Tyson Fury, Terence Crawford, Devin Haney eller Bam Rodriguez? Nej, en översikt över proffsboxning måste börja med Saul "Canelo" Alvarez, även 2023.

I maj förra året gjorde den rödhårige mexikanen sitt andra besök i den tyngre klassen lätt tungvikt, och det slutade med förlust. Ryssen Dmitrij Bivol vann säkert på poäng.

I höstas besegrade Canelo rivalen Gennadij Golovkin, och trilogin fullbordades. Två segrar och en oavgjord. Mexikos nationalhjälte är med det fortfarande odiskutabel världsmästare i supermellanvikt.

Sedan opererade han vänsterhanden, och i december fick han en staty rest över sig i hemstaden Juanacatlán. Prognosen säger att han kan boxas igen i maj.

Promotorn Eddie Hearn pratar om att Canelo ska komma över till London och möta engelsmannen John Ryder i maj. Själv vill han helst ha ett returmöte mot Bivol, vilket kan bli aktuellt i höst.

Tungviktsklassen

Som vanligt snackas det mycket och boxas lite mellan de bästa tungviktarna. Men ska vi äntligen få se en match där vinnaren kammar hem alla fyra världsmästarbältena? Fan tro't, men han har haft fel förr.

Just nu sitter Oleksandr Usyk på tre bälten och Tyson Fury på ett. Furys promotor Frank Warren ska enligt egen utsago ha skickat ett kontraktsförslag till Usyks team om en match i början på mars. I så fall troligtvis i Saudiarabien

2022 fick vi bara se tre riktiga toppmatcher. Det var VM-matcherna Tyson Fury mot Dillian Whyte och Oleksandr Usyk mot Anthony Joshua, och så var det matchen mellan Joe Joyce och Joseph Parker.

Britten Joe Joyce visade att han tillhör de allra bästa och frågan är vem som vill möta honom. Han verkar vara helt ostoppbar. Fråga Parker, som träffade med det bästa han hade men Joyce bara fortsatte framåt. Riktiga Ivan Drago-vibbar, och i detta fallet vann "Drago", det vill säga Joyce, på knock i elfte ronden.

Joyce har tagit sig in bland topp-fem i världen, och kanske är han till och med topp-3. Förutom honom och världsmästarna så ska där räknas in tidigare världsmästarna Anthony Joshua och Deontay Wilder.

Är det i år som mötet mellan Joshua och Wilder – matchen det snackats om i sex år – blir av? Det är inte omöjligt. Båda är just nu en bit från en ny VM-match och segraren i en match mellan dem skulle segla upp som den stora utmanaren. Det blir i så fall först till hösten. Joshua är i färd med att byta tränare och letar efter en något lättare motståndare att boxas mot i vår.

Wilder kommer förmodligen, och förhoppningsvis säger boxningsfansen, möta Andy Ruiz i vår. Det skulle också bli en match mellan två före detta världsmästare, som samtidigt är de bästa amerikanerna i världen just nu. Talangen Jared Anderson får ursäkta.

Nyzeeländaren Joseph Parker har en match bokad till den 21 januari mot engelsmannen Jack Massey.

Sveriges hopp

Vår egen Otto Wallin står och stampar i karriären. Han är svårplacerad på en världsranking men kan sägas ligga runt 10–12:e plats.

Wallin har svårt att få till en match mot någon av de tio bästa i världen. Matchen som aldrig blev av mot Dillian Whyte kanske kan bli av i år. Whyte förlorade mot Fury och imponerade inte i comebacken mot Jermaine Franklin. För honom kan det vara rätt att gå en match mot Wallin i stället för mot någon av de allra bästa.

Wallins problem är att hans promotor Dmitry Salita är för liten. Han är en dvärg, bildligt talat, jämfört med de största. Han ropar och kräver att Wallin förtjänar en toppmatch, men det är få som lyssnar. Nu när Anthony Joshua letar ny motståndare så ropar Salita igen. Om vi har tur så får vi se Joshua–Wallin i vår.

Joshua förväntas både träna inför och gå nästa match i USA och Wallin har sin hemmaplan i New York, men just nu verkar australiensaren Demsey McKean ligga i tätposition för en match mot britten.

Halvtunga klasser

Dmitrij Bivol försvarade sitt bälte i lätt tungvikt mot Canelo Alvarez och anses numera som en av de bästa alla kategorier. Matchen alla vill se är den mot landsmannen Artur Beterbiev, som har de tre andra bältena. Ryssmötet blir i så fall av senare under året. Beterbiev ska först gå en intressant match mot engelsmannen Anthony Yarde den 28 januari.

Boxningsintresset är alltid nära febernivå i Storbritannien. Nästa stora temperaturhöjare är ett inhemskt möte i mellanvikt den 21 januari, när Chris Eubank Jr möter Liam Smith.

I weltervikt kan man bara fortsätta hoppas att mötet mellan amerikanerna och världsmästarna Terence Crawford och Errol Spence blir av. Vinnaren skulle bli den odiskutable mästaren.

Britten Lawrence Okolie ska försvara sitt WBO-bälte i cruiservikt mot nyzeeländaren David Light den 11 mars.

Lätta klasser

I lättvikt regerar Devin Haney som odiskutabel världsmästare. Men utmanarna är många. Två av dem, Gervonta "Tank" Davis och Ryan Garcia försöker i stället få till en match mot varandra i april. En match som kommer röna stort intresse. "Hoodens" egen Tank Davis mot Instagramsjärnan Ryan Garcia.

I bantamvikt fortsätter japanen Naoya Inoue regera. Motståndet är mer eller mindre uttömt och den odiskutable mästaren kanske rör sig uppåt för att bli världsmästare i en fjärde viktklass.

Förra årets stora stjärnskott var den unge amerikanen Jesse "Bam" Rodriguez, som blev WBC-världsmästare i flugvikt. Det är inte helt spikat, men det ser ut som att han möter mexikanen Cristian Gonzalez om WBO:s vakanta titel den 8 april.

Mexikanen Juan Francisco Estrada är fortfarande kung i viktklassen. Efter segern mot nicaraguanen Román González i december innehar han både WBC- och IBF-bältena. Han har ingen ny match planerad men kanske får vi en match om alla titlarna mellan honom och Rodriguez i höst?

Oleksandr Usyk försvarade sina VM-titlar. Han vann returmötet mot Anthony Joshua på poäng, och vill nu möta Tyson Fury.

De tre domarnas beslut var inte enhälligt och poängsiffrorna skrevs till 116–112, 115–113 och 113–115. Att den ena domaren ville ge segern till Joshua är anmärkningsvärt. Britten var något bättre än i första matchen och träffade med en hel del kroppslag, men Usyk var utan tvekan den bättre boxaren.

Usyks överlägsna fotarbete och rörlighet gjorde att Joshua blev stillastående stora delar av matchen. Först i åttonde ronden tog matchen fart på allvar. En jämn rond med högt tempo där Joshua lyckades pressa Usyk med slag mot kroppen.

Den nionde ronden var Joshuas bästa. Han träffade med ett flertal kombinationer som tvingade Usyk på defensiven. När man trodde att Joshua hade hittat en vinnande koncept kom Usyk i stället ut och dominerade rond tio. Momentumet hade skiftat tillbaka och Usyk kontrollerade ronderna elva och tolv.

Slagstatistiken visade att Usyk träffade med 170 slag mot Joshuas 124.

Usyk dedikerade segern till sitt land, till sin familj och till alla soldater som försvarar landet. Han fick sedan frågan om han vill möta Tyson Fury som innehar mästarbältet han saknar.

– Jag är säker på att Tyson Fury inte har dragit sig tillbaka. Jag är övertygad om att han vill möta mig. Jag vill möta honom. Om jag inte boxas mot Tyson Fury så tänker jag inte boxas alls, svarade den 35-årige ukrainaren.

Filip Hrgović vann med stora besvär på poäng över Zhang Zhilei. De två hårtslående tungviktarna växlade slag med varandra i en underhållande match och båda var slutkörda när de gick i mål efter tolv ronder.

Callum Smith besegrade Mathieu Bauderlique på knock i fjärde ronden (med en vänsterkrok). Som alltid händer det saker när britten boxas och Bauderlique gick inte och gömde sig. Smith är en världsklassboxare och fransmannen boxades lite för ärligt och modigt för sitt eget bästa.

Badou Jack vann på poäng mot Richard Rivera med domarrösterna 2-1. Jack var den som pressade, och han slog tyngre än sin motståndare. Men slagfrekvensen var alldeles för låg och den rörlige Rivera kunde göra matchen jämn.

Usyk och Joshuas karriärer

För tio år sedan vann Oleksandr Usyk och Anthony Joshua OS-guld i boxning i London. Usyk i den näst tyngsta klassen och Joshua i den tyngsta. För ett år sedan möttes de inför 65 000 åskådare på Tottenham Hotspur Stadium i London. Usyk vann på poäng och erövrade Joshuas världsmästarbälten.

Ukrainaren Usyk hade nått sitt mål att bli världsmästare i tungvikt. Superstjärnan Anthony Joshua fick för andra gången lämna ifrån sig sina titlar. Första gången var när han förlorade mot den lönnfete Mexikoamerikanen Andy Ruiz Jr i Madison square garden 2019, och 2021 var det på hemmaplan i London mot en liten dansande kosack.

https://www.youtube.com/watch?v=g18PBkGs1SA

Joshua tog revansch mot Ruiz Jr ett halvår senare och vann tillbaka sina titlar. Nu vill han göra samma sak igen, och vinna tillbaka dem från Usyk.

https://www.youtube.com/watch?v=7R9q28tiuNQ

Usyk spenderade sina fem första år som proffsboxare i viktklassen cruiservikt. Där eliminerade han allt motstånd och blev odiskutabel världsmästare efter att besegrat ryssen Murat Gassiev i Moskva. Efter en sista match i viktklassen där han knockade populäre britten Tony Bellew i åttonde ronden valde ukrainaren att gå upp till tungvikt.

https://www.youtube.com/watch?v=fr1hUfi6Unk

Världsmästartitlarna

Matchen gällde WBA:s, IBF:s och WBO:s världsmästartitlar. Den fjärde stora organisationen WBC:s världsmästare heter fortfarande Tyson Fury, som ena stunden säger att han lagt handskarna på hyllan och nästa stund inte har det. Senaste beskedet från WBC är att Fury har till 26 augusti på sig att lämna definitivt besked. Det är ingen större överdrift att säga att hela boxningsvärlden vill se en match mellan Fury och vinnaren i kvällens match, så att en enda världsmästare kan utses. Dessutom vill hela Storbritannien se en match mellan Fury och Joshua, även om den inte skulle gälla en VM-titel.

Det finns ingen stor turnering som utser världens bästa boxare, och om inte alla i toppen har mött varandra så tvingas man spekulera och gissa. Det kan vara Oleksandr Usyk och det kan vara Tyson Fury. Om Anthony Joshua tar revansch mot Usyk i kväll så kan man föra in honom i leken igen.

Av tradition anses The ring magazines ranking vara neutral (även om inte alla är överens om det) och tidningen delar också ut sitt eget mästarbälte. I ett mycket smart drag en gång i tiden lånade de ut sitt bälte till Rocky-filmerna, vilket gjorde det ännu mer ikoniskt. Nu har de tagit ifrån Fury mästarstatusen och i stället bestämt att den som vinner kvällens match kommer att få The ring-bältet.

Ett alternativ för Fury, om boxningskarriären verkligen är slut, är att bli bilbärgare. En del av alla sina miljoner har han nämligen lagt på att köpa en veteranbärgningsbil. En renoverad Bedford TK Recovery av 1973 års modell, med en vacker Morgonposten-blå hytt. Priset är inte offentliggjort.

Han visar upp sin fina Bedford på Instagram. I hytten sitter en glad hustru Paris och viftar med en Union Jack.

Någon som verkligen behöver veta om karriären är över är ordföranden i World Boxing Council (WBC), José Sulaimán, som ansvarar för den världsmästartitel Fury besitter. Han pratade med Fury i mitten av maj, och lämnade sedan beskedet att de inte kommer att ta titeln från britten: "Vi ger honom den tid han behöver [...] WBC kommer att stödja honom, vad han än beslutar sig för".

En vecka senare uttalade sig Sulaimán igen, och sa att det vore fantastiskt om Tyson Fury kunde möta innehavaren av de andra mästartitlarna så att han kunde kröna karriären med att bli odiskutabel världsmästare i tungvikt. Vet han något som ingen annan vet?

De andra titlarna innehas av Oleksandr Usyk, som först måste gå en returmatch mot Anthony Joshua. Just nu ser den ut att bli av den 20 augusti i Saudiarabien.

En perfekt höger uppercut sände Dillian Whyte i backen när bara sju sekunder återstod av den sjätte ronden. Whyte kom upp på åtta men hade ingen kontroll över sin kropp. När han raglade iväg likt en Newcastlebo en tidig morgon på Ibiza gjorde domaren Mark Lyson det enda rätta och bröt matchen.

Matchen började i ett försiktigt tempo. Whyte överraskade alla med att boxas southpaw i den första ronden men återgick till sin vanliga ortodoxa stil i den andra. De tre första ronderna präglades av att Whyte inte nådde in med sina slag och av att Fury kunde kontrollera matchen på distans.

I den fjärde ronden sökte sig Whyte in i clinch och började brottas med Fury för att ändra matchbilden. Irritation uppstod och efter flera vilda armbågsrörelser från båda håll fick domaren tala dem till rätta.

Fury höjde tempot i femte ronden, som för att visa vem som bestämde. Då syntes klasskillnaden. Whyte hängde inte med när Fury attackerade, rörde sig i sidled, undvek slag och kontrade.

Tempot gick ned i den sjätte ronden, fram till mästarens utsökta uppercut som satte stopp för matchen.

Efteråt upprepade Fury att detta nog var hans sista match, och sedan ledde han publiken i en allsång till låten American Pie. Boxningsälskare får hoppas att han kan övertala sin fru Paris, så att vi kan få se honom möta Oleksandr Usyk eller Anthony Joshua, eller båda.

https://www.youtube.com/watch?v=OaLpHHrGJLg

Många boxare har sett sig kallade att återuppstå från de pensionerades skara men de flesta återkomster lämnar inga betydande avtryck i historien. Vi ska återbesöka några av dem, både lyckade och mindre lyckade.

Bosse Högberg

Bosse Högberg var, som det brukar heta, en rubrikernas man. Han föddes i Mollösund på Orust 1938 och flyttade till Majorna i Göteborg som femåring. Han fick sin boxningsfostran i Hisingens BK.

Han gick sin första proffsmatch som 23-åring i april 1962 – en månad efter han avrundat sin amatörkärriär med att slå ut Willy Holmberg i första ronden och erövra sitt tredje SM-guld.

Efter en poängseger i debuten mot holländaren Chris Kok rullade det på bra för Högberg. När han vunnit 26 av sina 27 första matcher fick han chansen mot Europamästaren i lätt mellanvikt, italienaren Bruno Visintin. Matchen i KB-Hallen i Köpenhamn på nyårsdagen 1966 blev karriärens höjdpunkt. Domaren stoppade matchen i sjunde ronden och Bosse Högberg var Europamästare.

Bara en dryg månad senare skulle han försvara sin nyvunna titel mot fransmannen Yoland Levèque i Kungliga tennishallen i Stockholm. Ett slag från Levèque bröt käken på svensken redan i första ronden. Han stod dock upp i 15 ronder och förlorade sin mästartitel på poäng.

Efter fyra månaders vila fortsatte det händelserika året 1966 med fyra segrar för Högberg, och i november fick han chansen på nytt att boxas om EM-titeln. Den tidigare världsmästaren Sandro Mazzinghi från Italien hade erövrat titeln från fransmannen Levèque. Italienaren visade sig vara för svår för svensken och domaren bröt matchen i den 14:e ronden.

https://www.youtube.com/watch?v=3jRsrBy1W7o

Bosse Högberg var svag för kvinnor och kvinnorna var svaga för honom. På våren 1966 blev den redan omskrivne Högberg ännu mer omskriven när det visade sig att han och sångerskan Anita Lindblom blivit ett par. Han lämnade sin flickvän Liz Öberg och gifte sig lite senare i Köpenhamn med sin schlagerdrottning.

Boxningskarriären löpte på ett tag till, men den kantades av skandalrubriker om rattfylla, försäkringsbedrägeri, vilda festnätter och ett kändispar som tog till landsflykt. Högberg sattes i personlig konkurs och kröp hösten 1967 in i fängelse. Han gick en match till när han kommit ut, en poängförlust mot Harold Richardson i Frölundaborg i april 1968, men sedan tog karriären stopp – i några år.

Han skilde sig från Lindblom 1970, så klart under uppmärksammade former med diverse beskyllningar från båda håll, och 1972 blev han tillsammans med Liz Öberg igen.

Bosse Högbergs ekonomiska situation väckte så småningom tankarna på en comeback. Han återupptog träningen och i augusti 1973 var det dags för en match mot spanjoren José Durán i Palma på Mallorca. Den duktige Duran skulle senare i karriären bli världsmästare, och han poängbesegrade Högberg över åtta ronder.

Mallorcaäventyret var dock inte över. I september gick Högberg sin sista match som proffsboxare mot José Luis Pacheco, också han från Spanien. Nu gick det ännu sämre och matchen stoppades i tredje ronden.

Bosse Högberg gifte sig så småningom med Liz Öberg. De bodde i Mölndal fram till 2005 då han drabbades av cancer och dog, 66 år gammal.

Tyson Fury

Den man som man i dag kan kalla för "jätten" Tyson Fury föddes tre månader för tidigt, 12 augusti 1988. Då vägde han endast 450 gram, och läkarna gav honom små chanser att överleva.

I dag är han 206 cm lång, och obesegrad världsmästare i tungviktsboxning. Matchvikten brukar ligga på runt 120 kg, men en period vägde han mycket mer än så. Det ska vi återkomma till.

https://twitter.com/anthonyjoshua/status/928549795802869761

Han föddes i Manchester, men av föräldrar tillhörande det irländska resandefolket, som mer än gärna tar till knytnävarna både för att tävla och lösa konflikter. Hans far John var dessutom själv gammal proffsboxare, om än på en ganska blygsam nivå. Inte konstigt då att en ung Tyson ville bli världsmästare i tungviktsboxning. Hans far hade förutspått det redan när sonen föddes, och gav honom därför namnet Tyson.

Tyson Fury är kaxig även i dag, men ändå inte lika mycket som i början av karriären. Framgångarna och skrytet följdes åt. Ett undantag var efter den första segern mot engelsmannen John McDermott. I ärlighetens namn skulle inte Fury tilldelats segern i den matchen, och man såg det på honom efteråt att han själv visste det.

https://www.youtube.com/watch?v=oeYyl0zQK6w

Första delen av hans karriär rullade därefter på som tåget fram till 2015 när han detroniserade världsmästaren Wladimir Klitjko, på ukrainarens "hemmaplan" i tyska Düsseldorf. En taktiskt lysande genomförd match från Furys sida.

Där stod han så i ringen efter matchen. 27 år, obesegrad på 25 proffsmatcher och med en hel hög världsmästarbälten kring midjan. Någonting gick fel där, eller strax därefter, för Tyson Fury skulle inte boxas igen på över två och ett halvt år.

Han har i efterhand förklarat att han drabbades av en djup depression och att han var sekunder från att ta livet av sig med sin snabba sportbil.

Det som en betraktare på avstånd såg var att han krånglade med förhandlingarna om nya matcher, och att boxningsorganisationerna tog ifrån honom titlarna en efter en. Till slut blev han även av med bältet från The Ring.

Under sin depression drack Fury stora mängder öl och tog även kokain. Han gick upp i vikt, och som mest vägde han över 180 kg. Något som fick hans konkurrent Anthony Joshua att twittra "get fit you fat f**k" i november 2017.

Om Joshuas tweet bidrog till att Fury till slut reste sig upp är oklart, men det var vid den tiden som Tyson Fury äntligen fick ändan ur vagnen. I en intervju med Joe Rogan har Fury berättat att något hände vid tiden för halloween 2017 och att det var tack vare Gud han fick styrkan att komma tillbaka.

Ett drygt halvår senare stod han i ringen igen, 125 kg lätt. Med sin unge nye tränare Ben Davison i ringhörnan städade han enkelt undan albanen Sefer Seferi, som gav upp efter fyra ronder.

Efter ytterligare en så kallad uppvärmningsmatch väntade WBC-världsmästaren Deontay Wilder i Los Angeles i december 2018. Det skulle bli den första av tre matcher mot Wilder och den slutade oavgjort. Visserligen blev Fury nedslagen två gånger men många tyckte ändå att han borde blivit tilldelad segern.

I returmatchen i Las Vegas i februari 2020 besegrade han Wilder på knockout i den sjunde ronden och blev åter världsmästare. Han fick även tillbaka The Ring-bältet. I oktober 2021 besegrade han Wilder igen, på knock i den elfte ronden.

23 april ska han försvara sina titlar mot landsmannen Dillian Whyte inför drygt 90 000 åskådare på Wembley.

Evander Holyfield

Det är knappast någon som förnekar Evander Holyfields storhet som boxare. Han gjorde sin proffsdebut 1984 och blev den odiskutable världsmästaren i cruiservikt när han i sin 18:e match besegrade Carlos De León 1988. Efter det klev han upp i tungviktsklassen.

https://www.youtube.com/watch?v=_m-pZV4iykg

Han fortsatte rada upp segrar som tungviktare och i oktober 1990 fick han chansen mot den odiskutable världsmästaren James "Buster" Douglas, som i februari det året blivit den förste att besegra Mike Tyson. Holyfield dansade runt och dominerade matchen innan han knockade den något överviktige Douglas i den tredje ronden. Han blev därmed den förste, och hittills ende, som varit ensam världsmästare i både cruiservikt och tungvikt.

Under hela 90-talet var han inblandad i matcher om VM-titlar i tungvikt, och han både vann och förlorade mot de allra bästa. Han vann mot till exempel George Foreman, Riddick Bowe, Mike Tyson två gånger och Michael Moorer. Han förlorade mot Michael Moorer och Lennox Lewis, och två gånger mot Riddick Bowe. Han boxades också oavgjort en gång mot Lennox Lewis.

När Holyfield vann WBA-titeln mot John Ruiz i augusti 2000 var det fjärde gången han blev världsmästare i tungvikt, vilket är ett rekord i sig. Han förlorade sedan returmatchen mot Ruiz i mars 2001.

Sedan fortsatte han att boxas hela 00-talet utan att vinna någon mer VM-titel. I maj 2011 besegrade en 48-årig Holyfield dansken Brian Nielsen. Där trodde de flesta att de sett det sista av Evander Holyfield.

Han borde ha nöjt sig där, efter matchen mot Nielsen i Köpenhamn. Så blev det dock inte.

2021, på dagen 20 år efter terrorattentaten 11 september 2001, stod Evander Holyfield åter i ringen. 58-åringen kunde inte hålla sig ifrån boxningen och vägrade tro på sin egen dödlighet. Han skulle gå en åttaronders boxningsmatch i Miami mot den 14 år yngre MMA-fajtern Vitor Belfort.

Belfort visade ingen respekt för Holyfield, trots att den senare närmade sig pensionsåldern. Domaren stoppade matchen när det var 10 sekunder kvar av första ronden. Då försvarade sig Holyfield desperat i en närmast hopkrupen ställning med ansiktet gömt i handskarna. Innan det hade Holyfield hunnit slå ett slag i luften så vilt att han tappade balansen och nästan föll ur ringen. Han hade dessutom golvats en gång av en vänster uppercut från Belfort.

Efter matchen fick arrangörerna hård kritik för att de tillåtit Holyfield att boxas. Han hade inte mycket kvar att komma med och så länge matchen pågick lyckades han bara träffa sin motståndare med ett slag. Teddy Atlas tyckte det var ledsamt att se Holyfield i ringen igen.

Vinny Pazienza

Länge förknippades gruppen italiensk-amerikaner med boxning, och de som var mest framträdande hade ofta mer hjärta än teknik. Namn som Rocky Marciano, Rocky Graziano, Jake LaMotta, Carmen Basilio och Joey Maxim är exempel på boxare som krigade i ringen. Bland de legendariska italienarna fanns så klart också briljanta tekniker, som den defensive trollkarlen Willie Pep. Men det är inte en slump att Rocky Balboa är just italienare.

Vinny Pazienza är ett sentida exempel på en italiensk krigare. Han föddes 1962 i Cranston, Rhode Island, och gjorde sin proffsdebut 1983. Från 1987 och framåt gick han flera VM-matcher. I juni det året besegrade han Greg Haugen på poäng efter 15 ronder och blev IBF-världsmästare i lättvikt. Han förlorade sedan returmatchen i februari 1988.

https://www.youtube.com/watch?v=9B_e9WPAsJk

Åren därefter gick han ett par VM-matcher i lätt weltervikt men förlorade båda gångerna.

I oktober 1991 hade han hoppat upp ytterligare två viktklasser till lätt mellanvikt, och fick chansen att boxas mot fransmannen Gilbert Delé om dennes WBA-titel. Precis som när Pazienza vann mot Haugen fick han boxas på hemmaplan i Rhode Island, och han vann när domaren stoppade matchen i tolfte och sista ronden.

Liksom efter segern mot Haugen blev glädjen kortvarig för Pazienza, men denna gången handlade det inte om en förlust i boxningsringen.

En dryg månad efter segern mot Delé var Pazienza inblandad i en bilolycka i Warwick, Rhode Island, när bilen han satt i frontalkrockade med en annan bil. Pazienza fördes till sjukhus med bruten nacke och man konstaterade att han hade frakturer på två halskotor och ytterligare en halskota hade tryckts ur led.

Läkarna sa till honom att hans boxningskarriär var över, men han trotsade dem och började träna igen tre månader efter olyckan. I december 1992, 13 månader efter olyckan, gick han en match igen och han besegrade dominikanen Luis Santana på poäng efter 10 ronder.

Han gick upp ytterligare två viktklasser till supermellanvikt. Till de 36 matcher han gick före olyckan lade han 24 matcher efter sin återkomst.

Han vann ingen mer av de stora VM-titlarna men han fick chansen två gånger. Bland annat mot Roy Jones Jr i juni 1995, om dennes IBF-titel. I den sjätte ronden blev Pazienza nedslagen och kom upp två gånger. När Jones Jr började bombardera honom med slag igen ville domaren bryta matchen, men han hann inte emellan förrän Jones Jr med en vänsterkrok fick Pazienza att flyga in i repen och sedan falla till golvet. Domaren kastade sig ned och viftade av matchen. Den blödande och igensvullne italienaren protesterade med orden "I'm alright! I'm alright!", men det var för sent.

Vinny Pazienza vann 19 av de 24 matcher han gick efter bilolyckan, och han avslutade sin karriär i mars 2004 med en poängseger mot Tocker Pudwill.

George Foreman

Av alla återkomster till boxningsringen sticker George Foremans ut lite extra. Han var en av de största på 70-talet och blev världsmästare när han besegrade Joe Frazier på Jamaica 1973.  Han förlorade sedan sina titlar mot Muhammad Ali i Zaires djungler 1974.

1977 bestämde han sig plötsligt för att sluta, 28 år gammal. Han hade förlorat på poäng mot Jimmy Young i mars det året i en match som tidningen The Ring utsåg till årets match. Foreman har sedan berättat hur han började må dåligt i omklädningsrummet efteråt och att Gud började tala till honom. Gud ville att Foreman skulle ge sitt liv till honom och överge allt världsligt. Där och då kom Foreman till någon form av insikt, och han beskriver det som att han dog där i omklädningsrummet och föddes på nytt.

https://www.youtube.com/watch?v=Jg0GsHrfmy8

Efter händelsen i omklädningsrummet begav han sig hem och slutade tänka på boxning. Han knöt inte näven på 10 år, som han själv uttrycker det. I stället började han predika och hjälpa ungdomar.

Efter tio år började hans intjänade förmögenhet att sina och han bestämde sig för att det bästa sättet att finansiera den verksamhet han bedrev var att bli tungviktsvärldsmästare igen.

Pastorn George Foreman gjorde comeback i ringen mot Steve Zouski i mars 1987, 38 år gammal. Motståndaren gav honom en del problem, men i fjärde ronden tyckte domaren att Zouski fått tillräckligt med stryk och stoppade matchen.

Något som är anmärkningsvärt tydligt med comebacken är att personen George Foreman var en ny George Foreman. Förut hade han aldrig publiken på sin sida. Han var grinig och elak, som han själv säger. Den nye Foreman utstrålade ett lugn och en total avsaknad av självhävdelsebehov. I takt med att han syntes mer och mer i media blev han mer och mer älskad av publiken.

Det skulle ta fyra år och 24 matcher innan han fick chansen till en VM-match, och då mot Evander Holyfield i april 1991. Den 42-årige Foreman lyckades vinna några ronder men Holyfields poängseger var ändå odiskutabel. Den sjunde ronden utsågs till årets rond.

Det skulle gå tre och ett halvt år till och fyra matcher innan Foreman fick en ny chans. I november 1994 mötte han WBA- och IBF-världsmästaren Michael Moorer i Las Vegas.

Iklädd samma byxor han burit 20 år tidigare när han förlorade sina världsmästartitlar till Muhammad Ali, och med Alis gamle tränare Angelo Dundee i sin ringhörna, hade Foreman bestämt sig för att driva ut djungelspöket från Afrika en gång för alla.

Moorer ledde matchen på poäng när Foremans raka höger började ta ut sin rätt i den tionde ronden. Foreman jabbade och följde upp med högern gång på gång och Moorer hade inte längre orken att hålla det avstånd han behövde. Till slut behövde Foreman bara sära på Moorers gard en sista gång med jabben och trycka dit sin hårda höger för att Moorer skulle sjunka ihop som en sufflé.

Domaren räknade ut Moorer och den 45-årige George Foreman hade blivit den äldsta tungviktsvärldsmästaren genom tiderna. Och en av de populäraste.