”Vi har inte frångått några principer. Det här är väldigt högtidligt, och jag tycker att med de regler vi har i dag har vi varit restriktiva med alkoholen”, säger kommunfullmäktiges ordförande Anders Teljebäck. ”Jag ville att vi skulle få en bra underhållning, och att alla gick hem med en bra känsla efter festen.”

Politikerna som tjänstgjort i kommunfullmäktige den senaste mandatperioden tackades av, men även tjänstemän och några företagsledare fröjdades under kalaset. Notan för den goda middagen gick lös på 83 974 kronor. Med underhållning och fotografering av politikerna blev totalen 226 432 kronor, 60 000 kronor dyrare än middagen för fyra år sedan.

På måndag ska kommunstyrelsen i Västerås fatta beslut om nya riktlinjer för representation.

Mediestödet kräver ett visst antal betalande prenumeranter, vilket Tempus trixade fram. De uppgav att tidningen under 2019 och 2020 hade dubbelt så många prenumeranter än vad som var sant. Felaktigheterna uppmärksammades av nättidningen Samnytt, och Mediestödsnämnden drog in Tempus mediestöd. De vill även få tillbaka de två miljoner kronor som betalats ut till tidningen under 2020.

Ekobrottsmyndigheten har utrett ärendet, och Malmö tingsrätt åtalar nu tidningens tidigare chefredaktör och styrelseordförande Håkan Axelsson för grovt bedrägeri, försök till grovt bedrägeri och bokföringsbrott.

Enligt stämningsansökan ska de två anklagade ha använt sig av osanna handlingar som presstödsintyg, och fakturor med oriktiga uppgifter om att eller när betalningarna ska ha skett. Därför bedöms det misstänkta brottet vara av grov och farlig art.

Sveriges Radio får varje år 3,2 miljarder kronor för att upplysa och underhålla oss.

Men vad får du egentligen för dessa miljarder?

Vi kommer varje vecka att göra nedslag i utbudet för att se hur dina surt förvärvade slantar förvaltas. Vi mjukstartar med att lyssna på poesi, präster och Tomas Tengby i P1. Och så åhör vi en debatt om den svenska sjukvården.

Dagens dikt: måndag 20 juni, klockan 12.01

”Rälsen från masugnen till Insjöviken, är dold av gräs men sticker fram ibland. Järnväg vars roll är glömd och sviken, en bit armering i det slott av sand, som byggs av varje samtidsingenjörer och sakta slipas ner av tidens tand.

…

Och de som strävsamt drog sitt sitt strå till stacken,

antecknades i masmästarens bok.

Vem minns när vattenhjulet hade stannat för sista gången och ett sista sjok av sot flög ut och allt blev obemannat?”

Dikten, av Jonas Modig, förmedlar känslan av att det inte är någon större idé att arbeta och ligga i. För vad blir väl kvar, och vem minns väl det?

Möjligen vill Dagens dikt-redaktören att jag ska gå och lägga mig igen.

Kropp & själ: tisdag 21 juni, 10.00

Programmet Kropp & själ spekulerar i dag i om det är möjligt att leva i evighet. De gör det genom att samtala med personer om hur gamla de skulle vilja bli och de filosoferar kring döden genom att intervjua en läkare som tillbringar mycket tid kring människor som är i livets sista skede. De redovisar också, via en forskare på Karolinska Institutet, vad biologisk ålder innebär.

P1 lyckas ofta dra tillbaka klockan. När man lyssnar tror man att det är 1980 eller 1970. Kanske är det också så att merparten av deras lyssnare nuförtiden var i en "bra" ålder, sisådär 35 år, på sjuttio- och åttiotalet.

Det gäller att hålla dem kvar i tron att tiden stått still.

Den där malande, hemtrevliga och nästan trygga tonen som P1:s programledare oftast lyckas med att ha, inte minst i programmet Kropp & själ denna tisdag, blir en slags radioteater som får 65–70-åringarna att övertygas om att samhället fortfarande är normalt, att det absolut inte brinner i knutarna, fastän de får känslan av något helt annat, så fort de går utanför stugknuten eller lägenhetsdörren, och inte längre kan lyssna på sin favoritkanal.

Reportern intervjuar en 70-årig kvinna och frågar hur hon skulle reagera om hon visste att hon skulle leva 25 år till.

Den 70-åriga kvinnan tvekar en stund, säger sedan:

"Oj, skulle jag ligga och lyssna på P1 i 25 år till?”

Låter lite orolig.

Jag förstår henne. Nästan.

Ring P1: onsdag 22 juni, 09.30

Den första inringaren är en kvinna från södra Stockholm som vill prata om präster som i en artikel den 15 juni vill att "polyamorösa" människor ska få kyrkans välsignelse.

"Polyamorös" innebär att man älskar många personer, och är förhållanden med dem. Prästerna skriver bland annat:

"Det svenska samhället accepterar idag helt självklart en slags flersamhet som tar sin början i en tvåsamhet som kan brytas upp genom en skilsmässa, varpå sedan ett nytt äktenskap kan följa med löften som ännu en gång avges framför ett altare."

Kvinnan som ringer in är ung. Kanske måste jag ta tillbaka att det bara är gamla, som i Kropp & själ, som ringer till P1, ty även andra inringare under denna halvtimme var yngre.

Det har avlats fram en ny generation P1-lyssnare.

Skrämmande.

Kvinnan är dock mot prästerna, hon talar om normer och värden som hade gått förlorade, hon säger att barn ska ha en mamma och en pappa och att kvinna och man i relationer egentligen är ganska logiskt och bra.

Kanske en anledning till hopp.

Tomas Tengby invänder mot kvinnans resonemang med att säga att: ”… det ingår i de mänskliga rättigheterna att få vara som man vill…”.

Det är väl milt sagt att göra ”mänskliga rättigheter” lite väl omfattande och tillåtande.

Studio 1, torsdag 23 juni, 16.00

Studio 1 är, som man brukar säga, ett flaggskepp för P1. De gör längre allmänpolitiska reportage, mellan klockan 16 och 18. Reportagen har ofta sin grund i något av de nyhetsinslag som precis har lästs upp i de nyheter som kommer varje timme eller i Dagens eko, som pågår i en kvart.

I dag lyssnade jag på en debatt mellan två läkare om vården och dess resurser.

Kajsa Dovstad, läkare med borgerlig profil mot Akil Awad, läkare och förgrundsfigur för "Vårduppropet".

Behöver vården mer resurser?

Kajsa Dovstad sa nej, den behöver vara mer effektiv.

Akil Awad sa ja, man behöver anställa fler och "rätt" personal, till vissa delar, exempelvis akutvården.

Men han sa också något anmärkningsvärt:

"Vi vet faktiskt inte alls hur många som jobbar inom vården. Vi vet hur många som är legitimerade och inte vad de gör."

Men om vi anställer fler läkare, vet Awad då plötsligt vad de gör?

Morgonandakt: midsommarafton fredag 24 juni, 05.45

Läst av Carina Samuelsson, komminister i Växjö stift. "Morgonandakt" är en serie andakter i repris från i januari och har sänts varje morgon den här veckan.

I dagens avsnitt handlar det om "att våga".

"Att våga är att tappa fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv." — Søren Kierkegaard

Det är en annan röst än Samuelsson som inleder med att citera Søren Kierkegaard. Denne var visserligen teolog, men han var mer filosof och en av grundarna av existentialismen. Kierkegaard var kristen, i alla fall trodde han på Gud, men han var mer bekväm i den icke-kristna gemenskapen.

Det är en hoppfull inledning på programmet, jag lyssnar förväntansfullt för att få veta vad Samuelsson tycker lyssnarna ska våga.

I somras, berättade hon, i början av andakten, släppte hon loss och hoppade bungyjump.

Jaha.

Undrar om hon fann sig själv då.

Sedan berättar hon att Jesus gick på vattnet.

Oklart om hon menar att det är jämförbart.

Men Indian Express besökte arenan några kvällar, och såg stadionvakterna rensa arenan till sju på kvällen. En stund senare kom Khirwar, och ibland även hans fru Rinku Dugga, med sin grand danois som fick springa fritt på gräsplanen och löpspåren.

Indian Express avslöjande väckte stor uppmärksamhet, inte minst i sociala media. Nu har myndigheterna bestämt att alla idrottsanläggningar i huvudstaden ska vara öppna till klockan 22.00. De har också med omedelbar verkan separerat paret till olika delar av landet. Herr Khirwar och fru Dugga bor numera 340 mil från varandra.

Men hunden då? Hans öde har varit föremål för stor oro på sociala medier, men de flesta är övertygade om att han har det bättre långt, långt ut på landsbygden där luften är klar och gräsmattorna fria från idrottare.

Den förre chefen för Blekinge kompetenscentrum (BKC) Danilo Garcia rekryterade nära anhörig och köpte in tjänster utan att följa lagen om offentlig upphandling. Hans coachningsprogram för nyanlända gav tveksam effekt, och arbetsmiljön hade stora brister. En extern granskning tillsattes – men rapporten diariefördes inte.

BKC är ett centrum för forskning, utveckling och innovation av hälsa. Man har ett vetenskapligt råd som tilldelar forskningsanslag. Målet är att via tvärvetenskaplig forskning, samverkansprojekt och kunskapsspridning öka livskvaliteten för Blekingeborna.

Garcia hade under sitt chefskap köpt utbildningar åt BKC värda sex miljoner kronor, utan att göra en riktig upphandling. Inte heller kan man påvisa att utbildningen av välbefinnandecoacher hade en påvisbar effekt.

Garcia har också varit delaktig i att rekrytera en av sina egna nära anhöriga, till BKC. Personen fick fast anställning. Han ska flera gånger ha anställt personal utan att ha befogenhet att göra det. Den anhörige personen anställdes i projektet Välbefinnandecoachning och integration.

Projektet har starka kopplingar till Garcias egen akademiska karriär. Han är filosofie doktor i psykologi och har forskat om bland annat lycka och välbefinnande. Han är för närvarande knuten till Linköpings, Lunds och Göteborgs universitet, med olika befattningar.

Lycka genetiskt betingad

2014 forskade han på lycka på Sahlgrenska institutet i Göteborg. Då med ett underlag på 22 000 tvillingar födda efter 1994. Hans resultat visade att 50 procent av lyckan man känner är genetiskt betingad.

Garcia menade då att ”jakten på lycka är det som gör oss olyckliga”. Han rekommenderade att finna harmoni i sig själv och i sin relation till andra. En genväg till lycka är givmildhet, menade han då.

Givmildhet är något han visade sin tidigare lärare professor C. Robert Cloninger vid Washington University of St Louis. Han gick där 2014 och 2015 en utbildning för stiftelsen Anthropedia Foundation, i välmående-coachning.

Anthropedia Foundation var med bland ett antal aktörer som stöttade projektet Välbefinnandecoachning och integration. 24 akademiker från länder utanför Europa hjälpte 68 nyanlända invandrare med stöd. De flesta nyanlända kom från Syrien och stod långt från arbetsmarknaden. Enligt Garcia fick de märkbart bättre hälsa efter utbildningen, till exempel ”förmåga att acceptera sig själv”. Han hoppades sprida modellen till övriga Sverige.

Kostnaderna blev dock höga och det är högst oklart vilken effekt metoden verkligen hade. Fakturor på 5 852 000 kronor slutattesterade Garcia, utan avtal eller upphandling. Bara 41 000 av dessa var direkt kopplade till projektet, resten redovisades som övriga tjänster. Totalt har regionen tillsammans med Europeiska socialfonden lagt 50 miljoner på att utbilda välbefinnande coacher. Utbildarna flögs in från USA och personal inom region- och kommun utbildades.

Enligt deltagare var det en känsla av sekt under utbildningen, man fick inte ifrågasätta metoden. Granskningen blev del av en större granskning av Garcia, som köptes ut från sin tjänst i början av 2020. Det kostade regionen 700 000 kronor.

Flera politiker var märkbart chockade av SVT:s avslöjanden, andra inte. Anledningen till förvåning är att granskningsrapporten om Garcia låg i träda hos regiondirektören Peter Lilja i ett år. Den diariefördes aldrig och blev offentlig först när journalister eftersökte den.

Arbetsmiljö

Utredningen tillsattes efter misstankar om arbetsmiljöproblem och oegentligheter i BKC. Under tiden den pågick var Garcia avstängd och fick lön på 500 000 kronor. Att rapporten inte diariefördes förklarar Peter Lilja med att ”det är helt enkelt en miss”. Han understryker dock att den aldrig varit belagd med sekretess.

Detta går dock stick i stäv med vad Inger Jönsson, medicinsk bibliotekarie på BKC, påstår. Hon frågade efter den men fick beskedet att den var sekretessbelagd.

Oppositionspolitiker har varit mer förvånade än det sittande styret. Christina Mattsson (S), oppositionsråd, kritiserar att granskningsrapporten inte blev diarieförd korrekt. Regionstyrelsens ordförande Lennarth Förberg (M) menar dock att man ärvt problemen inom BKC från det tidigare styret.

Garcia var chef på BKC i fem år. Inrapporterade arbetsmiljöproblem och pengarullningen fortgick relativt ostört ändå. Facket pratade med Garcia om problemen, men inget hände förrän ledningen för regionen kontaktades. Varför det tilläts att fortgå på det sättet är än så länge oklart.

Sjung och dansa! Bli någon annan för en stund! Genom sång och dans och rollspel lär sig nyanlända i Sörmland att prata svenska. Men fungerar det?

Suggestopedi är en språkinlärningsmetod som utvecklades på 60-talet av bulgaren Georgi Lozanov. Bland annat ska man rollspela, och röra sig till musik i grupp och sjunga fram orden. Då ska inlärningen gå bättre. Det finns en djupare teori bakom, men för en utomstående betraktare är det det som metoden går ut på.

I Sörmland har metoden använts i tio år på vuxenutbildningen Svenska för invandrare (SFI). Man håller på än i dag, trots att en utredning inte kunnat bevisa att mångmiljonsatsningen givit ett bättre utbildningsresultat.

Sedan 2012 har RAR Sörmland fått 46 miljoner av Europeiska socialfonden (ESF) för att kunna erbjuda invandrareleverna den bästa suggestopediska undervisningen. De sista åtta miljonerna lades på en utredning där forskarna 2019 kom fram till att det inte gick att se att suggestopedin gav ett bättre resultat.

RAR Sörmland är ett samarbetsorgan där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, regionen och kommunerna ingår. RAR står för "Rehabilitera och Aktivera med gemensamma Resurser". I måndags kunde man se hur Sveriges Television hade fångat projektstrategen Kenny Sjöberg och frågade honom varför man fortsatte med metoden trots att forskning visat att den inte ger bättre resultat. Kennys svar förtjänar att upprepas: "Vi är ju lite glada amatörer, så vi visste väl inte riktigt hur svårt det var att mäta evidens".

Han förklarade också att de fortsätter med metoden för att eleverna upplever att den är bra, och att de blir glada av den.

Anita Norlund, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås är kritisk när Morgonposten pratar med henne:

Det finns en stark attraktion i de här metoderna. De låter lite sensationella. De låter icke-traditionella. Det finns ju ingen som vill vara traditionell, även om det kanske i många fall är det bästa.

Lena Hallberg är projektledare på RAR Sörmland och hon får frågan om det verkligen inte finns någon evidens för att den fungerar:

Det finns kritik mot suggestopedimetoden främst gällande oklarheter med kontrollgrupper och forskningsanknytning då metoden introducerades. Det saknas djupgående evidens.

Men, när utredningsresultatet presenterades för er, övervägde ni då att byta till någon annan pedagogisk metod? Vilken, i så fall?

Nej, eftersom ifrågavarande projekts syfte var att utvärdera metoden.

Om man ska bedriva kostsam utbildningsverksamhet hjälper det till att få miljoner från ESF, och då behöver man nog anpassa sig till dem. På RAR Sörmlands hemsida kan man läsa att Kenny Sjöberg också har en annan titel, nämligen ESF-strateg.

Anita Norlund är bestämd:

Det finns inte så mycket hokus pokus. Ska man lära sig glosor så får man lära sig glosor genom att lära sig dem i kluster.