En av bröderna har arbetat både på Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) och på Säkerhetspolisen. Enligt uppgifter till media ska mannen ha arbetat på Kontoret för särskild inhämtning (KSI) på Must, något som beskrivs som ”Hemligheternas kammare”. Där arbetar underrättelseagenter som samlar in uppgifter för Sveriges eget utlandsspionage. Uppgifter från KSI ska helt enkelt inte hamna i fel händer.

”Om han haft inblick i svenskt kontraspionage, och även i svensk underrättelsetjänst, så kan han rimligtvis också ha haft tillgång till andra länders information som delats med Sverige”, sade Thom Thavenius, som tidigare arbetat på både Säkerhetspolisen och Must, till Svenska Yle då rättegången inleddes i november.

Xu var en av elva kinesiska medborgare som ställdes inför rätta i Cincinnati 2018, meddelar AFP. ”Xu riktade in sig på amerikanska flygbolag, rekryterade anställda för att resa till Kina och ville ha deras proprietära information, allt på uppdrag av Folkrepubliken Kinas regering”, sade justitiedepartementet i ett uttalande.

”Det här fallet sänder ett tydligt budskap: vi kommer att hålla alla som försöker stjäla amerikanska affärshemligheter ansvariga”, sa Ohios federala åklagare, som dömde Xu till fängelse i 20 år.

Kinas utrikesdepartement kallade tidigare i dag anklagelserna mot Xu för ”rent påhitt”, sa departements talesperson Mao Ning vid en presskonferens. ”Vi ber USA hantera ärendet rättvist, i enlighet med lagen, samt att skydda kinesiska medborgares legitima rättigheter och intressen.”

Bröderna Peyman och Payam Kia står åtalade för grovt spioneri. Under tio års tid har de sålt hemligheter till GRU, den ryska militära underrättelsetjänsten. Men trots att Säpo känt till Peymans verksamhet sedan minst fyra år tilläts han stiga i graderna på Livsmedelsverket. Med generaldirektören Annica Sohlströms medgivande. Hon hade nämligen order från Säpo att låta allting fortgå som vanligt.

42-åriga Peyman Kia och hans 35-åriga bror Payam åtalades i fredags för grovs spioneri. Peyman arbetade på Livsmedelsverket 2015, till han greps hösten 2021. Innan dess arbetade han för Säpo och Must, Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Sohlström fick information av Säpo 2018 om att Peyman var misstänkt spion, skriver Expressen. Han var då på semester i Kanada. Hon hade efter det löpande kontakter med Säpo och lämnade ut uppgifter om Peyman.

Han arbetade under tiden på Livsmedelsverket först som verksamhetscontroller, sedan som säkerhetschef, där det ingick att följa säkerhetsskyddslagen och ansvara för myndigheternas kontakt med Säpo.

Peyman ska ha anskaffat uppgifter och brodern Payam sedan sålt dem till GRU.

Polisen gjorde en hemlig husrannsakan hos Peyman och hade där hittat bland annat Regions Skånes säkerhetsskyddsrutiner och Svenska kraftnäts interna säkerhetsskyddsrutiner. Där väcktes misstankarna mot honom.

Samtidigt fick Livsmedelsverket ett större ansvar för landets totalförsvarsförmåga. Peyman ingick också i myndighetens ledningsgrupp, och var entusiastisk inför att få större ansvar.

Enligt en anställd som uttalar sig anonymt gjorde Peyman en raketkarriär. Trots att han var lat, och oftast inte gjorde någonting. Han ska ha varit bra på att snacka för sig, men kalendern hade många tomma luckor. Sohlberg ger en annan bild, och säger att han var handlingskraftig.

2019 blev Payman chef för generaldirektörens stab, en tjänst skapad av Sohlberg. I tjänsten hade han ansvar för åtta personer.

Flera i personalen är kritiska till detta, då de anställda arbetat i tron om att Peyman var pålitlig. En vanlig kollega. Men enligt Sohlberg var hon tvungen att tillsätta honom, då han var den mest meriterade. Dessutom fick han inte tillgång till uppgifter han inte redan hade tillgång till.

Hon förstår att anställda känner obehag, men att hon inte kände att hon hade något val i den situationen. Eftersom staben växte behövdes det en chef, menar hon.

Sohlberg var också förvissad om att brotten Peyman misstänktes för inte begåtts mot Livsmedelsverket. Och hon kände sig trygg med att Säpo hade koll på hans förehavanden. Hon blev förhörd av Säpo regelbundet sedan 2018.

Utredningen har varit komplex, säger chefsåklagare per Lindqvist till GP. Brottet är svårutrett och rör mycket allvarlig brottslighet riktad mot Sveriges underrättelse- och säkerhetssystem. Att brottsrubriceringen blir grov är då spioneriet rör förhållanden som är av stor betydelse för Sverige.

Brotten ska ha skett mellan mars 2011 och september 2021. Mycket i utredningen är sekretessbelagd, men grunden är att en mullvad inom Säpo och Försvarsmakten gått främmande makt till hand. Kammaråklagare Mats Ljungqvist vill inte svara på om personer utsatts för livsfara på grunda av uppgifter bröderna lämnat ut till GRU.

Peyman och Payam kom till Sverige från Iran som  barn och blev senare svenska medborgare. Peyman har under sin tid på Must arbetat på Sveriges mest hemliga underrättelseorganisation, Kontoret för särskild inhämtning. Den enheten har särskilda befogenheter för informationsinhämtning som andra underrättelseorgan saknar.

Ljungqvist säger också att bröderna fått betalning för sitt spioneri, kontanta belopp i dollar. Övriga motiv vill han inte gå in på.

Payam ska ha samlat information på sin dator om omfattande penningtransaktioner med kontanter och guld, metoder för att ta emot pengar, flyktväg och back up-plan.

När brodern Peyman greps ska Payam ha brutit sönder en hårddisk som han sedan slängde i en allmän papperskorg. Det har enligt förundersökningen försvårat utredningsprocessen betydligt.

Payam sökte också frenetiskt på saker som ”Försvinna i Sverige”, ”Hålla sig undan lagen”, ”Kan man åtalas innan förhör” och ”Preskriptionstid brott”. Han har också sökt på hur man raderar meddelanden från telefonen, skriver Aftonbladet.

Han har också undersökt om det går att växla pengar utan id-kort i Danmark. Polisen har också hittat e-post till sju hotell i grannlandet och frågat om de kan ta emot ett paket och förvarade tills gästen anländer några dagar senare. Polisen har tillgång till textfiler med anteckningar, en är ”800 000 i månaden gru”. Själv hävdar han att man inte kan läsa anteckningarna bokstavligt, och att utredningen mot honom är ett slöseri med skattepengar.

Vid fällande dom kan straffet bli mellan fyra och 18 års fängelse. Spioneri av normalgraden kan ge högst sex års fängelse.

Kända svenska spioner

Det finns två riktigt stora spionhärvor som nystats upp i Sverige under 1900-talet. Båda dessa är kopplade till Ryssland och föregångaren Sovjetunionen.

Stig Wennerström var officer inom flygvapnet. Från 1948 till 1963 spionerade han åt Sovjetunionen. När han greps 1963 försökte han ta livet av sig, men han räddades. Han dömdes först till straffarbete och avrättning, men regeringen omvandlade 1972 straffet till 20 års fängelse. Han frigavs villkorligt 1974 då han avtjänat halva strafftiden.

Wennerströms bana inom flygvapnet startade 1929. Säkerhetstjänsten hade 1943 misstankar om att han arbetade för tyskarna, vilket senare fastslogs. 1947 fanns de första uppgifterna om att man misstänkte att han arbetade för Sovjet. Men inga påtagliga bevis fanns, något spioner i allmänhet är bra på att dölja. Man började spana på honom i slutet av 1950-talet och hans hemhjälp Carin värvades av Säpo.

Han var expert på nedrustningsfrågor och arbetade med flera statsråd, som Alva Myrdal. Statsminister Tage Erlander påstod dock att han inte blivit informerad om Wennerströms förehavanden. Wennerström motiverade sitt förräderi med att han hjälpte till att upprätthålla terrorbalansen mellan stormakterna, och minskade risken för krig.

Den andra mycket kända spionen är Stig Bergling. Han inledde sin karriär som polis och började på Säpo 1969. Han kartlade ryska diplomaters aktiviteter i Sverige och började lämna ut hemliga uppgifter. Han arbetade också som FN-observatör i Israel och Libanon, innan han fick en topproll på Säpo.

Han greps i Israel 1979 av Shin Bet. Han dömdes till livstids fängelse, men rymde under en permission 1987. Bergling och hans fru bodde sedan i Moskva, Budapest och i Libanon. 1994 återvände de frivillig till Sverige, han satt sedan i fängelse till 1997.

Varken Bergling eller Wennerström satt ens i närheten av livstid i fängelse. Detta trots att båda begick brott som ansågs mycket grova och utsatte riket och enskilda medborgare för fara. Det återstår att se om bröderna Kia blir dömda till maxstraffet, och om de sedan får sitta av hela tiden.

”Säkerhetspolisen har under en längre tid bedrivit en förundersökning mot en misstänkt spion – en insider, en mullvad inom Säkerhetspolisen och Försvarsmakten. Misstanken har varit att den okända personen har gått främmande makt till handa”, säger Mats Ljungqvist, åklagare vid Riksenheten för säkerhetsmål.

Den äldre brodern var högt uppsatt chef inom en statlig myndighet när han greps, och arbetade tidigare på Säpo samt Försvarsmaktens underättelse- och säkerhetstjänst, Must. Enligt uppgifter till DN har han även tjänstgjort vid KSI, Kontoret för särskild inhämtning; Sveriges kanske hemligaste underättelseorgan.

Den yngre mannen deltog i planeringen, och skötte kontakterna med Ryssland och GRU, och har tagit emot stora kontanta belopp i dollar för de levererade uppgifterna. Även han ska ha arbetat på Säpo. Båda männen nekar till brott.

Paret kontaktade ryska ambassaden i Washington efter Rysslands invasion av Ukraina, och erbjöd sin hjälp. De upprepade sitt erbjudande flera gånger de kommande veckorna, och upptäcktes av FBI – som lät en agent kontakta paret och förklara sig intresserad av vad de hade att erbjuda.

Agenten fick då läkarjournaler för militär personal som innehöll ”användbara” uppgifter om deras hälsotillstånd.

Gabrielian har i samtal med agenten förklarat att hon drivs av ”patriotiska skäl” och var beredd att ta risken av att hamna i fängelse.

Henry berättade för agenten att han övervägt att ansluta sig som frivillig till den ryska armén – och att han ansåg att Ukraina bara var ett verktyg USA använde för att få ”utlopp för sitt hat mot Ryssland”.

Paret riskerar nu tio år i fängelse.

Washington DC är en stad byggd full med politiker, advokater och journalister. Amerikanerna har därför inga illusioner om vad som där pågår. När Donald Trump efter valet 2016 hävdade att hans kampanj blivit avlyssnad av Obama-administrationen var det dock många som skakade på huvudet. Det skulle ju innebära att amerikanska myndigheter spionerat på en legitim presidentkandidat. Och sånt sker ju bara i sydamerikanska bananrepubliker!

Att Obama själv eller någon i hans direkta närhet gav order att avlyssna Trumpkampanjen före och direkt efter valet bevisades dock nästan direkt. Men då Trump ansågs vara en politisk paria förklarades detta nödvändigt med prat om rikets säkerhet. Media lät sig med detta också bekymmerslöst nöja och under flera år såg det ut som om frågan skulle falla i glömska.

För ett par månader sedan small det dock till när specialåklagaren John Durham började släppa nya uppgifter.

Denne har i åratal jobbat sig igenom det berg av anklagelser, påståenden och motsägelser rörande det så kallade rysspåret som handlade om att Trump skulle ha konspirerat med Vladimir Putin mot Hillary Clinton. Denna anklagelse snurrade runt redan före valet, men då ”alla” trodde att Hillary skulle vinna en jordskredsseger orsakade den inte alltför mycket uppmärksamhet.

När Trump vann blev dock rysspåret genast en skållhet potatis. Efter att kontrollräkningar av rösterna i ett antal delstater bekräftat Trumps seger blev anklagelsen huvudargumentet för de politiker, medlemmar av den djupa staten och andra som inte tyckte att Trump, trots att han vunnit valet, borde få tillträda presidentposten.

Att Hillary Clintons kampanj var med i spelet kring detta blev sedan känt i början av 2017 när den så kallade Steele-rapporten uppdagades. Detta alster sades bevisa att Putin satt på så besvärande uppgifter om Trump att han kunde utpressa honom. Rapporten visade sig dock vara skriven av den före detta brittiske underrättelseagenten Christopher Steele, som var avlönad av Clintonkampanjen. Den avskrevs därför snabbt som en ansamling lösa rykten, feltolkningar och en och annan skär lögn.

Själva hypotesen, att Trump och Putin hade ihop det, överlevde likväl. Och skälet till detta var att det sades finnas andra, mer trovärdiga källor som visade på att Trump hade Putinkopplingar. Mer specifikt hävdades att det fanns bevis för kopplingar mellan hans kampanj och den Kremlkontrollerade Alfa-Bank i Moskva.

Här tar dock historien en rent komisk vändning.

De nu släppta uppgifterna visar att det var Clintonkampanjens jurist Michael Sussmann som två månader före valet 2016 överlämnade vad han sa var bevis om att Trump och Putin var i maskopi till den federala polisen FBI. Och för att låta trovärdig sa han att han inte agerade på uppdrag av någon klient. Detta har dock nu Durham, bland annat genom gamla textmeddelanden, bevisat vara falsk utsaga till polistjänsteman och därmed ett brott.

Brott nummer två vart än värre. Bevisen som Sussmann gav till FBI var dataloggar som han i sin tur fått av den sydafrikanske affärsmannen Rodney Joffe, som bland annat på 1980-talet blivit dömd för att sälja överprissatta farfarsklockor till bönder i Iowa. Och de data han gav till Sussmann höll i praktiken samma kvalitetsnivå.

Durham har i detta material inte hittat några bevis för kontakter mellan Trump och Putin. De fragment av datatrafik mellan Trumpkampanjen och den ryska banken som Joffe hittat härrörde från ett simpelt skräpmejl. Och även hans uppgift om att Trump och folk omkring honom skulle ha haft tillgång till ett hemlig ryskt mobiltelefonnät har visat sig vara fel.

Och detta var bara början.

I sina försök att binda Trump till Putin överlämnade Joffe även dataloggar inte bara rörande Trumpkampanjen utan till och från Vita huset efter att Trump tillträtt som president. Joffe verkar ha fått dessa via ett sjukförsäkringsbolag med kunder i Vita huset och innebar att han spionerade på en sittande president. Vilket är ett i amerikansk historia brott utan motstycke. För säga vad man vill om Watergate. Det handlade enbart om att Nixon försökte sopa igen spåren efter ett inbrott.

Detta är också här vår kunskap slutar – för tillfället. Durhams undersökning pågår dock fortfarande, så vi får säkert skäl att återkomma till detta ämne.