”Det är anmärkningsvärt. Vi vet inte hur det påverkar djuren när de lever, för att göra det måste man utföra tester på djuren, men det är skrämmande att vi hittar läkemedel i dem över huvud taget”, säger Anna Roos, intendent på museet och författare till rapporten, till Hufvudstadsbladet.

Uttrarna får i sig läkemedlen från vattnet de dricker, och från fisken de äter. Fisken har i sin tur fått i sig läkemedel som spolats ned i toaletter, eller på annat sätt hamnat i vattnet. ”Det här visar att vi måste tänka till. Vi kan inte förbjuda läkemedel, men vi måste bli bättre på att hantera dem”, säger Roos.

Uttrarnas hittills värsta fiende var tidigare bekämpningsmedlet PCB, som gjorde dem sterila. Det förbjöds i början av 1970-talet, men hittas fortfarande i djuren. Men generellt mår uttrarna i Sverige bra, och har ökat ordentligt i både utbredning och antal.

Under en promenad utmed floden St. Croix i Minnesota hoppade hunden ner i det kalla vattnet, och verkade leta efter något långt ut i vattendraget. Gus återvände till stranden med en utterunge i munnen. Familjen skyndade till ett vilddjurscenter, där personalen lyckades få den lilla krabaten att äta. De säger att uttern är för ung för att vara i vattnet, och borde ha varit i hålan med sin mamma. Han har sedan flyttats till ett annat rehabiliteringscenter för mer vård. ”Om inte Gus räddat honom, så skulle han förmodligen inte överlevt.”

Gus kamp med sin cancer hindrade honom inte från att rädda ett annat liv.