De som är jägare vet att i Sverige finns konstiga subjektiva “moderegler” för utförande på vissa typer av jaktvapen. Närmare bestämt halvautomatiska och framrepeterande sådana (till exempel pumphagel). De får inte ha en fällstock eller en teleskopisk stock. För halvautomatiska gevär gäller även följande enligt Naturvårdsverkets författningssamling:

“11 §2 Halvautomatiska kulgevär av civil typ, ursprungligt konstruerade och

tillverkade för jakt, och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna

konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt – förutom vad gäller

omladdningsfunktionen – får användas vid jakt.”

Utöver detta finns begränsning av piplängd samt magasinbegränsning för jakt.

Modereglerna har lett till infekterade strider med polismyndigheten som nekar licens för vapen som de bedömer ser “militäriska” ut, och allt som är det minsta modernt och ergonomiskt anses icke jaktmotiverat. I mina samtal med polismyndigheten har jag fått höra att allt över tio gångers förstoring på kikarsikten är militärt, att allväders-plaststockar är militärt, att allt möjligt är militärt och således förbjudet för jägare.

Länge hade polismyndigheten Svenska Jägareförbundets stöd i detta. Förbundets stofiler stödde Polismyndigheten via officiella uttalande från sin förbundsjurist som ledde till de problem vi har än idag med handläggning av licenser för jaktvapen.

Ger man polisen ett finger tar de nämligen hela armen.

Svenska Jägareförbundet har sedan dess ändrat sin uppfattning men skadan är skedd. Polisen nekar exempelvis licens för vanliga cylinderrepetrar – som är standardgevär sedan 1800-talet – om de ser för moderna ut. Polisen har inget stöd för detta då modereglerna inte täcker dem, men de gör det ändå.

Polisen bryter dock mot förvaltningslagen selektivt. Ett vapen som faller mellan stolarna och därmed är tillåtet är hagelgevär som är bygelrepetrar. De har inga magasinsbegränsningar för jakt. De är nämligen inte läskigt framrepeterande (pumphagel), man repeterar mekanismen med en bygel vid greppet. Som en cowboybössa.

Dessa kan ha upp till sjupatroner i sitt magasin jämfört med två för de läskiga pumphaglen. Irrationellt och dumt, men vapenlagar är sällan smarta och rationella. De skapas för att någon blivit rädd och en politiker ska värdeprojicera.

Något har dock hänt på Naturvårdsverket.

Den 10 februari i år skrev de detta: “Det avgörande för regleringen är att vapen som används vid jakt inte utsätter viltet för onödigt lidande. Naturvårdsverket har mot denna bakgrund beslutat att slopa kraven på ursprung och utseende för halvautomatiska kulgevär som får användas vid jakt. Eventuella begränsningar på ett vapens ursprung och utseende är inte en jaktlig fråga”.
Äntligen har någon tänkt till och uttryckt det som borde vara uppenbart för alla.

Vad betyder det här förutom att polismyndigheten får nervös hicka? Först och främst att alla polismyndighetens argument försvinner direkt. Myndigheten med ansvar för saken sa just offentligt emot alla polisen dumheter. Senare i år kommer de att ändra sin författningssamling och stryka alla dumheter ur den (nåja, nästan alla).

När det hänt är alla halvautomater tillåtna för jakt om de har 45 cm pipa eller längre samt magasin för två eller fem skott – beroende på vilt, observera att på skjutbanan finns inga magasinsbegränsningar.

Det troligaste scenariot jag ser är att den första som söker licens på en AR-15 för jakt kommer få den nekad och det kommer bli väldigt spännande att se med vilka argument det sker. Får jag gissa så kommer de att prata om hur hemsk eldkraft den har och hur läskig den är. Detta trots att det redan idag finns halvautomater i många gånger grövre kalibrar de beviljar tillstånd för, då de ser ut som farfars älgstudsare.

En AR-15 skulle bli ett klass 2 jaktgevär. De duger till rådjur exempelvis. Däremot inte älg och björn. Min far jagar älg med en halvautomat kamrad i 9.3x62 den har drygt 5000 joule i anslagsenergi jämfört med 1700 joule för en AR-15 i kaliber .223.

Den ser dock inte läskig ut men skulle gå genom en skyddsväst ämnad för AR-15 utan problem.

Här borde alla inse problemet. Polismyndigheten är inte rationell. Handläggarna är ideologiskt drivna och helt ointresserade av verkligheten och dess faktiska problem. I Sverige begås brott med vapen som varit legala (stulna inkluderade) ungefär två gånger per år i genomsnitt, detta skall sättas i perspektiv av antalet legala vapenägare som är 580 000 personer.

Legalt vapeninnehav är inte ett problem i Sverige. Illegala vapen är det.

Ukraina begär mer vapen av västmakterna. Men varningssignalerna är tydliga, produktionstakten är inte tillräcklig. Den räcker inte ens till vapnen man redan skänkt till Ukraina. Lager börjar gapa tomma och Nato vill se en ökad produktion från sina medlemsländer.

Nato-chefen Jens Stoltenberg säger att kriget slukar enorma mängder av ammunition. Natoländernas lager töms i rask takt. Förbrukningen är flera gånger större än produktionstakten i fabrikerna. Försvarsindustrierna är satta under press.

Väntetiden för ammunition av grövre kaliber är nu 28 månader, från tidigare 12. Kriget utkämpas över hundratals kilometer av frontlinjer, vilket gjort att lagren gått åt. Exakt hur mycket ukrainarna använt sig av de senaste månaderna är osäkert.

Enligt franska källor till AFP avfyrade Ryssland 50 000 artillerigranater på en dag under juli månad i fjol. Ukrainarna sköt tillbaka 6 000. Sedan ökade efterfrågan när Ukraina påbörjade en motoffensiv i början av augusti.

Behovet lär sannolikt öka i och med en befarade ryska storoffensiven som väntas dra igång snart. Man har blivit lovade pansarvagnar, men inga stridsflygplan, åtminstone inte ännu. Samma franska källor säger att man innan man ska tänka på flygplan, måste se till att redan befintliga vapen kan underhållas och användas.

Den västerländska försvarsindustrin är inte redo för krig, menar William Alberque på International Institute for Strategic Studies. Ammunition, logistik, reservdelar och träning är inte bra nog för att klara en längre konflikt. Modellen som fungerat efter kalla krigets slut, där många i väst rustad ned, fungerar inte längre.

Det är framför allt 155-milimeters granater som går åt i stora mängder.

Att flygplan är prioriterat av Ukraina råder det ingen tvekan om. När 50 länder som stödjer Ukraina möttes i Bryssel sade försvarsminister Oleksyj Reznikov att man vill bygga en ”plattform för flyg”.

President Zelenskyj vill ha långdistansrobotar och flygplan, vilket han underströk under sin miniturné i Europa förra veckan.

Från Nederländerna har man begärt F-16, militärflyg tillverkade i USA. Man diskuterar med Slovakien om MIG-29, flyg tillverkade i Sovjet.

Flyg kommer diskuteras på Nato-mötet som börjar på torsdag, där ländernas försvarsministrar deltar.

Både USA och Storbritannien förbereder nu stora beställningar från sina respektive vapenindustrier för att fylla på lagren igen. Vissa Nato-länder har också gjort detta utan någon påtryckning centralt.

Tidigare ville man ha 300 stridsvagnar, men det hamnar på minst 80. Samtidigt tar det tid att utrusta och utbilda personal.

Från USA skickar man 31 M1 Abrams, från Tyskland 14 Leopard 2 och från Storbritannien 14 Challenger 2. Det kan ta allt från några månader upp till ett år att få samtliga i stridbart skick. Dessutom måste logistik och försörjning med reservdelar som tillverkas i andra länder fungera.

Från Sverige har man begärt JAS 39 Gripen och ammunition.

Statsminister Ulf Kristersson har dock avböjt, av flera skäl. Statsminister Ulf Kristersson säger till Expressen att vi har behov av flygplanen själva, då vi inte har en stort flygvapen. Han säger också att det finns risker med att skänka flyg och utbilda personal. Då finns det risk att man går över gränsen, och blir en stridande part i kriget.

Hittills har Sverige skänkt militärt materiel till ett värde av tio miljarder kronor till Ukraina.

Från rysk sida fortsätter man understryka att vapenleveranser från väst riskerar förlänga och försvåra kriget. Det kan också eskalera kriget, om vapnen används direkt mot ryska städer eller i försök att ta ryskt territorium.

Nytt år med ny regering. En regering som lovat väldigt mycket förbättringar för oss vapenägare. I och med det känns det relevant att ställa sig frågan vad vi kan se fram emot under kommande år. Men det enda man väl egentligen kan vara säker på är att polismyndigheten kommer att vilja fortsätta förbjuda allt som har med legala vapen att göra. Vad än politiker och lagstiftare säger.

När det gäller polismyndighetens agerande kan jag ta ett färskt exempel från skytteklubben där jag är ordförande.

Saken gäller en dam som började som sektionschef hos kronofogdemyndigheten, sparkades till tjänsten som handläggare på försäkringskassan och som sedan fick sin nuvarande tjänst som vapenlicenshandläggare hos polisen. Enligt en bekant till henne jag talat med har denna handläggare väldigt starka politiska åsikter om legala vapen. Hon är motståndare till dem. Så hon avslår allt hon kan med de mest fantasifulla orsaker, vilket förstås strider mot objektivitetsprincipen, legalitetsprincipen och förvaltningslagen. Som bekant existerar tyvärr inget tjänstemannaansvar, så hon kan fortsätta med sin verksamhet.

En av medlemmarna i min klubb hade ansökt om licens på ett gevär i en kaliber och med en piplängd lämplig för precisionsskytte på 300 meter. Ansökan avslogs av ovannämnda dam för att min medlem redan hade ett gevär. Det rörde sig om ett gevär med kort pipa i en kaliber enbart lämplig för skytte upp till 100 meter – ett gevär han använder för en helt annan skytteform. I avslaget gjordes ingen referens till lagrum. Ingen kommunikation förekom innan avslaget.

Jag förklarade för min upprörda medlem att denna handläggare är lite “speciell” och han hade otur. Medlemmen sökte igen, fick en annan handläggare och sin licens.

Det var ingen idé att överklaga till förvaltningsrätten, de tar ett år på sig även om han vinner. Då överklagar polismyndigheten på rutin till nästa instans och då tar det ett år till. Ingen rättshjälp finns så han hade behövt betala tiotusentals kronor ur egen ficka – för att få sin lagliga rätt. Polisens strategi är att medvetet trötta ut folk – vilket de inte skämts att erkänna för mig per telefon.

Denna dam är inte heller ensam på polismyndigheten om att ha denna inställning eller karriärbana. Mest unik är nog den turkiska extremisten Derya Uzel Senir som fick sparken från Miljöpartiet för att hon vägrade erkänna folkmordet på armenier. Även hon blev vapenhandläggare med säkerhetsklassad tjänst, med SÄPO:s goda minne, samt med tillgång till det sekretessbelagda vapenregistret. Det känns tryggt att våra myndigheter har sådan koll.

Vad händer då när det gäller lagstiftning under det kommande året? Närmast kommer blyförbudet i hagelammunition som kommer att träda i kraft i februari i år. I sann EU-anda lät man miljöaktivister skriva det nya regelverket som inte har mycket med verkligheten att göra. I korta drag gäller att om man bär blyhagel i närheten av minsta vattenpöl i Sverige ligger det på individen att bevisa sin oskuld. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, att rättsväsendet skall bevisa ens skuld, och att man är oskyldig tills eventuell dom vunnit laga kraft.

Regeringen har visat väldigt lite initiativ till att vilja begränsa det här uppenbart galna regelverket.

I sista sekund har dock Romina Pourmokhtari, miljöminister, sagt att effekterna ska minimeras. Inga detaljer dock.

Senare har vi att se fram emot – och frukta – EU:s kemikaliemyndighets totalförbud mot bly i all ammunition. Det kommer att göra många jaktformer omöjliga då alternativ inte finns, och allt sportskytte kommer att dö. Det finns en anledning till att bly används. Det är tungt för den volym en kula har, samt expanderar då det är mjukt och är billigt och lätt att arbeta med.
Eventuella alternativ kommer alla att bli extremt dyra speciallösningar.

Naturligtvis bryr sig inte EU om bly i gamla kablar eller all annan bly som finns i marken. Bly är bara svepskälet för att avväpna oss, bly är heller inte miljöfarligt i sin fasta form. Enbart om en fågel äter smått blyhagel har det en påverkan på den fågeln.
Detta inser man lättast när man läser det finstilta. Där kan man se att alla dessa förbud inte gäller myndigheter. Här kan man se en parallell till nödvärn. Att förbereda nödvärn med hjälpmedel är inte tillåtet i Sverige, det är förberedelse till våldsbrott. Politiker har däremot beväpnade livvakter som sköter den biten. Det tycker jag är intressant att tänka på när jag här i Solna på min väg till affären stöter på polisbilar, eftersom någon blivit skjuten där jag bor – för andra gången på bara en vecka.

De goda nyheterna: Ny Utredning

Någon gång under 2023 kommer direktiven för en ny utredning att ha skrivits av regeringskansliet. Denna skall implementera alla ändringar i vapenlagen som riksdagen beslutat om under de två förra mandatperioderna. De ändringarna är väldigt många och alla bra för vapenägare.

Till dessa ändringar hör bland annat att det ska skapas en viltvårdsmyndighet som kommer att ta över dessa frågor från Naturvårdsverket och handläggningen från polismyndigheten.

Vi får se hur det kommer arta sig. Men det lär visa sig om två år som tidigast.

I teorin är det väldigt bra; mindre dumma regler, möjlighet att äga fler vapen, och inga tidsbegränsade licenser.

Naturvårdsverket har dessutom i flera år sagt att de skall göra om sina föreskrifter vad gäller jaktvapen och bland annat ta bort modereglerna som gäller jaktvapen. De har subjektiva regler om att jaktvapen måste se “traditionella” ut idag. Det är det ingen som lyckats definiera vad det innebär så jag ser fram emot den ändringen. Ryktet säger att det händer under våren.

Vad innebär det att samla på vapen och får man verkligen göra det?

I Sverige har samling alltid varit ett godkänt ändamål för vapenägande.

Den enda vägledning vi kan finna om vad som gäller är i Polismyndighetens författningssamling FAP551-3.

Där finns endast allmänna råd om saken på sida 22 och framåt. För den som inte känner till det så är allmänna råd i myndigheters författningssamlingar inte rättsligt bindande. De är i praktiken löst tyckande från myndighetens sida (gäller även Folkhälsomyndigheten).

I korthet gäller följande som praxis:

Sökanden ska kunna påvisa seriositet. Ett sätt för Polismyndigheten att säkerställa detta är medlemskap i en erkänt seriös samlarorganisation. I Sverige är det framförallt Svenska vapensamlarföreningen, Svevap.

Sökanden ska definiera en väl avgränsad samlingsinriktning, exempelvis tyska mauser repetergevär 98 från innan första världskriget.

En samlare behöver även särskilt tillstånd från Polismyndigheten för att avfyra sitt samlarobjekt. Samlingen är menad att enbart pryda vapenskåpet.

Samling på moderna vapen medges inte även om lagen inte sätter några hinder. Med moderna vapen menas egentligen allt nyare än repetergevär som var moderna på slutet av 1800-talet om Polismyndigheten får bestämma.

Här kommer problemet. Då allmänna råd inte kan ligga till grund för rättslig reglering finns inget som kan ligga till grund för rättslig reglering. Vilket i sin tur gör att Polismyndigheten är extremt restriktiv när någon ansöker om licens för samlingsändamål samling. De ändrar förutsättningarna efter dagshumör helt enkelt.

Jag vet samlare som samlat sedan 1970-talet och nu helt plötsligt inte kan slutföra sin samling då Polismyndigheten inte anser att de ska få äga, vad det nu må vara. Trots att de kanske har licens för alla andra varianter av det vapnet redan.

Naturligtvis är det väldigt svårt att starta en samling i dag på de här premisserna.

Riksdagen har röstat igenom dessa två motioner: 2021/22:1860 och 2021/22:3782.

Justitieutskottets kommentar till deras beredning ger mig medhåll: "Utskottet anser att de nuvarande reglerna om vapensamlingar är otydliga, bl.a. angående vad gäller som gäller vid olika samlingar och antalet vapen, och att de därmed riskerar att leda till rättsosäkra beslut där seriösa vapensamlare hindras från att utöva sitt intresse och utöka sitt samlande. Därför behöver regelverket om vapensamling ses över och förtydligas för att underlätta för landets seriösa vapensamlare att kunna fortsätta med sin hobby. Utskottet tillstyrker därför motionerna”

Men ingenting har hänt.

Jag personligen samlar på intressant ammunition samt repetergevär från de stridande parterna i Europa under andra världskriget.

Jag har ansökt om utökad samlingsinriktning för en obskyr vapentyp designad tidigt 1980-tal. Kalibern är ingen som existerar på marknaden och det är osannolikt att jag kommer hitta ett av dessa vapen till salu.

Men jag vill åtminstone kunna försöka.

Vapnet är väldigt speciellt, utvecklingen kan sägas ha börjat efter andra världskriget i Sovjetunionen när de ändrade sin doktrin för strid. Det började med en ljuddämpare för olika typer av vapen, men slutade med en speciell för enbart AKM (PBS-1) med tillhörande speciell ammunition på 1960-talet. Det här var en ganska dålig lösning och gav upphov till eldavbrott och dålig verkan i målet varpå utvecklingen gick vidare.

Jag äger en PBS-1-ljuddämpare och har skrivit artiklar om den och dess historia för Svevap tidigare. Historien är väldigt intressant och jag kanske får tillfälle att återkomma till den.

Vapnet som till slut utvecklades på 1980-talet var en helhetslösning. En speciell, unik kaliber med väldigt speciell lösning vad gäller pipa och ljuddämpare.

Vad sa då Polismyndigheten?

Naturligtvis nekades min ansökan. Polismyndigheten påstod att vapnen enbart fanns i helautomatiskt utförande samt att sådana vapen är förbjudna. Vidare att vapnet var för modernt.

Antingen skrevs avslaget av en inkompetent person eller så ljög den personen. Jag vet inte vilket alternativ som vore värst.

Jag överklagade till förvaltningsrätten där jag påvisade att vapnen fanns i semiautomatisk version, att helautomatiska vapen inte är olagliga att samla på samt att vapentypen är 40 år gammal och att det inte anses modernt i något annat sammanhang.

Överklagan skickades in i slutet av september 2022, nu väntar jag på att några politiskt tillsatta nämndemän ska låtsas veta något om Sveriges lagar. Det kan ta upp till ett år.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Myndigheter kan göra vad de vill oaktat vad för lagar som gäller. Sitter det en politisk aktivist på fel plats har de enorm makt, det existerar nämligen inget tjänstemannaansvar i Sverige.

Har du ett intresse som inte är politiskt korrekt just nu så behandlas du med misstanke och motarbetas av dina politiska motståndare i staten.

Detta gäller i högsta grad om du behöver äga vapen och speciellt om du har ett historiskt och tekniskt intresse av dessa och försöker samla på dem. Låt det inte hindra dig dock. Låt dem aldrig vinna. Har du ett intresse för samling så är Svevap en organisation för dig.

Den 14 november 2022 kom Socialdemokraternas Vapenlagsutredning SOU 2022:62

Den kom till för att anpassa Sveriges vapenlagstiftning till EU:s vapendirektiv från 2017, vilkens tillkomst har en intressant historia i sig.

Ändringarna till EU:s vapendirektiv sågs först i moderaternas vapenlagsutredning från 2013 – kallad Dorisutredningen, efter polischef Doris Högne Rydheim som ledde den. Hon var känd för att ha uttalat en önskan om att förbjuda flera skyttesporter.

Jag har fortfarande kvar mejl från 2013 där Morgan Johansson ironiskt nog kritiserar den utredningen. Faktum är att den fick så mycket kritik att den inte ens lades fram för riksdagen. Då började Cecilia Malmström (L) istället i skymundan förbereda ett förslag till ändring av EU:s vapendirektiv baserat på Dorisutredningen. Cecilia Malmström, kommissionär med ansvar för handelsfrågor, utredde alltså hur man i praktiken kunde förbjuda civilt innehav av skjutvapen under förevändningen att det skulle reglera handel inom EU.

Endast några dagar efter Bataclanmassakern i Frankrike 2015 presenterades förslaget. Frankrike lade all sin politiska tyngd inom EU bakom det för att projicera handlingskraft under det dåvarande krisläget. Låt aldrig en bra tragedi gå till spillo.

Det nya vapendirektivet sades skydda oss från terrorister. Att inget terrordåd som hänt innan eller efter förslaget skulle påverkas av regleringarna brydde man sig inte om.

Mycket senare ändrade man historien till att röra sig om handel, men innehållet var detsamma.

EU:s regler om subsidiaritetsprövning (EU får inte reglera saker som bäst regleras i medlemsstaterna) och konsekvensanalys ignorerades och efter många vändor, varav den märkligaste var när svenska polisen  i EU bröt sitt mandat från riksdagen och lät sina representanter rösta för direktivets dumheter, därmed röstades det igenom 2017 i sin nuvarande form. Lyckligtvis blev det nedbantat rejält från ursprungsförslaget och hade inbyggda undantag medlemsstaterna kunde utnyttja.

Det bör påpekas att Moderaterna via Anna Maria Corazza Bildt, Carl Bildts fru, röstade ja till direktivet.

Så hur ser då förslagen ut som Socialdemokraternas utredare nu presenterar?

Utredningen är på drygt 350 sidor så jag berör de punkter som påverkar vapenägare mest om de blir lag.

Till skillnad från tidigare förslag är regleringen av vapenmagasin som föreslås mild – men ändå en överimplementering. Har du licens för ett skjutvapen kan du äga och köpa magasin för det vapnet oavsett storlek. Samma som vad som gäller för ljuddämpare i dag.

Det kan tyckas logiskt och som en inte så hård reglering, men innebär samma problem som för ljuddämpare.

Har du magasin eller ljuddämpare som inte passar ditt vapen av någon anledning så begår du vapenbrott. Detta för en sak som knappt går att definiera och är busenkel att tillverka själv.

Samma om du har en del av ett magasin. Vilket inkluderar fjädrar. De har alltså kriminaliserat innehav av fjädrar. Samma gäller små lådor som en polis kan få för sig att ammunition kan läggas i.

Ingen definition av magasin finns nämnd och utredningen själv medger att det inte är praktiskt möjligt att göra en sådan.

Ändring jag hade föredragit är förslaget Erik Lakomaa kom med i Dagens Juridik redan 2020, som går ut på att personen har rätt att använda magasin till vapen, inte att det är knutet till vapnet. Det skulle undvika många av problemen och faktiskt varit den miniimplementering som riksdagen begärt och som utredningsdirektivet specificerat.

Resten är inte lika dramatiskt vad jag sett än.

“Läskiga vapen” kommer få viss reglering. Det handlar mestadels om vissa halvautomatiska gevär som kommer få lite hårdare krav på sig för licens. Ett års medlemskap i skytteförening innan man kan få licens för AR-15 exempelvis, kravet var sex månader innan. I stort kräver skytteförbunden mer av individen redan i dag än vad som kommer regleras i lag.

Vapenmäklare kommer regleras. Vilket är intressant för konceptet existerar enbart som tankeexperiment. Det existerar inget som kan kallas vapenmäklare, endast vapenhandlare och de är redan kraftigt reglerade.

Nekas någon en licens på exempelvis en AR-15 så kommer detta meddelas övriga polismyndigheter i Europa och rent generellt kommer informationsutbytet ökas. Vilket är ett stort problem i sig då jag exempelvis inte litar på att Bulgariens poliser håller mina uppgifter hemliga.

I övrigt, vad jag kan se nu, har vi redan restriktivare lagar än vad EU begär av oss.

Teorin bakom varför det blev så här krystat vad gäller magasin är att utfallet av valet ändrade hur utredningen presenterades, och de inte hade tid för något utförligare. Hade förra regeringen vunnit skulle det troligtvis ha varit mer restriktiva förslag som lades fram. Nu gillade man läget och försöker med det man tror sig kunna få igenom.

För att återgå till magasinfrågan: samma magasin kan innehålla tio patroner eller många fler beroende på kalibern. Det kan passa både vapen man har och inte har licens på, i olika kalibrar och olika funktionsprinciper. Det kan passa en pistol, repeter, halvautomat och kulspruta. Som alla har olika nivåer av restriktivitet för ägande.

Ett magasin som ovan går att skriva ut på en 3D-skrivare och vipps har du ett vapenbrott som består av en plastlåda.

Faktum är att airsoft, replikavapen som skjuter ofarliga 6 millimeter stora plastkulor, har magasin som beroende på hur man ser det, skulle vara olagliga nu. Själva magasinkroppen för airsoft går i vissa fall att använda för riktiga vapen.

Det är helt enkelt omöjligt att ha en lag som är skriven på det här sättet. Men det är förmodligen målet. Staten har en förkärlek för gummibandslagar som det går att sträcka ut definitionen av för att lagföra vem man vill, när man vill.

Nu är det upp till nuvarande regering att uppfylla sina vallöften på det här området.

För mig är det en enkel vinst för dem att uppfylla önskemålen från Sveriges vapenägare när de backat på så många andra områden, vapenägarna utgör faktiskt tolv procent av väljarkåren så det är ingen liten grupp.

Kommer M, KD och L uppfylla sina löften, eller kommer de fortsätta i gamla spår och försöka förbjuda så mycket de kan?

Allting var klart. Socialdemokraterna hade presenterat valfläsket, och riksdagen röstade igenom saken trots att det var en konstig lag, ljuddämpare bör så klart helt avregleras. Ljuddämpare skulle inte längre räknas som vapen utan på samma sätt som ammunition enligt vapenlagen.

Alla med en licens för vapen för skjutning skulle också kunna få en ljuddämpare till det vapnet efter 1 juli 2022. Det gör att vi som älskar sportskytte och jakt inte behöver riskera vår hörsel.

Det var så det lät. Nu några dagar innan lagen träder i kraft får vi reda på vad de egentligen hittat på.

På polisens hemsida kan man läsa följande: “Det krävs tillstånd av Inspektionen för strategiska produkter (ISP) för att tillhandahålla ljuddämpare”.

Vad detta betyder i klarspråk är att i sista sekunden berättar Polismyndigheten att alla vapenhandlare som har ett lager av ljuddämpare och tidigare tillstånd av Polismyndigheten nu måste komplettera med ett nytt tillstånd från ISP.

Bland Polismyndighetens frågor och svar kan man läsa detta: “Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet innehar ljuddämpare utan att ha rätt till det, eller överlåter ljuddämpare till någon som inte har rätt att inneha egendomen, kan dömas till brott mot vapenlagen”.

Ren formalia kan tyckas att skaffa detta tillstånd, men ISP ger bara ut tillstånd för handel med krigsmateriel när det gynnar myndigheter. Samt bara för försäljning till myndigheter. Dessutom är handläggningstiden sådan att ingen handlare kommer hinna få ett tillstånd innan de sitter med olagliga varor på lager. Många har dessutom gått på socialdemokraternas lögner och köpt på sig ett stort lager då de har många beställningar.

Nettoresultatet kommer bli att en hel del jakt- och vapenaffärer kommer gå i konkurs och att ingen kommer kunna köpa ljuddämpare längre i Sverige. Detta var inte en lättnad av reglerna, det var ett totalförbud istället. Så var nog planen från politikerna och politrukerna i myndigheterna.

De verkar ha glömt denna förordning:

"Förordning (1992:1303) om krigsmateriel

4 § Vad som sägs i 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel om krav på tillstånd gäller inte handel med handeldvapen eller delar till sådana vapen. Tillstånd för sådan handel regleras genom bestämmelser i vapenlagen (1996:67)."

Förordning (2006:510).

Som man kan läsa här så är ljuddämpare undantagna då de är en del till vapen. Detta håller Svenska Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa med om, som inte förstår vad myndigheterna grundar sin nitiska inställning på.

I förordningen 1992:1303 om krigsmateriel, SFS 2021:1233, definieras av regeringen vad som är krigsmateriel. På sida 3 kan man läsa följande:

"d) Tillbehör utformade för vapen enligt ML1 a, ML1 b eller ML1 c enligt följande:
1. Löstagbara magasin.
2. Ljuddämpare.
3. Särskilda vapenstöd.
4. Flamdämpare.
5. Optiska vapensikten med elektronisk bildhantering.
6. Optiska vapensikten som särskilt har utformats för militär användning."

Skulle alla de här sakerna inte åtnjuta undantaget så har alla vapenhandlare i Sverige begått brott sedan lagen infördes. Naturligtvis är detta inte fallet. Det tål även att nämnas att allt möjligt räknas som krigsmateriel, exempelvis släpvagnar.

Jag har hört av mig till registrator på ISP med följande fråga:

"Eftersom särskilda vapenstöd som benstöd, samt löstagbara magasin osv, saluförs utan särskilt tillstånd betyder det att

a) detta görs olovligen

eller

b) att ljuddämpare kan saluföras utan särskilt tillstånd.

Vad är det som gäller här?"

Jag har inte fått något svar på denna fråga när detta skrivs. Men på en tidigare fråga om jag får bygga min egen ljuddämpare fick jag svaret av Simret Goitom, verksjurist på ISP, att det kräver tillstånd.

Det ska bli intressant att få svaret på min ansökan om att få tejpa fast en 50 centiliters petflaska på mynningen av mitt finkalibriga .22 LR-gevär. Det må låta löjligt men det kommer fungera i praktiken lika bra som en “riktig” ljuddämpare på den kalibern.

Det visade sig att generaldirektör Carl Johan Wieslander skriver i ISP:s remissvar 2018 (Ref2018/00448/L4) till utredningen Ds2018:1 angående ljuddämpare att ISP anser att “ändringen framöver kommer att omfattas av undantagsbestämmelsen i 4§ krigsmaterielförordningen utan att dess lydelse förändras”.
Då blir det väldigt svårt att hävda något annat i ett senare skede oavsett vad Polismyndighetens jurister hävdar.

Uppdatering 23 juni

I dag kom svaret från ISP:

“Den som efter den 30 juni 2022 bedriver handel med ljuddämpare till handeldvapen behöver alltså inte något tillstånd från ISP.”

Faran är således över trots polisens sabotage och vad än socialdemokraterna hoppats på. Vi får se vad nästa attack blir, de ger sig inte, och har hållit på så här i över ett årtionde.

Sveriges riksdag, folkets representanter, har röstat för vapenlagsändringar.

Innan jag radar upp några av de bra och viktiga tillkännagivandena från riksdagen tänkte jag berätta hur saker är tänkta att fungera i Sverige.

Riksdagen tillkännager X, regeringen tillsätter en utredning för X, utredningen X blir klar och går på remissrunda till berörda parter. Regeringen tar hänsyn till remissvaren och skickar sin lagrådsremiss till lagrådet, går det vidare efter det blir det proposition från regeringen till riksdagen som röstar igenom lagen om majoritet finns. Ny lag händer 1 juli eller 1 januari.

Inget av det här fungerar i verkligheten.

Regeringen struntar i riksdagens tillkännagivanden. Inleds en utredning får den av regeringen utredningsdirektiv som ska ge de svar regeringen är ute efter. Utredare är alltid partisk med rätt partibok. Remissinstanser struntar man i, samma gäller lagrådet. Kom ihåg gymnasielagen och sågningen den fick av lagrådet: ”Gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas” vilket nog är den hårdaste sågningen i Sveriges tjänstemannahistoria. Som bekant fick vi lagen ändå. Den blev skräp.

Med det sagt, låt oss titta av de tillkännagivanden vår riksdag har röstat för.

1. Att implementera EU:s vapendirektiv på en minimum nivå

Detta har tillkännagivits tidigare av riksdagen, och så nu igen. Regeringen har tidigare ignorerat detta och valt att frångå riksdagsmajoriteten och försöka manipulera in motsatsen, en överimplementering av EU-direktivet. Då de inte har en majoritet för detta riskerar Sverige böter till EU.

2. Allmän översyn av vapenlagstiftningen

I korthet att till exempel tillståndsgivningen skall flyttas till en ny myndighet då Polismyndigheten medvetet försvårar handläggningen i strid med förvaltningslagen. Detta har de fått upprepad och allvarlig kritik för av justitieombudsmännen, senast i år. Men även att vapengarderoben för jägare skall utökas, enklare regler för skjutbanor, enklare administrativ börda, godkänna EU:s vapenpass etcetera.

Allt detta har redan stötts och blötts under åratal och jag är osäker på hur många tillkännagivanden regeringen struntat i vid det här laget.

3. Ny myndighet för tillståndsgivning

Detta beslutades första gången 2015. Mig veterligen har inte ens en utredning tillsatts.

4. Skyndsam handläggning av vapenlicensärenden

Handläggningen fungerar uruselt. Polismyndigheten letar skäl att neka, är ej behjälpliga och tiden har som värst varit uppe i ett halvår när en licens ska handläggas.

Detta är en medveten strategi för att få folk att tröttna.

5. Borttagning av tidsbegränsade licenser

I början av 2000-talet fick vi tidsbegränsade licenser för vissa vapentyper. Detta för att de ansågs extra läskiga. Då gjordes få kontroller och man ville se till att en regelbunden kontroll gjordes av ägarna av till vapen. Gott så.
I dag kontrolleras alla vapenägare mot belastnings- och misstankeregistret dagligen per automatik.

Förnyelse av licenser är i dag enbart en stor administrativ börda och är du en dag för sen med pappersarbetet kan du bli skyldig till vapenbrott, av samma dignitet som en förortsgangster – detta på grund av att Polismyndighetens handläggningstid är för lång. Detta är naturligtvis en uppenbart vansinnig situation och offer för detta är tyvärr inte ovanliga.

6. Ta bort formuleringen “synnerliga skäl” ur vapenlagen

Synnerliga skäl betyder på juridiska “så förbjudet som möjligt”. Nu är det faktiskt inte förbjudet att inneha vapen så ordet bör gallras. Det har hängt med sedan början av 1900-talet.

Formuleringen har i nutid använts av Polismyndigheten när de försöker bedriva lagstiftning via praxis i domstol och är djupt olycklig. Polismyndigheten nekar sökanden licens av allsköns anledningar och har alla våra skattepengar i ryggen för att hindra någon från att vinna i förvaltningsrätten. Ingen rättshjälp finns att få för dessa fall. De försöker tills de vinner och använder det som språngbräda för att neka fler licenser. Förvaltningsrätten består till största delen av politiskt tillsatta nämndemän som inte vet något om vapen eller vapenlagen alls, vilket gör att de ofta dömer lagvidrigt till Polismyndighetens fördel. Överklagan till nästa instans brukar hjälpa med bra rättshjälp, men det är en dyr och flerårig process.

7. Enklare licenshantering vid vapenbyte

Har du ett vapen av en typ och vill byta mot likvärdigt vapen av samma typ, exempelvis klass 1 älgstudsare, så bör det gå att hantera utan en långdragen ansökningsprocess.

Detta är en enkel sak som regeringen hittills vägrat utreda.

8. Vad som krävs för vapenlicens

Den här är ny för mig, den går ut på att tillståndsgivande myndighet enbart ska fokusera på de vitala vapendelarna (pipa, låda, stomme och så vidare), inget annat. I dag stirrar de sig blinda på utseendet och nekar licens ifall en vanlig repeterälgstudsare ser “för läskig ut”. Exempelvis en repeterälgstudsare med alltför ergonomisk stock. Exakt samma modell med ålderdomlig stock går däremot bra. Så det folk gör i dag är att de köper vapnet med ålderdomlig stock och sedan byter den när licens medgetts. Stocken är inte en licenspliktig del och lagen bryr sig inte. Bara Polismyndigheten.

Det fortsätter med flera tillkännagivanden.

Vi har fått ganska många bra tillkännagivanden från riksdagsmajoriteten under den här regeringen. Istället för att göra sitt jobb och bereda nya lagar enligt folkviljan så har vi fått höra klagomål om att regeringen “fått för många” tillkännagivanden. Morgan Johansson säger att ”vapenägare är potentiella terrorister”.

Jägare jagas av nationella insatsstyrkan, rättsväsendets alla resurser användes för att försöka sätta dit Karl Hedin med planterade bevis och lögner.

Nu får vi även Lex Hedin-lagen där staten ska kunna avlyssna oss utan misstanke om brott på grund av att åklagaren i Hedin-fallet avlyssnade honom olagligt.

Kort sagt ser nuvarande regering legala vapenägare som ett hot, när vi borde ses som en resurs för totalförsvaret av Sverige under en av Europas svåraste stunder sedan andra världskriget.

Många har sett dem användas i filmer och tror felaktigt att allt ljud tas bort och endast ett dovt fjupp hörs. Inget kunde vara längre från sanningen.

En älgstudsare producerar upp till 180 decibel (dB). dB-skalan är logaritmisk på så sätt att en ökning med 10 dB (1 Bel) innebär en ökning av effekten med en faktor 10. Jag brukar säga att man upplever en fördubbling av volymen av ljudet var tionde dB.

För att förstå nivåerna kan man säga att 140 dB är nivån där man upplever omedelbar smärta.

160 dB är där trumhinnorna går sönder, 130 dB är om man står bredvid Hesa Fredrik. Medan en väckarklocka eller dammsugare kan ligga på mellan 70-80 dB.

Vad skapar ljudet av ett vapen kan man undra.

Det är tre saker som låter när man avlossar ett vapen.

Mekanismen i vapnet. Det är det lägsta ljudet och låter mer för en halvautomat då den har mer som händer inom sig jämfört med ett repetergevär. Det ljudet kan uppgå till 120 dB beroende på vapentyp men är inget ljud man kanske associerar till ett gevärsskott.

Det andra ljudet är när kulan som avlossas bryter ljudvallen. Det ger en bogvågsknall som uppgår till ungefär 130 dB. Då den fortsätter med kulan får det ett väldigt högt pisksnärtsljud.

Sista ljudet är krutgasexpansionen vid mynningen av vapnets pipa. Det är också det enda ljudet som en ljuddämpare kan dämpa.

Ljud är tryckförändring i luften och det en ljuddämpare gör på ett vapen är samma sak som den gör på en bil. Den saktar ned och kyler de expanderande gaserna.

Således blir ett vapen sällan tystare än 130 dB. Ammunition som inte bryter ljudvallen förlorar nästan all anslagsenergi och används vid jakt mestadels mot väldigt smått vilt. Detta då hastigheten ger kulan det mesta av den verkan som behövs i viltet för att avsedd effekt skall uppnås. De olika klasserna för jaktvapen anger vilken anslagsenergi det olika vilten får jagas med och i den formeln är hastighet viktig.

Jag lider av allvarlig tinnitus på grund av ett liv av skytte, därför använder jag hörselskydd och ljuddämpare tillsammans.

Hörselskador ökar kumulativt i små steg och helt plötsligt piper det och man hör illa.

En ljuddämpare tar ned smällen som bäst till 130 dB. Efter det behöver man hörselskydd för att få smällen till en säker nivå. Bara hörselskydd eller bara ljuddämpare duger således inte. Man behöver båda.

Enligt lagen som gäller till den 1 juli 2022 är ljuddämpare vapen. Den som vill äga en ljuddämpare måste söka licens för vad som i praktiken är ett säkerhetsredskap.

Polisen medger licens för ljuddämpare för jaktklass 1 och 2. Vilket kan översättas till kaliber .223 och grövre. Ej för annat. Enligt lagen skall man kunna få licens för skydd av hälsa, och jag har fått licens för andra vapen då jag har intyg från specialistläkare om behov. Detta har numera Polismyndigheten slutat bry sig om och de nekar allt oavsett sina egna regler.

Även jägareförbundet har blivit nekad licens för ljuddämpare när de utbildar för jägarexamen. Detta är ironiskt då deras yttrande legat till grund för att situationen ser ut som den gör.

En gång i tiden oroade sig Jägareförbundet så över tjuvjakt att de krävde förbud mot ljuddämpare. Först långt senare öppnades det upp för viss licensiering av dem.

Andra har blivit nekade ljuddämpare för att polisen sett att de haft målskyttevapen i samma kaliber och att de därför är oroliga för att ljuddämparen skall användas på det vapnet (vilket är fullt tillåtet) eller så har folk blivit nekade för att polisen ansett att de har nog med ljuddämpare eller andra fantasifulla ursäkter för att neka licenser. Ofta bryter polisens anledningar till nekande av licens mot inte bara förvaltningslagen och deras egna förordningar utan även mot naturlagar.

Som med allt annat ägande av ting som kräver licens försöker Polismyndigheten obstruera så mycket de kan och hitta på fantasifulla ursäkter till att neka. De vet att överklagan kan drivas hur långt som helst och kan ta upp till tre år innan dem vinner laga kraft. De har alla Sveriges skattepengar bakom sig medan rättshjälp inte kan fås mot myndighet i Förvaltningsrätten.

Så den enskilda är alltid ensam mot statens hela apparat.

"Vi gör det för att trötta ut folk så de inte ska söka licens", sa dåvarande ansvarig på rättsenheten på Kungsholmen till mig.

Det fungerar tyvärr, då Polismyndigheten är outtröttliga vad gäller att förstöra för de legala vapenägarna. Folk tröttnar och ger upp. Tänk om de var lika idoga mot de gangstrar som smugglar in vapen och begår grova brott?

Vad gäller ljuddämpare så har Socialdemokraterna äntligen gett med sig och schemalagt lite valfläsk för jägarna till den 1 juli. Efter det räcker det med en vapenlicens så kan du få köpa en ljuddämpare över disk till ditt vapen, oavsett vapentyp.

Synd att Socialdemokraterna ignorerar de fler än 20 andra tillkännagivanden riksdagsmajoriteten röstat igenom för att underlätta för vapenägarna (bland annat att ta ifrån Polismyndigheten handläggningen av licenser). Men man får ta det som erbjuds från adeln.

Sist men inte minst vill jag rekommendera alla att skaffa sig ljuddämpare till sina vapen i sommar. Dina öron kommer tacka dig. Glöm inte ordentliga hörselskydd också.

Morgan Johansson kallar i Aftonbladet alla jägare, sportskyttar och vapensamlare för potentiella terrorister. Detta är bara det senaste kapitlet i ett sedan länge pågående misstänkliggörande och motarbetande av ägare till legala vapen.

Det började med en debatt i riksdagen mellan Morgan Johansson (S) och Tobias Andersson (SD) där Morgan Johansson anklagade legala vapenägare för att förse gängkriminella med vapen.

Det är långt ifrån sanningen och forskning finns på området. Denna säger att endast undantagsvis kommer vapen som någonsin varit legala i Sverige till brottslig användning. Det rör sig om cirka två fall per år, vilket även inkluderar stulna legala vapen. Då ska man betänka att det finns hundratusentals vapenägare i Sverige. Välj nästan vilket vardagsobjekt som helst som används av lika många och det kommer att användas vid brott oftare.

I Aftonbladet går Morgan Johansson ännu längre. Rubriken lyder: ”SD vill förenkla att ha terrorvapen – varför?”.

Till att börja med har inte SD egen majoritet i riksdagen. Beslutet fattades av C, M, SD och KD. Den uppenbara vinklingen att SD stödjer terrorism är absurd nog, men i praktiken anklagas hela majoriteten i riksdagen för att stödja terrorism.

Vad är det då för terrorism Morgan Johansson talar om?

Förutom irrelevanta terrordåd i andra länder uppmärksammas Peter Mangs. Han hade en Glockpistol. Pipan han använde för sina dåd var insmugglad i landet, liksom den överväldigande majoriteten av vapen som används vid brott i Sverige. Till saken hör också att skytteklubben han var med i varnade Polismyndigheten för honom, men trots det valde Polismyndigheten att utfärda licens för en Glockpistol. Det är ett i en lång rad av misstag av den inkompetenta Polismyndigheten.

Man kan undra vad sakfrågan egentligen gäller.

I dag behöver man förnya sin licens för enhandsvapen vart femte år. Det som händer är att man behöver uppfylla vissa aktivitetskrav så att man kan påvisa att man fortfarande har giltiga behov för sportskyttevapnet. Detta leder till en byråkratisk härva. Polismyndigheten höjer hela tiden ribban för kraven man behöver uppfylla och det har hänt att landslagsskyttar inte ansetts ha behov för sitt vapen.

Straffskala

Till det tillkommer att även om man ansökt om förnyelse före utgångsdatumet av licensen kan tiden gå över på grund av Polismyndighetens långa handläggningstid (mer än sex månader i Stockholm just nu). Det innebär att man i värsta fall kan åka dit för olaga vapeninnehav. Straffskalan är då samma som för en gangster med ett insmugglat automatvapen. Detta har hänt i min skytteklubb. Personen fick sälja sitt väldigt dyra sportredskap med stor förlust eller riskera åtal med lång fängelsevistelse i straffskalan. Våldtäktsmän löper inte samma risk för straff i Sverige.

Morgan Johansson argumenterar för att detta uppenbart galna system ska behållas för att det krävs för tillsyn av vapen så att de inte kommer i orätta händer. Den saken tillgodoses ändå, dagligen – inte vart femte år. Varje dag slås alla vapenägare mot belastningsregistret. Saker som flaggas är exempelvis flera fortkörningsböter under kort period, umgänge med kriminella kretsar etc. Det handlar om skäl för att samtliga licenser kan omhändertas.

Detta är inget som riksdagsmajoriteten vill ändra på, gott så. Det är bevisligen en väl fungerande ordning, eftersom så extremt få fall av missbruk sker. Femårslicenserna har dock ingenting med denna tillsyn att göra.

Vad Polismyndigheten anför i detta ärende kan man lägga därhän. De senaste decennierna har det inte funnits ett enda förslag om försämring för legala vapenägare som den inte har varit för.

Förbjuda vapen

Myndigheten vill förbjuda vapen som är för lätta, för tunga, har kikarsikte, har plastkolv, har magasin, har för grov kaliber, har för klen kaliber, ser läskiga ut – listan tar aldrig slut. Skulle den ha fått sin vilja igenom skulle de flesta skyttesporterna i Sverige ha upphört. Det har flera gånger varit nära att bli så.

Denna situation kan som bäst beskrivas med att vi har en inkompetent justitieminister som vill väl. Som värst handlar det om cynisk taktik mot politiska motståndare där sanning, äganderätten till egendom, drakoniska straff för byråkratiska fel etc. inte spelar någon roll i kampen om makten.

Jag har varit med i den här leken under för lång tid för att längre kunna tro något gott om Morgan Johansson. Tyvärr.