Årets Pride-firande kunde förlöpt som vanligt, och mest uppmärksammats i media genom bilder på alla partiledare som vandrade fram i paraden i täten för sina anhängares avdelningar. De borgerliga ledarna som alltid klädda som om de var på husvagnssemester, socialdemokraternas och vänsterpartiets anförare och toppfigurer ofta stylade som om de skulle på maskerad med temat ”80-tal” (se Strandhäll, Veronica Palm och Nooshi Dadgostar).

I övrigt var det även i år en del deltagare som inte var klädda alls, såvida man inte räknar läderremmar och stringtrosor i silverlamé.

Men i år stördes känslan av att alla partier var underavdelningar till RFSL av storbråket mellan liberaler, moderater å ena sidan och SD å den andra.

Det började med en tweet av SD:s Björn Söder där han angrep att riksdagens talman invigningstalade på Pride – Söder deklarerade att detta var att "legitimera pedofili".

Nu blev det svettigt för SD. S och V krävde att regeringen med Kristersson i spetsen skulle ta avstånd från Söder, och se till att han avsattes som ordförande för den svenska delegationen till OSSE samt sluta samarbeta SD (och därmed i praktiken förlora regeringsmakten.

S och V:s angreppslinje var att Söder visade att SD var ett parti genomsyrat av homofobi, och inte ska väl Sverige ha en regering som lutar sig mot homofober?

Frenetisk aktivitet följde på detta.

Kristersson gjorde uttalanden där Söders beteende beskrevs som ”oacceptabelt”, ”djupt stötande” och ”groteskt”, och Kristersson bjöd dessutom in till Pridemingel på Sagerska palatset och hängde ut regnbågsflaggan från balkongen – allt för att visa vad han kände och tyckte.

L:s Johan Pehrson följde upp med: ”Vilket makalöst dravel. Intolerans är osvenskt”.

Uttalandena lär dock inte räcka för att S och V ska släppa frågan.

De har ju länge talat om SD:s nazistiska rötter och även förklarat om och om igen att det där med SD:s böghat är en följd av att SD i grund och botten är nazistiskt.

Och sådana utläggningar har alltid avrundats med att vi måste, måste, måste studera 1930-talet för att förstå det som händer nu.

Redan för flera år sedan följde jag denna uppmaning från S och V – eller det var väl närmast ett direktiv – och just därför är jag nu helt förvirrad efter årets politiska bråk kring Pride-veckan.

1930-talets Tyskland kännetecknades förvisso av hat mot homosexuella – men det var ju kommunister och socialdemokrater som var de som försökte hetsa mot bögar och flator för att vinna politiska poänger – och makt.

När nazismen började växa sig stark i Tyskland under slutet av 1920-talet försökte de tyska socialdemokraterna och kommunisterna bekämpa Hitler&co genom att utmåla nazisterna som en rörelse kontrollerad och styrd av bögar. 1931 avslöjade socialdemokratiska tidningar att SA:s ledare Ernst Röhm var homosexuell, och gjorde stor sak av det. Kommunistiska tidningar hakade på. Budskapet trummades ut i artikel efter artikel.

Under de alltmer vanliga gatuslagsmålen mellan de olika partiernas skyddskårer blev det allt mer vanligt att kommunisternas Roter Frontkämpferbund och socialdemokraternas Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold hånade SA genom att skrika till exempel ”Ner med byxorna SA”, underförstått, ”… och böj er framåt”, de gastade också ”Heil Schwul” (ungefär Heil Bög”).

Efter riksdagshusbranden 1933 anklagar nazisterna kommunisterna för att ligga bakom det som hänt – medan kommunisterna svarade med att peka på nazistiska homosexuella som de skyldiga mordbrännarna. Teorin lanserades i ”Braunbuch über Reichstagsbrand und Hitlerterror”.

Huvudförfattare var den kommunistiska rörelsens propagandageni Willy Münzenberg, och till sin hjälp hade han Gustav Regler (en nära vän till Ernest Hemingway och Arthur Koestler) samt den i landet uppburne kulturskribenten Hans Siemsen. Omslag och grafisk form skapades av John Heartfield, vars verk än i dag är riktmärke för många vänsterradikala konstnärer.

Vilken teori lanserades då i boken? Där utvecklas en konspirationsteori om att Marinus van der Lubbe som dömdes och avrättades som skyldig till riksdagshusbranden egentligen var en prostituerad bög som SA-ledaren Ernst Röhm brukade roa sig med. Det ska ha varit Röhm som gav en stormtrupp bestående av homosexuella SA-män order att sätta eld på riksdagshuset, och van der Lubbe gick med på att följa med som syndabok, så mån ska han enligt boken ha varit om att vinna Röhms uppriktiga kärlek.

Kan låta som en vrickad konspirationsteori men boken gick ut i enormt stora upplagor – inte bara i Tyskland, utan också i USA, Storbritannien, Frankrike samt andra länder i västvärlden.

Och i Sverige gav Sveriges kommunistiska parti spridning åt konspirationsteorin, som alltså kan sammanfattas typ: ”Det var nazibögar som satte eld på riksdagshuset”.

Och över världen spreds den sovjetiske författaren Maxim Gorkijs ord om att ”Utplåna de homosexuella och fascismen kommer att försvinna”.

S och V har förvisso rätt i att efter nazisternas maktövertagande kom homosexuella att förföljas av nazisterna, och många mördades.

Men enbart på detta senare faktum koncentrerar sig i dag svenska socialdemokrater och den lite allmännare vänstern. Den kräver av oss alla att vi ”lär oss av det som hände på 1930-talet”, annars kommer SD att ta makten och internera alla som gått i ett Pridetåg, och så kräver man att SD i verklig mening gör upp med sin historia.

Låt gå för det, om alla gör upp med sin historia.

Jag har hur jag än sökt inte kunnat finna minst tillstymmelse till avståndstagande från S och V för det hårda hetsande mot homosexuella som deras partikamrater i Tyskland bedrev under 1930-talet.

Det leder till två möjliga slutsatser:

1. De tycker de tyska socialdemokraterna och kommunisterna gjorde rätt. Alla medel är tillåtna för att behålla makten. Om det behövs att man startar hatkampanjer mot bögar så låt gå för det.
   2. S och V har inte en aning om vad deras partikamrater ägnade sig åt på 1930-talet. Då blir förstås följdfrågan: Med vilken rätt kräver de att vi andra ska studera 1930-talet? Ska vi plugga in deras hitte-på–historia? Man kan gissa hur vänsterpartister lärt sig om 1930-talet. På X förklarade i dagarna vänsterpartiets chefsideolog Ali Esbati att vi måste se teve-serien Babylon Berlin som utspelar sig just på 30-talet. Detta eftersom den är ”brutalt samtidsrelevant”. Man kommer osökt att tänka på att Annika Strandhälls syn på kärnkraft formades av HBO-serien Tjernobyl.

https://twitter.com/aliesbati/status/1688290768593510400

Men vem, kanske kommer det en gemensam vitbok beställd av S och V – en vitbok där de gör upp med den homofobi och det böghat deras rörelser visat genom historien; som Stalins kommentar när han fick ett brev från en kommunist som undrade om han som homosexuell kunde få vara med i partiet.

Stalin besvarade aldrig brevet. Det arkiverades med Stalins kommentar nedklottrad i marginalen:

"Degenererad idiot".

De kriminella gängen härjar hårt i Eskilstuna.

Tolv skjutningar hittills i år. 2022 var kommunen den stad i Sverige som drabbades hårdast av skjutningar. Det rör sig inte om mord och skjutningar enbart i stadens förortsområden; våldet har spridit sig in till de centrala delarna av staden – i år har det skett en regelrätt avrättning utanför en skola, och en eldstrid utkämpades senare vid centralstationen.

Nu ska kommunen försöka börja slå tillbaka hårdare mot gängen – och det första slaget riktas mot kommunens anställda.

10 000 personer arbetar i kommunala verksamheter, och de ska nu alla drogtestas. Drivande bakom förslaget är moderaten Jari Puustinen, som är kommunstyrelsens vice ordförande.

Vi ser i dag att grunden till gängkriminaliteten och den brottslighet som den medför är narkotika. Det är marknaden som skapar det här. Då måste vi som organisation ta vårt ansvar och hitta nya grepp för att begränsa marknaden och givetvis hjälpa de som har hamnat i ett beroende, förklarar Jari Puustinen i Aftonbladet.

Planen är alltså att i görligaste mån slå sönder marknaden, och därmed minska gängens intäkter från narkotikaförsäljning.

Att marknaden är stor och växande visar de tester av avloppsvattnet som kommunen gjort de senaste fem åren.

Vissa grupper kommer att testas oftare enligt de planer som finns. Dit hör de som arbetar inom omsorgen, till exempel med barn och äldre. ”Nolltolerans” ska gälla alla anställda i kommunen när det gäler användande av narkotika, säger Puustinen, som också menar att kommunens invånare i stort sett reagerat positivt på förslaget.

Testerna ska dock vara frivilliga, och än har kommunen inte bestämt sig för hur man ska agera om någon vägrar att låta sig testas.

Det finns vissa legala problem med testerna menar Puustinen.

I regeringsformen slås det fast att ”varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp” – en fråga som man i den privata sektorn kan hantera genom avtal, och i den sektorn har också antalet drogtester ökat.

Puustinen ser problemen med rådande lagstiftning, men har i olika sammanhang deklarerat att det gäller att ”utmana” lagstiftningen, för att få riksdagen att agera snabbare. Det går inte att ”sitta med armarna i kors”, menar han.

Frågan är dock om Puustinen ser alla problem, för när han beskriver situationen i Eskilstuna säger han:

Om marknaden minskar och försvinner, försvinner också resurserna och pengarna som gängen slåss om. Gängkriminaliteten i Eskilstuna handlar om droger. Man slåss om olika områden.

Men det finns många exempel på hur krympande drogmarknader ökar konkurrensen mellan gängen – samma antal gäng ska sälja till färre kunder, och måste slåss om det minskande antalet – och därmed skulle också våldet, skjutningarna och morden riskera att öka i Eskilstuna.

Kan något hände om man inte slå direkt och hårt mot gängen?

Onsdagen inleddes med att alla svenska mediers hemsidor hade en nyhet om Donald Trump i topp. Nu har han åtalats för tredje gången. I åtalsdokumentet hävdas att Trump ”… konspirerat, och genom lögner, oärlighet och bedrägeri försökt skada, sabotera och förhindra den federala regeringens arbete”.

Det som åsyftas är Trumps konstanta ifrågasättande av valresultatet 2020, och hans olika försök att få det ogiltigförklarat – till exempel genom processer i ett antal delstater.

Trump är sedan tidigare misstänkt, och åtalad i två fall. Dels för att genom bokföringsbrott försökt dölja olagliga utbetalningar till en porrstjärna, dels för att olovligen tagit med sig hemliga handlingar från Vita huset, och förvarat dem i sitt hem – även efter det att han avgått som president.

Det är en inte orimlig nyhetsbedömning att se det nya åtalet som en toppnyhet.

Märkligare är dock att ingen av Sveriges stora tidningar eller Svt gett utrymme åt en annan politisk händelse i USA – som skedde dagen innan Trump åtalades för tredje gången.

Då genomförde granskningskommittén i kongressens representanthus en fyra timmar lång utfrågning av en tidigare nära affärspartner till president Bidens son Hunter.

Det uttalande som efter utfrågningen publicerades av ordföranden i den mäktiga kommittén inleds med konstaterandet att ”… det nu är bevisat att Joe Biden ljugit för det amerikanska folket”.

När Devon Archer under måndagen vittnade i ett kongressförhör i USA innebar det alltså att USA:s president Joe Biden avslöjades som en lögnare, och det rörde sig inte om små vita och vardagliga lögner.

Men i svenska medier inte ett ord, inga inslag i radio eller teve.

Tystnad.

Ett antal gånger har Joe Biden de senaste åren förklarat att han inte visste någonting om sin son Hunters affärer med oligarker i Ukraina och Kina, och att han aldrig pratade med Hunter om dessa affärer – som innebar att sonen genom åren fått tiotals miljoner kronor, till exempel i styrelsearvoden från det ukrainska energibolaget Burisma, som betalade Hunter en miljon kronor i månaden.

Hunter hade – och har – ingen som helst kunskap om energimarknaden. Med tanke på vad som avslöjats om Hunters privatliv hade varit rimligare om odlare av marijuana eller koka betalat honom för att bedriva lobbyverksamhet för legalisering av narkotika.

Eller om han fått en styrelsepost hos en stor tillverkare av sprit.

De två marknaderna kan Hunter, och han har genom sin egen konsumtion bidragit till deras tillväxt.

Hade Hunter arvoderats av någon av de amerikanska sexarbetarnas ”fackföreningar” hade det heller inte stuckit någon i ögonen, han kan den marknaden också.

Men istället arvoderades den nedgångne och förfallne Hunter rejält av utländska oligarker – för han hade trots allt en tillgång. Hans pappa Joe var dåförtiden USA:s vicepresident, och antogs kunna öppna dörrar för ukrainare och kineser.

Under sitt vittnesmål berättade Archer att Hunter vid minst 20 tillfällen kopplat upp Joe på högtalartelefon under möten som Hunter deltog i med utländska bolag.

När Joe inte längre var vice-president under Obama halverade Burisma Hunters månatliga arvode. Hunter var inte längre lika användbar som tidigare, men ändå användbar.

Archer bekräftade också de misstankar som funnits om att när Burismas ledning befann sig under utredning för korruption i Ukraina begärde styrelseledamöter i Burisma att Hunter skulle se till att Joe Biden påverkade åklagare i Ukraina att ligga lågt just i denna korruptionsutredning.

Tidigare har många framfört misstankar om familjen Bidens affärer med Burisma – men Joe Biden har alltså alltid förnekat all kännedom om sonens affärer.

Det här är första gången som ett åsyna vittne inför ett utskott i representanthuset kunnat berätta att Joe Biden definitivt visste vad sonen ägnade sig åt.

Granskningskommitténs ordförande slår i sitt uttalande fast att man kommer att fortsätta sin utredning för att mer exakt kunna klargöra de utländska penningsummor som gått till familjen Biden, och om det inte bara är Hunter som blivit rundhänt betald för sina tjänster.

Representanter för demokraterna – som kongressmannen Dan Goldman – har redan börjat försvara Joe Biden genom att hävda att han under telefonkonferenser, möte och middagar bara ”pratat om vädret” med de utländska oligarkerna.

Föreställ er scenen på ett styrelsemöte i Burisma. Ordföranden uttalar en fråga typ: ”Undrar vad det blir för väder framöver?” – och genast säger Hunter: ”Jag kopplar upp farsgubben, han har koll”.

Joes meriter som väderorakel är ganska begränsade, eftersom han alltid låtsas som om det regnar – oavsett vad han anklagas för, och oavsett väder.

Enligt Archer var syftet med Hunters uppringningar att visa för Burismas styrelse att Joe Biden var tillgänglig – allt som behövdes var att Hunter tryckte på en knapp på högtalartelefonen.

Man kan fråga sig vad ukrainarna (liksom också kineser, rumäner, kazaker och ryssar) var villiga att betala miljoner för – var det för att få ha med en knarkande Hunter i styrelserna, eller var det för att få en direkt ingång till USA:s vice-president?

I kommitténs uttalande noteras också att den mycket rika och mäktiga ryska oligarken Jelena Baturina inte drabbats av de amerikanska sanktioner som utfärdats mot hundratals ryska affärsmän, politiker och militärer som en följd av kriget i Ukraina.

Baturina och hennes man – som under nästan 20 år var borgmästare i Moskva – byggde upp ett enormt företagsimperium, genom att utnyttja makens politiska ställning och Jelenas näsa för affärer, och kontakter med stadens mäktigaste maffiafamilj, som växt fram i Solntsevo-distriktet och numera har förgrenat sig till bland annat USA, Frankrike, Spanien, Kanada.

Baturina borde vara ett förstahandsmål för amerikanska sanktioner.

Men varför tas detta upp i uttalandet efter kongressförhöret?

Förklaringen finns i uttalandet sista punkt. 2014 åt Jelena middag med Joe och Hunter Biden.

Och i dag finns hon inte med på Biden-administrationens lista över oligarker som ska drabbas av sanktioner.

Ukraina-kriget i veckan: Ukraina-konflikten sprider sig till Afrika – på alla områden. Blir det åter en kontinent där USA och Ryssland för krig genom ombud? • Zelenskyj kulturkrigar bort Ukraina från den ortodoxa kultursfären • Bara små japanska bilar framöver på ryska gator?

Multi-polär värld?

Representanter för 17 afrikanska stater deltog i den rysk-afrikanska samarbetskonferens som har hållits i St Petersburg.

Det ska jämföras med att 43 stater deltog i den föregående konferensen 2019 – något som Ryssland förklarat med ”de oerhörda påtryckningar” USA utsatt afrikanska stater för och där målet varit att de ska avstå från att delta i konferensen.

En fråga som återkom under diskussionerna under konferensen var att Ryssland dragit sig ur det avtal som gjorde det möjligt för Ukraina att exportera spannmål från sina hamnar i Svarta havet. Afrikanska länder hörde till de stora importörerna och där är redan problemen kännbara genom brist på spannmål och i form av höga priser.

Putin deklarerade att det varit nödvändigt att lämna avtalet eftersom han ansåg att västmakterna inte uppfyllt de delar av avtalet som skulle göra det lättare även för Ryssland att exportera spannmål. Som en lindrig av nöden i Afrika erbjöd sig Putin att skänka 50 000 spannmål gratis till sex afrikanska länder.

De ryske presidenten var dock mest intresserad av att diskutera militära samarbeten med olika afrikanska stater, och hyllade i det sammanhanget Afrikas bidrag till ”skapandet av en multi-polär värld” som inte är dominerad av USA.

Prigozjin söker nya jaktmarker

I det sammanhanget blir Wagnergruppen och Jevgenij Prigozjin intressanta.

Sedan i midsommar har många frågat sig vad som blivit Prigozjin, och vad som ska hända med Wagner-gruppen efter det misslyckade myteriet. Ska de upplösas? Är Prigozjin död? Ska Wagner-gruppen i någon form fortsätta strida i Ukraina?

Svaret på alla frågorna kanske finns i Afrika.

Uppenbarligen är Prigozjin i livet. I ett röstmeddelande häromdagen på Telegram-kanaler kopplade till Wagnergruppen uttalar sig någon som antas vara Prigozjin. Röstmeddelande sammanfaller med foton av Prigozjin vid toppmötet mellan Ryssland och Afrika, och med den intervju Prigozjin som nyligen gjordes av en afrikansk tidning.

Prigozjin förklarar i sina uttalanden att Wagnergruppen inte är inblandad i den kupp militären i veckan genomförde i Niger. Han kallar den en befrielse från västerländska kolonisatörer, och erbjuder de nya ledarna i Niger stridande enheter som kan upprätthålla ordningen, och bekämpa jihadisitiska rörelser. Han berömmer Wagners effektivitet när det gäller att stabilisera afrikanska nationer, och hyllar Putin för att ha byggt upp ett stort förtroende för Ryssland hos afrikanska ledare.

I dag har Wagnergruppen en stark närvaro i den Centralafrikanska republiken, och har stridande enheter i Mali. Nu kanske de kan komma att spela en roll i det uranrika Niger – vilket fått ett oroat USA att deklarera sitt villkorslösa stöd till den störtade presidenten.

Ukrainskt kulturkrig för att bli mer västerländskt

Efter en långvarig beslutsvånda i frågan om när julen ska firas i Ukraina har nu slutligen Zelenskyj bestämt sig. Julen i Ukraina ska firas 25 december, och inte den 7 januari som fallet är i Ryssland, andra ortodoxt kristna länder.

Zelenskyj undertecknade ett lagförslag i frågan och förklarade:

”Den oförtröttliga och framgångsrika kampen för deras egen identitet bidrar till varje ukrainares önskan att leva sitt eget liv med sina egna traditioner och helgdagar”.

Lagförslaget har motiverats med att det är ett sätt att lösgöra sig från kultur som påtvingats Ukraina av Ryssland.

Att ortodoxa firar julen i januari och inte december beror i och för sig inte på något påbud från Moskva, utan är en följd av att man i de ortodoxa kyrkorna alltid följt den julianska kalendern medan man i västerlandets katolska och lutheranska kyrkor följt den gregorianska kalendern – och det skiljer tretton dagar mellan kalendrarna. Möjligen kan man därför mer se Zelenskyjs lagförslag som ett avsteg från traditioner i hela den ortodoxt kristna världen – och ett närmande till den västerländska sfären.

Även i Odessa fortsätter utplånandet av vad myndigheterna beskriver som symboler för ryskt förtryck. Gator och torg som fått namn efter historiska personer av rysk härkomst döps om.

Bronsstatyn av Katarina den stora som tidigare prydde ett torg i hjärtat av staden har nu monterats ner. Det spelar ingen roll av det var hon som grundade staden Odessa.

23 juli skadades Transfigurationskatedralen i Odessa vid en robotattack. Ryssland och Ukraina har beskyllt varandra för att vara den skyldiga parten.

Det är inte första gången katedralen skadas. Första gången skedde det 1936.

Då revs den.

I det fallet råder det inget om vem som var den skyldiga parten. Det var den sovjetiska staten.

Återuppbyggnaden påbörjades 1991, och slutfördes 2003.

Kim-kalas för Sjojgu

Medan Putin försökte fördjupa relationen med Afrika, begav sig försvarsminister Sjojgu till Nordkorea för att delta i firandet av att det nu är 70 år sedan Koreakrigets slut.

Han välkomnades varmt av sina värdar, som förklarade Nordkoreas helhjärtade stöd till ”… den ryska arméns och det ryska folkets kamp för att försvara sitt oberoende och landets säkerhet”.

Förutom ett antal luncher och middagar där Nordkoreas ledare Kim Jong-un och Sjojgu varje gång verkade kalasa på hummer hann paret också med att delta i den militärparad som avhölls för att fira krigsslutet. Där förevisades de senaste nordkoreanska interkontinentala ballistiska missilerna Hwasong 17 och Hwasong 18 – som enligt Nordkorea ska kunna nå mål i USA. Uppmärksamhet väckte också en uppvisning av nya drönare för militära syften.

Dragkamp om spion – eller är han knarksmugglare?

USA har begärt av Brasilien att få den ryske medborgaren Sergej Cherkasov utlämnad. USA anklagar honom för spioneri under den tid han vistades i landet.

Brasilien har nekat till att lämna ut Cherkasov till USA med motiveringen att man redan beslutat att lämna ut honom till Ryssland som anklagar honom för narkotikasmuggling.

Hårt slag för storvuxna rika ryssar?

Nu får rika ryssar problem om de vill glida runt i en Toyota Landcruiser eller en Lexus. Japan förlänger sitt exportstopp till Ryssland av bilar i lyxsegmentet – men det verkar inte som om mindre modeller berörs. Fast det är väl osäkert om en stadig ryss kan klämma in sig i en Mazda CX-30?

Europeiska industriföretag vill inte se sanktioner mot rysk metall

LME, den Londonbaserade råvarubörsen för metaller, överväger att sluta hantera handel med aluminium tillverkad av ryska företag. Det har fått FACE, en samarbetsorganisation för europeiska företag som använder aluminium att reagera och i ett offentligt uttalande motsätta sig alla sanktioner mot ryskt aluminium, och de deklarerar att:

”Dessa krav på förbud och sanktioner verkar vara ännu ett oligopolistiskt försök att på ett enkelt sätt eliminera en konkurrent med åtgärder som är främmande för en fri marknad och som kan förvandla Europa till en marknad som hålls i fångenskap”.

Det har länge varit uppenbart att president Joe Bidens son Hunter ägnat sig åt kriminella aktiviteter. För att få bort en del av dessa för presidenten pinsamma och för Hunter farliga frågor – han kan hamna i fängelse för dem – har tjänstemännen på det amerikanska justitiedepartementet filat ihop en överenskommelse med Hunter. Ursprungligen anklagades han för vapenbrott och för att han under två år inte lämnat in inkomstdeklarationer.

Överenskommelsen innebar att Hunter skulle erkänna skattebrott och få ett villkorligt straff, och i och med erkännandet av de smärre förseelserna slippa åtal för de mycket allvarligare brotten olaga vapeninnehav samtidigt som man är narkotikapåverkad. De ”smärre” förseelserna innebär att han undvikit att betala 20 miljoner kronor i skatt.

I går, onsdagen 26 juli skulle överenskommelsen fastställas i en federal domstol i New York.

Men sensationellt nog ifrågasatte domaren Maryellen Noreika hela uppgörelsen, och sköt den i sank. Parterna fick 30 dagar på sig att återkomma med ett nytt förslag.

Noreika förklarade inledningsvis sin misstro mot uppgörelsen – och sin av parterna förväntade roll – genom att deklarera:

– Det verkar bara som om ni säger till mig ”se nu bara till att godkänna det här. Förmig verkar det som om formaliteter och ytan är viktigare än innehållet”.

När hon pressade på för att få klarhet i vad uppgörelsen egentligen innebar blev parterna oense om vad uppgörelsen egentligen innehöll för överenskommelser.

Hunter advokater menade att den skyddade presidentsonen även från andra tillkommande möjliga framtida åtal baserade på misstankar som nu finns.

Åklagaren som representerade justitiedepartementet ville inte gå med på denna tolkning och sade att det fanns pågående utredningar om Hunter – men ville inte avslöja vad dessa rörde sig om. Men på domarens direkta frågor om det är så att Hunters affärer med oligarker i Ukraina och Kina är under utredning, liksom Joe Bidens inblandning i det hela – erkände åklagaren att så var fallet.

Hunters advokat reagerade ilsket, och menade att uppgörelsen innebar att Hunter friskrivs från möjliga kommande åtal för brott som inte nämns i uppgörelsen – om så inte skulle vara fallet var uppgörelsen intet värd i deras och Hunters ögon.

Efter en paus där parterna fick en möjlighet att förhandla lades en ny uppgörelse fram där det klarlades att uppgörelsen enbart innebar villkorligt straff för skattebrott och nedlagda åtal för olaga vapeninnehav. Överenskommelsen gällde perioden 2014 till 2019.

Domaren var dock ändå inte nöjd med den nya uppgörelsens formuleringar, som hon menade fortfarande var för oklara, och frågade åklagaren om han kände till någon liknande uppgörelse gällande någon annan person.

– Nej, blev svaret.

Domaren har nu alltså gett parterna 30 dagars frist för att förhandla fram en ny överenskommelse.

Vad som händer den följande månaden innan nästa förhandling i domstolen kan påverka Joe Bidens återvalskampanj.

Den republikanske talmannen i representanthuset, Kevin McCarthy har talat om möjligheten att inleda en riksrättsprocess mot presidenten för att utreda dennes inblandning i sonens affärer i Ukraina och Kina.

Och nästa vecka blir det kongressförhör där en tidigare affärspartner till Hunter väntas vittna om hur Hunter kopplade upp pappa Joe på högtalartelefon när han hade telefonkonferenser med oligarker i Ukraina och Kina.

Det som händer i kongressen kan i sin tur påverka förhandlingarna mellan Hunter och justitiedepartementet om en överenskommelse – och de förhandlingarna kan återverka påverka det som händer i kongressen  – och Vita huset – där talesmän för Joe Biden konstant förklarar att Hunters rättsliga problem helt och hållet är Hunters privata problem – men att han som person har  ”familjens helhjärtade stöd i försöken att återuppbygga sitt liv”.

Läs mer om bakgrunden:

https://morgonposten.se/2022/04/14/joe-bidens-son-hunter-missbrukar-allt-sex-droger-makt-svenska/

Det talas ibland om att ett bidragstak ska införas i Sverige – för att människor ska välja arbete istället för bidrag. Själv har jag aldrig fattat att det valet finns.

Varje gång det talas om sådant lyckas medierna uppbåda något i deras ögon särskilt ömmande fall som ska bevisa att bidragssystemen inte får – eller kan – förändras.

Men nu börjar det tydligen bli ont om vad som journalister anser vara användbara exempel – och då tar man till de oanvändbara.

TT skickade nyligen ut en artikel som handlade om ”Erik” och hans familj. Han har fru och fyra barn.

Erik är sjukskriven – som det verkar för evigt. Han förklarar det med att han ofta är för deprimerad för att kunna arbeta. Och har han haft ett arbete har depressionen gjort att han sovit så djupt att han inte hör väckarklockan, och därmed missar att gå till arbetet – och ja, ni förstår då varför Erik aldrig har haft en anställning som varat mer än ett år.

Skulle jag ställa någon diagnos på Erik vore det utmattningsdepression – han har nämligen satt fyra barn till världen, och sådant tar ju på krafterna för en del.

Eriks fru har förstås varit delaktig i barnalstrandet, och jag gissar att även hon drabbats av utmattningsdepression – eftersom inte heller hon arbetar.

Erik förklarar i intervjun att det är ett evigt sjå med barnen – två sägs ha olika former av autism, och ytterligare ett barn har anknytningsproblem (möjligen lite märkligt eftersom båda föräldrarna konstant verkar vara hemma).

I vilket fall är Erik mäkta upprörd över att bidragsnivåer kan komma att sänkas och bidragsformer kanske förändras.

Då klarar sig nämligen inte Erik och hans familj – som helt lever på bidrag.

När hyran och elen är betalda återstår i dag 21 200 kronor för familjen varje månad – och det är nätt och jämnt det går ihop, menar Erik.

Jag ska inte komma med snusförnuftigheter om det okloka i att sätta fyra barn till världen om man anser sig sakna förmåga att arbeta (och därmed försörja dem), eller påpeka att är man två vuxna hemmavarande i hushållet har man gott om tid att på ett förnuftigt sätt hantera inköp, laga mat, och om så är lappa och laga kläder, och vad som nu än kan behövas – men jag undviker det eftersom jag tror att Erik inte är riktigt förmögen att ta till sig ett sådant resonemang.

Brunnit i proppskåpet?

Alexandra Pascalidou har gått till storoffensiv i tidningar, teve och på sociala media nu i semestertider; antagligen för att försöka återerövra en mer synlig plats. Hon har kommit lite på undantag de senaste åren och aldrig riktigt lyckats återhämta sig från avslöjandena om plagiat.

Först i offensiven kom inslaget i Svt där Alexandra förklarade att hon under sin vistelse i Grekland tvingats fly från Aten till ön Patmos därför att:

– Då var det drygt 40 grader i Aten. Betongen brann, det var helt galet! Jag har bara sovit tre timmar i natt.

Låt oss inte diskutera huruvida betongen brinner när det är 40 grader varmt. Eller om den korta sömnen beror på att hon sägs ha träffat en ny kärlek. Låt oss istället prata om ifall 40 graders värme är exceptionellt i Aten.

10 juli 1977 var det 48 grader i Aten.

47,5 grader 26 juni 2007.

46,1 grader 25 juli 2007.

Man kan ju fråga sig vad Alexandra skulle sagt om hon rapporterat i Svt 1977?

”Parthenon smälter”?

Nu kan man givetvis diskutera hur mycket medeltemperaturen stigit de senaste årtiondena i Grekland. Men det är inte det Alexandra gör. Hon vill skapa hysteri och sensation.

Skulle hon vilja diskutera långsiktiga förändringar är det svårt. Sedan 1978 är det bara två mätstationer i landet som kontinuerligt kunna rapportera tillförlitliga mätserier.

Innan 1978 är underlaget ännu skakigare.

Ändå hävdes det att medeltemperaturen sett över året stigit 1,7 grader sedan 1978.

Sanningen är att det inte finns data om detta – till exempel för de senaste 100 åren. Det finns enskilda högsta- och lägstatemperaturer noterade på olika håll i landet, det finns mätserier – men som sagt inte några kontinuerliga, och därmed tillförlitliga så att man kan resonera kring klimatförändringar i Grekland. Jag lyssnar gärna på vetenskapen, men om vetenskapen inte har några data att utgå ifrån, vad gör man då?

Efter sin insats som meteorolog och klimatforskare kände sig Alexandra också tvungen att förklara varför det brinner i Grekland.

Det gör hon i en tweet som är lite kryptisk.

”Bakom alla bränder döljer sig en en mänsklig hand. En manlig hand.”

https://twitter.com/pascalidou/status/1683067945293955073

Hon känner sig senare i tråden vara tvungen att förklara vad hon menar.

”Du missförstår min tweet. Jag älskar män. Och jag njuter av livet och är lyckligare än på länge. Detta handlar om att många bränder är anlagda och där gärningsmännen gripits i Grekland är de just män.”

Alexandra kör alltså med två förklaringsmodeller.

Ibland är det klimatförändringarnas fel att skogar brinner i Grekland.

Ibland är det manliga pyromaners fel.

Ibland är Alexandra miljöaktivist.

Ibland är Alexandra feminist.

När det gäller att det skulle röra sig om mordbränder i många fall hävdar också grekiska myndigheter att så är fallet. Efter de stora skogsbränder som förhärjade Grekland 2007 häktades 61 personer som misstänkta för att ha anlagt bränder. Man bör dock notera att det fanns en del kvinnor bland de som senare befanns vara skyldiga.

Givetvis kan man diskutera om det som sker i Grekland beror på klimatet, eller på pyromaner – eller på att man i landet helt enkelt inte hanterar naturen på ett sådant sätt att skogsbränder kan minimeras, och att också på att släckningsarbetet är oorganiserat.

Men Alexandra är inte intresserad av rationella diskussioner som gör att man kan förhindra och begränsa katastrofer.

Hon är intresserad av att måla upp katastrofer, spela på känslor.

Vems huvudstad?

Andra som inte är intresserade av rationella diskussioner är skribenterna på Aftonbladets ledarsida. I dagarna fick Jonna Sima till en intervju med Alexandra där hon fick förklara för oss vad som kännetecknar Rinkeby_

– Det här är Sveriges arbetares huvudstad. Så här ser svensk arbetarklass ut.

I Rinkeby är arbetslösheten 25,2 procent.

Genomsnittet i hela Sverige är sju procent.

Det råder brist på arbetskraft i mängder av branscher i Sverige. Den som inte har jobb måste slita hårt för att undvika att få en anställning.

Och det är kanske det slitet som Alexandra ser som ett arbete – och i så fall har hon rätt; Rinkeby är Sveriges arbetare huvudstad. Där sliter man om så behövs i treskift för att inte ta ett jobb.

Ett livsfarligt jobb?

Det dör cirka 4000 personer årligen genom drunkningsolyckor.

Få toppar nyheterna i västvärlden.

Men när Tafari Campbell – som var Barack Obamas personliga kock – drunknar under en tur med sin paddelbräda kör till och med BBC, CNN och Washington Post det som en toppnyhet.

Det märkliga i sammanhanget är att även den person som var kökschef under Bill Clintons tid i Vita huset dog genom drunkning. Det var Walter Scheib, som gav sig ut på en vandring i New Mexiko 2015, försvann och återfanns åtta dagar senare drunknad i en liten damm i botten på en ravin.

Campbell arbetade i Vita husets kök under Obamas tid som president, och när Obama lämnade sin post tog han Campbell med sig, och denne blev familjens personliga köksmästare.

Jag är osäker på om det visar att Campbell var en framstående kock – Obama hade en märklig syn på mat. Han gillade fransk senap till sin hamburgare, och den ”chili” som är hans favorit är gjord på kalkon, ett gammalt familjerecept brukar han hävda.

Under sin tid i Vita huset gjorde Obamas PR-stab allt för att skapa bilden av en familj med sunda kostvanor.

Det påstods att mycket av grönsakerna kom från en köksträdgård som Michelle Obama anlagt vid Vita Huset. Men den anlades av Rene Verdon som var kökschef under John F Kennedy. När Lyndon B Johnson blev president sade Verdon ganska snabbt upp sig – den utlösande faktorn var att LBJ vill att Verdon skulle tillaga en puré på kikärtor, alltså hummus.

Fast egentligen var det inte heller Verdon som anlade den där köksträdgården, utan den första skapades av Eleanor Roosevelt.

Men det visar hur kort medias minne är – eller att de inte bryr sig. Ingen verkar ha ställt frågan till Barack och Obama: ”Men hörni, odlat grönsaker har man ju gjort i kring Vita huset sedan 1945”.

Det är det där lilla småljugandet även om struntsaker som är lite märkligt – och som kännetecknade Obamas tid i Vita huset.

I intervjuer i amerikanska tidningar om sin kostvanor och sin livstil framställer sig alltid Obama som sundheten själv. Fyra ägg till frukost, lite nötter under dagen, magert kött och grönsaker på kvällen.

Men den som läser reportagen från Obamas turnéer under kampanjerna för att bli president möter en Obama som inleder dagen inte med fyra ägg utan med fyra donuts, och det skulle vara rejält med glasyr på dem – och han krävde också alltid att det skulle vara rikligt med strössel på dem. Rosa strössel – det var viktigt. Pizza fungerade ständigt som bränsle under resten av dagen, och det skulle vara tunnbottnad pizza, så den kunde vikas och tryckas in snabbt i munnen. Inget krångel med kniv och gaffel.

Jag kan kanske tycka att det är lite märkligt att Campbell inte gjort några större avtryck som kock. Hans mesta uppmärksammade insats verkar ha varit att han hjälpe Obama att brygga öl – och de gånger Obamas uttalat sig om honom var det genom att säga att han ”var som en medlem i familjen”, och ”bra på att skapa gemenskap”.

Mer av en trivselfaktor alltså.

Orsakerna och omständigheterna till själva drunkningsolyckan är fortfarande oklara. Kvällen då Campbell gav sig ut på sin paddelbräda i den lilla viken utanför familjen Obamas sommarhus i Marthas Vineyard låg vattnet stilla. Ett vittne har berättat att Campbell verkade ha förlorat balansen, ramlat i vattnet och sedan kämpat för att hålla sig ovanför vattnet men inte lyckats. Kroppen återfanns på 2,5 meters djup, och Campbell verkar inte ha varit förankrad vid sin bräda.

Vattnet luktar som en blandning av ”skit, giftgas och en ruttnande åsna”, enligt dem som besprutats med det.

Denna stinkande sörja uppfanns i Israel 2008 och har sedan dess använts av israeliska styrkor för att skingra palestinska demonstranter på Västbanken.

Nu används den också i själva Israel mot de egna medborgarna för att skingra de folkmassor som demonstrerar mot den nya lagstiftning som parlamentet nu börjat anta.

I går, måndagen 24 juli, röstades en lag igenom som inskränker Högsta domstolens möjligheter att ingripa mot korruption och nepotism bland de folkvalda.

Det är den första i en serie föreslagna lagar som ska inskränka juridikens makt över politiken, och minska Högsta domstolens möjligheter att ingripa mot lagar och åtgärder från parlamentet.

Lagen röstades igenom med siffrorna 64 mot noll eftersom oppositionen lämnade parlamentet och vägrade delta i omröstningen.

Militära protester

Men lagen, liksom de kommande lagarna har mött hård kritik inte bara från oppositionen i Knesset.

Höga militärer som överbefälhavaren Herzi Halevy, samt chefen för den militära underrättelsetjänsten har hävdat att det som nu sker skadar landets militära försvarsförmåga. Även försvarsministern Yoav Gallant, har ilsket angripit lagarna.

10 000 soldater som ingår i de väpnade styrkornas reserv har hotat nämligen med att vägra bära vapen om lagarna går igenom.

Jävigt HD?

Frågan är hur HD kommer att reagera på den nya lagen.

Oppositionen mot lagen hävdar att HD har rätt att slå ned lagen.

Netanyahu menar att eftersom lagförslagen berör HD är domstolen jävig, och kan därför inte uttala sig i frågan.

Pådrivande för att genomföra den nya lagstiftningen är Yariv Levin, en av ledarna för Likud och han innehar i regeringen posterna som vice premiärminister och justitieminister. I ett tal i mars i år presenterade han sina planer för de nu pågående förändringarna; han deklarerade att han ville se de valda politikerna befriade från Högsta domstolens kontroll, som han ansåg vara odemokratisk. Detta eftersom medlemmarna av parlamentet var valda av folket – men det är inte domarna.

Sedan detta tal har israeler varje vecka protesterat på gatorna i landets städer – men Levin har hårt drivit sin agenda, och också blockerat varje försök från det egna partiets ledare Netanyahu att nå en kompromiss med oppositionen.

Gangstervälde?

Egentligen är det alltså Levin som är den kraft som samlar och leder dem som vill förändra rättsordningen i Israel.

Han är jurist, och har under våren uppmärksammats för sina kontakter med den israeliska maffian – som när han på film syntes kramas med gängledaren Rafi Chaim-Kedoshim i dennes hem under en Purim-fest.

Chaim-Kedoshim har fyra fängelsevistelser bakom sig, och har dömts för bland annat kidnappning och utpressning.

Han har målmedvetet byggt upp en politisk position genom att rekrytera hundratals nya medlemmar till Likud i sin hemstad i Tel Aviv-distriktet, och kontrollerar nu partiet i Herzliya, som är en av Israels mest välbärgade platser.

Det är nu inget ovanligt att israeliska maffiafamiljer försöker skaffa sig politiskt inflytande.

2003 valdes Inbal Gavrieli in i det israeliska parlamentet som representant för Likud. Hon väckte uppmärksamhet genom att hänvisa till sin immunitet som parlamentsmedlem när polisen ville genomföra en husundersökning i hennes föräldrahem, med förklaringen att hon också bodde där. Hennes far var en av ledarna för den mäktiga maffiafamiljen Gavrieli.

Lättnad för premiärministern?

Måndagens beslut som inskränker HD:s möjlighet att ingripa mot politisk korruption kan tänkas göra tillvaron lättare för premiärminister Netanyahu – trots protesterna på gatorna.

Sedan 2019 pågår långdragna rättsprocesser mot honom där han anklagas för att ha tagit mot mutor från affärsmän, och för att i utbyte mot förmånlig press från landets största mediekoncern ha infört bestämmelser som drabbade koncernens konkurrenter.

I höst kommer fler lagförslag att presenteras som slår mot HD:s makt, de innebär bland annat att:

Parlamentet med enkel majoritet ska kunna omintetgöra beslut i HD.
• Regeringen ska få kontroll över den nämnd som utser domare.
• De som fortsätter att protestera och därmed riskerar att bli besprutade med skunkluktande vatten kan kanske trösta sig med att tillverkaren garanterar att den är ”100-procentigt ekologisk” och ”miljövänlig”.

Joe Bidens son Hunter är är ständigt närvarande i kampen om vem som ska bli USA:s president, mycket kanske på grund av alla de där åren han var så frånvarande på grund av att han var hårt drogad av sprit och varje narkotiskt preparat som någonsin tillverkats. Skulle det komma fram att han sniffat thinner också skulle ingen bli förvånad.

Bilder från den tiden dyker fortfarande upp i debatter och i nyhetsflödet – bilder från den där laptopen som media och FBI påstod sig inte kunna koppla till Hunter. Men numera är det bevisat, och självklart vill – och bör – president Bidens fiender använda materialet för att misskreditera Joe.

Senast var det för fem dagar sedan när en tjänsteman i USA.s skatteverk skulle svara på frågor om Hunter Bidens affärer.

Republikanen Marjorie Taylor Greene visade upp foton där en naken Hunter poserade med likaledes nakna damer, och av alla bilder att döma verkade Hunter och damerna stå på mycket vänskaplig fot med varandra, fast det är väl inte fötterna man tittar mest på när man betraktar bilderna. Möjligen var Hunter och damerna inte vänner på riktigt, utan Hunter hade köpt deras sexuella tjänster – det var egentligen det Marjorie ville ha klarlagt, och hon ville att mannen från skatteverket skulle ge sin åsikt om ifall Hunter då hade brutit mot federala lagar, genom att betala flygbiljetter för att de prostituerade skulle kunna ta sig till honom – och därmed korsa delstatsgränser.

Tjänstemannen ville inte svara på den frågan, och ansåg att den låg utanför hans kunskapsområde, men han kunde bekräfta att de 150 000 kronor Hunter gjort avdrag för såsom gällande ett medlemskap i en golfklubb egentligen var ett avdrag för att Hunter skulle få gå med i en sexklubb. Inte så avdragsgillt, enligt mannen från skatteverket.

Förhöret gällde två tjänstemäns avslöjanden av att skatteverkets tidigare utredningar av Hunters affärer genomförts på ett mycket skonsamt sätt för Hunter, för att inte genera pappa presidenten.

Nu väntar för Hunters del ett om möjligt än besvärliga kongressförhör – en av hans forna affärspartners väntas vittna om alla de gånger Hunter förmedlat kontakter mellan Joe och oligarker.

Som om det inte vore nog ryktas det om att en ukrainsk oligark är beredd att presentera bevis på stora utbetalningar till både far och son Biden. Det rör sig om miljontals dollar.

Det är inte konstigt att kokain nyligen hittades i Vita huset efter det att Hunter varit där på ett av sina många besök. Hunter lär behöva hjälp att hålla humöret uppe med tanke på de ständiga avslöjandena om hans – och pappa Joes leverne.

Moderater och mordiska muslimer

Men det inte bara i den amerikanska politiken prostituerade spelar en framträdande roll – det verkar vara på det viset i Sverige också. Men här nöjer de sig inte med att ha sex med politikerna, de ägnar sig själva åt politik, som Zainab Sattar Rustum som för några månader sedan dömdes för att ha sexutpressat den moderate riksdagsmannen Kjell Jansson. Hon ville ha pengar och nya silikonbröst för att inte berätta för omvärlden om vad Kjell tyckte om att göra med henne.

Straffet blev inte så värst kännbart eftersom Zainab nyligen sågs demonstrera i Stockholm.

Fast när jag ser filmklippen med henne tänker jag att tiden i häkte och rättegången trots allt måste ha tagit hårt på henne. Sexutpresserskan, som kanske är mest känd under sitt artistnamn Kurdiska Bävern såg inte alls ut som på sitt Tinderfoto. Hon verkade ha åldrats 20 år sedan hennes försök att få nya lösbröst avslöjades, och då har det inte förflutit mycket mer än ett drygt halvår.

Vad demonstrerade då den Kurdiska bävern mot? Jo, hon var på plats för att protestera mot irakiern Salwan Momikas koranbränning, och vräkte ur sig hotfulla ramsor:

– Du ska bli utlämnad till Iran, till Irak, de ska hänga dig här, du ska bli avhuggen, det är det du ska bli. Din lilla import!.

Som ni förstår verkar den Kurdiska bävern inte riktigt vara säker på var hon själv befinner sig, eller var Salwan borde avrättas, men hon har kanske väldigt flytande uppfattningar om det mesta, och då även om geografi. Hennes oförmåga att skilja på rätt och fel är välkänd och visar sig i hennes brottsregister som är långt som profetens skägg; snatteri, brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, misshandel, olaga frihetsberövade, grov misshandel, vållande till kroppsskada, förgripelse mot tjänsteman, våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman, narkotikabrott, och ringa narkotikabrott.

Straffet för utpressningen av moderaten Kjell blev bara några månaders samhällstjänst, kanske är det avtjänande av detta som slitit så hårt på den Kurdiska Bävern att hon åldrats i förtid. Chocken det innebar att utföra några vanliga hederliga dagsverken fick henne att åldras i förtid.

Federley flintis?

Fredrick Federley har slitit hårt för att komma tillbaka i offentligheten sedan han tvingades avgå från sin plats i europaparlamentet efter att det kommit fram att han haft en relation med en brutal pedofil som dömts för barnvåldtäkter.

Kanske har han inte bara slitit hårt genom att dra i alla trådar han har till journalister, politiker och PR-folk, kanske har han också slitit sitt hår i förtvivlan över att det inte gett så mycket resultat. Numera verkar nämligen Federley ha blivit i stort sett skallig.

Till bekanta i Dala-Floda har han dock anförtrott att det är stressen som orsakat håravfallet.

Må vara att Federley tappar håret, han tappar dock inte kontakten med gamla partners. När jag studerar fotona från Pride-tåget i Dala-Floda som gick av stapeln i början på juli – vem tycker jag mig då inte skymta i leden några rader bakom Federley om inte dennes gamle partner – också känd som Björbopedofilen. Om det är så, måste väl frågan ställas om vilken relation de har i dag – man kan nästan misstänka att de är ett par igen.

Resultatet av söndagens nyval i Spanien kan mycket väl bli att det måste till ännu ett nyval.

Det regerande socialistpartiet PSOE fick 122 mandat.

Högerpartiet PP fick 136 mandat.

PP hade räknat med att gå framåt och kunnat bilda regering tillsammans med högernationalisterna i Vox – men det partiet gick ordentligt tillbaka i valet och fick därför 33 mandat – vilket inte räcker för att PP och Vox tillsammans ska kunna få majoritet.

Det krävs 176 mandat  för att få majoritet i parlamentet som har 350 ledamöter.

Det kan därför bli socialisten Pedro Sánchez som med sitt PSOE bildar regering. Han kan vara rätt säker på att komma överens med vänsteralliansen Sumar som fick 31 mandat.

Det innebär att Sánchez skulle kontrollera 153 mandat – och kan få tillräcklig majoritet genom att komma överens med något av de mindre nationalistiska partierna i parlamentet; det finns två katalanska sådana, två baskiska och ett galiciskt.

Båda PSOE:S ledare Sánchez, och PP:s Alberto Nuñez Feijóo utropade sig själva som segrare under natten och deklarerade att de nu skulle sätta igång och försöka förhandla fram allianser som gör att deras parti kan leda en ny regering.

Det kan dock bli svårt för Feijóo att komma överens med de små nationalistpartierna. PSOE har däremot tidigare lyckats komma överens med och få stöd av dem. 2019 lade baskiska partiet EH Bildu Sánchez ned sina röster, och gjorde det därmed möjligt för PSOE att bilda regering.

Läget nu kräver dock att partiet säger ja till en PSOE-regering, det räcker inte med att avstå från att rösta. Frågan är vad baskerna kräver i gengäld.

Samma sak gäller katalanerna – ett stöd från dem lär kräva att PSOE går med på att katalanerna får genomföra en folkomröstning om självständighet. Det kan bli svårt att svälja för PSOE.

Eller så kommer de katalanska partierna visa sig vara medgörliga och inte ställa alltför hårda krav på PSOE. Valet gav en fingervisning om en sådan möjlighet. Prognoserna förutsade en klar seger för den spanska högern – något som uppenbarligen inte inträffade. Orsaken är att många katalaner röstade på PSEO istället för på de katalanska nationalistpartierna, och de gjorde det av fruktan för en högerregering som skulle kunna innebära hårdare tag mot katalanska strävanden efter självständighet.

Ska PP kunna få stöd i parlamentet av nationalisterna från Baskien, Katalonien och Galicien har en den rejäl uppförsbacke. Under valkampanjen angrep PP och Vox nämligen PSOE hårt för vad som betecknades som undergivenhet mot separatistiska strävanden. PP stämplade Sánchez som landsförrädare för att han benådat katalanska separatistledare, och Vox och PP har angripit att PSOE-regeringen lutat sig mot separatister för att utöva regeringsmakten. Det kan därför bli svårt för högerpartierna att nu svänga totalt och själva söka en allians med separatisterna i någon form.

I övrigt har valkampanjerna dominerats av HBTQ- och transfrågor. Högern har hårt angripit den sittande regeringen för att den gjort det lättare att juridiskt ”byta kön”.

Frågorna om ekonomi kom på undantag i valkampanjerna – trots att Spanien med sina 12,7 procent har EU:s högsta arbetslöshet. Att de frågorna inte kom att dominera kan bero på att landet ändå kan uppvisa inflation som hör till de lägsta i EU, bara två procent – och befinner sig i en period av ekonomisk tillväxt.

Regeringen har tidigare signalerat att den vill se hårdare straff för gängkriminella. På onsdagen förklarade justitieminister Gunnar Strömmer att regeringen nu ger riksåklagare Petra Lundh uppdraget att göra en översyn av straffrätten. Utredningen ska genomföras på två år.

Strömmer deklarerade att själva inställningen till vissa brott ska förändras, och att det är en av utgångspunkterna för utredningen:

Fokus ska skifta från gärningsmannen till brottsoffren och samhällets behov av skydd.

Strömmer bedömde läget i Sverige som ”akut”:

Vi har i dag en grov brottslighet som är systemhotande. Skjutningarna är toppen på ett isberg där det också finns omfattande narkotikahandel, bedrägerier och en rekrytering som pågår hela tiden. I dag handlar det om cirka 30 000 personer enligt polisens bedömning.

Tystade vittnen, hot mot åklagare och domare och infiltration av myndigheter hörde också till de problem och faror Strömmer räknade upp.

Vilka förändringar vill då regeringen se genomförda i straffrätten efter utredningen?

Bland de önskade förändringarna finns:

• Skärpta straffskalor. Domstolarna ska också oftare döma till de längre fängelsestraff som återfinns inom straffskalorna.

• Fördubblade straff för fler brott som är följden av gängkriminell verksamhet. 1 juli trädde lagändringar i kraft som innebär skärpta straff för brott som begås inom ramen för våldsamma gänguppgörelser. Nu vill regeringen att utredningen föreslår ytterligare skärpningar; den vill ha dubbla straff för alla brott som har utförts inom ramen för kriminella nätverk.

• Avskaffad mängdrabatt vid flerfaldig brottslighet avskaffas.

• Fängelse ska bli ett vanligare straff än lindrigare påföljder.

• Obligatorisk häktning ska följa på fler brott.

Ardalan Shekarabi, rättspolitisk talesperson för socialdemokraterna, uttryckte omgående sitt missnöje med regeringens kommande utredning och menade i ett uttalande att om förslagen genomförs kommer de kriminella gängen att växa:

Man vill generellt skärpa straffen och sätta människor som begår mindre allvarliga brott i fängelse, betydligt längre dessutom. Då riskerar fler människor, även unga, att hamna i miljöer där de kan introduceras till gängkriminalitet.

Shekarabi uttryckte också oro för att förslagens genomförande skulle innebära en omöjlig belastning för Kriminalvården.

Den frågan berörde Strömmer under pressträffen då han menade att det ingick i utredningens uppdrag att göra en konsekvensbeskrivning av vad de skärpta straffen innebär för situationen på landets fängelser.

Ryssland forsätter ta över utländska tillgångar, men får se sin viktiga bro till Krim skadad. Spekulationerna om Wagnergruppens öde fortsätter, samtidigt som Ryssland inleder en större flottövning med Kina.

Stigande matpriser igen? Ryssland drar sig ur avtalet om spannmålsexport via hamnar i Svarta havet.

Avtalet medlades fram av FN och Turkiet i juli 2022. Det har förlängts flera gånger sedan dess, och avtalets syfte har varit att underlätta spannmålsexport från Ukraina för att minska de brister som uppstått i olika delar på grund av kriget blockerat hamnar och exportmöjligheter.

Moskva meddelar nu att de inte vill förlänga avtalet eftersom de inte anser att avtalets stadganden om att underlätta rysk export av spannmål och konstgödsel genomförts – och därmed återgår de till att blockera de ukrainska hamnarna.

Attack mot viktig rysk bro: Ukrainas flotta och säkerhetstjänst tar på sig ansvaret för den drönarattack som genomfördes mot Kertjbron som förbinder Krim med Ryssland. I attacken skadades en flicka och hennes föräldrar dödades. Trafiken på bron är för tillfället stoppad. Det är ännu inte klarlagt hur stora skadorna på bron är.

Betalt med samma mynt: ”Vi kommer att överväga att använda våra egna förråd av klusterbomber mot Ukraina – om Ukraina sätter in klusterbomber mot oss”, deklarerar nu Putin några dagar efter det att USA förklarat att de kommer att leverera klusterbomber till Ukraina.

Putin exproprierar: Ryssland har tagit kontroll över den franska yoghurtillverkaren Danones ryska dotterbolag samt tagit över de aktier bryggerijätten Carlsberg  äger i ett ryskt bryggeri.

Kina övar med Ryssland: En kinesisk flotteskader genomför nu gemensamma övningar med rysk sjö- och flygstridskrafter i Japanska havet. Syftet sägs vara ”säkra sjöfartsleder som har strategisk betydelse”.

Vad har hänt med Wagnergruppen?: Wagnergruppens öde, liksom vad som hänt dess ledare Prigozjin är fortfarande höljt i dunkel. Det har talats om att gruppens styrkor ska omgrupperas till Vitryssland och att beslut är fattat om detta. Men nu hävdar Ukraina att endast några hundra Wagnersoldater än så länge finns i grannlandet. Status för övriga Wagnersoldater är inte klarlagd – heller inte var gruppens ledare Jevgenij Prigozjin befinner sig.

Pentagon hävdar att merparten av enheterna befinner sig i de delar av Ukraina som Ryssland kontrollerar – men att de inte längre deltar i striderna.

Ukrainska armékällor säger däremot att: ”Ryssland försöker sprida ut Wagnersoldaterna i reguljära enheter, men det minskar Wagnersoldaternas slagkraft. De professionella soldater, trimmade att strida i sina egna enheter och nu måste de ställa om till något helt annat”.

Putin hävdade i en intervju för fyra dagar sedan att: ”Wagnergruppen har upphört att existera”. Putin hävdade att han vid ett möte med Wagnergruppens ledande befäl erbjudit dem att fortsätta strida under sin operativa befälhavare Andrej Trosjov.

Putin säger i intervjun att många av dem som deltog i mötet verkade acceptera detta – dock inte Prigozjin som ska ha förklarat att: "Det kommer inte grabbarna att gå med på”.

Så vem som leder Wagnergruppen, och i vilken form den existerar är än så länge oklart för omvärlden. Möjligen också för manskapet.

Gilgo Beach, Long Island, förändrades för alltid efter ett skrämmande 112-samtal den 10 maj 2010. Shannan Gilbert, en 24-årig prostituerad vädjade desperat om hjälp, hon kände sig förföljd under promenaden hem från en kund i Oak Beach.

Därefter var det tyst. Samtalet var det sista livstecknet innan Shannan Gilbert försvann.

Åtta månader senare gav polisen upp sökandet efter Shannan. Men under sökandet hade de funnit kroppen av en annan död kvinna.

Den 11 december 2010 upptäckte en polis från Suffolk County och en likhund, som sökte efter Shannan Gilberts kropp, kvarlevorna av en annan kvinna. Kroppen identifierades som Melissa Barthelemy, också hon prostituerad, som senast setts 18 månader tidigare i New York City. Under de följande två dagarna hittades ytterligare tre kroppar nedgrävda på stranden. Farhågor om en seriemördare uppstod när det fastställdes att alla fyra kvinnorna – som blev kända som "Gilgo Four", alla var prostituerade och hade dödats på ett liknande sätt.

Tio kroppar hittades i området under det kommande decenniet. Åtta kvinnor, ett barn och en ännu oidentifierad man.

Inledningsvis misstänkte myndigheterna att dödsfallen inte var kopplade till varandra på grund av antalet offer och vissa olikheter i sättet att genomföra morden. Richard Dormer, dåvarande polischef i Suffolk County, uppgav dock offentligt i december 2011 att polisen arbetade utifrån teorin att en seriemördare var ansvarig. Polisen utsattes också för hård press från allmänheten och anklagades för att inte lägga ner tillräckligt med resurser på att hitta seriemördaren eftersom många av offren var prostituerade.

Utredningen stannade allt mer av under 2012. Inga spår verkade leda någonstans. Den lokala polisen bad slutligen FBI om hjälp 2015 – men det dröjde ända till 2020 innan de började arbeta med fallet, bland annat genom att lansera webbplatsen GilgoNews för anonyma tips. Ett läderbälte präglat med bokstäverna "HM" eller "WH", som antogs tillhöra den misstänkte, släpptes också.

År 2021 bildade den nyutnämnde polischefen Rodney Harrison en arbetsgrupp, där den lokala polisen samverkade med FBI, och delstatspolisen.

En ny granskning av bevisen ledde myndigheterna till Rex Heuermann, som passade in exakt på den profil för mördaren som skapades redan 2011. Och nu – 13 år senare – har Heuermann gripits som misstänkt för morden.

Heuermann är arkitekt, 59 år gammal och gift tvåbarnsfar.

Bevisen mot Heuermann

Heuermann är kopplad till ett av offren genom DNA. Utredarna säkrade hans DNA från resterna av en pizza som han kastat i soporna.

Heuermanns utseende passar in på den misstänkte mördarens signalement. Vittnen beskriver vad de kallar ett "troll" – en stor, grovhuggen och kraftig man i 40-årsåldern med mörkt buskigt hår.

Heuermanns Chevrolet Avalanche stämmer in på den bil som beskrivits i samband med några offers försvinnande.

Mobilräkningar kopplar Heuermann till kontantkortstelefoner som användes för att kontakta några av offren.

Falska e-postkonton som använts vid kontakter med flera av offren har kunnat kopplas till Heuermann – detsamma gäller ett falskt Tinder-konto.

De Google-sökningar som gjort av Heuermann under pseudonymen Thomas Hawk tyder på en pervers läggning. Han sökte till exempel på "flicka som tigger om att bli våldtagen", "nakna slavflickor", och "10-årig skolflicka". Han gjorde omfattande sökningar på nätet om allt som rörde de tio morden.

Det mest märkliga är att samtidigt som Heuermanns DNA har kunnat kopplas till ett av offren så har hans hustrus DNA återfunnits på tre offer.

Men hustrun är inte misstänkt.

Kanske går vi mot en bra filmhöst i Sverige och Europa? Möjligheterna för det har ökat ordentligt tack vare det som nu sker i USA. Den stora fackföreningen för skådespelare har gått ut i strejk – och sedan tre månader har också branschens manusförfattare strejkat. Det innebär ofta totalstopp även för redan inspelade filmer och serier – och för bolagen i bästa fall ”bara” krångel och försenade premiärer.

Tyvärr hann filmen om Barbie komma ut på biograferna, liksom den senaste Mission Impossible-rullen. Jag säger tyvärr – för är det inte på det viset att vi alla behöver en paus från den totala amerikaniseringen av svensk kultur – och där spelar sedan länge filmer från Hollywood en viktig roll.

Vad vi kan vänta oss är en nästintill total nedstängning av den amerikanska filmbranschen. Skådespelarfackets ledning har inte bara sagt att nu avbryts alla inspelningar – de har till och med förbjudit sina medlemmar att diskutera framtida projekt eller försöka sälja in sig själva till filmbolagen med tanke på tiden efter strejken.

Det är strid på kniven.

Nu är det inte så att jag stöder de strejkandes krav. Jag tycker de borde se sig om efter andra, vettigare jobb än de som erbjuds i Hollywood.

Jag är bara glad över att det på svenska biografer öppnas luckor för europeisk film från Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland, Polen och Ungern – och från våra nordiska grannländer. Strejken kan innebära att vi också får se en europeisering också av streamingtjänsternas utbud.

Det skulle ge många en möjlighet att upptäcka att det finns filmer och serier som görs för vuxna människor – och som samtidigt kan vara spännande, blodiga och actionfylld (om det nu är det man gillar).

Del av statsapparaten?

Jag ser dock en möjlig snabb upplösning för konflikten. Eftersom Hollywood, TV-bolagen – och numera streamingtjänsterna – alltid varit beroende av FBI, CIA, Pentagon och det demokratiska partiet i USA kunde man tycka att facket borde kräva att de statliga institutionerna bidrog med pengar till de begärda löneökningarna – om nu bolagen själva inte vill göra det.

Samspelet mellan staten, det demokratiska partiet och filmindustrin grundlades under president Roosevelt och New Deal. Hollywoods filmmagnater fick det förklarat för sig att presidenten inte var främmande för censur, förbud eller till och med förstatliganden om inte filmbolagen skildrade New Deal på ett positivt sätt. Sedan dess har samarbetet fortsatt – Edgar J Hoover var kanske den som var bäst på att utnyttja Hollywoods undergivenhet, och resultatet blev en serie filmer som var en formidabel och effektiv reklamkampanj för ett FBI som dåförtiden var långtifrån så mäktigt som det är i dag.

Efterhand har andra statliga institutioner lärt sig att på- och samverka med filmindustrin, och eftersom de råder konkurrens mellan dessa ser man det ofta avspeglat filmer och serier. Om hjälten är från FBI kan man vara säker på att svikare och landsförrädare återfinns i CIA eller militärapparaten. Och rör det sig om serier som spelas in i intim samverkan med den lokala poliskåren i Los Angeles eller New York kan man vara säker på att FBI framställs i mindre fördelaktig dager.

Det rör sig alltså om mycket elegant och genomtänkt propaganda. Man utgår från många amerikaners misstänksamhet mot staten, där finns tjuvar, mutkolvar och till och med landsförrädare – och visar upp sådana som bovar i filmen eller serien, samtidigt finns det ändå delar av statsapparaten som i filmerna och serierna är befolkad av goda, rena och modiga patrioter – och på så sätt kan man få folk att ändå hoppas på att allt ska ordna sig.

Symbiosen mellan filmindustrin och demokratiska partiet har också visat sig tydligt i de senaste årens kampanjer för att minoriteter av varje tänkbart slag ska återfinnas på en viktig plats i rollistan – oavsett vad filmen eller serien handlar om ska det finnas ordentlig representation för svarta, asiater, latinos och hbtq- och transpersoner. Det är märkligt att den mycket stora Skarsgårdsklanens alla heterosexuella vita män fortfarande kan landa så många prestigeroller i Hollywood. Möjligen betraktas svenskar med stora familjer som en skyddsvärd minoritet i Hollywood.

Vad är det då de träter om i Hollywood? Vad är det som händer?

Skådespelarfacket Screen Actors Guild-American Federation of Radio and Television Artists (SAG-AFTRA) har röstat för att stoppa film- och serieproduktionen inom hela underhållningsindustrin. Denna åtgärd kommer efter att avtalsförhandlingarna med Alliance of Motion Picture and Television Producers (AMPTP) brutit samman. AMPTP representerar filmbolag och stora streamingtjänster som Disney, Netflix och Amazon. Strejken kan leda till en brist på nya serier och filmer inom en snar framtid.

SAG-AFTRA:s-president Fran Drescher har uttryckt ilska och besvikelse över fatt förhandlingarna kollapsat. Hon kritiserar företagen för att de hänvisat till ett bekymmersamt läge på grund av ekonomiska förluster samtidigt som de betalar stora summor till sina chefer och ledningsgrupper. Strejken är första gången sedan 1980 som SAG-AFTRA, med sina 160 000 medlemmar, har gått ut i strejk. Det är också den första gemensamma strejken med manusförfattarnas fackförening Writers Guild of America (WGA) på över sex decennier. Skrivarstrejken har redan drabbat många produktioner, och nu när skådespelarna går ut i strejk så rör sig den amerikanska filmbranschen mot vad som närmast är ett totalstopp.

Fackföreningarna kräver höjningar av grundlöner och sina ersättningar från streamingtjänsterna. De vill också ha garantier för att deras arbete inte kommer att ersättas av artificiell intelligens. Drescher har flera gånger varnat för det hot som hon anser att streaming, digitalisering och AI utgör för branschen. Hon har hävdat att fackföreningarna måste stå på sig för att deras medlemmar inte ska riskera att ersättas av teknik och AI.

Konsekvenser

Den hotande strejken har redan fått konsekvenser. Premiären av Christopher Nolans film "Oppenheimer" i London flyttades fram en timme. Detta gjorde det möjligt för skådespelarna att gå på röda mattan innan SAG-styrelsens tillkännagivande. Tusentals skådespelare hade tidigare undertecknat ett brev där de signalerade sin vilja att strejka. Bland undertecknarna återfinns kända namn som har stora projekt på gång till sommaren och skådespelare som nyligen nominerats till en Emmy. Meryl Streep och Jennifer Lawrence hörde till dem som uppmanade fackföreningsledarna att avvisa vad de ser som ett mediokert avtal.

Disney-chefen Bob Iger säger att strejken kan komma att få en "mycket skadlig effekt på hela branschen". AMPTP skyllde förhandlingsavbrottet på SAG-AFTRA och hävdade att facket gick iväg först. Gruppen hävdade också att facket avvisade deras erbjudande om löne- och ersättningsökningar, högre pensions- och sjukförsäkringsavgifter, samt vad de kallar ”ett banbrytande AI-förslag”, som ska skydda fackmedlemmarnas intressen.

Strejken innebär inte bara ett stopp för film- och tv-produktion. Den innebär också en paus i allt arbete som är kopplat till branschen. Marknadsföringskampanjer för kommande filmer kommer att skjutas upp på obestämd tid. Fackmedlemmar kommer också att förbjudas att delta i prisutdelningar och filmfestivaler, samt att delta i intervjuer för avslutat arbete eller göra personliga framträdanden. Skådespelare förbjuds också från olika typer av provspelningar, eller ingå "ett avtal om att utföra tjänster som i framtiden".

Facket siktar alltså på att totalt lamslå branschen, och till och med stoppa alla försök att diskutera projekt som skulle kunna realiseras efter det att strejken någon gång är över.

Alltså – var tacksam över att det ett tag framöver inte finns så många nya amerikanska filmer och serier att se – befria dig genom att se något som skapats i ett europeiskt land.

Tänk er att det avslöjades att Svt:s manlige julvärd för året hade köpt nakenbilder av en 17-årig ung man som använde pengarna för att finansiera sina droginköp.

Just som jag skulle skriva att det nog skulle bli ett ramaskri, inser jag att det kanske inte alls skulle bli det – vi är ju ganska härdade när det gäller vad kändisar och teve-profiler gör på sin fritid.

Och det borde britterna också vara. Ändå har det blivit totalt medialt kaos och stor uppståndelse när det avslöjades att Huw Edwards hade betalat sammanlagt omkring 400 000 kronor till en 17-årig drogberoende ung man för att få nakenbilder där ynglingen poserade.

Nu väger väl Huw Edwards lite tyngre än en julvärd i svensk teve. För vi har ingen riktig motsvarighet till Edwards. Han har under mer än 20 år utvecklats till ett av BBC:s viktigaste nyhetsankare – och till exempel varit den som lotsat tittarna genom stora händelser i kungahuset som drottning Elisabeths död, och kung Charles III:s kröning, och han ledde också kanalens senaste stora valvaka.

Han har också den fjärde högsta lönen på BBC och drar in närmare sex miljoner kronor om året.

När tidningen The Sun släppte nyheten om nakenbilderna var Huw Edwards inte namngiven, och efter fem dagars spekulationer klev Edwards fru fram och förklarade att det var hennes man som The Sun hade skrivit om – och att han nu var intagen på sjukhus för psykiatrisk vård på grund av rabaldret kring avslöjandet.

Frun avslöjade namnet för att hon inte ville att andra personer på BBC skulle drabbas av misstankar om att vara den person The Sun pekat ut.

Kontakt med psykologer är nu i och för sig inget ovanligt för Edwards – han har själv i intervjuer berättat om sin många och långa depressioner.

Det som hänt de senaste dagarna är att förvirringen ökat kring vad Edwards egentligen gjort.

Polisen har lagt ner alla förundersökningar och säger att inget brott har begåtts.

BBC har återupptagit en utredning för att se om Edwards brutit mot sitt anställningsavtal och mot företagets personalpolitik.

The Sun har förklarat att de aldrig hävdat att Edwards gjort något brottsligt – men har samtidigt lämnat över en omfattande dokumentation till BBC, med icke publicerat material om Edwards.

Många av Edwards kollegor har ställt upp till försvar för denne och menar att det rör sig om grundlösa skandalskriverier och personförföljelse. Men det betyder ingenting – på BBC brukar man sluta leden för att skydda kända och perversa kollegor, och omgivningen tystar ner rykten – även om de mest brutala övergrepp.

Jimmy Saville var programledare i flera av BBC:s radioprogram och ledde senare länge bolagets teveprogram Top of the Pops – och medverkade dessutom i mängder av andra program. Hans karriär inleddes redan 1958 och sträckte sig i princip fram till hans död 2011. Redan på 1960-talet började det ryktas om att Saville förgrep sig på barn, och det viskades även om våldtäkter. Allt tystades ned. Först ett år efter Savilles död kom sanningen fram, och man räknar med att det finns minst 300 kända offer för Saville. Utredningarna som inleddes kunde visa hur ledande personer på BBC lagt locket på när anklagelser riktades mot Saville, och undersökningarna visade att han också hade mäktiga vänner och beskyddare inom den brittiska sjukvården och rättsapparaten.

Utredningarna om Saville kom att rikta strålkastarljuset mot Rolf Harris – en annan BBC-stjärna – som också visade sig ha begått övergrepp som tystats ner. Han dömdes 2014 till fängelse i fem år och nio månader för tolv fall av övergrepp mot flickor och unga kvinnor i åldrarna 13 till 19 år.

Men BBC är inte ensamma om skandaler av det här slaget. Konkurrenten ITV upplevde i juni i år en egen skandal, som ännu inte är riktigt är över. Då lämnade den populäre Philip Schofield jobbet som programledare för ITV:s ”This Morning”, bolagets slagskepp i kampen om dem som tittar på teve på morgonen och förmiddagen. Schofield drog sig tillbaka efter avslöjandet att han haft en affär med en yngre manlig kollega på kanalen – och Schofield befann sig vid tiden för affären i ett 30-årigt äktenskap.

Men redan månaderna dessförinnan hade Schofields ställning försvagats eftersom Holly Willoughby – hans partner som programledare – var förbannad för att Phil inte informerat henne om att hans bror Timothy stod inför rätta anklagad för elva fall av pedofila övergrepp mot en skolpojke – något han befanns vara skyldig till.

När det gäller Schofields eget fall – alltså förhållandet med en mycket yngre manlig anställd – inleddes det egentligen redan när den yngre mannen var 15 år. Då träffades de två när Schofield höll ett föredrag på pojkens skola.

Schofield höll kontakt med pojken efteråt, och såg till att denne fick praktisera på ”This morning” och han fick senare också en anställning. Schofield har frenetiskt förnekat att det rört sig om grooming, och sagt att relationen inte blev sexuell föränn den yngre mannen fyllt 20 år.

I efterspelet till avslöjandet om Schofield har det visat sig att ITV:s chefer har betett sig precis som chefer alltid verka ha gjort hos konkurrenten BBC. Man låtsas inte om det som pågår, man ser till att det tystas ned.

Frågan är förstås varför.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och partisekreterare Mattias Bäckström Johansson (SD) presenterade i dag ett förslag om skärpta krav för anhöriginvandring.

Ett paradigmskifte genomförs nu i svensk migrationspolitik, deklarerade Stenergard.

Men hur ser anhöriginvandringen ut i dag i Sverige?

Under 2022 fick 44 570 personer uppehållstillstånd för att de var anhöriga till en person i Sverige som har antingen svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd i Sverige.

Personer som fick tillstånd därför att de har en anhörig som befinner sig i Sverige av asylskäl är en ganska begränsad grupp. Nio procent.

Andra mindre grupper anhöriginvandrare är sådana som fått tillstånd på grund av adoption eller därför att de har en familjemedlem som studerar i Sverige.

Men den största gruppen anhöriginvandrare är kategorin som betecknas ”övriga” – de är alltså inte anhöriga till någon som fått asyl, eller som arbetskraftsinvandrat eller som studerar i Sverige. Det är lite oklart i Migrationsverkets framställning vilka som därför ingår i gruppen ”övriga”. Vad som dock är säkert är att deras anhöriga numera finns i landet – på lika oförklarade grunder – och att de fått invandra.

Vid senaste årskiftet fanns det dessutom på Migrationsverket 32 000 öppna ärenden gällande anhöriginvandring.

Vad innebär då de förslag som nu presenterats och som går på remiss till lagrådet? Några av punkterna är:

• Åldersgränsen för när uppehållstillstånd, på grund av anknytning, får vägras höjs från 18 till 21 år.

Orsaken till detta uppges vara att regeringen vill förhindra tvångsäktenskap.

• Försörjningskravet vid anhöriginvandring ska tillämpas i fler fall när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande.

I dag medges undantag från försörjningskravet om den som finns i Sverige – och vill få hit anhöriga – är alternativt skyddsbehövande och riskerar att utsättas för allvarlig skada till följd av exempelvis väpnad konflikt eller tortyr i hemlandet.

Om någon är alternativt skyddsbehövande är en bedömning som görs av handläggaren på Migrationsverket.

Om lagförslaget går igenom innebär det alltså att det ska bli färre undantag – men det finns inga absoluta stadganden. Även det är en fråga om bedömning.

Den frist som tidigare fanns på tre månader när det gällde försörjningskrav för anhöriga i den här gruppen föreslås tas bort. Men det avgörande är fortfarande frågan om huruvida handläggarna på Migrationsverket börjar bevilja färre undantag.

Sverigedemokraternas Mattias Bäckström Johansson förklarade också att barn och vissa vuxna enligt lagrådsremissen inte längre ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av ”särskilt ömmande omständigheter”.

Istället ska barn kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av ”synnerligen ömmande skäl”.

Exakt vad är det då som skiljer ”särskilt” från ”synnerligen” och ”omständigheter” från ”skäl”?

Jo, förklarade Johansson, ”synnerligen ömmande skäl” är de krav som i dag gäller för vuxna – men utredde han vidare: ”för barn ska det dock inte krävas att omständigheterna har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna”.

Alltså: kraven på uppehållstillstånd för barn skärps, och blir som kraven för vuxna, men ändå inte.

Handläggarna på Migrationsverket får här än mer att tolka.

Enligt lagrådremissen föreslås ändringarna börja gälla från 1 december 2023.

Och nu har Felix ”Pewdiepie” Kjellberg, 33, också blivit pappa för första gången meddelar han och hans fru Marzia Kjellberg, 30, på Instagram.

”Välkommen till familjen, lilla Björn”, skriver ”Pewdiepie”.

Marzia Kjellberg övergav en framgångsrik Youtube-närvaro 2018 för att istället fokusera på en modekarriär, som nu kanske alltså blir en moderkarriär.

Återstår att se hur rollen som förälder kommer att påverka Pewdiepies framträdanden. Blir det blöjtester?

18 juli: Alexandra Pascalidou försöker visa sig bildad genom att göra en utläggning om grekisk mytologi.

”Nu kommer Karon. En värre värmebölja. Vilka namnger väderfenomen? Tycker ändå det är fint att medelhavsländerna använder namn ur grekisk mytologi och antikens historia - som Kerberos och Kleon - men Karon är lite väl makabert. Underjordens Uberförare som förde folk till dödsriket”

https://twitter.com/pascalidou/status/1680338380054228992

Men Kerberos är definitivt en mer skräckinjagande figur än Karon.

Kerberos var den trehövdade, draksvansade monsterhund som vaktade ingången till dödsriket och jagade iväg dem som inte begravts ordentligt.

Karon var ju bara en ganska stillsam färjkarl, som man faktiskt kunde snacka sig förbi.

Att Alexandra inte tycker Kleon är så skrämmande kan bero på att hon inte fattar att namnet syftar på den blodtörstige atenske demagogen, hon tror antagligen att det istället är Austin Kleon som åsyftas; alltså författaren till boken Steal like an artist.

I den får läsaren lära sig att det är bra för kreativiteten att kopiera andra:

“The reason to copy your heroes and their style is so that you might somehow get a glimpse into their minds”.

Med tanke på att Alexandra inte drar sig för att kopiera andras texter kan vi nog anta att Kleon är en av hennes förebilder.

17 juli: Jens Liljestrands märkliga drift att plåga sig själv

Expressens kultursidesskribent Jens Liljestrand gjorde nyligen någon slags avbön och förklarade att de flesta synpunkter han intagit de senaste åren var fel. I den efterföljande debatten i sociala media var det många som förklarade för Jens att hans avbön kom för sent, och var för klen.

Jens blev sur.

Antagligen hade han väntat sig att alla hans gamla motståndare skulle gå ner på knä och välkomna honom till det egna lägret – men när så alltså inte blev fallet följde Jens upp med en ny text där han förklarade att så där väldigt mycket fel hade han nog ändå inte haft.

Och sedan dess är det den gamle vanliga Jens vi möte på twitter och i artiklar; jorden går snart under, men innan dess måste alla svenskar straffa sig själva för att deras förfäder en gång i tiden, för några sekler sedan, handlade med slavar.

Jens är tjatigare på den punkten än till och med afro-svenskarnas riksförbund. Jag börjar därför tro att det är något personligt som driver Jens i den här frågan. Är han kanske själv ättling till svarta slavar som en gång sålts och köpts av svenska handelsmän i Västindien? Kanske är han resultatet av att en slavhandlare en gång tvingade sig på Jens mormormormormorsmor, eller vad det nu kan bli, och Jens har två procent svart blod i ådrorna, och vill hämnas det där övergreppet. Då blir Jens frenetiska svingande i frågan mer begripligt, tyvärr blir hans texter i ämnet dock inte mer begripliga.

Men när jag läser Jens senaste text inser jag att min teori faller. För Jens verkar vilja straffa sig även själv, och det får vi anta beror på att han ser sig – liksom alla andra svenskar – skyldig att göra bot för slavhandeln.

https://twitter.com/jensliljestrand/status/1680149067563671552

Ingen vettig människa ger sig ut på en lång vandring, än mindre upp på Kebnekajse utan att vara iförd väl ingångna kängor.

Gör man det vill man straffa sig själv. Antagligen då för den där slavhandeln.

Vi andra tycker förstås att det är bra att Jens får lida litet (oavsett orsak), det är inte mer än rätt med tanke på de ståndpunkter han propagerat för genom åren.

Frågan är väl vad han ska göra härnäst som kan matcha att bestiga Kebnekajse i för trånga kängor.

Jag skulle vilja föreslå att Jens anmäler sig till Vätternrundan, och genomför den på en cykel utan sadel.

14 juli: AFA-farfar Mathias Wåg levererade en tweet mitt i natten, men eftersom jag antar att den tog många timmar att knåpa ihop så utgår jag från att den kan räknas till 14 juli.

Mathias verkar vilja ta ett steg till i sin utveckling. Hans inlägg är ofta korthuggna, och lite kryptiska, för att inte säga obegripliga och gör att man tänker:

”Jaja, jag förstår varför han kallar sig ”guldfiske” på Twitter. Fast det borde väl vara ”guldfisken”? Nåja, kombinationen av letargi och dyslexi har slagit till igen. Korrläsarna på AB Kultur brukar ju undra om Mathias skriver sina texter på en dator med albanskt tangentbord”.

I vilket fall – Mathias känner uppenbarligen ett behov av att lämna perioden med små mer vardagligt gnälliga tweets bakom sig, liksom artiklarna där han ”avslöjar” att svenska pensionärer som är förbannade för att invandrare som inte vill arbeta har det bättre ställt än dem själva skriver ilskna inlägg om detta i sociala media.

Mathias vill nu gå in i rollen som extremvänsterns geopolitiska profet, en slags Johannes Döparen som förebådar vad som komma skall.

Han skriver:

”Er futtiga försvarsallians kommer inte kunna hindra det inbördeskrig av rättvisa vi släpper lös. Ni kan rusta för skydda ert status quo, er exklusiva livsstil, för att få fortsätta plundra o bränna en hel planet. Men det krig som kommer kan ni inte vinna. Ni härskar över ruiner.”

https://twitter.com/guldfiske/status/1679991076701057026

Det är lördag morgon när jag skriver detta. Jag har fått mitt kardemummakaffe, pojkvännen har serverat blåbärsbullar till frukost – alltså är jag på mitt mest soliga humör och ska därför hjälpa er att uttolka Mathias tweet. (Och nej, jag tror inte den är skriven efter fjärde starkölen på en pizzeria i Bagarmossen – den är nog skriven med användande av Mathias hela intellektuella kapacitet).

Alltså….

”Er futtiga försvarsallians kommer inte kunna hindra det inbördeskrig av rättvisa vi släpper lös.”

”Futtiga försvarsallians” syftar förstås på Nato. Men vad menas med satsens fortsättning? Har Nato någonsin ingripit någonstans för att hindra inbördeskrig? Nato är en organisation som kontrolleras och styrs av USA – och USA har nästan lustfyllt invaderat länder och därmed utlöst inbördeskrig – som fortfarande pågår eller blossar upp; i Libyen, Irak, Syrien – för att nämna några exempel.

I den amerikanska utrikespolitiken ingår tesen att kaos är bra, inbördeskrig i andra länder gör att USA kan stärka sin ställning.

Den dag Mathias tågar mot Stockholm i spetsen för 10 000 somalier från Borlänge, 5 000 albaner från Göteborg och 20 000 lite blandade araber kommer Joe Biden att skrocka.

Precis som han senilfnittrade när BLM-hoparna brände och härjade på hemmaplan i USA inför presidentvalet.

Kaos är bra för den amerikanska djupa staten – och när kaos uppstår i utlandet kan den amerikanska vapenindustrin säja mer – till högre priser.

Vi kan vara rätt säkra på att det där ”inbördeskriget för rättvisa” Mathias talar om inte innebär att alla de arbetande människor som utplundrats skattevägen för att försörja andra ska revoltera. Tvärtom anses de vara fienden.

Mathias befinner sig därför på samma sida som Joe Biden, presidenten som vill skapa ruiner (och härska över dem), därför att det ingår i hans uppdrag.

Sverige befinner sig i dag i en kniptång. Den ena skänkeln utgörs av USA:s offensiv i Europa; den sker genom exporten av woke-kultur, men också genom att göra Europa mer beroende av annan amerikansk export, som naturgas och vapen.

Den andra skänkeln utgörs av det importerade trasproletariat som Mathias vill anföra i ett inbördeskrig – där vi faktiskt kan se skjutningar, rån och våldtäkter som inledande skärmytsling.

13 juli: Anders Lindbergs mardröm – en muslimhatare på AB:s ledarsida?

Säsongens lilla My på Aftonbladets ledarsida är Fanny Jönsson.

Hon har vandrat in i de spalterna från en tillvaro som kommunikatör på Greenpeace. Kanske tror hon att redaktionslokalerna på AB ska skydda henne från den kommande klimatkatastrofen?

Redan för fyra år sedan förklarade Fanny i en intervju att:

”Jag berättar för mina vänner att jag, på fullaste allvar, nu börjat förbereda mig för krisen. Trots att jag i mitt heltidsjobb arbetar för, och fortfarande tror på möjligheten för en bättre värld, så måste jag ändå vara förberedd på det som i nuläget ser mest sannolikt ut: En katastrof.”

Hon har köpt ett vattenreningskit, läser överlevnadsböcker och har googlat fram vilka ställen i Sverige som är bäst att bo på när klimatförändringarna väl slår till.”.

När polarisarna smälter och vattnet väller in i innerstaden då har alltså Fanny planerat att kliva upp på sitt skrivbord och sedan stå där torrskodd ropande till oss andra som drunknar: ”Säg inte att jag inte varnade er”. Eller så var det inte så allvarligt menat det där hon sade för fyra år sedan.

Fast jag tror inte Fanny blir kvar så länge på AB. Hon har rykte om sig att lyckas skapa känslomässiga draman av det mer romantiska slaget på sina arbetsplatser och i sin vänkrets. Hon tar liksom för sig. De kvinnliga skribenternas svar på Fredrik Virtanen. Typ.

Och på en arbetsplats som AB där alla män är för fula och tråkiga för att få ligga med annat än sig själva kan Fannys eftermäle nog bli att hon var ett exempel på toxisk kvinnlighet. De trista männen kommer att slåss om hennes gunst, och det blir slagsmål i korridorerna. Eller nåja. Slagsmål och slagsmål, de kanske knuffar lite på varandra när de ska ut och in i hissen.

Fast det som gör egentligen kommer att göra att hon inte kan bli kvar på AB:s ledarsida är nog hennes tweet i dag om mjukost med baconsmak.

https://twitter.com/fannytheprez/status/1679433304028721156

Jag kan se framför mig hur Anders Lindberg just nu står framför Fannys skrivbord och liksom skälver av undertryckt ilska, den lilla kulmagen liksom rör sig upp och ner på den magra kroppen, och verkar ha fått ett eget liv, och Anders väser:

– Men för helvete Fanny! Vad håller du på med? Folk kan ju tro att vi hatar muslimer. Bacon!? Det är för fan bara högerextremister som gillar bacon numera. Nu tror alla att du umgås med sådana. Deleta tweethelvetet med en gång! Skyll på autocorrect om någon sparat tweeten. Säg att du tänkte skriva bacalao men att autocorrect gjorde att det blev bacon. Va, vet du inte vad bacalao är? Torrfisk! Torrfisk! Vet du ingenting? Och du har jobbat åt Greenpeace? Du får en chans till. Skriv något om Kristersson, att han hatar barn eller något sådant. Och handikappade. Och kvinnor. Och i fortsättningen vill jag läsa alla dina tweets innan du trycker på publicera.

7 juli: Varför sörjer ETC döda pedofiler med mordfantasier?

Tidningen ETC kunde förr, för mycket länge sedan, reta icke-socialister genom sina lite mer storslagna visioner.

De visionerna är sedan länge övergivna.

Kanske inte så mycket på grund av att grundaren Johan Ehrenberg kommit fram till att det var något fel med de där visionerna, utan mer på grund av att de inte lönade sig för stunden. Och det är för stunden som gäller för Johan.  Han måste i varje givet ögonblick se till att få in cash, annars fungerar inte ETC-koncernen.

Inget fel med den inställningen. Den har varje riktig företagare.

Men Johan är ingen riktig företagare och entreprenör som opererar på marknaden.

Han opererar i de sektorer där det finns statliga bidrag att hämta – som till exempel presstöd.

Detta har givetvis påverkat ETC:s politiska linje – vilket innebär att de hävdar att det som håller ETC vid liv – alltså statliga bidrag – också ska hålla varje medborgare under armarna – så att han eller hon ska kunna arbeta så litet som möjligt; helst inte alls.

Nu har Andreas Gustavsson, chefredaktör för ETC, helt i sin mästares anda upptäckt en utveckling av detta.

I en tweet hyllar Andreas en spansk minister som har föreslagit att alla spanjorer – när de fyller 18 år – ska få 200 000 kronor av staten. På detta vis ska jämlikhet garanteras.

https://twitter.com/a_gustavsson/status/1677227988016943106

Var pengarna ska komma ifrån?

Kulorna ska man dra in genom extra beskattning av dem som har ”extrema” inkomster.

Men du och jag vet – och det gör faktiskt Andreas och den spanska ministern också – att de ”extremt” rika är ”extremt” rika därför att de har advokater, skattejurister och finansiella magiker av varjehanda slag – och dessa hjälpredor ser till att skatten alltid blir minimal.

Om sådana förslag som den spanska ministerns genomförs kommer det att bli på det visat att pengarna måste tas från de alldeles vanliga skattebetalarna. Oavsett vilket land vi talar om.

I Sverige skulle vi få situationen att människor som arbetar och betalar skatt får se en del av sina pengar gå till stöd åt människor som inte i någon mening tänker ägna sig åt produktiv verksamhet eller studier som leder till självförsörjning.

Gängmedlemmen från orten får när han fyller 18 automatiskt några hundratusen kronor från svetsaren i Södertälje, undersköterskan i Umeå, och laboratorieassistenten i Laxå eller från den hårt slitande småföretagaren i IT-sektorn.

Som det ska vara i Johans&Andreas värld.

De ömmar gärna extra mycket för kriminella i förorterna, och ser dem som offer.

Det beror på att Johans & Andreas definition av ”offer” skiljer sig från din och min definition.

ETC har länge bedrivit en kampanj mot pedofiljägarna på Dumpen. ETC tycker att avslöjanden och uthängning av pedofiler innebär en oerhörd – och otillåten – påfrestning för pedofilernas familjer.

Andreas uppmärksammar i en annan dagsfärsk tweet att den tredje av Dumpen avslöjade pedofilen nu tagit livet av sig.

https://twitter.com/a_gustavsson/status/1677277802830217218

Pedofilens syster får gråta ut i ETC och förklara:

"Det är helt och hållet Dumpens fel att min bror är  död”.

Nåja, hade hennes bror inte varit en pedofil som luftade sina perversa mordfantasier i chatkonversationer med vad han trodde var unga flickor – ja, då hade det inte funnits något att avslöja.

Och som Dumpen-Sara säger – vad hade hänt om han inte hade avslöjats? Hade han då fullbordat fantasier som:

”Du kommer att förblöda när jag våldtagit din lilla fitta”.

”Jag tar en stor såg börjar såga av dig halsen, ser skönt ut när du skrattar. Börjar knulla det nya halshålet”.

Om man har en bror som pratar med småflickor på nätet om hur han vill mörda och våldta dem ska man nog i första hand vara glad över att han avslöjats, hur sorgligt man än sedan kan tycka vara att man haft en sådan bror.

Men det är ett resonemang som ETC inte klarar av att föra, och när det gäller deras kampanj mot Dumpen kan jag inte annat än börja undra vad de själva är oroliga för ska avslöjas.

Vad vet de?

Och vad vill de att vi inte ska få veta?

6 juli: Morgan Johansson minns sin tid som politikens Springsteen

Att personer vill ha sin selfie tagen med en svensk politiker är numera ganska ovanligt – oavsett politikerns partitillhörighet. Det är ju liksom inget att visa upp och skryta med. Vem vill visa sig tillsammans med personer som aldrig riktigt får till någonting, förutom de egna pensionsvillkoren.

Det finns förstås personer som utgör undantag, och vill ta en selfie med en politiker.

Asylsökande från Afghanistan har fortfarande en benägenhet att ställa sig bredvid en riksdagsledamot eller en minister – säkerligen i hopp om att selfien ska beveka någon handläggare på Migrationsverket – eller rentav skrämma byråkraten till att tänka: ”Bäst att han får stanna, han verkar ju vara kompis med Magdalena Andersson”.

Inte ens småpåvar i karriären vill numera gärna synas med de mäktigaste i sitt parti – för man vet inte vem som har makten i morgon – och vilka bilder som kan vändas mot en.

Alltså har genren ”selfie med politiker” blivit ett försvinnande fenomen.

Det finns förstås politiker som drömmer om de gamla goda dagarna. En av dem är Morgan Johansson.

I dag retweetade han ett inlägg om en selfie tagen på en Bruce Springsteen-konsert.

https://twitter.com/morgangillberg/status/1676872352116744192

https://twitter.com/morgangillberg/status/1676872360652144642

När Morgan tittar han på den selfien minns han den inledande tiden som minister, då till och med vakterna i riksdagshuset vill ha en selfie med Morgan. Men åren gick och skjutningarna tilltog, och vem ville väl synas på bild med mannen som var ytterst ansvarig för att inget hände?

Ingen.

Redan då började Morgan minnas tillbaka till en annan tid, åren då han reste runt och pratade på socialdemokratiska kursgårdar och SSU-seminarier, omgiven av ryktet av att han var en ”coming man” som trots sin ringa längd skulle nå de riktiga höjderna i partiet. Han levde i känslan av att han var socialdemokratins Springsteen, rörelsens ”The Boss” – och det är förvisso sant att i slutet på hans träiga föredrag så stod SSU-tjejerna upp i bänkarna, med kinderna blossande av upphetsning. Vem skulle den blivande store ledarens blick falla på? Vem skulle få lämna mötet i Morgans sällskap?

Det var tider det, tänker Morgan och tittar på den där Springsteen-selfien en gång till.

5 juli: Isobel Hadley Kamptz, gillar algerier, men är allergisk mot fakta

Jag läser alltid med en viss förundran Isobel Hadley-Kamptz tweets.

Så mycket känslor. Så lite kunskap.

Ändå verkar hon ha ett behov av att uttala sig om det mesta.

Givetvis också om de mordbrännande pöbelhopar som härjat i Frankrike.

Isobel verkar anse att förorternas stormtrupper är i sin fulla rätt att gå till offensiv och plundra där de drar fram.

Orsaken är att hon ”Kan lägga till en del om behandlingen av algerier under kriget, hur man bl a gjöt cement om fötterna på folk och kastade dem i havet från helikoptrar”.

https://twitter.com/isobelsverkstad/status/1676575927516446722

Jag har lite svårt att följa med i Isobels resonemang. Förvisso är det sant att Massus legionärer dödade människor genom att kasta ut dem från helikoptrar, och för att offren inte skulle flyta upp till ytan gjöt man in deras fötter i cement. Massu bad sent omsider om förlåtelse för detta och för den tortyr hans legionärer använt (förvisso klen tröst för offren). Men det är inte själva frågan här.

Det är lite svårt att förstå hur det ena har med det andra att göra.

De som dödades genom helikopterflygningarna var medlemmar av FLN, det vill säga den organisation som tog över när fransmännen lämnade Algeriet.

Ett inte orimligt antagande är att anhöriga och ättlingar till de som dödades under helikopterturerna finns kvar Algeriet, och att de flesta åtnjuter privilegier som anhöriga till revolutionens martyrer (det är så det fungerar i den här sortens länder). De hänger inte i gathörnen i Marseilles förorter och kränger knark.

De som benämns som algerier är ofta berber och har flytt undan den algeriska regimens förtryck av berber och försöken att arabisera stammarna i bergen.

Tre gånger har berberna rest sig mot centralmakten i Alger efter det att landet blev självständigt – 1963, 1980 och 2001.

Varje gång har berbernas försök att värja den egna kulturen brutalt slagits ner, och flyktingar tagit sig till Frankrike, där det i dag finns mer än två miljoner berber.

Det som i dag alltså benämns som ”algerier” i svenska medier är alltså ofta berber som flytt undan algeriskt-arabiskt förtryck och fått en fristad i Frankrike. De har räddats från den algerisk-arabiska rasismen.

När det gäller brutal rasism i förhållandet mellan fransmän och algerier kan det vara värt att påminna Isobel om den femte juli 1962 då FLN slaktade 350 civila fransmän – män, kvinnor och barn – i Oran genom att skära halsen av dem, för att fira den nyvunna självständigheten.

Den algeriska regimens omänskliga grymhet visade sig dock tydligast i behandlingen av ”harkis” – de algerier som valt att strida på fransk sida. Trots att fredsavtalet i Evian stadgade att inga repressalier skulle vidtas mot harkis mördades minst 35 000 av dem av FLN, och ibland dödades även deras fruar, barn och föräldrar.

Formerna för mördandet var ofta bestialiskt – offren kastrerades, släpades efter bilar, de brändes på bål eller tvingades svälja sina medaljer innan de sköts.

Det franska koloniala förtrycket ter sig tämligen civiliserat vid en jämförelse med den självständiga statens orgie i blod.

Förhållandet mellan Frankrike och Algeriet är komplext.

Mot Isobels ”teori” kan man hävda att de arabiska algeriernas situation i Frankrike – och deras beteende under attackerna på det franska samhället – kommer sig av att de ingår i en kultur med brutal blodshämnd som drabbar utan nåd, en kultur där arbete och studier inte har någon större plats, och där den självvalda sysslolöshetens uppdämda energi då och då måste få ett utlopp – genom till exempel mordbränder och plundringar av dem som har det bättre. Algeriets historia som självständig stat är historien om korruption, klientelism och förtryck. Och våld. Det är det som styr förorternas stormtrupper i deras agerande.

Men vad spelar det historiska fakta för roll för Isobel, det viktiga för henne är att visa upp att hon har den rätta sortens känslor så att hon åter får skriva ledare för Bonnierpressen.

4 juli: Annika Strandhäll får stöd av tidelagsregimer

Annika Strandhäll har den senaste tiden kämpat hårt för att visa att sossar är lika villiga som den sittande regeringen när det gäller att be om ursäkt till några av jordklotets mest efterblivna länder, de som är styrs av figurer som gett tidelaget ett ansikte.

Det är förstås muslimska staters attacker på svensk yttrandefrihet vi talar om.

I dag var Annika lite uppspelt eftersom FN:s människorättsråd kallar till extrainsatt möte med anledning av "koranbränningar i Europa, och då gäller det förstås oss, det är ju mest i Sverige vi har denna trevliga, relativt nya sedvänja.

https://twitter.com/strandhall/status/1676169893144657921

I kommentarerna till Annikas tweet påpekas det att i rådet ingår några av världens mest folkförtryckande regimer, till exempel: Eritrea, Kazakhstan, Kirgizistan, Pakistan, Somalia och ett antal Hades-regimer till.

Vad Annika svarar på det?

Jo:

”Vad spelar det för roll menar du? Världen och FN består av en mängd olika länder där man förhandlar kompromisser för fortsatt global stabilitet. Det är inte enkelt. Alla tycker inte som Sverige. FNs människorättsråd är just ett sådant forum med stor legitimitet.”

Alltså. Länder som Pakistan (där slavhandel och lynchning av ”hädare” förekommer) ska förhandla fram en kompromiss med stater som stråtrövaregimen i Somalia (där kvinnlig omskärelse i princip är påbjuden). Resultatet ska fungera som anvisningar om hur vi i Sverige ska reglera vår yttrandefrihet.

Civiliserade länder behandlar människorättsrådet som det dåliga skämt det är och förpassar deras synpunkter till papperskorgen utan att studera dem närmare.

Vi däremot kan vara säkra på att vi kommer att få höra Annika stapplande och ljudande högläsa ur dessa anvisningar för var och en som gitter höra på.

Själv drar jag åt att vara yttrandefrihetsfundamentalist, men visst – om någon föreslår att vi ska begränsa Annikas yttrandefrihet ska jag inte protestera alltför högljutt. Min katt brukar delge mig mer intressanta synpunkter på tillståndet i Sverige och världen.

3 juli: Fredrik Kopsch är chefsekonom på Timbro, en organisation som tidigare befann sig i frontlinjen i kampen för en fri marknad – förstås även när det gällde individens möjlighet att sälja sin arbetskraft.

Nu har Fredrik noterat att det finns en risk för att avindustrialiseringen av Sverige, samt de framtida konjunkturerna och teknikens utveckling kan komma att innebära att behovet av mänsklig arbetskraft minskar.

Som den hängivne marknadsliberal Fredrik är funderar han därför nu på vad människor kan sälja om deras arbetskraft inte längre efterfrågas – uppenbarligen har han kommit fram till att de kan börja avyttra sina inre organ, till exempel njurar. Han pekar på Iran som ett föregångsland – där finns det inga köer med människor som väntar på att få en ny fungerande njure.

https://twitter.com/FredrikKopsch/status/1675606513010855940

Vad Fredrik talar tyst om är att de flesta iranier säljer sina njurar utomlands till rika araber eller turkar – och de säljer inte bara njurar utan också andra organ och kroppsdelar, enligt Jerusalem Post, till exempel hornhinnor eller en del av den egna levern. Enligt den iranska dagstidningen Jahan-e-Sanat betalas en njure i dessa länder med 80 000 till 160 000 kronor.

Orsaken till organhandeln är ”en allt djupare ekonomisk kris och en galopperande inflation” i Iran. Det finns även rapporter om föräldrar som säljer sina barn. Så om Fredrik fortsätter att ha Iran som sitt föredöme vet vi vilka förslag som kan dyka upp härnäst från Timbros chefsekonom.

De kritiska kommentarerna till Fredriks inlägg skjuter in sig på fel saker – det grundläggande felet i inlägget är uppgivenheten som präglar det. Fredrik är chefsekonomen som har gett upp tanken på att Sverige åter ska bli fyllt av arbetande människor som kan betala för sig. Han ser sig som vadande i ett hav av fattiglappar som om så behövs börjar sälja delar av sig själva. Det är ett intellektuellt fattigdomsbevis att hämta sin inspiration från Iran – och dessutom inte ge hela bilden.

Fredrik benämner sig själv såsom varande ”stolt Foodoraliberal”. Han ser säkert framför sig hur Foodorabuden inte bara kommer att leverera mat i framtiden, utan också kroppsdelar och organ – fullt möjligt eftersom deras transportväskor fungerar som termosar som bevarar både värme och kyla.

Så ligger räntan kvar på hög nivå, samtidigt som inflationen är fortsatt hög, och arbetstillfällena minskar – ja, då vet du vad Fredrik tycker du ska göra: känn efter, kläm lite på dig själv. Finns det någon del av dig själv som du klarar dig utan?

Värt att notera är att Fredrik i sin tweet säger: ”Om vi fick sälja …”.

Detta "vi" innebär inte att han står först i kön för att auktionera ut sin njure. Sådana som Fredrik talar alltid om ”vi” när det är andra som ska förberedas på att offra något.

Expo är organisationen som är orsaken till att människor i Sverige alltmer handlar på nätet. Den som brukar handla i en fysisk butik riskerar ju att någon gång under sina inköpsrundor hamna bredvid en person som är kritisk mot svensk invandringspolitik, det är heller inte alldeles omöjligt att den som står där i kön till kassan hamnar framför eller bakom en riksdagsman från SD eller någon som Hanif Bali. Om detta inträffar kan man vara rätt säker på att man snart i Expo får läsa att man synts i sällskap med en känd ”nazist”, ”rasist” eller ”fascist”. Och så får man tillbringa fikastunderna mol allena på jobbet ända fram till pensionen.

Nu har Expo skaffat sig en ny styrelseordförande – Anne Ramberg – som tidigare varit generalsekreterare för Sveriges advokatsamfund, och Expo förklarar i ett pressmeddelande att Anne ”har lång erfarenhet av ledarskap och har haft tunga uppdrag inom det rättsliga fältet, både nationellt och internationellt.”

Men vem är Anne egentligen, och vad kan vi vänta oss av henne som styrelseordförande i Expo?

Jag tror inte hon funderar så mycket på det själv där hon sitter på sitt sommarställe utanför Vänersborg. Hon tänker inte så mycket, hon drivs av känslor har hon förklarat i intervjuer. Vilket gör att vi väl får anta att hon sitter där och liksom bara "känner" olika saker på sina 52 tunnland. Där finns hundratals ekar, tre dammar med näckrosor och tre rejäla hus. Kanske har hon skaffat sig ett stort sommarställe för att kunna inhysa papperslösa, som är en grupp hon månar om? Kanske i så fall inte bara på grund av att hon tycker synd om dem, man får anta att Anne kan behöva hjälp med att klippa de enorma gräsmattorna som alltid är välskötta.

Om man ska tro personalen på Annes gamla jobb som generalsekreterare i Advokatsamfundet är hon bra på att sätta andra i arbete, så att de till och med utför de uppgifter som det förväntas att hon själv ska utföra. Men det har nog varit nödvändigt, hon har ofta haft annat för sig – som att prova klänningar och dräkter hos sina skräddare (ja, det ska vara plural, ni tror väl inte Anne håller sig med bara en skräddare), och när man sökte Anne på jobbet, och hon ingenstans stod att finna, var ett stående uttryck ”hon är väl och får någon kjol fållad nu igen”. Kjollängden ska förstås vara anpassad till tidsandan, precis som åsikterna.

Men det ska vi inte hålla mot henne, en generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund ska vara representativ.

Anne själv har dock alltid varit noga med att betona att hon är som alla andra, en kvinna av folket. Det spelar ingen roll att hon växte upp på Östermalm, hon hade minsann inte en lätt barndom.

Pappa var officer i flottan och var ofta borta, men ibland kom han hem och hade köpt med sig oxfilé från Finland (där den var billigare). Då blev det fest hemma hos Anne.

Även Annes mamma fick känna av de svåra villkor familjen levde under. Anne har berättat att mamman alltid promenerade när hon skulle till NK, och undvek att ta spårvagnen.

Anne har också i en intervju berättat att hennes föräldrar inte hade råd att ge henne den där ”Bogner Wager-jackan som alla andra hade”.

Det är en sådan uppväxt som gör att vi kan förstå den sympati och omtanke Anne visar alla ungdomsrånare i Sverige – ni vet killarna från orten med frånvarande farsor, killarna som rånar andra ungdomar på deras jackor. Anne läser notiserna och tänker: ”Det kunde ha varit jag”. Ja, inte den som blev rånad alltså, utan den som utförde rånet. Annes farsa var ju frånvarande, och hon hade inte rätt sorts jacka.

Annes sympati för ungdomsrånarna (och alla andra brottslingar från orten) har visat sig genom hennes hårda kamp mot alla som på något sätt kopplar gängkriminalitet till invandring.

Välfärd åt alla de andra, de som hit vandra

Annes omsorg om flyktingar visade sig 2016 under det stora inflödet av flyktingar. Många ställde sig frågan hur Sverige skulle klara av att ta emot 100 000-tals människor. Men Anne visste. Det vara bara att ”göra avkall på välfärden” förklarade hon i en intervju i Sveriges Radio:

Jag kan reagera över att politiker, från alla partier, säger att vi måste värna vår välfärd. Det är klart att vi måste göra. Jag inser också att alla de gamla människor som jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer som också tar sjukvård och skolor i anspråk.

Men det är nog på det viset att humanismen kräver faktiskt att man får göra avkall på sin välfärd.

Alltså, var man gammal, sliten och utarbetad fick man maka på sig. Andra skulle få del av det man arbetat ihop. Och det skulle ske i ”humanismens” namn.

Det är möjligt att Anne gjorde avkall på sin egen välfärd. Vem vet? Kanske gjorde hon sig av med en av sina skräddare. Kanske flyttade hon till en mindre lägenhet än den för 25 miljoner som hon bodde i. Och pengarna som blev över skänkte hon sedan till någon organisation som hjälper flyktingar.

Kanske.

Fast det pratas i hennes omgivning om att Annes pärlhalsband har blivit både längre och större de senaste åren, men om det är dit pengarna gått ska vi inte hålla det mot Anne. Det är antagligen hennes sätt att visa alla muslimer som kommer till landet att de också är välkomna, typ: ”Titta, jag har också en misbaha”.

Misbaha?

Ja, det är ett muslimskt radband. Lika bra att du lär dig uttrycket. Kan visa sig bli en helt nödvändig accessoar i Sverige framöver.

Anticimex-Anne

Den som hade invändningar mot Annes resonemang 2016 om nödvändigheten av omfattande uppoffringar i humanismens namn, och ville se en mer restriktiv flyktingpolitik fick likt Hanif Bali finna sig i att av Anne bli stämplad som en "brun råtta". Cecilia Hagen hakade på i Expressen, hyllade Annes uttalande, och tyckte det var dags att vi började diskutera hur brunråttorna skulle utrotas.

Och på det här sättet har det fortsatt.

Den som ifrågasatt att Sverige i princip har öppna gränser, eller hävdat att det finns samband mellan kriminalitet och invandring har riskerat att av Anne stämplas som ”fascist”, ”brunhöger” eller något liknande.

Samtidigt har Anne alltid klagat över nivån på debatten i Sverige, som när Åsa Linderborg intervjuade henne:

I dag ska alla ska puttas in i någon matris, i något fack. Det är ointellektuellt, men så vanligt förekommande och fördummar hela samtalet.

Alltså, ”Nobody puts baby in a corner”, som det sägs i Dirty Dancing. Ingen får placera in Anne i något fack där hon inte vill vara. Men Anne får placera in alla andra – i vilket hörn eller fack som helst.

Apropå dirty dancing – när Anne var I 14-årsåldern brukade hon och två vänninor ta sig in på nattklubbarna Bobbadilla och Manzanilla i Gamla stan. Där träffade Anne en tio år äldre libanes, och Anne blev förälskad.

Pappa och mamma var inte så förtjusta i affären, vilket löstes genom att libanesen bjöds hem på middag, och då visade sig sakna förmåga att på ett korrekt sätt hantera alla bestick som dukades fram. Anne har berättat att hon därefter inte såg röken av honom, och själv tyckte hon att det inte ”kändes naturligt” med honom sittande med vid middagsbordet.

Men kanske slocknade aldrig Annes längtan efter en mystisk mörk man från ett främmande land. Kanske har hon sömnlös legat och vridit sig på nätterna och tänkt att någonstans måste det väl ändå finnas en flykting som kan hantera ”fem lager av bestick och glas och servetter” (vilket var den dukning Annes mamma ordnade till vid den där middagen).

Och Anne fantiserar under de där nätterna och tänker: ”Om bara vi öppnar gränserna och släpper in tillräckligt många ska det väl till slut uppenbara sig någon med tillräckligt mycket bordsskick för att  det jag ska tycka det är ”naturligt” att han sitter med vid samma bord som jag”.

I väntan på att det ska inträffa har alltså Anne greppat ordförandeklubban i Expos styrelse, och den kommer hon att svinga mot alla som på minsta sätt kritiskt vill diskutera tillståndet i landet.

Kanske tvingas Söder starta en ny insamling, Nu till sig själv. Han riskerar böter efter att ha åtalats för kvinnomisshandel. Händelsen inträffade förra året, då Söder berusad blev osams med sin sambo efter ett krogbesök. Vid hemkomsten ska han enligt sambon blivit så arg att han lagt sig att sova i bilen. Han vaknar till, tar sig in i huset igen för att komma åt bilnycklarna och i jakten på dessa knuffar han sambon mot ett trappräcke, trycker sedan ner henne i en soffa med ett grepp om hennes axel och hals.

Men Söders stridslystnad var därmed inte mättad. I januari i år kom han i bråk med en person på Backstage Rockbar i Trollhättan, och spottade denne i ansiktet. Kanske är det sådant en ”närstridsexpert” ägnar sig åt. Söder är åtalad även för den händelsen.

Bland de skadade finns både barn och vuxna – de är förda till sjukhus.

Det var en vagn i berg- och dalbanan ”Jetline” som spårade ur och personer föll från flera meters höjd.

Gröna Lund har tömts på besökare och kommer att hålla stängt så länge olyckan utreds.

Det var en vagn i berg- och dalbanan som spårade ur och fastnade – vilket förorsakade att personer föll ur vagnen. Personer har även fastnat uppe i vagnen och fick hjälpas ner av räddningstjänsten.

Hur det kunnat ske vet vi i dagsläget inte. Vi kommer inte öppna förrän vi gått i botten med det. Vi pratar inte ens i dagsläget om att öppna igen, säger Annika Troselius, informationschef på Gröna Lund.

Köttstölder, specialbyggda längdanpassade toastolar, operasångerskor som försöker hitta rätt ton när de ska sjunga med kören i klimatkampen, samt en journalist som gillar färgglada drinkar som får påfyllning i kassan, och därför kan bjuda Jan Guillou på några rundor nästa gång de ses på krogen. Han behöver definitivt tröstas efter nederlaget i domstol.

1:a och 2:a plats Jan Guillou & Kajsa Ekis Ekman

Jan Guillou och Kajsa Ekis Ekman träffades för ett tag sedan på krogen Tennstopet i Stockholm och pimplade vitt vin. Vi får anta att det var Jan som bjöd, dels för att han sedan länge är stadd vid kassa, dels för att han är känd för att vilja imponera på sin omgivning med sina föregivna kunskaper om vin – speciellt om det rör sig om kvinnor som är med vid bordet. Jag vet inte riktigt vad Jan beställde in vid det här tillfället, men ett vet jag säkert – ju längre de satt där, desto mindre noga blev Jan med vad kyparen bar fram.

Nästa gång de träffas på Tennstopet kanske det dock blir Kajsa som bjuder. Hon har fått en rejäl påfyllning i kassan efter att ha vunnit över tidningen Arbetaren i tingsrätten.

Tidningen måste betala Kajsa 259 266 kronor i lön för sju månaders arbete. Dessutom måste den slanta upp ett skadestånd på 145 000 kronor, och som om det inte räckte ska Arbetaren också betala Kajsas rättegångskostnader.

Som ni alla vet beror den årslånga tvisten på att Kajsa fick sparken ganska omgående efter det att hon tillsatts som vikarierande chefredaktör för Arbetaren. Skälet var inte att hon misskött jobbet, utan att medarbetarna sade sig vara rädda för henne – hon ansågs till exempel vara transfob. Paniken spred sig i den lilla Arbetaren-flocken eftersom en del av redaktionens medlemmar, liksom många av tidningens läsare, inte riktigt bestämt sig för vilket kön de tillhör. De blev rädda för sin nya chefredaktör.

Men nu har Kajsa 400 000 kronor på fickan, kanske plöjer hon ner dem i sitt eget kommande tidningsprojekt Parabol. Men det blir säkert några kronor över så hon kan bjuda Jan på ett par omgångar på Tennstopet. Men om det är Kajsa som bjuder får nog Jan räkna med att smutta på färggranna drinkar.

Jan själv kanske vid det tillfället inte kommer att vara så noga med vad han häller i sig. Han kommer nog långliga tider framöver behöva döva sin grämelse över att ha förlorat den rättstvist han själv varit inblandad i.

Striden har pågått i flera år. Jan vill dra av för ombyggnaden av sitt hus i Uppland. Han sitter där och skriver, och vill därför beteckna det som sin arbetsplats såsom varande en ”författarverkstad” – och har därför försökt dra av kostnaderna för ombyggnader i huset.

Skatteverket har haft invändningar och tvisten kom upp i förvaltningsrätten. Jan förlorade.

För några dagar sedan kom den upp i kammarrätten. Jan förlorade.

Nu måste Jan därför betala ett skattetillägg på 345 000 kronor, och för detta är Jan mycket ledsen förklarar han i Expressen:

Beslutet förmörkar min midsommar och mitt liv eftersom jag i sociala medier kallas för skattesmitare och parasit.

Att en person som har sisådär en hundra miljoner på banken, och som säger sig vara mycket villig att betala skatt låter sitt ”liv förmörkas” av vad som är snuspengar för honom låter rätt underligt, för att inte säga småskuret.

Kanske uttalade han sig i frågan medan han satt på Tennstopet? Han brukar bli lite gråtmild vid sådana tillfällen.

Vad jag själv grubblar på är en av toaletterna i Jans ”författarverkstad. Ombyggnaden av den hör till de kostnader han ville dra av. Rörde det sig om en toastol som anpassades i höjd? Jan är rätt kort och det kan kanske kännas konstigt att sitta där och dingla med benen, och därför köpte Jan en toastol i barnstorlek? Dessutom – eftersom toaletten ingår i ”författarverkstaden” får vi anta att Jan sitter där och skriver. Han skriver alltid på en gammal skrivmaskin, det kan inte vara så bekvämt att ha den i knät medan man uträttar sina behov – alltså behöver Jan ett litet skrivbord anpassat till toastolens höjd. På sätt och vis känns det ändå därför kanske som en rimlig kostnad.

3:a Annika Strandhäll

Annika Strandhäll har väl aldrig gjort sig känd för att vara en flitig kyrkobesökare – trots sin skenhelighet. Döm om min förvåning när hon i veckan gjorde ett twitterinlägg om sin närvaro på en skolavslutning. Den firades i en kyrka.

Det sades vara hennes barns skolavslutning, och många påpekade i sociala medier att det var väldigt vitt i bänkraderna. Kunde verkligen Annika trivas i en sådan vit och privilegierad miljö?

Tydligen kunde hon det. Själv gissar jag att det var tanken på nattvardsvin som lockade, och jag kan föreställa mig hennes besvikelse när tillställningen avslutades med en utgångspsalm istället för vin. Vi kanske får se Annika i kyrkan fler gånger, och en del av inläggen kommer kanske att författas efter intagandet av nattvarden – vissa vanor är svåra att bryta.

4:a Malena Ernman

Greta Thunbergs mamma operasångerskan Malena Ernman berättar i Ica Kuriren att hon slutat flyga till sina engagemang i ute i världen. Enligt vad hon påstår var senaste gången 2015 – då flög hon till Japan.

Det är klimatskäl som gjort att hon fattat beslutet, säger Malena.

Ett annat skäl kan vara att Malena inte längre är ett väldigt eftertraktat namn i de delar av världen man enklast och snabbast når med flyg.

Om Metropolitan i New York ringer och vill boka Malena i morgon, tror jag att hon snabbt kommer att övervinna sin flygskam.

5:a Anders ”Arga snickaren” Öfvergård

Han blev Arga snickare med hela svenska folket. Ska han nu bli känd som Arga snattaren?

En Ica Maxi-butik har polisanmält Anders för köttstöld.

Anders säger att allt är ett misstag.

Jag säger att vi återkommer i frågan. Än är hela historien inte berättad.

22.30 Enligt Reuters har nu Wagnergruppen evakuerat sitt högkvarter, och gruppens styrkor börjat lämnas staden.

Enligt Kremls talesman Pesjkov ingår det i uppgörelsen som medlats fram av Vitrysslands Lukasjenko att Prigozhin ska dra sig tillbaka till Vitryssland.

Kreml meddelade samtidigt att den utredning som inleddes under dagen mot Prigozhin nu är nedlagd.

20.45 Enligt olika videos som sprids i sociala medier är Prigozhin och Wagnergruppen populära i staden Rostov – som de tog kontroll över i inledningen av marschen mot Moskva – detta trots det nu beslutade återtåget. Om videofilmerna skildrar stämningarna i hela staden är svårt att säga.

https://twitter.com/TWMCLtd/status/1672683826189926401?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1672683826189926401%7Ctwgr%5E03441023bc961427d894927bf0c9e1c9d2636457%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.theguardian.com%2Fworld%2Flive%2F2023%2Fjun%2F23%2Frussia-ukraine-war-live-russia-investigates-mutiny-as-wagner-chief-says-evil-military-leaders-must-be-stopped

19.59 Prigozhin har gett order om att marschen mot Moskva ska avbrytas för att "undvika att blod spills". I samband med detta deklarerade Prigozhin:

”De ville upplösa Wagnergruppen. Vi inledde 23 juni ”Marschen för rättvisa”. På en dag avancerade vi så att vi befann oss nästan bara 20 mil från Moskva. Under denna tid har vi inte spillt en enda droppe blod. Nu närmar sig ögonblicket då blod kan komma att spillas. Eftersom vi inser allt det ansvar det skulle innebära om ryskt blod skulle spillas, vänder vi våra kolonner och rör oss i motsatt riktning, tillbaka till våra fältläger.”

19.30 Dimitrij Medvedev, för närvarande vice ordförande för Rysslands nationella säkerhetsråd, satsar på att skrämma världen med kärnvapen för att minska risken för utländskt stöd till Wagnergruppen.

”Aldrig under mänsklighetens historia har vi fått uppleva att den största kärnvapenarsenalen i världen kontrolleras av banditer. En sådan kris skulle inte begränsas av ett lands gränser utan föra världen till randen av total förstörelse”, hävdar Medvedev enligt Tass.

Budskapet är enkelt, låt Wagnergruppen segra och jorden går under.

Men Medvedev avslutar med en försäkran om att Ryssland inte kommer att låta det ske. Kanske som ett sätt att förvarna världen om, och försvara, flygattacker mot Wagnerkolonnerna som nu rullar mot Moskva.

På så sätt skulle Ryssland kunna framställa sig som världens frälsare, och Putin som den som hindrade att Wagnergruppen får kontroll över kärnvapen.

18.00 "Håll er hemma!", manar Moskvas borgmästare Sergej Sobjanin stadens invånare. I sitt uttalande säger han att situationen är "svår" eftersom det nu pågår en   kontra-terror-operation. Moskvaborna får också ledigt på måndag, och behöver inte gå till arbete eller skola – allt för att underlätta situationen.

17.15 Den statliga ryska nyhetsbyrån Tass rapporterar att medlemmarna av Wagnergruppens styrkor erbjudits amnesti om de mycket snabbt lägger ner vapnen:

"Wagner-soldater har fortfarande möjligheten att lägga ner sina vapen och undvika bestraffning tack vare sina prestationer I Ukraina, men det måste ske snabbt", säger duma-medlemmen och tidigare justitieministern Pavel Krasheninnikov enligt Tass.

16.17 Igor Artamov, guvernör i den ryska Lipetsk-regionen har på Telegram förklarat att Wagnerstyrkor nu trängt in i regionen.

Det innebär att enheter från Wagnergruppen nu befinner sig knappa 40 mil från Moskva.

15.05 Sedan några timmar brinner en oljedepå i den ryska staden Voronezj. Det är inte klarlagt om explosionen orsakades av ukrainska missiler eller om den orsakades av strider mellan Wagnergruppen och ryska styrkor.

https://twitter.com/WarMonitors/status/1672543909547745280

15.00 Der Spiegel rapporterar att biljetter på flyg från Moskva nu börjar ta slut. Biljetter till Tiblisi i Georgien, Astana i Kazakstan och Istanbul i Turkiet är redan slutsålda.

14.30 Ryska styrkor uppges enligt AFP ha gått i ställning längs med Moskvas sydvästra utkanter. Tungt beväpnad polis ska också upprättat posteringar där motorvägen M4 löper in i Moskva. Tidigare har det rapporterats om ryska helikopterattacker mot Wagner-trupper som rörs sig på M4 mot Moskva.

13.20 Ukrainas försvarsminister Kuleba har i ett twitterinlägg uppmanat världssamfundet att ge upp all form av "falsk neutralitet och fruktan för eskalering" – och när det är gjort ska världssamfundet skicka ännu mer vapen och stöd till Ukraina – samt de som fortfarande gör affärer med Ryssland ska avbryta dessa.

Kuleba menar att nyssnämnda fruktan baserat sig på uppfattningen att Ryssland är för starkt att för att förlora kriget i Ukraina. Men Wagner-revolten visar att Ryssland är svagt, hävdar Kuleba.

Argumenteringen är lite svårgenomtränglig. Om det som sker visar att Ryssland är svagt – varför skulle då världens ledare övertygas om att Ukraina behöver ännu mera vapen och stöd.

https://twitter.com/DmytroKuleba/status/1672555373113356288?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1672555373113356288%7Ctwgr%5E4fcc656909c1cc24404e18296914a737fe292bf0%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.theguardian.com%2Fworld%2Flive%2F2023%2Fjun%2F23%2Frussia-ukraine-war-live-russia-investigates-mutiny-as-wagner-chief-says-evil-military-leaders-must-be-stopped%3FfilterKeyEvents%3Dfalsepage%3Dwith3Ablock-6496cab08f08c081c5bb77f8

13.10 Enligt Reuters har ryska miltärhelikotrar öppnat eld mot en Wagner-kolonn på motorvägen M4 utanför Voronezj.

12.30 Tjetjeniens ledare Kadyrov säger i ett uttalande att han är beredd att "ställa sin styrkor till förfogande för att kunna slå ner myteriet".

Ukrainas Zelenskyjs uttalande tidigare i dag kan kan kokas ner till att han menar att detta "visar på Rysslands svaghet".

Svt har i sin jakt på kommentatorer uppbådat Carl Bild som mångordigt talar om utvecklingen, och kontentantan är att "det kan gå hur som helst".

10.15 I ett teve-sänt tal till nationen deklarerade Putin att Ryssland nu utkämpade ”det hårdaste slaget om sin framtid”. Han stämplade Wagnergruppens revolt som ”förräderi” och lovade att alla skyldiga skulle straffas. Rysslands krigsmakt ska ha fått ”alla de order som är nödvändiga” för utföra de ”avgörande handlingar” som kan skapa ”stabilitet”.

Putin förklarade Wagnergruppens revolt med att: ”Personlig maktlystnad har lett till förräderi mot vårt land och de mål för vilka våra väpnade styrkor kämpar”.

09.15 Myndigheterna i Moskva har skärpt säkerheten eftersom ledaren för legosoldatgruppen Wagner – Jevgenij Prigozjin – uppger sig ha tagit kontroll över militära anläggningar i Rostov-on-Don. Prigozjin krävde ett möte med Rysslands militära ledning, och anklagade dem för att ha gett order om angrepp på hans styrkor – och att många dödats vid dessa anfall. I videor som publicerats på sociala medier hävdar Prigozjin att han befinner sig vid södra militärdistriktets (SMD) högkvarter i Rostov och kräver att försvarsminister Sergei Shoigu och Rysslands högste general Valery Gerasimov kommer till staden. Prigozjin uppgav att hans krigare skulle marschera mot Moskva om inte de militära ledarna går med på hans hans krav om ett möte.

I en serie ljudklipp hävdade Prigozjin att en rysk raketattack dödat många av hans soldater och lovade att ta "hämnd" och "stoppa det onda som landets militära ledning har orsakat". Han släppte senare ett annat röstmeddelande där han hävdade att hans styrkor hade lämnat Ukraina och var på väg in i Rostov. Säkerhetstjänsten FSB inledde ett brottmål för väpnat myteri mot Prigozjin och hävdade att hans handlingar utgjorde "uppmaningar till att starta en väpnad civil konflikt på Ryska federationens territorium".

Moskvas borgmästare Sergei Sobyanin meddelade att antiterroriståtgärder vidtagits i den ryska huvudstaden, inklusive ytterligare kontroller på vägar, för att stärka säkerheten. Obekräftade bilder verkade visa militärfordon på gatorna. Myndigheterna sade också att motorvägen M4, som förbinder Moskva med söder, stängdes för trafik vid gränsen till Voronezh-regionen på grund av att en militärkonvoj rörde sig där. Rostovregionens guvernör uppmanade invånarna att inte resa till stadens centrum och att om möjligt undvika att lämna sina hem. President Vladimir Putins talesperson, Dmitry Peskov, sade endast att den ryska presidenten var "medveten om situationen som utvecklas runt Prigozjin" och att "alla nödvändiga åtgärder vidtas."

11-årige Joe Trofer-Cook, ser ut som en pojke som klätt ut sig för att leka bonde. Keps och rutig skjorta. Ofta hängslen och stövlar. Påminner om en lillebror till danska Bonderöven som vi ibland kan se även i svensk teve.

Men Joe leker inte bonde, han är det på riktigt. Trots sin ringa ålder arrenderar han redan mark, föder upp får, håller kor och kycklingar och äger en border collie. Han är inte som andra elvaåringar – som det kan vara svårt att väcka på morgonen. Joe går upp kl. 04.00 varje dag för att mata sina djur.

Joes karriär som bonde började när hans farfar, Pete Cook, byggde upphöjda bäddar för att odla potatis i familjens trädgård i Billinghay, Lincolnshire, för att markera Joes sjunde födelsedag i april 2019. Under den första coronanedstängningen i mars 2020 köpte Joe fröpaket för att odla sina egna grönsaker, skördade dem och ställde sig sedan framför huset och sålde det han odlat till dem som gick förbi. För intäkterna köpte han tre kycklingar.

Han sparade sedan vartenda öre för att köpa fyra tackor och senare en hane för avel. Detta ledde till hans första lamm, som han sålde för att köpa en begagnad fårvagn och ytterligare två tackor.

För närvarande har Joe 37 får, 12 kycklingar, två kor och en border collie vid namn Spud, som han tränar att valla sin flock. Han är med på lantbruksutställningar för att visa upp sina får och kycklingar och kom nyligen på andra plats i en klass med 15 deltagare. Hans mamma, Clare Trofer, säger stolt att Joe arbetar hårdare än de flesta vuxna män och att han är fast besluten att bli bonde och driva sin egen gård.

Den driftige skolpojken har också ett nytt sidospår – han säljer garn till kunder med hjälp av en spinnrock som han nyligen fick.

Den som vill kan följa Joes bedrifter i Facebook-gruppen Joe's Garden Patch.

Veckans fem-i-topp-lista över skvaller handlar mycket om normbrytande personer. Det blir bland annat svartsjukedramat mellan två kända homosexuella män, och så avslöjar en officer som utbildar ledare i försvarsmakten sina lite ovanliga sexuella böjelser, och en av Nooshi Dadgostars löjtnanter kommer ut som kalsongsnattare.

1:a Arvid&Ida

Överbefälhavaren för den svenska krigsmakten har i åratal med hjälp av reklambyråer försökt rekrytera i huvudsak icke-heterosexuella personer till försvarsmakten. Ett av de argument Micael Bydén godkänt är att rätten att fira Pride måste försvaras mot utländska fiender. Sedan en tid har han också gett klartecken till att kampanja för rekrytering av andra normbrytande grupper, till exempel heterosexuella personer som är promiskuösa och otrogna mot sin partner. Startsignalen för detta var när han själv – trots att han levde i ett 23-årigt äktenskap – inledde ett förhållande med Linda Staaf, den högt uppsatta chefen på polisens Nationella operativa avdelning (Noa). Nu lever han tillsammans med Linda.

Men försvarsmaktens PR-avdelning låter sig inte nöjas med detta. De har talat med en annan del av statsapparaten – och nu har Sveriges Television hårdlanserat ett befäl i armén som tillhör en heterosexuell subkultur. Det har skett i programmet Gift vid första ögonkastet där Arvid Stark och Ida Lind parats ihop. Arvid pysslar med ledarskapsutbildning i försvarsmakten, och jag grubblar numera ofta på vad som egentligen sägs på de där kurserna. Detta efter att ha lyssnat på ett samtal mellan Arvid och Ida vid köksbordet. De diskuterar sin gemensamma lust att ha sex på ett kanske lite udda sätt.

Jag kan klä in mig i pasta så kan du äta upp mig, säger Ida.

Arvid svarar:

Och jag ser fram emot att tejpa för din mun.

Jag trodde först att Arvid var trött på att lyssna på Idas mindre begåvade uttalanden och floskler, men allteftersom samtalet fortsatte insåg jag att Arvid var med på noterna, han var sugen på sex med en Ida insmetad i pasta – pasta carbonara närmare bestämt; bara han fick dra några varv silvertejp runt hennes mun.

Så vi kan väl anta att alla som har en dragning till mat-bdsm nu har hört av sig till försvarsmakten och vill göra värnplikten. Kanske drömmer de om att få möta fienden inspelade i pasta, risotto eller tacos.

Eller så är det en helt annan sexuell subkultur det rör sig om. ”Pastasex” i amerikanska sammanhang brukar beteckna när män och kvinnor finner njutning i att mannen placerar sin slaka penis på kvinnans ansikte, eller när mannen genomför ett samlag med mjuk kuk (fråga mig inte hur det går till, jag är en enkel flicka från Hallstahammar).

2:a Jonas&Mark

Jag har ju tidigare berättat om hur det strävsamma gamla bögparet Jonas Gardell och Mark Levengood gått skilda vägar. Mark sägs numera ha funnit tröst hos en betydligt yngre man. Det är den 26-årige företagaren och före detta fotomodellen Filip Lamprecht som sägs vara föremål för Marks heta känslor. Mark har förnekat detta på Instagram. Han och Filip är bara goda vänner, enligt Mark. Det är lite svårt att förstå hur Filip hinner med företagandet samtidigt som han framträder så flitigt i teve. 2021 vann han Let´s Dance. 2022 var han med i Klimatkampen, och i år i Hela Sverige bakar.

Det är Filips deltagande i det sistnämnda programmet som gör att jag tror att ryktena om Mark och Filip är sanna. Mark hakade på matsextrenden och gick i igång när han såg Filip baka i teve. Filip var för övrigt en av de två vinnarna i Hela Sverige bakar. Det var hans skicklighet i att baka småkakor som avgjorde – det märktes att han visste vad han gjorde, och Mark tänkte väl lystet: ”Den där killen kan verkligen hantera en finsk pinne”.

Företaget som Filip leder har som motto: ”We put emotions into practice”.

Resten får ni föreställa er.

Men vad har Jonas med det hela att göra?

Vi kan lugnt anta att han blev svartsjuk inför ryktena – det har han blivit tidigare vid liknande tillfällen – och han ville visa att han minsann också kunde få till det med en betydligt yngre partner.

På Expressens kultursida berättar Jonas i veckan om en ”vän” som kände sig så utanför som barn på grund av att  ”han var tjock och för att han stammade, men mest av allt för att han var feminin. En liten åttaårig bög.”

Pojken behöll förståndet genom att han ”när han var åtta år skrev han sitt eget antagningsbrev till Hogwarts och postade till sig själv. För att överleva barndomen”.

Det egentliga budskapet i texten är att Jonas på ett elegant sätt vill berätta för omvärlden och Mark att han minsann också har en betydligt yngre pojkvän. Med tanke på att den första Harry Potterboken om livet på Hogwarts kom ut 1997 bör Jonas nuvarande manliga ”vän” vara i de tidiga 30-åren.

Vad artikeln på ytan handlar om? Svårt att säga. Det är nog en av Jonas mest förvirrade hittills och förklarar bland annat att den som är motståndare till sagostunder ledda av män utklädda till kvinnor är som Putin. Försöker fortfarande förstå vad Jonas menar, men jag gissar att det bara är något han bara hängt på det egentliga budskapet till oss, alltså: ”Jag har också en ung pojkvän”.

3:a Jan Jönsson

Jan Jönsson, oppositionsborgarråd i Stockholm, gjorde som Jonas Gardell i veckan – gick ut till försvar för att män som klär ut sig till kvinnor ska få läsa sagor för barn. Jan gjorde inte en Jonas och skrev en artikel i Expressen – Jan gjorde det genom att själv klä ut sig till kvinna. Det gjorde han med hjälp av Admira Thunderpussy som nyss vann Dragrace Sverige, och därefter synts i massor av sammanhang och ”inte hunnit kliva ur dragkläderna” berättar hon i en intervju, där hon förklarar att hon därför ”… inte sett min snopp på flera veckor”.

Då får vi anta att Admira kör med kateter.

Men hon lär ha sett Jan Jönssons organ i alla fall eftersom det alltså var Admira som stylade borgarrådet.

Jag är inte säker på att resultatet blev det önskade för Jan Jönsson. Han påminner i drag och efter sminkning mest om de utomjordingar som i Tim Burtons ”Mars attacks” klär ut sig till kvinnor. Dyker han upp på en sagostund misstänker jag att barnen börjar gråta av fruktan för att bli bortförda av aliens.

4:a Per Bolund

Per Bolund har avgått som språkrör för Miljöpartiet. Ersättaren måste nödvändigtvis bli en man enligt partiets regelverk, eftersom det andra språkröret är Märta Stenevi, som ju är kvinna.

Eller vänta?

Med tanke på Jan Jönssons transformation – har inte Märta något manhaftigt över sig?

Om min gissning är riktig öppnar det ju för en kvinna som Pers ersättare.

Då tippar jag att partiet satsar på Åsa Romson.

Ja, just det. Det tidigare språkröret. Det vore väl i linje med partiets krav på hållbarhet och återanvändning av allt man kan tänka sig, även blöjor. Varför då inte återanvända ett tidigare språkrör?

5:a Jonas Lindberg

Jonas Lindberg, för närvarande oppositionsregionråd i Stockholm för Vänsterpartiet, var inne i en depression för sex år sedan. Gick han till psykolog, satsade på terapi eller vandrade han i väg till partihögkvarteret för att ha ett upplyftande samtal med dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt.

Ingendera.

Jonas gick till Åhléns.

Där snattade han två par kalsonger. Det var inte vilka kalsonger som helst heller. De var av märket Calvin Klein, har Aftonbladet avslöjat. Sammanlagt värde 3055 kronor. Själv skulle jag gissat på att en jämlikhetsivrare som Jonas skulle nöjt sig med ett par kallingar ur Åhléns bassortiment.

Straffet blev 15 200 kronor i dagsböter.

Extra pikant blir det av att snatteriet ägde rum på 1:a maj. Men Jonas försäkrar att det inte rörde sig om någon form av politisk handling.

Idiotiskt, säger Jonas i dag om snatteriet och förklarar:

Jag var inne i stan vet jag, för jag hade varit i tåget. Det var stökigt i mitt liv. Då agerar man inte förnuftigt.

Det var väl så att 1:a maj-tåget släpade sig långsamt fram, alla var som vanligt bakfulla. Det hela drog ut på tiden. Inga bajamajor längs med vägen som Jonas kunde smita i väg till. Ja, ni förstår själva vad som hände. Det behövdes nya kalsonger snabbt efteråt. Och Jonas kanske hade slut på pengar efter partiets rätt blöta valborgsfirande på lokal kvällen innan.

Fast det förklarar inte behovet av två par kalsonger av just lyxmärket Calvin Klein.

Jag tror inte hela den här historien har rullats upp än.

Topplatserna på veckans lista går till två personer som hanterar sina kriser genom att i ena fallet kasta godhetsmasken och visa sitt rätta, gnidiga jag – och i det andra fallet kasta kläderna och visa sitt antagligen ätstörda jag.

1:a Johan Ehrenberg

Johan Ehrenberg har byggt upp ett litet imperium i sin ETC-koncern. Flaggskeppet är förstås tidningen Dagens ETC, vars existens inte så mycket är ett resultat av prenumeranter erövrade genom bra journalistik – utan utgivningen är mer garanterad genom ledningens fingerfärdiga förmåga att fixa bidrag, i första hand genom det statliga presstödet.

Det kan verka lite märkligt att Johan Ehrenberg, som kallar sig socialist, och vill se ett annat samhälle, förlitar sig på att staten i det nuvarande samhället ska bekosta hans projekt, men på det viset har det varit i årtionden. Skattebetalarna får oavsett vad de tycker om ETC bidra till ETC:s verksamhet – år ut och år in.

Från 2018 till 2022 hade ETC:s olika tidningsprojekt fått mer än 100 miljoner i presstöd – en bidragsform som baseras på antalet prenumeranter för en tidning. En del av dessa fanns i ETC:s fall ibland inte på riktigt, utan utgjordes av prenumerationer som LO bidrog med. Spökprenumeranter liksom, men viktiga om man vill kvittera ut statens miljoner och hålla sin tidning levande.

Utan presstödet sjunker ETC:s flaggskepp, så varje extra miljon är välkommen, och nu har ETC fått 3,6 miljoner. Men har de verkligen rätt till de pengarna? Och varifrån kommer miljonerna?

Göteborgs-Posten har i dagarna avslöjat den obehagliga historien om hur barn förlorar det hus de trodde de skulle få ärva.

När Lis Gartvall avlider 1999 visade det sig att hennes testamente stadgade att maken Bo Gartvall skulle få bo kvar i huset där de sammanlevt. Efter Bos död skulle huset tillfalla Lis två barn, och Bo hade också två barn.

Bo lever i huset tills han avlider förra året. Då träffas Lis två barn och Bos två barn för att vänskapligt diskutera olika arvsfrågor. Men då visar det sig att det hus barnen förväntat sig att få ärva ägs att stödföreningen ETC som i sin tur kontrollerar tidningen Dagens ETC.

Hur har det gått till?

Och vem har rätt till vad?

Juridiskt ser det ut på detta vis.

Lis och Bo hade inte något äktenskapsförord. Lis ägodelar blir då giftorättsgods. Det ger Bo rätt till halva huset och Lis barn får ärva andra halvan – men Lis testamente innebär att Bo får bo kvar i huset till sin död – i orubbat bo som det kallas.

Lis barn kunde framfört krav på sin laglott vid Lis död och då fått en fjärdedel av huset, och totalt hälften vid Bos död. Den andra hälften skulle gått till Bos barn.

Inget av barnen tänkte på att skriva in ett överlåtelseförbud när Bo fick bo kvar, de var mer angelägna om att Bo skulle känna sig trygg, och få möjligheten att bearbeta sorgen över Lis i lugn och ro. Eftersom Lis testamente stadgade att huset skulle tillfalla barnen efter Bos död trodde de att allt var säkert.

Bo hade vid Lis död ingen laglig rätt till all Lis egendom. Hade barnen i första hand tänkt på sig själva kunde de effektivt blockerat alla Bos möjligheter att skänka bort Lis egendom och därmed barnens arv.

Men barnen handlade som Johan Ehrenberg brukar predika att vi ska göra – de litade på människors godhet, och gjorde själva gott – något som uppenbarligen inte är så bra när man har med Johan att göra.

ETC bytte mycket snabbt lås på hus och garage efter Bos död vilket gjorde att barnen inte längre kunde få tillträde till huset.

På Göteborgs-Postens frågor hävdar Johan att allt gått rätt till:

Det är ingen konstighet att man skänker hus till oss. Det är inte så att det händer varje dag, men det händer då och då. Oftast är det folk som vill stödja klimatarbetet eller något sånt.

Ställd inför uppgifterna om att Bo de sista åren – enligt medicinska journalanteckningar – uppvisade tecken på förvirring svarar Johan att:

När det gäller det där måste man gå på det juridiska. Jag är inte läkare. Säger de att man kan sköta sig själv och sköta sin ekonomi så utgår jag från att det är det som gäller.

Vilka ”de” som Johan syftar på är oklart. Är det de andra i ETC:s ledning? De skulle nog bedöma vem som helst som varande vid sina sinnens fulla bruk om de skänkte ett hus värt miljoner till ETC, även om den personen skulle vara starkt medicinerad, försedd med tvångströja och fick elchocker medan han eller hon skrev på överlåtelsedokumenten. Kan ju vara så att de på ETC är vana vid just den sortens givare.

De 3,6 miljoner som försäljningen av huset inbringade ETC är säkert välkomna. Det är inte bara tidningen som ska hållas under armarna; Johan har startat mängder av företag i koncernen – ETC säljer el och mobilabonnemang men framförallt är det projekt med koppling till klimatfrågor man satsar på, man bygger hus och solcellsparker. Man uppmanar oss att satsa pengar i de projekten med orden:

”Spara i något meningsfullt

Visst kan du spara utan att ge pengar till den som inte vill dig väl. ETC har tagit fram en lösning för dig som vill spara och samtidigt göra världen lite renare.”

Att köpa sig ett hus, bygga ett hem, och testamentera det till sina barn är ett bra sätt att ”spara utan att ge pengar till den som inte vill dig väl”.

Men det är inget säkert sätt om sådana som Johan stryker runt arvegodset.

2:a Linda Skugge

Den som följer Linda Skugge på Instagram har väl med tiden kommit att förundras över hennes tilltagande fixering vid den egna kroppen. Bilderna blir mer och mer avklädda, och ofta skryter hon ohämmat i bildtexterna om hur muskulös och vältränad hon är – och så intar hon en pose på gymmet eller lägger ut ett videoklipp. Själv tycker jag att hennes kroppsform mer tyder på anorexi än på målmedveten träning

Hennes självskryt har de senaste månaderna mest gett intryck av maniska besvärjelser som ska få henne – och oss – att tro att hon är snygg och sexig.

Men vad vet väl jag, det finns många märkliga sexuella subkulturer – och det verkar finnas personer som blir upphetsade av avklädda bilder på 50-åriga ätstörda kvinnor – för i veckan debuterade Linda på OnlyFans. Av bilderna att döma satsar hon också på dem som gillar handklovar, koppel, sexslaveri och undergivenhet i olika former.

Jag gissar att Ulf Lundell snabbt betalade för att få tillgång till Lindas OnlyFans-konto. Han har ju avskytt Linda i årtionden efter hennes sågningar av honom, och vill nog gärna se Linda bunden och förnedrad i olika stadier av nakenhet.

Lindas egen förklaring till hennes exhibitionism är att hon vill visa att även kvinnor som har någon månad kvar tills de fyller 50 år kan ägna sig åt sex och ha vältränade kroppar. Mig veterligen är det väl mycket få som någonsin betvivlat det, så det som slår igenom här är nog Lindas egen ålderspanik – samt kanske hennes problem att försörja sig. Att visa upp sig på OnlyFans kan dra in en del pengar, och Linda har enligt hennes egna berättelser behov av det. För precis som en del vill betala för att se Linda avklädd, är hon själv beredd att betala för att få sex; som den gången hon tvingades swisha en femhundring till en av sina mycket, mycket yngre sexpartners för att han skulle ha råd att ta en taxi för att snabbt kunna komma och bestiga henne. Nu kanske Linda kan få affärerna att gå åtminstone plus minus noll på det här området.

3:a Stefan Löfven

Stefan Löfven hamnar på listan för att han blivit mordhotad av IS. I ett uttalande uppmanar terroristerna alla Europas muslimer, speciellt alla dem som bor i Sverige, att angripa islams fiender och ”skära av ondskans huvud”. Stefan Löfven pekas ut som speciellt ondskefull och kallas ”en liten slav av korset”, som förklarat krig mot islam och uppmuntrat koranbränningar.

Det märkliga är att Löfven beskrivs som Sveriges nuvarande statsminister i uttalandet. Förklaringarna till det kan vara två. IS ledning kanske är helt isolerade från världen, de sitter under en dadelpalm i en uttorkad oas i öknen och har bara tillgång till tre år gamla tidningar.

Verkar mindre troligt.

Alltså får vi anta att de vet något som vi inte vet – och i det här fallet skulle det innebära att de har information om att det egentligen är Stefan som fortfarande styr Sverige. I sig inte omöjligt – eller har ni märkt någon skillnad mellan det Sverige som styrdes av Stefan och det som styrdes av Magda, och nu av Ulf?

Så det är inte omöjligt att Stefan drar i tåtarna från en frivilligt vald mer undanskymd position.

4:a Jan Emanuel

Jan Emanuel tar sig upp på listan den här veckan – inte av egen kraft utan på grund av den gäst som i veckan hängde på Jan Emanuels 23 meter långa lyxyacht. Gästen var den pokerspelande och pistolviftande miljardären Dan Bilzerian, som har några tiotal miljoner följare på Instagram, Morgonposten har tidigare skildrat honom. Bilzerian var i Stockholm för att lansera ett företag.

Jan Emanuels förklaring i Expressen till att han bjöd Dan på en tur var befriande enkel:

Jag har ju googlat Dan förstås, eller Danne. Och han är alltid omgiven med en väldig massa lättklädda tjejer, och jag blir mest bara lite nyfiken. Varför då?

5:a Greta Thunberg

Greta Thunberg tog studenten i fredags – och meddelade då att hon skolstrejkade för sista gången. Medierna fylldes av potentater som förklarade hur mycket de fem åren av skolstrejker som Greta inledde har betytt för klimat och miljö i världen.

Vilket väl är underligt eftersom Greta själv med tiden alltmer kommit att jämra sig över hur lite politiker, företagare och makthavare egentligen bryr sig om klimatet – tar man henne på orden har ju skolstrejkerna inte fungerat.

Men visst har skolstrejkerna betytt mycket för Greta själv. De har tryggat hennes försörjning för resten av livet – hon kommer att kunna resa runt i världen några år till och framträda på konferenser som den arga lilla klimatpysslingen, och sedan kan hon övergå till att sitta i styrelsen för olika bolag som vill grönmåla sig, och allt hon kommer att behöva göra är att infinna sig på styrelsemötena och se arg ut. Lätta pengar! Vem har sagt att det inte kan löna sig att skolka.

Fyra av offren var barn. Två av barnen som är i treårsåldern har fått livshotande skador liksom ett av de vuxna offren.

Gärningsmannen är en syrier i 30-årsåldern. Han ska för en månad sedan ha få flyktingstatus och uppehållstillstånd i Sverige.

Gärningsmannen ska enligt vittnen ha sprungit omkring skrikande och attackerat vem som än kom i hans väg.

– Han verkade vilja döda alla, precis alla, sa ett vittne till lokaltidningen Dauphine Libere.

Det franska parlamentet avbröt en debatt om pensionsreformen för att hålla en tyst minut – och många parlamentsledamöter har i sina uttalanden förklarat att Frankrike måste skärpa sina lagar för kontroll av immigranter – även om det inte är klarlagt att gärningsmannen är islamist menar de att mönstret är alltför likt tidigare islamistiska terrordåd som skakat landet. De hävdar därför att det inte rör sig därför om en ensam dåres verk utan om ett terrordåd, hävdar de.

Oavsett vem som sitter i regeringsställning ligger planerna fast på att Sverige ska genomgå en mycket stor grön omställning. Det innebär att produktionen av bland annat stål och cement ska elektrifieras – de fossila bränslens ska fasas ut.

Även i gruvorna satsar man på elektrifiering av de fordon och maskiner som används. Till detta kommer anläggandet av fabriker för produktion av batterier för elbilar samt byggandet av stora serverhallar.

Planerna är stora, men det är också problemen som nu uppenbarar sig.

Elförbrukningen i Norrland måste regleras, konstaterar Daniel Gustafsson, avdelningschef för kraftsystem på statliga Svenska kraftnät.

I ett pressmeddelande från Svenska Kraftnät varnar han för överbelastning när de nya industriinvesteringarna rullar vidare.

Svenska Kraftnät kan lova ytterligare 500 MW till de stora planerade industri–investeringarna i Norrland, de tillkommer utöver de 2000 MW som utlovades för ett år sedan.

Men det räcker inte, säger Daniel Gustafsson och hänvisar till de fördjupade analyser som gjorts av de ansökningar som inkommit om utökat effektuttag i Norrland.

Det nu sammanlagda tilldelade kraftuttaget i Norrland klarar inte av att täcka de kända kommande behoven, än minde de behov man vet kommer att uppstå om planerna på grön omställning fullföljs.

– Eftersom det tillkommer nya ansökningar om effekt hela tiden samt att behoven är större än vad vi någonsin sett tidigare, konstaterar Daniel Gustafsson.

Vad ska man göra? Finns det några lösningar. I pressmeddelandet presenteras ett svar:

– För att kunna möta de stora effektbehoven räcker det inte att enbart bygga ut transmissionsnätet. Det krävs även andra åtgärder. En är att förbrukningen blir mer flexibel än vad den är idag. Under ansträngda lägen måste förbrukningen kunna regleras för att inte nätet ska bli överbelastat och för att kunna möta den väderberoende produktionen, säger Daniel Gustafsson.

I klarspråk. Några får ingen el när läget är som mest ansträngt. Frågan som då uppstår är. Vilka blir utan, eller får dra ner drastiskt på sin förbrukning när förbrukningen blir ”flexibel” och ”regleras”?

Blir det stålverk, serverhallar, och gruvor – eller blir det hushållen?

Om detta sägs inget i pressmeddelandet från Svenska Kraftnät.

• I stadsdelen Fosie i Malmö dog en person efter en skottlossning.

• I Växjö ägde en skottlossning rum vid universitetet. Tre män kunde senare gripas, de är sedan tidigare kända av polisen. Det är oklart om brottsrubriceringen blir grovt vapenbrott eller mordförsök.

• I Örebro blev en villa beskjuten.

Dessutom:

• I Limhamn utanför Malmö påträffades en person död i en lägenhet. En person är gripen.

• I Mora körde en man in sin bil i polisstationens port. Innan han gjorde det hade han ringt polisen och sagt att han ville bli skjuten. Poliserna på plats kunde dock behärska sig, och grep mannen som visade inneha ett ”vapenliknande föremål”. Han är nu misstänkt för blåljussabotage.

• I Mjällby blev en man knivskuren i buken. Senare kunde tre personer gripas.

• I Stockholm hittades en man död på en toalett vid Medborgarplatsen – utreds som mord.

På veckans lista hittar vi bland annat en stenrik arvtagerska som dumpar maken till förmån för en ibland halvnaken rugbyspelare. Där finns också en gammal rocklegend som tycker det är nödvändigt att berätta för oss om sina sexvanor, och en före detta fotbollsstjärna som går i förtidspension och vill leka med giftiga spindlar.

1:a Louise Bäckström

Hör du till dem som brukar köpa en korv när du besöker Biltema? Jag gör det. Inte för att jag tycker de är goda – det är heller inte så att jag alltid råkar vara hungrig när jag är på Biltema. Man kan se det som ett slags stödköp. En gång i begynnelsen, för mycket länge sedan kostade en kokt med bröd fem kronor på Biltema. Det gör den fortfarande. Sådant måste uppmuntras, man måste visa handlare att sådana priser lönar sig.

Men nu kanske vi alla får räkna med att Biltemakorven blir dyrare.

Jag misstänker att Louise Bäckström kanske ser till att det läggs på några kronor på femman.

Hon är enda barnbarnet till Biltemaimperiets grundare Sten-Åke Lindholm – och också enda arvtagare. Hon är därför god för ungefär 1,5 miljarder kronor, och äger fem procent av aktierna i Biltema.

2015 träffade Louise, som då studerade i London, Martin Wennberg som sålde lyxklockor – de blev ett par, gifte sig och sex år senare separerade de.

Det ryktas att orsaken är att Louise inledde ett förhållande med en av Martins bästa vänner – den välbyggde rugbyspelaren Alex Hemsley, som extraknäckte som barbröstad servitör under sina studieår. Nu sägs Alex ha flyttat in i 155-miljonerkronorsvillan där Louise bor.

Martin är förstås sur och vill i skilsmässan ha en del av kakan, som då utgörs av de tillgångar Louise ärvt, dessutom vill han ha en ganska stor del av kakan. Han har krävt 540 miljoner kronor.

I dagarna avgjordes det i brittisk domstol att det får han inte – men han lär inte behövs svälta eller återgå till att sälja Rolex och Patek Philippe till ryssar och araber som bosatt sig i London – han tilldöms ett engångsbelopp på 88 miljoner kronor, samt ett årligt underhåll i sex år. Det uppgår till 800 000 kronor per år.

Men Martin hotas dock av fängelsestraff för att han inte lämnat in dokumentation till domstolen rörande sin finansiella situation. Skulle det bli fängelse finner han det nog ändå uthärdligt, straffet lär inte bli långt, och han kommer att ha ett välfyllt bankkonto när han kommer ut.

2:a Ulrika Kärnborg

Möjligen borde författaren och dramatikern Ulrika Kärnborg toppat listan den här veckan. Jag har hört till och med vänner och tidigare kollegor till henne förklara att hon kanske inte riktigt har någon förankring i verkligheten längre. Jag brukar då hålla tand för tunga, och inte påpeka att Kärnborg väl aldrig verkat förstå hur världen verkligen är beskaffad – jag nöjer mig med att hennes omgivning börjar verka begripa att allt inte står alldeles rätt till med henne.

Orsaken till att kulturfolk inte längre riktigt gärna vill ta en kopp kaffe med Ulrika i ute på stan är hennes utbrott på Expressens kultursida 29 maj.

Hon beskriver hur hon sitter och tittar på teve-nyheterna och plötsligt blir ”chockad”. Det hon ser beskriver hon som ”samhällets kollaps” och att ”samhällets våldsmonopol är bevisligen rejält naggat i kanten”. Ulrika ställer frågan om våld, hat och hot ska begränsa hennes ”frihet i det offentliga rummet”. Hon vill att justitieministern ingriper snabbt och hårt: ”Riktiga åtgärder krävs. Nu.”

Nu undrar ni förstås vad hon såg på teve. Inslag om gängmordet i Blåkulla? Eller det i Västerås? Eller det i Strängnäs? Eller ett reportage om hur 40 skolelever slogs i Eskilstuna på en friluftsdag och fyra blev knivhuggna.

Nej, det var inte något av inslagen om våldsdåden runt om i Sverige den senaste veckan.

Det som får Ulrika att skräckslagen sätta sig upp i teve-soffan, och skrika rätt ut är bilder från läktarbråken under derbyt Djurgården-AIK.

Hon avrundar sin text om fotbollsbråket med orden: "... eller stäng arenorna för publiken. Gärna för gott!"

I åratal har vi i teve i princip dagligen kunna se rapporter om mord, skjutningar och sprängningar som har sin grund i att gängen i förorterna får härja relativt fritt. Ulrika har inte skrivit eller talat om detta. Det våldet är inget som begränsar hennes eller andras ”personliga frihet”.

Men visst har hon skrivit om läget i orten – det gjorde hon för två månader sedan då hon lämnade elvamiljonerkronorsvillan i Älta för att gå på teater i Skärholmen.

Hon fick ”tårar i ögonen” av föreställningen och skrev en recension i Expressen där hon förklarade att: ”tyvärr växte mina barn upp i en borgerlig förort”.

Ulrika menar att kulturlivet är mycket bättre i Skärholmen än i Älta, och det är typ bra för barnen.

Strunt i att området de senaste åren skakats av en serie gängmord. Kanske blir man osårbar mot kulor om man går på barnteater? Eller så är Kärnborg inte speciellt mån om sina barn.

3:a Glenn Hysén

Glade goe Glenn berättar i en intervju att han nu gått i förtidspension. Han ska plocka ut alla pengar han bara kan. Det gäller att hinna ha kul innan man dör, menar Glenn och säger sig ha påverkat av Börje Salmings död.

Nu kan man ju tycka att Glenn för länge sedan har fyllt sin ”ha kul”-kvot här i livet och kanske skulle avrunda med att lösa korsord och mumsa på Ballerina-kex.

Men inte Glenn. Nu ska han ut och resa.

– Jag har en önskan om att åka till Australien för där har de alla de farligaste och giftigaste djuren i hela världen

Hänger ni med?

Glenn vill hinna uppleva så mycket som möjligt här i livet innan han dör – och det första han gör är att planera en resa till en ö där det kryllar av giftiga spindlar och ormar, rabiessmittade vildhundar och krokodiler – och hajar härjar i havet utanför; och Glenn vill ta en närmare titt på de här livsfarliga djuren.

Men, det är Glenn vi pratar om – och han vill ju att vi pratar om honom, så klart han ska vara med på listan.

4:a Ulf Lundell

Jodå, jag har skummat igenom de nyutkomna delarna av Ulf Lundells dagböcker. Vi är nu inne på delarna nummer åtta och nio. Jag utgår från att alla tar sig igenom böckerna på samma sätt som jag – bläddrar lite långsamt, och så stannar man till när man ser ett intressant namn.

Själv stannade jag till när det handlade om Ulfs 33 år yngre partner Ninna Prage, 40. Att döma av dagböckerna verkar umgänget dem emellan mest bygga på att Ulf ger Ninna presenter, som en Rolex som bara ligger och skräpar där hemma i huset på Österlen. Och så en bil, en svart Golf (lite småsnålt, bilen matchar väl inte riktigt en Rolex). Ninna får en hel del andra gåvor av Ulf, och det är lite kul att läsa om hur han sliter med att hitta en väska som är fin nog som present. Det får bli två. För säkerhets skull.

Jag är inte lika road av att läsa om Ulfs och Ninnas sexliv:

”Längesen man låg med huvud, ansikte, tunga mellan en kvinnas lår. Lite väl längesen. Det piggade upp”.

Då påminns jag nämligen om hur Ulfs dotter Sanna beskrivit hur en kanondyngrak Ulf ringde till henne mitt i natten och frågade om hon inte hade några vänninor som ville bli slickade – ja, ni förstår själva var, det var inte en tungspets i hörselgången Ulf hade tänkt sig.

5: Christoffer Röstlund Jonsson

ETC-reportern som kampanjat hårt mot Dumpen på grund av deras metoder för att avslöja pedofiler kunde ha hamnat på listan tidigare på grund av den orsaken. Det skvallras sedan ett tag en del om varför Christoffer månar så mycket om pedofilernas familjer – och hur synd det blir om dem efter Dumpens avslöjanden. Folk förstår inte riktigt varför det inte är bra om barn och fruar får veta vad make eller pappa har för sig. Traumatiskt? Självklart.

Men vad är alternativet om det får fortgå? Vad händer i den familjen? Och hur är det med omsorgen om offren? Känner Christoffer ingen sorg över deras öden?

Det som alltså diskuteras runt kaféborden på Söder när Christoffer ses vanka förbi är varför han som alltid marknadsfört sig som en journalist som inspirerats av hårdrock- och punkkulturen plötsligt blivit så samvetsöm när det gäller just arbetsmetoder riktade mot pedofiler.

Men ofta kommer samtalen in på varför han som närmar sig 50-årsdagen ibland fortfarande klär sig som i ungdomen då han var basist i hardcore-/thrashcorebandet DS-13 – men samtidigt ibland kan dyka upp klädd som Clark Kent – speciellt när Christoffer ska fronta ETC. Jag har hört viskas att det är ETC-basen Johan Ehrenbergs illa dolda avsky för tatueringar som får Christoffer att vid sådan tillfälla klä sig som en revisor, iförd alltför stora glasögon (som verkar inköpta på ButtericksI. Jag har ingen aning om ifall det är sant, men jag har hört berättas att Christoffers tatueringar kom till under en och samma helg. En del lämnar sitt kort i baren när de är packade, Christoffer påstås varit packad när han lämnade sitt kort på en mindre nogräknad tatuerares disk (i Köpenhamn) och sedan satte han sig i stolen, gav lite allmänna anvisningar och somnade.

Det är möjligt att alla historier om Christoffer inte är sanna – men att han hamnar på listan den här veckan beror på att hans historier om honom själv ofta inte är sanna.

I veckan kommenterade han på twitter kritiken mot utländska ungdomar som viftar med sina hemländers flaggor när de tar studenten i Sverige:

”Cyklade förbi en bil med studenter som viftade med en nationsflagga jag inte kände igen. Jag hoppade av cykeln, ställde mig i givakt, gjorde honnör, och ropade:

Tack för att ni irriterar idioter! Fuck Sverige!

Cyklade förbi en bil med studenter som viftade med en nationsflagga jag inte kände igen. Jag hoppade av cykeln, ställde mig i givakt, gjorde honnör, och ropade:

Tack för att ni irriterar idioter! Fuck Sverige!

— Christoffer Röstlund Jonsson (@crj138) June 1, 2023

Som alla som känner Christoffer vet är hans koordinationsförmåga inte av den arten att han kan hoppa av en cykel. Och att han skulle veta hur man står i givakt eller göra honnör ter sig inte särskilt troligt. Men vad påstår man inte för att provocera, och få uppmärksamhet – och för att få hamna på min lista.

Lille Matteo hann bara bli ett år och sju månader gammal. Han var 84 centimeter lång och vägde nio kilo när han mördades av sin far, 40-årige Andréas Andersson – som nu döms till livstids fängelse av Lunds tingsrätt.

Mellan 5 och 9 december förra året befann sig pojken i sin fars bostad. Föräldrarna var skilda, och hade delad vårdnad, detta trots flera orosanmälningar riktade mot Andréas Andersson, och trots att han tidigare hämtats av polis och varit tvångsintagen på psykiatrisk klinik under en period. Socialtjänsten ansåg att pojken för att kunna vara säker och trygg borde vara hos sin mamma när Andréas Andersson blev utskriven – men i oktober 2022 inleddes ändå vistelserna hos pappan – och i början av november tog de slut – liksom pojkens liv. Det skedde under den fjärde vistelsen hos Andréas Andersson.

Under de dagarna hade pojken varit sjuk, och inte velat äta. De rättsmedicinska undersökningarna visar att han misshandlades i början på veckan av Andersson, som i förhör och under rättegången erkänt att han utfört de handlingar som ledde till pojkens död. Men Andersson hävdar att det aldrig var hans avsikt att döda barnet. Han har förklarat att han var i obalans, och bara ville att det skulle vara ”tyst”, och att han ville få slut på pojkens ”gnäll”.

Efter dådet bäddade Andersson ner barnet i en spjälsäng och ringde SOS Alarm, och berättade att Matteo var död, och sade:

– Ja, jag (suck) ja, jag har haft ihjäl honom.
Polis och räddningspersonal som kom till platsen har vittnat om Andersson var lugn och samlad.

Rätten är iskallt hård i sitt avvisande av Anderssons förklaringar och försvar och konstaterar i domen:

”Det förhållandet att Matteo var sjuk, gnällig och inte ville äta hade redan tidigare i veckan gjort Andréas Andersson, som var i psykisk obalans, frustrerad och irriterad så till den grad att han misshandlade sonen. Detta fick uppenbarligen inte Andréas Andersson att ifrågasätta sin egen föräldraförmåga för stunden. Annan slutsats kan inte dras än att hans frustration och irritation stegrades under veckan och kulminerade på förmiddagen den 9 december då han fick nog. Andréas Andersson ville enligt egen uppgift få tyst på sonen som gnällde och grät. Det måste ha varit fullständigt klart för Andréas Andersson att han inte skulle kunna uppnå detta mål genom att utsätta sonen för våld. I stället för att trösta Matteo lyfte således Andréas Andersson upp sonen och satte denne på sitt knä, höll sin vänstra hand bakom Matteos rygg och pressade med den mot Matteos rygg medan han tryckte Matteos huvud med betydande kraft bakåt och nedåt. Att Andréas Andersson, som är en normalbegåvad person, var fullt på det klara med att sådant våld mot ett litet barns nacke är livsfarligt är uppenbart. Andréas Andersson upphörde inte med sina förehavanden när han uppnått sitt mål att få tyst på Matteo, som dessförinnan hade sprattlat med armar och ben, utan fortsatte att trycka sonens huvud bakåt tills det tog stopp och Matteo blev livlös. Det redovisade talar med styrka för att Andréas Andersson i gärningsögonblicket impulsivt agerat med avsikt att döda Matteo.”

De tidsbestämda straffen för mord rör sig på en skala från tio år till 18 år. Ju mer försvårande omständigheterna är – desto längre straff.

I fall där särskild brutalitet uppvisats kan domstolen också utdöma livstidsstraff, som i sinom tid kan omvandlas till ett tidsbegränsat straff.

När domstolen resonerar kring påföljden i detta fall, finner de att råheten i brottet måste leda till ett livstidsstraff, det finns inga förmildrande omständigheter:

”Det är uppenbart att gärningen inneburit svårt lidande för Matteo och även att denne känt stark dödsångest. Matteo har blivit dödat av sin egen far i vars vård han var. Brottet är begånget i Matteos hem där han borde kunna känna sig trygg. Ett mer skyddslöst offer än Matteo är svårt att föreställa sig. Det har rört sig om ett 19 månader gammalt medtaget sjukt barn som inte haft någon som helst möjlighet att värja sig mot förövaren. Gärningen som helhet präglas enligt tingsrättens bedömning av särskild hänsynslöshet.”