Stora konton som Ekot och Sveriges Radio kommer finnas kvar, delvis för att undvika att dessa inte används av andra personer. Och om man i framtiden skulle ändra sig och öka sin aktivitet igen.

Man motiverar beslutet med att man har sett mindre dialog och färre interaktioner på sina inlägg med åren. Publiken har valt andra platser att vara på, skriver SR:s ansvarig för sociala medier Christian Gillinger. Man har fått göra andra prioriteringar, och han påpekar att bara sju procent av svenskarna använder Twitter på daglig basis.

Att man nu fått en märkning av Twitter har man inga problem med, påstår man. Det är en korrekt beskrivning av hur Sveriges Radio finansieras.

Man skriver dock att man är oroliga för personalneddragningarna på Twitter, som kan leda till att färre inlägg med hat och hot tas bort. Eller att man får problem att hantera falska konton, bottar och desinformation.

Medarbetare på SR kan själva välja att fortsätta vara kvar på plattformen.

Svaren på Ekots sista (?) tweet är övervägande hånfulla och anklagar SR för att bland annat inte tåla att allmänheten tillåts kommentera.

https://twitter.com/sr_ekot/status/1648263968991895553

Varningen formuleras i en hemställan till kulturdepartementet där man skriver:

”SVT har aviserat att företaget ’behöver spara brett’, bland annat på grund av inflationen. Enligt Journalistförbundet finns det med hänsyn till det extraordinära läget i ekonomin anledning att öka anslagen till public service-bolagen”

Journalistförbundet vill inte se några besparingar – istället kräver man att extra medel skjuts till och att public service-avgiften räknas upp.

Public service-verksamhetens medel får en uppräkning med två procent årligen. Public service-avgiften som tas ut via skatten höjs däremot i takt med inflationen och inkomstbasbeloppet. Det gör att det uppstår ett överskott på kontot hos Riksgälden eftersom inflationen i dag är mycket högre än två procent.

Det är det överskottet som Journalistförbundet vill se överflyttat till Sveriges Radio och Sveriges Television.

På redaktionen funderar vi ofta över vad alla medarbetare, och frilansare på Sveriges Radios och Sveriges Televisions kulturredaktioner egentligen gör. De är ju så många. Du kan inte ta en kopp kaffe på Söder i Stockholm eller i Vasastan utan att de som står före dig i kön arbetar med kultur på Svt eller SR.

För att få ett bättre grepp om vad alla dessa skattebetalda journalister gör bad vi en av våra skribenter under en vecka lyssna på Kulturnytt i P1. Det är alltså public service i dess finaste form; dagliga nyhetssändningar från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Här ska du få kunskap om det viktigaste som hänt inom kulturen under dagen.

Här är hans rapport.

Låt oss börja med att se på veckans inslag:

25/7

1. Melodifestivalen Storbritannien värdland trots att Ukraina vann, Manchester Brighton och Glasgow kanidater

2. Föreningen Nimis vänner söker fler frivilligkrafter som kan arbeta med att underhålla konstverket Nimis av Lars Wilks. Ordföranden i föreningen Nils Hyllienmark intervjuas.

3. Seriemässan Comicon presenterar många nya filmer från Marvel studios, seriemässan lockar hundratusentals besökare varje år.

26/7

1. Marit Paulsen död. Känd som debattör och politiker "men hennes skönlitterära författarskap ska inte heller glömmas bort. "Skildrade 'kvinnors och lågutbildades situation."

2. Filmfestivalen i Motovun i nordöstra Kroatien visar 25 svenska filmer. Festivalarrangören entusiastisk över Sverige i intervju.

3. Filmfestivalen i Venedig. Förutom svenska debutfilmen "Dogborn" har den senkomna sista säsongen av Lars Von Triers svensk-danska tv-serie "Riket" premiär.

En av dem som tävlar om ett guldlejon är den iranske regissören  Jafar Panahi, som sitter frihetsberövad i Teheran, anklagad för propaganda mot staten. Festivalen startar den sista augusti.

4. Iraks kulturarv. Efter att Irak plundrats på sitt kulturarv, både efter Irakkriget 2003 och dessförinnan, har nu tiotusentals verk återlämnats och på Iraks nationalmuseum i Bagdad finns nu verk som länge ställts ut på andra muséer i olika delar av världen.

27/7

1. 180 000 personer har skrivit under en namninsamling, i protest mot att Instagram blivit för likt Tiktok – appens algoritmer premierar videoinnehåll istället för foton.

Vd:n försvarar den ändrade inriktningen mot mer video, eftersom han tror att "utvecklingen" går åt det hållet, att man tittar mer på video än "foton."

2. Marvel Studios får kritik av personer som jobbat med filmerna – de jobbar under dåliga förhållanden och får  inte tillräckligt med tid på sig att göra specialaffekter.

3.  En del av Gilghamesheposet har återvänt till Iraks nationalmuseum i Bagdad. Gilghamesheposet anses vara ett av världens äldsta litterära verk. Nu finns den 3600 år gamla lertavlan åter att beskåda på nationalmuséet.

28/7

1. I höst drar en kurs i autistiskt läsande och skrivande igång på den konstnärliga skolan HDK Valand i Göteborg. I och med satsningen breddar man nu sin utbildning i litterär gestaltning och enligt skolans universitetslektor har trycket "varit stort."

2. Recension av konstutställning av Cecilia Edefalk. Den här gången är temat "Himlar" och hon ställer ut i Kryptan i Lunds domkyrka.

3. Recension av bok om fågelskådning, Nina Asanoj recenserar "Hemma vid fågelsången", en ny utgåva av Gunnar Brusewitz, som publicerades första gången 1961.

29/7

1.Punk och hardcore-podden "Nere på noll" som har ett hundratal lyssnare per avsnitt har haft "Sommar" som rubrik på ett avsnitt. Blir kontaktade av SR som har varumärksskyddat "Sommar."

2. Den colombianska artisten Shakira riskerar att dömas till åtta års fängelse i Spanien för skattebrott.

3. Renaissance heter Beyonces nya album. "Livsbejakande och energiskt", säger P3:s reporter Tina Mehrafzoon.

4. På söndag har det nya programmet "Sanningens minut" premiär i SVT och det är förstagångsväljarna som står i centrum.  Åtta komiker ska imitera partiledare, man hoppas nå ut till ungdomar, att få dem att rösta.

Kommentarer

Ordet, eller begreppet, "kultur", sägs  i Wikipedia ha två huvudbetydelser.  En av dem är "andlig (konstnärlig) odling", den andra är "socialt överförda levnadsmönster."

Den andra definitionen är användbar, när man ska förstå hur vuxna människor sitter i live-publiken under deltävlingarna på Melodifestivalen och viftar med ballonger, som på ett barnkalas, samt skrattar åt de alldeles för många programledarnas alldeles för många och långa och dåliga skämt.

P1 och Sveriges radio och SVT är ju på sätt och vis själva ett "socialt överförbart levnadsmönster."

Den första huvudbetydelsen, "andlig (konstnärlig) odling", kommer däremot lite grann i kläm, på mellot.

Men det är, som sagt,  inte konstigt att nyheten finns på Kulturnytts program, "Mello" är svensk public service egen produkt.

Det är däremot inte måndagens nyhet nummer tre, seriemässan Comicon och Marvel studios och deras "universum av superhjältar."

Ett ljudinslag i Kulturnytt från mässan presenterade under trumvirvel två nya filmer, Kang dynasti och Secret invasion, som ska vara klara till 2025. Det gäller även Black Panther-uppföljaren Wakanda forever som handlar om en svart kvinna som är superhjälte och man hörde i inslaget skrikande och applåderande fans i bakgrunden.

Instagramnyheten från  i onsdags, där P1 tog ställning för de stackars användarna som i framtiden måste titta på videor och inte på bilder, är ytterligare ett exempel på något de inte behövt nämna, om de inte hade velat underblåsa  ännu en modern "kultur", i detta fall en som har klart narcissistiska drag (fast det senare har ju melodifestivalen också).

Apropå narcissism (statlig sådan i det här fallet ), på tisdagen deklarerade stolt studio-reportern, nyheten om filmfestivalen i Motovun i nordöstra Kroatien där Sverige ska ha med 25 filmer. Det visar sig att det är en historisk genomgång av svensk film som ska genomföras,  bland annat innehållande Ingmar Bergmans "Persona" och Lukas Moodysons "Fucking Åmål."

Resten av filmerna känner antagligen inga andra än festivalens jury till.

Men programledaren sitter i studion och blåser upp sig som en tupp, av berömmet han får från den kroatiska kvinnan som dominerar reportaget.

Kursen i "autistiskt skrivande och läsande" på konstskolan HDK Valand i Göteborg i torsdagens kulturnytt fick mig först att undra om den var ämnad för autistiska barn. Det visade sig dock att kursen är på högskolenivå.

Kursen som alltså börjar i höst, är en bärande del av ett forskningsprojekt där man undersöker hur man kan skapa rum för människor inom autismspektrat, ty enligt rektorn Elisabet Hjort kan de sociala kraven i utbildningssammanhang vara så pass utmanande, att det inte går att fokusera på skrivandet.

Enligt rektorn har den autistiska erfarenheten tidigare varit helt frånvarande i debatten, både inom forskningen och inom den litterära offentligheten. Nu hoppas hon att kursen ska kunna bidra till att "förflytta normerna för hur skrivande ska vara."

Men "förflytta normerna för hur skrivande ska vara" har redan gjorts på högskolan, man har tvingats till det eftersom studenterna inte kan skriva.

Man förstår varför "trycket har varit stort" till den där kursen. De sökande består antagligen av miljöskadade inåtvända, hörsnäckebeprydda ungdomar som skadats av Instagramlivet och som måste förstå sin egen sjukdom och lära sig läsa och skriva och fokusera.

Om jag vore en utomjording och skulle sammanfatta mänsklig kultur efter att ha lyssnat på Kulturnytt i en vecka, skulle jag säga att inget på jorden var riktigt på riktigt. När jag sedan hade observerat "verkligheten" och sett att alla går runt med telefoner och hörlurar, skulle jag kanske erinra mig vad studioreportern på Kulturnytt hade sagt om "Instagram" och "Tiktok."

Jag skulle så småningom, utifrån studioreporterns röst och informations art, uppfatta att de vägledde dessa oftast unga människor, att det var de som pratade med dem i deras lurar.

De unga människorna hade inte lurarna och telefonerna som ett resultat av att en normal utveckling hade skett. Utan tvärtom, en katastrof hade inträffat, civilisationen hade utrotats, de visste inte längre hur man uppträdde och skulle leva.

Men de hade fått apparaterna  och lurarna så att P1 kunde vägleda dem tillfälligt, där de gick runt, planlöst, tills någon hade kommit på hur man skulle vara sociala och leva tillsammans.

Fast de vägleder ju fel. Medvetet, eller på grund av sin egen förvirring.

Men kanske kunde någon av lyssnarna få ett uppslag av P1:s inslag om kulturarvet i Irak, från tisdagen och onsdagen.

En kilskrift från flera tusen år före Kristus, ett dokument från civilisationens vagga.

För det är väl det vi måste göra. Börja om från början.

Sveriges Radio får varje år 3,2 miljarder kronor för att upplysa och underhålla oss.

Men vad får du egentligen för dessa miljarder?

Vi kommer varje vecka att göra nedslag i utbudet för att se hur dina surt förvärvade slantar förvaltas. Vi mjukstartar med att lyssna på poesi, präster och Tomas Tengby i P1. Och så åhör vi en debatt om den svenska sjukvården.

Dagens dikt: måndag 20 juni, klockan 12.01

”Rälsen från masugnen till Insjöviken, är dold av gräs men sticker fram ibland. Järnväg vars roll är glömd och sviken, en bit armering i det slott av sand, som byggs av varje samtidsingenjörer och sakta slipas ner av tidens tand.

…

Och de som strävsamt drog sitt sitt strå till stacken,

antecknades i masmästarens bok.

Vem minns när vattenhjulet hade stannat för sista gången och ett sista sjok av sot flög ut och allt blev obemannat?”

Dikten, av Jonas Modig, förmedlar känslan av att det inte är någon större idé att arbeta och ligga i. För vad blir väl kvar, och vem minns väl det?

Möjligen vill Dagens dikt-redaktören att jag ska gå och lägga mig igen.

Kropp & själ: tisdag 21 juni, 10.00

Programmet Kropp & själ spekulerar i dag i om det är möjligt att leva i evighet. De gör det genom att samtala med personer om hur gamla de skulle vilja bli och de filosoferar kring döden genom att intervjua en läkare som tillbringar mycket tid kring människor som är i livets sista skede. De redovisar också, via en forskare på Karolinska Institutet, vad biologisk ålder innebär.

P1 lyckas ofta dra tillbaka klockan. När man lyssnar tror man att det är 1980 eller 1970. Kanske är det också så att merparten av deras lyssnare nuförtiden var i en "bra" ålder, sisådär 35 år, på sjuttio- och åttiotalet.

Det gäller att hålla dem kvar i tron att tiden stått still.

Den där malande, hemtrevliga och nästan trygga tonen som P1:s programledare oftast lyckas med att ha, inte minst i programmet Kropp & själ denna tisdag, blir en slags radioteater som får 65–70-åringarna att övertygas om att samhället fortfarande är normalt, att det absolut inte brinner i knutarna, fastän de får känslan av något helt annat, så fort de går utanför stugknuten eller lägenhetsdörren, och inte längre kan lyssna på sin favoritkanal.

Reportern intervjuar en 70-årig kvinna och frågar hur hon skulle reagera om hon visste att hon skulle leva 25 år till.

Den 70-åriga kvinnan tvekar en stund, säger sedan:

"Oj, skulle jag ligga och lyssna på P1 i 25 år till?”

Låter lite orolig.

Jag förstår henne. Nästan.

Ring P1: onsdag 22 juni, 09.30

Den första inringaren är en kvinna från södra Stockholm som vill prata om präster som i en artikel den 15 juni vill att "polyamorösa" människor ska få kyrkans välsignelse.

"Polyamorös" innebär att man älskar många personer, och är förhållanden med dem. Prästerna skriver bland annat:

"Det svenska samhället accepterar idag helt självklart en slags flersamhet som tar sin början i en tvåsamhet som kan brytas upp genom en skilsmässa, varpå sedan ett nytt äktenskap kan följa med löften som ännu en gång avges framför ett altare."

Kvinnan som ringer in är ung. Kanske måste jag ta tillbaka att det bara är gamla, som i Kropp & själ, som ringer till P1, ty även andra inringare under denna halvtimme var yngre.

Det har avlats fram en ny generation P1-lyssnare.

Skrämmande.

Kvinnan är dock mot prästerna, hon talar om normer och värden som hade gått förlorade, hon säger att barn ska ha en mamma och en pappa och att kvinna och man i relationer egentligen är ganska logiskt och bra.

Kanske en anledning till hopp.

Tomas Tengby invänder mot kvinnans resonemang med att säga att: ”… det ingår i de mänskliga rättigheterna att få vara som man vill…”.

Det är väl milt sagt att göra ”mänskliga rättigheter” lite väl omfattande och tillåtande.

Studio 1, torsdag 23 juni, 16.00

Studio 1 är, som man brukar säga, ett flaggskepp för P1. De gör längre allmänpolitiska reportage, mellan klockan 16 och 18. Reportagen har ofta sin grund i något av de nyhetsinslag som precis har lästs upp i de nyheter som kommer varje timme eller i Dagens eko, som pågår i en kvart.

I dag lyssnade jag på en debatt mellan två läkare om vården och dess resurser.

Kajsa Dovstad, läkare med borgerlig profil mot Akil Awad, läkare och förgrundsfigur för "Vårduppropet".

Behöver vården mer resurser?

Kajsa Dovstad sa nej, den behöver vara mer effektiv.

Akil Awad sa ja, man behöver anställa fler och "rätt" personal, till vissa delar, exempelvis akutvården.

Men han sa också något anmärkningsvärt:

"Vi vet faktiskt inte alls hur många som jobbar inom vården. Vi vet hur många som är legitimerade och inte vad de gör."

Men om vi anställer fler läkare, vet Awad då plötsligt vad de gör?

Morgonandakt: midsommarafton fredag 24 juni, 05.45

Läst av Carina Samuelsson, komminister i Växjö stift. "Morgonandakt" är en serie andakter i repris från i januari och har sänts varje morgon den här veckan.

I dagens avsnitt handlar det om "att våga".

"Att våga är att tappa fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv." — Søren Kierkegaard

Det är en annan röst än Samuelsson som inleder med att citera Søren Kierkegaard. Denne var visserligen teolog, men han var mer filosof och en av grundarna av existentialismen. Kierkegaard var kristen, i alla fall trodde han på Gud, men han var mer bekväm i den icke-kristna gemenskapen.

Det är en hoppfull inledning på programmet, jag lyssnar förväntansfullt för att få veta vad Samuelsson tycker lyssnarna ska våga.

I somras, berättade hon, i början av andakten, släppte hon loss och hoppade bungyjump.

Jaha.

Undrar om hon fann sig själv då.

Sedan berättar hon att Jesus gick på vattnet.

Oklart om hon menar att det är jämförbart.

Branschorganisationen Musikförläggarna delar årligen ut sitt Musikförläggarnas pris till svenska låtskrivare, kompositörer och textförfattare. Nu meddelar de att de fattat beslutet att "inte skilja på verk och person" när de delar ut priset.

Om inte personen är värdig ett pris så ska inte låten vara det heller. Den som är misstänkt för, eller avtjänar straff för, att ha diskriminerat eller trakasserat andra kommer att diskvalificeras. Samma gäller för hot- och våldsbrott.

I pressmeddelandet från Musikförläggarna pratas det inte uttryckligen om gängkriminella rappare, men alla verkar veta att det är dem som avses.

Musikjournalister och kulturjournalister som Nicholas Ringskog Ferrada-Noli och Jack Hildén kallar beslutet för ängsligt respektive pinsamt. "Kommer folk sluta skjuta varandra nu?", frågar sig Hildén i sin kolumn i Aftonbladet. Andreas Hörmark lyssnar på tidigare prisade Yasins senaste låt och drar slutsatsen att han ändå inte bryr sig om galornas priser. Fredrik Strage beklagar att rocken blivit ofarlig och att Musikförläggarnas beslut kväver den elden ännu mer.

I sitt pressmeddelande betonar Musikförläggarna att branschen har problem med otrygghet, ojämlikhet och exkludering. De lyfter fram sin egen insats på rättvisans område, som i till exempel det här citatet från ordföranden Kerstin Mangert:

Som en av de stora branschorganisationerna har vi ett ansvar att aktivt arbeta för att musikindustrin erbjuder en trygg, jämlik och inkluderande arbetsmiljö för alla som verkar i den. Vi är stolta över att gå i bräschen för en hållbar musikbransch som värnar om yttrandefrihet och konstnärlig frihet.

Det har pratats mycket om kriminella rappare som vunnit pris på musikgalor, likt råndömde Dree Low som vann Musikförläggarnas pris för årets låt 2020. Genren kallas gangsterrap och texterna behandlar livet i orten, med kriminalitet, vapen och droger. Enligt vissa förhärligar gangsterrapparna den kriminella livsstilen, medan andra menar att de sätter ord på sin utsatta situation.

Kriminella rappare

Dree Low (Salah Abdulle) från Husby. Dömdes 2021 för rån till ett års fängelse och inväntar en rättegång där han är misstänkt för grovt vapenbrott. Hans låtar har avpublicerats från Spotify och Youtube och enligt honom själv har han dragit sig tillbaka från musikscenen.

Han nominerades till en Grammis 2020 för årets hiphop. Han utsågs samma år till framtidens artist på P3 Guld-galan och han vann i kategorin årets hiphop/R & B för albumet Flawless. I en uppskjuten gala 2021 fick hans låt Pippi Musikförläggarnas pris för årets låt 2020.

Yasin, eller Yasin Byn (Yasin Mahamoud). Dömdes 2018 till fängelse i två år och sex månader, för grovt vapenbrott och misstänktes 2020 för mord, men utredningen lades ned. Han sa senare att han lämnat kriminaliteten bakom sig men dömdes efter uttalandet till tio månaders fängelse för delaktighet i kidnappningen av rapparen Einár.

Han vann pris på P3-guldgalan 2021 för årets hiphop/R & B och årets artist. Han kunde inte ta emot sina priser eftersom han satt häktad misstänkt för stämpling till människorov.

Haval (Haval Khalil) från Husby. Har liksom Yasin kopplingar till det kriminella Vårbynätverket. Han dömdes för medhjälp till kidnappningen av Einár, till två och ett halvt års fängelse.

Han nominerades 2021 till en Grammis i kategorin årets nykomling.

Z.E (Jozef Wojciechowicz) från Tensta. Hade en problemfylld uppväxt och bodde tidvis på ungdomshem. Har avtjänat fängelsestraff för grov stöld och är dömd för narkotikabrott.

Mannen från Tensta är mycket prisbeströdd. 2019 vann han årets hiphop/R & B på P3 guldgalan och var även nominerad till framtidens artist. Samma år vann han en Grammis för årets artist och nominerades också till årets textförfattare och årets album. 2020 vann han priset som årets artist på P3 guldgalan.

Adel (Adel Dostani) från Akalla. Har kopplingar till Husbynätverket och en lång kriminell historia med bland annat rån, utpressning, grov misshandel, grovt vapenbrott och narkotikabrott. Han började rappa på fängelset och har sagt att han lämnade den brottsliga banan på grund av musiken. Men i maj 2022 dömdes han igen, för grov misshandel av sin flickvän och hennes syster, till två års fängelse.

P3 spjärnar emot

Kanske går gränsen för vad som accepteras vid Adels härjningar? Trots sina framgångar, med singlar som sålt platina och guld, har han aldrig ens nominerats till något pris.

Men ska man tro Sveriges Radios musikchef Anna-Karin Larsson så kommer Adels populära musik att fortsätta att spelas i P3. Förra året, i samband med att Yasin och Haval dömdes till fängelse för kidnappningen av Einár, sa hon:

För oss är det viktigt med den konstnärliga friheten. Det kan låta högtravande, men det handlar om två olika saker: verket som skildrar en verklighet och verkligheten i sig.

Sveriges Radio förhåller sig på samma sätt till vilka som ska nomineras till P3 guldgalan. Man skiljer på verk och person. Nu, efter Musikförläggarnas ställningstagande, vill Larsson knappt ens uttala sig till SVT, mer än att hon via e-post förklarar att Sveriges Radios hållning är oförändrad.

Morgonposten försökte få ett längre svar av henne men det tog stopp vid presschefen Claes Bertilson. Hans kommentar:

Inga ändringar i regler. Musik under året som gått bedöms från musikens kvalitet.

Grammisgalan har sagt att de följer den senaste utvecklingen med intresse, men att de inte har fattat något beslut.

Haval rappar från fängelset

Inifrån fängelset har Haval nu släppt låten Maria, i samarbete med Yasin, som har en text som av många ses som ett illa dolt hån mot den mördade kollegan Einár.

Tyckte någon låt var fet och nu jag är katt

Sa hon hörde rykten, folk på flykt len

Skicka—, Sverige fick den

Kahba bitchen, gangsta snitches

Fuck with us, fuck with hitmen

Det kan vara svårt att dechiffrera texten, men "katt" förmodas anspela på Nils "Einár" Grönbergs genombrottslåt Katten i trakten. Vad det självpålagda censurljudet efter "Skicka" ska betyda är föremål för tolkning, men "Fuck with us, fuck with hitmen" (bråka med oss och du bråkar med torpeder) sänder en  hotfull signal.

Låten har 2,2 miljoner spelningar på Spotify, och den spelas på P3. Vid lunchtid i söndags valde kanalen att spela den direkt efter Einárs låt Koppla av.

Musikförläggarna reser till Almedalen

I går var det dags för Musikförläggarna att testa sina nya riktlinjer på musikbranschen då de bjöd in till paneldebatt i Almedalen.

Ordföranden Kerstin Mangert förklarade beslutet med att metoo satt ljuset på problemen i branschen och att man vill komma till rätta med missförhållandena. Hon och moderatorn kämpade hårt för att behålla en bred ansats och försökte ta upp frågan om sexuella övergrepp, men alla andra såg beslutet som riktat mot gangsterrapparna.

Alfons Karabuda från organisationen Skap var den som kunde se något positivt i att stänga ute den som begått en kriminell handling från att få priser, inte minst för brottsoffrens skull. Han föreslog dock att man skulle gå lite lugnare fram och låta beslutet ta längre tid.

Övriga såg mest Musikförläggarnas beslut som den vita majoritetens blindhet för rasismen i samhället, eller till och med som en omedveten rasism. Det gjorde inte minst Ceylan Holago, medgrundare till produktions- och konsultföretaget CMDS som erbjuder råd och strategier för integration och implementering av interkulturella och urbana perspektiv:

Vi lever i ett rasistiskt samhälle i dag. Det finns så mycket strukturell rasism i musikbranschen, sa hon.

Hon sa också att:

Det räcker inte med ett samtal i Almedalen. Man måste förstå vilken verklighet många kommer ifrån och varför. Det är ingen jävel som väljer att bli kriminell om man inte vill.

Och därmed var debatten på något sätt död innan den hann börja. På scenen i Almedalen stod de som var för ett personligt ansvar och de som lade ansvaret på samhället, och de talade inte samma språk.

Teknikerna fick arbeta innanför skalskyddet som hindrar obehöriga att komma in i Radiohuset. De fick också passerkort och kunde röra sig fritt i stora delar av Sveriges Radio, och hade tillgång till SR:s lokala nätverk.

DN säger att en av ryska teknikerna tidigare arbetade på den statligt kontrollerade tv-kanalen RT, en del av Kremls psykologiska krigföring. På ett fotografi i ryska sociala medier sitter han inne i en SR-studio, med en stationär dator påslagen. DN har dock inte funnit några bevis för att mannen agerat otillbörligt.

”Alldeles uppenbart har elementära säkerhetsskyddsrutiner saknats”, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, till DN.

Men det nya systemet gick långsamt och kraschade ofta. SR:s vd Cilla Benkö träffade flera gånger Dalets ledning, och framförde svidande kritik. Efter två och ett halvt år lades projektet ner.

Får man lyssna på vit-maktmusik i sin ungdom – och kanske senare i livet också – om man i dag är civilminister? Ida Karkiainen grubblar säkert på den frågan. Och får man lyssna på gangsterrap?

Frågan om vilken musik som är lämplig att lyssna på är inte ny.

Det kan vara svårt att förstå vad som är en tillåten vålds- eller sexskildring i musik. Vi ska försöka ge dig en kort orientering så att du inte trycker på fel play-knapp på nästa fest.

Har du bråttom kan det räcka med den här lilla manualen:

Musik du får lyssna på

Avgörande faktor här är musikerns hudfärg. Är han svart går det nästan alltid bra. Då gör det inget om artisten uppmanar till våld, mord, kvinnoförnedring och är homofob. Du kan hänvisa till att verkligheten ser ut på det sättet, och att det är den som skildras.

Det finns heller ingen risk att du påverkas av musiken och börjar skjuta vilt omkring dig.

(Undantag från regeln om ”svart” är om det rör sig om en gospelkör, då kan budskapet vara kristet och det gör det hela mera tveksamt. Var försiktig i de fallen.)

Musik du inte bör lyssna på

Avgörande faktor även här är musikerns hudfärg. Är han vit får hans texter inte innehålla kvinnoförnedrande sexskildringar, eller hyllningar till mord och våld.

Lyssnar du på den här sortens musik förvandlas du och kommer att ställa in sommarens verandabygge på sommarstället för att istället börja snickra på en Friggebod-version av ett koncentrationsläger.

(Undantag görs för vita artister som bejakar våld om det är riktat mot allt som har att göra med det egna landets historia, traditioner och sociala samband. Eller mot konkurrerande droglangare. Då kan vita musiker betraktas som svarta).

Lång tradition av censur

Hur man alltså ska förhålla sig till olika sorters musik kan verka vara en svår fråga, men linjen är ganska klar om man ser på den svenska musikcensurens historia.

Ibland ställs aldrig frågan om man får sjunga glatt om att döda, som när följande rader ofta spelades i svensk radio på 1970-talet – och även därefter:

”Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjör'n

Jag ska skära strupen av dig din djävel

Jag ska släppa luften ur dig din fan

Nej Olsson var inte rädd

Honom kunde dom aldrig knäcka”.

Raderna är ur NJA-gruppens/Fria Proteaterns ”Balladen om Olsson”.

Vid den tiden existerade censur på Sveriges Radio, men den här sången passerade. Fram till mitten av 1970-talet fanns i skivarkivet vad som kallades ”dödskallemärkningen”. Skivorna fick en etikett där det förklarades att de bara fick spelas med försiktighet, om ens alls. I praktiken blev det en fråga om censur som kunde drabba sånger som ”Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen”, en rumba som spelades in 1948. Rader som dessa ansågs vara för vågade:

”Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen,

Och över vidderna man tydligt hörde smällen

Där någon sportklädd pinuppa fick på munnen en puss

Och några välinlärda klappar på sin stuss.

För den som lider utan spleen i sexapellen

Är det så hälsosamt och stärkande i fjällen.”

Det står en doft av erotik omkring vår fjällsportssocieté.”

Av samma skäl spelades förstås heller aldrig något av Johnny Bodes verk från exempelvis ”Bordellmammas visor”. Till och med Owe Thörnqvist fick tre låtar censurerade. Och Cornelis Vreeswijk.

Censurens syfte var uppfostrande. Inget sex. Inget som kunde påminna om reklam. (Paul Simons låt ”Kodachrome” fick inte spelas eftersom det var ett varumärke). Inga moderniseringar; alltså ingen klassisk musik i jazz- eller popversion. Strängt som i en frikyrka på 1800-talet.

Men på 1970-talet när censuren officiellt upphörde, fanns den ändå i praktiken kvar. Liksom det uppfostrande syftet. Nu gällde det inte att undvika att människor blev upphetsade när de lyssnade på ”Skivor till kaffet” eller ”Svensktoppen”.

Nu gällde det snarare att hetsa upp dem, att få dem att vända sig mot auktoriteter, traditioner och normer. Mot samhället.

Därför kunde en sång om lusten av skära halsen av en ingenjör vara tillåten.

Musik som besjunger våld och kvinnoförakt är acceptabel om den framförs av personer eller grupper som vänder sig mot det bestående.

Det är inte acceptabelt om de som gör det har ett nationalististiskt perspektiv eller betraktas som högerextrema.

Problemet är alltså inte att man sjunger om hur rätt det kan vara att döda, problemet är vem man vill döda.

Samma undantag i den outtalade censuren görs när det gäller kvinnosyn.

Eddie Meduzas ”Fruntimmer ska man ha och knulla med” är omöjlig att tänka sig i P3 då den innehåller rader som:

”Fruntimmer de är madrasser med hål i, madrasser med hål i, madrasser med hål i”

Däremot rullar kvinnoförnedrande låtar av svenska rappare ständigt  i P3, och den i sammanhanget tämligen stillsamme Gee Dixons ”Jack” och ”Mina hoes” är väl när det gäller ordval och inställning ungefär som en del av Eddie Meduzas låtar.

Men Dixon är uppväxt i Flemingsberg och Eddie Meduza i mörkaste Småland, sådant spelar roll.

Inte ens Meduzas oskyldiga ”Epatraktor” kunde spelas i P3 utan protester.

Ska man försöka hitta en linje i den dolda musikcensuren i radion måste man gå tillbaka till 1999. Då presenterar Brottsförebyggande rådet sin rapport ”Vit maktmusik”. Där förklaras det att:

”Skriften kan med behållning läsas av alla som arbetar inom rättsväsendet eller inom andra verksamheter som försöker motverka rasism och brott med rasistiska inslag. Den bör också intressera politiker och samhällsdebattörer samt företrädare för musikindustrin.”

Här står vi inför en direkt uppmaning till andra statliga myndigheter samt till personer med makt inom kultur och politik att studera vit maktmusik för att kunna bekämpa den.

Med tanke på att vit maktmusik inte förekommer i statsradion och heller inte är socialt accepterat i stora grupper fyllde rapporten uppenbarligen sitt syfte. Målgrupperna läste och agerade.

Regeringen följde snabbt upp med sin rapport ”Rasistiskt och främlingsfientligt våld”. Där ges följande beskrivning av vit maktmusiken och dess roll:

”Vit maktmusiken är en av nycklarna till den rasideologiska undergroundkulturen.”

I båda rapporterna kopplar man ihop vit maktmusik med Förintelsen och nazism. Slutsatserna i båda fallen är entydig. Den som lyssnar på musiken riskerar att bli aktiv nazist. Musik skapar kultur som påverkar och formar.

Som det uttrycks i regeringsrapporten:

”Musiken, konserterna och musiktidningarna är på många sätt den moderna rasideologiska rörelsen. Dessa aktiviteter ger aktivisterna möjligheter att nå utanför sina normala rekryteringsbaser.”

Men 22 år senare, ställs en interpellation i riksdagen. Den som framför den vill att Brå ges i uppdrag att:

”…kartlägga och analysera gangsterrappen och dess påverkan på bland annat rekryteringen av unga till kriminalitet”.

Önskemålet framförs efter det att gangsterrap i årtionden fått växa fram och ta en allt större del av utrymmet i P3.

Svar på interpellationen har ännu inte inkommit.

Men Anna-Karin Larsson, musikchef på Sveriges Radio, förklarade i samband med interpellationen att: 

”Det är inte politiker som ska bestämma vad som sänds i radio, det ska våra utgivare göra”.

Kulturminister Amanda Lind (MP) säger att musiken som spelas i public service är sådant som politiker inte ska lägga sig i.

Då är ju frågan varför den musik som spelas exakt följer den gällande politiska hållningen.

Musik med nationalistisk inriktning anses ha en närmast magisk kraft, det spelar ingen roll hur den presenteras.

När Liza Marklund 2015 spelade en låt av Ultima Thule 2015 i ”Sommar i P1” blev det lyssnarstorm. Hur kunde public service-radio spela nationalistisk och rasistisk musik? Det hjälpte föga att Marklund noga hade bäddat in spelningen med ett budskap om att Sverige borde öppna gränserna och att alla var välkomna, eller som hon uttryckte det:

”Jag tycker till exempel rent principiellt att alla borde få bo var de vill. Ta bort gränserna. Om Sverige vore lika tättbefolkat som Sydkorea så skulle det bo 180 miljoner människor här. Och det går ju bra för Sydkorea, så varför inte”

Men det räckte inte. Viss musik anses farlig oavsett sammanhang. Annan musik anses ofarlig oavsett sammanhang.

Så ta det säkra före det osäkra och följ vår inledande lilla manual.