Vad innebär det att samla på vapen och får man verkligen göra det?

I Sverige har samling alltid varit ett godkänt ändamål för vapenägande.

Den enda vägledning vi kan finna om vad som gäller är i Polismyndighetens författningssamling FAP551-3.

Där finns endast allmänna råd om saken på sida 22 och framåt. För den som inte känner till det så är allmänna råd i myndigheters författningssamlingar inte rättsligt bindande. De är i praktiken löst tyckande från myndighetens sida (gäller även Folkhälsomyndigheten).

I korthet gäller följande som praxis:

Sökanden ska kunna påvisa seriositet. Ett sätt för Polismyndigheten att säkerställa detta är medlemskap i en erkänt seriös samlarorganisation. I Sverige är det framförallt Svenska vapensamlarföreningen, Svevap.

Sökanden ska definiera en väl avgränsad samlingsinriktning, exempelvis tyska mauser repetergevär 98 från innan första världskriget.

En samlare behöver även särskilt tillstånd från Polismyndigheten för att avfyra sitt samlarobjekt. Samlingen är menad att enbart pryda vapenskåpet.

Samling på moderna vapen medges inte även om lagen inte sätter några hinder. Med moderna vapen menas egentligen allt nyare än repetergevär som var moderna på slutet av 1800-talet om Polismyndigheten får bestämma.

Här kommer problemet. Då allmänna råd inte kan ligga till grund för rättslig reglering finns inget som kan ligga till grund för rättslig reglering. Vilket i sin tur gör att Polismyndigheten är extremt restriktiv när någon ansöker om licens för samlingsändamål samling. De ändrar förutsättningarna efter dagshumör helt enkelt.

Jag vet samlare som samlat sedan 1970-talet och nu helt plötsligt inte kan slutföra sin samling då Polismyndigheten inte anser att de ska få äga, vad det nu må vara. Trots att de kanske har licens för alla andra varianter av det vapnet redan.

Naturligtvis är det väldigt svårt att starta en samling i dag på de här premisserna.

Riksdagen har röstat igenom dessa två motioner: 2021/22:1860 och 2021/22:3782.

Justitieutskottets kommentar till deras beredning ger mig medhåll: "Utskottet anser att de nuvarande reglerna om vapensamlingar är otydliga, bl.a. angående vad gäller som gäller vid olika samlingar och antalet vapen, och att de därmed riskerar att leda till rättsosäkra beslut där seriösa vapensamlare hindras från att utöva sitt intresse och utöka sitt samlande. Därför behöver regelverket om vapensamling ses över och förtydligas för att underlätta för landets seriösa vapensamlare att kunna fortsätta med sin hobby. Utskottet tillstyrker därför motionerna”

Men ingenting har hänt.

Jag personligen samlar på intressant ammunition samt repetergevär från de stridande parterna i Europa under andra världskriget.

Jag har ansökt om utökad samlingsinriktning för en obskyr vapentyp designad tidigt 1980-tal. Kalibern är ingen som existerar på marknaden och det är osannolikt att jag kommer hitta ett av dessa vapen till salu.

Men jag vill åtminstone kunna försöka.

Vapnet är väldigt speciellt, utvecklingen kan sägas ha börjat efter andra världskriget i Sovjetunionen när de ändrade sin doktrin för strid. Det började med en ljuddämpare för olika typer av vapen, men slutade med en speciell för enbart AKM (PBS-1) med tillhörande speciell ammunition på 1960-talet. Det här var en ganska dålig lösning och gav upphov till eldavbrott och dålig verkan i målet varpå utvecklingen gick vidare.

Jag äger en PBS-1-ljuddämpare och har skrivit artiklar om den och dess historia för Svevap tidigare. Historien är väldigt intressant och jag kanske får tillfälle att återkomma till den.

Vapnet som till slut utvecklades på 1980-talet var en helhetslösning. En speciell, unik kaliber med väldigt speciell lösning vad gäller pipa och ljuddämpare.

Vad sa då Polismyndigheten?

Naturligtvis nekades min ansökan. Polismyndigheten påstod att vapnen enbart fanns i helautomatiskt utförande samt att sådana vapen är förbjudna. Vidare att vapnet var för modernt.

Antingen skrevs avslaget av en inkompetent person eller så ljög den personen. Jag vet inte vilket alternativ som vore värst.

Jag överklagade till förvaltningsrätten där jag påvisade att vapnen fanns i semiautomatisk version, att helautomatiska vapen inte är olagliga att samla på samt att vapentypen är 40 år gammal och att det inte anses modernt i något annat sammanhang.

Överklagan skickades in i slutet av september 2022, nu väntar jag på att några politiskt tillsatta nämndemän ska låtsas veta något om Sveriges lagar. Det kan ta upp till ett år.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Myndigheter kan göra vad de vill oaktat vad för lagar som gäller. Sitter det en politisk aktivist på fel plats har de enorm makt, det existerar nämligen inget tjänstemannaansvar i Sverige.

Har du ett intresse som inte är politiskt korrekt just nu så behandlas du med misstanke och motarbetas av dina politiska motståndare i staten.

Detta gäller i högsta grad om du behöver äga vapen och speciellt om du har ett historiskt och tekniskt intresse av dessa och försöker samla på dem. Låt det inte hindra dig dock. Låt dem aldrig vinna. Har du ett intresse för samling så är Svevap en organisation för dig.

Den 14 november 2022 kom Socialdemokraternas Vapenlagsutredning SOU 2022:62

Den kom till för att anpassa Sveriges vapenlagstiftning till EU:s vapendirektiv från 2017, vilkens tillkomst har en intressant historia i sig.

Ändringarna till EU:s vapendirektiv sågs först i moderaternas vapenlagsutredning från 2013 – kallad Dorisutredningen, efter polischef Doris Högne Rydheim som ledde den. Hon var känd för att ha uttalat en önskan om att förbjuda flera skyttesporter.

Jag har fortfarande kvar mejl från 2013 där Morgan Johansson ironiskt nog kritiserar den utredningen. Faktum är att den fick så mycket kritik att den inte ens lades fram för riksdagen. Då började Cecilia Malmström (L) istället i skymundan förbereda ett förslag till ändring av EU:s vapendirektiv baserat på Dorisutredningen. Cecilia Malmström, kommissionär med ansvar för handelsfrågor, utredde alltså hur man i praktiken kunde förbjuda civilt innehav av skjutvapen under förevändningen att det skulle reglera handel inom EU.

Endast några dagar efter Bataclanmassakern i Frankrike 2015 presenterades förslaget. Frankrike lade all sin politiska tyngd inom EU bakom det för att projicera handlingskraft under det dåvarande krisläget. Låt aldrig en bra tragedi gå till spillo.

Det nya vapendirektivet sades skydda oss från terrorister. Att inget terrordåd som hänt innan eller efter förslaget skulle påverkas av regleringarna brydde man sig inte om.

Mycket senare ändrade man historien till att röra sig om handel, men innehållet var detsamma.

EU:s regler om subsidiaritetsprövning (EU får inte reglera saker som bäst regleras i medlemsstaterna) och konsekvensanalys ignorerades och efter många vändor, varav den märkligaste var när svenska polisen  i EU bröt sitt mandat från riksdagen och lät sina representanter rösta för direktivets dumheter, därmed röstades det igenom 2017 i sin nuvarande form. Lyckligtvis blev det nedbantat rejält från ursprungsförslaget och hade inbyggda undantag medlemsstaterna kunde utnyttja.

Det bör påpekas att Moderaterna via Anna Maria Corazza Bildt, Carl Bildts fru, röstade ja till direktivet.

Så hur ser då förslagen ut som Socialdemokraternas utredare nu presenterar?

Utredningen är på drygt 350 sidor så jag berör de punkter som påverkar vapenägare mest om de blir lag.

Till skillnad från tidigare förslag är regleringen av vapenmagasin som föreslås mild – men ändå en överimplementering. Har du licens för ett skjutvapen kan du äga och köpa magasin för det vapnet oavsett storlek. Samma som vad som gäller för ljuddämpare i dag.

Det kan tyckas logiskt och som en inte så hård reglering, men innebär samma problem som för ljuddämpare.

Har du magasin eller ljuddämpare som inte passar ditt vapen av någon anledning så begår du vapenbrott. Detta för en sak som knappt går att definiera och är busenkel att tillverka själv.

Samma om du har en del av ett magasin. Vilket inkluderar fjädrar. De har alltså kriminaliserat innehav av fjädrar. Samma gäller små lådor som en polis kan få för sig att ammunition kan läggas i.

Ingen definition av magasin finns nämnd och utredningen själv medger att det inte är praktiskt möjligt att göra en sådan.

Ändring jag hade föredragit är förslaget Erik Lakomaa kom med i Dagens Juridik redan 2020, som går ut på att personen har rätt att använda magasin till vapen, inte att det är knutet till vapnet. Det skulle undvika många av problemen och faktiskt varit den miniimplementering som riksdagen begärt och som utredningsdirektivet specificerat.

Resten är inte lika dramatiskt vad jag sett än.

“Läskiga vapen” kommer få viss reglering. Det handlar mestadels om vissa halvautomatiska gevär som kommer få lite hårdare krav på sig för licens. Ett års medlemskap i skytteförening innan man kan få licens för AR-15 exempelvis, kravet var sex månader innan. I stort kräver skytteförbunden mer av individen redan i dag än vad som kommer regleras i lag.

Vapenmäklare kommer regleras. Vilket är intressant för konceptet existerar enbart som tankeexperiment. Det existerar inget som kan kallas vapenmäklare, endast vapenhandlare och de är redan kraftigt reglerade.

Nekas någon en licens på exempelvis en AR-15 så kommer detta meddelas övriga polismyndigheter i Europa och rent generellt kommer informationsutbytet ökas. Vilket är ett stort problem i sig då jag exempelvis inte litar på att Bulgariens poliser håller mina uppgifter hemliga.

I övrigt, vad jag kan se nu, har vi redan restriktivare lagar än vad EU begär av oss.

Teorin bakom varför det blev så här krystat vad gäller magasin är att utfallet av valet ändrade hur utredningen presenterades, och de inte hade tid för något utförligare. Hade förra regeringen vunnit skulle det troligtvis ha varit mer restriktiva förslag som lades fram. Nu gillade man läget och försöker med det man tror sig kunna få igenom.

För att återgå till magasinfrågan: samma magasin kan innehålla tio patroner eller många fler beroende på kalibern. Det kan passa både vapen man har och inte har licens på, i olika kalibrar och olika funktionsprinciper. Det kan passa en pistol, repeter, halvautomat och kulspruta. Som alla har olika nivåer av restriktivitet för ägande.

Ett magasin som ovan går att skriva ut på en 3D-skrivare och vipps har du ett vapenbrott som består av en plastlåda.

Faktum är att airsoft, replikavapen som skjuter ofarliga 6 millimeter stora plastkulor, har magasin som beroende på hur man ser det, skulle vara olagliga nu. Själva magasinkroppen för airsoft går i vissa fall att använda för riktiga vapen.

Det är helt enkelt omöjligt att ha en lag som är skriven på det här sättet. Men det är förmodligen målet. Staten har en förkärlek för gummibandslagar som det går att sträcka ut definitionen av för att lagföra vem man vill, när man vill.

Nu är det upp till nuvarande regering att uppfylla sina vallöften på det här området.

För mig är det en enkel vinst för dem att uppfylla önskemålen från Sveriges vapenägare när de backat på så många andra områden, vapenägarna utgör faktiskt tolv procent av väljarkåren så det är ingen liten grupp.

Kommer M, KD och L uppfylla sina löften, eller kommer de fortsätta i gamla spår och försöka förbjuda så mycket de kan?

Grekland har dubbelt så många vildsvin som Sverige, runt 600 000 mot våra 300 000, som orsakar miljardproblem för jordbruket. Majs, solrosor och ärtor står ofta på vildsvinens dyra matsedel, och det är många jägare som försöker decimera stammen. Men det finns ett aber, nämligen de strikta vapenlagarna.

Lagen från 1993 säger att alla hagelgevär får ha maximalt tre skott, oavsett vilken kapacitet magasinet har. Dessutom är inga andra vapen än just hagelgevär tillåtna för jakt, och man måste först betala en avgift varje gång det är dags att gå ut och panga vildsvin och annat. Det säger Anna Korakaki, OS-medaljör i skytte 2016, på Quora.

Och vildsvinen fortsätter föröka sig.

”När vi skulle gå därifrån … egentligen blev vi väl mest utkastade för att det blev bråk mellan väktarna och ett gäng som vi hade”, berättar Filippa för SVT Nyheter. ”Vi blev tagna av polisen, och sedan kollade de igenom vad vi hade på oss. Då hittade de min pepparsprej. De sa att jag var misstänkt för vapenbrott.”

Filippa fortsätter berätta för reportern att hon inte är trygg i Uppsala, och att det var därför hon bar på pepparsprayen. ”Jag tycker att det är dåligt att man lägger så mycket tid på att döma en person som känner sig otrygg än att faktiskt ta reda på problemen som finns i samhället som gör så att kvinnor faktiskt går runt med de sakerna.”

Filippa avslutar intervjun med att säga att hon hittat pepparsprayen när hon var yngre.

I intervjun framkom det inte vad som krävdes av kompisgänget för att bli utslängda från krogen, och att polisen tillkallades.

Varför får inte svensken bära vapen och värna sig? En gång i tiden var det inget konstigt att cykla till skjutbanan med ett gevär över axeln. Eller att bära en pistol dolt, skolungdomar hade skytte på schemat.

Lantbrevbärare var till exempel beväpnade. Det svenska samhället hade en liberal syn på vapenägande och bärandet av vapen. Det var ett homogent samhälle där befolkningen åtnjöt ett stort förtroende från staten.

Sedan dess har Sverige haft väldigt många lagändringar som gör att vapnen måste gömmas undan. Lagändringar som inte har lämnat märkbara spår i den statistik som enbart blir värre och värre vad avser våldsbrott med vapen.

I början av 1990-talet fanns ännu inga bestämmelser som reglerade hur vapen fick hanteras på allmän plats, ej heller hur de skulle transporteras.

Detta är nuvarande ordalydelse i Vapenlagen:

5 Kap
4§ Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare ska vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt egendomen. Vapnet ska vara oladdat och, i den utsträckning det är lämpligt, isärtaget och nerpackat.

Samt:

6 § Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om vapnet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om det annars med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och övriga omständigheter är att anse som befogat. Detsamma gäller i fråga om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.

Det är således inte tillåtet att bära eller transportera vapen på annat sätt än att de inte kan användas för nödvärn, om du inte arbetar för staten och har dess förtroende. Som civil skall du inte kunna värna dig mot numerärt eller fysiskt starkare gärningsmän. Vidare gör knivlagen så att inget annat tillhygge kan brukas för att försöka utjämna styrkeförhållande i en våldssituation. Pepparsprej som är tillåtet i exempelvis Tyskland faller under vapenlagen i Sverige. Du har dina nävar att tillgå och knappt ens det.

Du är menad att vara ett offer. Gärningsmännen påverkas naturligtvis inte, våldsbrott har aldrig varit tillåtet.

Mot politikernas uppenbara vilja att offra befolkningen står 24 kapitlet i brottsbalken, där rätten till nödvärn tas upp:

1§ Rätt till nödvärn föreligger mot

1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

Detta låter bra i teorin, bläddrar man ned en bit kommer gummiparagrafen dock:

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.

Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

Det här betyder i klartext att om du värnar dig så kommer någon ad hoc nagelfara varje sekund av skeendet efteråt för att se om de kan sätta dit dig. Kom ihåg att förberedelse till nödvärn medelst vapen är förbjudet. Jag har ett exempel i min närhet där en vän blev fysiskt attackerad av en fyllerist varpå han värnade sig med ett endaste slag. I praktiken slog han tillbaka efter fylleristen slog honom. Min vän var den som åkte dit för misshandel då hans slag tog bättre än fylleristens slag. Där hjälpte det inte ens att min vän var helt obeväpnad.

Man kan verkligen inte anklaga svensk lag för att ge en bruksanvisning till hur den enskilde skall agera vid fysiskt angrepp mot sin person. Vid en nödvärnssituation har den enskilde personen risker han måste vikta mot varandra, detta under en vanligtvis extremt kort tidsrymd. Personen skall analysera hur angreppen ser ut, används vapen eller tillhyggen, är det flera inblandade et cetera, samt förutse potentiell skada mot sin person. När denna analys är färdig skall personen bestämma nivån av våld han får bruka i nödvärn samt vilken skada som nödvärnet kan ge angriparen. Detta enligt för stunden rådande praxis i domstol.

Den attackerade riskerar kanske svåra skador, kanske till och med livet om angreppet inte avstyrs, men å andra sidan kan han riskera ett fängelsestraff om han gör en felbedömning och domstolen anser att han använt våld som anses vara uppenbart oförsvarligt.

Hur fungerar detta i praktiken?

Dåligt är det korta svaret. Det har funnits en del uppmärksammade fall där folk agerat i uppenbart nödvärn men ändå dömts. 68-årig man dömdes för dråp efter att ha skjutit ihjäl två beväpnade bröder vid sitt hem. 43-årig man i Rättviks kommun dömdes för grovt vållande till annans död.

Rättsväsendet och staten i allmänhet verkar väldigt rädd för att folket skall kunna värna sig. Gissningsvis ser de det som ett första steg mot medborgargarden och minskad egen makt. Att när staten abdikerat det sociala kontraktet behöver gemene man ta tag i saker själv. Det vore att låta potemkinkulissen rämna ifall det skulle tillåtas. Så de fortsätter låtsas och hoppas att vi låtsas med dem.

Samtidigt ser jag grupperingar i småsamhällen organisera sig och patrullera på kvällarna med älgstudsaren i passagerarsätet när polisen är många timmar bort. På skjutbanan möter jag folk som ogenerat säger att de tagit jägarexamen för att de vill kunna ha vapen till hands om de blir attackerade.

Staten har förlorat den här striden sedan länge för de med ögon att se med.

Vissa ljusningar kan skönjas. Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort motioner om att stärka nödvärnsrätten, inget kom naturligtvis av det men det är första gången på väldigt länge som saken ens diskuterats, nödvärnsrätten har tabubelagts hårt.

Nödvärn behövs tyvärr i Sverige. Alla butiker har rånats våldsamt i min närhet, en restaurang sprängdes bort helt. En annan har stängt efter att innehavaren misshandlats grovt, han flydde hem till Indien och övergav sina drömmar här. Oftast är det invandrare som rånar och misshandlar andra invandrare. Min gissning är att det eventuellt händer något när våldsamma brott når medelklassen i större utsträckning. Den som lever får se. Svenska politiker är om något senfärdiga och “naiva”.

Hur fungerar detta i andra länder inom EU?

När jag besökte en vapenhandel i Bulgarien berättade de för mig att ungefär 100000 personer har licens för dolt bärande där. Även Polen, Tjeckien, Estland och andra länder tillåter dolt bärande av vapen. Tyskland och många andra länder i väst tillåter åtminstone pepparsprej. I Tjeckien räknas alla vapenägare som en del av totalförsvaret och vapen är lika vanligt där som det var i Sverige för 50 år sedan. Tjeckien är ett av världens säkraste länder.

Kan kanske att behandla medborgare som vuxna individer med egen agens vara receptet som vänder utvecklingen i Sverige? Det sättet fungerade åtminstone bra förr. Istället för som nu, behandla oss som omyndiga barn.

Förutom mer pengar till mentalvård och skolsäkerhet utökas bakgrundskontrollen för vapenköpare. Det ska hindra de som dömts för familjevåld från att kunna köpa skjutvapen, och gör det möjligt för myndigheterna att beslagta vapen från olämpliga individer.

Samtidigt har högsta domstolen i USA upphävt en vapenlag i New York som innebar att det krävdes tillstånd för att bära vapen öppet. Det innebär i förlängningen att alla amerikaner har rätt att bära vapen offentligt – delstater med restriktiva vapenlagar får foga sig i beslutet.

President Joe Biden hade uppmanat domarna i högsta domstolen att behålla lagen från 1911. I ett pressmeddelande efter beskedet beklagar han beslutet. ”Jag är djupt besviken över högsta domstolens beslut. Denna dom strider mot både sunt förnuft och konstitutionen, och borde oroa oss alla djupt.”

Privatägda vapen ses som nödvändiga för självförsvar.

Det är Republikanerna som drivit på med hänvisningen till skolmassakern i Uvalde i Texas.

Den tidigare lagstiftningen innebar att lärare som ville bära vapen skulle genomgå samma utbildning i vapenhantering som poliser. Nu räcker det med 24 timmar, men det krävs också att den lokala skolstyrelsen godkänner att man bär vapen i skolan.

30 av USA:s delstater tillåter i dag skolpersonal att bära vapen under arbetstid.

Men den nya lagen i Ohio möter lokalt motstånd. Borgmästaren i Cleveland har förklarat att där kommer man inte tillåta skolpersonal att bära vapen.

Den nya lagen har också mött motstånd från lärarnas fackföreningar, liksom representanter för poliskåren som oroar sig för att utbildningskravet är för kort för att garantera att skolpersonal använder vapnen rätt – och att det ska leda till skador och till och med dödsfall.

Häromdagen hände det igen, en skolskjutning i USA.

Som ett brev på posten kommer kraven på strängare vapenlagar, begränsning på magasin och krav på bakgrundskontroller med mera. Vapenlagar är ett hett politiskt ämne i USA, mycket mer än det är i Sverige.

Låt mig till att börja med berätta att köper man ett vapen som amerikansk medborgare ska det redan göras en bakgrundskontroll, köparen fyller i ett formulär som sedan kollas av myndighet. Detta gäller alla delstater.

Låt mig även påminna om den så kallade “assault weapons ban” som begränsade magasinkapacitet samt vapen såsom AR-15, den lagen var i kraft mellan 1994 och 2004 och hade inget påvisbart resultat.

Det finns även gott om delstater med mycket hårdare vapenlagar än Sverige men ändå har mycket större problem med vapenvåld än vi har här.

Vad är då problemet kan vän av ordning undra?

Ärligt talat faktiskt samma problem som vi har i Sverige med vapenvåld.

Låt oss titta på den statistik som finns. 2020 är senaste året FBI har kommit med en “uniform crime data” rapport. Där står att läsa angående mordvapen:

• 8029 med enhandsvapen (pistol)
• 1739 med kniv
• 662 med händer eller fötter
• 455 med gevär av någon typ

Redan här kan vi snabbt konstatera att det handlar om enhandsvapen som är lätta att dölja vilket speglar gangstrarna i våra förorters vapen också, samt att geväret AR-15 som vapen knappast är problemet om man ska sikta in sig på något specifikt vapen. Svensk lag behandlar enhandsvapen i samma kategori som helautomatiska vapen för att de är så lätta att dölja. Det är en hög tröskel för att äga ett enhandsvapen för sportskytte i Sverige.

Ett legalt ägt enhandsvapen har heller aldrig använts i ett brott vad jag känner till, någonsin. Närmast kommer Peter Mangs, men han smugglade in en pipa illegalt till Sverige som han använde i sina brott.

Vem är det som utför brotten i USA och vem är deras offer? I USA är det helt ok att föra statistik över etnicitet, så låt oss ta en titt vad FBI har att säga om detta:

• 8166 av mördarna var svarta
• 5866 av dem var vita
• 6612 var av okänd etnicitet

Av offren var:

• 9941 svarta
• 7043 vita
• 320 okända

USA hade 322 miljoner invånare 2015, 2019 var det 46,8 miljoner som identifierade sig som svarta. Således är svarta överrepresenterade i den här statistiken, både som offer och förövare. Samma situation kan man finna i Sveriges statistik vad gäller invandrare och dödligt våld, andra invandrare är oftast offren för dödligt vapenvåld.

Här infinner sig frågan varför media i USA och Sverige reagerar så starkt när en vit kille skjuter andra vita men låter den mycket mer omfattande kriminaliteten i övrigt helt passera.

I Sverige har vi lyckligtvis inga skolskjutningar, men vi har många andra. Dessa försvinner i bruset som notiser numera. Händelser som skulle skapat krigsrubriker för 10–20 år sedan passerar obemärkt förbi idag.

Det finns några tänkbara förklaringar till det här.

Den största enligt mig är rasismen av låga förväntningar, vissa människor förväntas inte kunna bete sig. De ses som den noble vilden som fungerar som något slags zoo-djur för intelligentian hos den politiska adeln till vänster av det politiska spektrumet. Inget ansvar skall utkrävas för de är omyndigförklarade av staten och den hjälp som erbjuds i form av bidrag låser in hela samhällen i en beroendeställning till staten. Så skapas valboskap och misär i generationer.

Sen har vi tillvänjning av sakernas tillstånd. Vi ser det i Sverige också hur trygghetsundersökningar visar att folk känner sig tryggare trots att den grova våldsbrottsligheten ökar. Detta förklarar även att vansinniga nyheter bara blir notiser i svensk media. Samma fenomen sker även i USA. Här sticker fortfarande ovanligheterna ut och bildar avsky: “En VIT kille mördade!” blir stora rubriker eftersom det förväntas bara ske av svarta eller invandrare.

När man har en clownkarta över sakernas tillstånd kommer den inte stämma mot verkligheten, naturligtvis. Lagförslag och åtgärder är alla färgade av ideologisk puritanism som är helt verklighetsfrämmande. Helt plötsligt är inte vetenskap och statistik intressant längre när den säger emot den ideologiskt färgade kartan.

Snarare tar politiker tillfället i akt att straffa sina ideologiska motståndare med mer restriktiva lagar som är lika verkningslösa som de som kommit tidigare. Att deras senaste lagar inte gett effekt tas som intäkt till att skärpa restriktionerna ändå mer. Det blir en nedåtgående spiral av värdesignalering och polarisering.

Detta är varför vi kan se Morgan Johansson anklaga jägare och sportskyttar i Sverige för att vara potentiella terrorister medan han i nästa sekund låter riktiga IS-terrorister återvända till Sverige och verka ostört efter saft och bulle med en socialtant.

”Vi inser att den stora majoriteten av vapenägare i detta land är ansvariga och följer alla nödvändiga lagar”, sa Trudeau till reportrar i Ottawa. ”Vi står dock inför en nivå av vapenvåld i våra samhällen som är oacceptabel. Vi behöver bara titta söder om gränsen för att veta att om vi inte vidtar åtgärder, snabbt och bestämt, så blir det värre och värre, och svårare att motverka.”

Regeringen vill också införa obligatoriska återköp av halvautomatiska gevär, den typ som användes vid skolattacken i Texas.

Den ”frysning” som den föreslagna lagen skulle medföra är inte ett förbud, eftersom människor som redan äger vapen kan fortsätta att äga och använda dem.

Sveriges riksdag, folkets representanter, har röstat för vapenlagsändringar.

Innan jag radar upp några av de bra och viktiga tillkännagivandena från riksdagen tänkte jag berätta hur saker är tänkta att fungera i Sverige.

Riksdagen tillkännager X, regeringen tillsätter en utredning för X, utredningen X blir klar och går på remissrunda till berörda parter. Regeringen tar hänsyn till remissvaren och skickar sin lagrådsremiss till lagrådet, går det vidare efter det blir det proposition från regeringen till riksdagen som röstar igenom lagen om majoritet finns. Ny lag händer 1 juli eller 1 januari.

Inget av det här fungerar i verkligheten.

Regeringen struntar i riksdagens tillkännagivanden. Inleds en utredning får den av regeringen utredningsdirektiv som ska ge de svar regeringen är ute efter. Utredare är alltid partisk med rätt partibok. Remissinstanser struntar man i, samma gäller lagrådet. Kom ihåg gymnasielagen och sågningen den fick av lagrådet: ”Gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas” vilket nog är den hårdaste sågningen i Sveriges tjänstemannahistoria. Som bekant fick vi lagen ändå. Den blev skräp.

Med det sagt, låt oss titta av de tillkännagivanden vår riksdag har röstat för.

1. Att implementera EU:s vapendirektiv på en minimum nivå

Detta har tillkännagivits tidigare av riksdagen, och så nu igen. Regeringen har tidigare ignorerat detta och valt att frångå riksdagsmajoriteten och försöka manipulera in motsatsen, en överimplementering av EU-direktivet. Då de inte har en majoritet för detta riskerar Sverige böter till EU.

2. Allmän översyn av vapenlagstiftningen

I korthet att till exempel tillståndsgivningen skall flyttas till en ny myndighet då Polismyndigheten medvetet försvårar handläggningen i strid med förvaltningslagen. Detta har de fått upprepad och allvarlig kritik för av justitieombudsmännen, senast i år. Men även att vapengarderoben för jägare skall utökas, enklare regler för skjutbanor, enklare administrativ börda, godkänna EU:s vapenpass etcetera.

Allt detta har redan stötts och blötts under åratal och jag är osäker på hur många tillkännagivanden regeringen struntat i vid det här laget.

3. Ny myndighet för tillståndsgivning

Detta beslutades första gången 2015. Mig veterligen har inte ens en utredning tillsatts.

4. Skyndsam handläggning av vapenlicensärenden

Handläggningen fungerar uruselt. Polismyndigheten letar skäl att neka, är ej behjälpliga och tiden har som värst varit uppe i ett halvår när en licens ska handläggas.

Detta är en medveten strategi för att få folk att tröttna.

5. Borttagning av tidsbegränsade licenser

I början av 2000-talet fick vi tidsbegränsade licenser för vissa vapentyper. Detta för att de ansågs extra läskiga. Då gjordes få kontroller och man ville se till att en regelbunden kontroll gjordes av ägarna av till vapen. Gott så.
I dag kontrolleras alla vapenägare mot belastnings- och misstankeregistret dagligen per automatik.

Förnyelse av licenser är i dag enbart en stor administrativ börda och är du en dag för sen med pappersarbetet kan du bli skyldig till vapenbrott, av samma dignitet som en förortsgangster – detta på grund av att Polismyndighetens handläggningstid är för lång. Detta är naturligtvis en uppenbart vansinnig situation och offer för detta är tyvärr inte ovanliga.

6. Ta bort formuleringen “synnerliga skäl” ur vapenlagen

Synnerliga skäl betyder på juridiska “så förbjudet som möjligt”. Nu är det faktiskt inte förbjudet att inneha vapen så ordet bör gallras. Det har hängt med sedan början av 1900-talet.

Formuleringen har i nutid använts av Polismyndigheten när de försöker bedriva lagstiftning via praxis i domstol och är djupt olycklig. Polismyndigheten nekar sökanden licens av allsköns anledningar och har alla våra skattepengar i ryggen för att hindra någon från att vinna i förvaltningsrätten. Ingen rättshjälp finns att få för dessa fall. De försöker tills de vinner och använder det som språngbräda för att neka fler licenser. Förvaltningsrätten består till största delen av politiskt tillsatta nämndemän som inte vet något om vapen eller vapenlagen alls, vilket gör att de ofta dömer lagvidrigt till Polismyndighetens fördel. Överklagan till nästa instans brukar hjälpa med bra rättshjälp, men det är en dyr och flerårig process.

7. Enklare licenshantering vid vapenbyte

Har du ett vapen av en typ och vill byta mot likvärdigt vapen av samma typ, exempelvis klass 1 älgstudsare, så bör det gå att hantera utan en långdragen ansökningsprocess.

Detta är en enkel sak som regeringen hittills vägrat utreda.

8. Vad som krävs för vapenlicens

Den här är ny för mig, den går ut på att tillståndsgivande myndighet enbart ska fokusera på de vitala vapendelarna (pipa, låda, stomme och så vidare), inget annat. I dag stirrar de sig blinda på utseendet och nekar licens ifall en vanlig repeterälgstudsare ser “för läskig ut”. Exempelvis en repeterälgstudsare med alltför ergonomisk stock. Exakt samma modell med ålderdomlig stock går däremot bra. Så det folk gör i dag är att de köper vapnet med ålderdomlig stock och sedan byter den när licens medgetts. Stocken är inte en licenspliktig del och lagen bryr sig inte. Bara Polismyndigheten.

Det fortsätter med flera tillkännagivanden.

Vi har fått ganska många bra tillkännagivanden från riksdagsmajoriteten under den här regeringen. Istället för att göra sitt jobb och bereda nya lagar enligt folkviljan så har vi fått höra klagomål om att regeringen “fått för många” tillkännagivanden. Morgan Johansson säger att ”vapenägare är potentiella terrorister”.

Jägare jagas av nationella insatsstyrkan, rättsväsendets alla resurser användes för att försöka sätta dit Karl Hedin med planterade bevis och lögner.

Nu får vi även Lex Hedin-lagen där staten ska kunna avlyssna oss utan misstanke om brott på grund av att åklagaren i Hedin-fallet avlyssnade honom olagligt.

Kort sagt ser nuvarande regering legala vapenägare som ett hot, när vi borde ses som en resurs för totalförsvaret av Sverige under en av Europas svåraste stunder sedan andra världskriget.

Min teori är att de är rädda. Rädda för Ryssen, för gängen, för vart de tror samhället är på väg.

Jag har tråkiga nyheter för de som är rädda. Staten har våldsmonopolet i Sverige och även om nödvärnslagen kanske kan se bra ut på pappret kan man inte räkna med att staten tar ens parti om man behöver idka nödvärn. Snarare verkar det som staten vaktar sina monopol avundsjukt och gärna låter oss medborgare fara illa när staten inte klarar av sina kärnuppgifter, vad det än må handla om.

Så låt mig förklara hur vapenlagen fungerar i praktiken i Sverige.

Det handlar om 3 stycken rättsliga regleringar man behöver bolla. I följande ordning: Vapenlagen, vapenförordningen samt FAP551-3 som är en del av Polismyndighetens författningssamling.

För att vara tydlig, vapenägande är inte en rättighet i Sverige, det är ett privilegium staten delar ut under protest om du sjunger och dansar tillräckligt fint. För att få inneha vapenprivilegiet krävs det licens från Polismyndigheten. För att få licens krävs ett godkänt behov.

De behoven som är vanligast är som följande: jakt, målskytte och samling. Skyddsändamål finns teoretiskt men beviljas enbart till ett fåtal som har det behovet i sin tjänsteutövning (läs: Säpo och närskydd). Jakt är vanligast och enklast att få med en stor marginal.

Fyra gevär

För att få jaktlicens krävs följande enligt vapenförordningen 2 kap:
“4 §   För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet.”
“Den som har avlagt prov som avses i första stycket ska vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat.”

Kort sagt, ta jägarexamen. Praxis är att man då direkt kan köpa fyra gevär vid avklarad jägarexamen. Kan man motivera specifikt jaktbehov (exempelvis för en speciell jaktform) kan man få licens för 2 stycken gevär till för en summa av sex stycken. Även godkänt vapenskåp av standard SS3492 krävs innan licens beviljas, köp alltid det största och med kodlås. Det är extremt dumt att försöka gömma en nyckel när nyckeln behöver vara lika säkert förvarad som innehållet i ditt skåp, vilket leder till ett konstigt moment 22 du inte vill behöva förklara i rätten om tjuven hittar din “gömda” nyckel.

Jakt är en väldigt rolig och givande hobby. Jag vet folk som tagit jägarexamen bara för att få lära sig mer om vår Svenska natur, utan att tänkt jaga eller införskaffa vapen. Kort sagt, det är väl spenderad tid att ta jägarexamen.

Vad gäller jaktvapen har vi vissa moderegler i Sverige. Halvautomater och pumprepeterande vapen får inte se ut hur som helst. De får inte ha fällstock eller en stock som går att reglera längden på utan verktyg. De ska även se ut som “traditionella jaktvapen”, vad det nu är. Fråga mig inte varför. Det beror på Naturvårdsverkets författningssamling som reglerar detta. Ryktet säger att de ska ta bort dessa uppenbart konstiga regler, den som lever får se.

Jaktvapnens pipa får inte understiga 45 centimeter (48 för hagel). Argumenten för detta brukar vara att precisionen blir sämre med kort pipa. Det stämmer för hagelgevär, men inte kulgevär. Precisionen i ett kulvapen styrs till stor del av pipharmonik. Ju mer svängningar i pipan desto större spridning mellan skotten och därmed sämre precision. Detta i sin tur styrs av hur styv en pipa är. En tunn, lätt och lång jaktpipa kommer ha sämre precision än en kort och tjock pipa då den senare är styvare. Det som däremot påverkas är hastighet då kulan accelererar under längre sträcka i en lång pipa beroende på kaliber. Anslagsenergin bestämmer vilken typ av vilt du får jaga med vapnet, inte piplängden.

Fem skott max

Jag bör tillägga här att magasin för halvautomater får innehålla fem skott max under jakt, ibland färre beroende på vilt (två för björn), men på skjutbanan kan magasinet vara hur stort som helst.

Tyvärr är vapenlagarna vi har att rätta oss efter inte alltid speciellt logiska. Vapenlagar är ofta offer för populistiska utspel som drabbar de laglydiga vapenägarna och inte de som begår brott med i de flesta fall insmugglade vapen.

“Så vilket vapen ska jag köpa?” kanske du tänker. Det beror helt på ditt behov. Men det finns vapen som kan göra det mesta bra nog. Ett exempel vore en vanlig cylinderrepeter i den klassiska svenska kalibern 6,5×55 mm. Gärna en modern såsom den finska Tikka T3x. Med en sådan kan du jaga allt vilt i Sverige nästan. Komplettera med ett bra hagelgevär om du tänkt bedriva sådan jakt. 6,5×55 mm har väldigt bra inneboende precision, låg rekyl samt att vi har god tillgång till bra ammunition för allas behov.

Är du intresserad av målskytte i ett senare skede är fortfarande ovan nämnda vapen en bra start. Jaktvapen får användas för målskytte, men målskyttevapen får av någon anledning inte användas för jakt. Det är exempelvis tillåtet i Finland däremot.
Det finns hur som helst flera tävlingsformer där det vapnet är konkurrenskraftigt, såsom långhållsskytte vilket ständigt ökar i popularitet.

Är du nyfiken i exakt hur kul man kan ha med ett gevär utan att bli ruinerad är det stående tipset en Ruger 10/22. Det är ett halvautomatiskt gevär i kaliber .22 Long Rifle. Den ammunitionen är den billigaste av dem alla och att skjuta 500 skott under en dag på skjutbanan med vänner kommer alltid att vara väldigt, väldigt roligt och förhållandevis billigt.

Den 1 juli 2022 kommer vapenlagen ändras så att om man har licens för ett vapen får man också köpa en ljuddämpare till det vapnet. Innan dess behöver man ansöka om licens och bara för vissa vapentyper medges licenser för ljuddämpare i dag. Detta är goda nyheter. Även med hörselskydd är vapen så högljudda så kumulativa hörselskador lätt händer. Jag har själv svår tinnitus och önskar inte ens min värsta fiende den tortyren.

Därför vill jag slå ett slag för att alla bör ha ljuddämpare till sina vapen. Tvärtemot vad Hollywood vill få oss att tro blir inte vapen ljudlösa med en ljuddämpare. I de flesta fall tar det ned volymen enbart till ungefär 130 decibel. Vilket fortfarande kräver hörselskydd. Men med hörselskydd och ljuddämpare kan man slappna av.

Sist vill jag ge er ett tips på jakt som är enkel att börja med, ripjakten i fjällen.
Hyr en stuga och köp dagskort för ripjakten. Förbered genom att ha pluggat några goda recept på ripa och ta med ingredienser. Jag brukar räkna 2 ripor per person och måltid. Efter att ha hängt riporna ett dygn brukar jag tillaga dem.

De smakar extra gott en tidig höstdag på fjället.