Säpo har tidigare uttalat sig om att var tredje rysk diplomat egentligen arbetar åt någon av Rysslands underrättelsetjänster, och att de utgör ett hot. ”Det här är statligt anställda individer som har uppdragen att helt enkelt inhämta information, och påverka ett land i den riktning man vill”, sa Daniel Stenling, chef för Säpos kontraspionage, i en intervju i tv-serien Skuggkriget.

SVT har de senaste veckorna gjort en rad avslöjanden om rysk underrättelseverksamhet i Sverige och Norden, bland annat om misstänkta ryska spionfartyg i svenska vatten. Senast Sverige utvisade misstänkta ryska underrättelseofficerare var i april 2022, då tre diplomater utvisades. Detta skedde i samband med att flera andra europeiska länder utvisade ryska diplomater som en reaktion på kriget i Ukraina.

För två veckor sedan meddelade Norge att man utvisar 15 ryska diplomater.

Ett halvår efter den stoppade utvisningen gick han beväpnad med en machete, tillsammans med sin son och en annan man, upprepade gånger till en åtta minuter lång attack där han dödade en 35-årig man. Händelsen filmades av chockade grannar. Nu får de som var med och stoppade utvisningen av honom, samt 22 andra grova brottslingar, kritik.

De som skulle utvisas hade dömts till sammanlagt 156 års fängelse, och deras överklagan kom bara några dagar efter att 60 kändisar, författare och andra offentliga personer undertecknat ett öppet brev där de motsatte sig utvisningen. En mängd parlamentsledamöter från Labour skrev också under.

Efter en rättegång i januari dömdes Elliott, 45 år, till livstids fängelse, varav han ska avtjäna minst 26 år, och fick även ett samtidigt straff på tolv år för rån. Att hålla honom i fängelse kommer enligt uppgift att kosta skattebetalarna 15 miljoner kronor.

I dag dömdes 41-årige Mohamad Taher Amini till livstids fängelse, med förbud att återvända till Sverige på livstid, samt att han ska betala skadestånd på 545 000 kronor.

För att undvika utvisning ville den afghanske mannen gifta sig med kvinnan, som nyligen fått uppehållstillstånd. När hon sa nej lurades hon till ett gruvområde utanför Norberg. Där kastades kvinnan ner i ett 24 meter djupt gruvhål, efter att mannen våldtagit henne. Efter en svår räddningsinsats kunde hon till slut räddas, och fördes till sjukhus.

I förhör med kvinnan uppgav hon att mannen, innan han våldtog henne och kastade ner henne i gruvhålet, dödat sin tidigare fru, som är försvunnen sedan 2010. Mannen nekade till brott i polisförhören, och uppgav att han blivit drogad av en okänd kvinna, som sedan utnyttjat honom sexuellt och raderat innehållet i hans mobiltelefon.

Dådet betraktades som särskilt hänsynslöst; han dömdes till livstids fängelse och utvisning. Trots detta har han listats som en av Socialdemokraternas ersättare i protokollet efter ett kommunfullmäktigesammanträde i april, skriver Norrländska Socialdemokraten (NSD).

Gruppledaren Mats Taaveniku i Socialdemokraterna i Kiruna säger att Ekhtiari inte är med i partiet. ”Det har vi lyft med kommunsekreteraren och de har justerat det vid senaste fullmäktige. Det har varit felaktigt skött helt enkelt, eftersom han inte är medlem i vårt parti”, säger han till NSD.

Taaveniku säger vidare att Ekhtiari kan inte påverka politiken i Kiruna, men det går inte att få honom avsatt. ”Det är stenhårt, det går tyvärr inte att komma runt det, trots att det är ett så allvarligt brott som han har dömts för och som vi fördömer helt.”

Hamid Noury var aktiv i massavrättningarna i Iran 1988; tusentals fångar på fängelser avrättades. Enligt människorättsorganisationer ställdes de inför domstolsliknande kommittéer där deras öde avgjordes på några minuter, skrev SVT Nyheter.

Under många år har exiliranier försökt ställa de ansvariga för massavrättningarna inför rätta, utan att lyckas. En av de som överlevde är Iraj Mesdaghi, som under årtionden dokumenterat vad som hände sommaren 1988, och kartlagt de ansvariga. 33 år senare lyckades han locka en av dem, Hamid Noury, till Sverige.

”Vi gillrade en fälla”, sa Iraj Mesdaghi till SVT Nyheter. ”Vi organiserade en resa för honom. Han trodde att han skulle komma hit, dricka alkohol och festa med kvinnor.” När Noury anlände till Arlanda 2019 greps han, och åtalades för grovt folkrättsbrott samt mord.

Ordern om massavrättningarna kom från Irans dåvarande högste ledare, Ayatollah Khomeini. I samband med konflikten mellan Iran och Irak skulle samtliga fångar som sympatiserade med Mujahedin avrättas.

Kelvin Osagie mördade sin höggravida sambo Carine Ndah Ngwe med över 50 knivhugg. Han mördade också deras gemensamma barn, hon var gravid i åttonde månaden. Totalt hade hon över 70 skador på kroppen, när hon hittades i parets lägenhet i Vänersborg.

Osagie döms till livstids fängelse och utvisning, han fälldes på samtliga åtalspunkter. Eftersom Osagies två barn fanns närvarande i lägenheten fälldes han också för barnfridsbrott. Han har under rättsprocessen behövt tolk på engelska. Han döms också att betala skadestånd till sju personer på totalt 647 000 kronor.

Osagie och Ngwe träffades tidigt 2021 och hon blev gravid. Ngwe hade redan en dotter i hemlandet Kamerun.

Ganska snart i förhållandet började hon prata om att lämna honom, han talade henne ur det. Han hade själv fått ensam vårdnad om sina två tidigare barn, vilket han trodde skulle äventyras om Ngwe lämnade. Vid tidpunkten för mordet fanns en väska packad och färdig i lägenheten, med en del barnkläder till det kommande barnet.

Osagie hade en vana att spela in samtal på sin mobiltelefon. Därför finns det ett från minuterna innan mordet. Ngwe hade ett möte hos barnmorskan senare samma dag, han var orolig att hon skulle prata om att hon inte trivdes hemma. De sista 2,5 minuterna hörs hur hon skriker och ber för sitt liv.

Osagie förnekar mord och menar att han handlat i självförsvar och indirekt försvarat sina barn.

Kontrollbehov och orosanmälningar

Osagie träffade sin tidigare flickvän Maja i Norge 2015. Hon berättar i förhör att han stannade hos henne till augusti samma år, då han blev utvisad. Hon blev gravid med parets första barn och flyttade till Spanien där barnet föddes 2016. Sedan flyttade paret tillfälligt till Nigeria och gifte sig, för att återvända till Sverige i juli 2016. Maja hade ett barn sedan tidigare som skulle börja i skolan, paret bosatte sig i Årjäng.

Paret fick ett barn till, men förhållandet tog slut i augusti 2019. Enligt Maja blev hon utsatt för fysiskt och psykiskt våld i relationen.

Maja beskriver Osagie som en person med en sida privat och en sida offentligt. Privat var han kontrollerande. Han hade få vänner och umgicks mest med sin bror och sin far. Han ville heller inte umgås med grannarna. Han ville att barnen skulle städa jämt, och hade stränga regler hemma.

De två sista åren blev deras förhållande sämre. Han kunde bestämma att när barnen lagt sig skulle Maja städa alla rum. Han sov själv på dagarna eftersom han arbetade natt, ingen fick störa honom. Men själv kunde han ringa till Maja under natten och väcka henne.

Enligt Maja har Osagie slagit henne och hennes äldsta barn. Ibland har han fått vredesutbrott och förstört hennes datorer och mobiltelefoner. Han kollade också kvitton efter hon handlat, kollade igenom hennes mejl, Facebook och liknande.

Maja uppsökte sjukhus vid fyra tillfällen. Vid det första slog Osagie henne i pannan, hon föll och slog i huvudet. Andra gången slog han henne i ryggen, i nedre delen där hon hade ett diskbråck. Tredje gången åkte hon in för hon mådde dåligt psykiskt, fjärde gången var det när Osagie slog henne igen.

På sjukhuset gav hon bortförklaringar, som att hon skulle ramlat själv, och liknande. Maja har diagnosticerats med PTSD i Norge och under en tid tvångsvårdats på psyket.

Maja säger också att Osagie blivit utsatt för sexuellt våld under uppväxten i Nigeria, och att han främst bott med sina systrar som misshandlat honom. Osagie ska också ha försökt dejta en yngre kvinna två månader innan mordet, men den kvinnan fick reda på att han redan hade barn. Han ska också ha gått till biblioteket i Vänersborg för att flirta med tjejer.

Enligt Maja är det skamfyllt i Osegies kultur att bli lämnad av en kvinna. Han anser sig ha rätt att styra över kvinnor i sin närhet, vilket han gjorde även mot sin mor och sina systrar.

# More images available in the Full Article

Orosanmälningar till socialtjänsten

2018 kom den första orosanmälan mot Osagie. Dessa fortsatte komma in till och med 2021, han utreddes i Melleruds kommun, Lysekils kommun, Uddevalla kommun och Vänersborgs kommun. Han misstänktes då ha använt våld mot sin styvson, och mot sina egna två barn.

När den första anmälan kom i januari 2018 var det från rektorn på styvsonens skola. Styvsonen ombeds dock av sin moder att ta tillbaka anklagelserna, vilket gjorde att förundersökningen lades ned.

Senare 2018 kom det en ny anmälan mot Osagie, att han slagit sin styvson. Styvsonen fick då akut familjehemsplaceras enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Familjen flyttar sedan till Lysekils kommun. Där berättar sonen för förskolepersonalen att Osagie slagit honom. Sonen berättade historien för olika personer och delar av berättelsen bekräftades av styvsonen. Inget ingripande från socialtjänsten sker.

I Uddevalla kommun upprättas en anmälan till Bup, då det finns uppgifter från styvsonen att båda Osagies barn blivit slagna. Osiage är dock inte villig att ta emot hjälp, inga åtgärder sätts in. Han och mamman har genomgående förnekat barnens berättelse. Osiage har dykt upp på möten men aldrig varit mottaglig för åtgärder, han anser sig själv varit jagad av socialtjänsten.

Enligt Maja har socialen i Lysekil och Uddevalla inte tagit henne på allvar när hon anmält problem. De ska ha sagt att det inte varit så allvarligt och att det inte förekom någon risk för livet.

Efter separationen flyttade hon först till Danmark, sedan till Norge där pandemin 2020 gjorde det svårt att resa ut. Osagie fick ett interimistiskt beslut om ensam vårdnad och barnen började på förskola i Vänersborg.

Maja har haft kontakt med två tidigare flickvänner till Osagie, som bekräftar hans dåliga beteende mot kvinnor.

Malmö, en sen kväll i november 2017: Den ensamma kvinnan hade blivit avvisad från en taxi. Det är möjligt att chauffören inte förstått att hon led av en intellektuell funktionsnedsättning. Under kvällen hade hon förlorat sin mobiltelefon, och nu stod hon ensam på den lilla sidogatan Sigtunagatan, endast ett stenkast från knutpunkten Södervärn. Där kanske hon kunde få hjälp att komma hem.

Men någon hjälp hittade hon inte. I stället mötte hon Yasir Alkhalidi, 25. Han valde att våldta henne. Åtminstone om man får tro kammaråklagaren Kristina Amilon, som nu har väckt åtal i Malmö tingsrätt.

Den 7 februari i år grep polisen den nu 29-årige Alkhalidi från Angered i Göteborg. Med hjälp av DNA-teknik har man kunnat knyta honom till våldtäkten i Malmö. Han häktades den 10 februari på sannolika skäl misstänkt för grov våldtäkt.

Efter att ha identifierat Alkhalidi kunde polisen också ringa in de man tror är hans två medvåldtäktsmän. 23-årige Mustafa Fesal, boende i Nydala i Malmö, och 28-årige Mohanned Lohaibi som saknar registrerad bostadsadress. Fesal och Lohaibi greps och häktades i slutet av mars.

Amilon åtalade alla tre för grov våldtäkt den 28 april.

Alkhalidi ska ha tvingat sig på kvinnan och genomfört både vaginalt och analt samlag, samtidigt som han tryckte henne mot en bil och smiskade henne över rumpan. Enligt åtalet var han påhejad av Mustafa Fesal, som dessutom filmade gärningen. Mohanned Lohaibi befann sig också på platsen.

När Alkhalidi var klar förflyttade sig de tre misstänkta några hundra meter till korsningen Spårvägsgatan och Nobelvägen – nära Södervärnstornet – och man förde med sig kvinnan.

Där ska Fesal och Lohaibi i tur och ordning ha förgripit sig på kvinnan genom att föra in sina könsorgan i hennes mun.

De tre kan inte ha varit blyga eller fyllda av skam vid tillfället, för enligt åtalet ska ytterligare personer befunnit sig i närheten, både vid den första och andra delen av våldtäkten.

Ingen av de tre är har svenskt medborgarskap. Alkhalidi och Fesal är irakiska medborgare, och vad gäller Lohaibi är stämningsansökan ofullständig i denna del. Alla tre efterfrågar tolkhjälp på arabiska.

Kristina Amilon har yrkat på 15 års utvisning för alla tre åtalade.

Varför just 15 år?

Jag utgår från den praxis som finns och då har jag angivit 15 år.

De tre har deltagit på lite olika sätt, men du yrkar på 15 år för alla. Betyder det att du bedömer att deras gärningar har varit lika allvarliga?

Ja, det gör jag. Det framgår av min gärningsbeskrivning eftersom jag yrkat att de gjort det tillsammans i samförstånd.

Enligt Amilon har man använt sig av DNA-teknik för att identifiera alla tre.

DNA-spår har anträffats och har förts mot register. På så sätt har vi slutligen fått de här tre personerna identifierade.

I stämningsansökan skriver hon att offret befunnit sig i en särskilt utsatt position och att brottet med hänsyn till tillvägagångssättet är att anse som grovt. Som skäl till att det är grovt anger hon att gärningsmännen var flera, att de filmade gärningen och det att offret befunnit sig i den utsatta positionen. Sammantaget betyder det att gärningsmännen visat en särskild hänsynslöshet och råhet.

Kvinnans ålder står inte angiven i stämningsansökan och den vill inte Amilon avslöja.

Jag har ett par frågor till om målsäganden. Åkte hon i taxin ...

Jag kommer inte svara på några frågor om förundersökningen.

Och om hon var hemma i Malmö och visste var hon befann sig, det vill du inte heller svara på?

Jag vet ju, men det är ju förundersökningssekretess som råder mot bakgrund av ... det är ett sexualbrott här så jag kommer inte lämna några närmare uppgifter om det.

WikiLeaks grundare Julian Assanges advokater fortsätter kampen för att förhindra att Storbritannien utlämnar honom till USA.

10 december i år upphävde en appellationsdomstol, High Court, en tidigare dom som fastslog att Assanges mentala hälsa skulle göra det alltför ”betungande” för honom att bli utvisad till USA. Den domstolsinstans vars beslut upphävdes 10 december ansåg också att det förelåg en självmordsrisk när det gällde Assange.

Det är domen från 10 december som nu överklagas till Storbritanniens högsta domstol. Om Assange utlämnas till USA där han kommer att åtalas för spioneri riskerar han att dömas till 175 års fängelse.

High Court som beslöt att det var möjligt att utlämna Assange hävdade att USA:s garantier för att Assange inte skulle få avtjäna ett straff i högsäkerhetsfängelset i Florence, Colorado var tillräckliga för att Assanges mentala hälsa inte skulle riskera att försämras.

Fängelset är det med strängast regim i USA. Fångarna är helt isolerade mellan 22 till 24 timmar per dygn. Cellen är sju kvadratmeter stor, där finns bara ett takfönster som är en decimeter brett. Anses fången skötsam kan han få en radio eller TV.

Ett antal gånger har fängelset kritiserats för att fångar kunnat begå självmord, och för att många försök gjorts.

Assanges advokater menar i sin överklagan att de garantier USA lämnat för att Assange inte ska placeras i detta fängelse inte är tillräckliga. Det gäller också garantierna för att han inte på någon annan anstalt ska utsättas för behandling som hotar hans fysiska och mentala hälsa. Advokaterna deklarerar att garantierna inte är något värda eftersom de inte är bindande, och därför kan ändras närhelst det av någon instans i USA anses lämpligt.

Högsta domstolens utslag i ärendet väntas inte förrän någon gång under tredje veckan i januari, och kan inte överklagas.

I en intervju med Candace Owens i The Daily Wire avslöjade Donald Trump att han under sin tid som president övervägt att benåda antingen Julian Assange eller Edward Snowden. Det är inte riktigt klart varför han inte kunde tänka sig att benåda dem bägge. Trump förklarade i intervjun att han ”kände mer starkt för ett av fallen”. Dock förklarade han inte vilket av fallen det rörde sig om, och var lite kryptisk i sin utläggning om frågan:

”Det finns två sidor av saken; i ett fall har du någon slags spionaffär, och i det andra fallet har du någon som avslöjar verklig korruption”. Trump menade vidare att det fanns kloka människor på båda sidor i bägge fallen. Han förklarade också att:

”Men jag bestämde mig för att avstå från att fatta ett beslut, och låta domstolarna avgöra det hela. Och det verkar som om de faktiskt är i färd med att göra det”.

Så även om Trump kände mer för att benåda en av de två (oklart vem), valde han alltså till sist att inte benåda någon av dem.

Assanges syn på det hela är okänd, men det är inte en orimlig gissning att han skulle ha föredragit en benådning av Trump framför att låta domstolarna bestämma hans öde och framtid.

I morgon publicerar Morgonposten utdrag ur Nils Melzers bok ”Fallet Julian Assange”. Melzer är FN:s specialrapportör om ­tortyr. Hans bok är den mest ingående granskningen hittills av hur den svenska polisen och svenska åklagare genom sina manipulationer inledde en utveckling som innebär att Julian Assange nu i ett årtionde levt som fredlös.