Nytt år med ny regering. En regering som lovat väldigt mycket förbättringar för oss vapenägare. I och med det känns det relevant att ställa sig frågan vad vi kan se fram emot under kommande år. Men det enda man väl egentligen kan vara säker på är att polismyndigheten kommer att vilja fortsätta förbjuda allt som har med legala vapen att göra. Vad än politiker och lagstiftare säger.

När det gäller polismyndighetens agerande kan jag ta ett färskt exempel från skytteklubben där jag är ordförande.

Saken gäller en dam som började som sektionschef hos kronofogdemyndigheten, sparkades till tjänsten som handläggare på försäkringskassan och som sedan fick sin nuvarande tjänst som vapenlicenshandläggare hos polisen. Enligt en bekant till henne jag talat med har denna handläggare väldigt starka politiska åsikter om legala vapen. Hon är motståndare till dem. Så hon avslår allt hon kan med de mest fantasifulla orsaker, vilket förstås strider mot objektivitetsprincipen, legalitetsprincipen och förvaltningslagen. Som bekant existerar tyvärr inget tjänstemannaansvar, så hon kan fortsätta med sin verksamhet.

En av medlemmarna i min klubb hade ansökt om licens på ett gevär i en kaliber och med en piplängd lämplig för precisionsskytte på 300 meter. Ansökan avslogs av ovannämnda dam för att min medlem redan hade ett gevär. Det rörde sig om ett gevär med kort pipa i en kaliber enbart lämplig för skytte upp till 100 meter – ett gevär han använder för en helt annan skytteform. I avslaget gjordes ingen referens till lagrum. Ingen kommunikation förekom innan avslaget.

Jag förklarade för min upprörda medlem att denna handläggare är lite “speciell” och han hade otur. Medlemmen sökte igen, fick en annan handläggare och sin licens.

Det var ingen idé att överklaga till förvaltningsrätten, de tar ett år på sig även om han vinner. Då överklagar polismyndigheten på rutin till nästa instans och då tar det ett år till. Ingen rättshjälp finns så han hade behövt betala tiotusentals kronor ur egen ficka – för att få sin lagliga rätt. Polisens strategi är att medvetet trötta ut folk – vilket de inte skämts att erkänna för mig per telefon.

Denna dam är inte heller ensam på polismyndigheten om att ha denna inställning eller karriärbana. Mest unik är nog den turkiska extremisten Derya Uzel Senir som fick sparken från Miljöpartiet för att hon vägrade erkänna folkmordet på armenier. Även hon blev vapenhandläggare med säkerhetsklassad tjänst, med SÄPO:s goda minne, samt med tillgång till det sekretessbelagda vapenregistret. Det känns tryggt att våra myndigheter har sådan koll.

Vad händer då när det gäller lagstiftning under det kommande året? Närmast kommer blyförbudet i hagelammunition som kommer att träda i kraft i februari i år. I sann EU-anda lät man miljöaktivister skriva det nya regelverket som inte har mycket med verkligheten att göra. I korta drag gäller att om man bär blyhagel i närheten av minsta vattenpöl i Sverige ligger det på individen att bevisa sin oskuld. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, att rättsväsendet skall bevisa ens skuld, och att man är oskyldig tills eventuell dom vunnit laga kraft.

Regeringen har visat väldigt lite initiativ till att vilja begränsa det här uppenbart galna regelverket.

I sista sekund har dock Romina Pourmokhtari, miljöminister, sagt att effekterna ska minimeras. Inga detaljer dock.

Senare har vi att se fram emot – och frukta – EU:s kemikaliemyndighets totalförbud mot bly i all ammunition. Det kommer att göra många jaktformer omöjliga då alternativ inte finns, och allt sportskytte kommer att dö. Det finns en anledning till att bly används. Det är tungt för den volym en kula har, samt expanderar då det är mjukt och är billigt och lätt att arbeta med.
Eventuella alternativ kommer alla att bli extremt dyra speciallösningar.

Naturligtvis bryr sig inte EU om bly i gamla kablar eller all annan bly som finns i marken. Bly är bara svepskälet för att avväpna oss, bly är heller inte miljöfarligt i sin fasta form. Enbart om en fågel äter smått blyhagel har det en påverkan på den fågeln.
Detta inser man lättast när man läser det finstilta. Där kan man se att alla dessa förbud inte gäller myndigheter. Här kan man se en parallell till nödvärn. Att förbereda nödvärn med hjälpmedel är inte tillåtet i Sverige, det är förberedelse till våldsbrott. Politiker har däremot beväpnade livvakter som sköter den biten. Det tycker jag är intressant att tänka på när jag här i Solna på min väg till affären stöter på polisbilar, eftersom någon blivit skjuten där jag bor – för andra gången på bara en vecka.

De goda nyheterna: Ny Utredning

Någon gång under 2023 kommer direktiven för en ny utredning att ha skrivits av regeringskansliet. Denna skall implementera alla ändringar i vapenlagen som riksdagen beslutat om under de två förra mandatperioderna. De ändringarna är väldigt många och alla bra för vapenägare.

Till dessa ändringar hör bland annat att det ska skapas en viltvårdsmyndighet som kommer att ta över dessa frågor från Naturvårdsverket och handläggningen från polismyndigheten.

Vi får se hur det kommer arta sig. Men det lär visa sig om två år som tidigast.

I teorin är det väldigt bra; mindre dumma regler, möjlighet att äga fler vapen, och inga tidsbegränsade licenser.

Naturvårdsverket har dessutom i flera år sagt att de skall göra om sina föreskrifter vad gäller jaktvapen och bland annat ta bort modereglerna som gäller jaktvapen. De har subjektiva regler om att jaktvapen måste se “traditionella” ut idag. Det är det ingen som lyckats definiera vad det innebär så jag ser fram emot den ändringen. Ryktet säger att det händer under våren.

Sverige har fått en ny regering. Under de två senaste mandatperioderna har en riksdagsmajoritet röstat för nästan 30 stycken tillkännagivanden till dåvarande regering vad gäller att implementera lättnader i vapenlagen.

Det gällde allt från en allmän översyn till att avskaffa femårslicenser för vissa vapentyper. Föregående regering har vägrat följa riksdagsmajoritetens vilja utan har valt att helt ignorera folkviljan som uttryckts i riksdagen. I strid med grundlagen: “All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”

Istället har Morgan Johansson insinuerat att jägare och sportskyttar alla är potentiella terrorister och andra kränkande dumheter.

Vad händer nu kan man då fråga sig.

Vi har Tidöavtalet mellan SD, M, KD och L att referera till, där på sida 26 och 27 står att läsa:

“Vapenlagstiftningen

Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och Sportskyttar.”

Det här är några av de saker riksdagen redan beslutat om som nämns.
Jakt- och viltvårdsmyndigheten bestämdes det exempelvis om redan 2015. Bra att den nya regeringen åtminstone delvis nämner de saker den är ålagd att göra då den förra valde att frångå grundlagen.

Jag är inte nöjd utan med det undertecknarna av Tidöavtalet säger om vapenlagstiftningen så jag bestämde mig för att ställa några frågor till dem:

1. Kommer regeringen ändra i vapenlagsförordningen för att reflektera de tillkännagivanden riksdagen meddelat? Exempelvis ta bort kravet om förnyelse av tidsbegränsade femårslicenser.

2. Kommer skarpa propositioner komma i närtid för att implementera de tillkännagivanden riksdagen meddelat?

3. Vänligen beskriv om några planer som diskuteras kring dessa frågor inom den nya regeringen.

Observera att första punkten är något en regering kan göra omedelbart då regeringen kan ändra i förordningar hur den vill.

Följande svar fick jag.

Lars Granath, utredare hos Liberalerna säger att “din fråga är för tidigt väckt. Ingen vet. Tids nog får vi veta”.

Men Johan Persson sa tidigare i år att “det inte är rimligt” att avskaffa femårslicenserna. Någon vidare förklaring än känslomässigt snömos framkom aldrig.

Tidsbegränsningen kom till för att kontrollera vandel hos vapenägare med jämna mellanrum, sedan dess har detta automatiserats och görs varje dygn. Således är detta en dyr och onödig åtgärd i dag. Vi kan nog utgå från att Liberalerna kommer vara problematiska vad gäller bättre vapenlagar.

Annat ljud var det hos Sten Bergheden hos Moderaterna. Han svarade på Facebook till mig att "du kan vara säker på att vi ska genomföra detta".

Sten har länge arbetat för att vettiga, logiska vapenlagar skall implementeras och är anledningen till många av de motioner som gått igenom i riksdagen.

Kanslierna för KD, SD och M säger ungefär samma som Liberalernas, “vi får se” och refererar till Tidöavtalet, men Richard Jomshof hade lite mer att säga:

"Hej Henrik!

Detta är frågor vi har drivit länge. Vad gäller den nya regeringen och den nya situationen för SD kan jag säga följande:

Vapenlagen ska utredas brett. Utredningen ska bland annat föreslå en ny jakt- och viltvårdsmyndighet som tar över licensprövningen från Polismyndigheten. Utredningen ska även föreslå ett uppdelat regelverk för licensärenden å ena sidan och illegala vapen å andra sidan. Straffskalorna för respektive del bör skilja på allvaret i den organiserade brottslighetens användning av vapen jämfört med brister i licensfrågor för jägare och sportskyttar.

Tidöavtalet stadgar att vapenlagstiftningen ska ses över i bred bemärkelse. Även om avtalet inte specificerar samtliga åtgärder inom området finns en bred enighet mellan samarbetspartierna som riktat flertalet tillkännagivanden mot den tidigare regeringen i vapenfrågor.

Vapenfrågorna är länge eftersatta och åtgärder är önskvärda så snart som möjligt. Det föreligger dock ett beredningstvång för lagstiftning, vilket gör att frågorna kommer att behöva utredas. Exakta tidsramar för lagstiftning kan ännu inte utlovas.

Mvh, Richard Jomshof"

På Justitiedepartementet låter man hälsa följande:

"Hej Henrik,

Den nya regeringen planerar en bred översyn av vapenlagstiftningen. Vilka konkreta ändringar som kommer att göras och när det kommer att ske går inte att svara på i dagsläget. Vad gäller riksdagens tillkännagivanden bereds dessa i Regeringskansliet och regeringen kommer att återkomma när beredningen är färdig.

Vänliga hälsningar

Moa Pettersson

Rättsakkunnig

Enheten för lagstiftning om allmän ordning och säkerhet och samhällets krisberedskap (L4)

Justitiedepartementet"

Så vad kan man förvänta sig kommer att hända?

Någon slags utredning kommer att tillsättas, förr eller senare. Den kommer ta minst ett år.

Efter det skall den gå på remissrunda. Det brukar ta åtminstone 3–6 månader.

Sedan skall lagrådet säga sitt och sen är det regeringens tur att göra en proposition med lagändringar för riksdagen att ta ställning till.

Nya lagar träder i kraft vid årsskiftet och månadsskiftet juni/juli.

Vi kommer åtminstone behöva vänta två år på att något ska hända men realistiskt är nog slutet av mandatperioden. Detta då det inte verkar vara så prioriterat med tanke på Sveriges övriga mycket stora problem.

Tyvärr, då detta vore en enkel seger för den nya regeringen. Många av dessa frågor är redan utredda och vissa skulle kunna lösas genom att stryka en mening i vapenförordningen på första regeringssammanträdet.

Det är dessvärre så att sittande regering snabbt går emot vapenägare historiskt, gissningsvis på grund utav aktivister som stannar mellan regeringar på regeringskansliet, så det finns behov av att med jämna mellanrum påminna nuvarande regering om deras löften.

Tveka inte att skriva hövliga brev till dina politiska representanter och avkräv svar på vad de gör i den här och andra frågor nära ditt hjärta.

De är till för oss, låt dem inte glömma det.

Får man tillverka sin egen ammunition i Sverige och hur svårt är det egentligen?

Kort svar: Ja

Har man licens för ett vapen i en specifik kaliber får man också tillverka sin egen ammunition för detta vapen. Reglerna här är betydligt generösare än på många andra ställen i Europa. Vissa länder förbjuder det helt. Många har begränsningar på mängden ammunition man får inneha. Tyskland exempelvis har en komplicerad utbildning innan man får handladda ammunition.

I Sverige, beroende på hur man tolkar föreskrifterna från MSB, gäller fem kilo krut/tändhattar per vapen. Alternativt fem kilo totalt.

En åklagare försökte sätta dit en bekant till mig för att han hade mer än fem kilo krut hemma, men åtalet lades ned då formuleringen i föreskrifterna som reglerar detta lätt kan tolkas som att fem kilo gäller per vapen.
Vad gäller färdig ammunition finns ingen begränsning när man har en vapenlicens för kalibern från polismyndigheten. Det enda som gäller är "säkert lås", definition på detta existerar inte. Gummiparagrafer som vanligt i Sverige.

Vad innebär handladdning?

Det är flera steg inblandade i att tillverka egen ammunition. Låt oss börja med komponenterna som behövs.

• Kula, köps färdig eller gjuts själv i bly.
•Tomhylsa, antingen köpt ny och oanvänd men vanligtvis används begagnad.
• Tändhatt, köps alltid ny
• Krut, köps nytt. Specifik typ för kaliber och ändamål.
• Utrustning för handladdning, engångsköp. Oftast köps en sats med allt man behöver utom kaliberspecifika verktyg och ovanstående komponenter.

Stegen man går igenom för att handladda kan variera, och instruktionerna kan bli nästan hur detaljerade som helst. Men vanligtvis gör man enligt följande:

• De skjutna tomhylsorna tvättas. Antingen med en ultraljudstvätt eller en tumlare med olika typer av media som mekaniskt och/eller kemiskt tar bort krutrester och annat.

• Efter detta bör man ta ut den gamla, förbrukade, tändhatten. Detta kan ske nu eller innan tvätt beroende på vilken utrustning man har. Olika verktyg fungerar olika.

• Tomhylsan skall sen smörjas med medel för ändamålet, själv gör jag eget med en del flytande lanolin och nio delar 99% alkohol. Detta sprayas på tomhylsor och de pressas sedan in i ett kaliberspecifikt verktyg för omformning. Ofta sätter ens press in en ny tändhatt här, detta kan också göras med ett handverktyg senare.

• Efter detta brukar de flesta ta bort smörjmedlet på lämpligt sätt.

• Nästa steg är att tillföra lämplig mängd krut av lämplig typ. Detta sker på olika sätt beroende på din utrustning. Det finns mekaniska vågar, elektroniska automatiska, ja en hel uppsjö. Viktigt att ha dem kalibrerade med kalibreringsvikter.

• Efter detta isätts kula i pressen med kaliberspecifikt verktyg.

Det finns naturligtvis många nyanser och detaljer i detta som jag inte går in på – därför bör alla intresserade av detta se till att de har en handladdningsmanual som de läser innan de börjar med handladdning. Det finns några katastrofala fel man kan göra som kan sluta med extrema personskador. Ett exempel är att ladda väldigt snabbt pistolkrut i en gevärskaliber med stor hylsvolym. Då har du byggt en rörbomb av ditt gevär eftersom krutet brinner så snabbt att kulan knappt hinner lämna patronläget innan allt övrigt expanderar utåt i en explosion. Det är värsta tänkbara scenario och man måste göra väldigt många fel innan det uppstår.

Det är av denna anledning det enbart är tillåtet att ladda ammunition till sig själv.

Varför ska man handladda ammunition?

Priserna på fabriksammunition blir bara högre och högre. Fraktkostnader ökar, tillgång minskar, företag i alla led motarbetas av banker, speditörer, politiker, och försäkringsbolag.

Handladdad ammunition kan även göras till högre standard än fabriksammunition, den går att skräddarsy för just ditt vapen och fås extremt träffsäker.

Ett exempel på det är den jag gör för min .338 Lapua Magnum. En väldigt grov kaliber för långa avstånd. För att få ut max prestanda ur det vapnet är det i praktiken ett krav att ladda ammunitionen själv. Ett mått på nettoresultatet är den extrema spridningen av hastigheten vid mynning, skillnaden mellan högsta och lägsta hastighet. Har man gjort en ammunition som är så uniform som möjligt kommer den spridningen vara låg. För fabriksammunition har man runt 20 meter per sekund om den är bra. Det räcker långt i de flesta fall.

För den ammunition jag gjorde själv var det två meter per sekund. Sen fick jag träff i målet på 1800 meter också.

Handladdning är lite av en “hobby i hobbyn” vad gäller jakt eller målskytte. Det finns svenska forum på internet enbart för ändamålet. Vissa entusiaster grottar ned sig totalt i saken och gör extremt avancerade lösningar. Men för de allra flesta handlar det om att få billig och bra jaktammunition till höstens älgjakt. Oavsett ändamål är det en rolig och meditativ hobby jag kan rekommendera om inte annat för att man alltid kommer ha tillgång till bra ammunition vilket kan vara nog så viktigt.

Varför får inte svensken bära vapen och värna sig? En gång i tiden var det inget konstigt att cykla till skjutbanan med ett gevär över axeln. Eller att bära en pistol dolt, skolungdomar hade skytte på schemat.

Lantbrevbärare var till exempel beväpnade. Det svenska samhället hade en liberal syn på vapenägande och bärandet av vapen. Det var ett homogent samhälle där befolkningen åtnjöt ett stort förtroende från staten.

Sedan dess har Sverige haft väldigt många lagändringar som gör att vapnen måste gömmas undan. Lagändringar som inte har lämnat märkbara spår i den statistik som enbart blir värre och värre vad avser våldsbrott med vapen.

I början av 1990-talet fanns ännu inga bestämmelser som reglerade hur vapen fick hanteras på allmän plats, ej heller hur de skulle transporteras.

Detta är nuvarande ordalydelse i Vapenlagen:

5 Kap
4§ Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare ska vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt egendomen. Vapnet ska vara oladdat och, i den utsträckning det är lämpligt, isärtaget och nerpackat.

Samt:

6 § Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om vapnet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om det annars med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och övriga omständigheter är att anse som befogat. Detsamma gäller i fråga om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats.

Det är således inte tillåtet att bära eller transportera vapen på annat sätt än att de inte kan användas för nödvärn, om du inte arbetar för staten och har dess förtroende. Som civil skall du inte kunna värna dig mot numerärt eller fysiskt starkare gärningsmän. Vidare gör knivlagen så att inget annat tillhygge kan brukas för att försöka utjämna styrkeförhållande i en våldssituation. Pepparsprej som är tillåtet i exempelvis Tyskland faller under vapenlagen i Sverige. Du har dina nävar att tillgå och knappt ens det.

Du är menad att vara ett offer. Gärningsmännen påverkas naturligtvis inte, våldsbrott har aldrig varit tillåtet.

Mot politikernas uppenbara vilja att offra befolkningen står 24 kapitlet i brottsbalken, där rätten till nödvärn tas upp:

1§ Rätt till nödvärn föreligger mot

1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

Detta låter bra i teorin, bläddrar man ned en bit kommer gummiparagrafen dock:

4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.

Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.

Det här betyder i klartext att om du värnar dig så kommer någon ad hoc nagelfara varje sekund av skeendet efteråt för att se om de kan sätta dit dig. Kom ihåg att förberedelse till nödvärn medelst vapen är förbjudet. Jag har ett exempel i min närhet där en vän blev fysiskt attackerad av en fyllerist varpå han värnade sig med ett endaste slag. I praktiken slog han tillbaka efter fylleristen slog honom. Min vän var den som åkte dit för misshandel då hans slag tog bättre än fylleristens slag. Där hjälpte det inte ens att min vän var helt obeväpnad.

Man kan verkligen inte anklaga svensk lag för att ge en bruksanvisning till hur den enskilde skall agera vid fysiskt angrepp mot sin person. Vid en nödvärnssituation har den enskilde personen risker han måste vikta mot varandra, detta under en vanligtvis extremt kort tidsrymd. Personen skall analysera hur angreppen ser ut, används vapen eller tillhyggen, är det flera inblandade et cetera, samt förutse potentiell skada mot sin person. När denna analys är färdig skall personen bestämma nivån av våld han får bruka i nödvärn samt vilken skada som nödvärnet kan ge angriparen. Detta enligt för stunden rådande praxis i domstol.

Den attackerade riskerar kanske svåra skador, kanske till och med livet om angreppet inte avstyrs, men å andra sidan kan han riskera ett fängelsestraff om han gör en felbedömning och domstolen anser att han använt våld som anses vara uppenbart oförsvarligt.

Hur fungerar detta i praktiken?

Dåligt är det korta svaret. Det har funnits en del uppmärksammade fall där folk agerat i uppenbart nödvärn men ändå dömts. 68-årig man dömdes för dråp efter att ha skjutit ihjäl två beväpnade bröder vid sitt hem. 43-årig man i Rättviks kommun dömdes för grovt vållande till annans död.

Rättsväsendet och staten i allmänhet verkar väldigt rädd för att folket skall kunna värna sig. Gissningsvis ser de det som ett första steg mot medborgargarden och minskad egen makt. Att när staten abdikerat det sociala kontraktet behöver gemene man ta tag i saker själv. Det vore att låta potemkinkulissen rämna ifall det skulle tillåtas. Så de fortsätter låtsas och hoppas att vi låtsas med dem.

Samtidigt ser jag grupperingar i småsamhällen organisera sig och patrullera på kvällarna med älgstudsaren i passagerarsätet när polisen är många timmar bort. På skjutbanan möter jag folk som ogenerat säger att de tagit jägarexamen för att de vill kunna ha vapen till hands om de blir attackerade.

Staten har förlorat den här striden sedan länge för de med ögon att se med.

Vissa ljusningar kan skönjas. Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort motioner om att stärka nödvärnsrätten, inget kom naturligtvis av det men det är första gången på väldigt länge som saken ens diskuterats, nödvärnsrätten har tabubelagts hårt.

Nödvärn behövs tyvärr i Sverige. Alla butiker har rånats våldsamt i min närhet, en restaurang sprängdes bort helt. En annan har stängt efter att innehavaren misshandlats grovt, han flydde hem till Indien och övergav sina drömmar här. Oftast är det invandrare som rånar och misshandlar andra invandrare. Min gissning är att det eventuellt händer något när våldsamma brott når medelklassen i större utsträckning. Den som lever får se. Svenska politiker är om något senfärdiga och “naiva”.

Hur fungerar detta i andra länder inom EU?

När jag besökte en vapenhandel i Bulgarien berättade de för mig att ungefär 100000 personer har licens för dolt bärande där. Även Polen, Tjeckien, Estland och andra länder tillåter dolt bärande av vapen. Tyskland och många andra länder i väst tillåter åtminstone pepparsprej. I Tjeckien räknas alla vapenägare som en del av totalförsvaret och vapen är lika vanligt där som det var i Sverige för 50 år sedan. Tjeckien är ett av världens säkraste länder.

Kan kanske att behandla medborgare som vuxna individer med egen agens vara receptet som vänder utvecklingen i Sverige? Det sättet fungerade åtminstone bra förr. Istället för som nu, behandla oss som omyndiga barn.

Min teori är att de är rädda. Rädda för Ryssen, för gängen, för vart de tror samhället är på väg.

Jag har tråkiga nyheter för de som är rädda. Staten har våldsmonopolet i Sverige och även om nödvärnslagen kanske kan se bra ut på pappret kan man inte räkna med att staten tar ens parti om man behöver idka nödvärn. Snarare verkar det som staten vaktar sina monopol avundsjukt och gärna låter oss medborgare fara illa när staten inte klarar av sina kärnuppgifter, vad det än må handla om.

Så låt mig förklara hur vapenlagen fungerar i praktiken i Sverige.

Det handlar om 3 stycken rättsliga regleringar man behöver bolla. I följande ordning: Vapenlagen, vapenförordningen samt FAP551-3 som är en del av Polismyndighetens författningssamling.

För att vara tydlig, vapenägande är inte en rättighet i Sverige, det är ett privilegium staten delar ut under protest om du sjunger och dansar tillräckligt fint. För att få inneha vapenprivilegiet krävs det licens från Polismyndigheten. För att få licens krävs ett godkänt behov.

De behoven som är vanligast är som följande: jakt, målskytte och samling. Skyddsändamål finns teoretiskt men beviljas enbart till ett fåtal som har det behovet i sin tjänsteutövning (läs: Säpo och närskydd). Jakt är vanligast och enklast att få med en stor marginal.

Fyra gevär

För att få jaktlicens krävs följande enligt vapenförordningen 2 kap:
“4 §   För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han eller hon har grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet.”
“Den som har avlagt prov som avses i första stycket ska vid prövning enligt 2 kap. 4 § vapenlagen (1996:67) anses ha behov av jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat.”

Kort sagt, ta jägarexamen. Praxis är att man då direkt kan köpa fyra gevär vid avklarad jägarexamen. Kan man motivera specifikt jaktbehov (exempelvis för en speciell jaktform) kan man få licens för 2 stycken gevär till för en summa av sex stycken. Även godkänt vapenskåp av standard SS3492 krävs innan licens beviljas, köp alltid det största och med kodlås. Det är extremt dumt att försöka gömma en nyckel när nyckeln behöver vara lika säkert förvarad som innehållet i ditt skåp, vilket leder till ett konstigt moment 22 du inte vill behöva förklara i rätten om tjuven hittar din “gömda” nyckel.

Jakt är en väldigt rolig och givande hobby. Jag vet folk som tagit jägarexamen bara för att få lära sig mer om vår Svenska natur, utan att tänkt jaga eller införskaffa vapen. Kort sagt, det är väl spenderad tid att ta jägarexamen.

Vad gäller jaktvapen har vi vissa moderegler i Sverige. Halvautomater och pumprepeterande vapen får inte se ut hur som helst. De får inte ha fällstock eller en stock som går att reglera längden på utan verktyg. De ska även se ut som “traditionella jaktvapen”, vad det nu är. Fråga mig inte varför. Det beror på Naturvårdsverkets författningssamling som reglerar detta. Ryktet säger att de ska ta bort dessa uppenbart konstiga regler, den som lever får se.

Jaktvapnens pipa får inte understiga 45 centimeter (48 för hagel). Argumenten för detta brukar vara att precisionen blir sämre med kort pipa. Det stämmer för hagelgevär, men inte kulgevär. Precisionen i ett kulvapen styrs till stor del av pipharmonik. Ju mer svängningar i pipan desto större spridning mellan skotten och därmed sämre precision. Detta i sin tur styrs av hur styv en pipa är. En tunn, lätt och lång jaktpipa kommer ha sämre precision än en kort och tjock pipa då den senare är styvare. Det som däremot påverkas är hastighet då kulan accelererar under längre sträcka i en lång pipa beroende på kaliber. Anslagsenergin bestämmer vilken typ av vilt du får jaga med vapnet, inte piplängden.

Fem skott max

Jag bör tillägga här att magasin för halvautomater får innehålla fem skott max under jakt, ibland färre beroende på vilt (två för björn), men på skjutbanan kan magasinet vara hur stort som helst.

Tyvärr är vapenlagarna vi har att rätta oss efter inte alltid speciellt logiska. Vapenlagar är ofta offer för populistiska utspel som drabbar de laglydiga vapenägarna och inte de som begår brott med i de flesta fall insmugglade vapen.

“Så vilket vapen ska jag köpa?” kanske du tänker. Det beror helt på ditt behov. Men det finns vapen som kan göra det mesta bra nog. Ett exempel vore en vanlig cylinderrepeter i den klassiska svenska kalibern 6,5×55 mm. Gärna en modern såsom den finska Tikka T3x. Med en sådan kan du jaga allt vilt i Sverige nästan. Komplettera med ett bra hagelgevär om du tänkt bedriva sådan jakt. 6,5×55 mm har väldigt bra inneboende precision, låg rekyl samt att vi har god tillgång till bra ammunition för allas behov.

Är du intresserad av målskytte i ett senare skede är fortfarande ovan nämnda vapen en bra start. Jaktvapen får användas för målskytte, men målskyttevapen får av någon anledning inte användas för jakt. Det är exempelvis tillåtet i Finland däremot.
Det finns hur som helst flera tävlingsformer där det vapnet är konkurrenskraftigt, såsom långhållsskytte vilket ständigt ökar i popularitet.

Är du nyfiken i exakt hur kul man kan ha med ett gevär utan att bli ruinerad är det stående tipset en Ruger 10/22. Det är ett halvautomatiskt gevär i kaliber .22 Long Rifle. Den ammunitionen är den billigaste av dem alla och att skjuta 500 skott under en dag på skjutbanan med vänner kommer alltid att vara väldigt, väldigt roligt och förhållandevis billigt.

Den 1 juli 2022 kommer vapenlagen ändras så att om man har licens för ett vapen får man också köpa en ljuddämpare till det vapnet. Innan dess behöver man ansöka om licens och bara för vissa vapentyper medges licenser för ljuddämpare i dag. Detta är goda nyheter. Även med hörselskydd är vapen så högljudda så kumulativa hörselskador lätt händer. Jag har själv svår tinnitus och önskar inte ens min värsta fiende den tortyren.

Därför vill jag slå ett slag för att alla bör ha ljuddämpare till sina vapen. Tvärtemot vad Hollywood vill få oss att tro blir inte vapen ljudlösa med en ljuddämpare. I de flesta fall tar det ned volymen enbart till ungefär 130 decibel. Vilket fortfarande kräver hörselskydd. Men med hörselskydd och ljuddämpare kan man slappna av.

Sist vill jag ge er ett tips på jakt som är enkel att börja med, ripjakten i fjällen.
Hyr en stuga och köp dagskort för ripjakten. Förbered genom att ha pluggat några goda recept på ripa och ta med ingredienser. Jag brukar räkna 2 ripor per person och måltid. Efter att ha hängt riporna ett dygn brukar jag tillaga dem.

De smakar extra gott en tidig höstdag på fjället.

Låt oss hoppa in i tidsmaskinen och färdas tillbaka till Sverige i början av 1800-talet. Sedan urminnes tider hade det funnits en tradition hos allmogen att tillverka sina egna vapen, men nu började det komma modernare varianter, kombinerat med en tid av nyväckt nationalism och folkgemenskap.

Skyttesällskap för större färdighet att skjuta med kula

På 1820-talet bildades flera skjutsällskap och 1830 bildades Svenska Jägareförbundet som kom att organisera dessa som en övergripande riksorganisation. Fram till 1850 handlade detta framför allt om skyttet, men efter 1850 då en ny jaktstadga kom blev inriktningen viltvård. Låt oss ta en titt på en talande passage i det tal som överståthållaren Jakob Wilhelm Sprengtporten höll vid förbundets högtidliga invigning:

”Så länge minnet ännu lever av en Hofer med sina tyrolska skarpskyttar eller av jägarskarorna i det sista tyska befrielsekriget, så ska man ha svårt att övertyga jägaren, att hans yrke ej är en skola, som det då härdar hans lemmar, uppväcker hans eftertanke och skänker honom lugn, rådighet och beslutsamhet, gör honom framför allt skicklig att inträda som ledarna av fäderneslandets försvarare.”

Redan här tas riktning och sats för vad som ska komma. Den första riktiga skytteklubben, Christianstads skyttesällskap, startades 1831 av generalmajoren, friherre David Henrik Stierncrona. Den hade även tillhörande skjutbana.

Målet med sällskapen framgår av en formulering i en stadga, nämligen ”att genom en skyttbanas anläggning bereda en allmännare och större färdighet att skjuta med kula”. De kom aldrig att gå med i Svenska Jägareförbundet, utan var enbart försvarsbetonade skyttesammanslutningar.

Skyttefester inspirerade av Tyskland och Schweiz

Varför startades dessa sällskap vid den här tidpunkten? Intrycken och inspirationen kom från Tyskland och Schweiz. Precis i början av 1800-talet genomfördes fältmarscher runt om i Svenska Pommern och där hölls skyttefester, så kallade Schützenfeste. De hade pågått sedan 1400-talet och de pågår än. Världens största skyttefest äger rum vart femte år i Schweiz och heter Eidgenössische Schützenfeste. Senast den hölls samlade den 50 000 tävlande.

Dessa skyttefester i svensk tappning bjöd på medaljer graverade av de mest kända gravörerna, fest, fyrverkerier, kanonsalut och rikligt skålande med sång ackompanjerad av regementens musikkårer. Det var en folkfest där alla samhällsklasser blandades. Från adel till bönder.

”Ännu är det lek blott med bomskott och sång;
Men den lek kan bli allvar och blod en gång.
Kommer ovän i land, sätt då kula i fläck –
I hjärtat! – eller pannbenet i knäck!”

Skandinavismen fyllde ett tomrum

Det berodde egentligen på Napoleon att nationalismen blev vad den blev på 1800-talet. Efter napoleonkrigen infann sig nämligen en känsla av osäkerhet, ett tomrum som behövde fyllas.
På 1840-talet skapades vad som då kallades ”skandinavismen” som talade om ”nordens folk”. Studenter möttes i Köpenhamn 1845 och gav varandra ett heligt löfte om ”obrottsligt fostbrödraskap för det gemensamma fäderneslandet, det härliga nordens bästa”.

År 1848 blev ord till handling under dansk-tyska kriget. Frivilliga svenskar anmälde sig och pengainsamling skedde. Studenter anhöll hos konungen om att få genomgå särskild skjut- och vapenutbildning och skyttesällskapen manade medlemmarna till målskjutningsövningar.

Denna händelse blev fröet till skarpskytterörelsen, skyttegillena. Vissa av dessa föreningar finns kvar än i dag och deras namn skvallrar om ursprunget. En av dem är Malmö Skyttegille (grundat 1850), ett av landets äldsta och aktivt än i dag.

År 1859 skrev Viktor Rydberg i Göteborgs handels- och sjöfartstidning på temat ”Hur skall Sverige bevara sin självständighet?”. Han tände därmed gnistan till vad som skulle bli skarpskytterörelsen.

Svenskarna sålde sitt öde för grynvälling

I skämttidningen Tomtebissen låter Rydberg tomtebissen yttra sig i Sveriges livsfråga: Gud dömer svenska folket och dem som kallats svenska folket svarar på ryska att den blågula fanan ligger vid tsarens fötter, vapenlös har han gått till strid, skulden var politikernas. Men Gud svarar strängt att skulden är hans egen ”för en grynvälling sålde han sina rättigheter och sin plikt att själv länka sitt öde”. Parallellerna till dagens Sverige tycker jag är tydliga. Rydberg kom att skriva många artiklar på temat.

Efter 1860 var de skytteföreningar som startades enbart inriktade på försvarsutbildning. Förutom skytte ägnade man sig åt gymnastik och exercisövningar. Det var kort och gott paramilitära organisationer.

Den första föreningen i denna rörelse var Göteborgs Skarpskytteförening/Skyttegille, som är aktiv än i dag om än under annat namn. Rydberg var med även här och startade föreningen, vars ”ändamål är att bilda en kår av män, vilka vilja tillägna sig allt mer ökad insikt och färdighet i vapenföring för att kunna i behovets stund utgöra en länk med i fäderneslandets försvar”.

Folkbeväpning genom skarpskytterörelsen

När det skulle startas en skarpskytteförening i Stockholm samlades 1 200 personer och Aftonbladet rapporterade: ”Näppeligen torde tillförene [tidigare] något möte i huvudstadens invånare för förhandling av någon allmän angelägenhet ha varit så talrikt besökt och omfattats med så livligt deltagande av alla samhällsklasser.” Lars Johan Hierta, grundaren av Aftonbladet, var även han en skarpskytt. En rolig anekdot är att han sålde vapen till skarpskyttar från sitt kontor på Stora Nygatan.

August Blanche var aktiv i Stockholm och höll tal vid grundandet. Där fick medlemmarna höra att medborgarna nu vaknat ur drömmen om evig fred. Blanche var riksdagspolitiker för borgarståndet och gjorde sig där till hela rikets talesman för folkbeväpningstanken. Han framhöll framför allt ungdomens militära uppfostran såsom grundläggande för allt.

Detta var starten på en riktig folkrörelse. Alla samhällsklasser var med och kände ett ansvar för rikets säkerhet.

August Strindberg uttryckte sig med bitande satir om skarpskytterörelsen: ”En folklig armé på 40 000 man, som icke står under krigslagarna! Vilken stormakt mitt i staten, lika stor som hela indelta och värvade armén tillsammans! Det var ju dock en idé.”

Denna situation löstes genom en kunglig kungörelse och därmed sanktionerades skarpskytterörelsen. Kungörelsen upplästes på nådig befallning från predikstolarna i landets kyrkor. Därmed fick folket reda på att skarpskytterörelsen nu var en del av nationalförsvaret.

Skarpskytteföreningarna skulle omfatta ett visst område och inte fästa avseende på medlemmars yrke, stånd eller samhällsvillkor. De skulle lyda under en befälhavare utsedd av regeringen. I händelse av ofred skulle de mobiliseras. De skulle därmed lyda under krigslagarna.

Vapenbrödraskap ledde till politisk förändring

Skarpskyttarna kom att bli det mest synliga uttrycket för de demokratiska idéerna och ledde till representationsreformen i Sverige då ståndsriksdagen avskaffades 1865. August Blanche, den kanske mest framträdande för folkbeväpning och demokrati, såg även till att statyn av Karl XII blev till.

Det här ändrade samhället i Sverige i grunden. Med nationens bästa för ögonen samlades alla, hög som låg, för att beväpna sig. De såg sig som bröder:

”Då, bröder, klingom vi med svärden
Och kalla uppå carlar än,
Och åter kring häpna världen
Gå djärva skyttar löst igen.”

Vänskapsband knöts genom det gemensamma intresset. Ett exempel är från Vänersborg där greve Erik Sparre flitigt umgicks även med de lägre klasserna, läropojkar som mästare, på de kamratfester som anordnades. Det var ett mycket socialt umgänge där både försvarsfrågor och politik diskuterades. De skapade band för livet.

August Strindberg kommenterade senare skarpskytterörelsen så här: ”Är det det nya statsskicket eller representationsförslaget som vållar denna demokratiska anordning? Här står lektorn bredvid gymnasisten, fabrikören vid gesällen. Studenter, unga ämbetsmän, artistelever, smedsgossar, kontorister, skolungdom råkades här i en brokig blandning.” Allmän rösträtt tedde sig således naturligt för bröder.

Skytterörelsen omvandlas

Skarpskytterörelsen nådde sin kulmen 1867 med 40 000 medlemmar. År 1880 var de enbart 12 000 stycken. Förklaringen till nedgången är en kombination av att ingen nyrekrytering skedde samt att folk i allmänhet inte var intresserade av de rent militära aspekterna. Vidare hade de mindre föreningarna dålig tillgång till vapen.

Nu skulle dock det ”riktiga” skytteväsendet födas, som blev enormt mycket större. Det följde av att tillgången på vapen också ökade. Med den cliffhangern tackar jag för mig för den här gången och fortsätter den här berättelsen en annan gång.