Den gångna veckan blev nyhetsintensiv. Inte minst fick tågolyckan i den lilla staden East Palestine, Ohio, i början på månaden omsider stora rubriker. Dessa kom dock inte att handla så mycket om katastrofens miljö- och hälsovådliga aspekter som om transportminister Pete Buttigieg, som under det stora flygkaoset i julveckan och andra skarpa lägen åter inte lyckats göra mycket rätt.

I veckan valde han bland annat, istället för att ta kommando på marken, att delta i en debatt där han klagade på att byggnads-, väg- och andra arbetares hudfärg i minoritetsområden inte överensstämmer med de boendes. Buttigieg blev också en gång känd inte för sina politiska insatser utan för att vara öppet homosexuell, vilket får många att se honom som en framtida presidentkandidat. Det står dock alltså nu klart att han bara är ett av dessa politiska underbarn som är bra på att skapa rubriker men inte så mycket annat.

Att Buttigieg ägnade tid åt att prata diskriminering ligger dock i linje med den nuvarande administrationens agenda. I veckan signerade president Biden en exekutiv order om att stöpa om den federala förvaltningen i enlighet med DEI (Diversity, Equity, Inclusion) ideologi. Detta var väntat då DEI utvecklats till ett hejarop typ ”klimat” och ”multikulturalism” varit tidigare.

Vad som väckte uppseende är dock att beslutet kräver att federala institutioner som använder datorer med AI (artificiell intelligens) programmerar dessa till att sålla fram ”rätt” jobbsökande för lediga poster, etc. Då DEI innebär diskriminering av vita, män och andra kommer sådana alltså framgent att bli automatiskt åsidosatta. Vilket fått både politiska motståndare och teknikkommentatorer att gå i taket. Bland annat sa mjukvaruutvecklaren John Schlinkert att ”det sista världen behöver är AI som främjar rasskillnader och diskriminering” och den konservative kommentatorn Trent England förde tankarna till Terminatorfilmerna genom att säga att Bidenfolket ”jobbar på en T-1000 woke version.”

Att det är presidentval nästa år märks tydligt. I veckan lät två personer meddela att de ställer upp mot Donald Trump i republikanernas primärval. Dels Nikki Haley, som är barn till invandrare från Indien, före detta guvernör i South Carolina och Trumps FN-ambassadör 2017/18. Som kvinna har hon fått mycket uppmärksamhet, men genom åren visat sig vara något av politisk vindflöjel. Som guvernör gav hon bland annat efter för krav på om att ta ner den historiskt erkända men politiskt laddade sydstatsflaggan. Och innan hon började jobba för Trump var hon för en aggressiv utrikespolitik, vilket heller inte är någon vinnare bland republikanska väljare numera. Hon lär därför knappast kunna ge Trump en match.

Det samma gäller Vivek Ramaswamy, som även han är av indisk härkomst och har gjort sig en förmögenhet inom bioteknologi. Han har också gjort sig ett politiskt namn som författare och kallas för ”Vd:n för Anti-WOKE-rörelsen.” Ramaswamy är dock bara är 37 år och min åsikt är att både han och Haley i praktiken inte siktar på att vinna utan positionera sig för att bli Trumps vicepresidentkandidat.

Vidare kan noteras att en religiös väckelse sveper fram över USA. Denna började den 8 februari vid det kristna Asbury University i Kentucky när deltagare, efter en andakt i skolans kapell, greps så starkt av den Helige Ande att de spontant beslutade sig för att stanna kvar för att sjunga, be och allmänt glädja sig över Herren godhet. Det hela utvecklades snart till en dygnet runt happening och började dra så mycket folk från både när och fjärran att totalt c. 100,000 människor de gångna veckorna har besökt platsen.

https://twitter.com/charliekirk11/status/1626278841395326976?s=46&t=aDAKo8tpkqOPDQNIqOHFvQ

De senaste dagarna har väckelsen också börjat sprida sig till bland annat Texas och Kalifornien. Saken har dock där tagit en mindre oförarglig vändning i takt med att professionella predikanter låtit meddela saker som att närvarande blivit befriade från homosexuella lustar. Om dylikt prat tar över nyhetsrapporteringen kommer rörelsen därför garanterat snart att stöta på patrull och dagens redan överhettade samhällsdebatt stiga ytterligare några grader.

https://twitter.com/calebparke/status/1627029474616156165?s=46&t=aDAKo8tpkqOPDQNIqOHFvQ

Slutligen kan meddelas att Kungen lever. Typ. En bekymrad medborgare utanför Anchorage i Alaska ringde nämligen i förra veckan till polisen efter att ha sett en frysande gris bredvid en väg. När polisen kom till platsen fann de också mycket riktigt ett huttrande svin som då vandrat vidare och försökte undfly den bitande vinterkylan genom att gå in på en lokal bensinstation. Poliserna lyckades dock baxa in den grymtande galten i polisbilens baksäte och efter ett tag finna spåra ägaren, som kunde meddela att den förrymda nassen hette Elvis Pigsley.

https://twitter.com/nypost/status/1626658517976244243

Ballonger har fortsatt dominera amerikanska nyheter. För likt svenskar efter att U137 stötte på grund utanför Karlskrona 1981 började se ryska ubåtar överallt ser amerikaner nu kinesiska spionballonger lite varstans. Det rör sig dock i motsats till Horsfjärden inte bara om synvillor för tre objekt sköts under veckan verkligen ner av amerikanska stridsflygplan.

Vad det faktiskt handlar om för mojänger är emellertid oklart. De har nämligen varit mycket mindre än den kinesiska spionballong som punkterades veckan dessförinnan och har skjutits ner över så otillgänglig terräng att de ännu inte kunnat bärgats. I väntan på svar har det dock inte rått brist på teorier, varav den populäraste är att det rör sig om UFO: s. Vita Huset har dock gått ut och som det heter kategoriskt förnekat detta. Vilket av konspirationsteoretiska kretsar är nästan det samma som ett indirekt erkännande. Med tanke på hur svårt det måste vara att uppnå warphastighet med luftballonger tror jag dock att vi med säkerhet kan lite på det beskedet.

Familjens Bidens svårigheter fortsätter. För medan ballonger alltså dragit fokus från Joe Bidens klantiga hantering av hemliga papper och sonen Hunters skumraskaffärer har en farbror Biden istället hamnat i klistret. Detta efter att han som bror till presidenten fått i uppdrag att lösa en rättstvist rörande en affär mellan ett amerikanskt storföretag och Saudiarabien värd 140 miljoner dollar. Vilket i sig givetvis inte är direkt olagligt.

Problemet är att händelsen inträffade 2012 och att James Biden i praktiken fick jobbet för att hans storebror var vicepresident. För som han själv har erkänt, efternamnet ” skadade inte” när det kom till förhandlingar med saudierna. Han fick med andra ord (det välbetalda) uppdraget för att vara Joe Bidens bror och inte en bra förhandlare. Vilket nu får kråkor att sjunga i kör om att det handlar om politisk vänskapskorruption. Vi får dock se om något – och i så fall vad – som kommer ut ur allt detta. I Washington DC brukar ty dylika affärer har en förmåga att begravas i stillhet.

Listan på kreativa förslag att komma tillrätta med den så kallade växthuseffekten fortsätter växa. Förra fredagen presenterades läkaren Mohamed Fayed ett på en konferens i Florida. Han hade nämligen efter att ha räknat på saken kommit fram till att en timmes nedsövning producerar växthusgaser motsvarande 75 svenska mils bilkörning. Han bad därför sina kollegor att bokstavligen lätta på gasen när de opererar på patienter.

Men även om Fayed hävdar att detta kan göras utan att riskera patienters säkerhet tror jag få kommer våga göra det då få läkare kommer vara beredda att ropa ”Ignorera den outhärdliga smärtan, du hjälper till att rädda planeten!” till patienter som vaknar upp under operationer och sedan, på amerikanskt, vis stämmer skiten ur dom för medicinsk felbehandling.

På samma tema kan också noteras att en forskargrupp i Kalifornien konstaterat att gå över till elbilar inte är nog för att stoppa den globala uppvärmningen. Detta då tillverkningen av sådana i sig släpper ut mycket koldioxid. Lösningen är därför att vi alla helt slutar köra bil, bosätter oss i minimala lägenheter och cyklar till jobbet och mataffären. Vilket jag heller inte tror kommer ske…

När vi ändå är inne på vetenskapliga galenskaper kan vidare noteras att forskarna Chloé Schmidt och Colin J. Garroway vid Harvard University i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences skriver om att även djur kan vara rasister. Detta efter att ha genomfört en studie som visar att tvättbjörnar, grävlingar och andra kräk föredrar att gå igenom sopor och bosätta sig i bostadsområden där mer mat slängs och tillgången på grönska är bättre. Och då fler vita än färgade tenderar bo i sådana områden är djurens rasistiska beteende, enligt den logik som numera råder, glasklart. Mindre klart är vilken skattefinansierad fond som finansierade denna utöver det vanliga korkade undersökning.

Till sist kan noteras att strömmen av galenskapsnyheter den gångna veckan överlag varit ovanligt rik. Bara två guldklimpar kan nämnas här. För det första att en deltagare i en av USA:s TV-shower i veckan hett om öronen. Eller snarare om snorren.

Naked and Afraid är nämligen en reality show som går ut på att klä av män och kvinnor nakna och sedan dumpa dem i New Mexikos vildmarker för att överleva med minimala hjälpmedel. Ett par som i veckan lyckades göra upp en eld kurade därför lyckliga ihop sig bredvid brasan för att för en gångs skull sova varmt. Den manlige deltagaren, en britt vid namn Sam Mouzer, började dock klaga efter att det sprakat till i elden och en glödande kolbit kommit flygande och landat på hans ollon. Skadan var dock inte värre än att filmningen kunde fortsätta efter att hans, som han kallade det, ”lilla soldathjälm” plåstras om av en ömsint sköterska.

https://twitter.com/decider/status/1625927618385018893

Den största nyheten i veckan blev den kinesiska jätteballong som en dag plötsligt dök upp över västra USA. Informationen slog ner som en bomb och det amerikanska nyhetsmaskineriet drog genast igång som en spinnande katt. Eller snarare som ett rytande lejon.

Vad var det en typ av luftfarkost? Var den vapenbestyckad? Var det en spionballong? För om som kineserna hävdade det bara var en vilsekommen väderballong, hur kunde den manövrera fram rakt mellan flera av USA:s viktigaste kärnvapenbaser? Och varför, i herrans namn, sköt det amerikanska flygvapnet inte ner den?? Det senare blev också huvudfrågan då det tog militären dagar att agera. Ilska riktades därför snart nog mot president Biden eftersom denne förvisso gett order om nedskjutning men samtidigt krävt att ingen på marken skulle bli skadad av nedfallande bråte. Detta bara ökade vreden eftersom ballongen först segade sig i dagar fram över extremt glesbefolkade delstater som Montana. Skämt om att Biden inte ville riskera att döda betande kor kom därför i omlopp.

När ballongen sedan slutligen sköts ner över Atlanten startade också nästa mediacirkus efter att en ”anonym källa” i försvarshögkvarteret Pentagon hävdat att kinesiska ballonger minsann seglat över USA även när Donald Trump var president. Detta scoop exploderade dock i ansiktet på de som rapporterade det. Det visade sig nämligen efter bara några timmar att tre ballonger förvisso kränkt amerikanskt luftrum under Trumps tid i Vita Huset men att inte ens militären fått kännedom om det förrän efter Biden tillträtt presidentposten i slutet på 2021. Den stora händelsen slutade därför – förutom i en nesa för det amerikanska egot – i en mediaflopp som gjorde det uppenbart att uppgiften om tidigare ballonger bara var en lögn planterat av någon som ville försvara Bidens (och leverera ett tjuvnyp till Trump). Amerikanernas redan klena förtroende för media fick sig med andra ord ytterligare en knäck.

State of the Union

Veckans andra stora nyhet blev Bidens State of the Union, vilket är presidentens årliga tal till nationen. Detta verkade först som vanligt bli en ren medieshow planerad in i minsta detalj, inklusive när kongressledamöter och andra åhörare förväntades applådera. Biden är dock Biden, så talet blev kaotiskt. Det började med att han av misstag kallade sin partikamrat och majoritetsledaren i senaten, Chuck Schumer, för oppositionsledare. Sedan följde en bruklig radda av stora ord, fagra löften och blommiga beskrivningar av det mesta, inklusive den knaggliga amerikanska ekonomin, men givetvis inte Bidens motståndare. Tvärtom sa han att Republikanerna vill avskaffa de krisdrabbade systemen Social Security (det federala pensionssystemet) och Medicare (en sjukförsäkring för äldre och handikappade) om dessa inte kan finansieras långsiktigt inom fyra år. Och då ingen ledande republikan föreslagit något sådant blev han ordentligt utbuad. Cynismen blev sedan heller inte mindre när FoxNews ett par dagar efter talet grävde fram ur gömmorna att Biden själv, i sin politiska ungdom, föreslagit just detta.

Masskjutningar

Även Kaliforniens guvernör Gavin Newsom (D) försökte i veckan verka handlingskraftig på sin kant. Detta efter att fyra masskjutningar i delstaten på kort tid krävt över tjugo döda. Newsom gick därför ut och föreslog skärpning av reglerna för civilpersoner att bära vapen på allmän plats. Ingen av de aktuella skjutningarna hade dock inträffat beroende på brott mot de mycket stränga lagar Kalifornien redan har om detta. Statistik visar därtill att när medborgare har rätt att bära vapen på allmän plats så sjunker våldsbrottsligheten markant. Debatten kom därför, istället för fräscha idéer om hur man kan förhindra masskjutningar, mest att handla om Newsom sökt använda skjutningarna för egen vinning. Vilket då han nämns som ersättare för Biden (om denne inte ställer upp 2024) nog ligger i möjligheternas riktning.

Sam Smiths satanism

En annan, mer djävulusisk debatt bröt sedan i helgen ut om ett inslag på den årliga Grammisgalan. Detta spektakel följs numera inte av så väldigt många, men är fortfarande ett nyhets- och kändisevent av stora mått. När artisten Sam Smith, som bjudits in för att framföra sin låt Unholy (”Oheligt”), före sändningen Twittrade en bild på sig själv klädd i rött och en hatt med satanshorn, plus texten ”detta kommer bli speciellt” tog det därför hus i helvete, speciellt efter att teve-bolaget CBS, som sände galan, glatt svarat att ”vi är redo att dyrka.” Detta fick många religiöst och konspirationslagda amerikaner att fara ut om att galan var en form av satanisk kupp. Och vem vet. Möjligheten att det bara var ett något fyrkantigt, eller möjligen pentagramformat, PR-jippo är nog dock betydligt större.

https://twitter.com/redvoicenews/status/1622569943043817473

Till sist kan konstateras att döden inte alltid behöver innebära slutet. En 83-årig kvinna på ett äldreboende på Long Island, New York, förklarades i lördags förmiddag först som avliden och kördes sedan iväg till en begravningsbyrå. Efter några timmar noterade dock en anställd där att hon andades och sände henne därför i ilfart till närmaste sjukhus. Då en liknande incident inträffade så sent som i januari i Iowa undrar därför nu många hur det står till med den medicinska kunskapen på servicehus. Eller om det hela är en typ av tjuvstart på den yttersta dagen. Den som lever får se…

Sagan om Biden och de hemliga papperen rullade i veckan vidare. Det var framförallt två saker som fick rubriker. För det första att FBI redan i november förra året genomsökte de lokaler där Biden inrymde en tankesmedja 2017–2019, vilket var det första stället fynd av bortslarvade hemligheter gjordes. Detta går inte direkt emot vad som sagts tidigare men det har fram tills nu förtigits.

För det andra verkar Bidens ohängde son Hunter ha använt en hemlig text från amerikanska utrikesdepartementet för privat bruk. I ett email till en affärskollega som hittats på Hunter ”laptop from Hell” verkar han ha plagierat ett klassificerat dokument från 2014 rörande Ukraina, där han då var engagerad i diverse skumraskaffärer.

I onsdags morse genomsökte FBI sedan också Bidens strandvilla i Delaware. Några hemliga dokument hittades förvisso inte denna gång, men händelsen spädde givetvis på både allmänheten ilska över och medias feberlika hantering av det inträffade. För då även Trumps vicepresident Mike Pence härförleden nu hittat hemliga handlingar i sitt hem har skandalen nått närmast hysteriska proportioner. Det är nu så illa att det amerikanska nationalarkivet i veckan gick ut och uppmanade alla levande före detta presidenter och vicepresidenter att bokstavligen gå igenom sina byrålådor. Den ende som såhär långt kommenterat begäran är Barack Obama, som dock inte är beredd att ge några löften om att göra så.

Veckans andra stora politiska nyhet blev att den nya republikanska majoriteten i representanthuset vägrade godkänna demokraterna Adam Schiff och Eric Swalwell som ledamöter av kammarens intelligensutskott, som handhar frågor av säkerhetspolitisk natur. Motiveringen är att Schiff under riksrättsåtalen mot Donald Trump läckte hemlig information till pressen som ett såll. Och att Swalwell har ett förhållande med en kvinna som visat sig vara kinesisk spion. Vilket ju båda är allvarliga saker, minst sagt. Demokraterna ser dock det hela bara som hämnd för deras egen blockeringarna av ett antal republikaner under förra mandatperioden de ansåg inte tog avstånd nog från Trump efter upploppet i Washington DC den 6 januari 2021. Politiken i DC puttrar med andra ord på som vanligt.

Anhängarna till fortsatta restriktioner för att bekämpa Covid får det allt svårare. På senare tid har det nämligen inte bara visat sig att delstater med obetydliga nedstängningar, som Florida och South Dakota, överlag haft samma dödstal som stater typ New York och Kalifornien, som införde drakoniska åtgärder. I veckan presenterades också en stor studie i en internationellt erkänd vetenskapstidskrift som visar att motståndarna till masktvånget har haft rätt från början om att ansiktsskydd ger litet till inget skydd alls mot Covid (och andra luftburna sjukdomar). Uppgifterna anses nu därför komma att påskynda avskaffandet av kvarvarande maskkrav på bland annat sjukhus och vissa skolor.

https://twitter.com/RWMaloneMD/status/1620833978164060162

En kvinna som möjligen blev 96 år har hittats i Chicago. Men alltså bara möjligen, för hon kan ha varit död i upp till tjugo år redan. Osäkerheten beror på att kroppen hittades i en frysbox i det hem hon bodde i tillsammans med sin dotter. Hennes barnbarn, som bor på övervåningen, säger dock att hon inte träffat mormor på 20 år och grannar hävdar att de inte sett tanten ”på många år.” Vilket skapar misstankar om att dottern, när mamman nu än trillade av pin, helt enkelt stoppade henne i frysen för att kunna fortsätta lösa in hennes pensionsutbetalningar. Vad som händer nu är dock oklart då polisen ännu inte verkar gjort något gripande.

På tal om polisen kan vidare nämnas att polischefen i Haines City, Florida, skapade rubriker då han häromdagen kommenterade uppgiften att en inbrottstjuv skjutits till döds av en hemmansägare. Angelägen att undvika liknande händelser i framtiden röt han nämligen ifrån på allvar – om att andra inbrottstjuvar bör betänka att många husägare i Florida har vapen, samt uppenbart är beredd att använda dem! Man kan ju ganska lätt föreställa sig hur mycket annorlunda en svensk armbandspolis låtit om hen kommenterat en liknande händelse i Sverige…

Till sist kan noteras att annorlunda saker ibland händer – och hittas – vid bensinstationer. Som när en anställd på en station utanför Mobile, Alabama, i måndags fick syn på något på marken som vid närmare granskning visade sig vara en mänsklig penis. När polisen kom till platsen behövde de dock inte lägga fyndet i någon Upphittat-låda. De kunde nämligen snabbt konstatera att organet tillhört en man som samma morgon dött i en motorcykelolycka i närheten. Denna hade varit så våldsam att beståndsdelen slitits av och sedan studsat runt hörnet före den landade på bensinstationens parkeringsplats. Man får anta att ägaren nu återförenats med sin stolthet och att de i slutändan får en gemensam begravning.

Vid sidan av dramatiken rörande Joe Bidens klumpiga hantering av hemliga dokument kom amerikanska nyheter den gångna veckan att handla mycket om kulturfrågor. Det är förstås det så kallade kulturkriget som rasar vidare.

En nyhet blev att företag som anpassat sig till WOKE-rörelsens krav börjat backa då miljontals amerikaner, som motsätter sig dess idéer, slutat köpa deras produkter. På senare tid har också parollen ”Go WOKE, Go Broke!” typiskt nog blivit poppis. Och i veckan kom en undersökning som visade att hela 87 procent av amerikanerna anser att det är kvalitén på varor och tjänster, inte ett företags politiska idéer, som skall avgöra om man köper deras produkter eller inte.

En annan nyhet i samma härad är att Hollywood, efter decenniers politiskt, sexuellt och andra korrekta storys, insett att vad folk faktiskt vill ha traditionell action och gammaldags hjältar. Förra årets filmsuccé Top Gun: Maverick med Tom Cruise visade vägen och liknande historier dominerar nu Tv-tablåerna. Den största succén är Yellowstone med Kevin Costner, som rullat sedan 2018, och en ny spinn-off serie till denna kallad 1923 med Harrison Ford och Helen Mirren. Andra fullträffar är Tulsa King med Sylvester Stallone som gangster och The Old Man där Jeff Bridges spelar en före detta CIA-agent som måste leva ”off the grid” för att inte bli mördad av sina fiender. TV har alltså känt sig kallad att kalla in ärrade skådespelare på 70+ för att motsvara ett behov som moderna, mer fjolliga filmstjärnor uppenbart inte kan fylla.

En tredje kulturnyhet är att Florida beslutat stryka en kurs i afroamerikansk historia på högstadie- och gymnasienivå. Denna anses bryta mot en lag som sedan häromåret förbjuder skolor att lära ut att vita människor är kollektivt ansvariga för slaveriet i Södern och den ”strukturella rasism” vissa hävdar fortfarande dominerar det amerikanska samhället, alltså nära 160 år efter slaveriet avskaffades.

Nyheter som dessa ger kanske intrycket av det är traditionalister snarare än kulturradikaler som nu firar flest segrar. Kulturkriget är dock långt ifrån över. I veckan avslöjade två journalister att multimiljardären George Soros genom åren givit över 32 miljarder dollar till olika vänsterkandidater och idag bland annat stöttar över femtio av USA:s viktigaste medier, inklusive ABC, CBS, CNN, New York Times och PolitiFact, vars agendor sammanfaller med hans egna åsikter. Och även på andra fronter pressar radikaler på, bland annat genom att i Los Angeles, San Francisco, Seattle och New York vilja bekämpa växthuseffekten medelst förbud mot gasspisar. Just denna idé har dock mött så mycket motstånd även från matlagningsglada liberaler att den i längden troligen diskret kommer att förpassas till runda arkivet.

En annan sorts kulturnyhet är att det i veckan blev känt att representanthusets förra talman Nancy Pelosi, efter att hennes make förra året attackerats av en våldsverkare, blev så chockad att hon i november lät en katolsk präst genomföra en exorcism för att driva ut eventuellt kvarvarande demoner från deras hem. Detta scoop låter förvisso som något en tokig pratradioshow på högerkanten kunnat hitta på, men uppgiften kommer från Pelosis egen dotter i en intervju med New York Times.

Vidare kan noteras att månfärder verkar vara ett bra sätt att behålla både hälsa och libido. Så kan man i alla fall tolka faktumet att andre mannen att gå på månen, Buzz Aldrin (som för övrigt på fädernet är svenskättad med rötter i Värmland), på sin 93-årsdag knöt äktenskapsband med sin flickvän Anca Faur. Hon är nästan 30 år yngre än månfararen och blev hans fjärde fru.

En ovanligare form av jaktolycka inträffade förra lördagen i Wellington, Kansas, när en man vid halvtiotiden på morgonen plötsligt sköts till döds när han kom körande längs en landväg i sin pickup. När polisen kom till platsen kunde de dock genast gripa förövaren, som visade sig vara mannens hund. Denne hade suttit baktill och där råkat trampa på avtryckaren till ett laddat gevär som låg på falkbotten. Givet detta lär någon vidare utredning inte genomföras och den skyldige kommer troligen formellt att frikännas från brottsmisstanke.

Till sist kan meddelas att en flicka i Cumberland, Rhode Island, snart kan gå till historien. Hon har nämligen kommit på ett sätt att besvara den största frågan av alla för världens barn – om jultomten verkligen existerar! På julafton satte hon ut fat med kakor till tomten och morötter till hans renar och sände sedan en halväten kaka och dito morot till stadens polis för DNA-analys. Polischefen Matthew Benson låter meddela att proverna nu analyseras och att brottsmisstanken är underlåtenhet att äta upp serverad föda. Den som är mest nervös för svaret är nog dock inte den riktige tomten utan flickans far.

Vid sidan av Joe Bidens fumliga hantering av hemligstämplade dokument blev en av veckans största nyheter att Elvis Presleys enda barn Lisa Marie dött. Hon avled hastigt vid en ålder av bara 54 år på ett sjukhus i Kalifornien. Och även om dödsorsaken inte har offentliggjorts skvallrar omständigheten att Los Angelespolisens väntar på en toxikologirapport om att hon dog av en överdos. Ett sådant slut skulle också passa in i hennes stormiga livshistoria, som bland annat innefattade äktenskap med sångaren Michel Jackson och skådespelaren Nicolas Cage. Hon kommer nu att begravas bredvid sin son, som alltså också dog ung, på faderns herrgård Graceland i Memphis, Tennessee.

En mindre oväntad nyhet blev att finansminister Janet Yellen tvingats varna Kongressen att USA snart kan tvingas ställa in betalningarna. Vilket inte är så underligt då den amerikanska statsskulden nyss passerade hisnande 31 biljoner dollar (310 biljoner kronor). Detta motsvarar en bunt 100-dollarssedlar drygt 3 100 svenska mil hög. Detta skall dock inte tas alltför allvarligt. En amerikansk statsbankrutt skulle nämligen lämna världsekonomin i fritt fall så en sådan kommer inte att tillåtas ske. För att undvika en sådan tvingas dock nu Joe Biden gå till Kongressen och be om att få höja skuldtaket så att landet kan skjuta problemet framför sig genom att låna ännu mer pengar. Då den amerikanska statsskulden sedan länge i praktiken är utom kontroll har sådana möten blivit en årlig journalistisk orgie där Kongressens ledamöter inför öppen ridå klämmer ut så många eftergifter från Vita Huset de bara kan.

En annan historia, som hämtad direkt från en amerikansk polisserie, kom i veckan från Berkeley, Kalifornien när ett mänskligt skelett hittades i en studentbostad bara en dryg kilometer från University of Californias campus. Mysteriet är dock att då byggnaden sått övergiven i åratal och ingen person rapporterats som saknad i området så vet ingen vems kvarlevorna är. Vi får därför nu se om verklighetens CSI kan rycka in med provrör, pincetter och DNA-tester och lösa gåtan.

Politiska nederlag kan få farliga konsekvenser. I New Mexiko anhölls i måndags republikanen Solomon Pena, som efter att ha misslyckats med att bli vald till delstatsparlamentet lät besvikelsen gå ut över ett antal lokala demokrater. Han gjorde detta genom att betala ett antal busar för att skjuta med skarp ammunition på deras hus. Ingen skadades, tack och lov, med Pena kommer nu aldrig att ställa upp i val igen, möjligen med undantag för styrelseposter i fångarnas gym- och bokklubbar på det fängelse han nu kommer blir inlåst i.

Att naturen kan vara grym gjorde sig i veckan påmint på minst två ställen i USA. I den lilla eskimåstaden Wales på Alaskas västkust blev detta faktum sorgligt klart när en isbjörn dök upp utanför en skola och där dödade en 24-årig kvinna och hennes 1-årige son. De lär ha blivit de första mänskliga offren för isbjörnar i delstaten sedan 1990. Och fiskaren Mark Knittle fick förra söndagen ett sådant jättenapp att han till slut rycktes ur sin båt och försvann ner i havet utanför Hawaii och trots att kustbevakningen genast satte in alla resurser har man ännu inte lyckats hitta honom. Vilket leder till frågor som vad det var för sorts monster han egentligen fick på kroken och vem som åt vad till middag.

En biljakt i Boone, North Karolina, hämnade på nyheterna när en galning vid namn Ronnie Hicks försökte köra på folk på en parkering i en stulen John Deeretraktor med ledmotivet från Dukes av Hazzard (en Tv-serie från 1970-talet känd för sina biljakter) på högsta volym. Han viftande också med en kniv och drog sedan iväg på en landsväg i traktorns maximala hastighet 32 kilometer i timmen med åtta polisbilar efter sig. Efter att ha kört mot flera rödljus och blivit av med ena framdäcket lyckades till slut en polis bedöva Hicks med hjälp av en elpistol, som sedan togs in för förhör och tillsvidareförvar. Vilka åtalspunkterna blir är ännu oklart men mordförsök, stöld, olaga hot och trafikförseelser bör stå på listan.

https://twitter.com/deftlyinane/status/1615453143302561821

Till sist kan noteras att amerikanska bönder börjat protestera mot vissa mer udda metoder för att bekämpa växthuseffekten. Detta efter att franska matjätten Danone i januari föreslog att alla kor från 2030 bör förses med både munskydd och blöjor för att förhindra att den metan de rapar och fiser ut bidrar till planetens påstådda uppvärmning. Stephanie Nash, en bonde i Tennessee, gick därför i veckan ut på FoxNews och visade att det helt enkelt inte går att sätta masker på kor och påpekade att blöjor i sin ända skulle skapa ett gigantiskt avfallsproblem. För givet att det finnas runt en miljard nötkreatur på planeten som skiter kanske fem gånger om dagen måste man ju faktiskt våga betänka vart drygt 1,8 triljoner använda koblöjor skulle slängas varje år. Något säger mig dock att sådana petitesser inte fanns på radarn hos de självutnämnda världsförbättrare som kom på denna idé.

Amerikansk politik handlar alltid om makt. Och ofta om skandaler. Dock inte för att den är så mycket mer korrupt än europeisk politik utan för att USA:s supermaktsstatus blåser upp relevansen på olika händelser. Därtill bidrar landets aggressiva medier till att saker kommer ut som sällan nämns i andra länder. Exempelvis fick Bill Clinton löpa gatlopp för otrohet. Och nu är det Joe Biden som ertappats med byxorna nere. Fast idag handlar det om hemliga dokument, inte avsugningar.

https://twitter.com/RNCResearch/status/1615393651546259476

Efter 50 i år toppolitiken är det väl känt att Joe Biden är en gamäng som ofta säger och gör ansvarslösa saker. Ett skämt i Washington DC är att han föddes fattig men med en silverfot i munnen. Att Biden ertappats med att hantera hemligstämplat material vårdslöst överraskar därför få. Att det blivit väsen beror istället på att Biden kritiserat Donald Trump för just detta. Och visat sig än mer ansvarslös.

Affären exploderade förra måndagen när CBS rapporterade att ett antal hemligstämplade dokument hittats på The Penn Biden Center for Diplomacy and Global Engagement, en tankesmedja Biden startade efter sin tid som Barack Obamas vicepresident 2009–2017. Papperen låg i ett skåp tillsammans med dokument rörande begravningen av Bidens son Beau, som dog i cancer 2015. Nästa dag lät Biden meddela att fler papper hittats i hans bostad i Wilmington, Delaware. Samt att alla dessa förutom ett hittats i garaget. Och än värre blev det när han på frågan hur han kunnat behandla hemliga dokument på det viset svarade att garaget minsann var låst då han där har sin 1967 Corvette; en veteranbil han stolt visat upp på TV och förklarat som varande hans speciella ögonsten.

https://twitter.com/RNCResearch/status/1613579635941597184

Det är dock tidslinjen gör denna affär mest besvärande. Scenen sattes i september förra året när Biden i en intervju kritiserade Trump för att ha varit ”totalt oansvarig” i sin hantering av hemligt material. Intervjun gavs efter den federala polisen FBI:s gryningsräd mot Trumps hem i Florida och mindre än två månader före mellanårsvalet 8 november, som Bidens parti förväntades förlora stort. När hans advokat hittade dokumenten i tankesmedjan sex dagar före valet tystades detta därför ner. En i praktiken hemlig FBI granskning startas sedan 9 november, dagen efter valet, och justitieminister Merrick Garland bad senare lika diskret en åklagare titta på saken om Biden likt Trump borde granskas eller ej.

Garland fortsatte också tiga om att Biden riskerade undersökas när han 18 november formellt meddelade att Trump skulle utredas för exakt samma brott. Detta har efteråt försvarats med att han inte ville kompromettera ”undersökningens integritet” men den förklaringen köper nog få förutom, möjligen, de inblandades mödrar. Det blev därför först 9 januari, efter den andra omgången dokument hittats i Bidens garage, som folket fick höra talas om saken. Men även efter att bubblan spruckit drog Garland på beslutet att tillsätta en specialåklagare. Det beslutet togs inte förrän 12 januari.

Inte så förvånande har Bidens hantering av det hemliga materialet skapat krigsrubriker, samtidigt som Bidens anhängare har försökt tona ner betydelsen av det inträffade, bland annat genom att hävda att det rörde sig om ett ganska litet antal dokument och att Trumps brott var mycket värre. Vad gäller den första försvarslinjen rör det sig dock numera, efter att även en tredje omgång papper hittats i Bidens hem, om över två dussin. Och det är inte antalet utan innehållet som är avgörande. Enligt CNN handlar vissa av dokumenten om USA:s förhållande till Ukraina, Iran och Storbritannien, av vilket det senare är extra besvärande då detta rör sig om förhållandet till landets viktigaste politiska och militära allierade.

Även argumentet att Trumps brott är värre än Bidens har svårt att vinna fäste. En avgörande skillnad är nämligen att då Trump tog hem dokument när han var president (vilket för övrigt alla presidenter sedan nuvarande lag trädde i kraft gjort, utan att bli anklagade för något) var han berättigad att göra så. Hemlighetsstämplingarna är nämligen underordnade presidenten, varför det är vanligt att presidenten har en skriftlig order att det som presidenten tar med sig från Ovala rummet därmed inte längre hemlighetsstämplat. Eftersom presidenten flyttar ut innan mandatperioden är över, bygger alltså ett eventuellt åtal mot Trump på antingen att en sådan order inte är laglig, eller att dokumenten åter kan bli hemlighetsstämplade varmed det vore ett brott att inneha dem – inte att ha tagit med dem. För vicepresidenten, vilket Biden då var, finns inget sådant finlir. Därtill lade Trump dokumenten i kassaskåp enligt justitiedepartementets instruktioner, medan Biden hade sina liggande och skräpa i garaget.

https://twitter.com/RNCResearch/status/1615370433406050304

Kritiker har pekat på fler besvärande omständigheter. Den mest sprängfyllda är att Biden inte bara erkänt att han tog hem hemliga dokument utan sin förvåning om vad som hittats var. Att fler hemliga dokument fortsätter dyka upp, väcker därför frågan hur många han faktiskt sitter på – och varför Garland inte beordrat FBI att göra en husrannsakan som den mot Trump. Kritik har även riktats mot att Biden gav sin privata advokat, som inte är berättigad läsa hemlighetsstämplat material, tillåtelse att leta igenom hans hem och kontor. Samt att denne fortsatte leta efter det att en specialåklagare tillsattes. Misstanken att han letade efter speciellt smaskiga dokument infinner sig ju här automatiskt.

En annan sak är att den tankesmedja där dokument hittades fått utländska donationer på runt 50 miljoner dollar. Samt att de flesta kom från kinesiska bidragsgivare. Detta är extra pikant då Bidens son Hunter – vars dator blev känd som "the laptop from Hell" samt innehållande samröre med horor, knark och ett förhållande med sin döde brors änka – inte bara misstänks för att också fått pengar från Kina utan som även har en nyckel till Bidens garage, där de flesta hemligheterna alltså låg kringspridda.

Det inträffade har därtill väckt frågor om amerikanska justitiedepartementets (o)partiskhet. Under Obamas tid som president 2009–2017 tillsattes där omkring 3000 tjänstemän av vilka många, då deras poster var formellt opolitiska, fick behålla jobbet när Trump tog över. Precis som i Sverige anställer dock sittande regeringar främst folk med passande åsikter. Och då departementet ansvarar för den federala polisen FBI antas flera av de nyanställa vara delar av den djupa stat som bland annat först olagligt spionerande på Trumpkampanjen 2016 och sedan drev det nu kollapsade ”Rysspåret.” FBI:s styvmoderlighet mot Trump motsvaras också av en nästan lika hundliknande undfallenhet mot Biden.

Då justitiedepartements integritet med detta har ifrågasatts, höjs röster för att låta det nu republikanskt kontrollerade representanthuset starta en egen utredning. Den amerikanska konstitutionen stipulerar att Kongressen, presidenten och Högsta Domstolen har inte bara har makt och rätt utan skyldighet att undersöka varandra. Och om så sker kommer kalabaliken fortsätta. En sådan granskning skulle nog dock inte bli mer värd än den nyss avslutade skådeprocessen mot Trump om 6 januari 2021.

Avslutningsvis. På amerikanskt vis har detta Papergate lett till spännande konspirationsteorier. Först luftade några demokrater idén att dokumenten planterats hos Biden av onda republikaner, men då denne erkände föll det hugskottet genast till marken. En annan teori som fått viss luft under vingarna är att det är demokrater som planterat dokumenten för att tvinga den impopulära och demente Biden att avgå. För om han gör detta efter 20 januari, alltså om mindre än en vecka, kan vicepresident Kamala Harris ta över och ställa upp som presidentkandidat både 2024 och 2028 och därmed sitta tio år som president mot de åtta dessa kan bli formellt valda för. Några bevis för en dylik komplott finns dock inte och det hela handlar garanterat bara om att Biden olovligen tog hem och glömde lämna tillbaka några dokument. Vilket är allvarligt nog, för om obehöriga läst dom är det ett hot mot rikets säkerhet – och i högsta grad åtalbart. Kontentan blir dock att det nu blivit omöjligt att åtala Trump för sekretessbrott utan att också åtala Biden. Och då detta garanterat inte kommer ske kommer troligen bägge gå fria. Vilket vore typiskt, för det är exakt så som Washington DC fungerar.

https://twitter.com/PamBaLam1/status/1614687437984333825

Veckans klart största nyhet blev att Joe Biden nu råkat i samma typ av trångmål som Donald Trump. I dagar framkom nämligen uppgifter om att han under sin tid som vicepresident 2009–2017 tog med sig hemligstämplade dokument hem. Och glömde lämna tillbaks flera av dem.

Faktum är att han lät hemliga handlingar ligga kvar och skräpa på minst tre ställen, inklusive en tankesmedja i Washington DC och i sitt hem i Delaware. Bidens vänner och media (vilket i många fall är samma personer) har givetvis ryckt ut till hans försvar genom att påpeka skillnader som att han minsann glömde lämna tillbaka papper medan Trump tog hem handlingar med syfte att behålla dom. Denna skillnad är dock juridiskt betydelselös och låter ju inte så värst mycket bättre, snarare tvärt om.

Och även republikaner har påpekat olikheter, fast till Trumps direkta fördel. Den viktigaste av dessa är att medan en sittande presidenten kan häva hemligstämpeln på vilka dokument som helst närsomhelst har inte vicepresidenter denna makt. Att Trump som president tog hem hemliga papper från Vita Huset (vilket för övrigt också Bush och Obama gjorde) före han avgick är därför mycket mindre brydsamt än att Biden gjorde det som vicepresident.

Biden har sin vana trogen även krånglat till det för sig genom olika uttalanden. Detta gäller främst ett erkännande av att han inte ens vet säkert vilka dokument han en gång tog med sig hem. För detta visar ju inte bara på en betydligt större vårdslöshet än Trump. Att inte minns betyder även att Biden kan ha mer hemligstämplat material liggande.

Och den politiska vådan med detta är att federal polis nu kanske måste göra husrannsakan i bland annat Bidens semesterhus i Massachusetts för att kontrollera att så inte är fallet. Och även om detta troligen inte kommer ske slår denna nesa i sig anses FBI:s räd mot då expresident Trumps hem i höstas med hästlängder.

Och som om inte var nog försökte Biden, efter att hemliga papper hittats liggande kringslängda i hans garage, försvara sig med att han alltid håller detta låst – för att skydda sin gamla Corvette! Detta har inte imponerat. I synnerhet inte då hans son Hunter – han med laptoppen från helvetet, hororna och de mystiska Kinaaffärerna – troligen har nyckel dit. Det amerikanska justitiedepartementet ser också så allvarligt på saken att en speciell utredare redan utsetts.

Från politiken rapporteras vidare att allt är tillbaka till det normala i Kalifornien. Delstaten fick tack vare sin stora befolkning så mycket pengar från Washington DC till att bekämpa COVID 19 att man 2020/21 för första gången på en halv evighet rapporterade ett budgetöverskott. Men då krisen nu är över och bidragen dragits in beräknas för 2023/24 ett budgetunderskott på hela 24 miljarder dollar.

Och från andra sidan av USA meddelas att Floridas guvernör Ron DeSantis försöker göra upp med den politiska korrekthetskultur som genomsyrar New College of Florida. Högskolan, som ligger i Sarasota och blivit känd för professorer med vänsterextrema åsikter och därför plågas av låga ansökningstal och skyhöga terminsavgifter, får nu en konservativ styrelse som skall göra rent hus med bland annat woke-kultur och kritisk rasteori. Kulturkriget mellan vänster och höger i USA går med andra ord vidare.

Det potentiellt dödliga amerikanska vädret skördar ständigt nya offer. Medan Kalifornien i veckan drabbades av för årstiden normala störtregn vidkändes delar av Södern av ett oväder som dödade sju personer. Värst blev det i Selma, Alabama, där en tornado svepte fram och dödade sex personer. Det sjunde dödsfallet inträffade i Georgia när ett träd blåste ner över en mans bil.

https://twitter.com/aspendos_1789/status/1614304091982761984

Det amerikanska läkarsamfundet har uppdaterat sina rekommendationer för att hantera barnfetma. I hamburgarens hemland är detta sedan länge ett stort problem. Rubrikerna blev ändå stora när samfundet frångick sin tidigare policy att föräldrar bör ”vänta och se” om ett barns övervikt är ett tillfälligt eller permanent tillstånd innan man gör något mer drastiskt. Nu förespråkas istället tidiga aktiva åtgärder.

Mest debatt rekommendationer om att 12-åringar skall kunna ges bantningspiller och att tonåringar föreslås få genomgå viktminskningsoperationer skapat. Och protesterna har inte låtit vänta på sig. Bland annat Twittrade skådespelaren Kevin Sorbo (i Sverige väl mest känd som Herkules i TV-serien med samma namn från mitten på 1990-talet) att barn inte behöver fetmaoperationer utan istället bör styrketräna och äta mer kött.

https://twitter.com/MarkBski/status/1614756642297634816

Till sist. Efter att ha vunnit över 13 miljoner dollar på Lotto bestämmande sig en man i Cincinnati, Ohio, för att säga upp sig från jobbet på lågprisvaruhuset Wal-Mart. Vilket man ju kan förstå. Knorren är att han hade en så ansträngd relation med sin chef att han beslutade sig för att dyka upp till sitt sista skift helt naken och med en bild av chefen tatuerad på ena skinkan. Detta slutade, antagligen som planerat, med omedelbar avvisning från lokalerna och ett antal antagligen lätt förvånade kunder.

Den gångna veckans största nyhet blev dramatiken kring valet av ny talman i representanthuset. Efter att Demokraterna förlorade majoriteten där i november står Republikanerna redo att ta över – men förste efter att ha enas om vem skall bli ny talman. Då denne bland annat avgör denne vilka frågor som tas upp till omröstning och är nummer tre efter presidenten och vicepresenten (och alltså tar över om båda skulle avsättas eller förolyckas) är posten mycket viktig. Men även om Republikanernas Kevin McCarthy borde vara självskriven för uppdraget ogillas av runt 20 medlemmar som tycker han är för svag. Och då partiet bara har en majoritet på fem har de valt att blockera honom. När detta skrivs saknar därför representanthuset talman och det politiska livet i Washington DC håller andan.

Oberoende av vad som händer i Kongressen blir det nya året dyrt för amerikanerna. Den 1 januari 2023 trädde nämligen en rad skattehöjningar i kraft. Bland annat höjs skatten på naturgas, vilket kommer höja många familjers energikostnader med 17 procent. Därtill kommer 12 miljarder dollar i ökade olje- och bensinskatter att drabba de som kör bil och att de som pensionssparar i aktier tvingas betala 74 miljarder i en ny typ av försäljningsskatt. Den största smällen blir dock höjningen av företagsbeskattningen som innebär ökade kostnader med 225 miljarder dollar som i slutändan deras kunder tvingas betala i form av högre priser (som för övrigt kommer spä på den redan rekordhöga inflationen och därmed försämra den amerikanska ekonomin ytterligare).

Det politiska åskväder som Elon Musks återkommande ”Twitterdumpar” utgör mullrar på. I tisdags avslöjades att kongressledamoten Adam Schiff (D), som var ledande i försöken att avsätta Donald Trump genom riksrätt, kontaktade Twitter för att få journalisten Paul Sperry avstängd (vilket han senare också blev). Fast DC-imperiet försöker nu slå tillbaka. Senator Elizabeth Warren (D) frågade i veckan styrelseledamöterna i Tesla, Musk andra stora företag,  om de anser att verksamheten tagit skada av Musks Twitterköp. Och om så lovade hon att börja förhöra Musk om olika saker. Något svar har Warren dock inte fått mer än ett Tweet från Musk där han skrev att USA definitivt tar skada av att hon är senator. En anslutande nyhet är att Republikanerna lovar inrätta en parlamentarisk kommission ämnad att undersöka de anklagelser om censur och olaglig övervakning som hemsöker Bidenadministrationen. Mer om detta evighetsämne lär alltså följa.

Vidare låter amerikaner (och andra) som deltagit i en omröstning på webbsiten Rankers meddela att de under 2022 fick nog av brittiske prinsen Harry och hans amerikanska fru Meghan. Dessa två toppar alltså nu listan som mest avskydda kändisar följda av mediaoraklet Oprah Winfrey, skådespelerskan Amber Heard och tv-profilerna James Corden och Ellen DeGeneres. Minst trötta är folk på Eddie Murphy; troligen för att han på ett tag inte kommit ut med en film erinrande om hans hyenaliknande skratt.

Brandmän tränas för att hantera alla möjliga sorters faror och problem. Men ingen var nog beredd på det som mötte de som i onsdags fick rycka ut till ett mejeri i Portage, Wisconsin. För att släcka elden där tvingades de nämligen vada genom ett meterdjupt hav av smält smör som, på grund av hettan, strömmade som en flod från fabrikens lagerutrymme. Och då detta gjorde brandslangarna så hala att brandmännen inte kunde dra dom genom byggnaden mot brandhärden. Man kan därför föreställa scenen när de sedan kom hem och ängsligt frågade frugan vad det skulle bli till middag…

Avslutningsvis ett par noteringar om personer som slagit rekord.

I Idaho blev David Rush världsmästare i att med bara fötter poppa 100 ballonger på 22,38 sekunder, vilket är en förbättring av det gamla rekordet med en dryg sekund. Han gillar också att slå konstiga rekord för att dra in pengar till välgörenhet och har därför i dagsläget över 250 Guinnessrekord, bland annat också i att vika flest t-shirts på en minut (31 stycken), balansera en gitarr på hakan (1 timme och 35 minuter), och fånga kastad korv i ett korvbröd (drygt 50 meter). Ett annat matrekord slogs nyligen också av Eric Finkelstein, som på ett dygn lyckades äta på hela 18 Michelinmärkta restauranger i New York. Äventyret kostade honom runt 5 000 svenska kronor, plus dricks, och tog flera månader att planera då flera ställen krävde bordsreservation.

Julveckans största nyhet blev snöstormen Elliot som kom att dra fram över norra USA och orsakade kaos både på marken och i luften. Miljoner amerikaner fann sig därför slirande än hit och än dit på vägen till släktingars julmiddagar och över 3000 flygningar blev försenade, varav drygt 1700 fick ställas in helt.

Det senare berodde förvisso mycket på att Southwest Airlines, ett av USA:s största flygbolag, som lök på jullaxen samtidigt drabbades av ett datorhaveri, men för de tiotusentals som fick fira julen på flygplatser och i hotellrum spelade nog detta mindre roll. Fast hårdast drabbade blev definitivt de västra delarna av delstaten New York och där mer specifikt Buffalo.

https://twitter.com/weather_buffalo/status/1610010660565553152

Staden är känd för extrema snöoväder – som beror på en ”snökanonseffekt” som skapas när arktiska vindar drar ner från Kanada och suger upp enorma vatten från de Stora Sjöarna som förvandlas till snö – men denna gång blev det värre än vanligt.

https://twitter.com/MrDanZak/status/1608537817654923264

Trots rekordstora mängder snö och orkanvindar lyckades de lokala myndigheterna bland annat klanta till det med underbemannad snöröjning och genom att i fredags inte uppmana folk att stanna hemma tills efter de flesta redan gett sig iväg till jobbet. Elliot blev därför den värsta snöstormen i Buffalo sedan 1950-talet och över 30 personer frös ihjäl, många i sina bilar.

https://twitter.com/MikeSington/status/1607708731822964737

Julens andra stora nyhet blev att Elon Musk kommer tillåta skeptiska åsikter om vetenskapliga rön på Twitter. Företaget har alltså fram tills nu, i likhet med andra plattformar som Facebook, censurerat viktiga debatter. Bland annat har bara ”rätt” åsikter tillåtits om teorin att människan orsakar global uppvärmning, olika genderidéer och att Covidvaccin inte har några allvarliga biverkningar.

https://twitter.com/elonmusk/status/1608175680407191552

Tweets och länkar med avvikande åsikter i dessa och andra frågor har sonika plockats bort. Att det nu åter är okay att ställa kritiska frågor och komma med motargument utlöste därför både jubel och ramaskri; det senare främst från journalister och ”experter” som anser sig sitta på hela sanningar om allt från virus till väder och som inte tror att vanligt folk kan tänka själva. Om andra plattformar följer efter kommer olika samhällsdebatter därför nu att bli mer givande. Vilket ligger helt i linje med den tusenåriga västliga vetenskapstraditionen som bygger på aktivt ifrågasättande av alla för tillfället givna ”sanningar.”

Mycket oönskad uppmärksamhet fick vidare nyvalde kongressledamoten George Santos från Long Island utanför New York. När han valdes i november beskrevs den unge republikanen som en framtidsman då presenterade sig själv som både jude och bög. Nu har det dock avslöjats att ljög ordentligt. För det har inte bara framkommit att han saknar flera utbildningar han sade sig ha och att han aldrig, också som hävdat, jobbat åt storbanker.

https://twitter.com/MikeSington/status/1608262914066243584

Det har också visat sig att han inte är av judisk börd och även hans bögstatus har ifrågasatts efter det visat sig att han tidigare var gift med en kvinna. Vilket är en nivå av bedrägeri som till och med i Washington DC, en stad fylld med lögnare, anses så magstarkt att Santos nu utreds. Han låter dock meddela att han planerar sitta kvar i Kongressen fram tills nästa val 2024.

En hård politisk julklapp kom från USA:s Högsta Domstol när den stoppade president Joe Bidens plan att låta den så kallade Titel 42 löpa ut i början av det nya året. Då denna regel antogs när Donald Trump var president och ger amerikanska gränsvakter rätt att avvisa illegala flyktingar direkt vid gränsen har den länge varit ett hatobjekt för många till vänster. Det stora inflödet av illegala invandrare har dock på senare tid börjat oroa även vissa demokrater och HD:s beslut hälsades därför mest av tacksamma röster.

Från Shepherdsville, Kentucky, meddelas att en granne några dagar före jul spottade en blottare i en viss Joni Keeneys trädgård. Han ringde därför till polisen och beskrev exhibitionisten som varande nästan helt naken och hållande i en slang. När de kom till platsen kunde konstaplarna dock konstatera att det hela bara rörde sig om en ovanligt fantasirik juldekoration.

https://twitter.com/JimMcWilliams5/status/1606363659780882432

Joni hade nämligen bestämt sig för att fira julen med att klä ut en skyltdocka till kusin Eddie; den tokige släktingen från den klassiska julfilmen Ett päron till farsa firar jul. Eller närmare bestämt scenen där denne dricker öl och passar på att tömma husbilens kloakvatten i en kloaköppning framför grannens hus med förklaringen ”The shitter is full!”

Slutligen kan meddelas att vad som verkar vara en blodtörstig vegan häromdagen gjorde sin röst hörd – eller i alla fall noterad – i Kaliforniens huvudstad Sacramento när denne slog huvudet av en staty av staden store son Charles Swanston.

https://twitter.com/SacPolice/status/1608186279275134976

Swanston invandrade till området i samband med den kaliforniska guldrushen i mitten på 1800-talet och gjort sig sedan en förmögenhet genom att förse hungriga guldgrävare med biff och andra köttprodukter. En belöning på 1000 dollar är nu utlyst för att få tag på den misstänkte tofumarodören.

https://twitter.com/RepDanBishop/status/1605279385958875136

De verkliga vinnarna är dock ledamöter som velat massera olika miljöintressen. Bland annat skall 575 miljoner dollar satsas på ”familjeplanering” i områden med hög befolkning som anses hota djurlivet, 65 miljoner på att återställa laxbeståndet i Stilla Havet och 3 miljoner på att plantera växter längs motorvägar. Mest uppmärksamhet har dock de 3,6 miljoner dollar fått som går till en typ av elljusspår i Georgia med namnet Michelle Obama-leden. För då pengar till en motsvarande Laura Bush eller Melania Trump-led inte anslås stinker denna fläsksvål extra av politisk vänskapskorruption.

https://twitter.com/don51643752/status/1606295544984264704

En annan nyhet är att vissa amerikaner, för att hantera sin ”Covidstress,” börjat gräva fram leksaker från sin barndom. Vuxna sitter nu alltså och leker med Legoklossar och gamla dockor. Och marknaden har svarat blixtsnabbt på denna trend. Bland annat server så kallade leksakskaféer getost, vin och öl och McDonald har tagit fram en vuxenvariant på barnfavoriten Happy Meal. Det tillsynes akuta behovet av ett uttalande av det amerikanska psykiatersamfundet om behovet av att låsa in vissa på dårhus lyser dock med sin frånvaro.

https://twitter.com/TalesOfNouf/status/1605669353592164352

Avslutningsvis några sötare julhistorier.

Först den om katten Mimi, som rymde från sina ägare på Long Island utanför New York för tio år sedan. Efter idoga försök att finna henne hade ägaren, övertygad om att hon aldrig skulle komma tillbaka, gett upp. Nu har hon dock alltså dykt upp och lokala djurskyddsmyndigheter lyckades spåra honom genom ett ID-chip. Denne blev givetvis glad, fast gladast är Mimi. Hon får nu nämligen, efter några veckors rehabilitering, borda ett plan och återförenas med ägaren, som numera bor i Spanien.

En annan solskenshistoria, även denna från New York och väl anpassad för juletiden, handlar om en obefläckad avlelse. Denna gång skedde förlossningen dock inte i ett stall utan i ett akvarium, där zebrahajshonan Bubbles enligt en DNA-undersökning lagt befruktade ägg utan manligt bistånd. Händelsen är dock inte unik då vissa djur kan befrukta sig själva om hanar inte finns tillgängliga. Om detta även gäller honor av arten Homo sapiens för 2000 år sedan strider dock fortfarande de lärde.

https://twitter.com/FieldMuseum/status/1605314132990775296

Vad är exempelvis riksdagens högtidliga öppnande om inte ett årligt gyckel ämnat att förgylla den politiska gyttja alla vet gömmer sig bakom de solkiga kulisserna? Och julen medför i alla fall tindrande barnaögon, tid för vuxna att fröjdas över god mat och dekorationer som skänker ljus i vintermörkret. Vilket förklarar varför julen är så signifikant för skandinaver jämfört med soldränkta sydlänningar.

Hursomhelst.

En förunderlig sak är varför Charles Dickens En julsaga inte ingår i svensk jultradition. Denna handlar om Ebenezer Scrooge, en rik snålgubbe i det viktorianska London vars favorituttryck om julen är ”Humbug!” då han anser att den bara kostar pengar. På julafton skickar han därför hem sin sekreterare med en hälsning om att han inte kommer få någon lönehöjning.

Samma kväll bli dock Scrooge hemsökt av vålnaden av en före detta, än gamigare affärskollega som tvingas vandra på jorden som en osalig ande nedtyngd av överfulla kassaskrin som inte ger honom glädje i efterlivet. Och han låter meddela att samma öde väntar Scrooge om han inte genast bättrar sig. Samma natt får Scrooge också besök av tre spöken. Det första kallar sig Gångna Julars Ande och minner honom om hur lycklig han var när han var ung innan han blev girigbuk. Den Nuvarande Julens Ande visar sedan se hur eländig julen är för hans sekreterare och dennes skröplige son Lille Tim. Kommande Julars Ande avslöjar slutligen inte bara att Lille Tim kommer dö det kommande året utan att Scrooge efter sin egen död inte kommer att sörjas av någon. Detta får honom att förstå att han hans liv är meningslöst och när han vaknar på juldagsmorgonen är han en förändrad man som ger generöst till välgörenhet, dubblar sekreterarens lön och sedan firar jul med försakade släktingar.

Dickens En julsaga innehåller alltså nästan allt det moderna julfirandet anses handla om. Vilket inte är så konstigt, för den fick ett stort inflytande. Firandet av Jesu födelse i England hade fram till 1800-tal av olika skäl varit på tillbakagång men börjat återupplivas. Bland annat hade det blivit populärt att sjunga julsånger, skicka julkort och självaste drottning Victoria bidrog till att sprida traditioner som att klä julgranar. Till detta skall läggas att tidens ofta miserabla levnadsförhållanden gjorde behovet av välgörenhet stort och att Dickens saga bara blev en många berättelser som gjorde välgörenhet till ett centralt tema för julen. Den första upplagan, som publicerades strax innan jul 1843, sålde slut på några dagar, och har sedan dess alltid funnits i tryck och utgör ett naturligt inslag i bland annat Storbritannien, Kanada och USA:s julfirande.

Men, Dickens saga har inte blivit en del av det svenska julfirandet. Vilket tarvar en förklaring. För filmatiseringar med excellenta skådespelare som George C. Scott och Patrick Stewart fattas inte. Vad jag kan minnas såg jag den under mina dryga 40 år i Sverige dock bara en gång på TV. Ointresset kan inte bero på att sagan är utländsk, för svenskt julfirande av idag består till stora delar av utländska påfund som Lucia (Italien), tomtar (Turkiet), lutfisk (Norge), julgranar (Tyskland) och Kalle Anka (USA). Och då svensken ser sig som världens mest solidariska varelse borde sagans budskap behaga.

Fast här tror jag vi trots allt är en förklaring på spåret.

För även om En julsaga alltså handlar om en girig kapitalist passar Ebenezer Scrooge inte det svenska politiskt korrekta materialistiska sinnelaget. För det första beror hans omvändelse från girigbuk till godhjärtad på övernaturliga väsen och speglar det kristna fräsningstemat. För det andra belyser hans agerande – och speciellt beslutet att höja sekreterarens lön så mycket att Lille Tim kan få den vård han behöver – betydelsen av individuell generositet. Eller annorlunda formulerat: Scrooge visar hur välgörenhet grundad på personlig närhet och kunskap om enskilda behov är överlägsen generella bidrag, opersonliga byråkratier och andra lösningar typiska för kollektiva välfärdssystem typ Sveriges.

Detta må låta som en tråkig och olustigt ideologisk tolkning av en simpel saga. Jag ber dock läsaren betrakta faktumet att stats-TV sedan 1975, istället för En julsaga, varje julafton visar Karl-Bertil Jonssons julafton. För även om denna senare historia äger sin egen oförargliga charm, given av Tage Danielssons oförvitliga humor, är skillnaden i budskap glasklar.

Medan Scrooge efter sin uppenbarelse anpassar sig till den engelska överklassens normer om att skänka pengar till välgörenhet och fira jul med familjen så bryter Karl-Bertil mot den svenska borgerlighetens förment kallare kultur genom att på julafton lämna sin familj och i Robin Hoods anda stjäla fadern Tykos högättade bekantas julklappar och ge dom som till stadens fattiga. Och det är först efter att ha direkt skådat glädjen i ögonen på faderlösa barn och barbröstade glädjeflickor, samt hört från bestulna rikmälingar som byrådirektör H.K. Bergdahl med sin mahognyport och husa att tilltaget är okej som den rike faderns hjärta veknar.

Med denna förhoppningsvis tänkvärda notering vill önskas läsaren God Jul och Gott Nytt År. Och jag uppmanar alla att se Dickens mästerverk!

https://www.youtube.com/watch?v=wuYR2zDB0bE

En av förra veckans största nyheter blev att USA fick hem den kvinnliga basketbollspelaren Brittney Griner. Hon dömdes tidigare i år till nio års arbetsläger i Sibirien efter att ha försökt smuggla in en e-cigarett med cannabisolja till Ryssland. I utbyte fick ryssarna ut Viktor Bout; en ökänd brottsling som suttit elva år i fängelse för vapensmuggling i USA. Att det var Putin som drog det längsta strået är dock helt klart.

https://twitter.com/AGleaks/status/1600982786789494784

Protester kom nämligen direkt om att Biden istället borde ha krävt att få hem Paul Whelan, som är en amerikansk marinkårssoldat som sedan många år, enligt de flesta, felaktigt sitter i ryskt fängelse för spioneri.

https://twitter.com/dailycallout/status/1600898262986547200

Vad gäller den amerikanska ekonomin kom blandade nyheter. Först såg det ljust ut då den rekordhöga inflationen i november bromsade in något. Dagen efter visade det sig dock att prisökningar redan lett till att detaljhandelns försäljning sjunkit kraftigt, varpå börsen dök över 750 punkter. Experterna följer nu därför julhandelns utveckling för att se om nedgången förra månaden var en tillfällig dipp eller början på en ny trend. Om det senare är det dåliga nyheter då även den amerikanska arbetslösheten nästa år väntas börja stiga markant.

Från den politiska världen kan vidare noteras att Republikanernas övertagande av representanthuset kommer medföra viktiga förändringar. I veckan presenterade de bland annat en rapport om att Covid-pandemin kan härstamma från ett kinesiskt militärt virusexperiment. Den nuvarande demokratiska majoriteten har av politiskt korrekta skäl hittills vägrat undersöka detta rykte, men republikanerna lovar nu alltså att titta på saken. Vilket skvallrar om att tonen mot Kina kommer bli hårdare när deras parti tar över i början på januari.

Amerikansk politik blev i veckan därtill rörigare än vanligt då Arizonasenatorn Kyrsten Sinema bestämde sig för att lämna Demokraterna men kommer sitta kvar som vilde.

En gladare nyhet är att ett forskningslaboratorium i Kalifornien verkar ha löst en av de största knutarna rörande fusion. I korthet kan forskare nu slå ihop atomer med hjälp av en laserstråle som kräver mindre energi än den fusionen av atomer producerar. Vilket kommer bli en form av energiproduktion som är motsatsen till traditionell kärnkraft (som slår isär atomer). Och då detta inte skapar någon skadlig strålning eller giftigt avfall kan detta skapa ändlösa mängder av säker och billig energi.

https://twitter.com/Livermore_Lab/status/1602679745287700483

De svenskar som denna vinter sitter och fryser baken av sig kan dock inte hoppas på någon snar lättnad då kommersiell fusionskraft fortfarande ligger minst två, tre decennier framåt i tiden.

Vidare kan noteras att modernt föräldraskap – eller snarare bristen därav – plågar Brevard County, Florida. Bland annat pinas skolorna där av att tonåringar stör undervisningen. Den lokala sheriffen höll därför häromdagen en presskonferens utanför ett fängelse med en varning om att om de ungar som inte skärper kommer att hamna bakom lås och bom.

https://twitter.com/HighImpactFlix/status/1601841011226984448

De flesta som kom till ett föräldramöte några dagar senare nickade instämmande, men det blev som nästan alltid päron av den ryggradslösare sorten som fick rubriker genom att beskriva sheriffens budskap som hemskt och onödigt.

En annan nyhet är att alla Guds kreatur är inte intresserade av julfirande. Exempelvis tröttnade ett par kalvar i Carolina Beach, North Carolina, på att agera statister i en liveföreställning av Jesu födelse i Betlehem så till den grad att de rymde. Och det tog sedan den lokala polisen 16 timmar att fånga in dom.

Från djurfronten meddelas också att en flicka i Los Angeles, Kalifornien, fått de lokala myndighetens tillstånd att hålla en enhörning i föräldrarnas trädgård ”om hon lyckas hitta en.” Tillståndet kom dock i god byråkratisk anda med stränga restriktioner. Djuret måste bland annat hållas så det har garanterat fritt flöde av sol- och månljus och flickan måste polera dess horn minst en gång i månaden med en mjuk trasa. Vad som händer med eventuella regnbågar som enhörningen fjärtar ut är dock oklart. Troligen kommer de att ta om hand av lokala politiker och användas i kommande valrörelser.

Att julen står för dörren märks även även på att Grinchen numera dyker upp lite var som helst. I veckan skådades Dr. Seuss julhatande monster bland annat på Key West, Florida, i form av en utklädd polis som delade ut varningar i form av lökar till bilister som körde för fort förbi en skola.

https://twitter.com/KeyWestCitizen/status/1603434788685332485

Och i Phoenix, Arizona åkte en man dit för att ha kört bil i en samåkningsfilsfil med en uppblåsbar Grinch i passagerarsätet. Polisen där hade dock drabbats av julefrid nog för att bara ge honom en varning, inte böter.

https://www.youtube.com/watch?v=7DXI_5KC5aM

https://twitter.com/StefGrantCEO/status/1601231062637895681

Den senaste tiden har handlat mycket om Elon Musk. Efter att ha först fokuserat på hans avslöjande om att Twitter spelat under täcket med Demokraterna i valrörelser kom dock debatten mer att handla om hur media bemött Hunter Bidens ”laptop from hell”.

Eller snarare, hur många inte talat om den. För samtidigt som vissa har slagit upp nyheten stort har andra försökt tiga ihjäl uppgifterna eller som ABC, CBS och NBC i flera dagar vägrat att ens nämna skandalen. Detta är dock inte så underligt. Likt Twitter gjorde nämligen ”de tre stora” hösten 2020 allt för att skildra de graverade uppgifterna om sexlekar, skumraskaffärer med kinesiska företag och annat som fake news.

https://twitter.com/elonmusk/status/1601668368737906688

Musk klagade också på att New York Times – en tidning med samma anseende i politiska kretsar som Dagens Nyheter i Sverige – inte ens nämnde det inträffade. Vilket heller inte är konstigt. Tidningen har nämligen förvandlats till en partiblaska typ Aftonbladet, och fick för något år sedan bland annat ett Pulitzerpris för artiklar om Trumps kontakter med Putin – som senare visat sig vara helt felaktiga. NYT har därför numera vissa trovärdighetsproblem. Och då Musk sagt att fler avslöjanden är att vänta kan strategin att tiga och hoppas stormen blåser över i längden bli svår att upprätthålla.

Donald Trump levererade i veckan vidare ett uttalande om den amerikanska konstitutionen. Kontentan var att han anser att det fusk han menar skedde borde leda till att presidentvalet 2020 borde göras om. Men då det inte finns något stöd i konstitutionen för omval skulle detta kräva att den helt åsidosattes. Inlägget har därför väckt ont blod inte bara till vänster utan också till höger, där många ser konstitutionen som en helig text. Trump har sedan försökt (bort)förklara sig, men en regel i politiken är ju att den som förklarar sig håller på att förlora. Uttalandet är därför typiskt för den knyckighet som präglat Trumps nya presidentvalskampanj inför 2024, som han inledde för två veckor sedan.

Utanför politiken blåste i veckan kalla vindar.

https://twitter.com/wspd8pio/status/1599535689468874752?s=20&t=sNmMQt6SLAfqk4sYFZ2fVg

Stora delar av västra och mellersta USA har drabbats av snöigt väder. Vilket skapat problem av olika sort, från elavbrott till trafiksvårigheter. Polisen i delstaten Washington på amerikanska västkusten stoppade exempelvis en man som vinglande körde nästan en hel svensk mil längs en väg. Och orsaken visade sig vara att hans framruta var nästan helt täckt med snö som, enligt honom själv, vindrutetorkarna inte var kraftiga nog för att avlägsna. Mannen fick därför böter på drygt 5000 kronor och polisen gick efteråt ut med en uppmaning till allmänheten om att använda snöskrapor på is- och snötäckta bilfönster.

Delar av nordöstra USA har därtill drabbats av emus. Och vi pratar här emu som i australisk jättefågel, inte europeisk valuta. I förra veckan fick myndigheterna i Kalamazoo, Michigan, fånga in en flock av sex sådana på rymmen från en bondgård. I Ohio söder därom dök några dagar senare tre andra upp i Highland County, varav två fångades in men en tredje fortfarande är på fri fot. Och som på beställning dök därefter en tillika herrelös emu upp i Pearson County, North Carolina. De ansvariga har försökt finna ägaren men har såhär långt misslyckats med detta och även denna pippi är alltjämt fågelfri.

https://twitter.com/WNCN/status/1599923006737993728

En annan episod är att brandkåren i Johnston-Grimes, Iowa, fick rycka ut efter att brandlarmet gått på ett dagcenter för hundar. När de kom dit möttes de dock inte av en eldsvåda utan av en ovanligt gladlynt hund som blivit så exalterad av att leka med andra hundar att han hoppat längs väggarna och utlöst brandlarmet av misstag. Brandstationen låter på sin Facebooksida meddela att hunden är förlåten och inte kommer bötfällas för falsklarm.

Avslutningsvis kan meddelas att en golfrunda i Bay St. Louis, Mississippi, slutade med att två spelare blev så upprörda att den ene bet den andre i näsan. Efter att ha flytt brottsplatsen kom förövaren på bättre tankar och överlämnade sig till polisen. Han är riskerar nu dock upp till sju års fängelse för sitt beteende.

Då resultatet av mellanårsvalet den 8 november nu är klart vreds medias intresse i veckan mot andra saker. Som striden mellan de som anser att yttrandefrihet innebär rätten att säga vad man vill även om det stör vissa och de som vill ha begränsningar av vad de kallar hatretorik. Och det är Elon Musk som står i fokus. Han har lovat rulla tillbaka Twitters tidigare dogmatiska linje om vad som får sägas och istället bara förbjuda direkt lagvidriga uttalanden, typ mordhot. Han har också meddelat att han har bevis för att Twitter tidigare avsiktligt gynnat Demokraterna i flera valrörelser.

För detta har Musk fått ömsom vin, ömsom vatten. Och för en gångs skull går debattlinjen delvis på tvärs genom den annars Berlinmursstadiga partilinjen. För även om de flesta som vill ha strängare regler är demokrater välkomnar även många till vänster Musks linje. De inser att regler alltid ytterst baseras på politiska bedömningar av vad som anses rätt och fel, etc. Samt att detta lämnar dörren öppen för att censuren i framtiden, när andra värderingar än dagens blir dominerande, riskeras vändas mot dom själva. Det så kallade kulturkriget fortsätter alltså men längs delvis nya frontlinjer.
Ett par andra nyheter i samma anda kom också i veckan.

Det första är att Disney, vars stöd för politisk korrekta idéer om kön och annat, ställda inför minskade besöks- och tittarsiffror, plötsligt återanställde en gammal VD som inte vill att företaget skall fortsätta ta sådana politiska ställningar.

Det andra var att nyhetsbolaget NBC, efter två års tystnad, erkände att de gjorde fel när de hösten 2020 förklarade uppgifterna om Hunter Bidens famösa ”laptop from hell” som fake news. Datorn innehöll dock inte enbart pikanta filmklipp på den blivande presidentsonen i bara mässingen sniffande kokain med prostituerade utan också bevis för att Joe Biden varit inblandad i sonen skumraskaffärer. Uppgifterna var alltså så grava att de kanske ha avgjort valet till Trumps fördel och beslutet att förneka dem har följaktligen kritiserats hårt.

En nygammal debatt som blommade upp i veckan rör också Demokraternas försök att åtala just Donald Trump. Expresidenten gick bland annat till angrepp på justitieminister Merrick Garland då det visat sig att frugan till Jack Smith, domaren Garland tillsatt för att granska Trump om lika saker, bland annat har producerat en film åt Michelle Obama och donerat pengar till Joe Bidens presidentvalskampanj. Trump beskrev därför Smith som en ”politisk torped” medan justitiedepartementet svarade att det inte finns något att oroa sig för då Smith lovat vara opartisk. Fortsättning lär härom också följa.

På Hawaii bestämde sig vidare Mauna Loa för att vakna. Berget, som är en av världens mest aktiva vulkaner, började efter nästan fyra decenniers dåsande spy ut lava, aska och glödande stenar.

https://twitter.com/justinbroadcast/status/1597704217749499904

För experterna var utbrottet inte överraskande då tecken på ett utbrott började i september, så inga hus eller personer har därför ännu kommit till skada. Lavan hotar dock att skära av öns viktigaste motorväg och om den avviker av från sin nuvarande kurs ner mot Stilla Havet kan bebodda områden hotas.

https://twitter.com/HawaiiScience/status/1597660413402832897

I Tulsa, Oklahoma slutade förra torsdagen ett parti Monopol med en äkta vilda västernskjutning. När en familj överförfriskade spelare bråkade om reglerna och fadern i huset började klå upp en styvson blev de ombedda att göra upp utomhus. Och då den yngre redan fått ett jack i pannan ansåg han det säkrast att ta med sig en pistol. När de kom ut tömde han magasinet i marken runt styvfadern, men då polisen kom till platsen lugnade det hela ned sig. Rapporteringen tiger om de lugnade ner sig berodde på att snutarna lyckades klargöra Monopolreglerna eller något annat.

Avslutningsvis. Websidan Huffington Post inledde häromdagen traditionsenligt sin julbevakning med att lista drygt 50 ovanliga julklappstips. Bland rekommendationerna finns i år en popcornskokare som ser ut som Star Warsroboten R2-D2, en renhornshat för hamstrar och ett brinnande horhus för modelltågslandskap. Då det senare kommer med skalenliga både brandmän och panikslagna glädjeflickor i underkläder kan det nog bli mycket poppis bland nördiga tågentusiaster.

Nyheterna senaste veckan har handlat mycket om efterspelet till mellanårsvalet den 8 november. Då Republikanernas förväntade storslam uteblev, samtidigt som Demokraterna förlorade representanthuset, har båda sidor utropats till segrare och förlorare. Debatter om vad som hände, varför och vems felet är rasar därför och skördar offer.

Bland annat har förlusten av representanthuset fått Demokraternas Nancy Pelosi att, efter fyra decennier, inse att hennes dagar som politisk maktspelare är över. Hon meddelade därför att hon inte kommer att söka någon ny ledarpost efter att hon avgår som talman i januari. Och Pelosis efterträdare, Kevin McCarthy, har samtidigt svettiga dagar. Han har fått mycket skäll för valresultatet men blev ändå nominerad till ny talman. Då Republikanernas majoritet blir så liten att en handfull röster kan avgöra talmansvalet har ett antal ledamöter som svurit på att inte stödja honom medfört trubbel. Vi får här invänta den slutliga omröstningen i januari för att se hur det går i slutändan.

I veckan deklarerade vidare Donald Trump att han ställer upp som presidentkandidat 2024. Beslutet var väntat, men då han stöttat många kandidater som förlorade i mellanårsvalet har hans stjärna börjat beskrivas som dalande. Nu skall man i och för sig aldrig räkna ut Trump, som genom åren visat sig äga en katts förmåga att komma tillbaka från dödliga skador inom både affärer och politik. Det talas emellertid nu öppet bland republikaner om att det bästa vore att Floridas guvernör Ron DeSantis, som vann återval med nästan 60 procent av rösterna, blir kandidat i stället. Han har dock så här långt avböjt att kandidera.

Ett annat ämne som det talats om i veckan är den amerikanska ekonomin. Inflationen är sedan länge hög och i början på nästa år förutspås därtill arbetslösheten stiga. Detta beror på att företagens behov av återanställningar efter covid-19 är uppfyllda och på att fler tvingas söka jobb i takt med att deras a-kassor löper ut. På toppen av detta hotar nu också en strejk som kan lamslå delar av det amerikanska järnvägsnätet, vilket riskerar förvärra ett redan prekärt varuflöde inför julen.

På tal om jul så drabbades nordöstra USA i veckan av snökaos. Och då menar jag kaos. Vissa områden fick nästan två meter blötsnö på några timmar. Folk där uppe är dock vana vid sådant och efter bara ett par dagar fungerar det mesta igen som normalt. Vilket ju kan jämföras med den röra som några ynka centimeter sockerpuder fick på lokaltrafiken i Stockholm. Det verkar som om allt prat om global uppvärmning varje år får stockholmare, SJ och andra att glömma att efter höst kommer vinter…

https://twitter.com/weather_buffalo/status/1594343808925421570

I delstaten New Mexico hotas en art av ökenpadda av utrotning. Deras hud avsöndrar nämligen ett hallucinogent ämne (5-MeO-DMT) som enligt de som vet har så begärliga effekter att folk fångar dem i sådana mängder att de inte hinner fortplanta sig. Vilket kan vara nog så ironiskt. En ivrig grodslickare är boxningslegenden Mike Tyson, som deklarerat att ”grodans roll är att få folk att nå sin maximala potential”. Och då han är känd för sin glupska sexuella aptit är kanske ökat libido en sådan effekt?

Till sist kan meddelas att någon i veckan på en auktion betalade närmare 2,2 miljoner kronor för Applegurun Steve Jobs gamla sandaler. Detta slog ett tidigare rekord för högsta pris någonsin betalt för utnötta sandaler som stått sig sedan 1970-talet. Priset var dock modest i jämförelse med de dryga 16 miljoner kronor någon annan betalade för Jobs exemplar av den första Appledatorn.

https://twitter.com/cappolyon/status/1594082488640761857

November 21 Anders: Det tog nästan två veckor, men nu kan vi analysera resultatet. Den största överraskningen var att Demokraterna lyckades undvika en storförlust. De förlorade visserligen majoriteten i representanthuset men lyckades hålla senaten. Förlusterna blev alltså mycket mindre än vad de flesta förutspådde (och om de lyckas vinna en run off i Georgia om ett par veckor kan de till och med vinna ett mandat i senaten).

Vidare kan dock sägas att även om Republikanernas majoritet i representanthuset blir liten – som det ser ut nu 222 mandat – förändras den politiska kartan i USA nästa år drastiskt. Exakt hur återstår att se, men ett antal saker kan sägas redan nu…

För det första: president Biden kommer inte längre att få igenom några viktigare beslut. Nu är det i och för sig inte ovanligt att presidenters parti förlorar mellanårsval. Många brukar dock inte förlora majoriteterna förrän under sin andra mandatperiod och Biden kommer nu tvingas kompromissa med Republikanerna, vilket kommer bli svårt då han sedan 2020 valt att driva en radikal agenda.

För det andra: USA kommer bli ett politiskt, ideologiskt och kulturellt ännu djupare splittrat land. Demokraterna och Republikanerna står redan sedan länge på olika sidor i praktiken varenda viktig fråga och maktdelningen i Washington DC kommer nu att accentuera dessa skillnader och göra debatten än hårdare. Vallokalundersökningar visar därtill att medan folk som i år röstade på Republikanerna gjorde så beroende på ekonomiska problem, hög brottslighet och motstånd mot WOKE röstade den andra halvan av befolkningen på Demokraterna för att de vill ha liberala abortregler, större miljösatsningar och andra ”mjuka” frågor. Det vill säga, folk är inte längre överens ens om vilka frågor som är viktigast.

För det tredje: Republikanerna fortsätter sina inbrytningar hos minoritetsgrupper. De gick framåt inte minst bland latinos i delstater som Texas och Florida och lyckades i den sistnämnda staten till och med vinna Miami-Dade; ett county (kommun) som inte röstat republikanskt på decennier. Anledningen till detta anses bero på att latinos är katoliker och att de därför stöts bort av demokraters aktiva stöd för bland annat aborter och transgenderfrågor. Många av dom har också nu bott i USA i flera generationer och attraheras därför inte längre av demokraternas invandrarvänliga politik.

För det fjärde: valkvällens stora förlorare blev Donald Trump. Sedan 2020 har han fortsatt framträda som Republikanernas ledare och allt han sagt och gjort pekat mot att han skulle ställa upp igen 2024. Vilket han en vecka efter valet också lät meddela att han nu gör. Det usla resultatet, inte minst för många kandidater Trump gav sitt aktiva stöd, har dock försvagat hans ställning och många republikaner undrar nu om Floridas guvernör Ron DeSantis, som vann återval med hela 60 procent av rösterna, kommer utmana Trump om att bli presidentkandidat.

Slutligen, jämfört med det faktiska resultatet framstår undertecknads valprognos från en månad sedan sedan inte som respektingivande. Kortfattat: jag likt många andra  överskattade de republikanska framgångarna, speciellt i senaten. Likt många andra kommer jag också nu härför att ta ett steg tillbaka, göra en djupdykning i siffrorna och se vad jag kan lära mig av årets val för att göra en bättre prognos nästa gång.

09.15 Filip: Ställningen just nu är som följer.

Senaten: 48 D mot 48 R. Fyra mandat kvar, det kan således bli 50 mot 50 igen, då får vice president Kamala Harris utslagsrösten.

Representanthuset: 168 D mot 198 R.

Ingen av kamrarna kongressen är alltså fortfarande inte avgjorda.

07.32 Anders: Efter en nagelbitare i Pennsylvania har senatsvalet där avgjorts till demokraten Fettermans fördel. Det innebär, om republikanerna lyckas knipa ett sista mandat i Nevada, att majoriteten kommer avgöras i en så kallad run off i Georgia den 6 december. Om republikanen Walker lyckas segra där kommer hans parti att vinna en majoritet, 51 mot 49. Men, det kan alltså lika gärna bli status quo, det vill säga 50/50 som det idag. Och i så fall kommer vicepresidenten Kamala Harrs fortsätta att få kasta avgörande utslagsröster i många omröstningar.

05.27 Anders: Michigans demokratiska guvernör Withmer förklarades just vinnare mot Dixon. Siffror från Detroitområdet verkar ha gått hennes väg så starkt att AP vågar ge henne segern trots att många röster ännu inte räknats. New Yorks likaledes demokratiska guvernör Kathy Hochul har också segrat i sin återvalskampanj.

05.10 Anders: Den demokratiska guvernören Gretchen Whitmer, som gjorde sig känd för några av USA: s hårdaste nedstängningar under Covid-19 pandemin, leder just nu mot sin republikanska motståndare Tudor Dixon. Bara drygt 30 % av rösterna har dock räknats och traditionellt brukar republikanska kandidater gå starkt mot slutet av rösträkningen.

05.08 Anders: I New Hampshire vinnerden demokratiska senatorn Maggie Hassan återval. Republikanerna hade hoppats att deras kandidat Don Bolduc skulle lyckas knipa platsen, men den Trumpstödde kandidaten misslyckades alltså. Han är den förste av den förre presidentens favoriter i olika senatsval som förlorat men de kan bli fler senare i natt.

04.00 Anders I det uppmärksammade senatsvalet i Georgia leder just nu republikanen Walker över demokraten Warnock med en dryg procent. Då ett par andra kandidater samlar omkring 3–4 % når dock ingen av dem 50-procentstrecket, vilket innebär att de kan tvingas till en ny valomgång i december. I det likaledes omtalade senatsvalet i Pennsylvania mellan demokraten Fetterman och republikanen Oz är läget där omvända, med Fetterman i liten ledning. Dessa två race kommer troligen avgöra vem som skall styra senaten de kommande två åren.

03.46 Filip: Alexandria Ocasio-Cortez blir omvald i New Yorks fjortonde kongressdistrikt. Det blir hennes tredje mandatperiod. Under de första två har hon gjort sig känd i media, som ledare för progressiva demokrater och del i ”The Squad”, med tre andra kongressledamöter.

03.37 Anders: I takt med att rösterna strömmar in från olika delar av landet börjar ett mönster bli klart: att Republikanerna går mycket bra i val till representanthuset men har problem i senatsvalen. Detta beror delvis på att poströster, som traditionellt gynnar Demokraterna, på många ställen räknas först. Vi får dock vänta och se om de som röstat i vallokaler idag har röstat republikanskt nog för att väga upp demokraternas försprång.

03.22 Filip: Chuck Shumer vinner en femte raka mandatperiod. Han blir nu den New York-bon med längst tid i senaten genom historien. Det tidigare rekordet innehades av Patrick Moynihan.

Republikanerna vinner tre mandat till i senaten. Jerry Moran, Kansas, John Hoeven, North Dakota och John Thune, South Dakota.

03.00 Filip: Och där stängde vallokalerna i ytterligare elva delstater. Arizona, Colorado, Iowa, Louisiana, Michigan, Minnesota, New Mexico, New York, Texas, och Wyoming.

02.55 Filip: Sarah Huckabee Sanders blir ny guvernör i Arkensas. Hon blir den första kvinnan på posten, som även hennes far Mike Huckabee innehaft.

https://twitter.com/FoxNews/status/1590158251835867136

02.36 Filip: Richard Blumenthal, Connecticut och Tammy Duckworth, Illinois, bli omvalda till senaten. Båda är demokrater.

02.09 Anders: Floridas guvernör Ron DeSantis omvald med nästan 60% av rösterna, mer än vad mätningarna visade på. Han är därmed nu det republikanska partiets mäktigaste figur (efter Donald Trump)…

02.00 Filip: Nu har vallokalerna stängt i ytterligare 18 delstater. Alabama, Connecticut, Delaware, Florida, Illinois, Kansas, Maine, Maryland, Massachusetts, Mississippi, Missouri, New Hampshire, New Jersey, Oklahoma, Pennsylvania, Rhode Island, South Dakota och Tennessee.

01.55 Filip: En vallokalsundersökning av CBS News i Pennsylvania visar att abortfrågan är den viktigaste för väljarna där. 36 procent ansåg det, 28 tyckte inflationen var viktigast och elva kriminaliteten. På ett nationellt plan inför valet har inflationen och ekonomin varit de viktigaste frågorna för väljarna.

01.25 Anders: Siffror från Miamiområdet i Florida tyder på storseger för sittande guvernören Ron DeSantis och senator Marco Rubio, båda republikaner. De leder just nu, med drygt 70% av rösterna räknade, med runt 55 % av rösterna i ett county som inte har röstat republikanskt på närmare hundra år. Detta tyder på att Republikanernas framryckning bland spansktalande latinos, som syntes redan 2016 och 2020, fortsätter.

01.20 Filip: Fox News Decision Desk deklarerar att följande val kan slås fast:

Henry McMaster (R) blir omvald för en andra mandatperiod som guvernör i South Carolina.

Tim Scott och Rand Paul blir återvalda som senatorer för South Carolina respektive Kentucky. Även Todd Young blir omvald, i Indiana. Samtliga tre är republikaner.

I Vermont blir demokraten Peter Welch ny senator, efter att partikollegan Patrick Leahy gått i pension.

I det icke-röstande territoriet Guam blir republikanen James Moylan vald till representanthuset. Den första från partiet på nära 30 år.

00.48 Anders: Enligt FoxNews vallokalundersökning anser 61 % av väljarna att president Joe Biden har misskött ekonomin, 55 % energifrågorna, och 60 % att säkra gränsen mot Mexiko. Dessa tre är också enligt många andra undersökningar bland de viktigaste frågorna för de flesta väljare.

00.45 Filip: Liberala tidningen The New York Times verkar inställda på nederlag. Man delar med sig av fem sätt att lindra stressen under valnatten. Man kan till exempel doppa ansiktet i ett kar med iskallt vatten i 15 till 30 sekunder. Att någon då skulle vakna till, komma till insikt och ångra sin röst, är inget som nämns.

https://twitter.com/nytimes/status/1590118240654696449

00.30 Filip: The Young Turks är en nyhetskanal på Youtube som står till vänster om Demokraternas mittfåra. Enligt Cenk Uygur som är programledare kan man inte sända just nu, eftersom strömmen gått i Los Angeles.

https://twitter.com/cenkuygur/status/1590118248884101120

00.20 Filip: Enligt en vallokalsundersökning av CBS News vill hela 66 procent inte se Joe Biden ställa upp för omval 2024. Undersökningen tar inte med vad poströstandes tycker, utan bara folk på plats vid vallokalerna, vilket kan vrida resultatet något åt republikansk favör.

00.00 Anders Redan före vallokalerna stängt är det i princip klart att Republikanerna kommer vinna majoriteten inte bara i representanthuset utan också Kongressens överhus, senaten. Och ett tecken om vart partiet är på väg är det redan i dag talas om att Mitch McConnell, senator från Kentucky, troligen kommer att utmanas om posten som majoritetsledare av Floridasenatorn Rick Scott. Den senare valdes till Senaten 2018 och tillhör Trumps ”America First” falang, som bland annat är emot utländska krigsoperationer och ofördelaktiga handelsavtal. McConnell å sin sida representerar den äldre grupp republikaner som hade sin storhetstid under George W. Bushs på 2000-talet. Om Scott kniper posten som majoritetsledare innebär det alltså att det republikanska partiet tar ytterligare ett steg bort från den linje inom handels- och utrikespolitiken som partiet stått för i decennier.

23.50 Filip: En domare i Luzerne County, Pennsylvania, beordrar vallokalerna att vara öppna till 22.00 amerikansk tid (04.00 svensk). Det är två timmar längre än planerat. Anledningen är att pappret i valmaskinerna tagit slut, vilket bryter mot väljarnas rätt att hinna rösta. Delstaten är sedan tidigare viktig för utgången i valet.

I delstaten ställs Mehmet Oz och John Fetterman mot varandra i en kamp om en plats i senaten, en medialt uppmärksammad tvekamp. Fetterman är 206 centimeter lång och har dragits med hälsoproblem, i maj fick han en stroke och sedan en pacemaker inopererad. Han använder sig av textning för att helt kunna förstå vad någon säger. Oz är en kirurg som blivit känd genom en karriär på tv. Han är född i USA men medborgare i Turkiet, ett land han gjorde 60 dagars militärtjänst i 1980.

23.11 Filip: Ex-presidenten Donald Trump och hans fru Melania röstade i sitt hemdistrikt i Palm Beach, Florida.

https://twitter.com/MELANIATRUMP/status/1590087133456666624

Enligt Breitbart kostar Melanias klänning 19 000 kronor och är av märket Alexander McQueen. Skorna med stilettklackar från Christian Louboutin som går loss på 8 000 kronor. Solglasögonen är av märket Saint Laurent och kostar 2 300 kronor. Dressed for success, helt enkelt.

23.06 Filip: Demokraterna har lagt mest pengar på abortfrågan, av alla frågor i sina valkampanjer. Totalt 1,32 miljarder har man spenderat, som blev glödhet efter att Roe v. Wade togs upp igen av Högsta domstolen tidigare i våras. Abortfrågan ligger nu hos delstaterna, vilket har gjort den viktig för en del kandidater.

Man har som jämförelse lagt 1,4 miljarder på frågan om brott och 310 miljoner på frågan om inflationen.

22.35 Filip: Slaveriet avskaffades 1865 genom konstitutionens trettonde tillägg. Samtidigt finns det kvar i en form av påtvingat arbete för fångar dömda för brott, ett kryphål i lagen om man så vill. Nu röstar fem delstater om att avskaffa detta, Tennessee, Louisiana, Oregon, Alabama och Vermont. I praktiken handlar det alltså om att ändra språket i delstatslagarna, då det för vissa uppfattas stötande.

22.17 Anders: En svala gör ingen sommar. Ett team från nyhetskanalen CBS kan dock ha snubblat över ett järtecken när de i morse åkte runt mellan områden i Florida som för två år sedan röstade för president Joe Biden, men inte lyckades hitta en enda väljare som i år kommer rösta på Demokraternas guvernörskandidat Charlie Crist. Han är en före detta republikan som var guvernör i början på 2000-talet men bytte parti när han inte fick bli senator och i år försöker återta sitt gamla jobb. Han ligger dock efter sittande guvernören Ron DeSantis (R) i opinionsmätningarna och om CBS: s reportrar misslyckande att finna Cristväljare förspeglar kvällens resultat kommer han att förlora stort. Vallokalerna i Florida stänger klockan 19 lokal tid (01.00 svensk tid) och om DeSantis vinner klart blir det en bekräftelse på att Florida, som på senare år rört sig högerut, inte längre bör räknas som så kallad swingstate, vilket i sin tur kommer få stor betydelse för presidentvalet 2024.

21.50 Filip: Demokraten Gretchen Whitmer är guvernör i Michigan och ställs i omvalet mot republikanen Tudor Dixon. Nu på valdagen har Whitmer släppt en kort video på TikTok där hon talar sig varm för en blocköverskridande skattesänkning. Speciellt skulle "personer som menstruerar" tjäna på detta, runt 48 000 kronor (4 800 dollar) under sin livstid, som går till bindor och liknande.

Man kan spekulera i hur folkligt förankrat det är att inte erkänna kvinnor som de enda som menstruerar. Att uttalandet fått mycket uppmärksamhet i media kan man dock konstatera.

21.45 Anders: När vallokalerna i morse öppnade i Arizona fungerade 20 procent av de elektroniska röstningsmaskinerna i delstatens befolkningsmässigt största kommun Maricopa inte som de skulle. Då just denna kommun var ett fokus för Donald Trumps anklagelser om valfusk 2020 har därför vissa republikaner under dagen varnat för att något skumt ånyo är på gång. Kommunen har dock meddelat att de jobbar med att lösa problemen och än så länge har inga anklagelser om fusk rapporterats.

21.20 Filip: Fox News skriver att vissa resultat i jättedelstaten Kalifornien kan komma att dröja. Detta på grund av tidigare nämnda poströstning. Vem som blir borgmästare i Los Angeles är ett sådant resultat, där Karen Bass och oberoende Rick Caruso ställs mot varandra. Båda tillhör det Demokratiska partiet. Vissa distrikt till valet till representanthuset blir nagelbitare, men vi kan få vänta dagar eller veckor på det slutgiltiga resultatet.

20.53 Anders: God eftermiddag från Florida. Valdagen här bjuder på mulet väder och regnskurar. Valdeltagandet rapporteras dock vara högt och viss dramatik erbjuds redan före vallokalerna stängt. Den federala regeringen meddelade i går att de vill sända valobservatörer till tre counties (kommuner) på östkusten kring Miami, men delstatens guvernör Ron DeSantis (R) lät i morse meddela att de inte får tillträde till vallokalerna där. Floridas vallag förbjuder nämligen alla förutom lokala valförrättare och väljare att vistas i vallokalerna under valdagen. Att två av de tre dessutom är traditionellt djupt blåa (demokratiska) counties har sporrat visst konspiratoriskt tjatter om att de är där för att se till att folk röstar ”rätt” men det finns inga hårda bevis för detta. Om något mer framkommer meddelar jag det här.

20.00 Filip: Då smyger vi igång med valbevakningen. De första vallokalerna stänger klockan 00.00 svensk tid. Det handlar om den östra delen av USA, med delstater som New York, Georgia och Florida. Reglerna för valförrättande skiljer sig dock åt från stat till stat, och rösträkningen kan ta olika lång tid.

Översikt

Vallokalerna håller generellt sett öppet tolv timmar under valdagen, många mellan sju och 19. På grund av tidsskillnaderna inom USA kommer det ta fram till på onsdagsmorgonen svensk tid innan resultat kommit in från alla delstater. De första rapporterna beräknas komma in klockan ett på natten, svensk tid, från östkusten. När rösterna från mellanvästern börjar komma in ett par timmar senare kan det eventuellt utropas seger för republikanerna, som spås gå bra i valet.

Förtidsröstningen har pågått i många delstater under de senaste veckorna. Fler än 40 miljoner röster har redan lagts via posten. Demokrater röstar oftare via post, kan bli försprång i början av rösträkningen när siffrorna presenteras. Det omvända kan också ske, beroende på vilka distrikt som först rapporteras in.

I sju delstater plus District of Columbia kan man poströsta och sedan även rösta i vallokal, både i förtidsröstning och på valdagen. I 16 delstater krävs godkänd anledning för att rösta via post.

Under valdagen väljs 34 av 100 platser i senaten. Alla i representanthuset väljs om, 435, och 5 av 6 platser som inte får rösta. Dessutom guvernörsval i 36 stater och tre territorier, samt en mängd mindre lokalval om till exempel borgmästare och åklagare.

För att Republikanerna ska ta över majoriteten och styret i Representanthuset krävs fem extra mandat. I Senaten krävs det ett till mandat.

Ett fåtal delstater har sagt att det kan ta dagar att räkna alla röster. Pennsylvania är en sådan. Vi kan alltså få se Republikanerna som segrare tidigt under valnatten, men även ett långdraget förlopp.

Senaten

I sex delstater avgår en republikan, i en delstat en demokrat. I övriga är det kandidater som vill försvara sitt mandat, mot utmanare. För närvarande är det 50 republikaner, 48 demokrater och två oberoende i senaten. De två oberoende går till val tillsammans med Demokraterna. 14 av Demokraternas och 20 av Republikanernas mandat är valbara.

Chuck Shumer (D) är majoritetens ledare och Mitch McConnell (R) minoritetens.

Delstater som högst sannolikt vinns av republikanerna: Alabama, Alaska, Arkansas, Idaho, Indiana, Kansas, Kentucky, Louisiana, Missouri, North Dakota, Oklahoma x2, South Carolina och South Dakota.

Motsvarande för demokraterna är: Kalifornien, Connecticut, Hawaii, Illinois, Maryland, New York, Oregon och Vermont.

Delstater där det är högst osäkert vem som vinner är: Arizona, Georgia, Nevada, Wisconsin och Pennsylvania.

Representanthuset

Samtliga 435 platser väljs om. Dessutom fem av sex mandat som inte har rösträtt, endast Puerto Rico står utanför. Talman är Nancy Pelosi och Kevin McCarthy är oppositionens ledare.

30 demokrater och 20 republikaner avgår, varav en på en icke-röstande plats. Sex demokrater och åtta republikaner har inför valet förlorat sina distrikt till utmanare från sitt parti.

Den nuvarande majoriteten tillhör Demokraterna med 222 mandat. Republikanerna har 212. Ett mandat står tomt då Jackie Walorski avled i augusti, hon var republikan invald i Indianas andra distrikt.

Republikanernas kampanjkommitté har specialfokus på 85 distrikt, och Demokraternas motsvarighet DCCC fokuserar på 25 distrikt. Det är distrikt där den sittande representanten kan vara möjlig att vinna över, eller liknande. Till exempel Connecticut 5, där det är extremt jämt mellan Jahana Hayes (D) och utmanaren George Logan (R) i opinionsmätningarna.

Heta frågor

Joe Biden manöverutrymme minskar betydligt om hela kongressen styrs av Republikanerna. Ingen president vill enbart driva igenom politik som är blocköverskridande.

Stämningen har på sina håll varit upptrissad och stora delar av de politiska blocken ogillar den andra sidan starkt. Polariseringen har bara ökat sedan Donald Trump tillträdde och sedermera förlorade mot Joe Biden 2020.

Blir det en republikansk storseger kan det leda till våldsamheter om vänstergrupper tar till gatorna för att protestera mot valresultatet.

De största frågorna inför valet är ekonomi, abort, kriminalitet och skjutningar, demokrati, utbildning, klimatförändringar, invandring, studielån och kriget i Ukraina.

När det gäller abort så blev frågan väldigt het efter att Högsta domstolen ogiltigförklarat Roe v. Wade, och att delstaterna nu har bestämmanderätt. I minst fem delstater är abort en huvudfråga i valet, Kentucky, Michigan, Kalifornien, Vermont och Montana.

När det kommer till kriminalitet och skjutningar är många demokrater förespråkare av striktare vapenlagar. Republikanerna skyller den ökande kriminaliteten på president Biden och på delstatsnivå finns det exempel där polisen fått mindre resurser.

Skolfrågor är ett annat hett ämne, där många republikaner vill se ett större föräldrainflytande över undervisningen. Det kommer då läroplanen till allt större grad sexualiserats och att sexuella minoriteters särintressen tagit överhanden. Demokraterna vill att undervisningen ska kvarstå och att den är ett skydd för HBTQ-personer.

Invandringen är också en viktig fråga, med ett fortsatt stort inflöde av människor från gränsen mot Mexiko. Floridas guvernör Ron DeSantis skickade immigranter direkt till överklassamhället Marthas Vineyard i Massachussetts, något som fick stor uppmärksamhet i media.

För en djupare analys, läs vår artikelserie av Anders W. Edvardsson. Del 1 , Del 2 and Del 3 .

Tisdagen den 8 november går USA till val. I vågskålen ligger vilket parti som skall styra Kongressen och hur mycket makt president Joe Biden kommer att ha de kommande åren, plus vem som skall styra en hel rad delstater. Vår USA-korrespondent kommer i fyra artiklar därför att berätta allt du behöver veta, samt analysera slutresultatet. Denna tredje del handlar om viktiga förändringar i partisympatier.

Då det amerikanska samhället blev fritt från indelningar i adel, präster, borgare och bönder blev landets politiska partier inte klass- utan idébaserade; grupper som mest hade det gemensamt att de tyckte mindre olika än de som tillhörde det andra partiet. Den första partiuppdelningen i federalister och antifederalister handlade om hur mycket makt den federala regeringen skulle ha. Demokraterna bildades sedan 1828 av folk som bland annat stödde geografisk expansion, en agrar ekonomi och rätt för delstater att ha slaveri. Och Republikanerna bildades 1854 av grupper som bland annat var emot slaveri men för importtullar som stöd för inhemska industrier.

Partiernas sammansättning har också skiftat genom åren. Medan Demokraterna från början bestod av plantageägare, bönder och sydstatare blev Republikanerna en koalition av industrialister, arbetare, medelklass, jordbrukare och – efter inbördeskriget 1861–65 – före detta slavar. Under stora depressionen på 1930-talet blev Demokraterna sedan en komplex förening av bland annat liberal överklass, vita arbetare, judar, invandrare och sydstatsrasister. De sista förblev länge partiets största väljargrupp, men med medborgarrättsrörelsen på 60-talet ersattes de av svarta när dessa i utbyte mot löften om politisk makt och ekonomiska fördelar övergav ”Lincolns parti”.

Modern amerikansk politik har härför fokuserat på Demokraternas ”superkoalition”. Eller snarare på hur väl Republikanerna lyckats ta väljare från den. När de misslyckats med detta har demokrater styrt både Vita huset och Kongressen. Och bara riktigt populära republikanska presidentkandidater har lyckats bryta det maktmonopolet: Eisenhower på 1950-talet, Nixon på 1970-talet och Reagan på 1980-talet. Och då Demokraterna samtidigt efter 1932 (med två korta undantag) styrde minst en av Kongressens kamrar kom USA inte att styras helt av republikaner förrän 2001, när George W. Bush tillträdde med republikanska majoriteter i både representanthuset och senaten.

Efter att vita i södern började överge Demokraterna på 1960-talet har vidare deras position försvagats, framförallt när miljontals ”Reagandemokrater” och ”Trumpdemokrater”– i båda fallen mest fattiga och vita arbetare – röstat republikanskt. Tills nyligen har Demokraterna dock lyckats ersätta dessa förluster med nya väljargrupper som storstadsbor, kvinnor, akademiker och – framförallt – invandrare från Latinamerika. Och då invandringen från Mexiko och andra latinska länder länge varit rekordstor har statsvetare pratat om att Demokraterna håller på att knåpa ihop en ny supermajoritet, en ”majoritet av minoriteter”. Denna profetia ansågs också bevisad när republikanen Mitt Romney förlorade stort mot Barack Obama 2012 inte minst för att han fick rekordlågt med röster från svarta och latinos.

När Donald Trump i valrörelsen 2016 krävde en restriktivare invandringspolitik ansåg också ”alla” att Demokraterna nu skulle vinna och inneha makten i Washington DC för överskådlig framtid. Men, ingen teori är starkare än sin svagaste länk. Denna förmodan byggde på att svarta, latinos, homosexuella och andra minoritetsgrupper skulle fortsätta rösta överväldigande demokratiskt, men på senare år har detta antagande visat sig vara fel.

Folk med rötter i Latinamerika är numera USA:s största minoritet och i takt med att de börjat se sig som amerikaner och inte invandrare har de brytt sig mer om skatter, skolor, bidrag och andra, vanliga frågor. Många har som troende katoliker dessutom skrämts av Demokraternas radikala abortpolitik och idéer om transsexualitet, barns rätt att byta kön och liknande. Latinos har därför börjat sprida sig på vänster–höger-skalan mer som amerikanarna i gemen, det vill säga omkring 50/50.

Att fler latinos röster republikanskt är givetvis ett problem i sig för Demokraterna. Och än allvarligare är att de tenderar bo i delstater som måste vinnas för att ta Vita huset som New York, Illinois, Kalifornien, Arizona, Texas, och Florida. Och även om det fram tills nu inte skett någon större förändring i de tre första överger latinos i södern nu Demokraterna i rask takt. Tidigare i år vann Mayra Flores, en republikanska född i Mexiko, ett fyllnadsval till Kongressen i Texas i ett område som röstat demokratiskt i generationer. Och Florida räknas inte längre ens som en vågmästarstat för att så många latinos numera röstar republikanskt. Svängningen bland latinos minskar därför chanserna för Demokraterna inte bara att vinna Kongressen utan också framförallt Vita huset.

Liknande rörelser, om än så länge i mindre skala, märks också bland svarta och den mindre men ändå viktiga väljargruppen asiatiska invandrare. Och problemet för Demokraterna är här liknande, att många svarta bor i delstater som är viktiga för att vinna presidentposten. Republikanerna har på senare tid också lyckats föra fram en rad färgstarka minoritetskandidater, vilket i sin tur attraherar ännu fler väljare. Förutom redan nämnda Flores kan bland latinos nämnas senatorn Ted Cruz och före detta ordföranden för American Conservative Union Al Cárdenas. Och bland välkända svarta republikaner finns presidentkandidaten Ben Carson, senatorn Tim Scott och debattören Candace Owens.

Avslutningsvis skall sägas att de flesta latinos och svarta fortfarande röstar demokratiskt. I presidentvalet 2020 fick Trump bara 26 procent totalt av alla minoritetsröster. Detta var dock den högsta siffran för en republikansk president sedan 1960-talet och bland latinos var siffran mycket högre, närmare 40 procent. Mellanårsvalet på tisdag – och i förlängningen presidentvalet 2024 – kommer därför att visa om denna trend fortsätter. Om så sker kommer amerikansk politik att bli än mer spännande än den redan är. Och framtida val att bli om möjligt bli än jämnare.

Läs också del 1 och del 2 om mellanårsvalet.

Tisdagen den 8 november går USA till val. I vågskålen ligger vilket parti som skall styra Kongressen och hur mycket makt president Joe Biden kommer att ha de kommande åren, plus vem som skall styra en hel rad delstater. Vår USA-korrespondent kommer i fyra artiklar därför att berätta allt du behöver veta, samt analysera slutresultatet. Denna andra del synar det politiska våldet i USA.

I förra veckan gick en kampanjarbetare för den republikanske senatorn Marco Rubio och delade ut flygblad i en förort till Miami, Florida, när han blev stoppad av en man som sa att sådana som han inte fick dela ut propaganda i ”hans” bostadsområden. För att undvika konfrontation gick kampanjarbeten därifrån men mannen och två, tre till hann ifatt och slog honom så blodig att en ambulans fick kallas till platsen. Och häromdagen bröt sig en vettvilling in i den demokratiska talmannen Nancy Pelosis hem i San Francisco, Kalifornien, och började klappa på hennes mans huvud med en hammare.

Då amerikansk kultur i jämförelse med Väst- och Nordeuropa är något hetsig har visst politiskt våld alltid förekommit. Landet föddes i revolt mot det brittiska styret. På 1800-talet slog ibland Kongressledamöter varandra på käften. Inbördeskriget 1861–65 krävde en halv miljon döda. Decennierna kring 1900 märktes av Ku Klux Klan, våldsamma strejker och anarkistiska attacker som bland annat ledde till president William McKinleys död. På 1960-talet skedde upplopp i samband med medborgarrättsrörelsen och protester mot Vietnamkriget. Och på 80-talet attacker mot abortkliniker.

Men, då amerikanerna samtidigt är stolta över rollen som världens första moderna demokrati och har en tradition att låta polisen slå ner hårt på alla former av bus har andelen döda (med undantag för frihets- och inbördeskrigen) varit relativt få. Som exempel uppskattas antalet döda under andra halvan av 60-talet till under 40, vilket givet det rekordstora antalet upplopp får anses modest. Viktigt är också att alla från höger till vänster, hög som låg, länge tog absolut avstånd från våldsverkare oberoende av deras politiska ideal. Men, i dag slirar vissa när det gäller att fördöma politiska våldshandlingar. Och inför årets mellanårsval har politiskt våld alltså blivit allt vanligare.

Exakt när denna senare utveckling började är svårt att säga. När det moderna politiska våldet började på 1990-talet med antiglobaliseringsrörelsen och Antifa, motsvarigheten till svenska Afa, tog de flesta fortfarande avstånd. I början av 2000-talet började sedan förstående omdömen från många, journalister och andra att smyga sig in. Och sedan ett decennium är stöd för Black Lives Matter, som ansvarar för såväl upplopp och skadegörelse som dussintals dödsfall, norm till vänster och personer till höger är ibland också farligt vaga i sina fördömanden. Som när Donald Trump 2017 efter ett upplopp i Charlottesville, Virginia, som ledde till ett dödsfall, sa att det fanns bra människor på båda sidor.

Olika förklaringar för denna utveckling har förts fram. Långsiktigt är det dock klart ökade ideologiska skillnader och partipolarisering som är drivande. Sedan 1960-talet, då Demokraterna började gå vänsterut och Republikanerna blev mer konservativa, anklagar politiker allt oftare varandra för att vara extrema. Vilket i sin tur fått miljoner amerikaner att se varandra som potentiella fanatiker. På 90-talet blev denna psykologi tydlig när folk börjande undvika att gifta sig över partigränserna. Och i dag betraktar cirka 40 procent av amerikanerna det andra partiets anhängare som hot. Ja, en icke oväsentlig andel anser till och med att motståndarna inte bara idioter utan beter sig som djur.

Politiker är alltså grundansvariga för dagens laddade situation. Fast de är inte ensamma. I USA finns en vänster och en höger nyhets- och mediesfär som också bidrar till polariseringen. Och internet är en annan orsak till att hat och konspirationsteorier frodas då människor kan isolera sig och bara lyssna på information de vill höra. Därtill har Facebook, Youtube och andras försök att censurera vad de anser vara fel bara gjort saken värre. För då flera av dessa plattformar har tydliga vänsterprofiler har ingreppen bara ökat misstänksamheten och polariseringen. En annan orsak till dagens infekterade politiska klimat i USA är den så kallade cancelkulturen inom kultur- och universitetsvärlden, som leder till att professorer och studenter med icke politiskt korrekta åsikter sparkas ut.

Med mindre än en vecka kvar till mellanårsvalet drar amerikanerna härför nu ett djupt kollektivt andetag och hoppas att inga fler vansinnesdåd sker. Fast inte ens detta skulle innebära att faran för våld är över. Då Republikanerna ser ut att gå mot en storseger finns nämligen risken att besvikna vänstergrupper nästa vecka kommer ta till gatorna för att protestera mot resultatet. Vi kan därför snart få anledning att komma tillbaka till ämnet politiskt våld i USA.

Husmarknaden är en god indikator för den amerikanska ekonomins hälsa. Och det är uppenbart att de hårda tiderna nu har nått bostadsmarknaden. Efter att normalräntan för ett huslån sedan januari mer än fördubblats från tre till sju procent föll huspriserna i september med 1,5 procent och uppskattningen av antalet sålda hus (vid sidan av nyproduktion) under 2022 skrevs ner till 4,7 miljoner.

Detta är den sämsta utvecklingen på tio år och nedgången förväntas fortsätta. En positiv effekt av de ekonomiska bekymren är att amerikanska skatteverket IRS i veckan, på grund av rekordhög inflation, justerade upp storleken på diverse skatteavdrag för 2023.

En annan trend som rapporterades är att antalet amerikaner som sökte grundutbildningar på universitet förra året sjönk med 1,1 procent. De optimistiska säger att det bara är en fortsättning på den nedgång av antalet studenter som inträffade under Covid. De mer cyniskt lagda påpekar dock att nedgången började redan 2012, alltså långt före pandemin, och de tror att den indikerar en historisk brytpunkt. Många ungdomar köper också som det verkar inte längre att man måste gå på universitet för att klara sig i livet. Många har börjat notera att de kan tjäna mer pengar som rörmokare än genusvetare.

Det så kallade plattformskriget eskalerade i veckan då artisten Ye, tidigare känd som Kanye West, blev så upprörd över att bli avstängt från Twitter och Instagram att han köpte alternativplattformen Parler. Ye ansluter sig därmed till Elon Musk och Donald Trump, som båda köpt eller startat sociala plattformar för att undgå vad de anser är orättfärdig censur och avstängningar. Musk har för övrigt i veckan också som det verkar slutfört sina förhandlingar om att köpa Twitter – och lovat avskeda 75 procent av personalen som han anser vara alltför politiskt vänsterskruvad.

Vidare kom nyheten att Nichelle Nichols, som spelade Nyota Uhura i den första Stark Trekserien, kommer att resa dit ingen kvinna har rest förut. Efter att den folkkära skådespelskan dog härförleden har det bestämts av en del av hennes aska kommer att skjutas ut i yttre rymden. Med på resan kommer också att vara aska från bland annat seriens skapare Gene Roddenberry och skådespelaren James Doohan som spelade Montgomery "Scotty" Scott. Och som om inte detta var coolt nog kommer resan att ske med en Vulcanraket och uppskjutningen fått kodnamnet Enterprise Flight.

Från Washington DC meddelades häromdagen att det amerikanska utrikesdepartementet beslutat ge 20 000 dollar till en strippklubb för transvestiter i Ecuador. Detta anses nödigt för att få trångsynta ecuadorianer att inse nyttan och nöjet med transvestism.

I Longmeadow, Massachusetts anlände för några dagar sedan lokal polis för att vräka en kvinna som inte betalat sin hyra. Hon var dock av en annan åsikt och fick på något sätt tag på en släpkärra fylld med bikupor som hon började kasta på poliserna. De hann bli stungna flera gånger innan de lyckades gripa henne och hon kommer nu troligen själv att få känna stinget av rejäla böter.

I Georgia kom en man i veckan in för att plocka upp sin dotter från skolan men fann att en annan man försökte hämta upp samma flicka. Tumult utbröt då bägge trodde att den andre försökte kidnappa henne. Efter några upprörda telefonsamtal visade det sig dock att modern i hemlighet var särbo med båda männen och sagt till bägge att dottern var deras. Då denna information inte lugnade ner någon fick flickans mormor till slut komma och plocka upp barnet medan de tre föräldrarna fick börja reda ut saker.

Till sist en sorglig nyhet. Enligt Guinness Rekordbok har världens äldsta hund avlidit. Den drygt tjugotvå och ett halvt år gamla terriern Pebbles var ursprungligen från Long Island utanför New York men bodde sedan 2007 i South Carolina. Hon gillade countrymusik, att leka på stranden och saknas närmast av sin ägare plus livskamraten och stolte fadern till hennes 32 valpar Rocky.

Tisdagen den 8 november går USA till val. I vågskålen ligger vilket parti som skall styra Kongressen och hur mycket makt president Joe Biden kommer att ha de kommande åren, plus vem som skall styra en hel rad delstater. Vår USA-korrespondent kommer i fyra artiklar därför att berätta allt du behöver veta, samt analysera slutresultatet. I denna första del tar han upp vad mellanårsval är, vilka de stora frågorna är och levererar en egen valprognos.

Då svenskar är vana vid att bara rösta vart fjärde år får jag ofta frågan vad mellanårsval är. För även i USA väljs ju presidenten och Kongressen vart fjärde år, så varför ha ett val däremellan? Bakgrunden är att USA:s grundlagsfäder tyckte att folket borde få uttrycka sina åsikter ofta. De skapade därför ett system där folket vartannat år väljer om hela representanthuset och delar av senaten. I detalj innebär detta att representanthusledamöter bara sitter på tvååriga mandat medan senatorer väljs på sex år (enligt ett rullande schema där en tredjedel av ledamöterna väljs om vartannat år). Till detta kommer att många delstater parallellt också genomför val av guvernörer och sina egna parlament.

Mellanårsvalen ger vidare amerikanerna en chans att sända en signal till den sittande presidenten om vilken politik denne bör eller inte bör föra. Och då folk ofta proteströstar blir budskapet vanligen negativt. Bara ibland lyckas presidentens parti vinna nya platser i Kongressen. Sist detta hände var 2004 då republikanerna, efter 11 september 2001, ökade något. Årets mellanårsval förväntas dock inte bli ett nytt sådant undantag. Då Demokraternas majoriteter i representanthuset och senaten är små förväntas tvärtom Republikanerna vinna, vilket skulle göra det svårare för Joe Biden att få igenom sin politik.

Orsaken till detta är att listan på politiska och andra problem just nu är rekordlång. Till att börja med är Biden personligen impopulär. Hans löfte om att ena landet och ”återgå till det normala” efter Donald Trumps stormiga år i Vita huset har misslyckats då han stöttat radikala förslag om skatter, klimat, och annat som många amerikaner ogillar. Och att Biden på detta sätt valt att regera från vänster, snarare än som han lovade från mitten, är bara en del av problemet. Han har därtill gjort bort sig så många gånger både i och utanför talarstolen att han för de flesta mest bara framstår som gammal och gaggig.

Därutöver är USA:s ekonomi på väg in i en recession. Detta beror främst på de stränga covidrestriktioner som Demokraterna genomfört och på att de röstat igenom flera kontroversiella beslut om klimatåtgärder och annat. Dessa kostar biljontals dollar och har i sin tur förvärrat både det redan rekordstora budgetunderskottet och skapat den högsta inflationen på 40 år. Politiskt vanskligt är inte minst att priset på livsnödvändigheter som mat, el och bensin stigit mest. Amerikanerna påminns därför dagligen i livsmedelsbutiker och på bensinstationer om läget. Och om någon ändå skulle missat det höga bensinpriset påminns de vid många pumpar av en dekal föreställande Biden pekande på bensinpriset och texten ”I did that!”.

Det andra stora problemet för Demokraterna är att de uttalat stöd för kontroversiella saker som manliga transvestiters rätt att gå på damtoalett och skollärares rätt att tala om för småbarn att de inte behöver se sig som pojkar eller flickor. Samt att många sedan 2020, för att blidka Black Lives Matters-rörelsen (som anser att amerikanska poliser är rasister som bör ersättas med socialarbetare) röstat för minskade polisanslag. På de ställen detta skett har det lett en explosion av grova brott som mord, rån och misshandel som numera även får många förortsmammor, som brukar rösta vänster, att köra runt med en revolver under förarsätet. Vilket på många ställen behövs. Bara i Chicago har hittills i år runt 550 människor mördats och laglösheten breder ut sig även på mycket mer fridfulla platser. I delstaten Oregon på västkusten har exempelvis brottsligheten blivit så hög att folket där enligt opinionsmätningar nu kan tänka sig att välja republikansk guvernör för första gången sedan 1982.

Två andra, mer perifera ämnen inför valet är gerrymandering, som innebär att politiker skapar valdistrikt som gynnar det egna partiets kandidater, samt frågan om risken för valfusk.

Vad gäller den första frågan ägnar sig politiker från båda partierna öppet åt sådant, så den kommer inte att ha något direkt inflytande. Vad gäller den andra är läget mer oklart. Trump hävdar fortfarande att han vann valet 2020, men att demokrater i bland annat Arizona förfalskade nog med röstsedlar för att ge Biden segern. Och miljontals tror på honom. Demokraterna utnyttjar därtill valfuskdebatten för att hävda att de nya, strängare vallagar som antagits i flera delstater sedan 2020 egentligen handlar om att hindra fattiga, svarta, och andra från att rösta överhuvudtaget. Och då båda sidor för fram mer känslomässiga än bevisbara anklagelser i denna fråga skall man inte underskatta dess betydelse. Min förmodan är dock att den inte kommer att påverka några slutresultat mer än, möjligen, marginellt.

Det är alltså kriminalitet och ekonomi som är de stora stridsfrågorna och låt mig baserat på detta presentera en egen valprognos. För att vinna majoritet i representanthuset behövs 218 ledamöter och i senaten 51 – och jag gör bedömningen att Republikanerna kommer att vinna 240 (± 10) platser i representanthuset och 55 (± 2) i senaten. Oändligt mycket kan dock hända på kort tid inom politiken, så om drygt två veckor får läsaren chansen att ge min analys antingen tummen upp eller ner.

Läs även:

För den som växte upp i Sverige var det enkelt att följa riksnyheterna. Det var bara att ratta in Aktuellt och Rapport och läsa ett par tidningar varje dag. Att följa vad som händer i hela USA är däremot en utmaning. Det är att det som att försöka följa inrikesnyheterna i samtliga 27 EU-länder plus 23 till. Som aspirerande på att vara en god medborgare försöker jag dock och kommer med start i dag veckovis kommentera ett urval av nyheter, stora som små, från det stora landet i väster. Många observationer kommer givetvis att röra riksnyheter, men jag kommer att också försöka nämna händelser från runt om i landet.

Överlag blev den gångna nyhetsveckan alldaglig. Tyvärr får man säga, för det vanligtvis optimistiska USA befinner sig just nu i en formsvacka. Detta beror framförallt på två saker: kriminaliteten och ekonomin.

Vad gäller det första är det vardagsbrottslighet, snarare än stora händelser som skolskjutningar, som dominerar. Efter decennier av positiv utveckling har nämligen ”defund the police”-rörelsen sedan 2020 lett till en brottsexplosion, framförallt i storstäderna. Bara i Chicago har i år såhär långt runt 550 personer mördats och i veckan som gick rapporterades om hur företag nu börjat flytta ut för att undkomma våld och skadegörelse. Vilket givetvis i sin tur kommer leda till större misär och än mer våld.

På östkusten har myndigheterna i New York sedan förra året delvis lyckats pressa tillbaka denna utveckling. Vilket New York-borna kan tacka sin nye borgmästare för, för även om han liksom den förre är liberal så är han även gammal polis och vet att daltande inte fungerar. Men säg den lycka som är total, för staden har samtidigt drabbats av en råttinvasion. Stadsfullmäktige tog i veckan därför fram en plan för att komma tillrätta med eländet, men som den cyniker jag är förväntar jag mig att detta kommer leda till vilda protester bland stadens månghövdade djurvänner. Men, vi får se hur det går.

https://twitter.com/EmpactNews/status/1582222085916569601

Vad gäller ekonomin så blinkar varningslamporna numera febrilt. För medan president Biden i förrgår förklarade att USA:s ekonomi är urstark började landets ekonomikerskrå plötsligt varna för en recession. Att en sådan var på gång var förvisso uppenbart för minst ett halvår sedan men många ekonomer valde då att köpa en av politiska tyckare hastigt hopknåpad ny definitionen på lågkonjunktur som försäkrade att så illa var det inte. Vanligt folk har dock sedan förra året insett att sämre tider stundar då inflationen, speciellt mat- och bensinpriser, stigit mer än på 40 år. Skenar gör också, som i Sverige, elpriserna. Men den som hoppats att hålla uppvärmningskostnaderna nere med hjälp av global uppvärmning fick i torsdags ett slag i ansiktet när rekordkyla drog ner över östra USA, där runt två tredjedelar av alla amerikaner bor.

I veckan som gick var vidare omöjligt att missa att 2022 är ett valår. Vartannat år väljer amerikanerna om hela representanthuset och en tredjedel av senaten. Och då ekonomin som sagt går uselt och Biden som vanligt skapade problem för sina partikamrater, bland annat genom att säga åt en tonårsflicka att undvika fasta förhållanden före 30 års ålder, vädrar republikaner landet runt morgonluft.

https://twitter.com/fromkalen/status/1581081956242010114

I min hemstat Florida är exempelvis den republikanske guvernören Ron DeSantis på väg mot en klar återvalsseger. Hans demokratiske motståndare Chris Cristie – en före detta republikan som bytte parti när han inte fick bli senator – skrev nämligen i förra veckan under sin egen politiska dödsdom genom att åka till Fort Myers, den stad som för några veckor sedan drabbades värst av orkanen Ian, och be folk där som just förlorat sina liv och hem att skänka pengar till hans kampanj.

Att valet den 8 november kommer att innebära förändringar indikeras också av att republikanska kandidater numera ligger bra till även i delstater som normalt demokrater skulle vinna lätt, som Oregon, Washington och Colorado. Och även demokrater som New Yorks guvernör Kathleen Hochul och Connecticutsenatorn Richard Blumenthal sitter inte längre säkert. Stämningen nu påminner därför om den som rådde mellanårsvalet 1994, när Republikanerna vann Kongressen för första gången sedan 1952 och till och med den demokratiska ikonen Ted Kennedy sånär förlorade sin plats där.

I North Carolina arresterades en man för att ha odlat marijuanaplantor. Vilket i vanliga fall inte varit värt att rapportera om. Den här grabben hade dock varit så klurig att han planterat sin cannabis i det lokala tingshusets rabatter. Han ertappades emellertid när han kom för att hämta grödorna och den planerade skördefesten är nu med största sannolikhet inställd på obestämd tid.

Avslutningsvis kan också nämnas att en myndighet i Massachusetts i veckan slog fast att ”kärlek” inte får anges som ingrediens i kakor även om de är bakade med dito.

Häromdagen verkade slutet nära. Århundrades storm, som fick namnet Ian, började formas söder om Kuba och enligt meteorologernas så kallade spagettimodeller – de vägar en storm möjligen kommer att ta – snodde ihop sig likt trådarna i ett rep rätt över Tampa Bay där jag bor. Och det var, för en gångs skull, allvar. Orkaner mäts beroende på styrka på en skala ett till fem och det såg ut att bli en fyra. Minst. Och för att toppa det hela – Floridas guvernör, som är gammal militär – flögs också in för att leda arbetet.

Jag beslutade mig därför i måndags att sätta frugan på ett flygplan till föräldrarna uppe i Michigan och återvände sedan – oförmögen att inte lämna huset tomt till stormskadors och eventuella inbrottstjuvar fröjd – hem för ”hurrican prep.” Vilket innebär att plocka in allt som är löst i garaget, binda fast utemöbler och grilla allt kött man har i frysen så det inte förstörs när strömmen går. Samt denna gång i mitt fall också låta ett par bekanta, plus en femton kilos katt, flytta in i gästrummen. Deras mer kustnära hus skulle nämligen garanterat dränkas av de monstruösa mängder havsvatten stormen skjöv framför sig.

https://twitter.com/US_Stormwatch/status/1575127574279180288

Mindre än ett dygn innan stormen skulle anlända ändrade den dock – som de ofta gör – kurs och spagettitrådarna började peka längre söderut. Vädergubbarna på TV började också se något mindre bleka ut. Prognosen var likväl att Tampaområdet skulle få se de värsta vind- och vattenskadorna på över hundra år. Medan vi hjälpte en äldre granne att spika upp plywoodskivor på fönstren fortsatte vi därför, för nervernas skull, att dricka öl.

I slutändan blev det dock inte så dramatiskt för oss.

https://twitter.com/TheInsiderPaper/status/1575316107262566401

När vi gjort allt som rimligen kunde göras började det regna och blåsa och strömmen började gå. Innan gårdagen var över satt över två och en halv miljon människor i totalt mörker. Och på våra mobiler kunde vi se bilder på hur hus, båtar och annat började flyta omkring som leksaker längre söderut. Men inte hos oss. Strömmen gick visserligen även här, men bara tillfälligt. Fanns därför inget annat att göra än att börja blanda drinkar och titta på ilsket vajande palmträd.

https://twitter.com/mikeseidel/status/1575274365410746373

https://twitter.com/YWNReporter/status/1575218120037666816

Under dessa dramatiska dygn kom jag emellanåt att tänka på 1700-talsfilosofen Charles-Louis de Secondat, Baron de La Brède et de Montesquieu, som förutom en teori om behovet av maktdelning (som ett sätt att undvika tyranni) utvecklade en klimatlära som handlar den om hur människor och kulturer påverkas av klimatet där de bor.

Som fransos lyckades Montesquieu givetvis krångla sig fram till att det var det galliska klimatet som var optimalt, medan folk i kyliga områden som Norden blev slöa och folk från varmare ställen som Afrika blev hetlevrade. Och med tanke på skillnaden i temperament mellan säg svenskar och italienare kan det nog ligga något i detta. Och då jag bott i både extremt kalla och varma klimat kan jag intyga att klimatet spelar roll. Kort: i varma områden tenderar folk – av den enkla anledningen att det kan vara rent farligt att jobba utomhus när det är för varmt – att vara mer avslappnade än på kallare latituder, där folk måste jobba som idioter för att hålla sig vid liv.

https://twitter.com/JBrewerBoston25/status/1575266715293843462

Trots detta har Montesquieus klimatlära länge varit lika populär som tarmvred. Dock inte för att den definitivt har sina brister, utan för att en möjlig tolkning av den – att civilisation bara är möjlig i tempererade klimat – lät farligt nära numeraa förbjudna tankar. Att det är svårt att bygga civilisationer i öknar, på Sydpolens is och andra gudsförgätna ställen är ju dock uppenbart.

Jämför man systerkulturerna i Europa och USA ser man detta tydligt.

Medan européer, som bor i ett av världens blidaste klimat, gärna förlitar sig på stat och myndigheter föredrar amerikaner att ta saker i egna händer. Mellan det tropiska klimatet i Florida och den subarktiska prärien i North Dakota är USA inte bara ett land fyllt med öknar, bergsmassiv, och jordbävningszoner med varg, björn, pantrar, giftormar, spindlar och annat elände. Dess geografi skapar också ändlöst med jättetornados, isstormar, vattenbrist, översvämningar, monstruösa snöstormar och extrema åskväder.

Och detta har stora kulturella effekter.

https://twitter.com/swmurfl/status/1575504438843916288

Amerikaners ändlösa kamp mot Moder Natur har skapat en anda av att aldrig ge upp och närt ett starkt civilsamhälle, där folk utan tanke på egen ersättning, risk och bekvämlighet hjälper varandra. När jag och mina vänner och grannar i förrgår rände runt tog vi oss som sagt tid att inte bara att hjälpa varandra utan också grannar, äldre och andra som av olika anledningar inte kunde ta vara på sig själv.

När en katastrof som stormen Ian inträffar strömmar också amerikanerna fortfarande mangrant ut på gatorna för att inleda hjälp- och uppröjningsarbetet själva, långt innan politiker hinner skicka undsättning. Vid behov erbjuder läkare gratis sjukvård, affärer skänker mat till drabbade, öppnar sina hem för de som blivit hemlösa, etc.

I morgon kommer vi därför att börja med att hjälpa min äldre granne att ta ner och stapla plywoodskivorna i hans garage – tills nästa gång det är dags att sätta upp dom. Jag och andra som fått tillbaka strömmen kommer också erbjuda folk att komma över för att laga mat, duscha, och annat. Och detta är en kultur som, i alla fall enligt min syn på saken, skapar en trygghetskänsla som ett gäng byråkrater långt borta aldrig kan tävla med.

https://twitter.com/BigBen_27/status/1574815396875616257

https://twitter.com/m_biker_canada/status/1575435939186352130

https://twitter.com/ashley_steen/status/1575314856428945409

Då USA hade överflöd av åkermark förblev landet långt in på 1800-talet agrart och industrialiserades, likt Sverige, sent men snabbt. Utanför ett fåtal tidigt utvecklade enklaver svepte industrialiseringen fram som en flodvåg först efter slutet på inbördeskriget 1865. Eller snarare som en tsunami, för övergången från en verklighet där folk levde i trygga byar och småstäder till en tid dominerad av ångande industristäder präglade av möjligheter och våld, rikedom och smuts var hård.

Detta gällde inte minst Chicago.

Staden var så sent som 1830 en byhåla, men växte på bara några decennier till en av USA:s ledande transportknutar och industricentrum. För att prata med Kalle Marx blev därför konflikten mellan arbete och kapital där extra tydlig och att många européer med socialistiska ideal invandrade dit spädde på spänningarna ytterligare. Vilket märktes 1 maj 1886, när arbetare strömmade ut på gatorna för att kräva åtta timmars arbetsdag. Aktionen började fredligt men förvandlades till ett tre dagars upplopp där bland annat någon, troligen en anarkist, kastade en bomb som dödade fyra poliser och lika många civila.

Närmare än så kom dock aldrig USA en arbetarrevolution. Tvärtom ledde dylikt våld till folkliga och politiska motreaktioner som på typiskt amerikanskt manér ämnade lösa problemen utan att ge efter för terrorism. Och då USA redan var en rik och fri republik utan kung, adel och europeiskt förtryck var amerikanska arbetare i gemen inte intresserade av revolution utan bättre arbetsmiljö och högre löner.

Efter nya oroligheter i Chicago 1894 instiftade president Grover Cleveland en nationell helgdag, Labor Day. Denna gjordes dock till en tribut för arbetarnas bidrag till det amerikanska samhällsbygget istället för en arena för politiska krav. Den lades också, som en markering mot den lilla men högljudda socialistiska vänstern, första måndagen i september istället för på 1 maj, som i Europa redan hade förvandlats till en ideologisk kampdag.

Bättre arbetsmiljö blev därtill ett fokus för den progressiva rörelsen. Denna bestod av reformvänliga republikaner och demokrater som ville att USA skulle bli mer som Europa med bland annat en starkare federal regering. Regler om arbetstider, mot barnarbete och annat fanns visserligen redan i många delstater, men tidsandan kring sekelskiftet 1900 gjorde att deras rätt till självbestämmande minskades och lokala förordningar ersattes med nationella lagar.

Lönefrågan fick en mer typisk amerikansk, privat lösning. Då företag på den gigantiska amerikanska marknaden kunde göra storvinster betalade de arbetare mycket högre löner än i Europa. Och 1914 fick biltillverkaren Henry Ford den geniala idén att betala sina arbetare så mycket mer (fem dollar om dagen) att de kunde börja köpa de bilar de själva tillverkade. Då många fler såg potentialen i detta förvandlades USA redan på ”det glada 1920-talet” till världens första masskonsumtionssamhälle.

I takt med att amerikanerna fick det bättre gick landets arbetarrörelse i stå – och Labor Day började förlora sin politiska betydelse. Efter den stora depressionen på 1930-talet och andra världskriget blev den i praktiken en allmän helgdag som kom att betyda andra saker. Det viktigaste är att Labor Day förvandlades den inofficiella slutdagen på sommaren. Folk tar därför denna dag, innan arbete och skolor drar igång på allvar efter semestern (vilken de flesta i USA tar ut i augusti), chansen att antingen bjuda in vänner för barbecue eller reser iväg för att hälsa på släktingar.

Då kandidater lärt sig att tredagarshelgen är perfekt för att dra igång kampanjer har Labor Day också kommit att markera början på valrörelser. Detta i motsats till i Sverige, där politiker och media tar semester hela juli och halva augusti och bara lämnar tre, fyra veckor till riktig valkamp. Amerikanska valrörelser blir däremot både långa och hårda. Vilket är extra tydligt i år. Tv har varit fyllda med reklamsnuttar med leende kandidater ändå sedan i våras och i dag, som sagt, drar cirkusen igång på allvar inför kongressvalet den 8 november.

Mina svärföräldrar, som då hade sommarhus därute, hjälpte mig villigt med de två första. Och de följde även med mig till en 1800-talsinspirerad bar med klinkande pianomusik och kvinnlig personal i cancanklänningar för punkt tre. Som de religiösa helnykterister de är pratar de dock alltjämt om det besöket med stenansikten.

USA och sprit är intimt förknippade storheter. Redan indianerna berusade sig på förjästa fruktcocktails och även de strikta puritanerna på 1600-tal drack dagligen. Anledningen var att vattnet på den tiden, liksom i Europa, ofta var otjänligt och att göra öl och sprit av det innan förtäring därför var hälsosamt. Till och med barn drack därför sprit när det begav sig. Puritanerna var dock noga med att inte dricka för mycket och än i dag är det inte lika acceptabelt att vara offentligt berusad i USA som det är i Sverige. Och att pinka längs väggar och i gränder leder därför absolut till böter eller en natt i fyllecell.

Då USA ligger nära den karibiska övärlden och dess sockerplantager blev först rom den vanligaste spritsorten. Bland de som gjorde sig rikedomar på försäljning var familjen Roosevelt, som senare kom att producera två presidenter, Theodore och Franklin. Sprit kom också spela en roll i utnötningskriget mellan vita och indianer. De senare saknar nämligen ett enzym som skyddar mot att bli alkoholist. Deras kulturella nedgång och fall avgjordes därför delvis av vitas ofta generösa distribution av ”eldvatten”.

I takt med att skottar och irländare invandrade ersattes sedan romen av whisky. Att tillverka sådan gav stora inkomster och i slutet av 1700-talet blev en viss George Washington USA:s största whiskytillverkare. Han blev också, som president, den förste att lägga skatt på sprit för att betala av landets skuld för frihetskriget mot britterna. Arga bönder startade dock 1794 USA:s första skatterevolt när de vägrade betala denna styggelse, men de slogs på Washingtons order ner av federala trupper.

Amerikansk whiskytillverkning kom vidare att skilja sig från europeisk. För även om USA med Ukraina, Argentina och Kina kallas för världens ”kornbodar” växer korn dåligt i det nordamerikanska klimatet. Och då just detta sädesslag är vitalt för traditionell whiskytillverkning började folk blanda ut det lilla korn de hade med majs. USA saknar därtill nästan helt torvmossar, vilket använt som bränsle vid tillverkningen ger skotsk whisky sin traditionellt rökiga smak. Jänkarna försökte därför skapa en liknande smakeffekt genom att krydda med humle och bränna insidan på lagringsfaten.

Det som kom ut ur denna experimentprocess blev bourbon. Detta är en typ av whisky som finns i flera varianter men delar grundläggande drag, varav den mest typiska är att de saknar ”riktig” whiskys mångfacetterade smak. Bourbon har en ren, enkel smak som gör den lättdrucken men inte speciellt spännande i jämförelse med skotsk whisky som, i likhet med bra viner, har många lager av smaker.

Bourbon har också påverkat amerikansk historia. Ordet i sig valdes som ett tack till den franska kungafamiljen med samma namn för dess stöd i frihetskriget mot britterna. Det lär också vara bourbontillverkning vi har att tacka för begrepp som varumärke (brand på engelska) och varumärkesbyggnad (branding). De härstammar från bourbontillverkares vana att bränna in sina företagsnamn på ekfaten på samma sätt som cowboys märkte kor med glödgade brännjärn.

En annan intressant anekdot är att president John F. Kennedys far, Joe, misstänktes för att ha gjort sig en förmögenhet på att sälja bland annat bourbon under förbudstiden 1920–1933. Och även om bevis saknas för detta gynnade förbudet definitivt andra skurkar som Al Capone, som organiserade en maffia som än i dag plågar USA. Förbudstiden tog för övrigt nästan livet av den amerikanska spritindustrin. Bara ett fåtal destillerier som kunde ställa om produktionen till saker som medicinalsprit överlevde. Vilket i sin tur, efter att förbudet upphävdes, ledde till att ett fåtal, mestadels mediokra märken som Jim Beam och Jack Daniels kom att dominera marknaden under lång tid.

Den amerikanska bourbonindustrin lyckades dock återhämta sig och sprida drycken världen runt. Bland annat lärde amerikanska soldater under andra världskriget törstiga européer att blanda bourbondrinkar, eller "Cocktails for Hitler" som de då kallades. Och även om jag personligen har lite svårt för den entoniga smaken av bourbon kan jag intyga att bra sorter är utmärkt drinkmaterial. Min personliga favorit är Old fashioned, vilket (i sin enklaste form) är bourbon blandad med angostura, en tesked rörsocker och en apelsinskiva på iskuber. Den är definitivt värd att pröva om du inte redan har gjort det.

En husrannsakan hos Donald Trump slog i måndags ner som en bomb i den redan överhettade amerikanska politiken. Inom några minuter radade anhängare och motståndare upp sig för att försvara och kritisera händelsen, som inträffade bara tre månader före höstens kongressval. Misstankar om politiska motiv bakom razzian blev därför legio och den satte ljus på faktumet att USA alltmer börjat likna en bananrepublik.

I måndags morse bankade FBI oannonserat på dörren hos Donald Trump i West Palm Beach, Florida viftande med en husrannsakningsorder. Trump var själv inte där, men hans anställda fick lov att masa på sig när över 30 agenter strömmade in och började söka igenom expresidentens privata bostad i det närapå 6000 kvadratmeter stora Mar-a-Lago komplexet.

Detta var första gången en före detta president fått dylikt besök och media började genast ställa frågor. FBI sa att skälet till gryningsräden var att Trump tagit hem hemligstämplade dokument innan han lämnade Vita Huset i januari 2021. Bland de papper de letade efter var ett personligt brev till Trump från företrädaren Barack Obama och korrespondens mellan honom och andra världsledare.

Jurister pekade dock genast ut två konstigheter med denna förklaring.

Dels att Trump, som president, hade haft rätt att ta med sig dokument hem och dessutom makt att avgöra vilka som skulle betraktas som hemliga. Dels hade Trump, efter kontakt med USA:s riksarkiv, redan i maj bjudit in FBI till Mar-a-Lago för att gå igenom hans dokument. Vilket de också hade gjort. Frågan var alltså utagerad och varför FBI ansökt om en formell husrannsakan, liksom varför det krävdes mer än 30 agenter för att genomföra en sådan mindre räd, förblev oklart

När saker sipprade ut om vad som hände i huset blev bilden än suddigare.

Kassaskåpets hemlighet

Att FBI beslutade bryta upp ett låst kassaskåp kunde man ju förstå, även om det visade sig bara innehålla videokassetter med actionfilmer från 1980-talet. Misstänksamheten steg sedan när det blev känt att FBI vägrade låta Trumps advokat närvara under husundersökningen. Försökte FBI plantera bevis i huset för någonting Trump var skyldig till? Och varför hade agenter tillbringat flera timmar i Melania Trumps garderob? Trodde månne FBI att Trump gömt hemliga papper i sin frus troslåda? Några nya eller planterade bevis hittas dock inte. När agenterna efter drygt nio timmar lämnade Mar-a-Lago tog de bara med sig de dokument som godkänts av riksarkivet och FBI gått igenom i maj.

På tisdagen tätnade mysteriet ytterligare när det noterades att den domare som skrivit på husrannsakan hette Bruce E. Reinhart. Han identifierades strax som en före detta medarbetare till pedofilen Jeffrey Epstein, som 2019 åkte dit för trafficking och sedan tog livet av sig i häktet under märkliga omständigheter. Och Reinhart hade jobbat för honom då han fortfarande bjöd in Bill Clinton, prins Andrew och andra kändisar till sin privata ö i Karibien, fylld med mat, dryck och undergivna minderåriga glädjeflickor.

Pelosis frenetiska försök fängsla Trump

Frågan om Trump satt på hemligheter om exempelvis Bill Clinton infann sig därför ögonaböj. Om han hade några sådana scoop liggande skulle han nog dock redan ha lagt ut dessa på internet, så den teorin fick aldrig luft under vingarna. Det fick däremot misstanken att husrannsakan egentligen handlade om upploppet i Washington DC den 6 januari 2021.

En undersökning av denna händelse startades för ett år sedan av representanthusets talman Nancy Pelosi, som utpekat Trump som ansvarig för att ha eggat dem som den dagen bröt sig in i kongressen. Vilket är politisk dynamit, för om Trump kan bevisas skyldig till uppvigling finns en lag som vissa jurister säger kan stoppa honom från att på nytt bli president.

Förhör om 6 januari har dock nu pågått hela sommaren utan önskad effekt. Tvärtom visade en mätning nyss att andelen amerikaner som anser att Trump är skyldig har sjunkit – alltså raka motsatsen till vad Pelosi och andra hoppades. De senaste veckorna steg därför trycket på justitiedepartementet och dess chef Merrick Garland att ändå hitta något som kan användas mot Trump. För då Joe Biden just nu är mäkta impopulär beroende på rekordhög inflation och annat är många rädda att Trump åter blir vald till president 2024.

Under tiden är reaktionerna på FBI-räden intressanta att studera. Att händelsen är något utöver det vanliga bevisas av att flera demokrater genast uttryckte tvivel. En vänsterdebattör på CNN sa exempelvis att räden bara kommer leda till ökat stöd för Trump. Vilket också ser ut att stämma, för efter att nyheten om räden kom ut skänkte arga väljare och sympatisörer mer pengar till Trumps (eventuella) valkampanj 2024 under 48 timmar än de någonsin gjort tidigare.

De protester som kom från olika republikaner är också talande.

Trumps vicepresident Mike Pence sa att räden undergrävde förtroendet för rättssystemet, förre talmannen Newt Gingrich kallade den för ”ett skrämmande steg mot en polisstat,” Floridas guvernör Ron DeSantis anklagade Garland för att missbruka federala maktbefogenheter. Och Floridasenatorn Marc Rubio, vars föräldrar flydde från Fidel Castros Kuba, gick längst genom att likna razzian med det öde som drabbar oppositionspolitiker i diktaturer som Nicaragua.

Klart är att USA numera allt oftare påminner om mindre chica länder i Sydamerika där korruption, hot och tjuvnyp mot oppositionspolitiker tillhör vardagen. Delvis beror detta på att de ideologiska skillnaderna mellan partierna vuxit. Det beror dock minst lika mycket på avslöjanden om korruption, valfusk och annat. Dessa gör att många amerikaner inte längre har något förtroende kvar  för politiker kvar. Och de som alltjämt tror på något litar bara på det parti de själva tillhör och betraktar de andra som landsförrädare, fårskallar, eller både och.

Det är också viktigt att inse att amerikansk politik länge varit korrumperad. Det enda många amerikanska politiker numera gör är att intyga att allt kommer lösa sig bara just de får bestämma. Samt att tilldela mäktiga särintressen som levererar röster generöst med skattepengar. Det är därför inte så underligt att vissa, likt sina sydamerikanska kollegor, numera även är beredda att använda riktiga fulmedel för att bekämpa politiska motståndare.

När man nämner amerikanskt öl i Europa kommer Monty Pythons kommentar om att dricka det är som att knulla i en kanot – Fucking close to water – som ett brev på posten. Och det ligger en sanning i detta, för bulken öl som dricks här är av typen Budweiser. Det finns dock en förklaring till detta – att somrarna är långa och varma (även i North Dakota vid kanadensiska gränsen kan det bli över 40 grader varmt). Öl som Bud är därför mycket ljusa lagers vars uppgift är den samma som typ San Miguels i Spanien: att svalka sig med något mer spännande än bara vatten.

Det finns därför idag knappast en bar i USA som inte serverar Budweiser, fjomsvarianten Bud Light, eller liknande blask som Coors. Fast så har det inte alltid varit. Och ölkulturen förändras numera så snabbt att det är svårt att hänga med i svängarna. En titt bakåt ger därför ett bra perspektiv.

Redan indianerna tillverkade öl, men det första bryggeriet öppnades 1612 i New York av äventyrare från Amsterdam. Och då det vid sidan av törstiga holländare blev engelsmän som kom att dominera det blivande USA blev ale den dominerande sorten. Större bredd på öltillverkningen blev det i mitten på 1800-talet, när oroligheter i Europa fick tyskar och centraleuropéer att emigrera.

Med detta fick lageröl – speciellt olika former av pilsner – vind i seglen och den totala konsumtionen började stiga. Och eftersom outvecklade transporter fram till slutet på seklet gjorde att öl måste bryggs och förtäras lokalt skedde en ökning även av antalet bryggerier. Från några hundra i början på århundradet växte antalet till över 4100 år på 1870-talet.

När förbudstiden, som innebar att alla drycker med mer än 0,5% alkohol förbjöds, inleddes 1919 dog sedan närapå bryggerinäring ut. Bara ett fåtal stora nog att ställa om produktionen till sodadrycker och annat överlevde. När förbudet upphävdes 1933 kunde dock dessa snabbt börja med öltillverkning igen och kom att helt dominera marknaden. Och då de flesta av dessa jättar, inklusive Budweiser, tillverkade ljust lageröl blev det som det blev.

På 1970-talet började dock amerikanerna trötta på jolmig lager och ”mikrobryggerier” började växa upp. Namnet är för en svensk högst bedrägligt, för flera av dessa kom snabbt att växa till minst Pripps storlek, men de innebar likväl en revolution som pågår än idag. I min lilla förort till Tampa har vi numera två privata bryggerier. Och i grannstaden Dunedin, som har skotska och därmed brittiska rötter att falla tillbaka på, finns över tio.

Kvalitén på det öl dessa mindre bryggerier pumpar ut skiftar givetvis. Och då många ”alternativa” öldrickare just nu gillar bittra IPAs kan utbudet bli enformigt. Alternativ saknas dock inte. Min lokala favorit heter Woodworks och producerar riktigt bra tyskinspirerade öl. Ägaren har också slagit sig ihop med en försäljare av tyska tilltugg typ korv och kringlor med grovsalt. Vilket är typiskt för den slowmotion-explosion av öltillverkningen som nu pågår i hela USA: att drickandet tas bortom det traditionella hinkandet och görs till en fullvärdig mat- och dryckesupplevelse. USA har härför fått en ny industri – ölturism – och folk kommer numera från hela världen för att botanisera.

Avslutningsvis måste jag också nämna min absoluta favorit, Kentucky Bourbon Barrel Ale. Denna halvmörka ale går alltså tillbaka på USA:s ursprungliga öltradition och får sin smak från att lagras i trätunnor som använts för burbontillverkning. Jag själv är ingen större vän av denna amerikanska whiskyvariant, men mersmaken som kommer ut ur denna alkoholistiska fusion är sagolik. Jag föredrar det också för att det har 8 procent alkohol, vilket gör det möjligt även för en vikingaättling att bli okay berusad. Vilket inte är något problem, för mina Budweiservänner kan tack vare generösa fyllekörningsregler köra mig hem efteråt utan att behöva känna sig som olycksaliga fyllechaffisar.

När man kommer in på mattraditioner brukar européer, böjda över grodlår serverade med två korslagda ärtor, rynka på näsan och gny om att jänkare enbart sköljer ner hamburgare med Coca Cola. Sådant snobberi bör dock i alla fall svenskar lämna till fransoser och italienare, för det amerikanska köket har mycket gemensamt med det svenska. Bägge är moderna varianter på rustika matkulturer som en gång tog form för att hålla hårt arbetande män vid liv i tuffa klimat.

Basen för amerikansk kokkonst är således kött, fläsk, potatis och – tack vare indianerna – majs. De två vardagligaste middagsrätterna är stek och köttfärslimpa, plus skinka och helstekt kalkon för festliga tillfällen som Thanksgiving och jul. Nämnas måste också den amerikanska frukosten som vanligen består av kaffe, bacon, ägg och hash browns (stekt råriven potatis). Alltså ett himmelrike jämfört med den moderne svenskens sladdriga smörgåsar och meningslösa müsli.

Vidare måste portionsstorleken nämnas. Och ja, här borta riskerar man nästan aldrig att lämna en restaurang halvmätt. Att ett folk vars förfäder flydde fattigdom och svält formade en matkultur där man lassar på ordentligt är ju inte så konstigt. Den atmosfär som råder på amerikanska matställen är ofta lik den lutherskt småskamliga ”Ta nu för dig ordentligt!” anda som äldre svenskar ännu på 1970- och 1980-talen ofta gav uttryck inför åsynen av jul- och smörgåsbord.

Det finns också knappast ett mer krävande mandomsprov än de jättestekar som serveras i mindre fjolliga delstater som Texas. Det närmaste jag har kommit dylikt var att gå loss på en halvkilos hamburgare på ett hak i North Dakota. Vilket kanske inte låter så enormt mycket. För att få en gratis glass av samma omfång till efterrätt var man dock inte bara tvungen att äta hela hamburgaren utan det likaledes gigantiska hamburgerbrödet och alla pålägg, inklusive fem, sex skivor bacon och ett berg av pommes frites. Efter detta åt jag inte på ett dygn...

Å andra sidan är amerikanska matportioner inte så gigantiska som myten gör gällande. Eller i alla fall inte längre, för fetma och hjärt- och kärlsjukdomar gör att de flesta idag äter mindre. Arvet lever dock kvar i möjligheten att man även på de bästa ställen, utan att skämmas, kan be om en ”doggy bag” för att ta hem det man inte orkar äta upp. Pröva det på Grand Hôtel i Stockholm om du törs! Och för de flesta slutar dessa rester som nästa dags lunch, så det är praktiskt.

Amerikansk mat kommer inte bara i stora portioner, utan är både god och spännande. Det som karaktäriserar det moderna amerikanska köket är nämligen ett ofantligt utbud. Under 1800-och 1900-talen diversifierades USA etniskt, först av invandrare från Syd- och Östeuropa och numera från Sydamerika och Asien. Landets matkultur är därför numera ett spännande universum som spänner över i princip alla av världens bästa mattraditioner.

Även på mindre orter är utbudet därför numera ofta så stort att även europeiska städer förbleknar. I min lilla förort till Tampa finns drygt tio restauranger som täcker allt från ett typiskt amerikanskt frukosthak till ett högkvalitativt steakhouse där du lätt kan bränna en svensk femhundring eller mer på en välmörad stek. Därtill finns en prisbelönt pizzeria, en superb sushirestaurang driven av äkta japaner, en karibieninspirerad krog, ett mexikanskt hak, två kubanska smörgåskiosker, en grekisk restaurang, och ett hotell med en utmärkt restaurang som lutar åt det franska. Det enda jag saknar längs huvudgatan är bara en kinakrog och McDonalds. Sådana finns dock ett par minuters bilväg bort tillsammans med ett dussin andra matställen, inklusive ett av de bästa indiska ställen jag någonsin ätit på och en thairestaurang som får mig att gråta (bokstavligen) när jag ber om det.

Den som vill förkovra sig i ätande kan alltså med fördel åka till USA. Försök dock först ordna en inbjudan till ett amerikanskt hem för en barbecue. I USA är detta en tradition där burgare, fläskkotletter och annat flippas på en stor grill och serveras med tillbehör som bakpotatis, kokta majskolvar, bruna bönor och amerikanskt öl. Det sista är en så komplex historia att jag får återkomma om det vid ett senare tillfälle.

USA genomlider sedan drygt femtio år ett andra inbördeskrig. Och även om det inte förs med vapen utan med ord är det likt det första en strid om nationens själ. Frågan gäller om landet skall fortsätta vara en decentraliserad union eller bli alltmer lika europeiska nationalstater som Sverige och Frankrike. I denna sista del av fem ställer vi frågan om USA kan överleva som enad nation.

Riskerar USA att splittras? För bara fem år sedan hade frågan verkat vansinnig. Vissa politiker, statsvetare och andra har dock på senare tid börjat spekulera om att landet kan spricka beroende på den allt hårdare polariseringen mellan republikanerna, som vill att USA skall förbli en lös federation, och demokraterna, som vill att ha en toppstyrd välfärdsstat typ Sverige och Frankrike. Bakgrunden är en ideologisk strid som rasat sedan sent 1800-tal. Låt oss därför analysera situationen långsiktigt.

Amerika föddes som en liberal fantasi utan kung, präster, adel och historia. Visst, folk i de ursprungliga kolonierna var engelsmän, men de hade i generationer bott så långt bort ifrån London att de i praktiken utvecklat en egen kultur fokuserad på frihet. Efter att ha utropat självständighet 1776 skapade därför grundlagsfäder som George Washington, Thomas Jefferson och John Adams en politisk ordning byggd på minimala mängder tvång, skatter och regleringar. Vilket var raka motsatsen till Europa, där politiker i årtusenden försökt styra det mesta, inklusive ekonomi och religioner.

Det finns dock gränser för hur annorlunda ett land kan vara. Ett försök att göra USA till en konfederation utan statschef och med en kongress vars ledamöterna var tvungna att vara överens om allt misslyckades. 1789 gjordes därför USA om till en federation med ett tvåkammarparlament, en president och en högsta domstol. Dessa skulle styra tillsammans och bevaka varandra så ingen fick för mycket makt. Sociala, kulturella och andra vardagsfrågor lämnades också utanför och kom istället att handhas av delstater, lokalt, eller av folk själva.

Det stod från början också klart att ett land som USA, som saknade etniska och andra naturliga band, inte kunde hålla ihop en nationell berättelse. I Europa fungerade blodsgemenskap, långa historier och kulturella särdrag som ett ”klister” som höll ihop länder. I USA, som redan börjat diversifieras av tyskar, skandinaver och andra invandrare fick man därför konstruera patriotism som gav svar på viktiga frågor som varför USA fanns, vad som gjorde det speciellt, vad landet hade för mål, med mera.

Kärnan i denna amerikanism blev att USA är bäst för att landet är annorlunda och friare än andra och det blev en trossats som kunde accepteras av invandrare oavsett bakgrund. Och då de flesta som kom till USA gjorde det för att starta ett nytt liv och/eller var på flykt undan förtryck var – och fortfarande är – detta ett löfte man måste avge. När jag blev amerikansk medborgare fick jag avsvära mig all lojalitet till alla ”utländska prinsar, potentater, stater och andra suveräner” och lova att hjälpa mitt nya hemland, med vapenmakt om så krävs.

USA blev också snabbt en succé. Efter mindre än hundra år var landet rikast och mäktigast i mänsklighetens historia. Amerikanska politiker slöt därför mangrant upp bakom det folk (läs: väljare) ansåg gjorde USA annorlunda och under 1800-talet rådde därför mestadels politisk, ideologisk borgfred. Det var bara demokraternas stöd för slaveri och republikanernas stöd för importtullar som skapade hårdare debatter. Och detta måste understrykas: amerikansk patriotism kom alltså i praktiken att innefatta ett stöd för politiska idéer som liten statsmakt, låga skatter, få regleringar och lokalt självstyre.

I slutet på 1800-talet började dock den politiska atmosfären förändras i ”europeisk” riktning. Först var det republikanerna som påverkades mest, vilket bland annat ledde till att de 1898 startade det spansk-amerikanska kriget vilket gjorde landet till en stormakt med kolonier i Karibien och Stilla Havet. Den största förändringen blev dock att demokraterna parallellt började kräva saker som en starkare federal regering, större offentlig sektor, höjda skatter och regleringar av både ekonomi och privatliv.

Detta var motsatsen till vad de flesta då och många än idag anser vara amerikanism. demokraternas vänstersväng förblev dock länge blygsam och få reagerade på den förrän på 1960-talet, när president Lyndon B Johnson lovade att hans Great Society-program skulle fixa allt från att avskaffa rasism, via utrotad fattigdom, till fler lokala bibliotek. 1964 nominerade därför republikanerna den ärkekonservative Barry Goldwater som presidentkandidat.

Tiden för en revolt var dock ännu inte mogen och Johnson vann en jordskredsseger, vilket fick två konsekvenser. Dels att demokraterna trodde att folkmajoriteten ville göra om USA till en välfärdsstat, dels att republikanerna förtydligade sitt budskap. Vilket ledde till att amerikanerna fyra år senare valde Richard Nixon till president.

På 1970-talet utbröt, vid sidan av partipolitiken, även ett kulturkrig. För medan politiker mest käbblade om saker som skatter engagerade sig vanligt folk i andra, ”mjukare” stridsfrågor. Sådana fattades inte då demokraterna började driva frågor som fria aborter, förbud mot morgonbön i skolor, hårdare vapenregleringar, nej till dödsstraff och en mer negativ hållning till USA:s kapitalistiska ekonomi. Och då republikanerna valde att stå fast vid den traditionella amerikanism som Barry Goldwater och senare, på 1980-talet, Ronald Reagan stod för blev kulturkriget snart också politiskt.

Och på den vägen blev det.

Demokraterna står nuförtiden för en politik som mycket påminner om svenska sossar. De kräver bland annat att minoriteter får förtur till jobb och utbildningar, bidrag och sjukvård till illegala invandrare och att skolor lär femåringar att de kan välja sitt kön och lågstadieelever att allt ont är vitas fel. Många attraheras också av den retorik om högre skatter, insatser mot växthuseffekten som kommer från vänsterprofiler som Bernie Sanders, som ofta låter som om han var medlem i både Vänster- och Miljöpartiet. Andra anser till och med att den amerikanska flaggan, nationalsången och statyer av George Washington bör anses rasistiska.

Den politiskt skarpögde ser här kruxet. För då majoriteten amerikaner förblivit patriotiska och alltjämt anser att amerikanism förutsätter låga skatter, få regleringar och annat så delas inte detta arv längre av demokraterna. Kort sagt: de har fjärmat sig från det lim som tidigare höll ihop USA. Och detta har med tiden blivit ett enormt problem. Sedan 1970-talet har partipolariseringen och kulturkriget smält samman och motsatsen mellan vänster och höger blivit lika allvarlig som de klassmotsättningar som hotade slita sönder europeiska länder för hundra år sedan.

USA har därför idag en politisk miljö där ingen sida är beredd kompromissa, vilket i sin tur leder till att viktiga saker inte blir gjorda. Och det finns mycket som borde göras. Inte minst har försöket sedan 1960-talet att agera både välfärdsstat och supermakt lett till kroniska underskott som urholkat både statsbudgeten och Social Security, landets pensionssystem. Om inget görs kommer därför inom en snar framtid många äldre amerikaner inte längre att kunna försörja sig och yngre att tvingas betala skatter de vet att de aldrig kommer få något för.

Och i verkligheten är det redan ännu värre. För medan rekordfå amerikaner nu har förtroende för landets politiska institutioner, speciellt presidenten och Kongressen, är misstänksamheten mot allt som ”DC” sysslar med, från hanteringen av inhemska val till internationella krig, skyhög. Och för att göra situationen än värre är det inte bara demokrater, politiskt korrekta akademiker, journalister och WOKE-rörelsen som vill fortsätta på den inslagna vägen. Deras krav hamras numera även hem, tidvis handfast, på gatorna av militanta organisationer som Antifa (amerikanska AFA) och Black Lives Matter.

Avslutningsvis skall också påpekas att insikten om att USA håller på att glida isär i en blå (demokratisk) och en röd (republikansk) del har börjat sjunka in hos allmänheten. Efter upploppet i Washington DC den sjätte januari 2021 kom en opinionsmätning som visade att en delning av landet numera inte bara ses som en möjlighet utan som en nödvändighet. Och det var inte bara 52 % av Trumpanhängarna som ville ha en sådan politisk skilsmässa. 41 % av demokraterna tyckte likadant.

Slutsatsen måste därför bli att hotet mot USA:s sammanhållning inte varit så stort sedan strax före inbördeskriget 1861–1865. Och den gången rörde sig osämjan ”bara” om delstater skulle ha rätt att ha slaveri.

Nu rör det sig om två ungefär lika stora grupper som å ena sidan ser motståndarna som förrädare mot landets politiska, ekonomiska och kulturella arv och mörkermän å den andra. Och även om de flesta demokratiska väljare lever längs kusterna och i storstäder, är grupperna utspridda på ett sätt som får inbördeskrigets indelning i nord och synd att verka enkel. Om något påminner kartan mer om hur Bosnien-Hercegovina såg ut före dess sönderfall 1992.

USA framtid är härför, i alla fall för tillfället, skrivet i stjärnorna.

Amerikaner gillar konspirationsteorier, speciellt om mäktiga personer som missbrukar sin makt. Detta märks när jag träffar frugans familj i Michigan. Efter middagar med släktingar stapplar jag i säng med huvudet fyllt av idéer om jordens snara undergång, jättar, att jorden är platt och en stark övertygelse att jag behöver mer vapen för att skydda oss och våra katter mot attacker från FBI, CIA, och andra.

Jänkarnas noja är på ett sätt naturlig då USA:s frigörelse 1776 berodde på missnöje med Storbritanniens tondöva vanstyre från andra sidan Atlanten. Misstro mot politiker, byråkrater och andra inbäddas därför från början i landets mentala DNA. Ibland visade sig också amerikanska politiker inte vara bättre än europeiska. Bland annat inträffade flera skandaler under Ulysses S Grant tid i Vita huset 1869–1877. Denne tyckte nämligen politik var så tråkigt att han var full mest hela tiden och hans medarbetare därför kunde göra som de ville. Vilket är en usel arbetsmiljö för politiker.

Misstron fick vidare bränsle i takt med att amerikanska politiker började låta och regera alltmer som europeiska. Med spansk-amerikanska kriget 1898 blev USA en stormakt och under Theodore Roosevelt och Woodrow Wilson växte den federala regeringens makt, storlek och ambitioner. Bland annat ändrades konstitutionen 1913 så att Washington DC direkt kunde beskatta folks inkomster. Men då regeringen ändå förblev relativt liten och gjorde populära saker som att vinna världskrig, bekämpa arbetslöshet under den stora depressionen och införa minimipension förblev misstron modest.

Med Franklin D Roosevelts New Deal på 1930-talet förvandlades dock USA till en välfärdsstat. Mygel och maktmissbruk började därför växa i takt med storleken på den federala byråkratin. För att aktivera amerikanernas konspirationsnoja på allvar krävdes därför bara en stor, omskakande händelse.

Vilket inträffade i november 1963, då president John F Kennedy mördades.

Att JFK skulle ha mördats av en så patetisk figur som Lee Harvey Oswald – som sökt emigrera till Sovjet, inte kunde sköta ens enkla jobb och drev ett Castrovänligt kontor i New Orleans – framstod som lika osannolikt som det för svenskarna drygt två decennier verkade galet att Olof Palme skjutits av en alkis. Teorier om att han i verkligheten mördats av CIA, kubanska maffian eller någon annan mäktig grupp började därför sprida sig. Vilket för oss till varför människor attraheras av konspirationsteorier.

För det första utvecklades våra hjärnor i en värld där det mesta var uppenbart (rådjur rakt fram, jag går vänster, du höger, kasta spjut!), praktiskt (bär, plocka innan grannarna tar dom!) och meningsfyllt (pilar med flintspetts dödar effektivare!). Stenålderslivet var dock hårt och farligt, så vi lärde oss också att vara skeptiska mot tillsynes för enkla saker: skadat lejon där framme, men de lever i flock, så fler finns nog i närheten.

Det är detta evolutionära arv som får oss att i dag misstänka saker som att något mer signifikant än galna ensamvargar måste ligga bakom mord på unga, stiliga presidenter och kontroversiella svenska statsministrar. Med andra ord: konspirationsteorier intellektuellt känns sexiga och ger i verkligheten meningslösa händelser en glans av högre betydelse.

För det andra, människor älskar information. Kunskaper om saker har ett högt överlevnadsvärde och instinkten att upptäcka, uppfinna, och fantisera har därför förvandlats till genetiska drifter som leder vidare till allt från skvaller på kyrkbacken till upptäckten av nya kontinenter. Att veta saker som andra inte vet eller inte tycks fatta känns därför fysiskt eggande. Vilket är en av huvudorsakerna till att så många attraheras av konspirationstänkande då folk tror sig tillhöra en utvald grupp som vet sanningen!

Man skulle kunna skriva mycket mer om detta. Vi får här dock nöja oss med att slå fast att genetiska drifter ofta överflyglar vår likaledes genetiskt rotade logik och att gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan intelligent ifrågasättande av saker och släktingars tro att jorden är platt, i praktiken bara är sunt förnuft. Samt att detta, så länge världen var överskådlig och informationsflödena begränsade, inte var något större problem. Knäppgökar samlades i källare och tryckte pamfletter ingen läste, typ.

Men, så kom 1990-talet.

Med kalla kriget slut tycktes mänsklighetens tillvaro ordna upp sig. Som alla medaljer hade dock även denna en baksida: att världen blev trist och tråkig. Folks behov av spänning, mystik och dramatik – som tidigare ofta med råge blivit tillfredsställda av vanliga nyhetssändningar – fick därför söka sig nya utlopp. Ett av dessa blev konspirationsteorier. Och USA drabbades av flera anledningar värst.

Som noterat var den mentala myllan för konspirationstänkande bördig i Amerika från början. Och när Sovjet försvann som yttre fiende fick både Hollywood och massmedia, i jakt på tittare och rubriker, plats och behov av annat. Redan 1993 fick därför konspirationskulturen en egen tv-serie, Arkiv X, vari FBI-agenterna Fox Mulder och Dana Scully både jagade vampyrer och storsjöodjur och sökte avslöja att USA:s regering gömde ufon och utomjordingar på hemliga ökenbaser.

90-talet medförde därtill genombrottet för kabel-tv. I USA kom kanaler som Sci-fi Channel att sända ”dokumentärprogram” om utomjordingar, spöken, och annat som blandade kommentarer från riktiga vetenskapsmän med utsagor från parapsykologer. Och då detta gav höga tittarsiffror spred sig otyget med tiden till andra kanaler. History Channel sänder därför numera dagligen program som Ancient Aliens, där ufologer som Giorgio ”Han med håret” Tsoukalos obestridda får spåna om saker som att asaguden Tor nog var utomjording och hans hammare ett strålvapen.

Inte ens seriösa kanaler och nyhetsprogram förblev immuna. Michael Moore presenteras exempelvis i både amerikansk och europeisk media alltjämt som dokumentärfilmare och intervjuas som politisk kommentator av bland annat CNN. Detta trots att han ansvarar för rena falsarier som Fahrenheit 9/11, och Sicko, som ger intrycket att det utfattiga kommunistiska Kuba har bättre sjukvård än USA.

Fördumningen av nyheter och underhållning förbleknar dock i jämförelse med nittiotalets största kulturella förbannelse: internet. Med detta medium började tokigheter spridas lika snabbt som seriös journalistik och gedigen forskning. Konspiratörer lärde sig också snabbt både att klä upp sina virtuella hörn av nätet med proffsig grafik och att presentera tillsynes välstrykta resonemang genom att med kritiska miner intervjua varandra om både utomjordingar, storfot och spöken.

Resultatet blev en slags parallell verklighet. En mätning från 2019 visar att 31 procent av amerikanerna nu tror på spöken, 21 procent på förhistoriska civilisationer, 20 procent på utomjordingar, 16 procent på att en hemlig grupp mäktiga män styr världen, och 2 procent på att jorden är platt.

Hursomhelst. I praktiken har detta lett till att miljontals amerikaner blivit preppers som förbereder sig för jordens undergång genom att hamstra mat och annat i sina källare. Och en del har blivit medlemmar i miliser, grupper som beväpnar sig för en slutlig sammandrabbning med den amerikanska regeringens stormtrupper.

I takt med att politiker och andra också börjat utnyttja nätet för saker som att brännmärka allt och alla de ogillar som falska nyheter är samhällsklimatet här borta delvis otrevligt. Exempelvis avfärdar politiker, media och andra numera inte bara fakta som att en ”djup stat” av byråkrater, myndighetschefer och andra (vilkas gelikar funnits sedan antikens Egypten) existerar. De försöker också – och lyckas ofta – förmå företag som Facebook och Twitter att censurera den nuvarande elitens politiska fiender och sådana som vågar tycka annorlunda om allt från kön till klimatförändringar.

Men det är inte så att det enbart är de som misstror staten och dem som har makten som är benägna att se konspirationer. De som har makten gillar att sprida konspirationsteorier.

Låt oss ta ett aktuellt exempel.

Efter att Hillary Clinton förlorade valet 2016 svalde nästan hälften av amerikanerna och nästan all media i fyra år påståendet att Donald Trump fått hjälp av Vladimir Putin och var dennes knähund. Och inte ens när detta nu bevisats vara ren fantasi är många beredda att backa och erkänna att Clintonskan helt enkelt var en usel kandidat. Idén att Putin skulle ha hjälp Trump ger nämligen folk en känsla av välbehag så stark att den övertrumfar kravet på intellektuell hederlighet.

Dessa och andra galenskaper förpestar likväl numera USA genom att skapa ett politiskt kaos som i sin tur göder en rad äldre, mer djupgående politiska sprickor och sociokulturella spänningar. Nästa artikel kommer därför att beskriva hur allt detta riskerar leda till att USA spricker i två, tre eller fler stater.