Det är ändå något speciellt med Volvo. Visst, en nyvaxad BMW med guldglänsande pizzafälgar är säkert snabbare än en vanlig Volvo när det gäller vem som blir av med körkortet snabbast. Men när det handlar om tiden för roligheter i sängen med någon man tycker om (men som man inte råkar vara gift med) är det Volvo som vinner, meddelar Daily Mail. Jo, det är antagligen likadant även för gifta par, men den brittiska dejtingsajten Illicit Encounters, som nyligen undersökt hur det står till, vände sig bara till de som sökte en romans utanför äktenskapet.

Sajten för kärlekskranka frågade 2 000 kvinnor om vilken bil deras hemliga älskare kör, och hur lång tid det tar för honom att komma i mål:

BMW – 3 minuter
Škoda – 5 minuter
Mercedes – 7 minuter
Fiat – 8 minuter
Porsche – 8 minuter
Audi – 10 minuter
Volkswagen – 12 minuter
Renault – 13 minuter
Toyota – 14 minuter
Volvo – 17 minuter

”Män som kör BMW verkar ha ett behov av snabbhet även i sovrummet, medan de bakom ratten i en Volvo uppvisar ett mer lugnt och ihärdigt förhållningssätt”, enligt Illicit Encounters talesperson Jessica Leoni. Hon bjuder också på ett par kommentarer från män. ”Jag älskar min [BMW] 3-serie, men jag ser den mer som en statussymbol än en sexsymbol, eller reklam för min manlighet”, sa en man. En manlig IT-konsult sa att ”Min första bil var en Volvo S60. Tjejerna var inte imponerade, men de var ganska imponerade av mig!”

Vidare har de bakom den brittiska webbplatsen, som har över en miljon medlemmar, sammanställt ett generellt otrohetsindex stad för stad i Storbritannien, eller om man så vill mer specifikt ner på postnummernivå (vilket kan ge upphov till intressanta reflektioner i mindre, till synes harmlösa samhällen). Topp tre (2022):

1) Guildford, pendlarstad nära London, med 77 057 invånare – 5,2 procent av befolkningen är otrogna. ”De borde döpa om staden till Guilt-ford! Det är en riktig grogrund för otrohet”, säger en invånare i staden, som har haft tre affärer under 2022, till Wales Online.

2) Borehamwood, också en pendlarstad till London, för övrigt känd från tv-serien EastEnders med snart 7 000 avsnitt, med 36 322 invånare – 4,95 procent av invånarna är lätta på foten. De kanske inte tittar så mycket på tv.

3) Cambuslang, pendelavstånd till Glasgow, Skottland, med 30 790 invånare – 4,85 procent av de boende har inget emot ett litet äventyr i sin fina natur.

Och det är allt fler som hoppar över skaklarna; den ekonomiska situationen gör det för dyrt för olyckliga par att skiljas, så de är hellre otrogna. ”Sex är en av de få saker du kan göra som är gratis, och är ett bra sätt att hantera stress”, säger Leoni till The Bolton News. ”Mycket billigare att stanna i ett olyckligt förhållande, och ha en diskret affär.”

Kan det ha med pendling till och från jobbet att göra? Och övertid, AW och konferenser på platser utan mobiltäckning eller en ”glömd” laddare kan säkert underlätta en och annan tête-à-tête. Nåt kul ska man ha med kollegorna efter en heldag om värdegrund och inkluderande könsidentiteter. Samtidigt vill kanske den som är kvar hemma hitta någon att roa sig med, när den andra sänghalvan står tom.

Hur det är ställt med bonuskärleken i Sverige är svårare att få grepp om, men visst finns det sajter för vänsterprassel också här. Enligt en studie från RFSU (2021) har var tredje vuxen någon gång varit otrogen. Oklart vilken bil de kör.

Men kärleken bland motorburen ungdom får fortsätta vara en väl förborgad hemlighet, som möjligen diskuteras vid den lokala korvkiosken bland parkerade EPA-traktorer. Tids nog är det dags också för dem att börja pendla till och från jobbet.

”De kostnadsåtgärder vi vidtog förra året har börjat ge resultat inom några nyckelområden, såsom materialkostnader”, säger Jim Rowan, vd för Volvo Cars. ”Men det är tydligt att vi måste göra mer. Ekonomisk motvind, ökade råvarupriser och ökad konkurrens kommer sannolikt att förbli en utmaning för vår bransch under en tid.”

Volvo Cars har påbörjat förhandlingarna med facket, och lagt ett varsel till Arbetsförmedlingen. Enligt Dagens Industri motsvarar antalet anställda som berörs sex procent av personalstyrkan i Sverige. ”Det är jobbigt och ledsamt att få det här beskedet. Det berör så många”, säger Jörgen Olsson, klubbordförande för Unionen på Volvo Cars, till TT.

Biltillverkaren vill förändra sitt arbetssätt i vissa delar av organisationen, öka effektiviteten och säkerställa att man har relevant kompetens som krävs för att vara framgångsrik i nästa generations mobilitet.

Tomas Rambergs långa karriär har gått från förkortning till förkortning. Från FO till SR till DN. Han har hörts som om inrikespolitisk kommentator i Ekot i tre årtionden. Men hans politiska intresse tog sig till en början helt andra uttryck.

I tolv år arbetade Tomas Ramberg på Volvo Torslandafabriken i Göteborg. De som kände honom på den tiden säger att han väl egentligen inte jobbade så mycket med att montera bilar, han ägnade sig mest åt att försöka demontera sossarnas kontroll över fackklubben. Tomas Ramberg tillhörde vad som kallades Facklig Opposition, en koalition av grupper som Socialistiska Partiet och Sveriges kommunistiska Parti. De lyckades dock inte få speciellt många av de sina valda till fackliga förtroendeposter.

En av dem som arbetade med Tomas på Volvo berättade för mig att han och de andra gubbarna på verkstaden ett tag funderade på att nominera Tomas till klubbstyrelsen och kampanja hårt för att han skulle hamna där. Inte för att de tyckte att han hade rätt så där i största allmänhet, det var mest för att få bort honom från golvet eftersom han ”tjötade hål i huvet på oss”. Hellre ha honom sittande på en fackexpedition långt bort. Inte så att Tomas var bråkig och påstridig, fortsätter vår berättare:

Men han pratade hela tiden, lugnt och stilla, men utan avbrott, hela, hela tiden. Till slut hörde jag hans röst till och med under helgerna. Den fanns liksom där. Det var inte bara jag som hade det problemet. En av killarna vid bandet sa att han var rädd att Tomas skulle få honom att kröka ner sig helt, eftersom han tog sig några jävlar extra på helgerna för att slippa höra den där malande rösten inne i huvudet. Värst var det för en kille som hade tinnitus, och som sa att det var outhärdligt när Tomas smög upp bakom honom och började agitera och Tomas röst liksom la sig ovanpå pipet i öronen.

1989 (efter tolv år) gav Tomas upp försöken att ta makten över fackklubben på Volvo och satsade istället på att bli journalist – och landade i princip omgående på Sveriges Radio, och Ekoredaktionen.

Det kunde ju ha blivit jobbigt för oss, minns hans gamla arbetskamrat på Volvo.

Man tänker att nu slipper man äntligen alltid höra den där rösten, och så slår man på radion, och där är han igen. Men jag och de andra lyssnade så sällan på P1, så det var ingen fara.

Eftersom Tomas nu arbetat i 30 år på Ekot och närmar sig pensionen var det många som blev lite förvånade när det i veckan blev känt att han ska börja på Dagens Nyheter – och där ska han fortsätta vara inrikespolitisk kommentator.

Peter Wolodarski är synnerligen nöjd: ”Tomas Ramberg har en unik förmåga att förklara, fördjupa och förutse politiska skeenden.”

Det där med ”förutse” är väl kanske inte något som Ekots lyssnare märkt. Tomas utmärks snarare av att han ständigt förklarar att det är väldigt svårt att se vad någon politisk händelse ska leda till. Han har alltid garderat sig med att komma med ett antal möjliga utfall. Om du går till en spågumma och vill veta hur ditt liv kommer att gestalta sig kommer du att bli missnöjd om du får höra att: ”Du kommer att bli mycket rik … men du kan också bli helt utblottad … du kommer att leva tills du är 107 år … men det kan också bli så att du dör nästa vecka efter att ha fått en hjärtattack”. Ungefär på det viset utformar Tomas sina politiska analyser, och det gör att han kommer att passa bra på DN. 30 år på Sveriges Radio är dessutom en garanti för att Tomas håller sig till den för Wolodarski så viktiga värdegrunden, och det visar också att Tomas trivs med att arbeta på ett företag som länge hade monopol. Kanske kan Tomas övergång till DN bero på att han saknar just den känslan. Det monopol SR förlorade när det gäller radio, håller Bonniers och DN på att skaffa sig i tidningsvärlden. Kanske trivs Tomas bäst i ett medielandskap där inga avvikande röster hörs? Han trivs bäst i slutna sällskap.

Även på SR sägs arbetskamraterna dra en lättnaden suck över att Tomas ska gå till DN. Inte så att de liksom hans forna arbetskamrater stört sig på Tomas eviga pratande, det är en annan slags ovanor som irriterat, får vi veta av personer i radiohusets korridorer.

Han har ju ett förbannat märkligt sätt vid fikabordet. Tänker inte på andra.

Hur då? Är han ett slags kakmonster?

Inte så att han vräker i sig. Men han tar de godaste bitarna, och så stoppar han i sig fort.

Nu förstår jag inte riktigt.

Du har väl mött personer som inte äter upp kanterna på pizzan?

Ja.

Sådan är Tomas. Han tar de goda bitarna på fikabrödet. Det gula i wienerbröden och fyllningen i vaniljbullarna. Han tar bara den saftigaste biten längst inne i kanelbullen. Resten får ligga kvar.

Men är det ingen som protesterar?

Oftast hinner man inte, han är snabbt framme, och lika snabb därifrån. Kommer man försent till fikat ligger det bara bullkanter kvar. En jävla kyrkogård av halvätna bullar. En gång när jag kom trodde jag att det stod bitar av gräddtårta framme – men det var Tomas som dragit marsipanen av princessbakelserna.

Året var 1955 och Friluftsfrämjandet (då, Skid- och friluftsfrämjandet) var bekymrade över det vikande intresset för fostran i naturen, och det ökande intresset för bilåkande. Vad göra? Svar: kombinera de två!

En utmärkt kampanj som vi återupplivar med hjälp av Glenn och Ramona. Efter att ha tagit oss till havs och upp i berg är det dags för skogarna.

VÄRMLAND: Trollvandring i Mariebergsskogen och folkrace i Finnskogen

Sparka till i en buske och du hittar en vevaxel till en 740, eller en av världens bästa rallymekaniker. Värmland är fullt av duktiga motorsportsförare, mekaniker, tävlingar och historier, men också fantastisk natur. Är det någonstans du kan förena motorintresse med naturintresse, är det här, (vilket dessutom var anledningen till att författarna till denna sommarguide bodde nästan ett decennium i Värmland).

Denna resa genom Ack Värmeland du sköna, startar i Karlstad och är utformad för familjen som kämpar med intressekonflikter under semestern. Här får barnen troll och bad, föräldrarna folkrace och lugna naturupplevelser. Allt paketerat i en och samma bilresa från söder till norr.

Trollvandringen i populära Mariebergsskogen är en teaterföreställning för barn mellan 3 och 8 år. Trollen behöver barnens hjälp att lösa ett mysterium och detta är en bra start på resan genom Värmland — för att barnen kommer att vara nöjda från dag ett.

Mariebergsskogen ligger vid Vänerns strand och är Karlstads stadspark. Här bränner ni lätt en dag i djurparken Lillskogen, Naturum, Lekträdgården, friluftsmuseet, rundturståget eller badplatsen.

Ta sedan en natt på stadshotellet i Karlstad om du vill mjukstarta resan, alternativt Happie Camp om ni vill ut i naturen direkt. Det senare erbjuder woodframe- och tältboende deluxe i vacker Vänernskärgård. Norra Vänerns skyddande deltalandskap är perfekt för nybörjarpaddling. Vill du kan du paddla på Klarälven genom stadskärnan och ut på andra sidan av sötvattendeltat.

I Kil finns ett av landets mest blygsamma Volvomuseum. Det är i princip omöjligt att hitta kontaktuppgifter eller information, så det bästa är att ringa ägaren själv: Urban Jonsson, 070-33013060. Här, och ingen annanstans, hittar du samtliga Volvos cabbar. Alla bilar i mint-kondition så klart. Här finns också Volvochefen Björn Ahlströms 262-cab från 1981. Den gjorde i tre exemplar och Urban har givetvis nummer ett. Men mest stolt är han nog över ”de fyras gäng. Det är 144 sport, p1800, 123 gt, 144 sport, som jämt rullades ut ur fabriken den 1 augusti 1966”.

Några mil norrut finns oemotståndliga Sunne med allt för familjen. Här handlar det om vem som vinner: vattenpark, SPA, Fryken, Selma Lagerlöfs Mårbacka, vackra Rottnerosparken eller downhill-cykling. Fick du inte din vilja igenom, och missar Sunne Summer Meet med hundratals veteranbilar den 27 juli (och dessutom missade någon av motorsportsprofilerna ur familjen Walfridsson på torget) finns det mer att göra norrut.

Rallyentusiasten övertygar familjen om att den folktomma grussträckan vid Stor-Jangen i öde tassemarker nordost om Sunne är nästa stopp. Barnen kommer att bli uttråkade och partnern idiotförklara dig, men du är definitivt först på plats vid Colins Crest inför nästa Rally Sweden – rallyförarnas berömda krön. Här är det, på rent rallyspråk, ”man eller mus” som gäller. Den som släpper minst på gasen, flyger längst. Och siktar man rätt med ratten innan lyftet, landar man på vägen. Leta efter nedslagsplatsen för rekordlyftet från 2016 när norrmannen Eyvind Brynildsen flög 45 meter. Specialsträckan heter Vargåsen.

Veteranbilsentusiasten siktar på Torsby en halvtimme norrut. I Torsby fordonsmuseum finns Frykenbilen som bärgades och renoverades efter 50 år på Frykens botten. Ännu mer spektakulärt är historien om LT-bilen som tillverkades i Torsby, men bara i tre exemplar. Om inte oturen varit framme och fabriken varit försäkrad hade Torsby kanske sett annorlunda ut i dag. Strax efter den första leveransen fanns order på 50 bilar, men en kall februarinatt 1922 brann fabriken ner, inklusive alla viktiga detaljritningar.

Kör sedan norrut till Värnäs och sväng vänster på 82:an. Här börjar en väldigt vacker bilresa längs en slingrande Klarälv. Ge den naturintresserad möjlighet till flottfärd från Branäs, flugfiske efter harr i Sysslebäck eller MTB-cykling på Långberget.

Slutdestinationen är den lilla, fast stora, byn Höljes. Den 1-3 juli arrangerades en av världens största rallycrosstävlingar här: World Rallycross Championship – ett årligt arrangemang som av de flesta anses vara världens bästa rallycrosstävling. Det är en folkfest och en motorfest utan dess like. Missade du den finns chansen att uppleva den mindre Finnskogafestivalen med tema folkrace i slutet av juli, som i år firar 30 år.

Du har nu till stor del färdats genom Fryksdalen (E45). Ta den andra dalgången (62) tillbaka söderut.

FOSTRAN I NATUREN: 3 av 5

ÅKUPPLEVELSE: 4 av 5

SKÅNE: På jakt efter snapphanar på Söderåsen

När sommaren blir för varm längtar även den soltörstande svensken efter skugga. Därför är våra skogar inte bara intäktsgivande biomassa och syreproducerande biotoper, utan också skydd. För barnen är det också en outtömlig källa till lek. Vi tänker oss en resa till ett av landets mest spektakulära skogsområden: Söderåsen. Så packa båge och pil, glas och porslin samt en picknick med stil.

Resan till Söderåsen nationalpark är enkel, det är mer en fråga om vilken del du ska sikta på. Området är 1 600 hektar stort och de flesta börjar i Skäralid, där också Naturrum ligger. Här vandrar du i en djupt nedskuren dalgång med lodräta klippor och Skärån i botten. En alternativ start är den från Klåverud, varifrån du kan vandra med barnen in i Skorstensdalen. Här kan du bada, klättra, fiska och rasta din mountainbike. Oavsett vad du väljer kommer du skapa ett minne hos barnen. Dra en historia om stråtrövare och vistelsen blir mer spännande. Kanske till och med lägga ut texten om hur svenskarna 1677 befäste närliggande Knutstorp för att hålla Söderåsens snapphanar i styr. Det går lätt att hitta på spännande berättelser i den storslagna skogen. När barnen sprungit iväg med pil och båge för att leta snapphanar är det läge för picknick. Använd skogens golv och klä det med en stor duk.

Sen börjar föräldrarnas resa. Syftet med leken i Söderåsen var också att skapa ett lugn under resan genom ett av Skånes vackraste landskap. Beroende på smak rullar ni mot Tycho Brahes slott i Knutstorp, Söderåsens älgpark, S:t Petri kyrka i Klippan eller varför inte besöka världsmästarinnan i drejning, Bente Brosbøl Hansen, i Klåveröd.

Om ni vill stanna för natten bor ni i Villa Söderåsen B&B, en renoverad villa från sekelskiftet som ligger i Röstånga inte långt från Söderåsen. Pensionat Söderåsen är lika fint och bara tio minuters gångväg från parken. Svensk husmanskost äter man på Lydinge Resort och femstjärnig pizza på slottscafet i Tomarp, där du också kan känna in den danska medeltidsborgen.

FOSTRAN I NATUREN: 3 av 5

ÅKUPPLEVELSE: 3 av 5

HÄLSINGLAND/GÄSTRIKLAND: Öga mot öga med rovdjuren

En resa till Hälsinglands skogar är som att resa tillbaka till ett Sverige som varit. Ett Sverige där fäbodbruk fortfarande existerar och där stolthet över den bygd man skapat manifesteras överallt: Hälsingehambo på Stenegård, kvarnmiljön i Växbo kvarn, Hälsingegårdar, skördemarknader och populära Delsbostämman. Dessutom: Classic Motor Monday I Söderhamn.

Även den ursprungliga faunan är bevarad, och här finns flera sätt att uppleva den. Vi släpper för tillfället harren i Svågan. Vi är intresserade av fyrbenta arter med huggtänder. Djur som ger dig puls i tinningen och adrenalin i binjuren. Det finns två bra alternativ: ett familjevänligt i Hälsingland; och ett erimitvänligt i Gästrikland.

Vi börjar med familjepaketet. Till Hälsingland reser man helst via vackra väg 83. Den givna rastplatsen för barnfamiljer om du reser söderifrån är Tönnebro, där du lämnar E4:an mot 83:an. Du passerar sedan Bollnäs, och gör eventuellt en sandstrandspaus vid Orbaden. Vägen följer romantiskt vackra Ljusnan och blir bergigare och bergigare ju närmare Järvsö du kommer. För det är till populära Järvsö vi ska. Trots att Järvzoo är en djurpark så avviker den från många andra parker genom sin genuinitet — häng rakt upp och ner i den bergiga Jarse-naturen, snyggt paketerat med en träspång som ger dig det antal steg du behöver för dagen. Ska du avrunda besöket på rätt sätt gör du det med ett besök på Rovdjurscentret ”De 5 Stora” strax intill, och en övernattning i varghägnet där stora panoramafönster ger dig ytterligare etologiska kunskaper i hur vargar agerar. Äter gör du på anrika Stenegård –  förslagsvis en Järvsöklämma med lokala produkter i en wrap. På söndagar är det dessutom auktion på Stenegård.

Nu till det skarpa alternativet. Vi reser tillbaka söderut, till norra Gästrikland där Wild Nordic erbjuder möte med vilda björnar, öga mot öga. Enligt grundaren, Sara Wennerqvist, kan barn följa med in i gömslet, men alla föräldrar vet att barn och timtals spaning efter något som kanske inte dyker upp är en riskabel kombination. Bespara dig risken för vildmarkskaos.

Naturvetaren Sara bestämde sig tidigt för att aldrig ha ett tråkigt jobb, och så har det blivit. Efter flera år som valinventerare i norra Norge bestämde hon sig för att flytta hem till Gästrikland. Från en viltintresserad markägare fick hon tillgång till en övergiven skogsstuga och härifrån arrangerar hon nu björnskådning mellan de glesa tallarna.

Hur går det då till? Jo, du vandrar själv ut till gömslet, självklart under militärisk tystnad. Just tystnad är ett ihållande tema inom djurskådarkretsar. Skippa gore-tex-plaggen — här det ull eller Fjällrävens G1000-väv som gäller. Sen gäller det att vara utvilad så att du inte slocknar innan björnarna smyger fram. Själva nyckeln till framgång för rovdjursföretag av den här typen är åtel. Här är det tal om putskött, som förr i tiden blev pölsa, som läggs ut för att locka djur till platsen.

Hur stor chans till björn-spotting finns då? Den var 90 procent tills för några år sedan, då de runt 500 björnarna i Gävleborg decimerades till runt 300. Nu har chansen minskat, men inte så mycket att det förtar upplevelsen.

Ljusstark kikare ingår. Gå inte ut ur gömslet och glöm inte att stänga av blixten på din kamera!

Du kan skåda björn hos Sara till den 10 september.

FOSTRAN I NATUREN: 3 av 5

ÅKUPPLEVELSE: 3 av 5