Svt uppmärksammar att folkhögskolor måste dra ner på verksamheten efter det att regeringen meddelat att det extra stödet till folkhögskolor uteblir.

För att åskådliggöra vågen av ångest som rullat in över landets folkhögskolor har man valt att göra ett reportage från Bona folkhögskola. Den grundades 1984 med Vänsterpartiet som ägare och huvudman.

Annelie Dahlqvist, som är rektor på Bona folkhögskola är mycket bekymrad.

– Jag har arbetat inom folkhögskolan sedan 90-talet och det här är första gången jag är med om att vi inte får extra stöd. Vi har alltid kunnat leverera när samhället behövt det. Nu kommer vi inte kunna det.

Därför ska Bona strama åt kursutbudet och antalet deltagare – antagligen också skära ner på personalen.

Svt har inte besvärat sig med att studera kursutbudet på Bona folkhögskola. Där kan man hitta:

• Grundkurs i medicinsk yoga och kundaliniyoga
• Fortsättningskurs i medicinsk yoga och kundaliniyoga
• Socialism Idag? Marx, politik och ekonomi
Kundalini-yoga har blivit en form av yoga som ökat alltmer i popularitet – troligen därför att det anses att just denna form av yoga ökar utövarens sexuella energi.

Men är det verkligen vad samhället vill ska ”levereras” med hjälp av skattepengar?

Företagande på blodigt allvar

Prins Daniel har ett mentorprogram för unga företagare. Det är lite oklart varför just prinsen skulle vara en lämplig mentor. Han har förvisso varit delägare i ett gym, men den riktiga företagsamheten visade han väl genom att förföra Victoria, gifta sig med henne och bli prins?

Mentorprogrammet driver prins Daniel tillsammans med Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Den organisationen ägnade sig förr åt sådant som byggen av broar, vägar, utvecklandet av energiproduktion och tillverkning av stål.

Men det var som sagt förr.

En av dem som i dagarna handplockats av prins Daniel till mentorprogrammet är Amanda Mattson. Hon har utvecklat en automat med gratis mensskydd för användarna.

Jag har ju haft mens sedan 13-årsåldern – och visst kan den komma oväntat. Men jag kan inte riktigt påminna mig att jag någonsin blivit ställd på grund av frånvaron av en mensomat. Det här är ett exempel på hur man uppmuntrar hjälplöshet och hur stat och företag väntas ansvara för varje individs personliga behov.

En mentor ska ju vägleda en yngre och mindre erfaren person. Vad jag funderar på är dels varför prins Daniel valt Amanda – och dels hur han ska vägleda henne vidare i hennes företagande? Med utgångspunkt från att det mest företagsamma prinsen gjort är att gifta in sig i kungafamiljen, frågar jag mig förstås om vägledningen kommer att vara typ:

”Hej Amanda, jag har en lista här på rika män i lämplig ålder. Jag tänkte vi skulle gå igenom den tillsammans och se vem som skulle kunna passa just dig och din profil”

Mindre apptitlig utveckling

Ádám Dinnyés pluggar på Bäckadalsgymnasiet i Jönköping, och saknade ett bra system för elever och lärare att förklara vad de tyckte var dåligt i skolan och dess miljö. Ádám utvecklade då en app och QR-kod så att elever och lärare med hjälp av sina mobiltelefoner kan anmäla brister som de upptäckt.

Systemet gick hem hos skolledningen som nu tillämpar Ádáms idé.

En av skolans funktioner är väl att göra elever vuxna, eller åtminstone få dem att mogna. Lärarna ska bidra till detta. Det innebär väl rimligen att man talar med varandra.

Men på Bäckadalsgymnasiet vill man slippa sådana gammaldags metoder. Nu ska elever och lärare kommunicera missnöje via en app. Antagligen tillsätter man en funktion i skolledningen som hanterar all denna digitala klagolåt. Nu gäller det bara för Ádám att uppfinna en metod för att resultatet av klagomålsbehandlingen ska kunna kommuniceras ut till elever och lärare.

Efter kritik publicerade Ibn Rushd en åtgärdsplan som Folkbildningsrådet ansåg var tillräcklig för att bevilja fortsatta statsbidrag. Däremot fortsatte de styrande i Göteborg diskutera förbundets ekonomiska redovisning, och ”demokratiskt tvivelaktiga” samarbetspartners.

Nu ska man se över bidragsmodellen. Partierna till höger avvisade förslaget, men blev nedröstade. ”För mig är det uppenbart att S nu lämnat walkover till Vänsterpartiet, och vill öppna den dörr för Ibn Rushd de var med och stängde”, säger Moderaternas Nina Miskovsky till DN.

”Det är viktigt att alla studieförbund behandlas och granskas likvärdigt”, säger Vänsterpartiets Jenny Broman. Ibn Rushd ska skicka in en uppdaterad ansökan, men man tar först ställning till riskerna och bördan med ytterligare granskningar.

Vänsterpartiet har sedan många år kampanjat hårt för att lansera sig som det gröna och klimatmedvetna alternativet. Utsläppen måste minska har varit det ständiga budskapet – och givetvis har partiet därför angripit flygresor hårt. Men hur är det med de egna ledarna?

Senast i juni i år förklarade vänsterpartiet att de: ”anser också att vårt flygresande bör minska och stödjer kravet om att avveckla subventioner till flyget".

Man vill också göra flyget dyrare genom direkta straffskatter på flygresor – som dåvarande partiledaren Jonas Sjöstedt uttryckte det i februari 2019:

”Vänsterpartiet föreslår en progressiv flygskatt inför EU-valet. De som flyger mycket ska betala mer flygskatt per flygning. De som orsakar störst utsläpp måste ändra sin livsstil mest. Vi kan kalla det en "Carl Bildt skatt”.”

Det kan därför tyckas lite märkligt att (V):s ledamöter i riksdagen hör till dem som reser allra mest med utrikesflyg.

Under den förra mandatperioden såg riksdagspartiernas kostnader ut så här för utrikesresor med flyg:

S 2 903 848 kronor

M 2 887 549 kronor

SD 1 000 700 kronor

V 890 705 kronor

C 501 106 kronor

KD 338 070 kronor

L  297 942 kronor

MP 65 642 kronor

Två saker sticker i ögonen – och det är att S och V; två partier som bekämpar flygande genom förslag om hur det ska bli dyrare, och genom åtgärder för att människor istället ska välja tåg till utlandet – har representanter som själva tar flyget i så stor utsträckning när de lämnar Sverige.

Allra märkligast är det att V – som hårdast av de två partierna betonar sin miljöprofil – hamnar på fjärde plats.

Än märkligare blir det om man tar hänsyn till hur många ledamöter partierna har, och ser på den genomsnittliga kostnaden för varje ledamot.

Då ser listan ut så här:

M 41 250 kronor

V 32 989 kronor

S 29 038 kronor

SD 16 404 kronor

C 16 164 kronor

KD 15 366 kronor

L 14 897 kronor

MP 4102 kronor

Att MP ligger sist på listan är ganska självklart. Men hur kommer det sig att V – vid sidan av MP riksdagens mest flygfientliga parti hamnar som nummer två på listan?

För att få svar på det studerade vi Momodou Jallows utrikesresor närmare – att vi utgår från honom beror på att han är den av (V):s ledamöter som flugit utrikes för det största beloppet, han har ensam rest för 180 738 kronor under sin tid i riksdagen.

Andra flitigt utrikesflygande vänsterpartister är Yasmine Posio (124 890 kronor), Lotta Johansson Fornarve (91 367 kronor), Jessica Wetterling (53 066 kronor) och Linda Snecker (45 488 kronor).

Jallow är alltså den överlägsne vinnaren i (V):s interntävling om mest bonuspoäng genom utrikesflyg. Han är riksdagsman från Malmö, och har i riksdagen huvudsakligen ägnat sig åt bostadspolitik. Han har också gjort sig känd för sina uttalanden om vad han anser är afrosvenskars utsatta situation i Sverige, och bekämpat ”afrofobin” i svensk kollektivtrafik. Vi får anta att piloter och kabinpersonal på de flygbolag han använt för sina utrikesresor varit fria från afrofobi.

Vad har Jallow då gjort under sina utrikesresor?

Vi granskade två av de dyraste resorna mer ingående. Den ena gick till Gambia och den andra till Chicago i USA.

Jallow genomförde en två veckors resa i Gambia 2018. Syftet var att besöka landet för att träffa enskilda statsråd, regeringsrepresentanter, riksdagsledamöter och representanter för civilsamhället för att diskutera ”demokratiska, skatter och ekonomiska reformer”.

Det framgår inte om Jallow var där för att förklara för gambianerna hur de ska ordna upp sitt land, eller om han var där för att inhämta information om vad Sverige kan lära sig av Gambia.

Av Jallows program framgår att han bland annat skulle träffa skatteverket och åklagarmyndigheten, och ”kanske” vicepresidenten och presidenten, samt hålla presskonferenser.

Korrespondens visar att det är Jallow som utbett sig om audiens hos gambianska makthavare.

Att resans avsikt var att lära gambianerna hur Sverige löst sina problem ter sig mindre troligt – Jallow är ju starkt kritisk till det mesta när det gäller Sverige.

Att syftet med resan var att studera hur Gambia löser sina problem verkar också mindre rimligt. I FN-rapporter hamnar landet på 173 plats av 188 när det gäller ekonomisk utveckling och antal fattiga. Befolkningstillväxten är dock hög. När det gäller kulturell utveckling är 73 procent av kvinnorna könsstympade. Landets prestationer när det gäller mänskliga rättigheter lämnar en del att önska; skjutna demonstranter, fängslade journalister, inskränkt mötesfrihet – även om situationen är mycket bättre än under president Yammeh som avgick 2017.

Så ändamålet med resan är för oss oklart, det enda vi vet är att Jallow skulle träffa många personer och hålla en presskonferens. Vi har försökt komma i kontakt med Jallow, men han har inte bevärdigat oss med att svara.

I slutet av juni 2019 tar Jallow flyget till Chicago, och checkar in på Sheraton Grand för att bevista en veckolång sammankomst. Det är organisationen Rainbow/PUSH som genomför sin 47:e årliga konferens.  PUSH grundades 1971 av den amerikanske medborgarrättsaktivisten Jesse Jackson, som 1984 också grundade Rainbow coalition, en allians som ville samla minoriteter i USA för att ta strid i ekonomiska, sociala och politiska frågor. 1996 slogs de två organisationerna samman.

På konferensen ska Jallow delta i en två timmars paneldebatt om den internationella situationen när det gäller fred, mänskliga rättigheter, demokrati, flyktingfrågor och rasism. De övriga deltagarna representerar Uganda, Sydafrika, Korea, Brasilien samt rohyngierna.

Eftersom vi inte kunnat få kontakt med Jallow vet vi inte riktigt om panelens sammansättning ska tolkas som att svenska minoriteter har samma problem som rohyngierna i Burma eller urbefolkning i Brasilien, eller gästarbetare i Sydafrika.

Vänsterpartister betonar att flygresor måste vara viktiga för att få genomföras, annars är man en klimatskurk. Undantag kan göras, som till exempel när Jonas Sjöstedt flög för att träffa sin fru, som är ambassadör i Vietnam. Och tydligen kan undantag göras om man ska delta i en två timmars paneldebatt i Chicago.

Men inte heller i detta fall har vi alltså kunnat få något svar från Jallow på varför utrikesresan var av stor vikt, och varför det är självklart att skattebetalarna ska stå för den.

Kampen om invandrarrösterna hårdnar. Partiet Nyans påstår att socialtjänsten kidnappar muslimska barn och nu ger sig Linda Snecker ut på samma planhalva. "Gängens värsta fiende", – som liberalen Jan Jönsson kallar sig – kritiserar henne, och det är inte första gången hon skapar rubriker.

Hon riktar in sig på Liberalerna och deras förslag att införa förskoleplikt för små barn som ligger efter i sin svenska språkutveckling. Från scenen på ett valmöte i den utsatta stadsdelen Skäggetorp i Linköping attackerade hon dem:

Man skyller på islam som om det är det stora onda i samhället. Vi har partier som vill tvångsomhänderta era tvååringar om de inte pratar perfekt svenska.

"Gängens värsta fiende" Jan Jönsson (L) försvarar sitt parti och säger att Snecker underblåser den misstro som redan finns gentemot myndigheter i utsatta områden.

Politiskt stjärnskott

Linda Snecker började sin politiska karriär i Norrköping och hamnade på Vänsterpartiets riksdagslista för Östergötland redan 2010. Hon kom inte in då, utan det dröjde till 2014.

Som ett ungt stjärnskott valdes hon som ersättare i partistyrelsen på kongressen i Gävle 2009. 2014 blev hon ordinarie ledamot. I dag är hon rättspolitisk talesperson för partiet och ledamot i justitieutskottet.

Stjärnfall?

Hon sticker gärna ut hakan i talarstolen och på Twitter. Morgonposten presenterar Linda Sneckers godbitar:

1. 2010 kandiderade den 27-åriga Linda Snecker till riksdagen för Vänsterpartiet i Östergötland. Tidningen Folkbladet fångade henne när hon kampanjade vid partiets valstuga i Norrköping.

Här kommer att finnas kola, kondomer och något att dricka och så klart massa information om vad Vänsterpartiet står för.

Man kan gissa att längtan till huvudstadens nattliv var stark.

2. Sommaren 2015 valde den föräldralediga riksdagsledamoten Snecker att gå tillbaka i arbete samtidigt som riksdagen tog sommarlov. Hon skulle sitta hemma och skriva motioner. Denna lilla ekonomiska taktik hade kritiserats drygt tio år tidigare och ingen hade vågat göra så sedan dess, men då slog Snecker till. Partiledaren Jonas Sjöstedt skademinimerade och berättade att han skickat ett sms till henne med innehållet: "nu när du tar ut lön förväntar jag mig att du jobbar 40 timmar i veckan".

Jag tror att Vänsterpartiets väljare är glada att jag är så pass aktiv och att jag kan skriva motionerna när min ersättare kliver av och jag kliver på, försvarade hon sig.

Arbetsmyran Snecker meddelade riksdagen att hon skulle vara föräldraledig under hösten också, fram till den 21 december då riksdagen skulle gå på julledighet.

3. I mars 2020 valde Linda Snecker att försvara straffreduktionen för unga. Dels för att det var för dyrt att låsa in kriminella och dels för att de kunde få covid i fängelset. Hon twittrade:

Regeringen måste backa från beslutet att ta bort straffreduktionen för unga. Att låsa fler unga personer under lång tid i fängelser för småbrott kostar EN MILJARD per år. Det är redan idag fullt på anstalterna, smittrisken för covid-19 är enorm.

Covidpandemin är inte längre lika närvarande i det dagliga livet men det är oklart om hon bytt ståndpunkt sedan dess. Den som ser Snecker på stan med munskydd på, får gärna höra av sig.

4. Linda Snecker vill inte ha hårdare straff för gängkriminella eftersom, som hon säger, kriminella inte blir mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse. I maj 2020 förtydligade hon sin position och tweetade:

Straff för sexköp måste höjas eftersom 1 av 10 svenska män köper sex. Högre straff = större benägenhet att inte begå brottet. I jämförelse med ex gängkriminell som inte berörs om straffet är ett, två eller fem år.

Anklagelserna om att hon var inkonsekvent haglade. I marxistiska Nya Arbetartidningen kallades hon för Guds gåva till högern.

5. I september 2020 valde Linda Snecker att språkpolisa vice rikspolischefen Mats Löfving efter att han varnat för att det finns 40 invandrade kriminella klaner i landet som fostrar sina barn i brottslighet. Ordet klan var inte lämpligt att använda.

Han använder ord som klan. I svensk kontext betyder det inte familj, utan någonting som vi språkligt gör en koppling till personer som kommer utanför Sverige.

Den kopplingen kanske finns i språket, och det var just den kopplingen Löfving gjorde. Något som komplicerar det hela är att det miljöpartistiska språkröret Märta Stenevi sagt sig tillhöra en matriarkal klan.

6. Under en debatt i Riksdagen april 2019 tog Snecker på sig att tala för alla kvinnor och å deras vägnar berätta att eftersom de inte kan se vilken man som är våldtäktsman så förutsätter de att alla män är våldtäktsmän. Därifrån skuttar hon obekymrat vidare till att hävda att detta på något vis ger män ett kollektivt ansvar.

https://www.youtube.com/watch?v=w9b0aX_fJck

Vänsterpartiet sticker ut med flest dömda kandidater i denna genomgång. ”En del av det du räknar upp, det är ju sådant som har varit känt sedan tidigare”, säger Vänsterpartiets distriktsombudsman Tony Rosendahl. ”Annars är det kanske sånt som jag inte känner till.” De gör inte några registerutdrag, och ser heller inte efter om det finns några skulder. ”Nej. Det här är en förtroendefråga.”

En kandidat för Socialdemokraterna har dömts för vållande till kroppsskada efter att ha kört på en person vid ett övergångsställe. Socialdemokraterna samtalar med kandidaterna innan valet, där man har hjälp av en kandidatförsäkran som bägge parter skriver under. På frågan vad S säger om SVT:s undersökning svarar Roger Ljungren att ”Det är samtal taget med var och en av dem.”

I Sundbyberg är ”tomma kylskåp” enligt Vänsterpartiet ett inte alltför ovanligt fenomen. Det har gjort att partiet motionerat om att alla skolbarn i kommunen ska erbjudas frukost. I partiets valplattform i skolfrågor toppar också fri frukost kravlistan.

Vi kontaktade Moisés Ubeira, partiets oppositionsråd i Sundbyberg för att förstå varför de driver denna fråga.

Ni skriver: ”Många barn och unga äter inte frukost hemma”. Har ni undersökt det i Sundbyberg?

Nej, vi utgår från Rädda Barnens rapport om barnfattigdom. Och så finns det ju rapporter från andra kommuner om att barn äter mer i skolan för att de inte är säkra på att få mat hemma under helgen. Det finns barnfattigdom i Sverige, och Sundbyberg är inget undantag.

Men varför skulle det vara så? Vad har hänt? I Sverige har frågan aldrig dykt upp tidigare om att kylskåp gapar tomma och att barn är hungriga. Det har alltid varit en självklarhet att föräldrar ger barnen frukost.

Det handlar om hur samhället är uppbyggt i dag. Man jobbar skift, det är otrygga anställningar, förr fanns det ofta en person i hushållet som kunde ta hand om hemmet, i dag måste båda föräldrarna jobba.

Ja, ni skriver ju ”Det kan bero på att tiden inte räcker till”. Men tiden räcker väl alltid till, som förälder planerar man väl sin tid så att den räcker till för barnen?

Som sagt, situationen är annorlunda i dag, det är svårt att hinna med för många föräldrar. Det du måste förstå är reformen inte har något med föräldrars ansvar att göra. Den ska hantera en situation där barn uppenbarligen inte får tillräckligt med frukost för att skapa en mer jämlik skolgång. Det är barnens bästa vi riktar in oss på.

Men varför skulle det ha blivit så? Skiftarbete var mycket vanligare förr, även i familjer där båda föräldrarna arbetade – så var det ju långt in i början på 1980-talet. Men då verkade man ändå kunna se till att barnen fick frukost innan de gick till skolan.

Jag kan inte svara för hur det var förr. Men vi vill ge alla barn samma förutsättningar. Frukosten är viktig för koncentrationen och för att man ska klara skolan.

Men tar ni inte ifrån föräldrarna ansvaret för deras barn? I Sverige har man alltid sett till att sätta barnen främst. Menar du att vi har fått sämre föräldrar?

Vi vill bara lösa en konkret situation. Och dessutom får barnen möjlighet att träffa en vuxen vid frukosten, det blir en möjlighet att bygga relationer i en lugn miljö.

Är det inte föräldrar som ska bygga relationer med sina barn vid frukosten?

Alla har inte samma arbetsvillkor och möjligheter.

Ni skriver också ”… det är störst skillnader mellan utrikes och inrikes födda barn i Sverige i EU. Inget barn ska behöva öppna ett tomt kylskåp.”

Skillnaden det talas om är den som Rädda Barnen redogör för i sin rapport om barnfattigdom.

Men i de undersökningar som finns om utrikesfödda föräldrar och kvinnor så är 20 procent av de utrikesfödda kvinnorna arbetslösa och därmed hemma. Många är heller inte anmälda som arbetslösa utan har valt att stanna hemma med hjälp av flerbarnstillägg. Rimligen borde det vara så att de kan se till att barnen får frukost och att kylskåpet är fyllt.

Nu förstår jag inte hur du menar?

Är detta inte ett problem som uppstått på grund av ett ökat antal utrikesfödda föräldrar?

På det kan jag bara svara nej.

Men något måste ju ha hänt om det ni säger är sant. Föräldrar tar numera mindre ansvar för barnen. Vad beror det på? Svensk arbetarklass har alltid gett sina barn frukost. Varför gör de inte det nu? Eller gör de det, men det är inte de som är problemet?

Du ställer samma fråga hela tiden. Som jag förklarat finns det många faktorer – arbetstider, löner, restider.

Återigen, på vilket sätt har villkoren förändrats? Min fråga bygger ju på att arbetstiderna var sämre förr om man menar skiftarbete, och obekväm arbetstid. Är det inte föräldrars inställning till de egna barnen som ändrats, och är inte en viktig faktor att vi har fler utrikesfödda i Sverige nu än förr?

Som jag sagt, vi utgår från ett konkret problem, som vi vill lösa genom att ge alla barn samma förutsättningar. Och det kommer inte att kosta mycket – en miljon kronor per år, samma summa som vi vill spara in genom att sänka politikerarvodena i kommunen.

Då är det väl där skillnaden ligger. För er är problemet att barn inte får frukost, medan jag undrar om inte problemet är hur föräldrarna ser på att vara förälder, och om inte antalet utrikesfödda förälder spelar stor roll.

Du får lätt intrycket av att de som invandrat från Afrika till Borlänge framlever sina liv i misär. Barnen i Tjärna Ängar kommer aldrig ut i naturen under sommarlovet.

Men det gör många av dem. Kanske dock inte i den svenska naturen.

Vi har talat med en researrangör i staden som förklarat att årligen reser cirka 400 personer till Afrika. Det rör sig oftast om mindre gruppresor, familjer om minst fem personer. Mestadels är Somalia målet.

Varje resa kostar cirka 10 000 till 15 000 kronor om du beställer den i dag och avser att vara borta från början av juni till början av augusti. Alltså under den tid som sommarlovet pågår. Det är så länge som resorna oftast brukar vara.

Det innebär att åtminstone nästan en tiondel av den somaliska befolkningsgruppen i Borlänge återvänder till sitt hemland under sommaren.

I diskussionen om afrikanska invandrare i Sverige kommer ofta frågan om rasism upp. Alltså den strukturella rasism som sägs finnas i Sverige, och som då drabbar till exempel svarta.

Men sällan diskuteras rasismen inom den somaliska gruppen i Sverige.

Ett exempel på den är hudblekning. Många tror att svarta enbart bleker sin hud för att bättre passa in i det vita samhället. Men det är mer komplicerat än vad som hävdas i ett reportage i Svenska Dagbladet där det påstås att: 

”Främst medelålders kvinnor men även ungdomar använder förbjudna, hälsovådliga preparat för att bli vitare och 'finare'.”

En somalisk kvinna i Borlänge vi talat med förklarar att många av hennes landsmän bleker sig för att man vill bli mindre svart: ”De vill inte se ut som en bantu”. I Somalia ser majoritetsklanerna ner på vissa klaner och minoriteter som lägre stående. Ett tecken på att man tillhör dessa minoriteter är att man är mer svart än vad som anses tilltalande av dem i majoritetsklanerna. Alltså försöker man bleka sig, förklarar kvinnan, och ofta gör man det med hälsofarliga preparat.

Fenomenet beskrivs i Abdihakim Barre Warsames studie Ethnic Prejudice and Discrimination of the Somali Minority Groups. Där konstateras att: 

”Bland de karaktäristiska drag som används av minoritetsgrupperna för att särskilja dem från majoritetsgrupperna återfinns att minoriteterna betraktas som undermänniskor, slavar, personer med låg sociopolitisk status som ägnar sig åt enkla arbeten och har en etnicitet som utmärks av mörk hud och krulligt hår.”

Därför bleker somalier i Borlänge sin hud, det är inte på grund av att de tror att någon ska tro att de är dalmasar.

Vi har studerat videoupptagningar från olika möten om integration i Borlänge, vi har läst projektrapporter, seminaresammanställningar, årsmöteshandlingar, nämndprotokoll, intervjuer och studerat de senaste årens integrationsprojekt som de redovisas på Facebook, Instagram och Twitter.

Flera saker framstår tydligt:

• Ingenstans diskuteras problem med somalisk kultur.
• Det som behandlas och ses som ett problem är rasismen i det svenska samhället.

Hela tiden kommer man fram till samma slutsats. Det görs för lite för somalier i Borlänge.

Om detta är somalierna, politikerna, de kommunala tjänstemännen samt representanterna för ABF, Unga Örnar, och Verdandi helt överens. Det krävs fler projekt, fler möten – bara då kan man bryta upp de rasistiska strukturerna i Sverige.

Och politikerna måste bli mer närvarande i riskområden som Tjärna Ängar. Så har det låtit i tio år.

Men hur är det med politikernärvaro?

När vi studerat all verksamhet och mängder av handlingar visar det sig att representanter för den politiska makten i Borlänge alltid varit mycket närvarande i de områden där somalier dominerar.

Vänsterpartisten Jan-Olof Lundberg är en av nyckelpersonerna. Han har nyligen i media kritiserat att det ”inte finns någon kommunal handlingsplan för Tjärna ängar”.

Lundberg var i många år under förra decenniet kommunens integrationsansvarige. Ibland framträdde han under titeln ”integrationsstrateg”.

2013 förklarar han i en radiointervju att:

”Somalierna kan rädda jobben i kommunerna.”

2016 förklarar han på en nationell konferens att undersökningar visat att det stora problemet i Borlänge var:

”Men kartläggningen visade istället att det fanns stora problem med rasism i kommunen och det blev också tydligt att vit makt-miljö var det absolut största hotet lokalt och regionalt.”

Men man har en plan meddelas det på seminariet:

”Genom arbetet blev det tydligt att kommunen måste arbeta med det som rör sig under ytan för att främja och förebygga extremism. I dagsläget håller man på att ta fram en kompetensutvecklingsplan som riktar sig till chefer och människor som möter barn och unga i sitt arbete. Planen fokuserar på demokrati, mänskliga rättigheter och diskriminering och ska hjälpa människor att bidra till ett demokratiskt tänkande och synsätt.”

Problemet är alltså inte somaliskt avståndstagande från Sverige och svensk kultur utan svenskars attityder till somalier.

Lundbergs kollega Josefin Bergström deltar också på seminariet som representant för integrationsarbetet i Borlänge. Hon framträder i en radiointervju och förklarar att:

”Vi ser ju vitmaktmiljön som det absolut största hotet.”

”Förutom den renodlade extrema miljön så finns en utbredd rasism som driver på och som utgör en fara för samtliga extrema miljöer, det är inte bara vitmaktmiljön som gynnas av en växande rasism.”

Ingenstans i dokument och handlingar under alla dessa år kan vi hitta något om vikten av att bekämpa somalisk klankultur med allt den för med sig av kvinnoförtryck, könsstympningar och rasism.

Istället är det hela tiden fråga om att man ”måste ordna fler möten mellan kulturerna”, som Lundberg uttrycker det. 

En organisation som spelar en stor roll i integrationsarbetet är ABF i Borlänge. Verksamhetschefen Pia-Lena Andersson berättar att man nu är koncentrerade på verksamhet för invandrarkvinnor som är hemma med barn. Den bedrivs med hjälp av riktade statsbidrag och ungefär 70 personer deltar i möten.

Vad gör man på dessa möten?

Vi berättar om hur man närmar sig arbetsmarknaden och så är det träning i svenska. Vi vill hjälpa dem att komma ut i samhället. Det är en fråga om vardagslärande.

Diskuterar man skillnader mellan svensk och somalisk kultur – den utmärks ju av kvinnoförtryck, könsstympning av flickor, och ett starkt klantänkande?

Nej, vi har ingen speciell syn på somalisk kultur.

Men ABF har väl en kultursyn? En gång i tiden tog ni ju hård strid mot dåliga vanor och okultur i den svenska arbetarklassen. Det var väl själva grunden för folkhemmet? Är det då inte rimligt att ni i dag tar strid mot somalisk kultur?

Nej, vi utgår från de individer som kommer till oss, från vad de vill diskutera. Det är en fråga om frivilligt lärande.

Pia-Lena berättar att hon inte upplever att det förekommer hårda diskussioner, men det framkommer också hur stor misstänksamheten är mot det svenska samhället hos de utländska kvinnorna.

Vi har ju tagit kontakt med soc för att de ska gå ut i områdena och informera om att svenska myndigheter inte kidnappar muslimska barn. 

Man kan kanske se det som ett exempel på ABF:s ovilja att ta den där kulturkampen – man ringer istället till socialen. Att det inte förekommer hårda diskussioner beror på att man inte har ”någon speciell syn på somalisk kultur”.

Ett antal gånger varierar jag under intervjun min fråga om det inte är nödvändigt att bekämpa somalisk kultur för att den gruppen ska kunna integreras. Men Pia-Lena förklarar att hon inte upplevt att det finns så stora motsättningar.

Maslah Omar är kanske den mest centrala personen i dag i dessa sammanhang. Han är en ung somalier som gjort snabb karriär inom socialdemokratin. Nu är han ordförande i kultur- och fritidsnämnden, och han tippas bli partiets nästa kommunalråd när Jan Bohman avgår. Maslah Omar blir därmed Borlänges starke man.

Han är en person som hela tiden varit närvarande i riskområdet Tjärna Ängar. Han var föreståndare på fritidsgården Paradiset innan han blev socialnämndens ordförande.

Han har ledande funktioner i ABF och Verdandi.

Jag har inlett en telefonintervju med Maslah Omar. Efter den första frågan förklarade Maslah Omar att han måste in på ett möte – men han lovade att ringa. Det gjorde han inte. Och trots väldigt många försök har han varit helt oanträffbar. Men så har han också många möten att gå på.

Maslah Omar har suttit i styrelsen för Kulturhuset Västra Borlänge. Ahmed Abas Omar som var den styrelsens ordförande förklarade i september 2020 att:

”Inget parti i Borlänge bryr sig om Tjärna Ängar.”

23 oktober brinner fritidsgården Paradiset i Tjärna Ängar ner. Mordbrand.

25 januari förklarar Maslah Omar att det ska byggas upp en ny fritidsgård i området. Där ska ABF också ha lokaler. 

Nästan samtidigt kommer också en utvärdering av ett kommunalt arbetsmarknadsprojekt.

Man har satsat tio miljoner kronor på 40 personer. Två är nu i arbete.

Bättre utdelning än Morgonposten fick på sina försök att få intervjuer med dem som kontrollerar integrationen i Borlänge.

En av nio ställde upp.