.

Ye erbjöd sedan Trump att bli hans kandidat för vicepresident, vilket han argt avböjde.

Att det skulle vara en fälla är något de förnekar. Både Ye, Fuentes och även Yiannopoulos säger att syftet är att få Trump att inte att ett presidentskap måste trycka på kristendomen och Jesus.

Just sin relation till Gud och Jesus var något Ye tog upp kontinuerligt under intervjun hos Alex Jones, han läste även upp en bön som hans kusin skrivit.

Hitler är älskvärd?

Under intervjun gjorde Ye flera uttalanden om judar och Adolf Hitler som klassats som antisemitism. Han sade till exempel att Hitler byggde motorvägar. Och att judar ligger bakom porrindustrin, vilken han är starkt kritisk mot.

https://twitter.com/oneunderscore__/status/1598367806348996608

Den judiska median har fått oss att känna att nazister och Hitler aldrig hade något att värde att erbjuda världen. Jag ser bra saker med Hitler, också.

Jag älskar det judiska folket. Men jag älskar också nazisterna”, sade Ye.

https://twitter.com/LegendaryEnergy/status/1598384783478099970

Enligt Jonathan Greenblatt, ordförande för ADL, utsätts judar nu för fara på grund av Yes uttalanden.

Ye är en antisemit. Hans ondskefulla kommentarer idag på InfoWars är inte bara vidriga och motbjudande: de försätter judar i fara, skrev Greenblatt.

https://twitter.com/JGreenblattADL/status/1598417149806415873?

Skådespelaren Michael Rapaport reagerar åter igen på Ye, med stor ilska. Han säger att Yes mor Donya hade skämts ögonen ur sig över sin son. Och att Hitler med glädje hade skickat in Ye i gasugnen.

https://twitter.com/MichaelRapaport/status/1598397362204184576

Ye upprepar också sitt påstående om att han mor blivit ”offrad”, precis som Michael Jordans far. Hans mor Donya gick bort 2007. Han nämner också Tiger Woods, som råkade ut för en svår bilolycka 2021. Enligt Ye är detta ”sionistiska offer” men han säger sedan att den riktiga kraften bakom är... Satan.

https://rumble.com/v1ybsm8-kanye-put-alex-jones-back-on-twitter....html

Avstängd från Twitter igen

Under intervju lät Ye Alex Jones och Nick Fuentes använda hans Twitterkonto och skriva inlägg. Men det var en bild han själv lade ut som fick honom avstängd, igen.

Bilden föreställer en judisk Davidsstjärna med ett hakkors inuti. Anledningen till avstängningen är enligt plattformens vd Elon Musk att hans inlägg uppmanade till våld.

Symbolen skulle dock kunna vara den som Raëliterna använder, raëlism är en UFO-religion grundad på 1970-talet av Claude Vorilhon i Frankrike.

https://twitter.com/elonmusk/status/1598543670990495744

En annan teori framförs av Maram Susli, som kallar sig Syrian Girl på Twitter. Hon menar att Ye blev avstängd för sin sista bild, som föreställer Ari Emanuel och Elon Musk tillsammans på en båt.

Ye gick hårt åt Ari och hans bror Rahm, före detta borgmästare i Chicago, i intervjun med Alex Jones. Ari Emanuel var tidigt ute och ville se Ye helt bannlyst och att alla företag skulle klippa banden med honom. Enligt Ye var Rahm Emanuel Barack Obamas judiska rådgivare, precis som Jared Kushner var Donald Trumps.

Ye sade i intervjun att bröderna Emanuels far varit terrorist i Israel. Det som går att verifiera är att Benjamin Emanuel var medlem i Irgun, en paramilitär organisation grundad av Zeev Jabotinsky.

Att Irgun begick dåd som kan klassas som terrorism är klarlagt, det främsta exemplet är bombdådet mot King David Hotel 1946 då 91 människor dog.

https://twitter.com/Partisangirl/status/1598595680989499392

Det är oklart om avstängningen är tidsbegränsad eller permanent.

Kanye West, eller Ye som han ändrat namn till, är en känd musiker och designer. Det stormar rejält kring honom efter hans uttalanden om att judar styr nöjesindustrin i USA. Musik, film och sport hävdar han judar kontrollerar. Och med det kontrollerar de också svarta människor och deras kultur. Vi har tagit en titt på skandalen, som har en myriad av olika förgreningar.

Kanye ”Ye” West drog mycket uppmärksamhet till sig under presidentvalet 2016. Han stödde öppet Donald Trump och bar kepsen med MAGA tryckt på framsidan, Make America Great Again. Svarta röstar traditionellt på Demokraterna och hans ställningstagande togs inte emot särskilt varmt.

Inför valet 2020 lanserade han en egen presidentkampanj, tillsammans med predikanten Michelle Tidball. Partiet kallade han ”Birthday Party” eftersom vid valseger skulle ”alla ha födelsedag”. Han sade sig tröttnat på Trump, men kallade honom ändå ”speciell”, precis som Obama och Bill Clinton. Totalt fick han 66 365 röster i tolv delstater.

Under de senaste åren har West blivit mer öppen med sin kristna tro Han har separerat från sin fru Kim, som tillhör societetssläkten Kardashian.

En av den konservativa rörelsen få men inflytelserika svarta personligheter är Candace Owens. Hon var tidigare på den yttersta vänsterkanten, men kom in i den konservativa värmen och arbetar nu för nyehtssajten Daily Wire. Hon är god vän med West, och skapade stora rubriker under ett modeevent i Paris i början av oktober. Då hade båda tröjor med White Lives Matter-tryck. Det anspelar på Black Lives Matters budskap, men för människor av europeiskt ursprung.

Detta blev startskottet för fler mediala utspel av West, som nu primärt kom att handla om judisk makt inom media. Enligt West har Owens chefer nu sagt åt henne att de inte får umgås mer. Samtidigt håller West på att köpa Parler, där Owens make är vd.

West blev intervjuad av Tucker Carlson, vars program är det stora dragloket på Fox News. Delar av intervjun släpptes, där West pratar om att hans ex-fru Kim hade en närmare relation till Bill och Hillary Clinton än han känt till. Han påpekade att den överviktiga sångerskan Lizzo är ”kliniskt ohälsosam” och att han fått påtryckningar att inte stödja Trump, när det begav sig.

Stora delar av intervjun släpptes inte till allmänheten, men läckte ut i alla fall. Mediekanalen Vice har flera klipp i en artikel, där ett antal kontroversiella uttalanden av West presenteras.

Han påstår till exempel att rapparen Diddy (Sean Combs) är kontrollerad av judar. West skrev på Twitter ”I’m a bit sleepy tonight but when I wake up I’m going death con 3 On JEWISH PEOPLE”. Han beskrev också att han inte kunde vara antisemit, eftersom han själv och alla andra svarta är judar. Han har sagt efteråt att inlägget feltolkats på grund av felstavning, han menar att han är i försvarsställning mot judar.

Hans konton på Twitter och Instagram stängdes tillfälligt ned efter inlägget.

West påstår i intervjun med Carlson också att Planned Parenthoods grundare Margaret Sanger bar eugenicist, som ville kontrollera den svarta befolkningen. Han återkommer även till detta i senare intervjuer, att 50 procent av svarta foster aborteras. En förintelse mot svarta pågår, menar han.

Han klagade på att hans barn tvingas fira Kwanzaa i skolan. Kwanzaa som tradition skapades 1966, med inspiration av afrikansk skördefestival. Med West hade hellre föredragit att barnen i stället firade Chanukka (en judisk högtid), eftersom de då skulle lära sig ”finansiell ingenjörskonst”.

Han tror också att ”judiska zionister” försöker påverka hans familj på ett negativt sätt. Kim var fram till augusti tillsammans med Peter Davidson, och de pratade i dokusåpan The Kardashians om hur de hade sex framför brasan. De hade sex just där som en hyllning till Kims mormor MJ Shannon, som har sagt att man verkligen levt livet när man legat framför brasan. Degenererat beteende, tycker West.

West anklagar också andra i släkten Kardashian för rasism, då de aldrig ville fira jul hemma hos någon av de ingifta svarta familjemedlemmarna.

Han påstår att Jared Kushner, Trumps svärson som förhandlade fram Abrahamavtalet, gjorde det enbart för pengar. Avtalet innebar normaliseringen av diplomatiska relationer mellan Israel, Förenade Arabemiraten och Bahrain, där Kushner förhandlade som sändebud för USA.

Vad gäller Tucker Carlson har själv aldrig gjort några antisemitiska uttalanden, men är konstant i skottgluggen ändå. Under våren 2021 sade Tucker i ett inslag att Demokraterna byter ut amerikanska väljare mot invandrare från tredje världen. ADL, en judisk organisation som engagerar sig i yttrandefrihetsfrågor, krävde att Tucker skulle säga upp sig eller få sparken.

Enligt organisationens ordförande Jonathan Greenblatt var uttalandet hämtat från vit makt-miljön. Men kritiken gick i baklås, den tidigare ordföranden för ADL Abraham Foxman sade till exempel att Fox News inte är en antisemitisk nyhetskanal. 1 500 ortodoxa rabbiner skrev ett gemensamt brev till Greenblatt med kritik om kravet på att Tucker skulle få sparken.

Tucker är fortsatt Fox News stora stjärna och den populäraste tv-personligheten i USA.

Förintelsemuseet i Los Angeles har bjudit in West att komma dit och lära sig varför hans ord är så hatfyllda. Förintelsen startade bara med ord, som byggde på stereotyper om ras och religion, menar museet, vilket ledde till ett folkmord på judar.

West vidhåller dock att förintelsen pågår och att det är svarta foster som mördas. Han jämför siffrans sex miljoner mördade under förintelsen (under andra världskriget), med hittills 20 miljoner aborterade svarta foster.

En som blivit rosenrasande på West är den judiske skådespelaren Michael Rapaport. Med sin nasala New York-accent kallar han West för ”korkad idiot” och andra obsceniteter på sin Youtubekanal. Han kallar West för en ”materialistisk röv-bitch” som älskar modehuset Balenciaga. Balenciaga är ett av företagen som brutit sitt avtal med West nyligen, på grund av hans uttalanden om judar.

Till råga på allt har anonyma källor läckt till CNN att West gillar Adolf Hitler och har läst Mein Kampf. Inte ens Donald Trump har anklagats för detta, och då har han ändå fått känna på sin del av sleven så det räcker och blir över. Dessa anonyma källor påstår sig vara tidigare medarbetare till West.

West har även ställt upp i intervjuer hos Chris Cuomo på Newsmax, och hos Piers Morgan. Han har där vidhållit sina uttalanden, och vägrat be om ursäkt. En intervju i The Shop har stoppats från att sändas.

I intervjun med Morgan påstår han att han gav Quentin Tarantino idén till filmen Django Unchained. Något regissören Tarantino själv säger inte stämmer, i en intervju hos Jimmy Kimmel.

https://twitter.com/JimmyKimmelLive/status/1585835087374872576

I en intervju med rysk-judisk-amerikanska ingenjören Lex Fridman blir hans uttalanden jämförda med det som hände i Nazityskland på 1930-talet. Intervjun har närmare tre miljoner visningar i skrivande stund.

En intervju han gav, och som hade miljoner visningar, är nu borttagen från Youtube. Det är den med Drink Champs, som är en show på kanalen Revolt. Den ägs av Sean ”Diddy” Combs, som West har en gås oplockad med.

Under intervjun blev han pressad av den ena programledaren, Victor James Santiago ”N.O.R.E.”som är svart, om sin tröja med White Lives Matter. Och varför han kritiserar BLM-rörelsen. West menar att han sett en dokumentär om George Floyd, och hintar om att hans död var planerad. Han tror Floyd dog av en överdos av fentanyl, och inte av polisen som satte ett knä mot hans hals.

Efter att intervjun plockats bort tog också N.O.R.E. avstånd från West och sade sig ångra att han bjöds in från första början.

Han har konsekvent påstått att han själv är judisk och sagt att svarta är judar. Han syftar till de tolv förlorade israelitiska stammarna, Kristus blod. Idén om svarta som Guds utvalda folk uppstod på 1800-talet med biskopen William Saunders Crowdy, som menade att de befriade svarta slavarna var de bibliska israeliterna.

Exakt vad West menar är inte helt lätt att begripa, han har heller inte bekänt sig till nutida rörelser som Black Hebrew Israelites. Samtidigt som han pratar om att svarta amerikaner lever under förtryck, en abortförintelse, säger han att vita också kan utsättas för rasism.

West påstår att hans bipolära diagnos kom efter en judisk konspiration mot honom. En judisk doktor ska ha gett honom diagnosen. Och en judisk person ska ha tagit honom till sjukhuset, och sedan läckt till pressen att han är bipolär. West säger själv att han togs in för att han var utmattad, inte mentalt sjuk.

Ari Gold intar scenen

I amerikansk politik är det ibland svårt att skilja verkligheten från det som händer i Hollywoodfilmer. En av de starkaste kritiska rösterna mot West är Ariel ”Ari” Emanuel, affärsman som driver talangfirman Endeavor. Han är jude, uppväxt i Chicago och bror till stadens förre borgmästare Rahm Emanuel.

Emanuel skriver om West i Financial Times. Han vill inte se honom ursäktad av att han blev diagnosticerad med bipolär 2016. Han vill att alla företag som samarbetar med West omedelbart säger upp avtalen. West har själv kommenterat utspelet med att Emauel ”inte vill att jag ska kunna sätta mat på bordet åt mina barn”.

Emanuel vill också att Spotify och Apple ska ta bort Wests musik. Och att han inte ska få köpa sociala medier-plattformen Parler. Wests antisemitism kan få seriösa konsekvenser, menar Emanuel.

Ari Emanuel är inte vem som helst i sammanhanget. Trots att han uppmanar West att lära sig varför hans ord är så farliga, är han själv känd för sitt hetlevrade humör.

Han är inspirationskälla till en av tevehistoriens största rövhål: karaktären Ari Gold i serien Entourage. Gold är, precis som Emanuel var, en agent för film- och tv, som inte drar sig för att skrika obsceniteter och mästra folk.

https://www.youtube.com/watch?v=bzFQrZxGROU

Emanuel har själv blivit anklagad för rasism och homofobi. En tidigare anställd på Endeavor, Sandra Epstein, påstod att han sagt att ”alla vet att svarta inte kan simma”. Dessutom ska Emanuel låtit en vän driva en porrsajt från Endeavors kontor. Han betalade sedan Epstein 22 miljoner kronor i en förlikning.

Ekonomisk katastrof, eller?

Som en följd av Wests uttalanden har ett antal företag och organisationer avslutat sina samarbeten med honom. Det riktigt tunga tappet kom häromdagen då Adidas sade tack men nej tack till West.

Enligt Forbes är West god för 20 miljarder kronor. Han är i så fall betydligt fattigare nu när Adidas och Gap avslutat sina avtal med honom, värda 15 respektive 9,7 miljarder. Banken JP Morgan Chase, talangagenturen CAA, skobutikerna Footlocker, skivbolaget Def Jam, med flera, är några som brutit samarbetena med West.

Han ska äga rättigheter till sin musik värda 900 miljoner. Totalt har han sålt 140 miljoner album under karriären.

En som vaknat till liv och vill kräva West på pengar är Gunilla Persson, känd från svenska Hollywoodfruar. Hon påstår att han utan lov använt hennes röst i låten Come to life från albumet Donda (2021). För ett ord, halleluja, vill hon nu ha minst en halv miljon kronor. Det är dock tveksamt om det är hennes röst som hörs i låten, som sägs komma från ett Youtubeklipp från en kyrka i Texas 2011.

West själv verkar ta de ekonomiska bakslagen med ro, än så länge. I ett inlägg på Instagram riktar han sig direkt till Ari Emanuel. "Jag förlorade två miljarder dollar på en dag. Och jag är fortfarande vid liv" skriver han bland annat. "Pengar är inte vem jag är. Folket är vem jag är", avslutar han.

Han återvände till Twitter under lördagen för första gången sedan 2020; ”Välkommen tillbaka till Twitter, min vän!” skrev Elon Musk. Musk svarade på en tweet där West kritiserade Facebook och Instagram-ägaren Mark Zuckerberg för hans avstängning från Instagram, skriver New York Post.

Men Wests närvaro på Twitter blev kortlivad. Under de tidiga timmarna i går utvecklade han sina tankar om judar; ”I’m going death con 3 on Jewish people”. Han syftade på det militära uttrycket ”defcon” – en term med fem nivåer för att beteckna intensiteten av ett hot mot den nationella säkerheten. Nu är kontot stängt.

West uppmärksammades i förra veckan i samband med en modevisning under Paris Fashion Week, där han bland annat visade upp skjortor med texten ”White Lives Matter”. Han blev själv chockad över uppståndelsen, men sa att även de vitas liv betyder något. ”De gör det. Det är en självklar sak.”

Klockan, som beställdes av nazistpartiet, har tre datum: Hitlers födelsedag, dagen då han blev kansler i Tyskland och när nazistpartiet vann det nationella valet 1933. Den franske soldaten Robert Mignot ”tog rätt” på den 1945, när hans enhet var först med att inta Örnnästet.

Försäljningen var minst sagt kontroversiell, och många judiska ledare och andra fördömde auktionen. Företagets vd mordhotades, men klockan såldes till slut för drygt tio miljoner kronor, långt under säljarens förhoppningar om mellan 20 och 40 miljoner kronor. Köparen är en europeisk jude.

Auktionsfirman sålde också Wehrmacht-toalettpapper. De har tidigare sålt Hitlers klotformade bar, komplett med fem barstolar, som fanns ombord på yachten Aviso Grille.

Statyn står på en fyra meter hög sockel och föreställer judar som diar en sugga medan en rabbin håller upp djurets svans. Düllmann förlorade i både delstatens domstol och i en federal. I utslagen förklarades att den 700 år gamla statyn förvisso var antisemitisk men att den hade försetts med en plakett till åminnelse av förintelsen och dess offer, liksom en informationstext som satte in statyn i ett historiskt sammanhang.

Nu har även Tysklands högsta domstol bekräftat de lägre instansernas utslag; judesuggan står kvar.

Den är inte unik, det finns ungefär 20 liknande statyer i Tyskland, och i andra länder i Europa.

Motivet skapades under 1300-talet och bygger på att man hånar judar genom att låta dem dia ett djur som de betraktar som orent.

Wittenberg blev genom Martin Luthers närvaro under 1500-talet centrum för den protestantiska reformationen, och judesuggans sockel i stadskyrkan försågs också med anti-semitiska Luther-citat.

(Andra avsnittet i en serie där Boris Benulic har plockat fram sina resedagböcker från 1990-talets Ukraina och ställer dem mot nyheterna i dag. Har vi lärt något av historien?)

Han är smal och nervös, och bredvid honom står en hälften så lång äldre kvinna, som är dubbelt så bred som den unge, magre mannen vid hennes sida. Hon är definitivt inte nervös. Han ler förbindligt, hon stirrar bistert. De skulle kunna vara Lvivs svar på Helan och Halvan, men jag känner på mig att de inte är ute efter att roa mig.

Jag och fotografen har nyss blivit nedkallade till hotellets lobby. Receptionisten har ringt och förklarat att två personer vill träffa de utländska journalisterna, men han sänker rösten lite och säger: ”Jag förstår om ni vill att jag ska säga att ni inte är är på ert rum, men jag är rädd att de då sätter sig och väntar på att ni ska komma in”.

Nyfikna som vi är går jag och Tommy ner för att få veta vilka som kan tänkas vara så enträgna.

Efter handskakningar och presentationer förklarar den unge magre mannen att han har något mycket viktigt han vill visa oss.

– Vad? frågar jag förstås.

Efter en kort diskussion på ryska med den bastanta damen säger han:

– Bättre ni ser det med egna ögon.

Vi har ändå inget inplanerat på förmiddagen, och hämtar våra rockar. Vi har inte frågat om hur de känner till vår existens. I början på 1990-talet är utländska journalister lika ovanliga i Lviv som en bit märgpipa, och vi orsakar vissa dagar samma köbildning som en leverans av en nystyckad ko till en matbutik skulle göra. Alla vill tala med oss och berätta hur det är – och hur det var under tiden i Sovjetunionen.

Paret leder oss några kvarter bort till en massiv, men vacker, grå byggnad. Huskroppen verkar i sig utgöra ett helt kvarter. Alla byggnader i staden verkar uppförda i olika nyanser av grått – men ser man närmare efter ser man ofta den ursprungliga färgen. Den här byggnaden har uppenbarligen en gång haft en dovt pastellfärgad fasad. Alltså från tiden då Lviv var polskt. Byggnader som uppfördes när habsburgarna hade makten fick en ljusare pastellfärg.

Vi vandrar in genom den mycket stora träporten, och som den polske författaren Stanisław Lem dystert konstaterade: ”Bakom varje vacker fasad döljer sig alltid något frånstötande”.

På innergården ser vi yngre människor ta bort kullersten, och gräva sig ner i backen. Det är en ganska stor krater de fått till redan. I små grupper runt den stora gropen står små gummor och stirrar. Här och där en benpipa som sticker upp.

– Men för helvete, suckar Tommy. Inte en jävla massgrav till.

Det kan låta vanvördigt eller kallhamrat, men även i dag förstår jag på sätt och vis hans reaktion.

Lviv har alltid varit vad man brukar kalla en mångkulturell stad, som genom historien befunnit sig i skärningspunkten mellan olika stormakters intresseområden. Vilket förstås inneburit att när en erövrare har ersatt en annan har de mördat en del av dem som bott i staden; ibland alla. Och när det rått relativ yttre fred har de som bott där varit ganska duktiga på att slå ihjäl varandra.

I flödet från nyhetsbyråerna den senaste veckan har jag om och om igen sett bilderna från massgraven i Butja – och påmints om alla utgrävningar av massgravar jag såg i Lviv under den här tiden. Massgravar är inte bara en sorgligt självklar del av Ukrainas historia – det är också själva förutsättningen för nutida historieskrivning om Ukraina. Alla folk som levt här har sina egna massgravar och skriver därför landets historia med utgångspunkt från den egna gruppens lidande – det blir också förutsättningen för deras anspråk på att vara offer, de största offren, genom historien; och därmed också få en mer framträdande plats i dagens samhälle.

Vid den här tiden grävs massgravar upp i staden och dess utkanter som inrymmer polacker, ukrainare, ryssar, judar, grek-katoliker, kommunister, icke-kommunister mördade av kommunister, tyskar, rumäner. De må ha levt i samma stad när de var i livet, men i döden skildes de åt och varje grupp fick sin – eller sina – egna massgravar.

Strax innan vi lämnar staden några dagar senare får jag veta att en delegation tatarer ska komma till staden för att leta massgravar.

Ibland uppstod det trätor om vilka offer som egentligen låg i en massgrav – de rättsmedicinska resurserna var ganska begränsade i Ukraina vid den här tiden.

Och de massgravar jag talar om här var bara det senaste seklets massgravar.

Den stadiga damen börjar berätta vad vi ser, och den unge mannen tolkar. Så mycket förstår jag av språket att jag märker att han censurerar vissa ord. Damen har nämligen en märklig förmåga att blanda köttiga svordomar, med sentimental veklagan – i en och samma mening. Typ ”Åh, våra döda! Himlen gråter blod! Skitiga söner av horhundar som gjorde detta!”

Vi får veta att det vi betraktar är en judisk massgrav. Här låg offren för tyskarnas härjningar 1942 begravda. Två liknande massgravar skulle finnas strax utanför staden. Och inne i staden skulle det också finnas judiska massgravar med offer som Stalins säkerhetstjänst NKVD avrättat. En av massgravarna utanför staden menade den unge mannen och damen att polska partisaner bar skulden för.

Den unge mannen avslutar sin uppräkning med att förklara att judarna alltid varit de ständiga offren. Jag svarar med att så faktiskt ju inte är fallet.

När jag sagt det tittar han misstroget på mig, inleder ett upprört samtal med damen, varav jag förstår att hon menar att jag måste vara någon slags nazist, medan den yngre mannen hävdar att jag nog bara är lite allmänt efterbliven och måste bibringas kunskap. Den yngre mannen lyckas övertyga henne om att jag måste bildas, de kan ha nytta av en ”korrespondent” och att vi därför bör gå till ett kafé. Vi hamnar på ett Tea House, vilket är märkligt av två skäl. Dels att namnet är engelskt – Ukraina har en egen gammal tekultur, dels därför att i västra Ukraina är kaffe lika vanligt som te, vilket är en av många saker som skiljer landets mat- och dryckeskultur från den ryska.

Det engelska namnet förklaras av att det i Lviv märks att man vill betona att man ser sig som en del av västerlandet, att det är ett tehus och inte ett kafé beror antagligen på att man vill visa att man har något säreget att tillföra västerlandet. Te gjort på örter och bär har en lång tradition i landet, min egen favorit blev under den här tiden blåbärste. Men vanligast är förstås svart te, väldigt ofta smaksatt med bär, frukt, marmelad, honung. Jag ser när vi kommer in att tehuset satsar moderna tepåsar i ett stort urval. Men där finns också utrustning för den som är konservativ i sin syn på hur ukrainskt te ska avnjutas; mindre samovarer, och metallkannor i vilka man håller zavarkan varm – det är en sats med mycket starkt te som bryggt länge, och som man sedan späder ut i sin kopp eller i sitt glas till önskad styrka. Eller så dricker man sitt te från fat. Ibland med en sockerbit mellan tänderna – som man drack kaffe ibland i Sverige förr.

Tekultur

Ägaren gissar att två av de nya gästerna är västerlänningar och börjar direkt plocka med de speciella högkantade faten för att ge oss en lektion i ukrainsk tekultur. Våra värdar förklarar dock för innehavaren att vi måste serveras i glas. Den unge mannen försvinner sedan ut, och vi sitter kvar under besvärad tystnad med damen. När han återkommer har han en flaska ukrainsk konjak med sig, inköpt i närmsta kiosk. Han slår i en redig skvätt i vart och ett av våra glas.

Min utvikning här beror på att jag måste ta sats för att fortsätta att skriva i den här frågan – folk tenderar att sällan lyssna på vad man säger när man ska förklara Ukrainas historia.

Diskussionen i tehuset blir lång, och vi blir aldrig överens, men jag kommer att när den är avslutad att självklart lova att skriva om den judiska massgraven vi sett.

Vad jag försöker få de två att förstå – och misslyckas med – är att alla massmord på judar genom historien inte är ett uttryck för någon slags kulturellt betingad anti-semitism som med automatik leder fram till Auschwitz, utan en följd av kampen mellan olika folkgrupper som har olika intressen – eller som låter sig utnyttjas av andra grupper för att säkra sin egen överlevnad.

En gång avbryter den unge mannen mig och säger: ”Men de dödade också våra kvinnor och barn”.

Det enda jag kunde svara var att i Ukraina har man alltid dödat kvinnor och barn. Jo, jag vet. Klen tröst för den som förlorat sina nära. Men jag sade det inte i ett försök att trösta – hade varit förmätet – utan som ett försök att få dem att förstå. Morden på barn och kvinnor i Ukraina genom historien har inte varit ”collateral damage” (som man säger i dag för att liksom göra det mer kliniskt och neutralt. Typ: hoppsan … råkade vår kryssningsrobot slå ner mitt i en bröllopsfest. Ack ja, collateral damage. Då låter det ungefär lika allvarligt som en felparkering). Men kvinnorna och barnen som mördats genom tiderna i Ukraina har inte råkat bli indirekta offer. Målet i de ukrainska krigen genom århundradena har alltid varit att förinta motståndaren. Totalt. Då dödar man kvinnor och barn också.

För säkerhets skull.

Man kan inte förstå det som händer i dag i Ukraina om man inte inser detta. En vendetta på Sicilien är en ganska stillsam företeelse jämfört med vad som pågått i Ukraina sedan 800-talet.

Tsarväldet

Jag kan väl i sammanhanget inleda med några påpekanden, som lätt kan missförstås av dem som vill missförstå. Åren innan första världskriget kontrollerade de rikaste judarna i Ukraina 90 procent av all sprittillverkning i landet, hälften av alla sågverk och hälften av all tobaksproduktion och en tredjedel av sockerproduktionen. Tre fjärdedelar av den judiska befolkningsgruppen levde på handel och affärsverksamhet, och den absoluta merparten av gruppen bodde i städerna eller i egna mindre samhällen där de ofta utgjorde 80 procent av invånarna. I alla de olika områden av nuvarande Ukraina som kontrollerades av Ryssland, Polen eller Österrike-Ungern var judarnas frihet inskränkt för att de inte skulle konkurrera med erövrarnas egna ekonomiska intressen. I de ryska delarna  föreskrevs vilka ekonomiska sektorer judar inte fick verka i – och det var förstås de områden där det fanns ryssar som var verksamma. Situationen var likadan i de övriga delarna av det som nu är Ukraina. Det krävde sammanhållning och extrem flit för att bygga sig en framtid, vilket judarna lyckades med på de områden där de inte var förbjudna att verka. Samtidigt såg tsarens ämbetsmän judarna som en motvikt till de oregerliga ukrainarna, och de rikaste och bäst utbildade integrerades i det styrande ryska skiktet i Ukraina. Detsamma skedde i de polska och österrikisk-ungerska delarna.

På så sätt kom de olika yttre stormakterna att isolera judarna från ukrainarna, och samtidigt ge dem en stark ställning – vilket gjorde att ukrainska nationalister i princip alltid såg dem som ockupanternas hantlangare – och de återkommande pogromerna mot judarna var fruktansvärda, och i sin omänsklighet för mig obegripliga.

När jag påpekade just det där med ”omänskliga” och ”obegripliga” lyste den unge mannen och damen upp; ”Aha”, såg de ut att tänka, han fattar trots allt vad vi utsatts för.

Men deras lättnad försvann när jag räknade upp alla andra liknande försök att utplåna en folkgrupp genom Ukrainas historia – försök som drabbat andra.

Det här är inte en fråga om historiska spetsfundigheter – synen på judarnas speciella roll i historien påverkar nyhetsflödet och presentationen av det som sker i Ukraina. Vi ser i dag hur den judiska frågan används i krigspropagandan. Ryssland talar om Ukraina som ett land kontrollerat av nazister.

Den judiske presidenten Zelenskyj å sin sida talar om ”Putler” och hävdar att raketattacken mot kommunikationstornet i Kiev egentligen var ett försök att förstöra minnesmärket över massmordet på judar i Babij Jar.

Båda sidor gör den judiska saken till sin och säger sig kämpa mot nazister och anti-semiter. På så sätt ställer man sig på vad som allmänt sett betraktas som rätt sida i historien. Samtidigt ställer man den verkliga historien åt sidan.

Inte bara historien utan nutiden blir obegriplig om vi hela tiden ska utgå från just det judiska lidandet. Men vi kan däremot utgå från de förhållanden och mekanismer som orsakar det judiska lidandet för att förstå det som händer i dag.

Men de mekanismerna har som sagt drabbat alla folkgrupper i Ukraina.

Under diskussionerna känner jag doften av kaffe. På ett tehus? Ser bort mot disken och där står ägaren och gör kaffe i en liten kanna som värms över en gaslåga. Jag anar vad som komma skall. Snart kommer ägaren att dyka upp vid vårt bord och förklara för mig och Tommy att vi också måste prova kaffet – och lägga till att det var en ukrainare som införde kaffet till Europa.

Och, efter en stund glider han fram till vårt bord med en liten bricka och fyra små koppar och förklarar just det; att vi har en ukrainare att tacka för att vi dricker kaffe i Europa. Han gör också tillägget att det passar utmärkt till ukrainsk konjak (inget krånglande om att den unge mannen hämtat en flaska och ställt på bordet – de må ha en tendens till att ta livet av varandra i Ukraina – men är på ett plan väldigt civiliserade).

Det märks på ägaren att han förväntar sig att vi ska ställa frågor, men den unge mannen och den stadiga damen är koncentrerade på att försöka få mig att anta deras syn på Ukrainas historia – och jag på att försvara och förklara mig.

Ställd inför vårt av olika orsaker uppkomna ointresse drar ägaren sig tillbaka.

Men han hade förstås rätt. Det som förvånade mig var att han inte också sa att att det var en man från trakten av Lviv som introducerade kaffet i Europa. Vilket hade varit sant. Kanske.

Jerzy Franciszek Kulczycki föddes 1640 i det lilla samhället Kulchytsi i Lviv-regionen. Han var först i polsk tjänst, men kom senare att hamna i Wien och i habsburgsk tjänst. Kulczycki  visade stort mod under turkarnas belägring av Wien – han tog sig igenom turkarnas linjer för att få kontakt med Jan Sobieskis armé, fick kontakt med dem och kunde återvända med det besked som fick Wien att fortsätta hålla ut. (Även Jan Sobieski har – förstås – med Lviv att göra. I staden finns ett av Ukrainas få barockpalats, och det tillhörde familjen Sobieski, en hel del av de fördrag och traktat som gällde nuvarande västa Ukraina har genom historien förhandlats fram och undertecknats där).

När turkarna bröt belägringen av Wien och flydde, lämnade de allt efter sig – även kaffebönor. Det sägs att Kulczycki var den ende som visste hur de skulle användas, och att han var den som öppnade Europas första kafé … i Wien. Om han verkligen var först är lite omstritt – dock inte i Lviv.

Omstridd där på tehuset är dock min syn på Ukrainas historia. För våra judiska värdar definieras allt som hänt deras folk i Ukraina landets historia. Och det gäller alla folkgrupper i landet, och de är fortfarande många. Skrapa på en ukrainare och du hittar ofta en polack, en tysk, en ryss, eller en serb (Katarina den stora flyttade in dem för att de skulle kolonisera delar av det som varit kosackernas land).

Om jag skrapade lite på en ukrainare under resorna visade det sig oftast att han definierade sig efter den plats han bodde på; Kiev, Lviv, Odessa, eller en bondby utanför Ivano-Frankivsk. Så typiskt för en nation som aldrig riktigt varit sin egen; människor definierar sig efter plats, tro eller etnisk tillhörighet.

Det är då det blir lättare att ta kål på de andra, de som kommer från andra platser – eller som skiljer sig från en själv av andra skäl, och ingenstans hade jag mött ett land där klyftan var så stor mellan stad och land. Även det hade historiska rötter.

Fattiga bönder

I det Galicien där Lviv alltid varit centrum bestod den landägande adeln, szlachtan, under det långa polska herraväldet ursprungligen av en mängd nationaliteter; polacker förstås, men också tyskar, moldavier, rumäner, böhmare, judar och en och annan tartar. Det fanns också några få rutener – dagens ukrainare. Men de flesta av ukrainarna framsläpade sina liv som fattiga bönder, daglönare eller livegna. De levde som djur, och när de gjorde uppror – vilket de ofta gjorde – förintade de allt i sin väg; män, kvinnor och barn. Under några sekel var det så att ukrainare bara fick bo på en enda gata i staden. Mångkulturen i städerna byggde på ukrainskt trälande på åkrarna.

Våra två värdar tar som exempel på den ukrainska antisemitismen upp ryttarstatyn av kosackhövdingen och nationalhjälten Bogdan Michajlovitj Chmelnytskyj. Den står i Kiev, framför Sanka Sofias katedral. Ursprungligen var det tänkt att hästen skulle trampa ner en polsk adelsman, en katolsk präst och en jude. För den ryske tsaren – som tog initiativet till statyn – var Chmelnytskyj mannen som befriade ukrainarna (och därmed senare gjorde det lättare för ryssarna att förslava dem). Lite mer försiktiga ryska byråkrater såg dock till att det blev en mer normal ryttarstaty.

Där står han än i dag. Och våra judiska värdar har rätt –  Chmelnytskyjs bondehärar mördade mängder med judar. Men också mängder av andra människor. När kosackhövdingen Chmelnytskyj inledde upproret mot det polska väldet 1648 dränktes landet i blod. Ett ögonvittne beskriver förödelsen:

”Överallt där de fann medlemmar av szlachtan, kungliga ämbetsmän eller judar, dödades de alla, även kvinnor och barn. De plundrade judarnas och adelns herrgårdar, brände ner katolska kyrkor och mördade prästerna, ingenting lämnades levande eller helt. Det var ovanligt att träffa på en man vars händer inte hade dränkts i blod.”

Men polackerna och szlachtan slog tillbaka. Den polske magnaten Jeremi Wiśniowiecki, som hade en egen armé på 6000 man samlade adeln, städernas rikaste invånare och judarna och inledde ett blodigt korståg mot kosacker och ukrainska bönder. By efter by ödelades i västra Ukraina. Även Wiśniowieckis armé mördade kvinnor och barn, dock ofta först efter att offentligt ha torterat dem.

Motståndaren skulle förintas, utplånas. Det fanns alltid andra folkslag man kunde flytta in för att bruka jorden.

När jag skriver det här ser jag i nyhetsflödet hur EU:s utrikeskommissionär uttalar sig om att sedan kriget i Ukraina började har EU:s medlemsländer betalat 350 miljarder kronor till Ryssland för energileveranser. Samtidigt har Ukraina fått vapen och militär materiel från EU till ett värde av tio miljarder kronor.

Ingen i omvärlden bryr sig i verklig mening om ukrainare, de betraktas som en förbrukningsvara i det geopolitiska spelet och i stormakternas maktkamp.

Och för att överleva har de olika befolkningsgrupperna i Ukraina valt att luta sig mot än den ena, än den andra stormakten – vilket gjort att de ofta kommit att också börja avliva varandra. Valen om vem man skulle alliera sig med gjordes ofta i ren och verklig desperation – utgången var aldrig given.

Till slut kommer stora delar av de ukrainska kosackerna att ställa sig under tsarens beskydd för att inte helt slaktas av polackerna – och det leder till en utveckling där Peter den store år efter år skickar dem ut i strid för det ryska imperiet. Förlustsiffrorna är enorma. Kosackregementena uppvisar årligen förlustsiffror på 70 procent.

Och när ryssen knäckt kosackerna fanns det ingen kraft kvar som kunde skydda de ukrainska bönderna och sakta drivs de tidigare fria bönderna in i livegenskapen – just det som de vill undkomma när de gjorde uppror mot polackerna.

”Problemet är inte att Gud spelar tärning, det är att han inte låter oss se vad han slår”, konstaterade Stanisław Lem dystert. Han blev känd för världen som en polsk författare, men han föddes i Lviv i en välbärgad judisk familj – och lyckades överleva den tyska ockupationen av staden under andra världskriget.

Han lyckades också överleva den sovjetiska ockupationen av staden, och hörde därmed till den lilla grupp på några hundra judar som överlevde i en stad där en fjärdedel av invånarna var judar, alltså ungefär 75 000.

Stalins säkerhetstjänst

Och i förintandet av judenheten i Lviv ser vi tydligt de mekanismer jag talar om. 1939 styckar Stalin och Hitler Polen, västra Ukraina och Lviv blir ryskt. Säkerhetstjänsten NKVD:s närvaro blir snabbt märkbar – och leder till hat mot judar. NKVD:s ledning har medvetet bemannat sina enheter i staden med så många judar de kan hitta – kring sekelskiftet och efter första världskriget har det förekommit pogromer – alltså räknar man med att judiska NKVD-män inte kommer att visa någon misskund när operationerna inleds för att rensa Lviv på varje tänkbar motståndare till det sovjetiska väldet. 400 000 människor från regionen kommer att deporteras till Sibirien. NKVD väljer ut de ledande personerna i staden och samhällena runtomkring. Politiker, affärsmän, höga ämbetsmän. Väldigt många av de som blir infösta i boskapsvagnar för att transporteras bort som ”fiender till folket” är judar.

I de delar av Ukraina som Sovjetunionen redan kontrollerade hade då sex miljoner ukrainare dött av svält i början på 1930-talet under den kollektivisering av jordbruket som Stalin beordrat. Holodomor som denna utplåning av män, kvinnor och barn kallas lade åter delar av landet öde.

När Tyskland angriper Sovjetunionen tvingas Röda armén retirera från Lviv. Som en avskedshälsning avrättar NKVD på några dagar 10 000 personer, många är judar som arresterats – men ännu inte deporterats.

Och när tyskarna intar staden inleds den verkliga förintelsen av judenheten. Ryssarna dödade på grund av klass, nazisterna gör det på grund av ras.

Det är några av ättlingarna till de få överlevande vi sitter med i tehuset. De verkar få en slags inre styrka av att tro att just deras folk är utvalt att alltid vara offer för historiens allra mest onda krafter. Jag förstår det på sätt och vis.

Men ändå har de fel om historien. De tillhör en folkgrupp i ett geografiskt område som skulle kunna vara ett av världens rikaste.

Men som just på grund av geografin aldrig tillåtits bli det.

När vi skiljs från den magre unge mannen och den bistra damen är de uppenbart dystra. Det har inte hjälpt att jag under slutet av samtalet om och om igen försökt förklara att jag är väldigt medveten om det judiska folkets lidanden i Ukraina, och att min hjärna ibland värjer sig mot allt det jag läst i frågan, jag vill inte ta in det. Men det innebär inte att min hjärna slutar fungera, om det är något man lär sig av Ukrainas historia är det att man inte får låta känslor ta överhanden. Andra kommer alltid att utnyttja det.

När jag avrundar det här avsnittet har jag i nyhetsflödet sett hur Zelenskyj under dagen videotalat till Spaniens parlament och till EU-parlamentet. Mycket stora känslor spelas upp från videoskärmen.

Samma dag framträder Rysslands utrikesminister Lavrov på en presskonferens. Lugn, med samma sorts sardoniska leende som sin husbonde Putin, besvarar han frågorna. Inga stora känslor. Han kan sin historia. Han vet hur det går. Han vet att det egentligen inte spelar någon roll om ryska soldater genomfört massakrer i Butja.

Det som spelar roll är vem som vinner till slut.

(Nästa avsnitt: Vad är en kosack? Och har det någon betydelse om ett folk är omgivet av barrträd eller lövträd?)

https://www.youtube.com/watch?v=r23aYe0Mw1w