Efter 30 år på posten dog Tchads tidigare president Idriss Déby, 68 år gammal, i augusti 2021. Déby tog makten i en militärkupp 1990 och dog på slagfältet i strider mot rebellgrupper. Sonen Mahamat har sedan faderns död styrt landet som ledare för ett militärt råd, tillsatt av landets armé, men har nu utnämnt sig till president och skjutit fram presidentvalet till oktober 2024 preliminärt.

Att han nu utropat sig till landets president utan val har lett till oro inte bara bland medborgarna utan även Afrikanska unionen visade sitt missnöje genom att inte närvara under installationsceremonin. En ceremoni där Mahamat valde att visa upp sig i den traditionella vita oubou-klädnaden i syfte att understryka att han är en civil ledare och inte en militär. Det kommer nog att krävas mer än ett enstaka framträdande utan uniform för den fyrstjärniga generalen för att övertyga om den saken.

Hur Frankrike kommer att ställa sig till Déby juniors styre återstår att se. Pappa Idriss var en för Frankrike och Europa stabil och förutsägbar samarbetspartner mot jihadisternas frammarsch i Sahel-regionen och den rollen kan även junior axla med stöd från Europa i ryggen. Dock kan man vara helt säker på att Tchad kommer att fortsätta vara ett land där en stark man leder och håller så kallade demokratiska val, vilka egentligen är ren teater, och fortsätta se till att hålla statligt monopol på alla samhälls- och infrastrukturfunktioner. Oljan som landet producerar landar i den absoluta toppens fickor.

Under en inflygning till huvudstaden N'Djamena för några år sedan, under en orolig tid i Tchad, kom jag på mig själv med att fundera över vad i hela världen det fanns i all sand att slåss om. Men det spelar naturligtvis ingen roll vilka resurser som erbjuds så länge makt kan uppnås. I torsdags utbröt våldsamma demonstrationer på gatorna i staden. Minst 50 dödade och närmare 300 skadade i konfrontationer mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Demonstranterna tände eld på bildäck och försökte blockera gatorna med allsköns bråte i syfte att protestera mot Mahamats beslut att skjuta upp de utlovade demokratiska valen. Demonstranter passade även på att attackera infartsposteringen vid den amerikanska ambassaden vilket kostade fyra personer livet.

https://twitter.com/rybar_en/status/1583141884150808576

Stämningen i landet är lättantändlig och vi riskerar en våldsam period i "Afrikas döda hjärta".

Etiopien

Inbördeskriget i Etiopien kan bli mer utdraget och komplicerat än vad åtminstone den här skribenten först trodde. Nu lutar det mot att kunna bli en mångårig konflikt som riskerar att spilla över till att bli ett fullskaligt krig inte bara mellan regeringsstyrkorna och Tigray People’s Liberation Front (TPLF) utan även mot tredje part. De eritrianska styrkornas inblandning kan leda till TPLF:s fortsatta strider mot Eritrea om de först antingen vinner inbördeskriget eller om de två etiopiska sidorna ingår fred.

Det kommer löpande rapporter om flygattacker i Tigray-regionen och som vi har rapporterat tidigare riskerar situationen urarta i extrem svältkatastrof och enorma flyktingströmmar. Rapporterna om trupprörelserna från Eritrea in i Etiopien blir också fler och fler. Den kommunistiska diktaturen i Eritrea kommenterar som vanligt ingenting om vad den håller på med men det står helt klart att det sker omfattande militär inblandning från Eritrea med både män och materiel.

https://twitter.com/mekashaeddie1/status/1584130314862895104

Frågan man bör ställa sig nu är huruvida den här från början interna konflikten riskerar ett spridas till grannländerna. Vilka kommer övriga parter vara som blandar sig i konflikten? Den gångna veckan har regeringsstyrkorna hävdat att de tagit kontrollen över tre städer i Tigray-regionen: Shire, Alamata, och Korem. Shire som är ett samhälle med tiotusentals flyktingar från andra delar av regionen och befolkningen är oroliga över vad som kommer att hända om regeringsstyrkorna beslutar sig för att besätta staden med militär. Priserna på matvaror andra förnödenheter rusar och den kanske dystraste konsekvensen mellan Tigray och de styrande i Addis Abeba kan bli att möjligheten till det regionala självbestämmande som existerar i dag i de olika regionerna riskerar att bli ersatta av totalt styre från huvudstaden.

Etiopien befinner sig nu långt från sin glansperiod med det aksumitiska riket, med hjärtat i Tigray, och skulle kanske åter behöva en negus negesti (kejsare) för att kunna lämna sin oroliga samtidshistoria.

Uganda

Det senaste Ebola-utbrottet i Uganda är inte det enda som är aktuellt i landet. Muhoozi Kainerugaba, son till Ugandas president Yoweri Museveni har blivit befordrad från generallöjtnant till general. Det var efter ett antal inlägg på Twitter där dåvarande generallöjtnanten Kainerugaba hotade att invadera Kenya som han inte bara befordrades utan också fråntogs ansvaret för landets armé och istället får äran att vara presidentens rådgivare för militära specialoperationer.

https://twitter.com/mkainerugaba/status/1577268228119986176

General Kainerugaba fick dock mer internationell uppmärksamhet för sin tweet om att han erbjöd 100 Nkore-kor för att äkta Giorgia Meloni efter hennes framgång i Italiens val. Det kanske säger en del om hur lite media i väst bryr sig om vad som händer här nere i Afrika när ett erbjudande om eventuell hemgift ges mer utrymme än ett direkt hot om invasion av ett grannland.

"Det skulle inte ta mig och min armé två veckor att erövra Nairobi!" skrev han på Twitter.

https://twitter.com/mkainerugaba/status/1576597185864830976

Dessutom är Nkore-kor inget att förakta. Absolut inte i ett antal om 100. Fina kreatur med imponerande horn. Det är att räkna som ett gott bud för ett bra fruntimmer i Uganda. Många kan bara drömma om en liknande hemgift.

Dock verkar hans fokus ha förflyttats från invasion av diverse grannländer efter hans befordran till general. Nu twittrar Kainerugaba istället mest om hur han ser sig själv som näste president och föreställer sig hur firandet längs Kampala Road kommer att glädja nationen.

https://twitter.com/mkainerugaba/status/1583511241149976576

Blandningen av megalomani och släktskap med landets ledning är ett slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd här i Afrika. Man är garanterad jobb så länge släkten har makt, likt att jobba i public service eller på ett departement i Sverige. Med tanke på att president Yoweri Museveni har haft makten i 36 år kan vi nog förvänta oss att idén att hans uppenbart galne son skall ta över efter pappa redan satt kupptankar i huvudet på flera intressenter.

https://twitter.com/mkainerugaba/status/1583382221712654337

https://twitter.com/mkainerugaba/status/1582461696706502656

Barnadödligheten i regionen ökar på grund av utbrott av bland annat mässling, kikhosta och stelkramp. Rutinvaccinationer av barn mot dessa sjukdomar har sjunkit från 90 procent till under 10 procent sedan inbördeskriget bröt ut för två år sedan.

Under förra året drog Eritrea tillbaka sina trupper efter att ha deltagit på regeringstruppernas sida för att visa sitt stöd för premiärminister Abiy Ahmed Ali. En premiärminister som nu använder sitt fredsmäklande med Eritrea, som förlänade honom Nobels fredspris 2019, och dess framgång till att utnyttja Eritrea som en gemensam kraft för att hantera sina interna problem.

Prognosen för situationen i Etiopien måste sägas vara dyster. Man får utgå ifrån att premiärminister Ali gärna ser att TPLF försvinner från jordens yta då de hade makten i landet från 1991 till 2018 och fortfarande utgör ett politiskt hot. För att vara helt säker på att ha oskadliggjort TPLF så måste tigreanerna i regionen decimeras. Att Eritrea nu startat vad som rapporterats vara en fullskalig attack med såväl artilleri som trupp över gränsen kan tolkas som att premiärminister Ali slutit än tätare band till regimen i Eritrea.

Begränsningen av transporter av mediciner och mat till Tigray är ytterligare ett tecken på allvaret i situationen som nu återigen blossar upp i militära aktioner.

Somalia

President Hassan Sheikh Mohamud som valdes in på posten i maj i år har utlovat ett "totalt krig" mot al-Shabab. Den senaste veckans utveckling tyder på att det är mer än tomma ord och enligt flera medier här i Afrika har både militären och lokala klaner i regionen Hiiraan skördat framgångar i direkta strider mot den islamistiska terroristgruppen.

Hiiraan har Mogadishu i söder och gränsar mot Etiopien i norr. Enligt chefer i somaliska armén uppger att man under lördagen lyckats döda mer än 100 terrorister från al-Shabab och enligt Citizen Digital så uppger vittnen att somaliska trupper också har lyckats återerövra byarna Aborey och Yasooman med benägen hjälp av de lokala klanerna som tröttnat på att hunsas runt av al-Shabab, som har kontrollerat byarna under mer än ett decennium.

Den tidigare guvernören i Hiiraan, Abdifatah Hassan Afrah, säger att den första större offensiven på lördagen har gett armén och lokala klanmiliser, kallade Macawisley, energi och att segrar leder till segrar. Under offensiven säger guvernören att man totalt under veckan har dödat över 200 terrorister och befriat 30-talet byar.

al-Shabab har fortfarande kraft att fortsätta sina terrordåd inte bara i Somalia utan gör räder och utför bombdåd även i Etiopien och Kenya. Efter valet i Kenya har al-Shabab nu varnat att om man fortsätter agera på "muslimsk mark", det vill säga slå tillbaka mot al-Shabab inne i Somalia, kommer man att fortsätta att utföra bombdåd mot och i Kenya.

Syftet är att skrämma det nya styret i Kenya till att dra tillbaka de militära styrkor som finns på plats i Somalia. De kenyanska trupperna i Somalia är en del av den 22 000 man starka militära insats som Afrikanska unionen gett mandat att stödja Somalia i kampen mot terroristerna.

Kenya

I de bördiga delarna av Kenya, mellan Nakuru och Mount Kenya, ligger Aberdare nationalpark. Det var här som prinsessan Elizabeth klättrade upp i ett fikonträd 5 februari 1952 och dagen efter klättrade ner igen, nu som drottning av England. Hennes far George VI – vi svenskar borde väl kalla honom Göran VI – hade avlidit i Sandringham-residentet i Norfolk endast 56 år gammal.

Elizabeth hade med sin make påbörjat en resa runt det Brittiska imperiet med start i kolonin Kenya och det var först senare på dagen som hon nåddes av nyheten om sin faders frånfälle.

Naturmannen och jägaren Jim Corbett hade tagit ut det kungliga paret till hotellet Treetops – ett stort trähus uppfört i ett enormt fikonträd. Hotellet hade byggts redan 1932 av Eric Sherbrooke Walker och var ett spännande och äventyrligt alternativ till hans första hotell, Outspan Hotel i Nyeri. Chansen att få se allehanda exotiska djur vid vattenhålet strax nedanför trädet lockade äventyrslystna och välbeställda resenärer och på morgonen 5 februari hade Elizabeth väckts av två oxar som stred och stångades.

Natten till den 6 februari och dagen då hon blev drottning av England satt hon och hertigen och studerade elefanter, giraffer och noshörningar som drack vatten och betade alldeles under deras bäddar.

Samtidigt var nu Mau Mau-upproret i rullning och endast två år senare brände rebeller ner trädhotellet. Senare uppfördes ett nytt och mycket större hotell på styltor vid vattenhålet och gästerna strömmade återigen till, inte minst tack vare sägnen om drottningens besök.

Intresset runt drottningens död är betydligt större i Europa än här i Kenya. Visserligen skriver tidningarna om begravningen och presidenten har i ett kortare uttalande berömt att drottningen förvandlat det forna imperiet till ett ”forum för multilateralt fokus”, men intresset för ledaren av den forna kolonialmakten är svalt.

Här säger man att den riktiga drottningmodern är Ngina "Mama Ngina" Kenyatta.

Mama Ngina var bara 18 år när den drygt 50-åriga Jomo Kenyatta tog henne till sin fjärde hustru. Under Jomos presidentskap skapade hon sig insyn i familjens affärer och var en inte obetydlig kraft bakom sonen Uhuru Kenyattas möjlighet till att kunna gå i sin faders fotspår.

Hon har endast vid ett par tillfällen yttrat några politiska åsikter men anses vara den som efter Jomo Kenyattas död säkrade familjens tillgångar och därmed den politiska dynastin.

Hon stödde också Ngengi Muigai, Jomos brorson, i hans politiska ambitioner. Uhuru och lillebror Muhoho stod fortfarande på tillväxt och Mama Ngina ville ha familjen i maktposition. Men när Muigai började visa för mycket intresse i familjens ekonomiska tillgångar tog hon sin beskyddande hand från honom och stödde istället öppet den då sittande presidenten Daniel arap Moi. Detta visade Moi att familjen Kenyatta ännu inte hotade hans position och som tack hjälpte han att säkra pappersarbetet för allt land som Jomo tillskansat sig från staten.

Av president Moi fick hon lära sig att inte blanda in släkten i sin privata ekonomi och kunde på så sätt hålla andra arvingar efter Jomo Kenyatta stången och bygga en stark politisk och ekonomisk dynasti. När Pandorapapperena  hamnade överst på medias dagordning visade det sig att hon och sonen Uhuru hade tillgångar på konton i länder som Panama, Schweiz, Bermuda, Jersey och Malta. Uhuru Kenyatta, som ville ge kenyanerna bilden av att vara en kraft mot korruption och mygel, sade att han välkomnade uppgifterna och att han skulle presentera en omfattande förklaring så snart han var tillbaka från sin pågående utlandsresa. Han nämnde sedan aldrig skandalen igen.

Dynastin Kenyatta har för tillfället inga synliga politiska intressen och efter att ha brutit med den nyutnämnde presidenten William Ruto så kommer de säkerligen att fokusera på att säkra tillgångar och odla familjens affärsintressen i första hand. Men namnet Kenyatta kommer alltid ha politisk tyngd i Kenya.

Den etiopiska regeringen hävdar att dess flyg endast attackerar militära mål men på Ayder Referral Hospital fylldes åteigen patientbritsarna av blodiga offer från en attack mot en förskola och lekplats.

FN uppskattar att nittio procent av befolkningen i Tigray är i akut fara för svält och regionen håller mer eller mindre på att falla samman efter att den etiopiska regeringen har strypt tillgången på kommunikation och bankverksamheter samt tillåter endast begränsade mängder bränsle att nå regionen.

Båda sidor har sedan TPLF startade inbördeskriget 2020 utfört avrättningar och massvåldtäkter i kölvattnet av sina framryckningar mot fienden och då konflikten har sin grund i etniska motsättningar kommer det att bli svårt att få till en varaktig fred utan att Tigray blir ett självstyrande territorium. Premiäminister Abiy Ahmed hann knappt få Nobels fredspris 2019 för sina framgångar i att nå en fredsuppgörelse med Eritrea innan inbördeskriget tog fart. Punkten för konflikten med Eritrea, som krigade sig till självständighet 1991 efter en trettio år lång väpnad kamp, var antagligen den politiska framgång som Abiy Ahmed hade tänkt skulle grundmura hans position. En utdragen konflikt med Tigray är det sista som Abiy Ahmed behöver och det är mycket svårt att se att Abiy Ahmed kan göra annat än att försöka tvinga TPLF till underkastelse.

Samtidigt som situationen i Tigray fortsätter att ge premiärminister Abiy Ahmed huvudbry har Oromo Liberation Army (OLA) återigen startat attacker mot civila i den oroliga regionen Oromia. Området har återkommande oroligheter mellan de två etniska grupperna Oromo och Amhara.

OLA attackerade byn Agamsa i Oromia utan förvarning. De dödade ett hundratal bybor och plundrade hem och butiker och stal boskap innan de satte flera byggnader i brand.

Attacken inträffade i ett läge då de vanligtvis roterande militära trupper som håller ordning i området plötsligt lämnade byn under söndagen utan att ha blivit avlösta av ny trupp.

OLA har pekats ut som skyldiga till flera etniska massakrer men har själva förnekat någon som helst inblandning.

Sydafrika

Den officiella undersökningen av 21 ungdomars plötsliga dödsfall på en krog i East London, Sydafrika i juni har fastslagit att ungdomarna har kvävts till döds.

Det var en kväll i juni som de 21 ungdomarna föll döda ner på golvet på krogen Enyobeni vilket skapade panik och tumult bland de många och mestadels unga gästerna. Vad som egentligen orsakade dödsfallen kommer att hemlighållas av myndigheterna och hälsodepartementet har inte låtit någon utomstående ta del av utredningen. Föräldrar till de döda barnen, den yngsta så ung som 13 år, har endast muntligen blivit informerade om att deras barn har dött av kvävning.

https://youtu.be/9FtvrN2QDEo

Lokala nyhetsmedia spekulerar i att det var mängden besökare och trängseln på Enyobeni som var orsaken till kvävningarna samtidigt som det tidigt i utredningen under sommaren sipprade ut uppgifter om att det förelåg en gasläcka som kan ha varit källan till katastrofen.

Även matförgiftning nämndes tidigt i flera lokala media som orsak till dödsfallen.

Nu när utredningen och dess resultat hålls hemlig kommer ryktesspridningen och spekulationerna att fortsätta. Uppenbarligen har utredningen inte kommit fram till att något brottsligt uppsåt låg bakom katastrofen men har åtalat krogägaren för att ha serverat alkohol till minderåriga.

Kenya/Saudiarabien

Många antog att Diana Chepkemoi skulle bli den moderna slavhandelns nästa dödsoffer. Diana från Bomet, Kenya befann sig inlåst i en bostad i Riyadh i Saudiarabien och inväntade den bestraffning som hennes så kallade arbetsgivare hade utlovat henne.

Men efter en storm i sociala media, och efter påtryckningar från kenyanska politiker släpptes hon och fick återvända hem. I tisdags klev hon av planet på Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi.

Hennes historia är långt ifrån unik och att arbetskraft från Kenya, Uganda och Tanzania dör anonyma i Saudiarabien i hundratal varje år är det vanliga i den moderna slavhandeln. Kenyaner som dör i Saudiarabien får alla samma dödsorsak dokumenterad, plötsligt hjärtstopp.

Diana som många andra unga kvinnor i Kenya söker arbete i Saudiarabien via annonser som utlovar välbetalda jobb som husor och städhjälp i saudiska hem. De anländer med ett hopp om att kunna skicka hem pengar till sina syskons skolgång men inser snart att den anställning de tror sig har fått av deras uppdragsgivare uppfattas som en äganderätt.

En uppdragsgivare i Saudiarabien betalar upp emot trettio- till trettiofemtusen kronor för en afrikan.

Det som händer Diana Chepkemoi har hänt gång efter annan tidigare och fortsätter att hända. Diana blev precis som Lydia Ayila Amakobe, vid sin ankomst till Riyadh fråntagen sin telefon och sitt pass och satt i arbete utan att få den lön som utlovats. Ganska snart börjar den arabiske arbetsgivaren att klaga på det utförda arbetet och slutar att ge sin slav mat mer än tillräckligt för att hålla dem vid liv. Om uppdragsgivaren känner sig missnöjd med sin slav kan den inom tre månader klaga hos agenturen som förmedlar slaven och få denne utbytt eller få en återbetalning.

Precis som för Lydia Ayila Amakobe som hade klagat på förhållanden hos sin arbetsgivare till agenturen så har Diana Chepkemoi försökt att komma ur sin arbetsgivares klor. Lydia dog plötsligt hos sin andra arbetsgivare och Diana förvägrades att lämna bostaden hon hålls fången i då hennes arbetsgivare ansåg sig äga henne.

Olika typer av tortyr är långt ifrån ovanligt och Lydia var bara en i ett pärlband av unga kvinnor som dött av plötsligt hjärtstopp i vad många kenyaner kallar slaveriets huvudstad Riyadh. De arbetsgivare som inte vill ha ihjäl sina slavar kan anmäla dem till myndigheterna som "oregerliga". Då låses de in i deporteringsläger i väntan på att få komma hem. Om deras anhöriga kan betala biljetten vill säga. Inte sällan krävs anhöriga på pengar från de arabiska arbetsgivarna. Lydia Ayila Amakobes föräldrar krävs på motsvarande 120 000 kronor för att kunna få hem sina döda dotters kropp.

Dorris Njeri Njagi lyckades bli utvisade efter att ha flytt från sin arbetsgivare. Redan 2015 flydde hon från sin första arbetsgivare men 2018 hade hennes nya arbetsgivare ökat hennes arbetspass från 18 till 20 timmar per dygn och Dorris såg ingen annan väg än att fly. Två månader tillbringade hon på Tarhil-fängelset innan hon en dag sattes på flyget hem. Åtta år av slaveri i Saudiarabien var nu bakom henne.

I mitten av mars publicerade vi en artikel om en barbarisk händelse i Etiopien, en man brändes levande. Kriget har fått en del uppmärksamhet i västerländsk press och många har fördömt det man betraktar som brott mot mänskliga rättigheter. Samtidigt är situationen komplex och det finns olika sidor i debatten som kommer fram mer än andra.

Ronie Berggren är konservativ politisk analytiker och har skrivit en serie artiklar om konflikten i Etiopien. Han menar att vi gett en bild av händelserna som har slagsida åt rebellsidans agenda. Enligt Berggren har de tigreanska rebellerna, TPLF, starka förankringar i FN och bland västerländska politiker och andra organisationer.

Vi kontaktade Berggren för att få klarhet i hans bild av konflikten. Är premiärminister Abiy Ahmed en blodig diktator som försöker kväsa fria medier och utsätter tigreaner för rasprofilering? Finns det en god sida i den här konflikten?

Du reagerade på min artikel som publicerades för några veckor sedan, som till stor del var baserad på en i brittiska The Guardian. Vad anser du var problemet med den?

Det här är en av de historier vi fått fel i väst. Sedan förekommer det våld på alla sidor, vilket man ska fördöma.

1991 träder en Tigray-ledd koalition in och tar över makten i Etiopen. Vad anser du om utvecklingen i landet efter kommunismens fall?

Det blev en diktatur. Men USA och väst tyckte det var bättre än kommunismen ändå, så man fick en partner i regeringen. Man var nöjd med att landet nu lämnat det nära förhållandet med Sovjet och gick mot väst. Man utvecklade partnerskap och hoppades att landet skulle utvecklas i demokratisk riktning och bli öppnare och öppnare.

Sakta men säkert blev det bättre, speciellt på 2000-talet. Etiopien blev mycket rikare tack vare ekonomiskt stöd från väst. USA var oroliga för situationen i Somalia, med islamisterna al-Shabab, och valde därför att knyta Etiopien ännu närmare. Landet fick en växande medelklass.

TPLF var definitivt inte som kommunistregimen innan, men man var ändå på många sätt en diktatorisk regim som gick hårt åt politiska meningsmotståndare. På 2010-talet växte pressen att bli ett mer demokratiskt land, det är 80 folkgrupper i landet och ett komplicerat land på det sättet. När förre presidenten Meles Zenawi dog 2012 (han regerade från 1991 till sin död) blev partiet svagare och trycket på reformer ökade. Man ville ha demokratisering, billigare bensinpriser och så vidare.

Abiy Ahmed blev vald, han är från en annan folkgrupp, oromo, och påbörjade demokratiseringen 2018. Han fick Nobels fredspris 2019 för att ha mäklat fred med Eritrea.

Samtidigt är Abiy sämre på engelska och mindre integrerad med väst. Många inom TPLF pratar perfekt engelska och känns mer anpassade till västerländsk kultur. Även om de såklart inte är västerlänningar. Zenawi pratade till exempel mycket bra engelska.

Du menar att det är därför västerländsk media tar position för Tigray, för att man är van vid att de är västtillvända?

Ja det stämmer.

Det här med att Abiy är pingstvän, har det gjort att han har starka kopplingar till väst?

Nej inte så mycket. Hans fru har bott i USA, och han har vissa kontakter där. Men det är inte som med TPLF, hela amerikanska utrikesdepartementet åkte på hans begravning 2012. Han var nära vän med Susan Rice och Barack Obama.

Nu har TPLF pumpat ut propaganda om att regeringen utför folkmord på tigreaner. Men det är tvärtom, man har detta som svepskäl för att utföra terrordåd.

Exempelvis i norra Afar-regionen där 300 000 civila drevs på flykt efter TFLP:s offensiv. Det har skett plundring och förstörelse av sjukhus och infrastruktur viktig för jordbruket.

Men i med TPLF:s agerande av i dag i åtanke, satsade man på fel kort 1991?

Nej, då var de ändå the good guys, valet mellan de och kommunisterna var ganska lätt. USA har fått byta fot gällande Abiy Ahmed, när man började förstå hur TPLF är nu senaste åren med kriget. Men Abiy har också sökt sig till Turkiet, Iran och Kina för att köpa till exempel drönare och det gillar inte USA.

3 oktober 2020 utlöste Tigray kriget med en attack mot en militärbas. Vad anser du om utvecklingen efter det?

TPLF förlorade makten till nuvarande regeringskoalitionen, Prosperity Party. Man attackerade militärbaser i Tigray främst. Ganska fort etablerades bilden av att det pågår ett folkmord i Tigray, vilket inte stämde. Efter ett tag så lämnade regeringen Tigray helt och ville att kriget skulle ta slut. TPLF gick till offensiv och närmade sig Addis Abeba. Det varnades för att huvudstaden skulle falla, amerikaner lämnade staden.

Men Abiy Ahmed åkte ut till fronten och ledde själv styrkorna ett tag, man lyckades pressa tillbaka TPLF till Tigray. Tigray har nu dragit konflikten in i två andra regioner, en kristen och en muslimsk, där man går hårt åt civilbefolkningen.

Regeringen är inte angelägen om att släppa in lastbilar i Tigray då de kan föra med sig militära leveranser. Det gör att svält har utbrutit i Tigray, men det är deras eget fel.

Här finns också flera olika faktorer. Det är inte regeringen som kontrollerar gränsen mot Tigray, det är Afar - vilka TPLF bedriver terror mot. De kan stoppa ibland, och ibland har TPLF själva stoppat leveranser. Förra året, när regeringen var i Afar, så utnyttjade TPLF/Tog över FN-leveranser för att frakta vapen och soldater.

Diktaturstyret i Tigray representerar inte sitt eget folk, utan använder civilbefolkningen i sitt krig mot regeringen och omgivande grannregioner. Det är som situationen i Palestina, man vill använda civilbefolkningens misär som ett vapen mot styret.

Nu har regeringen föreslagit att FN kan skicka nödhjälp via flygplan. Men skulden läggs grundläggande på TPLF: Om de inte krigar så kommer hjälp.

Hur ser du på kopplingarna mellan det gamla regeringspartiet och dess företrädare, och det som sker i Tigray nu?

Förut var det ett fungerande statsparti men många av de kända företrädarna är borta. Ett fåtal finns kvar. Nu har det blivit en terroriströrelse snarare. Man har tappat mycket av sitt konkreta stöd från väst.

Det sägs att regeringen gör etnisk profilering av tigreaner i Etiopien, vilket fått stor uppmärksamhet i media.

Det är blåst utom proportioner. Det finns tigreaner i Abiy Ahmeds regering, det är ingen etnisk konflikt på det sättet.

Däremot sker det säkert i byar och regioner där TPLF krigar. Till exempel han som brändes levande. Det är säkert ett etniskt hat, men det har inte med regeringens politik att göra.

Men borde inte regeringen ha ett ansvar för att stoppa den etniska konflikten?

Efter mordbränningen som ni skrev om meddelade regeringen att man kommer åtala förövarna. Man gör kontinuerliga försök att stävja de etniska motsättningarna.

Du nämnde i en av dina artiklar att det var rätt av USA att internera japaner under andra världskriget. FN har varit kritiska till regeringen i Addis Abeba. Men är FN pålitliga över huvud taget?

Problemet är att FN har många aktivister. Till exempel ordföranden för WHO Tedros Ghebreyesus är från TPLF, han twittrar från sitt FN-konto att det pågår ett folkmord mot tigreaner. Många etiopier tycker detta är fake news.

Dock börjar FN nu förstå att regeringen inte är perfekt men att man behöver göra som man gör. Det går åt rätt håll, Abiy Ahmed var nyligen och besökte EU där han fick träffa bland annat Magdalena Andersson.

I min artikel skrev jag att regeringen tycker det skrivs för mycket fake news. Är det en form av informationskrig mot Tigray och deras västallierade att man vill ta ett hårdare tag mot sociala medier?

Etiopiens medier har aldrig varit så fria som nu, man kan kritisera regeringen. Inte som Sverige såklart, men relativt hur Etiopien var innan. Man hade en tillfällig lag mot tigreaner i Addis Abeba, där man utförde id-kontroller och liknande, men den är avskaffad nu. När säkerhetsläget var lugnt.

När Abiy Ahmed tillträdde blev situationen bättre för journalister i Etiopien. Men det kom delvis att ändras när konflikten bröt ut. Vissa har fängslats under landets krigslagar, då de intervjuat personer i Tigray. En irländsk journalist som arbetar för The New York Times utvisades, då han rapporterat inifrån Tigray om våld och våldtäkter.

Vilka medier tycker du har rapporterat bra om konflikten?

Det finns somliga journalister i Sverige som varit bra, en del på vänsterkanten. Även Jeff Pearce är bra, en kanadensisk journalist.

Hela poängen är att det inte finns något djup, ingen tar frågan på djupet. SVT har till exempel alltid med norske experten Kjetil Tronvoll som är extremt partisk till förmån för TPLF, på en nivå som gör att jag tror han är betald av dem. Han är alltid ute och cyklar i sina analyser.

Journalister läser något snabbt, kopplingen mellan Etiopien och Sverige är svag och intresset är svalt. Man gör det lätt för sig, är den enkla förklaringen.

En makaber video visar hur etiopiska soldater mördar en man genom att sätta eld på honom. Många dödsoffer har skördats i konflikten mellan etiopiska regeringstrogna trupper och regionala miliser senaste tiden. Vid tillfället då mannen brändes levande fanns även soldater från Amhara-milisen närvarande, en milis som samarbetar med den etiopiska regeringen. Förutom den brända mannen dödades tio andra män på ett mer konventionellt sätt genom att skjutas.

Scenerna i videon är blodisande. En naken och misshandlad man släpas av soldater mot en eld. Man kan se att det ligger förkolande kroppar där. Soldaterna kastar mannen på den rykande högen. De slänger på torrt gräs och träpinnar. Soldaterna hånar mannen och kräver att han ska berätta sanningen. Offret ber om nåd, men det besvaras med hån och förolämpningar. Soldaterna skriker att han ska ”brännas” och ”stekas”. De diskuterar vad som är det bästa tillbehöret när offret ska ätas upp.

Regeringen fördömer mordbränningen och säger att man kommer ställa de skyldiga inför rätta.

Tidigare hade 20 regeringssoldater och tre civila dödats i samma område, Ayisid Kebele i Metekel-zonen. Striderna grundar sig i konflikten mellan Tigreanska folkets befrielsearmé och den etiopiska regeringen och dess allierade.

I november 2020 startade premiärminister Abiy Ahmed en militär operation mot tigreanerna. Konflikten har återaktualiserat underliggande etniska konflikter i Etiopien, där politiska skiljelinjer ofta följer etniska. Etiopiens regering klassar Tigrays armé som en terrorgrupp.

Premiärminister Abiy Ahmed Ali lät 2019 slå samman etniska och regionsbaserade partier i ett nytt storparti: Prosperity Party (välståndspartiet, reds. anm.). Ahmed vann 2019 Nobels fredspris för att ha löst gränsproblemen med Eritrea. Han är namnet till trots del av landets pingströrelse.

Detta vägrade dock Tigray, som tidigare varit en del av det statsbärande partiet i Etiopien 1988 till 2019, Etiopiska folkens revolutionära demokratiska front. Ledaren för Tigray Debretsion Gebremichael utlyste i stället regionval, vilket olagligförklarades av regeringen i Addis Abeba. Tigrayprovinsen gränsar till Eritrea och ligger mellan provinserna Afar och Amhara.

Initialt skördade regeringen framgångar och erövrade Tigrays huvudstad Mekele. Operationen var därmed över, enligt Abiy Ahmed. Men Tigray återtog Mekele och stora delar av regionen under 2021.

Det finns också en annan utbrytarmilis, Oromos Befrielsearmé, som har ett antal mindre områden under kontroll i landets södra och östra delar. Oromo är den största etniska folkgruppen i Etiopien med 35 procent av befolkningen, motsvarande runt 35 miljoner människor. Milisen är anklagad för folkrättsbrott mot civila och utomrättsliga avrättningar av motståndare.

En konsekvens av konflikten är att tigreaner utsätts för hot och våld då de misstänks konspirera mot den etiopiska regeringen.

Konflikten har även spillt över i mindre omfattning till grannländerna Somalia och Sudan. Regionen där människobränningen ägde rum hyser redan ett stort antal flyktingar. Dels en halv miljon etiopiska internflyktingar, dels 70 000 från Sudan och Sydsudan. 20 000 har nu lämnat regionen och sökt sig till andra områden, enligt FN.

Konflikten som helhet har krävt runt 8 000 soldaters liv och 7 000 har skadats. Runt 2000 civila har dött och över 4 500 000 människor har blivit internflyktingar.

En annan effekt av konflikten är att Etiopien planerar skapa en nationell sociala medier-plattform. Man vill ersätta Facebook, Twitter, Whatsapp och Zoom, där det spridits budskap som ”förvrängt sanningen om Etiopien”, enligt signalunderrättelsemyndighetens generaldirektör Shumete Gizaw.

Båda sidor i konflikten har gått in hårt för att marknadsföra sin bild av vad som händer, på sociala medier. Man har fått kritik av människorättsorganisationer för att ha stängt ned Facebook och Whatsapp periodvis under 2021. Gizaw menar att Kinas Wechat är en förebild för landets nya plattform.

https://twitter.com/womenoftigray/status/1374362858448945154