Topplatserna på veckans lista går till två personer som hanterar sina kriser genom att i ena fallet kasta godhetsmasken och visa sitt rätta, gnidiga jag – och i det andra fallet kasta kläderna och visa sitt antagligen ätstörda jag.

1:a Johan Ehrenberg

Johan Ehrenberg har byggt upp ett litet imperium i sin ETC-koncern. Flaggskeppet är förstås tidningen Dagens ETC, vars existens inte så mycket är ett resultat av prenumeranter erövrade genom bra journalistik – utan utgivningen är mer garanterad genom ledningens fingerfärdiga förmåga att fixa bidrag, i första hand genom det statliga presstödet.

Det kan verka lite märkligt att Johan Ehrenberg, som kallar sig socialist, och vill se ett annat samhälle, förlitar sig på att staten i det nuvarande samhället ska bekosta hans projekt, men på det viset har det varit i årtionden. Skattebetalarna får oavsett vad de tycker om ETC bidra till ETC:s verksamhet – år ut och år in.

Från 2018 till 2022 hade ETC:s olika tidningsprojekt fått mer än 100 miljoner i presstöd – en bidragsform som baseras på antalet prenumeranter för en tidning. En del av dessa fanns i ETC:s fall ibland inte på riktigt, utan utgjordes av prenumerationer som LO bidrog med. Spökprenumeranter liksom, men viktiga om man vill kvittera ut statens miljoner och hålla sin tidning levande.

Utan presstödet sjunker ETC:s flaggskepp, så varje extra miljon är välkommen, och nu har ETC fått 3,6 miljoner. Men har de verkligen rätt till de pengarna? Och varifrån kommer miljonerna?

Göteborgs-Posten har i dagarna avslöjat den obehagliga historien om hur barn förlorar det hus de trodde de skulle få ärva.

När Lis Gartvall avlider 1999 visade det sig att hennes testamente stadgade att maken Bo Gartvall skulle få bo kvar i huset där de sammanlevt. Efter Bos död skulle huset tillfalla Lis två barn, och Bo hade också två barn.

Bo lever i huset tills han avlider förra året. Då träffas Lis två barn och Bos två barn för att vänskapligt diskutera olika arvsfrågor. Men då visar det sig att det hus barnen förväntat sig att få ärva ägs att stödföreningen ETC som i sin tur kontrollerar tidningen Dagens ETC.

Hur har det gått till?

Och vem har rätt till vad?

Juridiskt ser det ut på detta vis.

Lis och Bo hade inte något äktenskapsförord. Lis ägodelar blir då giftorättsgods. Det ger Bo rätt till halva huset och Lis barn får ärva andra halvan – men Lis testamente innebär att Bo får bo kvar i huset till sin död – i orubbat bo som det kallas.

Lis barn kunde framfört krav på sin laglott vid Lis död och då fått en fjärdedel av huset, och totalt hälften vid Bos död. Den andra hälften skulle gått till Bos barn.

Inget av barnen tänkte på att skriva in ett överlåtelseförbud när Bo fick bo kvar, de var mer angelägna om att Bo skulle känna sig trygg, och få möjligheten att bearbeta sorgen över Lis i lugn och ro. Eftersom Lis testamente stadgade att huset skulle tillfalla barnen efter Bos död trodde de att allt var säkert.

Bo hade vid Lis död ingen laglig rätt till all Lis egendom. Hade barnen i första hand tänkt på sig själva kunde de effektivt blockerat alla Bos möjligheter att skänka bort Lis egendom och därmed barnens arv.

Men barnen handlade som Johan Ehrenberg brukar predika att vi ska göra – de litade på människors godhet, och gjorde själva gott – något som uppenbarligen inte är så bra när man har med Johan att göra.

ETC bytte mycket snabbt lås på hus och garage efter Bos död vilket gjorde att barnen inte längre kunde få tillträde till huset.

På Göteborgs-Postens frågor hävdar Johan att allt gått rätt till:

Det är ingen konstighet att man skänker hus till oss. Det är inte så att det händer varje dag, men det händer då och då. Oftast är det folk som vill stödja klimatarbetet eller något sånt.

Ställd inför uppgifterna om att Bo de sista åren – enligt medicinska journalanteckningar – uppvisade tecken på förvirring svarar Johan att:

När det gäller det där måste man gå på det juridiska. Jag är inte läkare. Säger de att man kan sköta sig själv och sköta sin ekonomi så utgår jag från att det är det som gäller.

Vilka ”de” som Johan syftar på är oklart. Är det de andra i ETC:s ledning? De skulle nog bedöma vem som helst som varande vid sina sinnens fulla bruk om de skänkte ett hus värt miljoner till ETC, även om den personen skulle vara starkt medicinerad, försedd med tvångströja och fick elchocker medan han eller hon skrev på överlåtelsedokumenten. Kan ju vara så att de på ETC är vana vid just den sortens givare.

De 3,6 miljoner som försäljningen av huset inbringade ETC är säkert välkomna. Det är inte bara tidningen som ska hållas under armarna; Johan har startat mängder av företag i koncernen – ETC säljer el och mobilabonnemang men framförallt är det projekt med koppling till klimatfrågor man satsar på, man bygger hus och solcellsparker. Man uppmanar oss att satsa pengar i de projekten med orden:

”Spara i något meningsfullt

Visst kan du spara utan att ge pengar till den som inte vill dig väl. ETC har tagit fram en lösning för dig som vill spara och samtidigt göra världen lite renare.”

Att köpa sig ett hus, bygga ett hem, och testamentera det till sina barn är ett bra sätt att ”spara utan att ge pengar till den som inte vill dig väl”.

Men det är inget säkert sätt om sådana som Johan stryker runt arvegodset.

2:a Linda Skugge

Den som följer Linda Skugge på Instagram har väl med tiden kommit att förundras över hennes tilltagande fixering vid den egna kroppen. Bilderna blir mer och mer avklädda, och ofta skryter hon ohämmat i bildtexterna om hur muskulös och vältränad hon är – och så intar hon en pose på gymmet eller lägger ut ett videoklipp. Själv tycker jag att hennes kroppsform mer tyder på anorexi än på målmedveten träning

Hennes självskryt har de senaste månaderna mest gett intryck av maniska besvärjelser som ska få henne – och oss – att tro att hon är snygg och sexig.

Men vad vet väl jag, det finns många märkliga sexuella subkulturer – och det verkar finnas personer som blir upphetsade av avklädda bilder på 50-åriga ätstörda kvinnor – för i veckan debuterade Linda på OnlyFans. Av bilderna att döma satsar hon också på dem som gillar handklovar, koppel, sexslaveri och undergivenhet i olika former.

Jag gissar att Ulf Lundell snabbt betalade för att få tillgång till Lindas OnlyFans-konto. Han har ju avskytt Linda i årtionden efter hennes sågningar av honom, och vill nog gärna se Linda bunden och förnedrad i olika stadier av nakenhet.

Lindas egen förklaring till hennes exhibitionism är att hon vill visa att även kvinnor som har någon månad kvar tills de fyller 50 år kan ägna sig åt sex och ha vältränade kroppar. Mig veterligen är det väl mycket få som någonsin betvivlat det, så det som slår igenom här är nog Lindas egen ålderspanik – samt kanske hennes problem att försörja sig. Att visa upp sig på OnlyFans kan dra in en del pengar, och Linda har enligt hennes egna berättelser behov av det. För precis som en del vill betala för att se Linda avklädd, är hon själv beredd att betala för att få sex; som den gången hon tvingades swisha en femhundring till en av sina mycket, mycket yngre sexpartners för att han skulle ha råd att ta en taxi för att snabbt kunna komma och bestiga henne. Nu kanske Linda kan få affärerna att gå åtminstone plus minus noll på det här området.

3:a Stefan Löfven

Stefan Löfven hamnar på listan för att han blivit mordhotad av IS. I ett uttalande uppmanar terroristerna alla Europas muslimer, speciellt alla dem som bor i Sverige, att angripa islams fiender och ”skära av ondskans huvud”. Stefan Löfven pekas ut som speciellt ondskefull och kallas ”en liten slav av korset”, som förklarat krig mot islam och uppmuntrat koranbränningar.

Det märkliga är att Löfven beskrivs som Sveriges nuvarande statsminister i uttalandet. Förklaringarna till det kan vara två. IS ledning kanske är helt isolerade från världen, de sitter under en dadelpalm i en uttorkad oas i öknen och har bara tillgång till tre år gamla tidningar.

Verkar mindre troligt.

Alltså får vi anta att de vet något som vi inte vet – och i det här fallet skulle det innebära att de har information om att det egentligen är Stefan som fortfarande styr Sverige. I sig inte omöjligt – eller har ni märkt någon skillnad mellan det Sverige som styrdes av Stefan och det som styrdes av Magda, och nu av Ulf?

Så det är inte omöjligt att Stefan drar i tåtarna från en frivilligt vald mer undanskymd position.

4:a Jan Emanuel

Jan Emanuel tar sig upp på listan den här veckan – inte av egen kraft utan på grund av den gäst som i veckan hängde på Jan Emanuels 23 meter långa lyxyacht. Gästen var den pokerspelande och pistolviftande miljardären Dan Bilzerian, som har några tiotal miljoner följare på Instagram, Morgonposten har tidigare skildrat honom. Bilzerian var i Stockholm för att lansera ett företag.

Jan Emanuels förklaring i Expressen till att han bjöd Dan på en tur var befriande enkel:

Jag har ju googlat Dan förstås, eller Danne. Och han är alltid omgiven med en väldig massa lättklädda tjejer, och jag blir mest bara lite nyfiken. Varför då?

5:a Greta Thunberg

Greta Thunberg tog studenten i fredags – och meddelade då att hon skolstrejkade för sista gången. Medierna fylldes av potentater som förklarade hur mycket de fem åren av skolstrejker som Greta inledde har betytt för klimat och miljö i världen.

Vilket väl är underligt eftersom Greta själv med tiden alltmer kommit att jämra sig över hur lite politiker, företagare och makthavare egentligen bryr sig om klimatet – tar man henne på orden har ju skolstrejkerna inte fungerat.

Men visst har skolstrejkerna betytt mycket för Greta själv. De har tryggat hennes försörjning för resten av livet – hon kommer att kunna resa runt i världen några år till och framträda på konferenser som den arga lilla klimatpysslingen, och sedan kan hon övergå till att sitta i styrelsen för olika bolag som vill grönmåla sig, och allt hon kommer att behöva göra är att infinna sig på styrelsemötena och se arg ut. Lätta pengar! Vem har sagt att det inte kan löna sig att skolka.

Den 22 juni 2021 utestängdes den kinesiska telekomjätten Huawei från den svenska utbyggnaden av 5G-nätet. Kanske kan det bättre uttryckas som att de slängdes ut. Förvaltningsrätten i Stockholm är nämligen hård i sin dom. Rättens ordförande Ulrika Melin förklarar:

"Sveriges säkerhet är ett tungt vägande skäl och förvaltningsrätten har beaktat att det endast är Säkerhets­polisen och Försvarsmakten som tillsammans har en helhetsbild när det gäller säker­hetsläget och hotbilden mot Sverige."

Men samtidigt som myndigheterna oroas av – och slår till mot – växande kinesiskt inflytande när det gäller telekommunikationer fortsätter Kinas position i svensk energiproduktion att växa. Och den kommer att växa ännu mer. 

Det kinesiska energibolaget CGN är huvudägare i stora vindparker som etablerats i Piteå, Bollnäs, Ockelbo, Sundsvall, Ljusdal, Gällivare. Där har de investerat närmare 20 miljarder kronor och produktionen utgör nästan en tiondel av den el som årligen kommer från vindkraft.

I Ockelbo finns en av landets största vindkraftsparker. Den utvecklades och byggdes av OX2 som projekterar och säljer vindkraftsparker.

Nu vill OX2 bygga 44 vindkraftverk som är 290 meter höga fem mil därifrån i Gävle. 

– Vi ser ett stort framtida behov av el i området och Gävle är en attraktiv kommun att etablera sig i för många elintensiva företag, säger projektledaren Matilda Sahl.

Vad säger de politiker som styr Gävle kommun? Vi ringde upp det socialdemokratiska kommunalrådet Jörgen Edsvik.

OX2 vill ju uppföra 44 stora vindkraftverk i Gävle. De har tidigare byggt vindkraftsparker som de sedan säljer till kinesiska bolag. Ser ni det som ett problem?

Nej, utifrån det kommunala ansvaret ser vi enbart på frågor som markanvändning och miljöskäl. Det skulle bli knepigt om vi börja granska ägarbilden i privata företag och ha synpunkter på den.

Men kinesiska företag är ju kända för att vara styrda av staten, och används för att uppnå politiska mål. Det spelar ingen roll i bedömningen?

Den kommunala vetorätten finns i två fall och den gäller vindkraft och uranbrytning. Den rätten regleras i miljölagstiftningen.

Här tvekar Jörgen Edsvik lite och säger sedan:

Fast det är väl klart att det skulle kännas bra om det var statliga Vattenfall som var ägare.

Så du skulle föredra Vattenfall framför ett kinesiskt bolag?

Nej, nej, det har jag inte sagt. 

Han tvekar igen. Säger sedan – med vad jag tycker är ett besviket tonfall:

De har aldrig varit i kontakt med oss i de här frågorna.

Kommunpolitikerna i Gävle är vana vid strider om vindkraft. Nyligen stoppades två långt gångna vindkraftsprojekt efter en överklagan som byggde på att politiker som röstat ja till vindkraft i Gävle skulle varit jäviga.

Den S-MP-L-C-allians som styr Gävle är i stort behov av el. Grön el. I kommunen har Microsoft etablerat tre stora serverhallar. De har rätt att bygga totalt 25 serverhallar i kommunen.

En serverhall drar lika mycket el under ett år som tre mellanstora svenska städer.

Ingen vet om Microsoft har för avsikt att bygga 25 serverhallar. Men ansökningar om tre till ligger redan inne, berättar Jörgen Edsvik. Microsoft vill dessutom att den el de energislukande serverhallarna använder gör att verksamheten blir klimatneutral. Därför ska den komma från vatten och vind.

Snart kommer det alltså i Gävle att finnas ett område som slukar lika mycket el som 18 svenska mellanstora städer. En mellanstor svensk stads elförbrukning blir plötsligt densamma som hos 19 mellanstora städer. Och elen ska vara grön. Den kommer att förbrukas av ett amerikanskt företag och ett inte orimligt antagande är att den till stor del kommer att levereras av ett kinesiskt företag.

En kommunalpolitiker i Sverige i dag har att förhålla sig till två saker; ordna nya arbetstillfällen till kommunen och se till att kommunen gör sitt i den stora påbjudna omställningen till ett fossilfritt Sverige.

Ett kommunalråd som Jörgen Edsvik kan ha dolda förhoppningar om att den svenska staten ska ta hand om detta, men den svenska staten verkar ha överlåtit hela processen åt USA och Kina. USA:s internetjättar bjuds in för att bygga energislukande serverhaller, och när det gäller faran för kinesiskt inflytande över svensk elproduktion svarade Miljöpartiets dåvarande finansmarknadsminister Per Bolund i november 2020:

Genom att bygga ut det förnybara blir vi mindre beroende av utlandet.

Per Bolund och Miljöpartiet har också länge varit pådrivande för att avskaffa det kommunala vetot när det gäller etablering av vindkraft. De tar därmed ingen hänsyn till vad som sker i världen.

2015 beslutar de kinesiska ledarna att landet år 2025 ska vara en högteknologisk supermakt. Ett av områdena som pekas ut är grön energi. 

2015 förklarar Stefan Löfven att:

För att Sverige ska nå målet om 100 procent förnybar elproduktion år 2040 är vindkraftsutbyggnaden en central del.

En supermakt satsar på vindkraft, en liten nation satsar på vindkraft.

Resultatet ser vi nu på den svenska landsbygden och i mellanstora svenska städer.

Att den kinesiska regeringen inte tvekar att använda sig av ekonomiska påtryckningsmedel mot länder vars politik de är missnöjda med har både Norge och Sverige fått uppleva.

När H&M våren 2021 uttryckte oro över att den bomull man köpte från den kinesiska regionen Xinjiang framställts genom tvångsarbete svarade Kina med en uppmaning till köpbojkott. Uppmaningen kommer från det kommunistiska ungdomsförbundet. Under tre månader minskade H&M:s försäljning i Kina med 650 miljoner kronor.

2010 tilldelas den kinesiska regimkritikern Liu Xiaobo fredspriset av den norska Nobelpriskommittén. Kina svarar med en bojkott av norsk lax. Tidigare hade Norge 94 procent av marknaden för importerad lax i Kina. 2015 var marknadsandelen nere i tre procent.

Den största kinesiska aktören i Sverige när det gäller vindkraft är CNG. I USA är företaget svartlistat efter att ha stulit amerikansk kärnteknik för militära syften. 

I Sverige betraktas CNG:s tillväxt som ofarlig och en garant för att vi ska bli ”oberoende”.

SVT:s USA-korrespondent, hedersdoktor och prisbelönad författare, i förra avsnittet beskrev vi inledningen på Carina Bergfeldts framgångsrika karriär. Den verkar inte på något sätt avstannat, trots att hon till och med kritiserats av kollegor i public service.

Varför får hon göra som hon vill och skriva sina egna regler. Vad gör att hon har en skyddad position?

I september 2021 blev Bergfeldt mycket känslomässigt engagerad i händelseutvecklingen i Afghanistan. Efter amerikanernas abrupta avslut på sin militära närvaro tog talibanerna tillbaka kontrollen över landet. Läget i landet blev oroligt och flera reformer för kvinnor och flickor rullades effektivt tillbaka.

Hon startade då en insamling till Svenska Afghanistankommittén. ”Fuck it, jag gör det”, skrev hon på Instagram efter att ha konstaterat att man egentligen inte får ”tycka någonting om någonting” som SVT-anställd. Hon fick sedan ett mejl från SVT:s etikavdelning som sa sig se mellan fingrarna med fallet. Divisionschefen på SVT Anne Lagercrantz menar att Bergfeldt inte brutit mot några interna regler, men får avstå från att granska just Svenska Afghanistankommittén. Bergfeldt har själv ångrat frasen ”fuck it”, som hon menade inte gällde SVT:s regler. 

Hon fick vid tillfället kritik från Lina Makboul på SVT:s Uppdrag granskning. ”Jag blev väldigt förvånad över hennes initiativ. Internt får vi hela tiden höra att vi ska förhålla oss opartiska. När jag läste inlägget så fick jag känslan av att hon har koll på SVT:s riktlinjer men skiter i dem ändå”, sa hon i en intervju i DN. Bergfeldt blev efter detta förbjuden av sin arbetsgivare att rapportera om SAK och får inte åka på reportageresor till Afghanistan.

I en intervju i radioprogrammet Medierna efter skandalen jämför hon sig själv med Demi Moores karaktär Hester i filmen Passionens pris (The Scarlet Letter). Hester får efter anklagelser om otrohet bära ett rött A på kläderna som straff, A står för adulterer (vänsterprasslare). Filmen fick när den kom mycket dålig kritik och fick priset för sämsta uppföljare/nyversion av Gyllene hallonet, en prisutdelning som till skillnad från Oscarsgalan bara uppmärksammar det sämsta under filmåret. Precis som den mediokra tv-serien The Handmaid’s Tale har feministiska teman bitit sig kvar i populärkulturen och inom feministiska kretsar. 

I Söndagsintervjun med Martin Wicklin pressas hon om hur hon ser på reglerna för public service. Hon vill hela tiden återkomma till att hon startade insamlingen för flickornas skull, vilket är en god gärning. Hennes goda gärning. Att vara en god feminist är nämligen mycket viktigt för Carina Bergfeldt, så viktigt att ännu en manlig släkting måste skolas in i ideologin.

Den traditionelle amerikanen Jeffrey och den svenska feministen Carina

Bergfeldt upptäcker genom ett DNA-test att hon har en halvbror i USA: Jeffrey Nielsen. I tv-serien Det här är ditt land introduceras han för Sverige och sin svenska släkt. 

En viktig del av Bergfeldts liv är feminismen och i avsnitt två av serien fokuseras det på Jeffs familj. Han är yrkesmilitär och har en traditionell syn på familjebildning. Han arbetar och frun Paulina tar huvudansvaret för deras son Merlin. Detta efter noggrant överläggande inom familjen, där hans karriär betyder mer för honom än hans frus gör för henne. 

Detta faller inte i god jord hos Bergfeldt. Det kommer att bli problem om paret ska bosätta sig i Sverige, där det krävs att båda föräldrarna arbetar heltid. Men hon ser också problem med Paulinas val att bara vara hemma med sitt barn och sköta hemmet. Har hon ingen egen drivkraft att åstadkomma något i sitt liv? 

För att Merlin inte ska växa upp och bli en stöddig tölp måste han indoktrineras med feminism från tidig ålder. Bergfeldt tar därför med Jeffrey och sonen till den könsneutrala förskolan Egalia. Jeffreys första reaktion på förslaget att gå dit är ”You’re all weird as fuck”, syftande på svenskar. Jeffreys kritik mot Egalia är att det blir en bubbla av likatänkande, och att den ligger i centrala Stockholm och inte ute på ”bondvischan” där det skulle behövas fler oliktänkande.  

Nästa steg i processen är att Jeffrey får följa med på en radikalfeministisk föreläsning på Södermalm. Det första han får lära sig är att feminism utgår från att kvinnor är människor. Trots att han själv kallar sig feminist och är för jämlikhet är han ganska kritisk till föreläsningen. Men han får ett fint diplom och har fått upp ögonen för så kallat obetalt hushållsarbete. Han påstår också till Bergfeldts förfäran att USA och Sverige är ganska lika när det gäller hushållsarbete, men att amerikanska familjer där båda föräldrarna arbetar delar mer lika. Han säger också att hans feminism låter kvinnor och familjer välja hur de ska leva sina liv. 

Bergfeldt börjar obstinat argumentera för att ”i Sverige ger vi kvinnor en valmöjlighet”, men precis som i sin USA-bevakning förstår hon inte att grunden för svensk välfärd är lagar, regleringar och tvång – inte valfrihet. Jeffrey har en mer realistisk syn på systemen i båda länderna och vägrar gå med på att Sverige är bättre. Han påpekar nämligen korrekt att kvinnor här måste arbeta och att det inte är något enkelt val att bara strunta i det. 

Urspårningen och kritik mot Kristian Luuk

I den senaste säsongen av På spåret, SVT:s hyllade frågeprogram, ställde Bergfeldt upp i par med journalistkollegan Marcus Oscarsson från TV4. Oscarsson har gjort sig ett namn som politisk kommentator med diagram och andra pedagogiska verktyg, både på tv och i sociala medier. Han är statsvetare med USA som specialområde.

Förväntningarna på paret var höga, med sina respektive bakgrunder i utrikespolitik. I första avsnittet ställdes man mot musikern Jason Diakité och kocken Marcus Samuelsson. Team Bergfeldt-Oscarsson förlorade matchen stort med 18 poäng mot 35. Även match två förlorade de, men med något jämnare siffror: 26 mot 28.

Vissa av parets problem med svaren fick uppmärksamhet. Till exempel visste de inte om Titanic utgick från en hamn i USA eller Europa. Jan-Olov Andersson i Aftonbladet anser att de har en ”förbluffande brist på allmänbildning i vissa ämnen”. SVT:s förre politiske reporter K-G Bergström totalsågar paret på Twitter: ”Pinsamt dålig allmänbildning av Carina Bergfeldt och Marcus Oscarsson i På Spåret. Utklassades av Marcus Samuelsson och Jason Diakité.”

Det mest anmärkningsvärda var under den andra matchen när paret missade ta poäng på tvåpoängsnivån, den lägsta och enklaste. I stället för att svara Capri, en ö utanför Neapel, svarade paret Palermo, huvudstaden på Sicilien. Det är extremt ovanligt att misslyckas ta poäng på tvåpoängsnivån i tävlingen, där ledtrådarna är övertydliga.

Bergfeldt har själv inte sagt så mycket om debaclet i På spåret. Om den första förlusten sa hon: ”Ja, vi fick ju storstryk. Men vi hade himla, himla roligt där inne i buren, Marcus Oscarsson och jag. Hoppas att ni hade det som tittade också, och dundergrattis till Jason och Marcus!”

Kanske tog parets urspårade deltagande i programmet hårdare på Bergfeldt än hon velat ge sken av. I ett Instagraminlägg i januari delar hon en panegyrisk ledarkrönika av Jenny Wennberg i socialdemokratiska Arbetarbladet. Hon säger sig ha blivit negativt omskriven av främst män de senaste två månaderna och vill därför uppmärksamma krönikan, där hon kallas för ett geni. I krönikan reduceras På spårets programledare Kristian Luuk till en ”kul kille”.

Wennberg menar att tittarsiffrorna för Bergfeldts talkshow, som ersatte Skavlan under 2021, ökat på grund av en tillströmning av kvinnliga tittare. Skavlan är en så kallad ”kul kille” som Wennberg ogillar starkt och som fått sin position tack vare mäns styrning av medielandskapet. Två gånger i texten får Kristian Luuk en känga. Första gången är genom ett medhåll till Expressens Gunilla Brodrej, som tycker att ”vi behöver verkligen inte ännu ett program med Kristian Luuk”. Andra gången är när Luuk beskrivs som en ”kul kille” som kvinnliga tittare tvingats stå ut med att titta på. Bergfeldt beskrivs som ett av oändligt många kvinnliga genier i media som tvingats stå tillbaka.

Bergfeldts bild av sig själv i offentligheten tycks bygga på en grund av feminism: hon blir förtryckt för att hon är kvinna och kritik mot henne är en form av obegripligt hat från män. 

Älskar vänstermänniskor

I januari 2018 gillade Bergfeldt ett inlägg på Twitter som handlade om att Ali Esbati valts in i Vänsterpartiets partistyrelse. Detta förklarades av SVT:s dåvarande programchef Charlotte Friborg av att Bergfeldt intervjuat Esbati om händelserna på Utøya. De hade alltså en professionell relation och man skulle därför inte tolka gillandet som ett gillande av Vänsterpartiet. Hon slapp reprimand för detta, men det har gång på gång visat sig att hon okritiskt rört sig i andra miljöer med politiker från det vänsterliberala blocket.

Bergfeldt har en tendens att röra sig i kretsar där vänsterliberala feministiska profiler intar centralpunkt. I ett Instagraminlägg visar hon bilder från en fest där förutom SVT-kollegan Lisbeth Åkerman även den extremt skandalomsusade socialdemokraten Mona Sahlin och plagiatdrottningen Alexandra Pascalidou närvarade. Hon slår bort kritiska frågor från Mediernas Johan Cedersjö och säger att man måste få vistas med andra människor och inte isolera sig. Att småprata med folk gör inte att hon inte kan göra sitt jobb på ett riktigt sätt.

Med på festen var även Centerpartiets ordförande Annie Lööf. Det är intressant, eftersom Bergfeldt tidigare gjort en intervju med den skandalomsusade förre C-toppen Fredrick Federley. 

Eftersom talkshowen Skavlan tog ett uppehåll 2021 fick Bergfeldt möjligheten att ta hans plats i tablån med Carina Bergfeldt. Flera av intervjuerna blev omdiskuterade, särskilt den med Federley. Denne blev tvungen att avsluta sin karriär efter att det uppdagats att hans pojkvän var dömd för grova sexualbrott mot barn.

SVT har tagit bort säsong ett av Bergfeldts talkshow, men vissa avsnitt blev mycket omskrivna där och då. Intervjun med Federley fick stor uppmärksamhet tack vare journalisten Hanna Hellquist som tillsammans med Kalle Moraeus också var gäster. 

Federley fick till en början ganska okritiska frågor, men Hellquist bröt in och sa: ”Men, förlåt. Det har väl inte så mycket att göra med att du är politiker. Frågan är väl varför ligger man med någon som har legat med barn?” Berömmet strömmade in efter avsnittet och Hellquists fråga som var rakt på sak ställdes i kontrast till Bergfeldts ganska harmlösa diton.

Ett annat uppmärksammat avsnitt var det med Stefan Löfven och hans fru Ulla. Löfven var vid det tillfället fortfarande statsminister och en av de minst uppskattade sådana i modern tid. Avsnittet fick kritik av Johan Westerholm på Ledarsidorna.se för att det framstod som att Ulla Löfven lever ett tillbakadraget liv och att maken Stefan är den offentliga personen. Men Ulla Löfven har varit verksam och drivande i Svenska kyrkans utveckling under ett decennium. Hon har arbetat på Socialdemokraternas kansli och varit förtroendevald i stiftsfullmäktige och kyrkomötet. I programmet nämner Ulla att hon till sin förvåning blivit igenkänd i en matbutik, för att få tittarna att tro att hon minsann inte är någon kändis.

En annan kontroversiell socialdemokrat som medverkat i talkshowen är Anna Ardin. Ardin släppte i fjol en bok om sin historia med Julian Assange, som hon menar våldtagit henne. För intervjun får hon kritik av Anders Romelsjö som driver bloggen Global Politics: ”Vi har inte hört Julian Assanges version. Carina Bergfeldt nämner inte ens detta, och inte heller att åklagare efter förundersökningar lagt ned målet tre gånger, ej heller kriminalreportern Dick Sundevalls kända kritik.”

Det finns ett mönster i Bergfeldts journalistik: hon är väldigt dålig på att rikta relevant kritik mot personer inom den vänsterliberala sfären. Frågan är om hon själv ens förstått kärnan i kritiken mot hennes journalistik.