USA:s högsta domstol har nu ogiltigförklarat universitetens regler om positiv särbehandling. Det är universiteten Harvard och North Carolina som domstolen bedömer bryter mot det fjortonde tillägget i konstitutionen, och federala lagar om medborgerliga rättigheter. Det blir nu i praktiken slut på att syssla med uppenbar rasdiskriminering i högre utbildning i USA, skriver NY Post.

Beslutet häver ett tidigare beslut från 2003 i fallet Grutter mot Bollinger, där ras accepterades som en faktor i ansökningsprocessen, för att få mer mångfald bland studenterna. Högsta domstolens ordförande John Roberts skriver i ett utlåtande att ”utrota rasdiskriminering betyder att utrota allt”. Där likabehandling gäller ska inte ras, hudfärg eller nationalitet heller spela in.

Första gången universiteten fick processen ifrågasatt var 2014, då av Students for Fair Admissions (studenter för rättvisa ansökningsprocesser), SFA. De menade att universitet och högskolor kunde använda rasneutrala metoder för att skapa mångfald bland studenterna. Till exempel genom att fokusera på socioekonomisk status och ta bort preferensen för barn med föräldrar med examen eller barn till ekonomiska donatorer.

På Harvard gick antagningsprocessen till så att en person läste ansökan och gav poäng i sex kategorier: akademiska meriter, meriter utanför skolan, idrott, skolstöd, personlighet och ett övergripande betyg där ras vägdes in. Ansökan processas sedan via sub-kommittéer som är specialiserade på vissa delar av världen, för att slutligen hamna hos en kommitté med 40 medlemmar. Där diskuteras också ras, och avvägningar görs för att uppfylla vissa raskvoter.

Ras är sedan med i sista delen av processen, som en av fyra faktorer som vägs in. Det gör att en stor del av svarta och latinos som antas gynnas av just raskriteriet. Kritiken har varit stor, då vita och asiater har drabbats av kriterierna.

Nu måste studenterna bemötas på grundval av sin personlighet, och inte på grundval av deras ras, menar Roberts. Samtliga domare i den konservativa flygeln stöttade honom: Samuel Alito, Clarence Thomas, Amy Coney Barrett, Brett Kavanaugh och Neil Gorsuch.

De tre liberalerna Sonia Sotomayor, Elena Kagan och Ketanji Brown Jackson höll inte med. Jackson var mest kritisk, och sade ”att göra ras irrelevant i lagen gör inte att det blir det i vanliga livet.” Ras spelar roll i människors liv på otaliga sätt, menar hon, och domstolen beslut gör saker värre nu, inte bättre.

President Joe Biden är inte nöjd med beslutet, som han å det striktaste motsätter sig. ”Vi kan inte låta det här beslutet bli sista ordet”, sade han.

https://twitter.com/POTUS/status/1674460493803577344

https://twitter.com/BarackObama/status/1674442710927785989

Den demokratiska kampanjorganisatören Erica Marsh drog på sig mängder av hånfulla kommentarer när hon obetänksamt twittrade att beslutet är en "direkt attack" på svarta eftersom "ingen svart person kommer ha framgång i ett meritbaserat system".

https://twitter.com/ericareport/status/1674453321078415362

Förre presidenten, och nuvarande kandidaten, Donald Trump hyllar beslutet, som han kallar ”en stor dag för Amerika” på Truth Social.

USA:s högsta domstol rev 24 juni upp det nära 50 år gamla domslutet ”Roe mot Wade”. Amerikaner har inte längre en självklar rätt till fri abort sägs det i ledarkommentarer och debattinlägg.

Men är det så enkelt?

USA genomlider sedan drygt femtio år ett andra inbördeskrig. Och även om det inte förs med vapen utan med ord är det likt det första en strid om nationens själ. Frågan gäller om landet skall fortsätta vara en decentraliserad union eller bli alltmer lika europeiska nationalstater som Sverige och Frankrike. Den som det verkar eviga – och alltid explosiva – abortfrågan är en viktig front i det kriget.

För de flesta svenskar finns bara en acceptabel syn på aborter – att de måste vara helt fria. Allt annat är kvinnoförtryck och enbart religiösa dårar och amerikaner är emot kvinnors rätt att välja. Punkt. Låt oss därför börja med ett omskakande avslöjande: att Sverige har striktare abortlagar än många delstater i USA. Det är alltså svenskarna som är misogyna monster, inte jänkarna.

Även amerikaner har svårt att tro på detta. Den vänsterlibertarianske debattören Bill Maher – som alltid väl påläst – uttryckte nyligen förvåning över att många amerikanska abortlagar är liberalare än europeiska. Och att få Sverigeentusiastiska liberaler att inse detta är omöjligt. När frugan i förra veckan tog upp saken med en vänsterbekant, som tror att Sverige är vävt av guldtråd och silke, tog diskussionen genast slut. För så kunde – fick – det ju inte vara!

Då historien bakom detta är lång och komplicerad, låt oss ta den från början.

I takt med läkekonstens utveckling på 1800-talet blev aborter i USA, som i alla andra västländer förbjudna. Orsaken var dels att de var farliga, dels att de ansågs omoraliska. Många inte minst över- och medelklassföräldrar som ångade om hur ogudaktiga aborter var valde dock ofta den etiska smäleken av att låta ogifta döttrar genomgå aborter framför den sociala skymfen att låta dem visa sig på tjocken offentligt.

I början av 1900-talet började därför abortlagstiftningen att anpassas till verkligheten. I Sverige godkändes aborter av medicinska, humanitära och rashygieniska skäl 1938. Sådana förblev likväl skambelagda tills efter andra världskriget och speciellt så i det religiösa Amerika. Här borta mjuknade allmänhetens syn på p-piller och aborter inte på allvar förrän omkring 1970, då hippieepokens fokus på rätten att röka, kröka och göka vad och vem man ville gjorde frågan om bägge akut.

Vilket för oss till Roe mot Wade, det domstolsutslag som gjorde aborter lagliga.

I USA hade historiskt delstaterna beslutat om aborter skulle vara lagliga, olagliga eller något däremellan. Lagarna skilde sig därför åt från strikt förbjudna till mer eller mindre fria. I januari 1973 slog dock högsta domstolen fast att aborter var en ”fundamental rätt”. Och när amerikanska HD sätter ner foten i frågor på detta sätt blir de nationella angelägenheter och både den federala regeringen och delstater måste följa dess rekommendationer.

Men även om aborter med detta formellt blev en juridisk och inte politisk fråga landade den likväl på politikers bord. Högsta domstolen släppte dem nämligen inte helt fria. Domarna slog istället fast att abortlagar, både på nationell och delstatlig nivå, måste väga riskerna för kvinnan mot fostrets utvecklingsgrad och barnets chans till överlevnad utanför livmodern.

Som vägledning utgick domarna från graviditeters tremånadersperioder. Under den första av dessa trimestrar får varken nationella eller delstatliga politiker förbjuda aborter då riskerna för kvinnan är små och fostret bara är en klump celler som inte kan känna smärta. Kvinnors rätt att välja abort är alltså under denna period absolut. Under de två senare perioderna kan dock rätten till abort begränsas i takt med att riskerna med ingreppet ökar för kvinnan och fostret utvecklas till en fullvärdig människa.

"Rätt till privatliv"

Rätten till abort i USA blev med detta i ett slag nästan friast i hela världen. Skillnaden var – exempelvis jämfört med Sverige, som året efter antog en abortlag som i princip sa samma sak – dock att beslutet inte föregåtts av en offentlig debatt och att lagen inte skrivits av politiker utan icke-folkvalda domare. Dessa hade dessutom baserat beslutet på en lös skrivning om före detta slavars ”rätt till privatliv” i ett tillägg till den amerikanska konstitutionen från tiden efter det amerikanska inbördeskriget.

Detta innebar att både abortförespråkare och motståndare kunde hävda att domstolens tolkning antingen var för snäv, för bred, eller helt enkelt orättfärdig (eftersom tilläggets författare aldrig ansåg att deras skrivning en dag skulle appliceras på aborter). Och då de flesta demokrater blev abortanhängare och republikaner motståndare blev det hela omgående en het politisk stridsfråga.

Aborter blev också en symbolfråga i det bredare kulturkrig som gällde om USA skulle bli mer som Europa eller ej,

som rasade mellan vänster och höger sedan 1960-talet. Samt etisk, moralisk och känslomässig kryptonit. Medicinska framsteg hade nämligen redan 1973 gjort att foster tidigt kunde räddas till livet utanför moderns kropp. Och det har därför aldrig fattats vittnesmål om aborterade foster som skriker, rör på sig i avfallshinkar långt efter ingreppet, et cetera.

Debatten har härför inte sällan gällt sena aborter, vilka i takt med medicinska landvinningar blivit en allt svårare fråga. Det finns nämligen de som av rent ideologiska skäl vill att även så kallade extrauterala aborter skall vara fria. Sådana innebär att en kvinna kan begära abort fram tills förlossningsvärkarna startar (eller till och med efteråt). Vilket i sin tur betyder att läkare, för att inte bli anklagade för barnamord, måste dra ut barnet halvvägs och krossa dess huvud medan det fortfarande tekniskt befinner sig i moderns kropp.

Man önskar att grafiska beskrivningar som dessa kunde strykas. De är dock nödvändiga för att visa på djupet i både den extremism och den vämjelse som genomsyrar abortdebatten i USA. I motsats till i Europa finns nämligen många här som fortsätter driva frågan och den dyker med jämna mellanrum upp inte bara i politiska utan även privata sammanhang. Och jag kan personligen vittna om att det finns inget som kan störa en social tillställning lika mycket som när folk – även släktingar och nära vänner – börjar slunga ord som ”fascist” och ”mördare” mot varandra över matbordet.

Vilket för oss till abortfrågans politiska sprängkraft.

Att aborter diskuterats sedan 1970-talet beror på att allmänhetens inställning förblivit splittrad. En majoritet av amerikanerna stödjer förvisso numera rätten till abort, men bara i princip. I runda tal vill en tredjedel att aborter skall vara helt fria, en tredjedel att de skall vara totalförbjudna och resten ha en lagstiftning liknande dagens, alltså någonstans i mitten. Och för att göra frågan än mer komplicerad är sena aborter högst impopulära. Försök att reglera dessa möts regelmässigt med protester från vänster, som alltså anser att kvinnors rätt att välja skall vara absolut, och höger, där inte minst folk med djupa religiösa övertygelser inte tycker att förslagen är tillräckligt långtgående.

Då båda sidor vägrar kompromissa har abortfrågan sedan 1973 också gjort det omöjligt för de två stora partierna att anta klara linjer i abortfrågan. Eller i alla fall att genomdriva dem. För vad man än föreslår upprör detta minst en, ofta två och ibland tre tredjedelar av väljarna. Och det var på denna fläck som amerikansk politik stod och slirade på fram tills för någon månad sedan då någon läckte att högsta domstolens nuvarande medlemmar nu är beredda att upphäva Roe mot Wade.

Gick för långt

Anledningen är att dagens domare anser att deras företrädare gick för långt 1973 när de fråntog delstaterna rätten att lagstifta om aborter. Och detta har föga överraskande medfört illvrål från abortanhängare som rasar om att aborter åter kommer att totalförbjudas. Upprördheten är dock överdriven, för även om konservativa delstater som Kansas snart åter kan förbjuda dem kommer kvinnor att kunna resa till andra delstater som Kalifornien, där de garanterat kommer att förbli fria.

Kakofoni som det läckta dokumentet medfört skvallrar alltså om att det inte är abortfrågan i sig som är viktig. Det är det kommande beslutets konstitutionella betydelse. För vad man än tycker om aborter är det klart att de skrivningar som högsta domstolen 1973 baserade Roe mot Wade på inte var skrivna med tanke på aborter. Att använda dem för att legalisera sådana var därför både tekniskt fel och urholkade konstitutionens roll som ett givet regelverk snarare än en ansamling formuleringar som kan (om)tolkas allt efter politiskt tycke och ideologisk smak.

Och detta är en avgörande skillnad mellan modern amerikansk höger och vänster.

Då konstitutionen skrevs 1789 av vad vi i dag skulle kalla en grupp libertarianer vars syfte var att hålla den federala regeringen liten och relativt maktlös föredrar republikanerna en strikt tolkning av dess formuleringar. För att omdana USA till en välfärdsstat, där Washington DC numera har nästan lika stor makt över socialförsäkringar, miljölagar och annat som Stockholm har i Sverige, har demokrater sedan 1930-talet därför fått (om)tolka många av dess ordvändningar. Som då liberala domare 1973 alltså tog en allmän skrivning om folks rätt till privatliv som attest för kvinnors rätt till abort.

Beslutet att återföra abortfrågan till delstaterna är alltså en signal om att högsta domstolen framgent kommer att tolka konstitutionen mer strikt. Och detta är den verkliga orsaken till mångas upprördhet. För om HD nu återför frågan om aborter till delstaterna, vad kommer härnäst? Kommer makten över skolor, sjukvård, infrastruktur, miljölagstiftning och allt annat som sedan trettiotalet också att returneras till delstaterna (där de enligt konstitutionen hör hemma)? Om så kommer det uppkommande beslutet att öppna ett helt nytt kapitel i amerikansk historia och skapa enormt politiskt tumult.

Nästa artikel kommer att handla om amerikanernas svaghet för konspirationsteorier.

Tidigare presidenten Donald Trump utnämnde tre konservativa domare till Högsta domstolen, vars namn nämns i det läckta utkastet till en lagändring som inte längre ska garantera amerikanska kvinnor rätten till abort.

Lagen som kan komma att förklaras ogiltig, Roe mot Wade, tillåter aborter fram till den punkt ett foster kan överleva utanför livmodern, för närvarande mellan 23 och 28 veckors graviditet. Framsteg inom medicinsk teknik som sänker gränsen till endast 21 veckor komplicerar ytterligare frågan.

Texas omstridda ”Heartbeat Law”, som i praktiken förbjuder abort efter sex veckor, anses vara prototypen för de tuffa abortmotståndsåtgärder som väntas antas i många delstater. Samtidigt hjälper flera liberala delstater, där abort är fortsatt tillåtet, till med transport och medicinsk hjälp för de gravida kvinnor som vill utföra en abort.

USA:s högsta domstol kan komma att upphäva den nationella abortlagstiftningen. Detta enligt ett utkast som Politico fått tillgång till. HD-domaren Samuel Alito har skrivit utkastet, där man har röstat ned det tidigare domslutet Roe mot Wade från 1973. Enligt Alito var domslutet helt fel från början.

Roe mot Wade gjorde aborträtten till en federal lag och den upprätthölls 1992 genom Planned Parenthood mot Casey. Ett utkast är inte ett definitivt beslut och kan ändras under tidens gång. Oftast skrivs flera utkast och domare ändrar ibland sin röst. Det slutgiltiga utlåtandet från Högsta domstolen väntas komma inom två månader.

Att ett utkast läckt ut medan ett fall pågått har inte hänt under modern tid. Det visar att domarna tillsatta av republikanerna, Clarence Thomas, Neil Gorsuch, Brett Kavanaugh och Amy Coney Barrett, röstade med Alito. Övriga, Stephen Breyer, Sonia Sotomayor och Elena Kagan arbetar med motförslag. Det är oklart hur chefsdomare John Roberts kommer rösta.

Fallet har hamnat i Högsta domstolen efter att en överklagandedomstol i New Orleans ogiltigförklarat en ny lag i Mississippi. Lagen skulle göra det olagligt med abort efter vecka 15.

Ett utfall från Högsta domstolen i enlighet med utkastet godkänner Mississippis lag och flyttar all abortlagstiftning till delstaterna. Då väntas många delstater i södern och mellanvästern införa striktare abortlagstiftning. Och ungefär hälften väntas förbjuda abort.

Utkastet är 98 sidor och inkluderar ett appendix på 31 sidor med tidigare abortlagstiftning på delstatsnivå. 118 fotnoter hänvisar till tidigare beslut, böcker och liknande.

Alito har fått kritik för ett påstått politiserat språk i sina utlåtanden. Men han skriver också om de tidiga abortförespråkarnas eugeniska agenda, där syftet var att minska den svarta befolkningen. Effekten av Roe mot Wade på demografin påverkade svarta mer än andra grupper. Alito själv skriver att han bara beskriver effekten av lagar och inte ifrågasätter lagstiftarnas eller förespråkarnas motiv.

Efter utkastet blev känt samlades människor utanför Högsta domstolen i Washington DC för att protestera.

https://twitter.com/pdmcleod/status/1521326325021216768

Roe mot Wade och Planned Parenthood mot Casey

Roe mot Wade handlade om Norma McCorvey som blev gravid med sitt tredje barn 1969, men ville göra abort. Abort var dock förbjudet i hennes hemstat Texas. I den kommande rättsprocessen fick hon pseudonymen Jane Roe, motsvarande för män är John Doe. Wade kommer från Henry Wade, distriktsdomaren från Dallas som upprätthöll delstatslagen.

Fallet gick via en jury i Texas upp till Högsta domstolen. Där röstade man med 7 mot två i McCorveys favör, fem av dessa var nominerade av republikanska presidenter. Utfallet blev att abort blev tillåtet inom den första trimestern. Under den andra kunde lagstiftare kräva rimliga restriktioner av hälsoskäl. Under den tredje kan det vara helt förbjudet så länge inte moderns liv är i fara.

Abort blev en ”fundamental rättighet” och domstolar fick granska abortlagar enligt den striktaste standarden i det amerikanska rättssystemet.

Det första riktiga hotet mot Roe mot Wade kom 1992 genom Planned Parenthood mot Casey. Här upprätthölls grunden i lagen från 1973, men trimester-systemet skrotades. Nu kunde delstatsdomstolar införa restriktioner för aborter i första trimestern. Den strikta standarden för domstolsgranskning togs bort, till förmån för den om otillbörlig standard. Generellt sett innebär den att lagar inte får vara för tyngande eller restriktiv mot en individs fundamentala rättigheter.

https://twitter.com/abigailgmorris_/status/1521310087226306560

https://twitter.com/JulieSLalonde/status/1521312637987999744