Berlusconi föddes i Milano 1936, pappa Luigi var anställd på bank och mamma Rosa var hemmafru. Han tog juristexamen från universitetet i Milano 1961, med en uppsats om juridik inom reklambranschen. Han hade ett stort intresse för musik, spelade kontrabas och kom senare att skriva musik, bland annat AC Milans hymn och en låt åt partiet Forza Italia.

Han var gift två gånger och har fem barn. Han har också haft flera flickvänner och varit indragen i misstänkta sexskandaler. Hans sista flickvän var Marta Fascina, politiker i Forza Italia som Berlusconi grundade 2013. Hon var 54 år yngre än honom.

Hans yrkeskarriär började inom byggindustrin, med uppförandet av bostadsområdet Milano Due på sent 1960-tal. Han gick sedan in i mediabranschen när han startade kabel-tv-bolaget TeleMilano 1973. Det omvandlades 1980 till Canale 5, den första rikstäckande privata tv-kanalen i Italien.

Att täcka in hela Italiens moderna historia i en kolumn är omöjligt, men det finns ett par saker man måste ta i beaktande. Italien var ett utvandrarland ända in på 1980-talet, och stora delar av landet, speciellt i syd, levde knapert. En stor migration skedde också inom landet, från södern upp till fabrikerna i det rika norr.

Landet hade visserligen ett gemensamt språk, grundat i ambitionen efter enandet på 1800-talet att skapa en gemensam nation. Men det var knappast något som alla talade, ens när Berlusconi växte upp. Med ny media och tv i varje hem kom dock det gemensamma språket att få en betydligt starkare betydelse, speciellt för den yngre generationen italienare.

De regionala skillnaderna är stora. Inte som i Spanien, som haft både inbördeskrig och inhemsk terrorism. Men tillräckligt för att det ska finnas utbrytartankar, speciellt i landets norra, rikare delar. Man har också haft både en stark katolsk påverkan från Vatikanen, samtidigt som vänstern periodvis varit stor. Ingendera av dessa har dock tillåtits få ta över helt, speciellt då USA inte velat se ett västland få en kommunistisk regering.

Hans politiska karriär kan sägas ha börjat när han gick med i frimurarlogen Propaganda Due, som officiellt upphörde 1976 men som fortsatte som ett nätverk för högersinnade Sovjet-kritiker. Samtidigt byggde han ut sitt medieimperium genom holdingbolaget Fininvest.

1984 legaliserades nationella sändningar för alla Berlusconis tv-kanaler, ett banbrytande genombrott. Mycket tack vare socialistpartiets premiärminister Bettino Craxi, som Berlusconi var förtrogen med. På sedvanligt italienskt manér tog det dock flera år innan alla legala tvister var lösta.

Tre månader innan valet 1994 lanserades Forza Italia, och framgångarna kom omgående då man blev största parti på 21,01 procent. Berlusconis koalition kunde sedan bilda regering, och han blev landets premiärminister. Partiets grund var en blandning av kristdemokrati, liberal ekonomisk politik och populism. Man vann mycket popularitet som motståndare till politisk korruption, landet hade åren innan skakats av Tangentopoli-skandalen. Där had 5 000 politiker och offentliganställda misstänkts för korruption och över hälften av parlamentets ledamöter stod åtalade.

Forza Italia fick dessutom 30 procent av rösterna i EU-valet samma år. Regeringen fick dock inte sitta längre än till slutet på 1994, då koalitionspartnerns Lega Nord lämnade. I stället var man i opposition till 2001, då Berlusconi åter igen blev premiärminister. Nu satt han i fem år, till 2006. Partiet i sin dåvarande form lades ned 2009, men återuppstod igen 2013.

Väljarbasen var alltid mycket heterogen, och väljarbasen i Lombardiet, Veneto, Sicilien och Apulien hade olika inriktningar i vilka frågor som prioriterades i partiet. Man sade sig till exempel vara en bro mellan katoliker och icke-katoliker.

Inför valet 2001 lanserade han ”kontraktet med italienarna”, inspirerat av ”kontrakt med Amerika” som Newt Gingrich lanserade inför valet i USA 1994. Fem reformer, bland annat inom skatt, arbetslöshet och offentlig sektor, ingick. Om inte fyra av dessa fem uppfylldes lovade han att avgå inför valet 2006.

Det blev en tredje vända som premiärminister, 2008 till 2011. Trots framgångarna, eller kanske just på grund av dem, var han också en mycket illa omtyckt politiker. Försöken att balansera koalitionerna med bland andra Lega Nord som drev på för större decentralisering var inte alltid lätta.

Han är och förblir dock den som bäst använt sig av media och tv för att slå på sin egen trumma. Ett exempel är ”Meno male che Silvio c’é” (gudskelov är Silvio här), en kampanjsång från 2008 avsedd för partilistan Frihetens Folk.

https://www.youtube.com/watch?v=WXf-YbsSh0Y

Under 2011 var han föremål för en större utredning om prostitution och utnyttjande av minderåriga. Begreppet ”bunga bunga” blev ett populärt namn för de misstänkta sexorgier och liknande där män med makt deltog. Berslusconi misstänktes ha köpt sex av 17-åriga marockanskan Karima El Mahroug.

Upprinnelsen var att hon greps misstänkt för stöld. Berlusconi ringde då och satte press på Milanos borgmästare att släppa henne, med förevändningen att hon skulle ha varit Egyptens presidents systerdotter. Han dömdes först till sju års fängelse, men överklagade och friades helt.

Man ska inte underskatta vikten av Berlusconis framgångar som president i AC Milan parallellt med sin politiska karriär. Han basade över klubben åren 1986 till 2004, en tid som var mycket framgångsrik och där även Serie A var världens bästa liga.

Under åren vann man bland annat sju ligatitlar och fyra titlar i Champions League. De sistnämnda är viktiga, då han kunde vara med och fronta laget i världens mest statusfyllda fotbollsturnering. Väl värt att ha i medvetande i dag, när prominenta klubbägare från både Kina och Gulfstaterna är mer regel än undantag i den moderna fotbollen. Silvio Berlusconi var dock en pionjär på området, och han utvecklade både media, politik och fotboll parallellt med att Italien utvecklades på precis samma områden.

Hata och älskad är han nog den mest inflytelserika italienaren i modern tid.

Pictures that defined an era ?
History was made ?

Le foto che hanno fatto la Storia pic.twitter.com/Anyko5AXh8

— AC Milan (@acmilan) June 12, 2023

Italiens premiärminister Giorgia Meloni underströk på söndagen att hennes regering står stadigt i sitt stöd till Ukraina. Det efter att förre premiärministern och nuvarande koalitionspartnern Silvio Berlusconi kritiserat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Kan hennes linje hålla, när hennes populistiska kärnväljare inte gillar militärt stöd till Ukraina?

Den 86-årige finansmannen leder partiet Forza Italia och säger sig vara god vän med den ryske presidenten Vladimir Putin. Han kommenterade ett möte mellan Meloni och Zelenskyj i torsdags i Bryssel med att han aldrig åkt dit om han själv var president, skriver AFP.

Det var tillräckligt för honom (Zelenskyj) att sluta attackera de två autonoma republikerna Donbas och allt detta skulle inte ha hänt, därför värderar jag hans beteende som mycket, mycket negativt, sade han inför lokalvalet i Lombardiet.

I september i fjol skapade han också debatt när han påstod att Putin tvingats invadera efter påtryckning av sitt folk och pro-ryska styrkor i Donbass.

Det senaste uttalandet möttes omgående av ett svar från Meloni, om att hennes stöd till Ukraina är övertygat och fast.

Zlenskyj gjorde en miniturné i Europa där han besökte EU-parlamentet i Bryssel, bland annat. Där samtalade han med Meloni om att arrangera för ett besök i Kiev för henne.

Mötet i Bryssel föregicks dock av att Zelenskyj träffade president Macron i Paris. Det föll inte o god jord hos Meloni som menar att det inte lever upp till den enighet man bör ha. Det hade varit bättre om alla träffats samtidigt i Bryssel.

Macron menar å sin sida att hans Frankrike och även Tyskland har en särskild relation till Ukraina, på grund av Minskavtalen.

Meloni har en uttalat pro-Nato och pro-Europeisk hållning gentemot Rysslands invasion. Hon har också tidigare varnat Berlusconi när denne uttryckt sig väl om Putin.

I december i fjol förlängde den italienska regeringen tiden för att ge stöd till Ukraina 2023 ut. Detta trots att både Lega och Forza Italia är kluvna inför att sända vapen och vill se fredsförhandlingar.

Man har främst skickat lättare vapen men även bandhaubitsar och luftvärnsrobotar. I regel är försändelserna sekretessbelagda.

Bland folket är det bara en tredjedel som är positiva till stödet. Det är det mest skeptiska landet i Europa till att skicka stöd till Ukraina, enligt Stefano Feltri på tidningen Domani.

Flyktinghjälp går bra men militärt stöd är mycket impopulärt, över hela det politiska spektrat. 171 000 ukrainare har flytt till Italien sedan krigsutbrottet.

Landet genomgår också ett ekonomiskt stålbad med inflation på över 11,9 procent och många småföretagare som kämpar för sin överlevnad. Många som lever på fattigdomsgränsen skyller situationen på Ukraina.

I november protesterade över 100 000 personer mot kriget i Rom. Många budskap lydde ”för fred” och ”sluta skicka vapen”, skriver NPR.

Samtidigt godkände Melonis regering ett sjätte stödpaket till Ukraina, med militär hjälp. Kan den linjen hållas i det långa loppet, frågar sig många.

Federico Fubini på Corriere della Sera säger att oppositionen inom de egna leden lär växa. Hon är uttalad populist och det är främst bland höger och center-höger-väljare hon har stöd. Dessa gillar inte sanktioner och är inte speciellt pro-ukrainska, menar han.

Giorgia Meloni svors in som premiärminister under lördagen, den första kvinnan på posten i Italiens historia. Framför sig och hennes regering ligger ett antal svårlösta problem. Främst handlar det om el- och energikrisen. I värsta fall väntar en ekonomisk recession runt hörnet. Men också interna meningsskiljaktigheter om kriget i Ukraina och landets inställning till Nato och EU.

Giorgia Meloni har bildat en regering med representanter för sitt eget parti Italiens bröder, Lega som leds av Matteo Salvini och Forza Italia som leds av Silvio Berlusconi. Ministerposterna är fördelade tio, fem, fem samt fem ministerposter till oberoende kandidater.

Geografiskt har norditalien 15 ministrar, centrala delen av landet fem och syditalien plus öarna fem. Flest kommer från Lombardiet och Lazio, båda regionerna med fem ministrar var.

Sju av 25 ministrar är kvinnor, inklusive Meloni själv. Berlusconis nära förtrogne Antonio Tajani blev utrikesminister. Lega-veteranen Giancarlo Giorgetti blev ekonomi- och finansminister.

En slitning uppstod nästan omgående, Silvio Berlusconi vägrade stödja Ignazio La Russa som talman i senaten. Berlusconi själv valdes in i EU-parlamentet 2019 men har återvänt till den inhemska politiken då han vann ett mandat i senaten. La Russa röstades dock igenom med hjälp av oppositionspartier. La Russa är partikollega med Meloni, och den första talmannen med en bakgrund i ett fascistparti, Movimento Sociale Italiano.

Berlusconi var efter detta inte nöjd med Meloni, som han kallade "paternalistisk" och "arrogant".

Till saken hör också att man i Italien kan ha senatorer på livstid. Judiska Liliana Segre är en sådan. Hon 90 år gammal och förintelseöverlevare, 2018 utnämndes hon till senator på livstid av president Sergio Mattarella. Som äldsteman i senaten var hon den som deklarerade La Russa som ny talman, efter omröstningen som han vann med 106 av 206 röster.

Vi får se hur relationen mellan partiledarna utvecklas under mandatperioden. Berlusconi har även en annan syn på Ryssland och kriget i Ukraina, än Meloni. Trots EU:s sanktioner lyckades Putin skicka en flaska vodka i födelsedagspresent till Berlusconi i oktober. Den nya regeringen kommer vara fortsatt trogna Nato och en stark allierad till Ukraina, säger Meloni under tisdagen, enligt AFP.

Berlusconi själv säger att han kan hålla isär regeringens position, och sin egen privata.

I sitt första anförande till parlamentet varnade Meloni för att ge Putin möjlighet till utpressning, genom gasexport. Italien är fortsatt starkt beroende av rysk gas, ett beroende hon vill minska i framtiden. Regeringen fortsätter sanktionerna mot Ryssland, men Salvini och Lega har tidigare uttryckt att de är ineffektiva.

Meloni själv bedyrar att landet fortsatt är en del av Europa och västvärlden. Hon vill inte sabotera det europeiska samarbetet, men göra det mer effektivt vid kriser. Kritiker menar att det kommer bli problem då både Italiens bröder och samarbetspartiet Lega är mycket kritiskt till EU. Italiens bröder har dock släppt kravet på att lämna EU.

Några av vallöftena regeringen kommer försöka genomföra är sänkt pensionsålder, subventioner till hushåll för elräkningar, och en platt skatt. Dessutom vill man bygga en bro mellan Sicilien och fastlandet, vilket ska skapa 100 000 arbetstillfällen. Man vill också stoppa illegal invandring och människosmugglare att ta sig till landet från Afrika.

Italien är beroende av 2 000 miljarder euro i lån från EU:s pandemifond, vilket i gengäld kräver att man gör större reformer, som i kriminallagstiftningen och offentlig byråkrati.

Representanthuset fick en talman från Melonis samarbetsparti Lega, Lorenzo Fontana. Melonis regering förväntas godkännas i både senaten och representanthuset, i slutet av oktober.

Att regeringen kunde sättas ihop trots meningsskiljaktigheter får ses som en första seger för premiärminister Meloni. Att man fick använda oppositionen för att rösta fram en talman i senaten, får ses som ett tecken på en begynnande spricka med Berlusconi och Forza Italia.

Kabinetten

Giorgia Meloni, premiärminister

Matteo Salvini, vice premiärminister och infrastrukturminister

Antonio Tajani, vice premiärminister och utrikesminister

Matteo Piantedosi, inrikesminister

Carlo Nordio, justitieminister

Guido Crosetto, försvarsminister (medgrundare av Italiens bröder)

Giancarlo Giorgetti, ekonomi- och finansminister

Adolfo Urso, minister för ekonomisk utveckling

Francesco Lollobrigida, jordbruksminister (och gift med Melonis äldre syster)

Gilberto Pichetto Fratin, minister för ekologisk transition

Marina Calderone, minister för arbetsmarknad och social välfärd

Giuseppe Valditara, utbildningsminister

Anna Maria Bernini, minister för universitet och forskning

Gennaro Sangiuliano, kulturminister

Orazio Schillaci, hälsominister

Daniela Santanchè, turismminister

Luca Ciriani, minister för parlamentariska relationer

Paolo Zangrillo, minister för offentlig administration

Roberto Calderoli, minister för regioner och autonomi

Raffaele Fitto, minister för familjer, barnafödande och jämlikhet

Alessandra Locatelli, handikappminister

Andrea Abodi, minister för idrott och ungdomar

Elisabetta Casellati, minister för institutionella reformer

Alfredo Mantovano, regeringssekreterare

Den skandalomsusade Forza Italia-ledaren berättade för sin unga publik hur han kunde förvandla Italien till ”ett land som ger dig nya möjligheter, och chansen att förverkliga dina drömmar”. Han passade också på att skämta om Vladimir Putin, Joe Biden och påven. Ett dygn senare var han uppe i 350 000 följare.

https://www.tiktok.com/@silvio.berlusconi/video/7138323064781065478

Berlusconi, som ledde den italienska regeringen tre gånger, planerar en återkomst till makten efter att premiärministern Mario Draghis avgång i juli försatte landet i en ny politisk kris. Hans framträdande på Tiktok är strategiskt – Italien har sänkt rösträttsåldern från 25 till 18 år för val till senaten vilket innebär fyra miljoner unga vuxna, som är intressanta för politikerna.