Det talas ibland om att ett bidragstak ska införas i Sverige – för att människor ska välja arbete istället för bidrag. Själv har jag aldrig fattat att det valet finns.

Varje gång det talas om sådant lyckas medierna uppbåda något i deras ögon särskilt ömmande fall som ska bevisa att bidragssystemen inte får – eller kan – förändras.

Men nu börjar det tydligen bli ont om vad som journalister anser vara användbara exempel – och då tar man till de oanvändbara.

TT skickade nyligen ut en artikel som handlade om ”Erik” och hans familj. Han har fru och fyra barn.

Erik är sjukskriven – som det verkar för evigt. Han förklarar det med att han ofta är för deprimerad för att kunna arbeta. Och har han haft ett arbete har depressionen gjort att han sovit så djupt att han inte hör väckarklockan, och därmed missar att gå till arbetet – och ja, ni förstår då varför Erik aldrig har haft en anställning som varat mer än ett år.

Skulle jag ställa någon diagnos på Erik vore det utmattningsdepression – han har nämligen satt fyra barn till världen, och sådant tar ju på krafterna för en del.

Eriks fru har förstås varit delaktig i barnalstrandet, och jag gissar att även hon drabbats av utmattningsdepression – eftersom inte heller hon arbetar.

Erik förklarar i intervjun att det är ett evigt sjå med barnen – två sägs ha olika former av autism, och ytterligare ett barn har anknytningsproblem (möjligen lite märkligt eftersom båda föräldrarna konstant verkar vara hemma).

I vilket fall är Erik mäkta upprörd över att bidragsnivåer kan komma att sänkas och bidragsformer kanske förändras.

Då klarar sig nämligen inte Erik och hans familj – som helt lever på bidrag.

När hyran och elen är betalda återstår i dag 21 200 kronor för familjen varje månad – och det är nätt och jämnt det går ihop, menar Erik.

Jag ska inte komma med snusförnuftigheter om det okloka i att sätta fyra barn till världen om man anser sig sakna förmåga att arbeta (och därmed försörja dem), eller påpeka att är man två vuxna hemmavarande i hushållet har man gott om tid att på ett förnuftigt sätt hantera inköp, laga mat, och om så är lappa och laga kläder, och vad som nu än kan behövas – men jag undviker det eftersom jag tror att Erik inte är riktigt förmögen att ta till sig ett sådant resonemang.

Brunnit i proppskåpet?

Alexandra Pascalidou har gått till storoffensiv i tidningar, teve och på sociala media nu i semestertider; antagligen för att försöka återerövra en mer synlig plats. Hon har kommit lite på undantag de senaste åren och aldrig riktigt lyckats återhämta sig från avslöjandena om plagiat.

Först i offensiven kom inslaget i Svt där Alexandra förklarade att hon under sin vistelse i Grekland tvingats fly från Aten till ön Patmos därför att:

– Då var det drygt 40 grader i Aten. Betongen brann, det var helt galet! Jag har bara sovit tre timmar i natt.

Låt oss inte diskutera huruvida betongen brinner när det är 40 grader varmt. Eller om den korta sömnen beror på att hon sägs ha träffat en ny kärlek. Låt oss istället prata om ifall 40 graders värme är exceptionellt i Aten.

10 juli 1977 var det 48 grader i Aten.

47,5 grader 26 juni 2007.

46,1 grader 25 juli 2007.

Man kan ju fråga sig vad Alexandra skulle sagt om hon rapporterat i Svt 1977?

”Parthenon smälter”?

Nu kan man givetvis diskutera hur mycket medeltemperaturen stigit de senaste årtiondena i Grekland. Men det är inte det Alexandra gör. Hon vill skapa hysteri och sensation.

Skulle hon vilja diskutera långsiktiga förändringar är det svårt. Sedan 1978 är det bara två mätstationer i landet som kontinuerligt kunna rapportera tillförlitliga mätserier.

Innan 1978 är underlaget ännu skakigare.

Ändå hävdes det att medeltemperaturen sett över året stigit 1,7 grader sedan 1978.

Sanningen är att det inte finns data om detta – till exempel för de senaste 100 åren. Det finns enskilda högsta- och lägstatemperaturer noterade på olika håll i landet, det finns mätserier – men som sagt inte några kontinuerliga, och därmed tillförlitliga så att man kan resonera kring klimatförändringar i Grekland. Jag lyssnar gärna på vetenskapen, men om vetenskapen inte har några data att utgå ifrån, vad gör man då?

Efter sin insats som meteorolog och klimatforskare kände sig Alexandra också tvungen att förklara varför det brinner i Grekland.

Det gör hon i en tweet som är lite kryptisk.

”Bakom alla bränder döljer sig en en mänsklig hand. En manlig hand.”

https://twitter.com/pascalidou/status/1683067945293955073

Hon känner sig senare i tråden vara tvungen att förklara vad hon menar.

”Du missförstår min tweet. Jag älskar män. Och jag njuter av livet och är lyckligare än på länge. Detta handlar om att många bränder är anlagda och där gärningsmännen gripits i Grekland är de just män.”

Alexandra kör alltså med två förklaringsmodeller.

Ibland är det klimatförändringarnas fel att skogar brinner i Grekland.

Ibland är det manliga pyromaners fel.

Ibland är Alexandra miljöaktivist.

Ibland är Alexandra feminist.

När det gäller att det skulle röra sig om mordbränder i många fall hävdar också grekiska myndigheter att så är fallet. Efter de stora skogsbränder som förhärjade Grekland 2007 häktades 61 personer som misstänkta för att ha anlagt bränder. Man bör dock notera att det fanns en del kvinnor bland de som senare befanns vara skyldiga.

Givetvis kan man diskutera om det som sker i Grekland beror på klimatet, eller på pyromaner – eller på att man i landet helt enkelt inte hanterar naturen på ett sådant sätt att skogsbränder kan minimeras, och att också på att släckningsarbetet är oorganiserat.

Men Alexandra är inte intresserad av rationella diskussioner som gör att man kan förhindra och begränsa katastrofer.

Hon är intresserad av att måla upp katastrofer, spela på känslor.

Vems huvudstad?

Andra som inte är intresserade av rationella diskussioner är skribenterna på Aftonbladets ledarsida. I dagarna fick Jonna Sima till en intervju med Alexandra där hon fick förklara för oss vad som kännetecknar Rinkeby_

– Det här är Sveriges arbetares huvudstad. Så här ser svensk arbetarklass ut.

I Rinkeby är arbetslösheten 25,2 procent.

Genomsnittet i hela Sverige är sju procent.

Det råder brist på arbetskraft i mängder av branscher i Sverige. Den som inte har jobb måste slita hårt för att undvika att få en anställning.

Och det är kanske det slitet som Alexandra ser som ett arbete – och i så fall har hon rätt; Rinkeby är Sveriges arbetare huvudstad. Där sliter man om så behövs i treskift för att inte ta ett jobb.

Ett livsfarligt jobb?

Det dör cirka 4000 personer årligen genom drunkningsolyckor.

Få toppar nyheterna i västvärlden.

Men när Tafari Campbell – som var Barack Obamas personliga kock – drunknar under en tur med sin paddelbräda kör till och med BBC, CNN och Washington Post det som en toppnyhet.

Det märkliga i sammanhanget är att även den person som var kökschef under Bill Clintons tid i Vita huset dog genom drunkning. Det var Walter Scheib, som gav sig ut på en vandring i New Mexiko 2015, försvann och återfanns åtta dagar senare drunknad i en liten damm i botten på en ravin.

Campbell arbetade i Vita husets kök under Obamas tid som president, och när Obama lämnade sin post tog han Campbell med sig, och denne blev familjens personliga köksmästare.

Jag är osäker på om det visar att Campbell var en framstående kock – Obama hade en märklig syn på mat. Han gillade fransk senap till sin hamburgare, och den ”chili” som är hans favorit är gjord på kalkon, ett gammalt familjerecept brukar han hävda.

Under sin tid i Vita huset gjorde Obamas PR-stab allt för att skapa bilden av en familj med sunda kostvanor.

Det påstods att mycket av grönsakerna kom från en köksträdgård som Michelle Obama anlagt vid Vita Huset. Men den anlades av Rene Verdon som var kökschef under John F Kennedy. När Lyndon B Johnson blev president sade Verdon ganska snabbt upp sig – den utlösande faktorn var att LBJ vill att Verdon skulle tillaga en puré på kikärtor, alltså hummus.

Fast egentligen var det inte heller Verdon som anlade den där köksträdgården, utan den första skapades av Eleanor Roosevelt.

Men det visar hur kort medias minne är – eller att de inte bryr sig. Ingen verkar ha ställt frågan till Barack och Obama: ”Men hörni, odlat grönsaker har man ju gjort i kring Vita huset sedan 1945”.

Det är det där lilla småljugandet även om struntsaker som är lite märkligt – och som kännetecknade Obamas tid i Vita huset.

I intervjuer i amerikanska tidningar om sin kostvanor och sin livstil framställer sig alltid Obama som sundheten själv. Fyra ägg till frukost, lite nötter under dagen, magert kött och grönsaker på kvällen.

Men den som läser reportagen från Obamas turnéer under kampanjerna för att bli president möter en Obama som inleder dagen inte med fyra ägg utan med fyra donuts, och det skulle vara rejält med glasyr på dem – och han krävde också alltid att det skulle vara rikligt med strössel på dem. Rosa strössel – det var viktigt. Pizza fungerade ständigt som bränsle under resten av dagen, och det skulle vara tunnbottnad pizza, så den kunde vikas och tryckas in snabbt i munnen. Inget krångel med kniv och gaffel.

Jag kan kanske tycka att det är lite märkligt att Campbell inte gjort några större avtryck som kock. Hans mesta uppmärksammade insats verkar ha varit att han hjälpe Obama att brygga öl – och de gånger Obamas uttalat sig om honom var det genom att säga att han ”var som en medlem i familjen”, och ”bra på att skapa gemenskap”.

Mer av en trivselfaktor alltså.

Orsakerna och omständigheterna till själva drunkningsolyckan är fortfarande oklara. Kvällen då Campbell gav sig ut på sin paddelbräda i den lilla viken utanför familjen Obamas sommarhus i Marthas Vineyard låg vattnet stilla. Ett vittne har berättat att Campbell verkade ha förlorat balansen, ramlat i vattnet och sedan kämpat för att hålla sig ovanför vattnet men inte lyckats. Kroppen återfanns på 2,5 meters djup, och Campbell verkar inte ha varit förankrad vid sin bräda.

Joe Bidens son Hunter är är ständigt närvarande i kampen om vem som ska bli USA:s president, mycket kanske på grund av alla de där åren han var så frånvarande på grund av att han var hårt drogad av sprit och varje narkotiskt preparat som någonsin tillverkats. Skulle det komma fram att han sniffat thinner också skulle ingen bli förvånad.

Bilder från den tiden dyker fortfarande upp i debatter och i nyhetsflödet – bilder från den där laptopen som media och FBI påstod sig inte kunna koppla till Hunter. Men numera är det bevisat, och självklart vill – och bör – president Bidens fiender använda materialet för att misskreditera Joe.

Senast var det för fem dagar sedan när en tjänsteman i USA.s skatteverk skulle svara på frågor om Hunter Bidens affärer.

Republikanen Marjorie Taylor Greene visade upp foton där en naken Hunter poserade med likaledes nakna damer, och av alla bilder att döma verkade Hunter och damerna stå på mycket vänskaplig fot med varandra, fast det är väl inte fötterna man tittar mest på när man betraktar bilderna. Möjligen var Hunter och damerna inte vänner på riktigt, utan Hunter hade köpt deras sexuella tjänster – det var egentligen det Marjorie ville ha klarlagt, och hon ville att mannen från skatteverket skulle ge sin åsikt om ifall Hunter då hade brutit mot federala lagar, genom att betala flygbiljetter för att de prostituerade skulle kunna ta sig till honom – och därmed korsa delstatsgränser.

Tjänstemannen ville inte svara på den frågan, och ansåg att den låg utanför hans kunskapsområde, men han kunde bekräfta att de 150 000 kronor Hunter gjort avdrag för såsom gällande ett medlemskap i en golfklubb egentligen var ett avdrag för att Hunter skulle få gå med i en sexklubb. Inte så avdragsgillt, enligt mannen från skatteverket.

Förhöret gällde två tjänstemäns avslöjanden av att skatteverkets tidigare utredningar av Hunters affärer genomförts på ett mycket skonsamt sätt för Hunter, för att inte genera pappa presidenten.

Nu väntar för Hunters del ett om möjligt än besvärliga kongressförhör – en av hans forna affärspartners väntas vittna om alla de gånger Hunter förmedlat kontakter mellan Joe och oligarker.

Som om det inte vore nog ryktas det om att en ukrainsk oligark är beredd att presentera bevis på stora utbetalningar till både far och son Biden. Det rör sig om miljontals dollar.

Det är inte konstigt att kokain nyligen hittades i Vita huset efter det att Hunter varit där på ett av sina många besök. Hunter lär behöva hjälp att hålla humöret uppe med tanke på de ständiga avslöjandena om hans – och pappa Joes leverne.

Moderater och mordiska muslimer

Men det inte bara i den amerikanska politiken prostituerade spelar en framträdande roll – det verkar vara på det viset i Sverige också. Men här nöjer de sig inte med att ha sex med politikerna, de ägnar sig själva åt politik, som Zainab Sattar Rustum som för några månader sedan dömdes för att ha sexutpressat den moderate riksdagsmannen Kjell Jansson. Hon ville ha pengar och nya silikonbröst för att inte berätta för omvärlden om vad Kjell tyckte om att göra med henne.

Straffet blev inte så värst kännbart eftersom Zainab nyligen sågs demonstrera i Stockholm.

Fast när jag ser filmklippen med henne tänker jag att tiden i häkte och rättegången trots allt måste ha tagit hårt på henne. Sexutpresserskan, som kanske är mest känd under sitt artistnamn Kurdiska Bävern såg inte alls ut som på sitt Tinderfoto. Hon verkade ha åldrats 20 år sedan hennes försök att få nya lösbröst avslöjades, och då har det inte förflutit mycket mer än ett drygt halvår.

Vad demonstrerade då den Kurdiska bävern mot? Jo, hon var på plats för att protestera mot irakiern Salwan Momikas koranbränning, och vräkte ur sig hotfulla ramsor:

– Du ska bli utlämnad till Iran, till Irak, de ska hänga dig här, du ska bli avhuggen, det är det du ska bli. Din lilla import!.

Som ni förstår verkar den Kurdiska bävern inte riktigt vara säker på var hon själv befinner sig, eller var Salwan borde avrättas, men hon har kanske väldigt flytande uppfattningar om det mesta, och då även om geografi. Hennes oförmåga att skilja på rätt och fel är välkänd och visar sig i hennes brottsregister som är långt som profetens skägg; snatteri, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, misshandel, olaga frihetsberövade, grov misshandel, vållande till kroppsskada, förgripelse mot tjänsteman, våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman, narkotikabrott, och ringa narkotikabrott.

Straffet för utpressningen av moderaten Kjell blev bara några månaders samhällstjänst, kanske är det avtjänande av detta som slitit så hårt på den Kurdiska Bävern att hon åldrats i förtid. Chocken det innebar att utföra några vanliga hederliga dagsverken fick henne att åldras i förtid.

Federley flintis?

Fredrick Federley har slitit hårt för att komma tillbaka i offentligheten sedan han tvingades avgå från sin plats i europaparlamentet efter att det kommit fram att han haft en relation med en brutal pedofil som dömts för barnvåldtäkter.

Kanske har han inte bara slitit hårt genom att dra i alla trådar han har till journalister, politiker och PR-folk, kanske har han också slitit sitt hår i förtvivlan över att det inte gett så mycket resultat. Numera verkar nämligen Federley ha blivit i stort sett skallig.

Till bekanta i Dala-Floda har han dock anförtrott att det är stressen som orsakat håravfallet.

Må vara att Federley tappar håret, han tappar dock inte kontakten med gamla partners. När jag studerar fotona från Pride-tåget i Dala-Floda som gick av stapeln i början på juli – vem tycker jag mig då inte skymta i leden några rader bakom Federley om inte dennes gamle partner – också känd som Björbopedofilen. Om det är så, måste väl frågan ställas om vilken relation de har i dag – man kan nästan misstänka att de är ett par igen.

Tänk er att det avslöjades att Svt:s manlige julvärd för året hade köpt nakenbilder av en 17-årig ung man som använde pengarna för att finansiera sina droginköp.

Just som jag skulle skriva att det nog skulle bli ett ramaskri, inser jag att det kanske inte alls skulle bli det – vi är ju ganska härdade när det gäller vad kändisar och teve-profiler gör på sin fritid.

Och det borde britterna också vara. Ändå har det blivit totalt medialt kaos och stor uppståndelse när det avslöjades att Huw Edwards hade betalat sammanlagt omkring 400 000 kronor till en 17-årig drogberoende ung man för att få nakenbilder där ynglingen poserade.

Nu väger väl Huw Edwards lite tyngre än en julvärd i svensk teve. För vi har ingen riktig motsvarighet till Edwards. Han har under mer än 20 år utvecklats till ett av BBC:s viktigaste nyhetsankare – och till exempel varit den som lotsat tittarna genom stora händelser i kungahuset som drottning Elisabeths död, och kung Charles III:s kröning, och han ledde också kanalens senaste stora valvaka.

Han har också den fjärde högsta lönen på BBC och drar in närmare sex miljoner kronor om året.

När tidningen The Sun släppte nyheten om nakenbilderna var Huw Edwards inte namngiven, och efter fem dagars spekulationer klev Edwards fru fram och förklarade att det var hennes man som The Sun hade skrivit om – och att han nu var intagen på sjukhus för psykiatrisk vård på grund av rabaldret kring avslöjandet.

Frun avslöjade namnet för att hon inte ville att andra personer på BBC skulle drabbas av misstankar om att vara den person The Sun pekat ut.

Kontakt med psykologer är nu i och för sig inget ovanligt för Edwards – han har själv i intervjuer berättat om sin många och långa depressioner.

Det som hänt de senaste dagarna är att förvirringen ökat kring vad Edwards egentligen gjort.

Polisen har lagt ner alla förundersökningar och säger att inget brott har begåtts.

BBC har återupptagit en utredning för att se om Edwards brutit mot sitt anställningsavtal och mot företagets personalpolitik.

The Sun har förklarat att de aldrig hävdat att Edwards gjort något brottsligt – men har samtidigt lämnat över en omfattande dokumentation till BBC, med icke publicerat material om Edwards.

Många av Edwards kollegor har ställt upp till försvar för denne och menar att det rör sig om grundlösa skandalskriverier och personförföljelse. Men det betyder ingenting – på BBC brukar man sluta leden för att skydda kända och perversa kollegor, och omgivningen tystar ner rykten – även om de mest brutala övergrepp.

Jimmy Saville var programledare i flera av BBC:s radioprogram och ledde senare länge bolagets teveprogram Top of the Pops – och medverkade dessutom i mängder av andra program. Hans karriär inleddes redan 1958 och sträckte sig i princip fram till hans död 2011. Redan på 1960-talet började det ryktas om att Saville förgrep sig på barn, och det viskades även om våldtäkter. Allt tystades ned. Först ett år efter Savilles död kom sanningen fram, och man räknar med att det finns minst 300 kända offer för Saville. Utredningarna som inleddes kunde visa hur ledande personer på BBC lagt locket på när anklagelser riktades mot Saville, och undersökningarna visade att han också hade mäktiga vänner och beskyddare inom den brittiska sjukvården och rättsapparaten.

Utredningarna om Saville kom att rikta strålkastarljuset mot Rolf Harris – en annan BBC-stjärna – som också visade sig ha begått övergrepp som tystats ner. Han dömdes 2014 till fängelse i fem år och nio månader för tolv fall av övergrepp mot flickor och unga kvinnor i åldrarna 13 till 19 år.

Men BBC är inte ensamma om skandaler av det här slaget. Konkurrenten ITV upplevde i juni i år en egen skandal, som ännu inte är riktigt är över. Då lämnade den populäre Philip Schofield jobbet som programledare för ITV:s ”This Morning”, bolagets slagskepp i kampen om dem som tittar på teve på morgonen och förmiddagen. Schofield drog sig tillbaka efter avslöjandet att han haft en affär med en yngre manlig kollega på kanalen – och Schofield befann sig vid tiden för affären i ett 30-årigt äktenskap.

Men redan månaderna dessförinnan hade Schofields ställning försvagats eftersom Holly Willoughby – hans partner som programledare – var förbannad för att Phil inte informerat henne om att hans bror Timothy stod inför rätta anklagad för elva fall av pedofila övergrepp mot en skolpojke – något han befanns vara skyldig till.

När det gäller Schofields eget fall – alltså förhållandet med en mycket yngre manlig anställd – inleddes det egentligen redan när den yngre mannen var 15 år. Då träffades de två när Schofield höll ett föredrag på pojkens skola.

Schofield höll kontakt med pojken efteråt, och såg till att denne fick praktisera på ”This morning” och han fick senare också en anställning. Schofield har frenetiskt förnekat att det rört sig om grooming, och sagt att relationen inte blev sexuell föränn den yngre mannen fyllt 20 år.

I efterspelet till avslöjandet om Schofield har det visat sig att ITV:s chefer har betett sig precis som chefer alltid verka ha gjort hos konkurrenten BBC. Man låtsas inte om det som pågår, man ser till att det tystas ned.

Frågan är förstås varför.

Expo är organisationen som är orsaken till att människor i Sverige alltmer handlar på nätet. Den som brukar handla i en fysisk butik riskerar ju att någon gång under sina inköpsrundor hamna bredvid en person som är kritisk mot svensk invandringspolitik, det är heller inte alldeles omöjligt att den som står där i kön till kassan hamnar framför eller bakom en riksdagsman från SD eller någon som Hanif Bali. Om detta inträffar kan man vara rätt säker på att man snart i Expo får läsa att man synts i sällskap med en känd ”nazist”, ”rasist” eller ”fascist”. Och så får man tillbringa fikastunderna mol allena på jobbet ända fram till pensionen.

Nu har Expo skaffat sig en ny styrelseordförande – Anne Ramberg – som tidigare varit generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund, och Expo förklarar i ett pressmeddelande att Anne ”har lång erfarenhet av ledarskap och har haft tunga uppdrag inom det rättsliga fältet, både nationellt och internationellt.”

Men vem är Anne egentligen, och vad kan vi vänta oss av henne som styrelseordförande i Expo?

Jag tror inte hon funderar så mycket på det själv där hon sitter på sitt sommarställe utanför Vänersborg. Hon tänker inte så mycket, hon drivs av känslor har hon förklarat i intervjuer. Vilket gör att vi väl får anta att hon sitter där och liksom bara "känner" olika saker på sina 52 tunnland. Där finns hundratals ekar, tre dammar med näckrosor och tre rejäla hus. Kanske har hon skaffat sig ett stort sommarställe för att kunna inhysa papperslösa, som är en grupp hon månar om? Kanske i så fall inte bara på grund av att hon tycker synd om dem, man får anta att Anne kan behöva hjälp med att klippa de enorma gräsmattorna som alltid är välskötta.

Om man ska tro personalen på Annes gamla jobb som generalsekreterare i Advokatsamfundet är hon bra på att sätta andra i arbete, så att de till och med utför de uppgifter som det förväntas att hon själv ska utföra. Men det har nog varit nödvändigt, hon har ofta haft annat för sig – som att prova klänningar och dräkter hos sina skräddare (ja, det ska vara plural, ni tror väl inte Anne håller sig med bara en skräddare), och när man sökte Anne på jobbet, och hon ingenstans stod att finna, var ett stående uttryck ”hon är väl och får någon kjol fållad nu igen”. Kjollängden ska förstås vara anpassad till tidsandan, precis som åsikterna.

Men det ska vi inte hålla mot henne, en generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund ska vara representativ.

Anne själv har dock alltid varit noga med att betona att hon är som alla andra, en kvinna av folket. Det spelar ingen roll att hon växte upp på Östermalm, hon hade minsann inte en lätt barndom.

Pappa var officer i flottan och var ofta borta, men ibland kom han hem och hade köpt med sig oxfilé från Finland (där den var billigare). Då blev det fest hemma hos Anne.

Även Annes mamma fick känna av de svåra villkor familjen levde under. Anne har berättat att mamman alltid promenerade när hon skulle till NK, och undvek att ta spårvagnen.

Anne har också i en intervju berättat att hennes föräldrar inte hade råd att ge henne den där ”Bogner Wager-jackan som alla andra hade”.

Det är en sådan uppväxt som gör att vi kan förstå den sympati och omtanke Anne visar alla ungdomsrånare i Sverige – ni vet killarna från orten med frånvarande farsor, killarna som rånar andra ungdomar på deras jackor. Anne läser notiserna och tänker: ”Det kunde ha varit jag”. Ja, inte den som blev rånad alltså, utan den som utförde rånet. Annes farsa var ju frånvarande, och hon hade inte rätt sorts jacka.

Annes sympati för ungdomsrånarna (och alla andra brottslingar från orten) har visat sig genom hennes hårda kamp mot alla som på något sätt kopplar gängkriminalitet till invandring.

Välfärd åt alla de andra, de som hit vandra

Annes omsorg om flyktingar visade sig 2016 under det stora inflödet av flyktingar. Många ställde sig frågan hur Sverige skulle klara av att ta emot 100 000-tals människor. Men Anne visste. Det vara bara att ”göra avkall på välfärden” förklarade hon i en intervju i Sveriges Radio:

Jag kan reagera över att politiker, från alla partier, säger att vi måste värna vår välfärd. Det är klart att vi måste göra. Jag inser också att alla de gamla människor som jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer som också tar sjukvård och skolor i anspråk.

Men det är nog på det viset att humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd.

Alltså, var man gammal, sliten och utarbetad fick man maka på sig. Andra skulle få del av det man arbetat ihop. Och det skulle ske i ”humanismens” namn.

Det är möjligt att Anne gjorde avkall på sin egen välfärd. Vem vet? Kanske gjorde hon sig av med en av sina skräddare. Kanske flyttade hon till en mindre lägenhet än den för 25 miljoner som hon bodde i. Och pengarna som blev över skänkte hon sedan till någon organisation som hjälper flyktingar.

Kanske.

Fast det pratas i hennes omgivning om att Annes pärlhalsband har blivit både längre och större de senaste åren, men om det är dit pengarna gått ska vi inte hålla det mot Anne. Det är antagligen hennes sätt att visa alla muslimer som kommer till landet att de också är välkomna, typ: ”Titta, jag har också en misbaha”.

Misbaha?

Ja, det är ett muslimskt radband. Lika bra att du lär dig uttrycket. Kan visa sig bli en helt nödvändig accessoar i Sverige framöver.

Anticimex-Anne

Den som hade invändningar mot Annes resonemang 2016 om nödvändigheten av omfattande uppoffringar i humanismens namn, och ville se en mer restriktiv flyktingpolitik fick likt Hanif Bali finna sig i att av Anne bli stämplad som en "brun råtta". Cecilia Hagen hakade på i Expressen, hyllade Annes uttalande, och tyckte det var dags att vi började diskutera hur brunråttorna skulle utrotas.

Och på det här sättet har det fortsatt.

Den som ifrågasatt att Sverige i princip har öppna gränser, eller hävdat att det finns samband mellan kriminalitet och invandring har riskerat att av Anne stämplas som ”fascist”, ”brunhöger” eller något liknande.

Samtidigt har Anne alltid klagat över nivån på debatten i Sverige, som när Åsa Linderborg intervjuade henne:

I dag ska alla ska puttas in i någon matris, i något fack. Det är ointellektuellt, men så vanligt förekommande och fördummar hela samtalet.

Alltså, ”Nobody puts baby in a corner”, som det sägs i Dirty Dancing. Ingen får placera in Anne i något fack där hon inte vill vara. Men Anne får placera in alla andra – i vilket hörn eller fack som helst.

Apropå dirty dancing – när Anne var I 14-årsåldern brukade hon och två vänninor ta sig in på nattklubbarna Bobbadilla och Manzanilla i Gamla stan. Där träffade Anne en tio år äldre libanes, och Anne blev förälskad.

Pappa och mamma var inte så förtjusta i affären, vilket löstes genom att libanesen bjöds hem på middag, och då visade sig sakna förmåga att på ett korrekt sätt hantera alla bestick som dukades fram. Anne har berättat att hon därefter inte såg röken av honom, och själv tyckte hon att det inte ”kändes naturligt” med honom sittande med vid middagsbordet.

Men kanske slocknade aldrig Annes längtan efter en mystisk mörk man från ett främmande land. Kanske har hon sömnlös legat och vridit sig på nätterna och tänkt att någonstans måste det väl ändå finnas en flykting som kan hantera ”fem lager av bestick och glas och servetter” (vilket var den dukning Annes mamma ordnade till vid den där middagen).

Och Anne fantiserar under de där nätterna och tänker: ”Om bara vi öppnar gränserna och släpper in tillräckligt många ska det väl till slut uppenbara sig någon med tillräckligt mycket bordsskick för att  det jag ska tycka det är ”naturligt” att han sitter med vid samma bord som jag”.

I väntan på att det ska inträffa har alltså Anne greppat ordförandeklubban i Expos styrelse, och den kommer hon att svinga mot alla som på minsta sätt kritiskt vill diskutera tillståndet i landet.

Köttstölder, specialbyggda längdanpassade toastolar, operasångerskor som försöker hitta rätt ton när de ska sjunga med kören i klimatkampen, samt en journalist som gillar färgglada drinkar som får påfyllning i kassan, och därför kan bjuda Jan Guillou på några rundor nästa gång de ses på krogen. Han behöver definitivt tröstas efter nederlaget i domstol.

1:a och 2:a plats Jan Guillou & Kajsa Ekis Ekman

Jan Guillou och Kajsa Ekis Ekman träffades för ett tag sedan på krogen Tennstopet i Stockholm och pimplade vitt vin. Vi får anta att det var Jan som bjöd, dels för att han sedan länge är stadd vid kassa, dels för att han är känd för att vilja imponera på sin omgivning med sina föregivna kunskaper om vin – speciellt om det rör sig om kvinnor som är med vid bordet. Jag vet inte riktigt vad Jan beställde in vid det här tillfället, men ett vet jag säkert – ju längre de satt där, desto mindre noga blev Jan med vad kyparen bar fram.

Nästa gång de träffas på Tennstopet kanske det dock blir Kajsa som bjuder. Hon har fått en rejäl påfyllning i kassan efter att ha vunnit över tidningen Arbetaren i tingsrätten.

Tidningen måste betala Kajsa 259 266 kronor i lön för sju månaders arbete. Dessutom måste den slanta upp ett skadestånd på 145 000 kronor, och som om det inte räckte ska Arbetaren också betala Kajsas rättegångskostnader.

Som ni alla vet beror den årslånga tvisten på att Kajsa fick sparken ganska omgående efter det att hon tillsatts som vikarierande chefredaktör för Arbetaren. Skälet var inte att hon misskött jobbet, utan att medarbetarna sade sig vara rädda för henne – hon ansågs till exempel vara transfob. Paniken spred sig i den lilla Arbetaren-flocken eftersom en del av redaktionens medlemmar, liksom många av tidningens läsare, inte riktigt bestämt sig för vilket kön de tillhör. De blev rädda för sin nya chefredaktör.

Men nu har Kajsa 400 000 kronor på fickan, kanske plöjer hon ner dem i sitt eget kommande tidningsprojekt Parabol. Men det blir säkert några kronor över så hon kan bjuda Jan på ett par omgångar på Tennstopet. Men om det är Kajsa som bjuder får nog Jan räkna med att smutta på färggranna drinkar.

Jan själv kanske vid det tillfället inte kommer att vara så noga med vad han häller i sig. Han kommer nog långliga tider framöver behöva döva sin grämelse över att ha förlorat den rättstvist han själv varit inblandad i.

Striden har pågått i flera år. Jan vill dra av för ombyggnaden av sitt hus i Uppland. Han sitter där och skriver, och vill därför beteckna det som sin arbetsplats såsom varande en ”författarverkstad” – och har därför försökt dra av kostnaderna för ombyggnader i huset.

Skatteverket har haft invändningar och tvisten kom upp i förvaltningsrätten. Jan förlorade.

För några dagar sedan kom den upp i kammarrätten. Jan förlorade.

Nu måste Jan därför betala ett skattetillägg på 345 000 kronor, och för detta är Jan mycket ledsen förklarar han i Expressen:

Beslutet förmörkar min midsommar och mitt liv eftersom jag i sociala medier kallas för skattesmitare och parasit.

Att en person som har sisådär en hundra miljoner på banken, och som säger sig vara mycket villig att betala skatt låter sitt ”liv förmörkas” av vad som är snuspengar för honom låter rätt underligt, för att inte säga småskuret.

Kanske uttalade han sig i frågan medan han satt på Tennstopet? Han brukar bli lite gråtmild vid sådana tillfällen.

Vad jag själv grubblar på är en av toaletterna i Jans ”författarverkstad. Ombyggnaden av den hör till de kostnader han ville dra av. Rörde det sig om en toastol som anpassades i höjd? Jan är rätt kort och det kan kanske kännas konstigt att sitta där och dingla med benen, och därför köpte Jan en toastol i barnstorlek? Dessutom – eftersom toaletten ingår i ”författarverkstaden” får vi anta att Jan sitter där och skriver. Han skriver alltid på en gammal skrivmaskin, det kan inte vara så bekvämt att ha den i knät medan man uträttar sina behov – alltså behöver Jan ett litet skrivbord anpassat till toastolens höjd. På sätt och vis känns det ändå därför kanske som en rimlig kostnad.

3:a Annika Strandhäll

Annika Strandhäll har väl aldrig gjort sig känd för att vara en flitig kyrkobesökare – trots sin skenhelighet. Döm om min förvåning när hon i veckan gjorde ett twitterinlägg om sin närvaro på en skolavslutning. Den firades i en kyrka.

Det sades vara hennes barns skolavslutning, och många påpekade i sociala medier att det var väldigt vitt i bänkraderna. Kunde verkligen Annika trivas i en sådan vit och privilegierad miljö?

Tydligen kunde hon det. Själv gissar jag att det var tanken på nattvardsvin som lockade, och jag kan föreställa mig hennes besvikelse när tillställningen avslutades med en utgångspsalm istället för vin. Vi kanske får se Annika i kyrkan fler gånger, och en del av inläggen kommer kanske att författas efter intagandet av nattvarden – vissa vanor är svåra att bryta.

4:a Malena Ernman

Greta Thunbergs mamma operasångerskan Malena Ernman berättar i Ica Kuriren att hon slutat flyga till sina engagemang i ute i världen. Enligt vad hon påstår var senaste gången 2015 – då flög hon till Japan.

Det är klimatskäl som gjort att hon fattat beslutet, säger Malena.

Ett annat skäl kan vara att Malena inte längre är ett väldigt eftertraktat namn i de delar av världen man enklast och snabbast når med flyg.

Om Metropolitan i New York ringer och vill boka Malena i morgon, tror jag att hon snabbt kommer att övervinna sin flygskam.

5:a Anders ”Arga snickaren” Öfvergård

Han blev Arga snickare med hela svenska folket. Ska han nu bli känd som Arga snattaren?

En Ica Maxi-butik har polisanmält Anders för köttstöld.

Anders säger att allt är ett misstag.

Jag säger att vi återkommer i frågan. Än är hela historien inte berättad.

Veckans fem-i-topp-lista över skvaller handlar mycket om normbrytande personer. Det blir bland annat svartsjukedramat mellan två kända homosexuella män, och så avslöjar en officer som utbildar ledare i försvarsmakten sina lite ovanliga sexuella böjelser, och en av Nooshi Dadgostars löjtnanter kommer ut som kalsongsnattare.

1:a Arvid&Ida

Överbefälhavaren för den svenska krigsmakten har i åratal med hjälp av reklambyråer försökt rekrytera i huvudsak icke-heterosexuella personer till försvarsmakten. Ett av de argument Micael Bydén godkänt är att rätten att fira Pride måste försvaras mot utländska fiender. Sedan en tid har han också gett klartecken till att kampanja för rekrytering av andra normbrytande grupper, till exempel heterosexuella personer som är promiskuösa och otrogna mot sin partner. Startsignalen för detta var när han själv – trots att han levde i ett 23-årigt äktenskap – inledde ett förhållande med Linda Staaf, den högt uppsatta chefen på polisens Nationella operativa avdelning (Noa). Nu lever han tillsammans med Linda.

Men försvarsmaktens PR-avdelning låter sig inte nöjas med detta. De har talat med en annan del av statsapparaten – och nu har Sveriges Television hårdlanserat ett befäl i armén som tillhör en heterosexuell subkultur. Det har skett i programmet Gift vid första ögonkastet där Arvid Stark och Ida Lind parats ihop. Arvid pysslar med ledarskapsutbildning i försvarsmakten, och jag grubblar numera ofta på vad som egentligen sägs på de där kurserna. Detta efter att ha lyssnat på ett samtal mellan Arvid och Ida vid köksbordet. De diskuterar sin gemensamma lust att ha sex på ett kanske lite udda sätt.

Jag kan klä in mig i pasta så kan du äta upp mig, säger Ida.

Arvid svarar:

Och jag ser fram emot att tejpa för din mun.

Jag trodde först att Arvid var trött på att lyssna på Idas mindre begåvade uttalanden och floskler, men allteftersom samtalet fortsatte insåg jag att Arvid var med på noterna, han var sugen på sex med en Ida insmetad i pasta – pasta carbonara närmare bestämt; bara han fick dra några varv silvertejp runt hennes mun.

Så vi kan väl anta att alla som har en dragning till mat-bdsm nu har hört av sig till försvarsmakten och vill göra värnplikten. Kanske drömmer de om att få möta fienden inspelade i pasta, risotto eller tacos.

Eller så är det en helt annan sexuell subkultur det rör sig om. ”Pastasex” i amerikanska sammanhang brukar beteckna när män och kvinnor finner njutning i att mannen placerar sin slaka penis på kvinnans ansikte, eller när mannen genomför ett samlag med mjuk kuk (fråga mig inte hur det går till, jag är en enkel flicka från Hallstahammar).

2:a Jonas&Mark

Jag har ju tidigare berättat om hur det strävsamma gamla bögparet Jonas Gardell och Mark Levengood gått skilda vägar. Mark sägs numera ha funnit tröst hos en betydligt yngre man. Det är den 26-årige företagaren och före detta fotomodellen Filip Lamprecht som sägs vara föremål för Marks heta känslor. Mark har förnekat detta på Instagram. Han och Filip är bara goda vänner, enligt Mark. Det är lite svårt att förstå hur Filip hinner med företagandet samtidigt som han framträder så flitigt i teve. 2021 vann han Let´s Dance. 2022 var han med i Klimatkampen, och i år i Hela Sverige bakar.

Det är Filips deltagande i det sistnämnda programmet som gör att jag tror att ryktena om Mark och Filip är sanna. Mark hakade på matsextrenden och gick i igång när han såg Filip baka i teve. Filip var för övrigt en av de två vinnarna i Hela Sverige bakar. Det var hans skicklighet i att baka småkakor som avgjorde – det märktes att han visste vad han gjorde, och Mark tänkte väl lystet: ”Den där killen kan verkligen hantera en finsk pinne”.

Företaget som Filip leder har som motto: ”We put emotions into practice”.

Resten får ni föreställa er.

Men vad har Jonas med det hela att göra?

Vi kan lugnt anta att han blev svartsjuk inför ryktena – det har han blivit tidigare vid liknande tillfällen – och han ville visa att han minsann också kunde få till det med en betydligt yngre partner.

På Expressens kultursida berättar Jonas i veckan om en ”vän” som kände sig så utanför som barn på grund av att  ”han var tjock och för att han stammade, men mest av allt för att han var feminin. En liten åttaårig bög.”

Pojken behöll förståndet genom att han ”när han var åtta år skrev han sitt eget antagningsbrev till Hogwarts och postade till sig själv. För att överleva barndomen”.

Det egentliga budskapet i texten är att Jonas på ett elegant sätt vill berätta för omvärlden och Mark att han minsann också har en betydligt yngre pojkvän. Med tanke på att den första Harry Potterboken om livet på Hogwarts kom ut 1997 bör Jonas nuvarande manliga ”vän” vara i de tidiga 30-åren.

Vad artikeln på ytan handlar om? Svårt att säga. Det är nog en av Jonas mest förvirrade hittills och förklarar bland annat att den som är motståndare till sagostunder ledda av män utklädda till kvinnor är som Putin. Försöker fortfarande förstå vad Jonas menar, men jag gissar att det bara är något han bara hängt på det egentliga budskapet till oss, alltså: ”Jag har också en ung pojkvän”.

3:a Jan Jönsson

Jan Jönsson, oppositionsborgarråd i Stockholm, gjorde som Jonas Gardell i veckan – gick ut till försvar för att män som klär ut sig till kvinnor ska få läsa sagor för barn. Jan gjorde inte en Jonas och skrev en artikel i Expressen – Jan gjorde det genom att själv klä ut sig till kvinna. Det gjorde han med hjälp av Admira Thunderpussy som nyss vann Dragrace Sverige, och därefter synts i massor av sammanhang och ”inte hunnit kliva ur dragkläderna” berättar hon i en intervju, där hon förklarar att hon därför ”… inte sett min snopp på flera veckor”.

Då får vi anta att Admira kör med kateter.

Men hon lär ha sett Jan Jönssons organ i alla fall eftersom det alltså var Admira som stylade borgarrådet.

Jag är inte säker på att resultatet blev det önskade för Jan Jönsson. Han påminner i drag och efter sminkning mest om de utomjordingar som i Tim Burtons ”Mars attacks” klär ut sig till kvinnor. Dyker han upp på en sagostund misstänker jag att barnen börjar gråta av fruktan för att bli bortförda av aliens.

4:a Per Bolund

Per Bolund har avgått som språkrör för Miljöpartiet. Ersättaren måste nödvändigtvis bli en man enligt partiets regelverk, eftersom det andra språkröret är Märta Stenevi, som ju är kvinna.

Eller vänta?

Med tanke på Jan Jönssons transformation – har inte Märta något manhaftigt över sig?

Om min gissning är riktig öppnar det ju för en kvinna som Pers ersättare.

Då tippar jag att partiet satsar på Åsa Romson.

Ja, just det. Det tidigare språkröret. Det vore väl i linje med partiets krav på hållbarhet och återanvändning av allt man kan tänka sig, även blöjor. Varför då inte återanvända ett tidigare språkrör?

5:a Jonas Lindberg

Jonas Lindberg, för närvarande oppositionsregionråd i Stockholm för Vänsterpartiet, var inne i en depression för sex år sedan. Gick han till psykolog, satsade på terapi eller vandrade han i väg till partihögkvarteret för att ha ett upplyftande samtal med dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt.

Ingendera.

Jonas gick till Åhléns.

Där snattade han två par kalsonger. Det var inte vilka kalsonger som helst heller. De var av märket Calvin Klein, har Aftonbladet avslöjat. Sammanlagt värde 3055 kronor. Själv skulle jag gissat på att en jämlikhetsivrare som Jonas skulle nöjt sig med ett par kallingar ur Åhléns bassortiment.

Straffet blev 15 200 kronor i dagsböter.

Extra pikant blir det av att snatteriet ägde rum på 1:a maj. Men Jonas försäkrar att det inte rörde sig om någon form av politisk handling.

Idiotiskt, säger Jonas i dag om snatteriet och förklarar:

Jag var inne i stan vet jag, för jag hade varit i tåget. Det var stökigt i mitt liv. Då agerar man inte förnuftigt.

Det var väl så att 1:a maj-tåget släpade sig långsamt fram, alla var som vanligt bakfulla. Det hela drog ut på tiden. Inga bajamajor längs med vägen som Jonas kunde smita i väg till. Ja, ni förstår själva vad som hände. Det behövdes nya kalsonger snabbt efteråt. Och Jonas kanske hade slut på pengar efter partiets rätt blöta valborgsfirande på lokal kvällen innan.

Fast det förklarar inte behovet av två par kalsonger av just lyxmärket Calvin Klein.

Jag tror inte hela den här historien har rullats upp än.

Topplatserna på veckans lista går till två personer som hanterar sina kriser genom att i ena fallet kasta godhetsmasken och visa sitt rätta, gnidiga jag – och i det andra fallet kasta kläderna och visa sitt antagligen ätstörda jag.

1:a Johan Ehrenberg

Johan Ehrenberg har byggt upp ett litet imperium i sin ETC-koncern. Flaggskeppet är förstås tidningen Dagens ETC, vars existens inte så mycket är ett resultat av prenumeranter erövrade genom bra journalistik – utan utgivningen är mer garanterad genom ledningens fingerfärdiga förmåga att fixa bidrag, i första hand genom det statliga presstödet.

Det kan verka lite märkligt att Johan Ehrenberg, som kallar sig socialist, och vill se ett annat samhälle, förlitar sig på att staten i det nuvarande samhället ska bekosta hans projekt, men på det viset har det varit i årtionden. Skattebetalarna får oavsett vad de tycker om ETC bidra till ETC:s verksamhet – år ut och år in.

Från 2018 till 2022 hade ETC:s olika tidningsprojekt fått mer än 100 miljoner i presstöd – en bidragsform som baseras på antalet prenumeranter för en tidning. En del av dessa fanns i ETC:s fall ibland inte på riktigt, utan utgjordes av prenumerationer som LO bidrog med. Spökprenumeranter liksom, men viktiga om man vill kvittera ut statens miljoner och hålla sin tidning levande.

Utan presstödet sjunker ETC:s flaggskepp, så varje extra miljon är välkommen, och nu har ETC fått 3,6 miljoner. Men har de verkligen rätt till de pengarna? Och varifrån kommer miljonerna?

Göteborgs-Posten har i dagarna avslöjat den obehagliga historien om hur barn förlorar det hus de trodde de skulle få ärva.

När Lis Gartvall avlider 1999 visade det sig att hennes testamente stadgade att maken Bo Gartvall skulle få bo kvar i huset där de sammanlevt. Efter Bos död skulle huset tillfalla Lis två barn, och Bo hade också två barn.

Bo lever i huset tills han avlider förra året. Då träffas Lis två barn och Bos två barn för att vänskapligt diskutera olika arvsfrågor. Men då visar det sig att det hus barnen förväntat sig att få ärva ägs att stödföreningen ETC som i sin tur kontrollerar tidningen Dagens ETC.

Hur har det gått till?

Och vem har rätt till vad?

Juridiskt ser det ut på detta vis.

Lis och Bo hade inte något äktenskapsförord. Lis ägodelar blir då giftorättsgods. Det ger Bo rätt till halva huset och Lis barn får ärva andra halvan – men Lis testamente innebär att Bo får bo kvar i huset till sin död – i orubbat bo som det kallas.

Lis barn kunde framfört krav på sin laglott vid Lis död och då fått en fjärdedel av huset, och totalt hälften vid Bos död. Den andra hälften skulle gått till Bos barn.

Inget av barnen tänkte på att skriva in ett överlåtelseförbud när Bo fick bo kvar, de var mer angelägna om att Bo skulle känna sig trygg, och få möjligheten att bearbeta sorgen över Lis i lugn och ro. Eftersom Lis testamente stadgade att huset skulle tillfalla barnen efter Bos död trodde de att allt var säkert.

Bo hade vid Lis död ingen laglig rätt till all Lis egendom. Hade barnen i första hand tänkt på sig själva kunde de effektivt blockerat alla Bos möjligheter att skänka bort Lis egendom och därmed barnens arv.

Men barnen handlade som Johan Ehrenberg brukar predika att vi ska göra – de litade på människors godhet, och gjorde själva gott – något som uppenbarligen inte är så bra när man har med Johan att göra.

ETC bytte mycket snabbt lås på hus och garage efter Bos död vilket gjorde att barnen inte längre kunde få tillträde till huset.

På Göteborgs-Postens frågor hävdar Johan att allt gått rätt till:

Det är ingen konstighet att man skänker hus till oss. Det är inte så att det händer varje dag, men det händer då och då. Oftast är det folk som vill stödja klimatarbetet eller något sånt.

Ställd inför uppgifterna om att Bo de sista åren – enligt medicinska journalanteckningar – uppvisade tecken på förvirring svarar Johan att:

När det gäller det där måste man gå på det juridiska. Jag är inte läkare. Säger de att man kan sköta sig själv och sköta sin ekonomi så utgår jag från att det är det som gäller.

Vilka ”de” som Johan syftar på är oklart. Är det de andra i ETC:s ledning? De skulle nog bedöma vem som helst som varande vid sina sinnens fulla bruk om de skänkte ett hus värt miljoner till ETC, även om den personen skulle vara starkt medicinerad, försedd med tvångströja och fick elchocker medan han eller hon skrev på överlåtelsedokumenten. Kan ju vara så att de på ETC är vana vid just den sortens givare.

De 3,6 miljoner som försäljningen av huset inbringade ETC är säkert välkomna. Det är inte bara tidningen som ska hållas under armarna; Johan har startat mängder av företag i koncernen – ETC säljer el och mobilabonnemang men framförallt är det projekt med koppling till klimatfrågor man satsar på, man bygger hus och solcellsparker. Man uppmanar oss att satsa pengar i de projekten med orden:

”Spara i något meningsfullt

Visst kan du spara utan att ge pengar till den som inte vill dig väl. ETC har tagit fram en lösning för dig som vill spara och samtidigt göra världen lite renare.”

Att köpa sig ett hus, bygga ett hem, och testamentera det till sina barn är ett bra sätt att ”spara utan att ge pengar till den som inte vill dig väl”.

Men det är inget säkert sätt om sådana som Johan stryker runt arvegodset.

2:a Linda Skugge

Den som följer Linda Skugge på Instagram har väl med tiden kommit att förundras över hennes tilltagande fixering vid den egna kroppen. Bilderna blir mer och mer avklädda, och ofta skryter hon ohämmat i bildtexterna om hur muskulös och vältränad hon är – och så intar hon en pose på gymmet eller lägger ut ett videoklipp. Själv tycker jag att hennes kroppsform mer tyder på anorexi än på målmedveten träning

Hennes självskryt har de senaste månaderna mest gett intryck av maniska besvärjelser som ska få henne – och oss – att tro att hon är snygg och sexig.

Men vad vet väl jag, det finns många märkliga sexuella subkulturer – och det verkar finnas personer som blir upphetsade av avklädda bilder på 50-åriga ätstörda kvinnor – för i veckan debuterade Linda på OnlyFans. Av bilderna att döma satsar hon också på dem som gillar handklovar, koppel, sexslaveri och undergivenhet i olika former.

Jag gissar att Ulf Lundell snabbt betalade för att få tillgång till Lindas OnlyFans-konto. Han har ju avskytt Linda i årtionden efter hennes sågningar av honom, och vill nog gärna se Linda bunden och förnedrad i olika stadier av nakenhet.

Lindas egen förklaring till hennes exhibitionism är att hon vill visa att även kvinnor som har någon månad kvar tills de fyller 50 år kan ägna sig åt sex och ha vältränade kroppar. Mig veterligen är det väl mycket få som någonsin betvivlat det, så det som slår igenom här är nog Lindas egen ålderspanik – samt kanske hennes problem att försörja sig. Att visa upp sig på OnlyFans kan dra in en del pengar, och Linda har enligt hennes egna berättelser behov av det. För precis som en del vill betala för att se Linda avklädd, är hon själv beredd att betala för att få sex; som den gången hon tvingades swisha en femhundring till en av sina mycket, mycket yngre sexpartners för att han skulle ha råd att ta en taxi för att snabbt kunna komma och bestiga henne. Nu kanske Linda kan få affärerna att gå åtminstone plus minus noll på det här området.

3:a Stefan Löfven

Stefan Löfven hamnar på listan för att han blivit mordhotad av IS. I ett uttalande uppmanar terroristerna alla Europas muslimer, speciellt alla dem som bor i Sverige, att angripa islams fiender och ”skära av ondskans huvud”. Stefan Löfven pekas ut som speciellt ondskefull och kallas ”en liten slav av korset”, som förklarat krig mot islam och uppmuntrat koranbränningar.

Det märkliga är att Löfven beskrivs som Sveriges nuvarande statsminister i uttalandet. Förklaringarna till det kan vara två. IS ledning kanske är helt isolerade från världen, de sitter under en dadelpalm i en uttorkad oas i öknen och har bara tillgång till tre år gamla tidningar.

Verkar mindre troligt.

Alltså får vi anta att de vet något som vi inte vet – och i det här fallet skulle det innebära att de har information om att det egentligen är Stefan som fortfarande styr Sverige. I sig inte omöjligt – eller har ni märkt någon skillnad mellan det Sverige som styrdes av Stefan och det som styrdes av Magda, och nu av Ulf?

Så det är inte omöjligt att Stefan drar i tåtarna från en frivilligt vald mer undanskymd position.

4:a Jan Emanuel

Jan Emanuel tar sig upp på listan den här veckan – inte av egen kraft utan på grund av den gäst som i veckan hängde på Jan Emanuels 23 meter långa lyxyacht. Gästen var den pokerspelande och pistolviftande miljardären Dan Bilzerian, som har några tiotal miljoner följare på Instagram, Morgonposten har tidigare skildrat honom. Bilzerian var i Stockholm för att lansera ett företag.

Jan Emanuels förklaring i Expressen till att han bjöd Dan på en tur var befriande enkel:

Jag har ju googlat Dan förstås, eller Danne. Och han är alltid omgiven med en väldig massa lättklädda tjejer, och jag blir mest bara lite nyfiken. Varför då?

5:a Greta Thunberg

Greta Thunberg tog studenten i fredags – och meddelade då att hon skolstrejkade för sista gången. Medierna fylldes av potentater som förklarade hur mycket de fem åren av skolstrejker som Greta inledde har betytt för klimat och miljö i världen.

Vilket väl är underligt eftersom Greta själv med tiden alltmer kommit att jämra sig över hur lite politiker, företagare och makthavare egentligen bryr sig om klimatet – tar man henne på orden har ju skolstrejkerna inte fungerat.

Men visst har skolstrejkerna betytt mycket för Greta själv. De har tryggat hennes försörjning för resten av livet – hon kommer att kunna resa runt i världen några år till och framträda på konferenser som den arga lilla klimatpysslingen, och sedan kan hon övergå till att sitta i styrelsen för olika bolag som vill grönmåla sig, och allt hon kommer att behöva göra är att infinna sig på styrelsemötena och se arg ut. Lätta pengar! Vem har sagt att det inte kan löna sig att skolka.

På veckans lista hittar vi bland annat en stenrik arvtagerska som dumpar maken till förmån för en ibland halvnaken rugbyspelare. Där finns också en gammal rocklegend som tycker det är nödvändigt att berätta för oss om sina sexvanor, och en före detta fotbollsstjärna som går i förtidspension och vill leka med giftiga spindlar.

1:a Louise Bäckström

Hör du till dem som brukar köpa en korv när du besöker Biltema? Jag gör det. Inte för att jag tycker de är goda – det är heller inte så att jag alltid råkar vara hungrig när jag är på Biltema. Man kan se det som ett slags stödköp. En gång i begynnelsen, för mycket länge sedan kostade en kokt med bröd fem kronor på Biltema. Det gör den fortfarande. Sådant måste uppmuntras, man måste visa handlare att sådana priser lönar sig.

Men nu kanske vi alla får räkna med att Biltemakorven blir dyrare.

Jag misstänker att Louise Bäckström kanske ser till att det läggs på några kronor på femman.

Hon är enda barnbarnet till Biltemaimperiets grundare Sten-Åke Lindholm – och också enda arvtagare. Hon är därför god för ungefär 1,5 miljarder kronor, och äger fem procent av aktierna i Biltema.

2015 träffade Louise, som då studerade i London, Martin Wennberg som sålde lyxklockor – de blev ett par, gifte sig och sex år senare separerade de.

Det ryktas att orsaken är att Louise inledde ett förhållande med en av Martins bästa vänner – den välbyggde rugbyspelaren Alex Hemsley, som extraknäckte som barbröstad servitör under sina studieår. Nu sägs Alex ha flyttat in i 155-miljonerkronorsvillan där Louise bor.

Martin är förstås sur och vill i skilsmässan ha en del av kakan, som då utgörs av de tillgångar Louise ärvt, dessutom vill han ha en ganska stor del av kakan. Han har krävt 540 miljoner kronor.

I dagarna avgjordes det i brittisk domstol att det får han inte – men han lär inte behövs svälta eller återgå till att sälja Rolex och Patek Philippe till ryssar och araber som bosatt sig i London – han tilldöms ett engångsbelopp på 88 miljoner kronor, samt ett årligt underhåll i sex år. Det uppgår till 800 000 kronor per år.

Men Martin hotas dock av fängelsestraff för att han inte lämnat in dokumentation till domstolen rörande sin finansiella situation. Skulle det bli fängelse finner han det nog ändå uthärdligt, straffet lär inte bli långt, och han kommer att ha ett välfyllt bankkonto när han kommer ut.

2:a Ulrika Kärnborg

Möjligen borde författaren och dramatikern Ulrika Kärnborg toppat listan den här veckan. Jag har hört till och med vänner och tidigare kollegor till henne förklara att hon kanske inte riktigt har någon förankring i verkligheten längre. Jag brukar då hålla tand för tunga, och inte påpeka att Kärnborg väl aldrig verkat förstå hur världen verkligen är beskaffad – jag nöjer mig med att hennes omgivning börjar verka begripa att allt inte står alldeles rätt till med henne.

Orsaken till att kulturfolk inte längre riktigt gärna vill ta en kopp kaffe med Ulrika i ute på stan är hennes utbrott på Expressens kultursida 29 maj.

Hon beskriver hur hon sitter och tittar på teve-nyheterna och plötsligt blir ”chockad”. Det hon ser beskriver hon som ”samhällets kollaps” och att ”samhällets våldsmonopol är bevisligen rejält naggat i kanten”. Ulrika ställer frågan om våld, hat och hot ska begränsa hennes ”frihet i det offentliga rummet”. Hon vill att justitieministern ingriper snabbt och hårt: ”Riktiga åtgärder krävs. Nu.”

Nu undrar ni förstås vad hon såg på teve. Inslag om gängmordet i Blåkulla? Eller det i Västerås? Eller det i Strängnäs? Eller ett reportage om hur 40 skolelever slogs i Eskilstuna på en friluftsdag och fyra blev knivhuggna.

Nej, det var inte något av inslagen om våldsdåden runt om i Sverige den senaste veckan.

Det som får Ulrika att skräckslagen sätta sig upp i teve-soffan, och skrika rätt ut är bilder från läktarbråken under derbyt Djurgården-AIK.

Hon avrundar sin text om fotbollsbråket med orden: "... eller stäng arenorna för publiken. Gärna för gott!"

I åratal har vi i teve i princip dagligen kunna se rapporter om mord, skjutningar och sprängningar som har sin grund i att gängen i förorterna får härja relativt fritt. Ulrika har inte skrivit eller talat om detta. Det våldet är inget som begränsar hennes eller andras ”personliga frihet”.

Men visst har hon skrivit om läget i orten – det gjorde hon för två månader sedan då hon lämnade elvamiljonerkronorsvillan i Älta för att gå på teater i Skärholmen.

Hon fick ”tårar i ögonen” av föreställningen och skrev en recension i Expressen där hon förklarade att: ”tyvärr växte mina barn upp i en borgerlig förort”.

Ulrika menar att kulturlivet är mycket bättre i Skärholmen än i Älta, och det är typ bra för barnen.

Strunt i att området de senaste åren skakats av en serie gängmord. Kanske blir man osårbar mot kulor om man går på barnteater? Eller så är Kärnborg inte speciellt mån om sina barn.

3:a Glenn Hysén

Glade goe Glenn berättar i en intervju att han nu gått i förtidspension. Han ska plocka ut alla pengar han bara kan. Det gäller att hinna ha kul innan man dör, menar Glenn och säger sig ha påverkat av Börje Salmings död.

Nu kan man ju tycka att Glenn för länge sedan har fyllt sin ”ha kul”-kvot här i livet och kanske skulle avrunda med att lösa korsord och mumsa på Ballerina-kex.

Men inte Glenn. Nu ska han ut och resa.

– Jag har en önskan om att åka till Australien för där har de alla de farligaste och giftigaste djuren i hela världen

Hänger ni med?

Glenn vill hinna uppleva så mycket som möjligt här i livet innan han dör – och det första han gör är att planera en resa till en ö där det kryllar av giftiga spindlar och ormar, rabiessmittade vildhundar och krokodiler – och hajar härjar i havet utanför; och Glenn vill ta en närmare titt på de här livsfarliga djuren.

Men, det är Glenn vi pratar om – och han vill ju att vi pratar om honom, så klart han ska vara med på listan.

4:a Ulf Lundell

Jodå, jag har skummat igenom de nyutkomna delarna av Ulf Lundells dagböcker. Vi är nu inne på delarna nummer åtta och nio. Jag utgår från att alla tar sig igenom böckerna på samma sätt som jag – bläddrar lite långsamt, och så stannar man till när man ser ett intressant namn.

Själv stannade jag till när det handlade om Ulfs 33 år yngre partner Ninna Prage, 40. Att döma av dagböckerna verkar umgänget dem emellan mest bygga på att Ulf ger Ninna presenter, som en Rolex som bara ligger och skräpar där hemma i huset på Österlen. Och så en bil, en svart Golf (lite småsnålt, bilen matchar väl inte riktigt en Rolex). Ninna får en hel del andra gåvor av Ulf, och det är lite kul att läsa om hur han sliter med att hitta en väska som är fin nog som present. Det får bli två. För säkerhets skull.

Jag är inte lika road av att läsa om Ulfs och Ninnas sexliv:

”Längesen man låg med huvud, ansikte, tunga mellan en kvinnas lår. Lite väl längesen. Det piggade upp”.

Då påminns jag nämligen om hur Ulfs dotter Sanna beskrivit hur en kanondyngrak Ulf ringde till henne mitt i natten och frågade om hon inte hade några vänninor som ville bli slickade – ja, ni förstår själva var, det var inte en tungspets i hörselgången Ulf hade tänkt sig.

5: Christoffer Röstlund Jonsson

ETC-reportern som kampanjat hårt mot Dumpen på grund av deras metoder för att avslöja pedofiler kunde ha hamnat på listan tidigare på grund av den orsaken. Det skvallras sedan ett tag en del om varför Christoffer månar så mycket om pedofilernas familjer – och hur synd det blir om dem efter Dumpens avslöjanden. Folk förstår inte riktigt varför det inte är bra om barn och fruar får veta vad make eller pappa har för sig. Traumatiskt? Självklart.

Men vad är alternativet om det får fortgå? Vad händer i den familjen? Och hur är det med omsorgen om offren? Känner Christoffer ingen sorg över deras öden?

Det som alltså diskuteras runt kaféborden på Söder när Christoffer ses vanka förbi är varför han som alltid marknadsfört sig som en journalist som inspirerats av hårdrock- och punkkulturen plötsligt blivit så samvetsöm när det gäller just arbetsmetoder riktade mot pedofiler.

Men ofta kommer samtalen in på varför han som närmar sig 50-årsdagen ibland fortfarande klär sig som i ungdomen då han var basist i hardcore-/thrashcorebandet DS-13 – men samtidigt ibland kan dyka upp klädd som Clark Kent – speciellt när Christoffer ska fronta ETC. Jag har hört viskas att det är ETC-basen Johan Ehrenbergs illa dolda avsky för tatueringar som får Christoffer att vid sådan tillfälla klä sig som en revisor, iförd alltför stora glasögon (som verkar inköpta på ButtericksI. Jag har ingen aning om ifall det är sant, men jag har hört berättas att Christoffers tatueringar kom till under en och samma helg. En del lämnar sitt kort i baren när de är packade, Christoffer påstås varit packad när han lämnade sitt kort på en mindre nogräknad tatuerares disk (i Köpenhamn) och sedan satte han sig i stolen, gav lite allmänna anvisningar och somnade.

Det är möjligt att alla historier om Christoffer inte är sanna – men att han hamnar på listan den här veckan beror på att hans historier om honom själv ofta inte är sanna.

I veckan kommenterade han på twitter kritiken mot utländska ungdomar som viftar med sina hemländers flaggor när de tar studenten i Sverige:

”Cyklade förbi en bil med studenter som viftade med en nationsflagga jag inte kände igen. Jag hoppade av cykeln, ställde mig i givakt, gjorde honnör, och ropade:

Tack för att ni irriterar idioter! Fuck Sverige!

Cyklade förbi en bil med studenter som viftade med en nationsflagga jag inte kände igen. Jag hoppade av cykeln, ställde mig i givakt, gjorde honnör, och ropade:

Tack för att ni irriterar idioter! Fuck Sverige!

— Christoffer Röstlund Jonsson (@crj138) June 1, 2023

Som alla som känner Christoffer vet är hans koordinationsförmåga inte av den arten att han kan hoppa av en cykel. Och att han skulle veta hur man står i givakt eller göra honnör ter sig inte särskilt troligt. Men vad påstår man inte för att provocera, och få uppmärksamhet – och för att få hamna på min lista.

Enligt TMZ väntar paret barn, och hon ska vara i åttonde månaden. I och med det blir Pacino pappa för fjärde gången – Alfallah blir stolt mamma för första gången.

Alfallah har tidigare varit ihop med Mick Jagger, när rockstjärnan var 74 år och hon 22 år. 2019 undrade många om Alfallah och Clint Eastwood, 91 år, var ett par, efter att de fotograferades när de åt middag i Los Angeles. Hon förnekade bestämt ryktena, och sa till Daily Mail att de två strikt var ”familjevänner”.

Pacino lämnade sin förra kärlek, Meital Dohan, i början av 2020. ”Nu är han redan en äldre man, om jag ska vara ärlig. Det höll inte, även med all min kärlek”, sa hon till den israeliska tidningen La’Isha om deras 39-åriga åldersskillnad.

Också Pacinos bäste vän, 79-årige Robert De Niro, fick nyligen barn med flickvännen Tiffany Chen, 46 år.

Fotbollspelaren och tränaren Marcelo Gallardo har redan under sin livstid blivit en legend. Nu har River Plate-fansens stora idol fått en staty rest över sig utanför Monumental-stadion i Buenos Aires.

Åtta meter hög, sju ton tung. Vid avtäckningen blev uppståndelsen stor. Statyn hade en rejäl utbuktning i skrevet.

Skulptören Mercedes Savall förklarade att det var ett medvetet beslut att låta statyn vara rejält välutrustad, det var en hyllning till Gallardo. Hon menade att fotbollsfans ofta kräver att tränare och spelarna i det lag de håller på ”lägger alla ägg i en och samma korg” – ett uttryck som betyder ungefär att man fokuserar totalt på ett mål och ger allt; i det här fallet för att vinna en match. Och ”ägg” är i många språk slang för testiklar.

Statyns rejäla bula var alltså en liten blinkning, menade Mercedes, och skulle symbolisera att Gallardo både som spelare och tränare gav allt.

Och visst ger statyn en känsla av att Gallardo kunde satsa rejält.

Gallardo var tränare för River Plate fram till förra säsongen och ledde laget till 14 titlar. Vid avtäckningen tackade Gallardo klubben samtidigt som han undvek att nämna utbuktningen. Vissa fans älskade statyn, andra hatade den. Så för första gången har Gallardo lyckats så split bland de egna fansen. Själv har han inte kommenterat hur han avbildats.

Visar sitt förakt med att visa lite mer av sig själv

Den iranskfödda modellen Mahlagha Jaberi ville protestera mot de mordiska mullorna i Teheran. Kvinnor i Iran protesterar mot förtrycket genom att vägra bära slöja.

Men vad skulle Mahlagha göra? Lite poänglöst att vägra bära slöja om man är modell i västerlandet.

Mahlagha valde att dra på sig en klänning med en rejäl urringning. Nu kan man ju undra hur det ska bidra till att rikta uppmärksamheten mot det som händer i Iran?

Jo, urringningen är formad som en snara, en sådan som man använder när man avrättar människor genom hängning. Mahlagha fick mycket uppmärksamhet för sin klänning när hon promenerade fram på röda mattan under filmfestivalen i Cannes. Längst ner på klänningen fanns texten: ”Stop executions”

Mahlagha publicerade därefter en video på sitt Instagram-konto, tillägnade den folket i Iran och använde hashtaggen "#StopExecutionsInIran". Regimen i Iran har avrättat minst 90 medborgare under de senaste 18 dagarna.

Givetvis har det blivit bråk om klänningen i sociala medier – där klippet blivit viralt. Ser vi ett effektivt angrepp på mullorna, eller rör det sig bara om ett sätt för en modell att få lite mer uppmärksamhet och uppdrag?

Man kan möjligen tänka sig att svaret är ”ja” på båda frågorna. Vi lär väl dock inte få se HM eller något annat modeföretag ta upp idén, de brukar aldrig vara sugna på att stöta sig med muslimer.

Fler eller färre orgier?

Filmen Caligula hade premiär 1979, och har sedan dess alltid hamnat högt när man diskuterar vilka som varit de sämsta filmerna genom tiderna. För att hamna på listan ska det inte röra sig om en B- eller C-film inspelad med amatörer både framför och bakom kameran. En riktigt dåligt film är en film som försöker vara något annat, ett konstverk med ett budskap – men som misslyckas totalt. Skådespelare, regissörer och manusförfattare som är inblandade i skapandet måste ha status och ställning i filmvärlden. Och det gäller i högsta grad Caligula.

Caligulas stjärna Malcolm McDowell, som då befann sig på den absoluta toppen av sin berömmelse, medverkade eftersom han trodde att filmen skulle bli ett benhårt angrepp på korruption och perversion hos personer med oinskränkt makt. Ingen orimlig tanke, manusförfattaren Gore Vidal hade skrivit just ett sådant manus.

Bob Guccione från Penthouse Magazine producerade filmen och tyckte inte konceptet var tillräckligt säljande. Här talar vi om Rom under en galen kejsare – det betydde för Guccione orgier, mycket orgier. Det säljer. Och eftersom han basade över Penthouse – och hade mer än ett finger inne i porrfilmsbranschen såg han till att det klipptes in mängder med sexscener. Riktiga sexscener, inga simulerade låtsassamlag.

Så Malcolm McDowell fick bli reklampelare för en film där scener med stjärnor som han själv, John Gielgud, Helen Mirren och Peter O´Toole varvades med pang-på-porr. Det rörde sig inte bara om inklippta scener. Hellen Mirren har sagt att varje dag under inspelningen kändes det som att befinna sig på ett nudistläger.

Det finns rätt många versioner av filmen, där den klippts på olika sätt – och nu kommer det ännu en ny version och klippning. Men det här verkar faktiskt bli en helt ny version. Filmen visades i Cannes förra veckan. Den var resultatet av att ett redigeringsteam fått tillgång 96 timmars filmmaterial från inspelningen. De klippte ihop en helt ny film, och den delar inte en enda sekvens med den film som hade premiär 1979.

Nu letar producenterna distributörer över hela världen. Jag tror inte det blir så svårt att få sådana. Alla är väl nyfikna på om det kommer att vara fler eller färre sexscener i filmen.

Den här veckan har skvallertoppen två teman: sex och socker. Carolina Gynning som hamnar överst på listan lyckas med prestationen genom sitt klitoriskalasande – som tydligen också ska vara mentalt hälsosamt. Smaken för det mycket söta förenar också punschfantasten Gunnar Strömmer och Säpo – vilket väl bäddar för ett framtida gott samarbete.

Och på skvallertoppen hamnar förstås också en representant för alla dem på DN som aldrig får ligga, samt Morgan Johansson som tar det säkra före det osäkra och gör som Hitler.

1: Carolina Gynning

I Sverige äter människor alltmer mediciner för att döva ångest, oro, och sömnlöshet. Tillkommer gör alla piller och preparat som tiotusentals människor knaprar för att hantera någon av alla de där diagnoserna som verkar ställas ut även om folk besöker doktorn för att de har ont i en axel.

I veckan tog sig influensern Carolina Gynning högst upp på skvallertoppen genom att med stolthet förklara att hon ”styrs av sin fitta” – hon såg det som något bra. Uttalandet får mig att börja fundera. Vad händer när Gynning har mens? Flytningar? Och man vill inte ens börja fundera på vad som händer de gånger hon haft en könssjukdom.

Men om nu Gynning styrs av sin fitta, och antagligen upplevt att resultatet i efterhand ibland framkallat viss ångest – så hanterar hon i alla fall inte sin själanöd med tabletter. Hon väljer istället att på sitt Instagramkonto visa hur hon räddar sin mentala hälsa – genom att slicka på en fittformad klubba, och förser det hela med hashtaggen #eatcuntformentalhelath.

Jag är dock lite osäker på om metoden fungerar när jag drar mig till minnes Instagraminlägget där Gynning skulle till att kalasa på en fittformad tårta med ett av sina små barn.

2. Magdalena Andersson

Det är sällan de som utvisas från Sverige tillfälligt kan få återvända och hoppas på skadestånd av sin tidigare arbetsgivare. Men det är just vad Chilo från Nicaragua nu får vara med om. För några dagar sedan landade hon på Arlanda för att vittna i en rättegång mot det städbolag där hon arbetade svart. Hennes fall drivs av den syndikalistiska organisationen SAC.

Chilo greps i juletid 2021, på tomten till dåvarande statsministern Magdalena Anderssons bostad. Chilo och en person hade fått uppdraget att städa Magdalenas hem, men kunde inte ta sig in utan att utlösa larmet.

Det visade sig att Chilo befann sig i landet olagligt, men det visade sig också att Säpo vare sig säkerhetskontrollerat Chilo, eller det mycket skumma bolag där hon arbetade svart.

Magdalena Andersson är inte road av rättegången, och sin egen roll i dramat, för nu kommer vi alla att påminnas om hur Magdalen i ett tal några veckor innan Chilo greps dundrade:

Det får vara slut med med arbetsgivare som lockar hit utländska löntagare och sedan låter dem arbeta under slavliknande villkor.

Och i sitt första tal som partiordförande mästrade hon befolkningen och deklarerade att alla, precis alla, måste ta sitt ansvar för att bekämpa ekonomisk brottslighet.

Nu kan vi anta att Magdalena anser att hon inte ingår i begreppet ”alla”, att hon står över oss andra och att det är Säpos uppgift att kontrollera dem som städar hennes hem.

Att Säpo visade sig slarva – även i detta fall – kan bero på deras eviga fikande. Merparten av de här lite mer hemliga poliserna håller till på Bolstomtavägen i Solna – och en näringsidkare i närheten lär vara mycket nöjd med att Säpo numera har huvudkontor i närheten. Kafe Båhem skulle inte klara sig utan bakverksugna säkerhetspoliser – som tydligen inte nöjer sig med kanelbullar och wienerbröd. De vill ha riktigt söta saker när de fikar, och då är baklava svårslaget – och det finns 36 olika sorter på Båhem. Jag har noterat att Säpofolket är speciellt förtjusta i fistiksarma (med pistage) samt valmötsvarianten. Oftast hämtas en hel plåt, eller två, till fikastunderna på Bolstomtavägen.

Det i trakterna välkända baklavaberoendet hos Säpo har efter hand fått ett märkligt stort antal producenter och leverantörer av detta bakverk att etablera sig i området, bland annat en mycket välsorterad persisk butik som öppnat i centrum.

Kan vi anta att Säpo är fullt upptagna med att åka runt och kolla vilka butiker och kaféer som har det bästa utbudet av baklava – och att de därför inte hinner kontrollera vem som städar hos statsministern eller på Rosenbad (där det också förekommit svarta städare).

En försvarslinje från Säpo kan komma att bli att eftersom baklava är en favorit bland muslimer ingår det i Säpos uppdrag att röra sig i de miljöerna för att spana på potentiella terrorister.

3:a Morgan Johansson

Även om förre justitieministern Morgan Johansson har en fästmö som arbetar på Säpo föredrar han själv den mer klassiska kanelbullen. Inte bara vid de organiserade fikastunderna (han har hörts gnöla när det läggs fram annat på bakbordet) – Morgan ses till och med ofta mumsa på en kanelbulle när han vankar i korridorerna eller ute på stan. Jag har hört att han inte heller håller sig för god för att slinka in på 7-eleven eller Pressbyrån för att stilla sitt beroende.

Det här kan ha förklarat varför många poliser började servera bullar vid möten med kriminella glin i förorterna – de trodde inte på fullt allvar att det skulle hjälpa mot gängen, de hoppades på att Morgan skulle lockas till mötena för att själv se hur omöjlig polisens uppgift är. Frågan är vad de ska servera nu när Gunnar Strömmer är justitieminister? Han är väldigt förtjust i punsch, men jag tror inte att gängmedlemmarna av religiösa skäl kan dricka det som de blir bjudna på, och det kan leda till oönskade kravaller i kommunen.

Men nu var det Morgan vi skulle prata om. Att han lyckas ta sig upp på den senaste skvallerlistan är en prestation eftersom han inte längre är justitieminister, men han klarar det eftersom han är vice ordförande i riksdagens utrikesutskott. Morgans pressekreterare har alltsedan utrikesutskottets ”hemliga resa” till Kiev förföljt tidningsredaktioner och förklarat att Morgan är beredd att bli intervjuad om sina upplevelser – alla tillfrågade har gäspat, men en del har ändå till slut nappat och vi har då fått läsa att Morgan tvingades gå upp mitt i natten, lämna hotellrummet och gå ner i en bunker eftersom staden utsattes för en attack av ryska missiler och drönare. Man kan tycka att det finns mer spännande nyheter från kriget.

Ska vi också vänta oss att Morgan kritiseras för krypto-nazism eftersom han liksom Hitler tar skydd i en bunker när det regnar bomber och granater?

Under besöket diskuterades den hjälp Ukraina vill ha från Sverige, men Morgan vill inte berätta vad som toppar Zelenskyjs önskelista.

Men vi har hört att Morgan uttalat sig berömmande om rohalyky – ukrainska giffelformade kanelbullar. Vi kan väl anta att Morgan rekommenderade sina ukrainska värdar att bjuda in den ryska ledningen och prata ut över ett fat med rohalyky – och på så sätt få ett slut på kriget, typ: ”In Sweden we have something called fredsfika”.

4:a Timbuktu

Det pratas mycket nu om en rapartist som i dagarna hyllats som akademiker, eller något åt det hållet. Svt sänder sällan från mer akademiska sammanhang, men när Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, blev utnämnd till hedersdoktor vid Lunds universitet var det definitivt läge för att rycka ut med ett kamerateam och föreviga det hela.

Det var humanistiska fakulteten som utnämnde rapartisten, med motiveringen att han ”har genom sina på samma gång lekfulla och skickligt skarpa texter visat hur skånskan med självklarhet kan vara ett litterärt och lyriskt språk.”.

Rimligen borde då även Hasse ”Kvinnaböske” Andersson få bli hedersdoktor i Lund. Hasse sjunger bevisligen också på skånska och hans mest kända låt berör samma problemområde som Timbuktu – alltså döden.

Men medan Hasse i Änglahund ställer en viktig fråga: ”Får man ta hunden med sig till himlen när man dör”, så gör Timbuktu ett ganska tomt konstaterande: ”Alla vill till himlen, men ingen vill dö”.

Men det mest märkliga är att det är den humanistiska fakulteten och inte den ekonomiska som gör Timbuktu till hedersdoktor. På det området har rapparen tidigare visat sig vara en mästare i att genom bildande av en rad bolag och utnyttjande av lagstiftningen minimera sin skatt – samtidigt som han från scenen propagerat för hur viktigt det är att betala skatt för att välfärden ska kunna bevaras.

5:a Erik Helmersson

Något mer könlöst än DN:s skribenter är det väl svårt att tänka sig, och det är troligen förklaringen till att de aldrig får ligga, och det i sin tur förklarar det ändlösa ältandet på tidningens kultursidor om hur män respektive kvinnor bör vara för att få sex. Att Erik Helmerson hamnar på skvallerlistan är för att han nu också dragit in tidningens ledarsida i jämrandet om hur svårt det är att få sex, eller ens att vilja ha sex.

Nyligen skrev DN:s Hanna Hellquist att hon inte kunde förstå hur hennes vänninor kunde ha sex med sina män eftersom karlslokarna var så lata.

Nu skriver Erik en ledarkrönika som svar.

Och budskapet ska nog tolkas som att han håller med Hanna. Erik låter en fiktiv manlig bekant klä skott för mäns undermålighet och klandrar honom :

”Du målar upp en klichébild där relationella problem för heteropar alltid, alltid är kvinnans fel. Det är hon som ska ändra sig, anpassa sig, möta mannens krav. Vad hände med kompromissen, givandet och tagandet, självuppoffringen, strävandet att förstå den andras behov, samtalets potential mellan två vuxna människor?”.

Klassisk strategi, visa din undergivenhet och uselhet, och erkänn motpartens moraliska överlägsenhet så får du ligga.

Men vad vare sig Erik eller Hanna riktigt fattar vad en förhandling är. Samma regler gäller som i politiken – en förhandling mellan två länder kan leda till fred, men har väl mycket sällan i historien lett till att länderna går upp i varandra i en union.

Samma sak gäller sex.

Dessutom – är man lika tråkig som en DN-skribent kan man nog inte ens tjata sig till sex, eftersom den som lyssnar lär somna.

Det blir fyra nykomlingar på listan över de fem bästa skvallren den här veckan. Ni får bland annat veta mer om hur en minister löser sina korsettproblem, och vad det finns för samband mellan Hermann Göring och en svensk livsnjutare som börjat bekymra sig för sin hälsa.

1:a Johan Pehrson

Många ögonbryn höjdes när det visade sig att arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson hade besökt Dramaten. Han är annars känd bland kollegor och vänner för att skryta med att han inte minns när han senast var på teatern, och att han är lite osäker på om han någonsin sett en teaterföreställning, om man inte räknar julspelen i småskolan.

Nu var inte orsaken till hans Dramaten-besök att han ville låta sig förtrollas av några timmars scenkonst. Johan ville följa med på en guidad visning för barn. Vägvisare in i teaterns magiska värld var två dragqueens; Tjorven och Lillan. Jag undrar i och för sig varför paret inte istället kallar sig Tjorven och Båtsman, det borde väl kunna locka fler barn, och det verkar ju vara syftet med den här sortens evenemang.

Efter tillställningen skulle det bli fotostund, och Christian Peterson från Exakt24 försökte ställa några försynta frågor till Tjorven och Lillan, men blev stoppad av Dramatenpersonal.

Johan Pehrson som var närvarande uttryckte sin upprördhet:

– Precis när föreställningen är avslutad så blir de påhoppade av en person med mobilkamera som håller på att filma på ett mycket obehagligt sätt. Ställer dem till svars om innehållet.

För oss som sett filmerna från händelsen framstår Johan som en mycket skör person. De enda som agerar bryskt är Dramatenpersonalen. Dessutom undrar vi väl alla hur man ”filmar på ett mycket obehagligt sätt”. Håller man kameran på ett speciellt sätt? Skriker man köns- och svärord samtidigt som man filmer? Christian framstår i videoklippen som den som är lugnast.

Den stora frågan är förstås vad Johan egentligen gjorde på tillställningen. Vi gissar på att han ville ha tips om hur man som man klär sig som kvinna. Johan har nämligen förstått att hans snabbt växande kalaskula inte kan döljas på något annat sätt än med hjälp av en hårt snörd korsett, och var hittar man experter på korsetter om inte bland dragqueens?

Det är faktiskt lite synd att Johan är så ointresserad av teater, han har genom åren visat prov på verklig skådespelartalang.

När Taiwan drabbades av en jordbävningskatastrof 1999 var Johan Pehrson och liberalerna pådrivande för svenska hjälpinsatser. Johan Pehrson var sedan länge en välkänd gäst hos Taiwans representationskontor i Stockholm.

Statens räddningsverk sände hjälp – och med i lasten på flygtransporterna fanns Johan. Exakt hur hans närvaro skulle bidra till att lindra skadorna efter katastrofen var väl inte riktigt klart för någon – att han inte var där för att gräva fram offer ur rasmassorna blev dock snart uppenbart. Johan var där i sin egenskap av minister – vilket var det sätt på vilket han framställdes i media på Taiwan.

Kanske inte konstigt eftersom Johan både i Sverige vid besöken på representationskontoret – och vid sina besök på Taiwan – gärna förklarade att det var tack vare honom Sverige skickade hjälp.

Johan verkade trivas i sin nya roll som minister utsedd av tidningar och tv på Taiwan, och gjorde inget för klargöra för öborna att han inte var medlem av den svenska regeringen. Kanske såg han det som en generalrepetition inför nästa val i Sverige, för många har vittnat om att Johan kände sig säker på att då få en riktig ministerpost – om det blev en borgerlig regering. Istället blev det på det viset att Johan de följande åren valde att spela en mer undanskymd roll i partiet och riksdagen. Möjligen bidrog ett antal fall av fortkörning till att han bestämde sig för att bida sin tid, och ligga lite lågt. Lätta på gaspedalen liksom.

Men nu har Johan nått sina drömmars mål, och fått en ministerportfölj. Arbetsmarknaden har han inte ägnat sig mycket åt, däremot får man väl anta att han ser sitt försvar av dragqueens rätt att läsa sagor för barn, som en kamp för integration.

2:a Edward Blom

Edward Blom får alltid rubriker för sitt sätt att leva, vilket väl mest verkat bestå i att sleva i sig mängder med mat – och hälla i sig drycker, gärna brända, destillerade och jästa sådana, som han själv deklarerat:

Jag äter feta rätter, dricker mycket sprit, är överviktig, röker cigarr och är glad. Jag blir en tryckventil i vårt hälsovurmande, kontrollerade samhälle”-

Men Edward har insett av den livsstilen kanske mer är en fråga om dödsstil, och har börjat fundera på om han inte ska lägga om sitt intag av kost, och se över vad han dricker.

Resultatet har han presenterat i intervjuer där han berättar att han snävat in sin alldeles egna form av kostcirkel. Till det tidigare införda förbudet mot kolhydrater och socker, har han tillfogat ett totalt stopp för ”brun sprit”.

Jag är lite rädd för att Edward nu bäddat för nya angrepp mot sin person. Nyss har han hatats för att han tillredde och åt svan. De som angriper honom den här gången kommer att ifrågasätta att han väljer bort just brun sprit. De kommer att säga att det inte kan bero på omsorg om hälsan, utan är en reflex av att han inte tycker om mörkhyade människor. Edward är rasist, kommer de att säga.

Det tror jag nu inte. Men jag kan inte se något rationellt skäl till Edwards stopp för drickande av brun sprit. Visst innehåller spritsorter som whisky och konjak mer kalorier än vodka (men inte mer än cirka tio kalorier per 100 gram). Och det finns vita spritsorter som också är väldig kaloririka som till exempel vit rom. Och jämför man en fyra gin och tonic med en fyra whisky inser man att det är vit sprit man ska hålla sig borta från, i alla fall i drinkar.

En möjlig försvarslinje för Edward skulle kunna vara att han vill visa sin motvilja mot brun politik genom att avstå från brun sprit – det var ju till exempel Hermann Göring som lade grunden till att Jägermeister gick från att vara en lokal tysk örtspäckad alkoholstark likör till att bli dagens globala succé.

Vi får se vad Edward framöver gör för att hålla sig kvar på min lista. Han kan knappast göra det genom att äta och dricka nya saker, eftersom nyhetsvärdet då inte finns – han har ju ätit och druckit i princip allt tillgängligt som en människas matsmältningsorgan klarar. Edward kommer därför säkert att gå åt andra hållet i sina försök att vara skvallervärdig, och återkomma med rapporter om vad han slutat äta och dricka.

3:a Christer Sandelin

Det är väl ett tag sedan Christer Sandelin toppade någon lista över mest spelade låtar. Så varför är han med på min lista? Det beror på att han i veckan blev häktad misstänkt för grovt narkotikabrott, eftersom det enligt åklagaren fanns risk för att Christer skulle undanröja bevis om han försattes på fri fot.

Christer börjar bli van vid kontakter med polis och åklagare. I november förra året dömdes han till 18 000 kronor i böter efter att ha skurit sönder ett bildäck för sin granne – det var ett bråk om ett poolbygge som eskalerade så mycket att Christer drog kniv.

Det är väl högst osäkert om Christer blir kvar på listan i fortsättningen, det beror på vad som uppdagas i förundersökningen.

4:a Kajsa Ekis Ekman

Kajsa Ekis Ekman håller sig kvar på listan av två skäl. I dagarna avslutades striden i Stockholms tingsrätt mellan henne och tidningen Arbetaren. Kajsa har stämt den syndikalistiska tidningen för att hon fick sparken, ganska omgående efter det att hon tillträtt tjänsten som vikarierande chefredaktör. Orsaken till avskedet var väl i grund och botten att ledningen och de anställda tyckte att Kajsa är transfob. Kajsa vill ha 350 000 kronor. Dom faller sjunde juni.

Nu kan man förstås fråga sig varför rättegången avgörs i tingsrätten och inte i arbetsdomstolen.

Det beror på att Kajsa inte är med i facket.

Man måste medge att Kajsa är mångsidig. Samtidigt som hon startar en strid med sin tidigare arbetsgivare, satsar hon på att själv bli arbetsgivare. Hon planerar att ge ut ett nytt nätmagasin som ska få namnet Parabol. Cirka två dussin skribenter har fått en inbjudan om att medverka i vad Kajsa vill ska bli  ”ett forum där vi kan diskutera tankar och ideologi på allvar.”

5:a Lena Andersson

Lena Andersson tar sig in på veckans lista i sista minuten genom en krönika i Svenska Dagbladet. Där angriper hon påståendena om att det finns barn som är hungriga i Sverige därför att deras föräldrar saknar pengar. Det som saknas är kunskap om hur man tillagar mat som mättar och dessutom är näringsriktig:

”Antingen är det amsagor som sprids eller så har vi att göra med föräldrars vanvård och oförmåga.”

Lena tog sig in inte bara på min lista utan också på twitter-toppen. Det är så många politiker, och tjänstemän i offentlig sektor och välgörenhetsorganisationer som har behov av att vi alla tror att det finns väldigt många barn som går hungriga därför att deras föräldrar saknar pengar.

Visst är paprikan fortfarande dyr, liksom tomaterna. Men det är väl knappast det som gör att en del föräldrar anser sig inte ha råd med mat till barnen.

I dagens skvaller från sportens värld få vi veta Kenny Bräcks ursprungliga namn, vad som händer med influencers på fotbollsmatcher och så analyserar vi frågan om svenskar i KHL.

Feyenoord med den största banderollen i nederländsk fotboll

En av anledningarna till att europeisk fotboll är sevärd är läktararrangemangen, även kallade tifon. Dessa praktiseras i stort sett i alla ligor, från Grekland till Norge. Feyenoord är Rotterdams största klubb och ärkerival med Ajax från Amsterdam.

I helgen hade fansen arrangerat en banderoll som sträckte sig över nästan hela arenan. 11 000 kvadratmeter tyg gick åt. Man kan bara applådera engagemanget och det hårda slit som ligger bakom detta.

https://twitter.com/thecasualultra/status/1657764786870841345

Zlatans klubb utan sportchef

Som bekant äger Zlatan Ibrahimovic 50 procent av AEG:s aktier i Hammarby Fotboll. AEG äger i sin tur 47 procent av aktierna i klubben totalt. Många är inom klubben är missnöjda med detta, men det går inte att ändra på. Man kan inte tvinga någon att sälja sina andelar.

Under onsdagen kom beskedet att sportchefen Jesper Jansson säger upp sig från och med sista augusti. Han har arbetat i klubben i sex år och sålt spelare för hundratals miljoner kronor. Kronan på verket är cuptiteln från 2021. Vem tar över? Det ryktas om att Zlatan lägger skorna på hyllan. Eller kanske kör en sista säsong i Monza, förortsklubben utanför Milano. Men nu öppnade sig en position inom en av Allsvenskans toppklubbar… Vi får se vad som händer.

Rissveds överger vegankosten

Jenny Rissveds vann OS-guld i mountainbike i stilen cross country 2016. I en intervju till Sveriges Radio berättar hon om att hon inte längre är vegan. Hon hade mycket sjukdomar under 2022 och målsättningen var därför att hålla sig frisk i år. Det kunde hon inte göra utan att återinföra kött i sin kost.

Beslutet att bli vegetarian tog hon 2017. För ett och ett halvt år sen tog hon steget till att bli vegan. Men hon tror inte att hennes kropp fick vad den behövde. ” Som kvinna i fertil ålder och som dessutom tränar på världselitnivå så tror jag att man behöver äta lite kött och stötta kroppen med det”, säger hon.

Cenny Bräck

Kenny Bräck avslöjar för Aftonbladet att han ursprungligen stavade sitt namn Cenny och uttalade det med s-ljud, som Senny. 57-åringen arbetar med utveckling av bilar, sedan den aktiva karriären tog slut 2005.

Legendaren säger att han haft både körkort och kreditkort med stavningen Cenny, men i internetålderns tid har han behövt ändra sig även i formella papper. Men annars var det något han ändrade själv som liten, eftersom han blev mobbat för stavningen Cenny.

Influencer lär sig supporterkultur

Influencer-kulturen är något man inte behöver gilla, men får acceptera. Den finns överallt. En sak man inte behöver gilla är när influencers försöker göra ”content” alltså innehåll till sina kanaler på sociala medier, på bekostnad av riktig kultur.

Det fick Hanna Friberg erfara under derbyt Hammarby – Djurgården i söndags. Hon köpte biljett till Djurgårdens klack, och lade upp ett filmklipp därifrån på sin Instagramkanal, vilket Expressen skrivit om. Men hon fick en hel del reaktioner som hon inte väntat sig. I supporterled är det nämligen en pågående diskussion hur man ska få folk att lägga undan mobiltelefonerna och syssla med det man ska syssla med på en ståplatsläktare. Nämligen: titta på fotboll och sjunga.

Av någon anledning hade Friberg inte förstått detta. Hon hade aldrig varit på fotboll innan, och lär nog aldrig glömma matchen heller. Nu har hon lärt sig vad uppförandekodex är, och hur arga folk kan bli när man bryter mot den.

Reideborn och CSKA Moskva

Att jaga kättare är en stolt svensk tradition med över 1 000 år gamla anor. Idrottare som valt att stanna kvar i Ryssland har varit några som fått det hett om öronen i sina hemländer. I KHL finns en liten svensk koloni kvar, med bland annat målvakten Adam Reideborn i CSKA Moskva.

Systern Sofia är själv före detta hockeyproffs och en frispråkig kvinna. Hon har gett 100 procent stöd till sin bror och aldrig vikt en tum inför kritiken hon fått för detta. Och kritik har hon fått, tittar man i kommentarsfältet under hennes inlägg hittar man riktigt grova påhopp, väldigt ofta av övertydlig sexuell karaktär. Det säger kanske något om de som är besatta av att jaga kättare, och kritikerna är vad jag kan se till 99 procent män.

I sakfrågan är jag själv kluven, CSKA Moskva är det klassiska armélaget. Enligt Szymon Szemberg finns det också spelare i laget som stödjer kriget ekonomiskt. Inte specifikt svenskarna Reideborn eller Claesson, eftersom han inte vet vilka spelare det rör sig om.

När det gäller sakfrågan är det viktigt att påpeka att någon likande press att lämna aldrig skett för svenskar i NHL, trots att USA har ett antal blodiga krig på nacken. Man stödjer dessutom andra stater som bedriver blodiga krig, till exempel saudierna i Yemen.

Whatabout-ism säger vissa om resonemanget, det köper jag inte. Det finns både ett kortare och ett längre perspektiv i sådana frågor, som i sig själva är komplexa. Personligen gillar jag att se till större och längre perspektiv.

När partier i Sveriges riksdag närmar sig spärren på fyra procent börjar de alltid desperat se sig om efter väljargrupper som kan hjälpa dem att behålla de platser som garanterar partitopparnas löner, arvoden samt statligt stöd till organisationen.

För Kristdemokraterna börjar det bli lite svårt. Förorterna är kapade av socialdemokraterna och vänsterpartiet. Och ett parti som har ”krist” i namnet lär i vilket fall inte kunna räkna med speciellt många röster i Rinkeby eller Rosengård.

Inte heller i resten av landet, fungerar det där med ”krist” över sig bra. Svenska kyrkan har monopol på att definiera vad som är kristet och numera är Svenska kyrkans kärnbudskap att det gäller att inkludera islam i verksamheten samt försvara transpersoner. För ägnade sig kyrkan åt att predika hjälp till offer för krig, svält och naturkatastrofer.

I dag riktar man in sig på att försvara att män som ser ut som bordellmadamer ska läsa sagor för barn. Men vad vet jag, världen kanske inte längre plågas av strid, hungersnöd och översvämningar?

KD Stockholm inser dock att det inte är någon större idé att följa Svenska kyrkan i spåren, för de rösterna är också intecknade av oppositionens partier. Dragqueens har ersatt kurder som s, v, och mp:s kramdjur. Det finns de som anser att förändringen varit på gång ett tag, och att Kakabaveh möjligen var en övergångsperson mellan faserna – en manlig peshmerga som poserade som kvinna.

”Vad ska vi göra”, tänkte KD i Stockholm, ”finns det någon grupp som man kan misstänka är ointresserad av politik, och som inte de andra partierna slagit sina klor i?

På väg hem sent efter ett möte såg de oroliga kristdemokraterna svaret när de vandrade längs med Birger Jarls-gatan.

Festfolket! Alla de som hänger runt Stureplan och de andra krogstråken på Östermalm och i Vasastan. De som inte vill gå hem 01.00 på natten. De är inte intresserade av partier, de är intresserade av party.

Därför har nu KD Stocholm lanserat programmet ”Stockholm hela dygnet”. De kristna demokraterna kräver att restauranger ska få vara öppna hur länge som helst. Krögaren bestämmer.

KD vill och också ha bort alkoholförbudet i stadens parker. Här talar vi om att kd:arna kör sina stadsjeepar genom en öppen garagedörr – har någon någonsin brytt sig om alkoholförbudet i stadens parker? Varifrån tror KD att alla tomflaskor och burkar i parkerna kommer från? Har Gud slut på manna där i sin himmel – och låter han i sin outgrundliga nåd istället vinpavor regna ner?

Men viktigt i det här sammanhanget är att det egentligen inte råder något riktigt alkoholförbud i stadens parker.

I en park råder alkoholförbud dygnet om – det är vid Brunnsvikens strandbad.

I ett antal andra större parker råder ett begränsat alkoholförbud mellan midnatt och klockan sju på morgonen: Rålambshovsparken, Galärparken på Djurgården, Åsöberget på Södermalm, och Vita bergen.

I Tantolunden på Södermalm förväntas de törstiga korka igen vid midnatt och får inte korka upp igen förrän klockan två på eftermiddagen dagen efter.

När andra stockholmare oroar sig för gängens växande makt i staden, oroar sig KD mest för att staden ska framstå som tråkig. Nike Örbrink, partiets gruppledare i stadshuset förklarar i DN:

– Vi vill ha en roligare sommarstad, på bilfria gator – till exempel Rörstrandsgatan – ska man kunna ta med sig sin öl och sitta med sina vänner på en bänk i stället för att trängas på överfulla uteserveringar.

I dagarna stormade ett gäng en pizzeria i Rågsved, och började skjuta vilt. En person dödades, två skadade. Polisen i Stockholmsregionen har några dussin olösta mord, skjutningar och sprängningar.

Kanske tycker KD att oroliga Rågsvedsbor ska söka sig till Rörstrandsgatan när de går ut på kvällen? För Nike tänker göra den och andra vattenhål för festsugna till säkra platser:

– Där man ska kunna dömas till att inte få vistas om man har begått sexual- eller våldsbrott.

Alltså: om du då är dömd för sex- eller våldsbrott får du inte röra dig i den fredade zonen nattetid.

Vad Nike inte verkar ha funderat på är att mängder av sex- och våldsbrott, inklusive mord är olösta. Det går minst några tiotal mördare fria i Stockholm, och vi ska bara inte tala om antalet våldtäktsmän. Med KD:s förslag är det inget som hindrar dem från att vandra runt i de ”fredade nattlivszonerna” – eftersom de inte dömda.

Desperata människor slutar ofta att tänka logiskt och förnuftigt.

KD Stockholm är uppenbarligen riktigt, riktigt desperata i sin jakt på väljare. Deras stora frihetsfråga är att vi ska kunna kröka utomhus klockan tre på natten.

Kanske skulle Nike och hennes kollegor köra lite bibelstudier, och diskutera passager som:

”Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin!” (Jesaja 5:11).

Hertigen och hertiginnan av Sussex hävdar att förföljelsen kunde ha varit dödlig, eftersom den involverade sex fordon som kördes hänsynslöst och äventyrade alla runt omkring dem. Meghans mamma, Doria Ragland, var också närvarande under händelsen. Paret vädjar nu till medierna att inte visa bilder tagna under jakten, och hävdar att spridningen av dessa bilder uppmuntrar till farliga tillvägagångssätt.

Borgmästare Adams hänvisade till prinsessan Dianas tragiska död, som dödades i en höghastighetsjakt när hon flydde undan paparazzi 1997. Han kallade händelsen "fruktansvärd" och betonade vikten av att undvika liknande tragedier.

Varje lördag kommer jag att utse de fem personer i Sverige om vilka det skrivits och skvallrats mest och intressantast under veckan. Ofta kommer hon att berätta det andra journalister inte riktigt vågar skriva. Att de inte gör det beror på att de vet att ryktena är osanna, men tycker det kan vara bra att i smyg sprida dem för att vålla skada. Eller så är ryktena sanna – men anses olämpliga att publicera.

Min lista blir alltså ett sätt att röka ut både ljugande journalister och makthavare.

När jag satte ihop min lista blev jag lite förvånad. Bara kvinnor? Men så blev det. Män i den svenska offentligheten i dag verkar vara sådana som blivit över i alla andra sammanhang, och som därför ägnar sig åt politik, kultur eller att vara statstjänstemän. De är lite orkeslösa på något sätt, så orkeslösa att de inte ens orkar med att dras in i skandaler av olika slag. Nästa vecka tror jag dock att några män tar sig in på listan – om de viskningar jag hört är riktiga.

1:a Ebba Busch

Kommentarerna på grund av Ebba Buschs frånvaro under partiledardebatten har fört tanken till de de ständigt skränande kajorna i Ebbas hemstad. Länge har rykten cirkulerat bland mina kollegor andra tidningsredaktioner: ”Ebba har drogproblem”, ”Tunga personer i KD ogillar att Ebba har förhållanden med kvinnor”.

Nu har den typen av rykten tagit fart på redaktionerna genom påståenden om att Ebba frånvaro i debatten skulle bero på att hon är på rehab – och inte på semester med barnen. Man behöver inte ens ha kontakter på tidningsredaktioner för att ta del av de ryktena. Den som frekventerar kaféer eller restauranger där journalister brukar hänga kan inte undgå att höra diskussioner om det här, eftersom diskussionerna är högljudda. Det höga tonfallet fyller två syften, den pratande journalisten kan för dem vid sitt eget bord, och för dem i resten av lokalen, visa att han eller hon minsann ”vet”, och samtidigt sprida snaskigheter om Ebba. Jag har aldrig riktigt fått grepp om varför journalister (speciellt kvinnliga) verkar så besatta av Ebba och hyser sådan motvilja mot henne. När det gäller retorik eller ståndpunkter är det inget som skiljer henne från andra borgerliga politiker – så jag gissar att det har att göra med andra saker än politik.

I vilket fall, efter partiledardebatten seglade Ebbas ersättare Jacob Forssmed upp som ett starkt namn som ny ledare för KD. Alla verkar gilla honom. Han anses ha en mer mjuk och varm framtoning. Han skulle aldrig vifta med en falukorv under en debatt, möjligen med en oblat och en nattvardskalk. Att han snabbt blivit populär beror på att han talar till vårt undermedvetna, och minnet av vår konfirmationspräst. Ebba däremot påminner mer om tjejen som på nätterna smet från konfirmationslägret och drog in till staden för att kolla om det hände något. Det som vi andra inte vågade göra (nåja, någon gång gjorde jag väl själv det). Möjligen är det här vi har förklaringen till journalisters skvallrande om Ebbas förhållande till droger och andra kvinnor – de är fortfarande avundsjuka för att de missade allt det roliga på konfirmationslägret.

Position på topplistan: Jag tippar att Ebba behåller positionen oavsett om hon avgår eller inte. Seger eller skandal – supersnackis blir det i vilket fall.

Frågan är om det blir Expressen eller AB som framöver går hårdast på historier om festande. Jag sätter en slant på att det blir Expressen, där det finns skribenter som hyser personligt agg mot Ebba. På AB håller man än så länge igen på det spåret. Lena Mellin har sett till att man är försiktig när det gäller sådana historier om Ebba eftersom hon vet att det kan leda till en vendetta som drabbar s-politiker.

https://twitter.com/kdriks/status/1656954748879216641

2:a Kajsa Ekis Ekman

Ebba har genom sitt uppträdande visat sig ha en förmåga att riva broar (genom Skyttedal- och Ingeröaffären, och genom valet av ny partisekreterare) och vänsterns motsvarighet till Ebba är Kajsa Ekis Ekman.

Men Kajsa river inte sina broar till den vänster hon tillhör, hon verkar sätta eld på broarna – och inger oss samtidigt en känsla av att hon står och sippar på ett glas vitt vin medan hon ser lågorna stiga mot skyn.

Det började med att hon sparkades som skribent från Dagens ETC, inte egentligen på grund av vad hon skrivit i tidningen utan på grund av vad hon skrivit i sociala media (att den ryska nyhetskanalen RT också innehöll användbar information – vilket väl är ganska självklart, det gör alla propagandakanaler). ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson sparkade Kajsa genom att hävda att hon (på något för alla oklart sätt) skapat bilden av att ETC stöder Ryssland mot Ukraina.

Men vad Andreas inte berättar i sina många och långa förklaringar är att han länge pressats av ETC:s läsare att sparka Kajsa på grund av hennes hållning i transfrågan. Hon har inte anpassat sig till den dominerande vänsterlinjen om att det finns hur många kön som helst och att man kan välja från en bred palett av könstillhörigheter. Kajsa menar att det biologiska är bestämmande. Du är det du föds till.

Givetvis hamnade fegisen Andreas i Kajsas svarta bok.

Och sedan följde den där debatten på Publicistklubben där Robert Aschberg anställde husförhör med Kajsa, och låtsades inte förstå vad hon menade när hon hävdade att svenska medier var ofria.

Där åkte Aschberg och Publicistklubben in i Kajsas svarta bok.

När Kajsa så fick ett vikariat som den syndikalistiska tidningen Arbetarens chefredaktör reste sig redaktionen och styrelsen mangrant (fast det kanske inte är korrekt att säga mangrant i det här fallet?) mot vd:ns tillsättning – återigen var det Kajsas inställning i transfrågan som var det avgörande problemet – men den här gången sades det öppet.

Kajsa fick gå efter en uppgörelse. Vi kan utgå från att hennes svarta bok fylldes på med några nya namn.

Alla andra vänsterskribenter som fått lika mycket pisk av sina egna skulle ha krupit till korset och börjat skriva artiklar av typen: "det kan när som helst kan bli en fascistisk statskupp i Sverige", eller "män kan visst kan få mens". Efter ett tag skulle hon ha blivit tagen till nåder.

Men vad gör Kajsa? Häller bensin på en bro till, tänder en cigg och sprätter i väg den mot bron. Burn, baby, burn.

Det gör hon genom att försvara Dumpen i en artikel på AB:s kultursida.

Dumpen är som ni alla vet en sajt som jagar, lurar och avslöjar pedofiler – och hänger ut dem genom att visa videos där man ser vilka pedofilerna är.

ETC har länge bedrivit en hatkampanj mot Dumpen, som man menar inte ägnar sig åt journalistik på ett korrekt sätt eftersom man inte månar om pedofilernas integritet.

Publicistklubben ordnade i dagarna en debatt där man försökte ställa Dumpens grundare Patrik Sjöberg och Sara Nilsson inför rätta. Gick inte så bra, och det misslyckandet har man jämrat sig över på de flesta kultursidor.

https://twitter.com/lilivanilli/status/1656222709381046272

I sitt försvar av Dumpen skriver Kajsa:

”Själv ser jag något helt annat när jag ser Dumpens videor. Jag ser en mängd svenska män som är på väg att förgripa sig på barn. Som har dykt upp vid en skogsdunge, en tågstation eller en parkering med en påse sprit och tabletter. Som inte sällan arbetar som ungdomsledare eller i skolan. Jag ser ett stort, allvarligt och underrapporterat samhällsproblem.

Men det är inte övergreppen på barn, eller förövarnas uthängning av dem, som är i fokus för debatten om Dumpen. I stället tycks sympatierna underligt nog ligga hos förövarna och deras fruar. Det hävdas att de anhöriga drabbas, trots att det ofta kan vara tvärtom: att få veta att ens sambo uppsöker barn i sexuellt syfte kan vara det som får en mamma att agera och skydda sina egna barn. ”

Position på topplistan: Det finns några broar kvar att bränna. Vi kan därför utgå från att Kajsa kommer att hålla sig på fem-i-topp-listan ett bra tag till.

3:a Magdalena Andersson

Sveriges förra statsminister Magda har twittertrendat de senaste dagarna. Det som diskuteras är att hon börjat kallas ”Arga Andersson”.

S-twittrare och ledarskribenter har kallat det oförskämt, nedsättande och ondskefullt.

När så behövs kan Morgans och Annikas fotsoldater visa sig ha hud så tunn att den verkar gjord av kinesiskt rispapper.

https://twitter.com/susannasilfver/status/1656941544417513476

Själv är jag mest förvånad eftersom jag vet att man i de övre skikten av S-byråkratin sedan ett bra tag sinsemellan kallat Magda för ”Arya Andersson”. Den benämningen kommer sig av att de andra S-potentaterna tycker att Magda påminner om Arya Stark i Game of Thrones; en person som är beredd att förställa sig, ljuga och mörda bara hennes klan återfår den makt de förlorat.

Antagligen har internbeteckningen läckt ut till motståndarlägret, uppfattats som Arga Andersson och börjat användas i sociala media. Vore kanske mer slagkraftigt om de använt s-topparnas egen interna – och korrekta – benämning på Magda.

Position på topplistan: Magdas roll som oppositionsledare gör att hon ofta kommer att återfinnas på den här listan, utan att behöva göra så mycket själv. Kanske ska vi dessutom vara tacksamma för de gånger hon är på listan utan att egentligen ha gjort något.

4:a Sanna Marin

Finlands avgående statsminister Sanna Marin, som förde sitt land in i Nato-hamnen, meddelade att hon nu själv seglar ut ur den äktenskapliga hamnen.

De finska socialdemokraterna gick framåt under Sanna i årets val, men hennes koalitionspartier gick bakåt, och Sanna förlorade makten – och nu också maken. Även om hon behöll väljarnas förtroende verkar hon ha tappat i förtroende hos maken Markus Räikkönen. Inte på grund av hennes frånvaro i hemmet genom ständiga resor till Bryssel, Kiev, Paris, London och Washington. Det som var problemet var nog mer det som hände när hon var hemma.

Alla de där festerna där det förekom droger och sprit – och så Sannas dansgolvshångel.

https://twitter.com/bythesfbay/status/1656332755242983425

Position på topplistan: Sannas position på listan bör betraktas som högst tillfällig. Nu räcker det inte om hon festar loss för att bli en nyhet, hon har ingen position längre när hon lämnar statsministerposten. En lösning kan bli att hon satsar på realityserier och dokusåpor – men då går hon in i B-kändisläge, och då är det svårt att hålla sig kvar på den här listan.

Ska jag ge ett råd till Sanna är det att hon bildar par med en lämplig person som gillar att slå runt och som har bra politiska kontakter. Sanna är mycket uppskattad bland demokraterna i USA, kanske skulle Hunter Biden vara en lämplig partner?

5:a Cecilia Malmström

Den tidigare EU-kommissionären lämnar nu Liberalerna. Hon säger att hon inte längre uthärdar att partiet skrivit på Tidö-avtalet.

Men förklaringen är inte sann. I Cecilias fall är det inte fråga om ideologi, politik eller etik. Det är en fråga om karriärplanering. Vill hon landa nya topposter i internationella organisationer kan hon inte tillhöra ett parti som har utvecklat ett samarbete med SD. Bara att kapa banden – och det kommer att ses som meriterande.

https://twitter.com/CarlMelin/status/1656721402022461443

Cecilia vill ju vidare här i världen, hon tänker inte nöja sig med nästan tio år som EU-kommissionär, och hon har siktet inställt på de riktiga toppjobben i världen. 2020 kandiderade hon som ordförande för OECD, och fick nästan jobbet. När det är dags nästa gång tänker hon ha en perfekt CV. Meriterna från tiden som kommissionär visar att hon är beredd att kämpa hårt för helt öppna gränser, så att både varor, tjänster och migranter kan röra sig fritt. Avhopp från det egna partiet för att det inte är tillräckligt ”liberalt” visar på spetskompetens för den som vill bli global toppbyråkrat.

Position på topplistan: Cecilia lär inte bli långvarig på listan, inget i hennes framtida karriär kommer att göra att hon blir omtalad – även om vi alla kommer att få lida av hennes fortsatta framfart.

https://twitter.com/Suntoucher4/status/1656710575982886943

En viral TikTok delas på flera sociala medieplattformar och visar ett klipp där Britney dansar som verkar mycket misstänkt. Teorin är att någon utger sig för att vara Britney och att en "deep fake"-teknik används för att få personen att se ut precis som Britney, vilket är anledningen till att det finns glapp där tatueringarna plötsligt försvinner och dyker upp igen. Hängivna fans har följt hennes varje steg på sociala medier på sistone och är övertygade om att någon använder ett AI-filter för att se ut som om de är Britney.

Det faktum att Britney inte har gjort några fotouppdrag - inte på en röd matta, inte med några fans, inte ens paparazzifoton - väcker en del rimliga frågor. Är den riktiga Britney gömd? Lever hon fortfarande? Eller är allt bara en galen konspirationsteori?

Dagens Nyheters paradgren är numera inställsamma intervjuer med personer som bjuder hem chefredaktören Peter Wolodarski på middag. Att de här intervjuuppdragen läggs ut på medarbetarna är väl Wolodarskis sätt att tacka för maten.

Eftersom han är erkänt och omvittnat snål är det förstås också ett listigt sätt att bli bjuden på middag. Den som bjuder vet att det bjuds igen – i form av en positiv artikel. Det är inte så att Wolodarski kliver in på redaktionen och beordrar någon, men den som vill få en bättre position på DN håller koll på vem Wolodaski umgås med – eller gynnar; och intervjuar dem gärna.

Dagens inställsamma porträtt kan dock faktiskt också vara följden av att DN ville visa sin sociala medvetenhet och skriva om personer som har det svårt i en tid då mat, bränsle och el fortsatt kostar väldigt mycket. När då redaktionschefen frågar dem runt bordet om någon av reportrarna känner någon som är ekonomiskt utsatt räcker ingen upp handen. De runt bordet bor på Söder i Stockholm eller i Vasastan, och de enda som påminner om personer utan pengar i de stadsdelarna är romer – och inte ens en DN-journalist kan med gott samvete säga att de känner den som brukar sitta utanför ICA på Folkungagatan.

TIll slut räcker en av skribenterna lite tvekande upp handen och säger att han känner ett par systrar som jämt oroar sig för sin ekonomiska situation.

Finfint, säger redaktionschefen och skickar iväg reportern, säkert väl medveten om att en av systrarna är gift med Wolodarskis senaste skyddsling Alex Schulman.

Resultatet har blivit lite underligt. I amerikansk press talar man om en del skribenter som en ”sob sister”, vilket syftar på att de skriver sentimentala, gråtmilda artiklar – ibland om personer det inte ens är synd om. Vad vi får läsa en är sob sisters porträtt av två systrar; Hannah Widell och Amanda Schulman. I systrarnas podd  Fredagspodden har Amanda Schulman förvisso förklarat att:

”Jag identifierar mig som fattig”.

Men det senaste året har Amanda tillsammans med maken Alex Schulman besökt Maldiverna, Jamaica, Frankrike och Norge. Norge kanske låter som något som alla kan unna sig, men med tanke på norska priser får nog också den trippen betraktas som en lyxsemester.

Men kanske var det så att paret åkte ut i världen för att tigga pengar i gathörnen? Alex är ju bra på att hitta på historier om sin eländiga uppväxt, och Amanda kunde gått runt med en hatt och samlat in pengar.

Intressant tanke, men riktigt på det viset var det inte. När Amanda ger sig ut i världen tar hon sig alltid till de mest exklusiva platserna.

När Amanda åkte till Jamaica bodde paret Schulman på en hotellanläggning där de billigaste rummen kostar 14 000 kronor natten.

Det var det värt tyckte Amanda och gjorde vistelsen till ett inlägg i den politiska debatten genom att i systrarnas podd förklara:

– Jag tror vi skulle spara in på hälsan, på sjukvården. Jag åkte på den här semestern med lätt migrän, magkatarr, ångest, ont i ryggen. Och sen efter några dagar så: Jag sover på nätterna och vaknar ganska glad. Dels var det ingen stress där så klart. Men det är också något med värmen och ljuset,

Så om du känner dig utbränd och fattig, gör som Amanda. Åk till Jamaica. Avlasta den offentliga sektorns vård.

Amanda avlastar den svenska sjukvården med en resa till Jamaica.

Alla dessa resor kan vara knepiga ur ett annat perspektiv också. Amanda och Hannah brukar hylla Greta Thunberg, och talar gärna om klimatkrisen.

Hur de får det att gå ihop med sitt eget envetna flängande jorden runt kan vara svårt att förstå.

Möjligen identifierar sig inte Amanda som en flygresenär utan som en cyklist – och därmed är det problemet ur världen.

I DN-intervjun säger Amanda:

– Vi är inga feta katter. Vi lever med katastrofen runt hörnet, varje dag.

Jag läser noga intervjun några gånger och har svårt att upptäcka den där katastrofen som försåtligt lurar på systrarna.

De har en framgångsrik podd som drar in bra med reklamintäkter, de har sålt sitt bolag och fick åtminstone 20 miljoner kronor, möjligen 30. De har teve-uppdrag och de skriver böcker.

Men, säger Hannah:

– På måndag kan det gå åt helvete.

Syster Amanda fyller i:

– Vi skulle kunna vara de utsatta.

De flesta personer och familjer i Sverige i dag har en betydligt, betydligt lägre fallhöjd än vad systrarna har. Ändå förväntas läsaren lida med systrarna på grund av att de har ångest för att bli ”utsatta”. Det finns en hel del familjer i landet där båda föräldrarna arbetar – familjer där man inte oroar sig för att katastrofen ska knacka på dörren, utan där katastrofen redan klivit innanför dörren, och nu tagit plats vid köksbordet och flinar lömskt.

Amanda och Hannah verkar inte riktigt förstå vad det är de säger, och intervjuaren gör frenetiska försök att få dem att säga något användbart som ska göra att läsaren tycker synd om de stackars rädda systrarna, och till slut lyckas han vaska fram något, som systrarna också verkar anse användbart i sammanhanget.

Tillsammans frammanar trion Gunny Widells ande – hon var systrarnas farmor, och en legendarisk tidnings- och magasinsmakare hos Bonniers.

Systrarna berättar att farmodern dog som fattigpensionär eftersom hon inte kunde hålla i pengarna. Det är oron för att sluta likadant som Gunny som ger Amanda och Hannah ångest. Vi får veta att Gunny till och med tvingades pantsätta en diamantring hon fått av Bonniers.

Kanske går inte den här klagosången hem hos speciellt många. Vem har inte någon i släkten som har svårt att hålla i pengarna? Men hur många har en anhörig som har fått en diamantring av arbetsgivaren.

Det spelar mindre roll i sammanhanget att systrarna identifierar sig som ”fattiga”.

Det spelar däremot nog större roll att mycket få kan identifiera sig med systrarna.

Antalet fattigpensionärer i Sverige är dessutom 300 000. Om alla deras släktingar skulle uppvisa samma livsångest som systrarna på grund av en släkting beteende skulle psykmottagningarna ha en än längre kö än i dag.

Men folk knegar på ändå, utan att beklaga sig över ångest av systrarnas typ.

Det räcker bra med den vanliga vardagsoron.

Men systrarna är inte bara oroliga för sin egen hotande ekonomiska ruin eller för klimatet – de är också rädda för Sverigedemokraterna, och att Sverige ska bli ”främlingsfientligt”, och att de bara markerar en åsikt de vet att man ska ha, ungefär som de gör i miljöfrågan.

Jag gissar att de egentligen är mest rädda för att SD ska ska bli tillräckligt stora för att få råd att lägga en konferens på något av de hotell i Västindien eller Indiska Oceanen där systrarna brukar koppla av – och så finns det inga sviter lediga när Schulman och Widell med familjer kliver av planet.

I vilket fall ledde oron till att systrarna inför valet 2022 träffade Magdalena Andersson för att diskutera läget i Sverige över en kopp kaffe. Det var Magda som bjöd in efter att ha uppmärksammat ett gemensamt inlägg från systrarna.

Precis vad som sades på mötet har vi inte fått veta, bara att de de två systrarna nästan fick en ny syster.

Kanske kontaktar Magda systrarna igen för att få draghjälp. Hon skulle ju kunna få dem att på ett personligt plan angripa förslaget att förbjuda socialdemokraternas partilotterier.

Kanske kunde hon få Hannah och Amanda att i sin podd säga:

– Tänk vad bra det är med s-lotterier. Då kan även fattigpensionärer få en chans att bli rika. Hade farmor Gunny köpt några kombilotter kanske hon inte hade behövt pantsätta diamantringen hon fick av Bonniers.

Detta är Costners andra äktenskap, då han tidigare var gift med Cindy Costner från 1978 till 1994. De har tre barn tillsammans. Han har även en son med sin tidigare partner Bridget Rooney. Orsaken till separationen är för närvarande oklar.

Nyheten om skilsmässan kommer mitt i diskussioner om Costners återkomst till den populära tv-serien "Yellowstone". Skådespelaren spelar John Dutton i serien som hade premiär 2018. Det finns för närvarande inget premiärdatum för den andra halvan av seriens femte säsong.

Erkänn att du gör precis som jag när du loggar in på Twitter. Först av allt kollar du vad Annika Strandhäll skrivit. Det är en slags mentalhygienisk åtgärd. När man läst hennes inlägg känner man sig själv som en sansad och balanserad människa.

Men vem ska nu fylla Annikas funktion?

Annika ska nämligen lämna twitter.

Hon meddelar alla oss fascinerade följare att hon ”inom en snar framtid” drar ner på sin aktivitet på twitter.

Frågan vi ställer oss är förstås: varför inom en snar framtid? Varför vänta? Varför inte med en gång?

Jag tror jag vet svaret.

Det har sagts mig att Annika ska inleda en behandling för att komma tillrätta med sin vinkonsumtion. Och som vi alla märkt tyder det ofta osammanhängande innehållet i hennes tweets på att det finns en koppling mellan den konsumtionen och lusten att skriva på twitter. Så om behandlingen fungerar kommer vi att få se allt färre inlägg allteftersom behandlingen fortskrider.

https://twitter.com/strandhall/status/1649129920428142593

Nu kanske jag inte borde skriva det här – eftersom Annika menar att skälet till att hon lämnar Twitter är att tonen är så rå och att hon skälls för att vara hårfrisörska och alkoholist.

Jag hör inte till dem som menar att Annika själv bidragit till en rå ton. Däremot har hennes inlägg präglats av okunnighet och oförmåga att föra begripliga resonemang. Hennes inlägg följer en given mall. Hon kallar alla meningsmotståndare fascist eller nazist, och ståndpunkter hon ogillar förklarar hon alltid kommer att leda oss tillbaka till 1930-talets Tyskland.

Samma dag som hon annonserar sitt framtida utträde från twitter går hon till angrepp mot sina fienders åsikter:

https://twitter.com/strandhall/status/1649127357242830849

”Detta är nu nästa puck för SD i sann fascistisk anda. Hetsa mot minoriteter i vårt samhälle. Förflyttningen sker nu dagligen och inget annat kommer fungera än att du och jag och alla andra helt vanliga svenskar säger stopp, nu räcker det. Vi lever i Sverige 2023 inte 1939.”

Så om du är förälder och inte är riktigt bekväm med att dragqueens guidar dina barn på Dramaten, så är du ”fascist”.

Det här är just nu Annikas stora kampfråga, här ska striden stå. Gängvåld som gjort hela landet till ett utsatt område, galopperande inflation, och usla skolor är mindre viktigt. Vem som ska guida barn på Dramaten – det är frågan som avgör Sveriges framtid för Annika.

Om män i kvinnokläder inte får guida barn på Dramaten hamnar vi i koncentrationsläger.

Som du förstås förstår har Annika ännu inte påbörjat den där behandlingen jag talade om inledningsvis.

Men Annika har också beundrande följare på Twitter. En av dem är Jan Eliasson. Han beklagar sorgset att Annika lämnar.

https://twitter.com/JanKEliasson/status/1649318688607154177

Hammarskjöld-citatet är kanske inte väl valt i det här fallet. Att använda ordet ”missbruka” är nog inte lämpligt när man ska trösta Annika, hon kan mycket väl tro att det är en dold gliring, liksom formuleringen ”förgiftade källor”.

Man kunde vänta sig mer handlag i tröstandet av en person som varit ordförande i FN:s generalförsamling, vice generalsekreterare i FN, svensk utrikesminister, och svensk ambassadör till FN samt till USA.

Eller så kan man inte vänta sig det.

Världen har ju inte precis blivit bättre under Eliassons tid som superdiplomat, han är inte känd för att nå framgångar vid förhandlingsbordet.

Däremot vid nattduksbordet.

Som det sägs i UD:s korridorer – även om Jan inte kan snacka omkull diplomater, är han bra på att snacka omkull deras fruar.

Men kanske ska vi då se det som att Eliasson faktiskt sköter sitt uppdrag? ”Pillowtalk” kan vara ett effektivt sätt att inhämta information.

Nu är det inte bara partikamrater som sörjer att Annika lämnar Twitter. I flödet av gråtmilda kommentarer hittar vi förstås också liberala ledarskribenter. De är alltid hovsamma mot socialdemokratiska toppar. Anledningen till det är att de vet att antalet jobb på liberala ledarsidor ständigt krymper, och en dag är sossarna tillbaka vid makten. Har man skött sig som liberal ledarskribent och varit vänlig mot sossetoppar kan man alltid räkna med att få ett påhugg i någon lämplig del av statsapparaten.

UNT:s Sakine Madon verkar höra till den skaran.

https://twitter.com/Sakine/status/1649216152743170048

Kanske är hon också lite orolig eftersom kurder numera anses som en belastad grupp i det politiska etablissemanget, och hon vill visa att hon är rätt sorts kurd; mild, vän och förstående – även gentemot Annika Strandhäll.

Annika har dock förklarat att hon inte helt lämnar sociala media. Hon ska satsa på Instagram och Facebook.

Jag ser framför mig hur hon kan bli en slags (S)-märkt influencer på Instagram. En influencer ska gärna berätta om sin resor i Sverige och världen, och vilka människor hon umgås med.

När det gäller resor i Sverige är Annika unik. Hon är riksdagens droskdrottning, ingen åker så mycket taxi som hon.

När det gäller utlandsresor har hon varit både i Afrika och USA, och där träffat en man som i sitt hemland Kenya anklagas för att ha fördrivit 10 000-tals människor från deras hem - för att kunna plantera träd som räddar klimatet. Varför klimatet ska räddas – jo, så att inte människor ska behöva lämna sina hem. Så tokigt det kan bli när Annika och hennes kompisar är i farten.

Jag räknar därför med spännande uppdateringar på Facebook och Instagram – drömmen är förstås att Annika satsar på TikTok. Låt oss hoppas!

Veckans sportskvaller bjuder förutom på Hålands frisyr och Ben Yedders skattebrott även på en rejäl Östgöta-special. Damfotboll, supportermusik och AIK-kross.

Lika som bär?

Erling Håland och Greta Thunberg är två av världens mest kända skandinaver. En norsk fotbollsspelare och en svensk klimataktivist. Håland har dock börjat bli mer känd för sin frisyr än för sina mål för Manchester City. Nu har han lagt sig till med flätor, kanske i ett försök att ge sitt bebisansikte ett skimmer av vikinga-aura.

Men påhittiga personer påpekar att han nu ser väldig mycket ut som Thunberg, som är känd för att ha flätor. Vem som passar bäst i frisyren får läsaren avgöra själv.

https://twitter.com/MailOnline/status/1645757280313569281

https://twitter.com/ManCity/status/1645494354897956867

Wissam Ben Yedder dömd för skattebrott

Wissam Ben Yedder har dömts för skattebrott i Spanien. Den fransk-tunisiske spelaren tillhörde Sevilla mellan 2016 till 2019 men är sedan dess i Monaco. Nu får han böta 1,5 miljoner kronor och får ett villkorligt fängelsestraff på sex månader.

Anledningen är att han lämnat in en deklaration för sent och felaktigt uppgav lägre inkomster från ränta, i ett sponsoravtal med Adidas.

https://twitter.com/beINSPORTS_AUS/status/1645954219646799873

Lumpen för Markkanen

Lauri Markkanen är en finländsk bjässe i NBA. Det kryllar inte av finska basketstjärnor direkt. Att han är proffs är dock inget som hindrar att han gör värnplikten i hemlandet. Nu när hans Utah Jazz missar slutspelet finns det en längre lucka för Markkanen att påbörja sin tjänstgöring i.

Den 213 centimeter långe finländaren kommer nu få dra på sig grönkläder och genomgå det som ses som ett mandomsprov i Finland.

https://twitter.com/ClutchPointsApp/status/1645161645524566019

En annan känd idrottare som gjort militärtjänst är sydkoreanen Son Heung-min som spelar för Tottenham i Premier League. Under två månader 2020 genomgick han grundträningen i Sydkoreas marinkår på ön Jeju.

https://twitter.com/brfootball/status/1391002834263490561

Östergötland 1: Finspångs-AIK:aren

Supportermusik har sin egen charm. Man får oftast en rätt ärlig men kanske något sunkig bild av verkligheten, ofta med humor och finess. Guldstrupen beskriver sig som ”supportermusik för Snoka”, Snoka är ett klassiskt smeknamn på IFK Norrköping, Östergötlands klassiska klubb.

I den nya singelns Finspångs-AIK:aren får vi stifta bekantskap med en man som blir tillsammans med en tjej från Finspång – som håller på AIK. Här kan man lura sig och tro att det handlar om Finspångs AIK, som är en egen klubb.

https://twitter.com/guldstrupen/status/1641022644987330562

I låten görs också en liten hyllning till AIK-Trubaduren och låten Åka piketbuss igen.

https://www.youtube.com/watch?v=xqhdh7F1nlI

Östergötland 2: Det kommande slaget vid Linköping

Numera är IFK Norrköping allsvenska även i damfotboll. Laget tog steget upp från Ettan förra säsongen och ses som ett av få lag som kommer ha hyftsat med publik på matcherna. Damallsvenskan har i stort öppnat dåligt och snittet ligger på runt 800 åskådare per match.

I tifot under herrlagets hemmapremiär kunde man beskåda ett tifo med ”Norrköpingsblaskan”. Där står det bland annat att ”Linköping ska jämnas med marken i mitten av maj”. En något udda nyhet, men det handlar om det kommande derbyt mellan Linköping och IFK Norrköping i Damallsvenskan.

Peking Fanz har tilldelats en hel långsida och en kortsida på Linköping Arena. Det är oklart för undertecknad om hemmaklubben har någon större publik vanligtvis. Nu blir det sannolikt något totalt annorlunda jämfört med en vanlig hemmamatch. För Norrköpings supportrar spelar det ingen roll att detta är damfotboll, nu ska Linköping invaderas och förstöras.

https://twitter.com/tifogrupp/status/1642591963709861890

https://twitter.com/PekingFanz/status/1640963537630638081

Östergötland 3: AIK får storstryk av IFK Norrköping

AIK bjöd in till premiärmatch hemma på Friends Arena på annandag påsk. Motståndaren var IFK Norrköping som på förhand tippats som ett mittenlag. Tränaren Glenn Riddersholm är av många experter ansedd som den som först får sparken under säsongen.

Det blev något av en utklassning där bortalaget vann med klara 3–0. Siffrorna kunde blivit större, men det stannade där. Den tillresta klacken med 800 Peking-supportrar firade vilt. Med två raka förluster är AIK sämre än man varit sedan 1979, ett år då man åkte ur Allsvenskan.

https://twitter.com/CironunAnnesiii/status/1645495315313876992

Du har väl märkt att man börjat gömma undan matvaror i livsmedelsbutikerna? På två ICA-butiker nära mig har man placerat nötköttet så att det är väl synligt för den som sitter i kassan.

På Coop på hörnet har de placerat vissa kaffesorter bakom disk. Ett tecken på att det inte är pensionärer som snattar, kokkaffet och skånerosten står nämligen kvar på hyllorna.

Men vilka är det då som snattar – eller vänta. Kan man tala om snattande? Det hörs på ordet att snatta är en ganska småskalig verksamhet. Vad vi står inför nu är stöld i mer industriell skala.

Ska vi misstänka gäng från förorterna?

Romska kvinnor med kjolar vida som en fullt utvecklad fallskärm?

Se där två teorier som är i omlopp.

Ingen har dock ännu lanserat teorin om att det rör sig om hårt arbetande ensamstående tvåbarnsmammor. De har ju ofta en knepig ekonomi, milt uttryckt. Men de verkar ha lite för mycket moral för att stjäla sig ur problemet.

Såvida de inte bor på Södermalm i Stockholm.

Kan det vara på det viset att ensamstående mammor på Södermalm har det så sanslöst svårt att få det att gå ihop att de bara måste stjäla blodpudding till ungarna?

Nyligen dömdes nämligen en sådan mamma till 21 800 kronor i böter för att ha snattat varor för 381 kronor på ICA på Magnus Ladulåsgatan.

Ganska saftiga böter. Men eftersom den här typen av böter baseras på inkomst så blev det ovanligt högt för ett snatteri, det är inte en hemlös pundare som varit i farten. I det här fallet har tjuven en årsinkomst på 548 000 kronor och bor i en lägenhet vars marknadsvärde är cirka tio miljoner kronor.

Den skyldiga är Jenny Nordlander, en maktfaktor i de svenska medierna sedan länge.

Numera är hon redaktionschef på produktionsbolaget Filt, vilket innebär att du med största säkerhet lyssnat på program vars skapande hon basat för. Filt gör till exempel för SR:s räkning programmen Stil, Kropp&själ, Kaliber i P1, och en radda program för P3.

Bland kunderna finns också Spotify och Nobelmuséet.

Så även om Jenny tjänar bra på att fylla dina öron, tömmer hon diskarna på ICA.

Kanske är det ett uttryck för att hon vantrivs på jobbet?

Jenny blev omtalad när hon som chefredaktör för Nöjesguiden körde ut en platsannons där hon undanbad sig vita män som sökande. Svarta, bruna, röda och gula fick däremot gärna söka tjänsten.

Men nu sitter Jenny själv som näst högsta chef i företagsledningen på Filt där alla utom en utgörs av väldigt vita män. Undantaget är en vit kvinna.

Kanske kom sig snatteriet av att Jenny var på väg till jobbet och kom att tänka på den icke-inkluderande, blekvita omgivning som väntade henne på kontoret. Hon behövde tröstäta, få något snabbt i magen, och slank in på ICA och snattade.

Men varför betalade hon inte?

Skärp er, det fattar ni väl. Jenny är uttalat södervänster. Tror ni hon tänker gynna en ICA-handlare, en varelse som enligt mytologin på söder kommer till genom att Krösus Sork antar mänsklig form.

Ständigt toppjobb

Jag minns att jag läste Jennys bok Mellan raderna 2018. Den fick extremt mycket uppmärksamhet, och handlade om hur sexistisk mediebranschen är och hur svårt det är för kvinnor att skaffa sig en position, Jenny sade sig utgå från sina egna erfarenheter.

Jag hade lite svårt att förena hennes CV med hennes beskrivning om hur svårt det var för kvinnor i mediebranschen. Hon har varit:

• Reporter, redaktör, krönikör på DN

• Programledare på Aftonbladet TV
• Chefredaktör Nöjesguiden
• Programledare för Kulturnyheterna i Svt
• Redaktionschef Filt
Jag är väl heller inte riktigt säker på att Jenny kan betecknas som ensamstående tvåbarnsmamma. Hon har förvisso två barn – tillsammans med rapparen Adam Tensta. Enligt vad deras omgivning säger är de definitivt fortfarande ett par.

Dock inte enligt uppgifterna till skattemyndigheten, där ser man att Jenny bor ensam i tiomiljoners-lägenheten. Men det kan vara ekonomiskt lönsamt att skriva sig på två ställen, och som vi sett är Jenny om sig och kring sig när det gäller den egna plånboken.

Adam och Jenny blev ett par efter det att hon intervjuat honom för Nöjesguiden. Ur förhållandet föddes också Nöjesguidens uppmärksammade temanummer om rasism riktad mot invandrare. Man undrar hur Jenny upplevde omvärlden när rapparen Henok Achido sedan gick till attack mot Adam och i en låt kallade denne ”husneger” som ”knullade hela Nöjesguidens redaktion”. Henok tyckte liksom inte att svarta ska skaffa barn med vita, och det hjälpte inte att Adam Tensta bara är halvsvart (mamman är finsk).

Man kan utrycka det som att äktenskapet innebar att Jennys cred på Söder ökade – medan Adams minskade i Tensta.

Henok kallade också Adam för ”bög” vilket satte fart på gamla rykten om hur mycket tid av sin ungdom Adam tillbringat på Patricia, partybåten man inte vill bli sedd på om man ska bli stor i orten.

Men tillbaka till snattandet – kanske har Jenny indoktrinerats till att tänka att att det är rätt att stjäla av en annan söderbo – den kände vänsterpartisten Dror Feiler. Förutom att spela saxofon och ägna sig åt konst har han kandiderat till riksdagen för sitt parti, han har dessutom hunnit med att snatta, minst lika länge som han varit politiskt aktiv.

I december 2021 dömdes Feiler för sju fall av snatteri på den Coop-butik där han varit stamkund i 25 år. Han fick böta 3200 kronor.

I rätten försvarade sig Feiler med att han varit stressad och glömt scanna varorna, något som tingsrätten inte fäste någon större vikt vid eftersom övervakningsfilmerna visade en Feiler som var lugn och metodisk i sitt stjälande. Han tog två varor, men scannade bara en.

I förhör har personal i butiken förklarat att de sett Feiler snatta redan för 25 år sedan.

Men det kan vara så att Feilers metodiska stjälande i en Coop-butik beror på att han har ett horn i sidan till kooperationen. I en intervju har han berättat om sin barndom. Han växte upp på en råkommunistisk kibbutz i Israel, och kibbutzen fick inte sälja sin varor genom den socialdemokratiskt kontrollerade kooperationen, vilket skapade problem för kibbutzen. Och vi som mött Feiler vet hur långsint han är.

Jennys karriär kommer säkert inte att påverkas av snatteriet, Filt lägger en filt över det hela. Jag tror inte de kommer att göra ett Kaliberprogram om problemet med butiksstölder.

Jan Guillou brukar ofta markera att han är lite finare än andra. Han har genom åren talat om ”oss” som bor  på Östermalm, och hur detta ”oss” utgörs av människor som är mer väluppfostrade och civiliserade än personer som befolkar andra stadsdelar i Stockholm. Guillou brukar ofta också fnysa åt människor som han menar genom sitt beteende anses visa att de är ”uppkomlingar”.

Det var därför med stort intresse jag lyssnade på den intervju SR:s P4 gjort med Guillou i dagarna. Jag tänkte jag skulle få lite goda råd så att jag när jag nästa gång förirrar mig in i Östermalmshallen inte omgående ska stämplas som den jag är, en alldeles vanlig tjej uppväxt i Hallstahammar.

Men jag blev lite förvånad. Under de fem första minuterna av intervjun lyckas Guillou säga saker som enligt Magdalena Ribbing avslöjar just en uppkomling.

Han skryter med hur rik han är, och berättar att han lagt ut tiotusentals kronor på kommande tågresor tvärs över Kanada. Han skräpper med hur berest han är: ”ett land jag varit i en sju, åtta gånger”. Han får med att han jagar: ”Jag har till och med fört in vapen i landet”, och han får med att han talar tre språk flytande.

En väluppfostrad människa skryter inte med sina pengar, sitt resande, sina språkkunskaper eller sitt jagande. Skrävlande om det egna levernet – det är sådant som moderna tiders influerare ägnar sig åt på Instagram, och det är just som ett sådant – mycket överårigt exemplar – Guillou framstår i början på den här intervjun.

Och inte blir det bättre under intervjuns gång. Guillou berättar att han aldrig tidigare haft problem med att resa in i Kanada, men nu har landet infört en elektronisk kontroll av inreseansökningar och då blev det stopp. AI:n frågar Guillou om han är dömd för något brott, och Jan förklarar i ett anfall av uppriktighet för AI:n att han dömdes för spioneri för 50 år sedan – efter sitt avslöjande av den av socialdemokraterna kontrollerade spionorganisation IB.

AI:n förklarar då för Jan att han måste leverera alla dokument kring fallet – i till engelska eller franska översatt form – så att AI:n kan gå igenom fallet. Fram tills dess är det ”nej”.

Jan berättar att han nu försöker hitta en ”mänsklig intelligens” på Kanadas ambassad som kan få honom insläppt. Vi får se hur det går.

Jan hade ändå tur med AI:n. Tänkt om den begärt en komplett CV. Då hade väl Jan rimligen fått ta med att han under en period var arvoderad av KGB. Då hade han nog kunna glömma den romantiska tågresan i skogshuggarnas och lönnsirapens förlovade land.

Jan lever lite i sin egen föreställningsvärld, något som också kännetecknar personer som vill verka finare än de är.

Han berättar att han och hustrun under Kanadaresan tänkt besöka ”den mycket exotiska platsen” Prince Edward Island.

Det är väl tänkt att jag som lyssnare ska dra efter andan och bli imponerad.

Men den som varit på Prince Edward Island har väl svårt att förstå vad Jan menar. ”Mycket exotisk”? Enligt officiell statistik besöks området av närmare två miljoner turister per år. Det bor lite mer än 100 000 personer där. Det innebär att det går 20 turister på en bofast invånare. Inte i klass med Ibiza, men många fler turister per invånare än Paris, som väl inte är en särdeles ”exotisk plats”.

Satsar Jan på att bli världens äldste influerare?

Influerare brukar ofta komma med råd om hur man ska klä sig och vårda sitt yttre, och Jan går i intervjun verkligen in i rollen, men han riktar sina råd till personer i sin egen åldersgrupp.

Vi får lära oss att äldre män inte bör släppa brakare offentligt – det är dock lite oklart om han anser att det är tillåtet om man är en yngre man.

Man får heller inte lukta illa, och man får definitivt inte visa sig utomhus orakad, ”framförallt på halsen och sånt där”. Vi får väl lämna öppet vilken del av kroppen Jan väljer att benämna med orden ”sånt där”, inte säkert vi vill veta.

Men just rakningsråden gör mig misstänksam. Min chefredaktör har berättar för mig att Jan aldrig haft någon skäggväxt att tala om, med redaktörens ord ”… han har alltid varit slät som en barnrumpa i ansiktet, när jag tänker efter även på bröst, armar och ben”.

Kan det vara så att Jan har ett livslångt komplex för detta och därför vill att alla män ska vara välrakade – då märks inte hans egen frånvaro av skäggväxt?

Men när det gäller uppfostran brister Guillou själv definitivt på en punkt. Flera gånger under intervjun hör man honom dricka kaffe. Nej, det är inte det diskreta ljud som kan uppstå i kontakten mellan kaffefat och kaffekopp, det är det sörplande som uppstår när Guillou dricker sitt kaffe. Men vad vet väl jag, kan kanske dricker sitt kaffe på bit och läppjar i sig kaffet från fatet.

Jan rekommenderar också äldre män att skaffa sig en käpp – för det har han gjort – då går man mer stadigt och riskerar inte att snubbla. Jan förklarar att han inte kan snubbla till på en promenad eller tappa balansen när han reser sig från ett restaurangbord utan att det blir skvallernotiser om att han är berusad.

Men vi är väl många som länge funderat på Jans förhållande till alkohol. Ett tag förklarade han att han ”går som en berusad anka” eftersom han hade opererat höften. Den operationen var i sin tur följden av att han hade ramlat i en hotelltrappa i Norge och brutit lårbenshalsen. Jans berättelse om den olyckan fascinerar mig fortfarande.

Jag upptäckte att Anne gick och bar på två ölflaskor och ett vinglas. Jag tänkte att så kan man inte ha det, så jag tvingade av henne en ölflaska för att det skulle gå lättare.

(Anne är den norska författarinnan Anne Holt).

Man frågar sig varför han nöjde sig med att bara ta en av ölflaskorna? En välbelevad man skulle väl ha tagit båda? Men det kanske var tur att han inte var så väluppfostrad för snart uppenbarade sig så att säga ett hinder i terrängren.

”Tre små trappsteg”.

Guillou snubblar.

I luften hann jag tänka ut att en gentleman inte krossar en ölflaska i en hotellkorridor. Jag ansträngde mig och lyckades rädda ölflaskan. Effekten blev emellertid att jag landade rakt på ena höften.

Guillou brukar alltid klaga på andra journalisters brist på exakthet, på att de broderar för mycket. Överdriver. Han har så rätt, men frågan är om han inte gör det själv i det här fallet. Snubblade han ”på tre små trappsteg” kan hans luftfärd inte blivit alltför lång, såvida han inte kom springande.

Guillou är dessutom bara en tvärhand hög så mycket till luftfärd kan det inte ha blivit. Ändå hinner han reflektera över hur en riktig gentleman beter sig i den situation han befinner sig i, samt vrida sig runt sin egen axel i 90 grader så att han landar på sidan. Inte bara en gentleman utan också en graciös och vig sådan.

Rörd till tårar – av sig själv

I P4-intervjun berättar Jan även att han sitter och skriver på en pjäs om Gustav III, och han berättar om intrigen som han själv verkar uppskatta högt, eftersom han då och då utbrister i ett gurglande skratt, och han blir så rörd av sin egen förmåga att skapa att han som han själv förklarar i intervjun ”får tårar i ögonen”.

Gurglande skratt och tårögd sentimentalitet när man pratar om sig själv? Vad jag ska säga om det? Jag nöjer mig med konstaterandet att det finns andre beteenden än vinglig gång som kan få mig att misstänka att någon dricker för mycket sprit.

För övrigt...

• På tal om alkohol. Det kan sluta med fängelse för 71-årige artisten Roger Pontare. Nu har åklagaren beslutat sig för åtalet ska rubriceras som grovt rattfylleri.

Vilket kanske inte så underligt med tanke på att Roger körde upp på en trottoar med 1,7 promille i blodet, men visst höll han sig till gatan också under färden – men då körde han mot enkelriktat, han lyckades också köra på en refug, samt vingla över körbanan.

Men vad gör man inte för att komma hem när man vaknat på hotell efter en blöt festkväll – så har Roger förklarat orsaken till sin berusning och farliga biltur. Han hade en alkoholmätare i bilen men valde att inte använda den.

Maxstraffet för brottet är numera tre år i fängelse. Det är andra gången Roger åkt fast för rattfylleri. Förra gången var 2007, då han hade 0,62 promille.

• En del är inte så noga med vilka alkoholhaltiga drycker de dricker. Andra låter sig styras av sina politiska preferenser. När Kid Rock fick veta att bryggerijätten Anheuser-Busch skulle samarbeta med den manliga transaktivisten Dylan Mulvaney och placera hans ansikte på Bud Light-burkar vandrade Kid Rock ut i naturen.  Där staplade han upp Bud Light-burkar, och pangade sedan loss på dem med ett automatvapen. Vad han tänker dricka istället framgår inte av videon.

Konsumentombudsmannen är på krigsstigen mot influensern Katrin Zytomierska och vill nu att hon betalar 1 250 000 kronor i böter.

Historien börjar 2020 då Katrin marknadsförde fiskolja. Patent- och marknadsdomstolen tyckte att hon gick väl långt sin sin reklam när hon försökte kränga fiskoljan. Domstolen menade att hon marknadsfört den med argumentet att den minskade risken att drabbas av covid.  Osant, ansåg domstolen.

I domen förbjöds Katrin att marknadsföra produkter med påståenden om deras fördelar som inte gick att belägga. Om hon inte gjorde det skulle hon tvingas betala ett personligt vite på 250 000 kronor och hennes bolag skulle få betala en miljon kronor.

Vad jag kan se missade Katrin den gången det självklara försvarsargumentet. Hon kunde sagt att hon inte menade att man skulle förtära fiskoljan – det var meningen att man skulle använda den för utvärtes bruk. De flesta varianter av fiskolja har en rätt obehaglig lukt, och alla kommer att undvika närmare kontakt med den person som går omkring i tillvaron insmord från topp till tå med fiskolja. Därmed minskas förstås risken för den insmorde att smittas av virus, bakterier och baciller.

Men sedan dess har det inte stormat så mycket kring Katrina och hennes försök att sälja produkter som influenser – fram till i dagarna då Konsumentombudsmannen gick till attack igen.

Den tidigare domen – den om fiskoljan – innebar att Katrin drabbades av ett vite. Det ska ha en avskräckande effekt, typ: gör inte om det här för då får du betala böter (som är det utdömda vitesbeloppet).

Det som fått KO att vilja att Katrin slantar upp 1 250 000 kronor är att man anser att hon gjort reklam för produkter från det egna företaget Clean Eating, utan att reklammarkera inläggen i sociala medier.

– Influerares sociala medie-konton består av en blandning av personliga inlägg och reklam för olika produkter. Därför är det viktigt att de tar ansvar och tydligt visar följarna vad som är reklam, det vill säga något de får betalt för att säga eller visa, säger Pär Magnusson, processråd vid KO.

Katrin själv svär sig fri och skyller på Instagram. Hon hävdar att hon sedan 2020 reklammärkt alla inlägg där hon visar upp en produkt eller tjänst som hon fått betalt för att visa upp. Om reklammärkningen ibland försvunnit så måste det bero på något fel Instagram gjort.

Katrins advokat Mark Safaryan förklarar att:

– Tekniskt strul hos Instagram förekommer alltjämt och det inte går att utesluta att markeringarna faller bort.

Vem vet, kanske det till och med finns någon anställd på Instagram som tycker illa om Katrin och därför då och då går in och plockar bort reklammärkningen bara för att ställa till det för Katrin?

Kanske kan Katrin klara sig undan KO:s attack den här gången eftersom hon försvaras av Mark Safaryan, han är ju mer än hennes advokat utan ingår även i hennes vänkrets.

Han deltog givetvis på Katrins ”pimp and hoes”-fest då hon firade sin födelsedag med en tillställning på Filmhuset i Stockholm förra året. Alla uppmanades att komma klädda som horor eller hallickar. Även barnen.

Katrins före detta make Bingo Rimér var inbjuden och kom med parets två pojkar, 9-årige Rambo och 12-årige Ringo, som fick dra på sig nätstrumpor, höfthållare, trosor och bh. Sminkades upp som om de framled sina dagar på barnbordell.

– Lite lek med könsroller, förklarade Bingo.

Med på festen var också Mark Safaryan, som i berusat tillstånd sågs hångla med porrstjärnan Puma Swede. Vilket kanske inte vara så bra på mer än ett sätt. Mark är också Gunilla Perssons advokat och vid ett antal tillfällen i realityserien Hollywoodfruar har Gunilla kommit i bråk med en annan av deltagarna – och det är just Puma Swede.

Flera av Gunillas följare på Instagram uppmärksammade Gunilla på Marks hångel med porrstjärnan. Kunde verkligen Gunilla lita på en advokat som hånglade med hennes ärkefiende?

Men Gunilla försvarade Mark i ett inlägg:

”Han är en gentleman och knuffar inte bort kvinnor trots att de är luder”.

Man måste nog säga att Mark jobbat sig upp i jurist- och advokatvärlden när det gäller hur kända klienter han representerar.

Vem minns väl inte när Mark dök upp i rampljuset 2015? Då företrädde han den armeniska fotbollsklubben FC Shirak när den stämde AIK. Klubben ansåg sig vara utsatt för förtal eftersom AIK:s materialförvaltare Åke ”Bulten” Andersson hade anklagat Shirak-spelare för att ha stulit handdukar i samband med en match i Europa League på Tele2 arena.

– Shirak har de ekonomiska resurserna och inget att förlora, vi kommer att gå hela vägen, sade Safaryan den gången.

Själv sägs han ha gått nästan hela vägen med Puma Swede på parkeringsplatsen utanför filmhuset under den där ”hallickar och horor”-festen.

2016 kolliderar filmstjärnan, numera hälsoentreprenören, Gwyneth Paltrow med en man i en skidbacke i Deer Valley, Utah.

Krocken har nu slutat i domstol, många år efter det att mannen – den i dag 76-årige optikern Terry Sanderson – stämt Paltrow. Han vill ha tre miljoner kronor i skadestånd för de bestående hjärnskador han anser sig ha fått vid olyckan.

Skadorna ska ha lett till personlighetsförändringar, hävdar Sandersons företrädare i rätten; han ska ha blivit en person som ständigt pendlar mellan aggressivitet och depression.

Paltrows advokat försöker leda i bevis att Sanderson uppvisade samma beteende innan olyckan, och tillbakavisar påståendet om att Paltrow skulle försökt smita från platsen. Paltrow hävdade under sitt förhör att det var Sanderson som körde på henne, och förklaringen till att hon fort försvann från olycksplatsen var att hon trodde sig vara utsatt för ett sexövergrepp:

”När jag åkte nerför backen, märkte jag hur två skidor gled in mellan mina skidor och tvingade isär mina ben, och en kropp pressades mot min. Och så hörde jag mycket konstiga grymtanden och stönande ljud.”

Hon fortsatte beskriva den panik som hon säger grep henne när hon antog att någon ”gjorde något perverterat”.

Enligt Paltrow fann hon sig plötsligt i en stående skedposition med Sanderson och bestämmer sig för att fly från platsen.

Sund stjärna?

Om Sanderson har problem med sin hälsa så är Paltrow frisk som en nötkärna – i alla fall enligt henne själv – hon har sedan 15 år satsat hårt på att skapa sig ett namn – och en förmögenhet – som hälsoprofet. 2008 startade hon företaget Goop som är inriktat på hälsa och livsstil, och som i dag gjort henne till miljardär genom sin försäljning av krämer, parfymer, oljor, kläder och sexleksaker. Så förlorar hon i rätten mot Sanderson drabbar det ingen fattig.

Paltrow har byggt upp varumärket med hjälp av sin egen person, dokumentärserier och genom att prata i poddar, tv-program och dyka upp överallt i sociala medier lovprisande en eller annan produkt eller metod.

Nyligen gick hon ut i sociala medier och berättade att hon använder sig av anal ozongasterapi, där gasen sprutas in i ändtarmen via en slang.

Det finns hälsokliniker som propagerar för att ozongas är bra för människans hälsa, bland annat genom att stärka immunförsvaret, och skydda mot bakterier och svampinfektioner.

Behandlingen kan ske på olika sätt. Man kan få den injicerad i en muskel, eller så kan man dricka den efter att den sprutats in i olja. Men Gwyneth föredrar som sagt att få den i baken.

USA:s läkemedels- och livsmedelsmyndighet har däremot varnat och deklarerat att ”ozon är en giftig gas, som inte har några kända medicinska fördelar”.

"Vaginal steaming"

Paltrow är mycket för underredsbehandling av kvinnokroppen. Hennes snippsauna är sedan länge omtalad – Paltrow har lanserat metoden under namnet ”vaginal steaming”. Man behöver inte besöka någon exklusiv skönhetsklinik – man kan fixa det hemma. Man kokar upp gråbo i en stor kastrull med vatten. Om någon undrar vad gråbo är, så är det en växt, som tillhör släktet malört. Den används i Kina för att krydda soppor.

När det kokat ett tag och ångan stiger uppåt sätter man sig på huk över kastrullen. Jo, jag vet, kan bli svårt att klättra upp på spisen och sätta sig, och sätter man ner kastrullen på golvet slutar det snart att ånga. Om man nu nödvändigtvis ska prova metoden kanske man ändå måste besöka en av de kliniker Paltrow rekommenderar.

Vad behandlingen ska vara bra för?

Den återställer den kvinnliga hormonbalansen, hävdar Paltrow.

Det gör den inte alls, säger läkare som tagit en titt på metoden. De påpekar att hormoner produceras på flera platser i kroppen, i bland annat i hjärnan, sköldkörteln, binjurarna och för kvinnans del äggstockarna. Dock inte i vaginan – och de kan inte se något riktigt samband mellan en ångbadad vagina och en förbättrad hormonell balans.

Skulle det bli så att Paltrow förlorar skadeståndsmålet kanske hon försöker lösa det genom att erbjuda Sanderson gratisbehandlingar till ett värde av tre miljoner kronor. Kanske kör hon med argumentet att lite ozongas är bra för den som drabbats av personlighetsförändringar som gör att man får ständiga vredesutbrott.

För en månad sedan meddelade Jonas Gardell och Mark Levengood att de skulle separera. För många var det lika oväntat som om kungen och Silvia kungjort att de skulle gå skilda vägar.

Jonas och Mark hade blivit det strävsamma gamla paret som hållit ihop i hela 37 år. De som en gång i tiden verkat vara subversiva och gränsöverskridande har de senaste åren i offentligheten gett intryck av att ha slagit sig till ro. Man har riktigt kunna föreställa sig hur de sitter hemma i lägenheten i varsin fåtölj. De mumsar på Ballerinakex, Mark broderar små dukar med Mumin-motiv, Jonas läser Bibeln och klappar katten.

I sina respektive Instagraminlägg om uppbrottet från varandra förklarade de inte varför de skulle gå skilda vägar. Men de var noga med att betona att de inte i nuläget skulle skiljas – ”bara separera”. Vi fick också veta att de var sorgsna över beslutet, och att skulle skulle gå i terapi – men att de inte visste vad de samtalen skulle leda till.

Själv blev jag också förundrad över beskedet. Vad hade kunnat få dem att separera? För oss som har goda kontakter i den stockholmska bögvärlden har det alltsedan begynnelsen varit ett väl känt faktum att Jonas och Mark levde i ett öppet äktenskap. Visst, jag fattar väl att även ett öppet äktenskap kan leda till att man separerar – men efter 37 år?

Spekulationerna har varit många bland dem som känner till det öppna äktenskapet. En del har gissat på att en av parterna har tröttnat på öppenheten, och velat bli mer traditionell och krävt att de tu ska hålla sig till varandra. Bara varandra.

Andra har tyckt att det är en befängd teori – varför skulle det hända efter 37 år?

Mina sagesmän säger att det nu finns tre dominerande förklaringsmodeller till uppbrottet.

Den första går ut på att Jonas inte haft tillräcklig omloppshastighet på sina extrapartners, utan hållit sig till en och samma en ovanligt lång tid, vilket ska ha oroat och upprört Mark. Han har krävt att Jonas ökar omloppshastigheten, men inte blivit bönhörd.

Den andra går ut på att Mark inte skulle ha velat dela sin senaste extrapartner med Jonas, som då surnat.

Den tredje teorin finner jag själv vara den mest trovärdiga och intressanta. Den teorin går ut på att det hela är bara ett skådespel för att kunna hitta nya extrapartners. Låter det konstigt? Inte alls har de med insyn förklarat för mig. Tänk så här. I snart fyra årtionden har Mark och Jonas levt i ett öppet äktenskap. Det har gjort att de kunnat beta av en försvarlig del av det utbud som funnits. Men det finns en del av ”marknaden” som de inte riktigt kommit åt, de lite mer förskrämda bögarna som tycker att tanken på att få ihop det för en tid med en del av bögvärldens powercouple låter lite för läskig – även om paret lever i ett öppet förhållande. Spelar ingen roll om det rör sig om en timme, en vecka, eller en månad, betabögen tänker: ”Men inte ska väl lilla jag…”.

Så hur få dem att gå med på att bli uppraggade? Givetvis genom att berätta för omvärlden att man separerar, då vågar kanske de mer försynta nappa på ett erbjudande om att följa med hem, eller in i något tillgängligt utrymme.

Marks och Jonas Instagraminlägg de senaste dagarna bekräftar den teorin. Vi får veta att de båda är på Mallorca – men liksom låtsas att de inte är där tillsammans, och Jonas skämtar lite om att Mark stalkar honom.

Mallorca är ett tydligt bevis på att de numera vänder sig till ett för dem nytt segment av homosexuella män. Partybögar som vill leva livet åker till Mykonos eller Aruba – de lite tröttare och försiktiga åker till Mallorca – och det är där Mark och Jonas är.

Och givetvis är Mark och Jonas där för att kunna fungera som varandras wingman, det vill säga hjälpa den andre att fånga in den han fått ögonen på. Typ: Jonas pekar ut någon på strandpromenaden som han är intresserad av och Mark skrider till verket, smyger fram till personen ifråga, börjar småprata, bekräftar att han och Jonas inte är ett par längre, och hur sorgligt det är, därefter förhör Mark sig om intressen hos den han talar med, och när tillräcklig kunskap är inhämtad börjar Mark lovprisa Jonas, och säga att Jonas brinner för precis samma saker som den Mark talar med, och sedan gäller det bara att sammanföra de två, vilket inte är alltför svårt, och det inleds med en replik av typen ”…men ni skulle passa precis för varandra. Vet du, jag och Jonas ska ses strax över varsin Bellini. Följ med!”

Den stora frågan är förstås vad Jonas och Mark hittar på när den här nischen är så att säga uttömd?

Kanske finner de då tillbaka till varandra och blir monogama. Vem vet?

Då skulle jag kunna gå in till chefredaktören och säga: ”Tyvärr Boris, du vet den där Linda Skugge-texten du vill att jag skulle skriva om … det går inte … jag har tillfälligt förlorat synen så jag kan inte läsa den. Råkade peta mig i ögat med en penna”.

Istället visar sig ”penntricket” vara ett sätt för Linda Skugge att få lite uppmärksamhet från sin partner. Och tricket består i att hålla fast en penna under ena bröstet:

”Jag står spritt språngande framför honom där han i lugn och ro försöker äta lite frukost och läsa någon understreckare i Svenska dagbladet. När jag inte får den reaktion jag vill ha tar jag en av hans dyra pennor och placerar den under ena tutten, men eftersom jag – trots att jag är en gammal dö kärring som ammat tre snorungar – belönats med små välformade liljekuddar till bröst, som är så pigga och nytra att ingen penna (hur bratig den än må vara) skulle kunna sitta kvar, så faller den handlöst till golvet och landar på mattan. Dunsen får honom i alla fall att reagera.”

Egentligen är det väl mest ett trick från Linda för att fånga läsarens uppmärksamhet och dra den till hennes bröst.

Men tricket kommer inte att fungera – för de som är intresserade av vad kvinnor kan hålla fast med hjälp av sina bröst har redan fångats in av en av de nya stora TikTok-trenderna; kvinnor som tävlar i bröstlyft. I den idrottsgrenen finns det stjärnor som @fat..girl98 som lyckats klämma fast ett bord under bröstet och hålla det kvar. På bordet hängde dessutom två stolar.

https://www.tiktok.com/@fat..girl98/video/7198298574776487211

@keyonat03 är en annan utövare av sportgrenen och hon försöka kombinera traditionell kraftstorp med bröstlyft. Det gör hon genom att klämma fast en 22 kilo tung hantel under brösten.

https://www.tiktok.com/@keyonat03/video/7199407758523977006

Min personliga favorit är nog @chill_kids21 som bland annat lyft en fylld tvättkorg och en dammsugare med hjälp av brösten.

Jag antar att det måste underlätta hushållsarbete en hel del eftersom det gör att hon har händerna fria för annat.

https://www.tiktok.com/@chill_kid21/video/7178567629295078698

Vid ett tillfälle började hennes skinkor ruttna efter att hon fått illegala rumpinjektioner, som hon då förseglade med superlim och bomullstussar. Ett av bröstimplantaten, storlek 38 J, sprack och ett tag kunde hon inte stänga munnen för att läpparna var för välfyllda, rapporterar Daily Mail.

I ett känslosamt inlägg till sina 200 000 Instagram-följare erkände sociala medier-profilen att hon varit ”fångad i en aldrig sinande ström” av plastikkirurgi. Mary, som nu återhämtar sig på sjukhus efter att ha tagit bort flera implantat, sa att hon var ”supernöjd” med resultaten.

1 av 7

Mary växte upp i en strikt religiös familj, och förbjöds att titta på barnprogram. Revolten kom vid tolv års ålder, när hon blev sexuellt aktiv och började använda droger. Hon var 21 år när en tandläkare i Mexiko gjorde den första bröstförstoringen.

https://twitter.com/aftermathvids/status/1626731388706889729

Medan föräldrar har rasat om att Lemieux får bära lösbröst, storlek Z-kupa, inför eleverna på en gymnasieskola, sågs läraren lämna behagen hemma när han shoppade loss på stan som en vanlig man. ”Han bär lösbrösten extremt sällan”, säger en granne till New York Post. ”Han tar på sig brösten för att undervisa, ibland när han går på promenad eller när polisen hälsar på.” Grannen har sedan dess sett Lemieux lämna lägenheten oftare klädd som man än som kvinna.

https://twitter.com/hippojuicefilm/status/1570173548571893761

Nyligen gick läraren, som tills för några år sedan gick under namnet Kerry, hem som vanligt från arbetet i en gymnasieskola i Ontario iklädd de gigantiska brösten, en blond peruk och glasögon, och handlade litet. Efter att ha varit hemma en stund gick Lemieux ut igen, iförd träningsbyxor för män, gympaskor, en grå T-tröja och en marinblå dunväst. Lösbröst, smink, glasögon eller peruk syntes inte till.

Gina Dirawis väg till toppen i den svenska underhållningsindustrin har varit en raksträcka som avverkats i mycket hög hastighet.

Men har hon kört över folk under sin väg mot toppen?

Från det att hon började blogga på Svt:s sajt 2010 har uppdragen från Svt och Sveriges Radio samt TV4 bara blivit fler och fler – och mer prestigefyllda; programledare för Mello, Hungerhjälpen, Kristallen, Hallå P3, Idol och julvärd.

Dessutom blir det huvudroller i musikaler, och skivutgivning.

2019 etablerar hon sig definitivt som kändis genom att iklädda sig offerkoftan. Andra tar på sig den genom att tala ut i en intervju i en tidning eller i teve. Gina såg till att det gjordes en hel dokumentär om henne: Vad hände med Gina Dirawi?

I den hävdas det att Gina kände sig så hatad och hotad efter det att hon varit julvärd 2015 att hon drog sig undan rampljuset och levde skyddad av livvakter.

Att mena att man drar sig undan rampljuset under år då man är programledare för Mello och Årets retro, spelar en huvudroll på Stockholms stadsteater, samt leder två årgångar av Idol är nog en rätt ovanlig beskrivning av ett liv för någon som anser sig leva utanför rampljuset.

Men dokumentären gjorde att Gina fick ännu mer uppmärksamhet, och ännu mer strålkastarljus – och fler uppdrag – och 2019 kommer också hennes första bok: Paradiset ligger under mammas fötter. Titeln är ett citat från profeten Muhammed.

Innan boken ska komma ut kontaktas konstnären Dalia Yassin av Gina Dirawi. Daila får frågan om hon vill illustrera omslaget till Ginas bok. Dalia tackar glatt ja till erbjudandet om att kroppsmåla Gina med arabisk kalligrafi.

Hon sa att mitt namn skulle stå med, att hon skulle lyfta mig och att jag skulle få pengar för det här. Men jag fick ingen kompensation och jag omnämns inte alls i dokumentären och jag står inte med i boken som illustratör, berättar Daila i Expressen.

Dalia orkade dock inte bråka.

Men i somras upptäckte Dalia att Gina sålde Dalias konst under sin turné. Dalias målningar fanns på hoodies, t-shirts och tygväskor. Och Dalias konst var också en del av bakgrunden på scenen under Ginas framträdanden.

Dalia fick nu nog och har stämt Gina för ”utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk samt skadestånd på grund av upphovsrättsintrång”. Dalia vill också ha del av den vinst som gjorts vid försäljningen av produkter som är prydda med hennes konst.

I stämningsansökan yrkar Dalia Yassin även på att få en ersättning för den vinst som uppkommit vid försäljning av produkterna med hennes verk. Om Gina fortsätter att använda Dailas konst vill Dalia ha en halv miljon kronor i ersättning.

Dalia förklarar att hon känner sig besviken eftersom hon liksom Gina är palestinier och hon såg samarbetet som något som hedrade deras gemensamma rötter.

Våren 2022 visades teve-serien Gina Dirawi lever och dör. Den handlade om Ginas ”existensiella ångest”. Frågorna som ställdes var av typen: ”är man en ond människa om ens vardagliga handlingar som att köpa mat och kläder eller resa genererar ondska? Om så är fallet – ska jag fortsätta leva?”

Kanske kommer det snart en ny teveserie där Gina får möjlighet av att bearbeta den ångest som uppstår hos henne när hon blir stämd för att ha utnyttjat någons konst utan att betala för det.