Efter 33 års väntan är SSC Napoli italienska mästare. Man har varit överlägsna under säsongen och periodvis lett serien med över 15 poäng ner till tvåan. Detta är blott den tredje ligatiteln i klubbens historia, de två första kom under storhetstiden där Maradona var fixstjärnan i laget. Samtidigt är dessa tre titlar också de enda vunna av lag i syd, och har en direkt politisk kraft.

Guldet kom efter 1–1 borta mot Udinese i Italiens nordöstra del. Man hade chansen att säkra guldet hemma på Stadio Diego Armando Maradona omgången innan men efter ett sent insläppt mål fick man vänta några dagar till. Napoli hamnade först i underläge när Udineses Sandi Lovric gjorde 1–0 i minut 13. Men Napolis nigerian Victor Osimhen kvitterade i andra halvlek, hans mål nummer 22 för säsongen.

https://www.youtube.com/watch?v=5hvaNmUlUdQ

(Om videorna inte kan visas, testa utan VPN)

Stadio Friuli var fyllt av tusentals tillresta napolitanare som firade vilt när Osimhen sköt in kvitteringen.

Vid slutsignalen stormade Napolifans ned från läktarna och in på planen för att fira med laget. Ett speciellt stort ögonblick för tränaren Luciano Spaletti, som vann ligan för första gången i sin karriär.

https://youtu.be/QiEOYmp6cpM

Senast Napoli vann ligan var säsongen 1989/90. Det var det andra efter segern 1986/87 under ledning av Diego Maradona. Italiensk fotboll har dominerats av de norra delarna av landet på ett sätt som gör Napolis framgångar väldigt viktiga för staden även sociokulturellt. Klubbarna i Rom har vunnit fem titlar tillsammans, men räknas av olika skäl inte till syditalien.

Många förknippar Neapel med pizza margarita och en trevlig båtutflykt till Capri. Men främst har staden blivit känd för sin camorra, den lokala maffian, och storskalig smuggling.

Mycket av problemen i staden och regionen som helhet har blivit populärkultur genom journalisten Roberto Savianos böcker. Korruptionen är stark inom både privat och offentlig sektor, speciellt känt är fusket inom byggindustrin.

Farligt avfall dumpades rakt ur i naturen med deformerade växter och cancer hos människor som tragiskt resultat. Det är heller inte ovanligt att folk i landets norra delar ser ned på syditalienarna av dessa skäl. Kulturskillnaderna inom landet är markanta.

När Mario Puzo skrev Gudfadern, boken som är förlagan till den kända Hollywoodfilmen, gav han huvudkaraktärerna ett sicilianskt ursprung. Men han själv var bördig från Avellino, en stad i närheten av Neapel, och hämtade inspirationen till maffiakulturen där ifrån.

Det sägs också att Diego Maradona hade en del kontakt med camorran och blev bjuden på lyxiga fester i bossarnas palats.

Napoli ägs av Aurelio De Laurentiis, känd filmmogul och släkt med den legendariske filmproducenten Dino De Laurentiis. Han köpte klubben 2004 efter att den gått bankrutt och behövde starta om i lägre divisioner. Han förde klubben upp till Serie A och sedermera till en stabil toppklubb som tävlat kontinuerligt i Champions League.

Tre titlar i Copa Italia kom innan den efterlängtade tredje ligatiteln säkrades. En lika ovanlig som historisk händelse i italiensk fotboll. Räkna med att det kommer firas rejält i Neapel kommande tid.

https://twitter.com/SerieA/status/1654229200641970177

https://twitter.com/EdLlewellynFCDO/status/1654232228526784513

Fotbollen i Italien präglas av en mängd faktorer, kulturella och politiska. Både nord mot syd och olika lokala aspekter spelar in. Traditionellt ägs klubbarna av män med stark karaktär. Samtidigt blåser förändringens vindar, där klubbar köps av utländska ägare. Landslaget har dock alltid varit en enande kraft, med fyra guld är man på delad andraplats bakom Brasilien.

Italiensk fotboll är starkt präglad av både sin lokala kultur och sin position gentemot det nationella. Rivalitet mellan lag innehåller således både höger- och vänsterpolitik, och rent geografiska aspekter. För att förstå bättre är det värt att påminna sig om att Italien är ett amalgam av tidigare självständiga kungadömen, som enades först 1861.

Historien för de olika landsdelarna har utspelat sig väldigt annorlunda. Till exempel har delar av södra Italien periodvis varit under muslimskt styre. Venedig och andra städer i norra delen är kända framgångsrika handelsnationer.

I fotbollen avspeglar sig den stora skillnaden mellan norr och söder än idag. Nästan alla nationella ligatitlar har tillfallit lag från norr, med undantag för Napolis 1987 och 1990. Huvudstadsklubbarna Roma och Lazio har vunnit tre respektive två titlar, men brukar trots sitt geografiska läge vanligtvis inte räknas till syd i fotbollssammanhang.

Relationen nord och syd kompliceras av att landets främsta lag, Juventus från Piedmont, också är det mest uppskattade i syd. Man har sitt ursprung i Turin, men under en våg av industrialisering på 1900-talet flyttade många syditalienare till staden för arbete inom industrin.

Familjen Agnelli som bland annat är kända för har grundat Fiat har länge varit involverade i Juventus. Kopplingen mellan syd och Juventus är fortfarande stark, och laget är alltid det näst mest populära på varje ort i princip hela landet.

Annars är det vanligtvis Napoli som får representera syd, ibland tillsammans med Palermo från Sicilien eller Bari från Apulien.

Rivaliteten kan ibland ta sig rasliga proportioner, men brukar hålla sig till hån mot lokala fenomen. Till exempel brukar Hellas Veronas fans sjunga om att Vesuvius ska få ett utbrott och förinta staden, när Napoli är på besök. Napolifansen brukar i sin tur sjunga att Julia var en hora (från pjäsen av Shakespeare som utspelar sig i Verona).

Det moderna Italiens framväxt speglas i hur de olika klubbarnas fans öppet tillhöra olika politiska grupperingar. Det finns av tradition mycket starka tillhörigheter åt både höger och vänster. Fascismen hade som bekant ett grepp om Italien till och med andra världskriget och med Mussolini som frontfigur. Men även vänstern har periodvis varit mycket stark i landet, om än att man aldrig haft en rent kommunistisk regering.

Klubbar brukar kunna kategoriseras in som höger eller vänster beroende på hur deras fans, tifosi eller ultras, kategoriserar sig. Det är inte alltid glasklart, vissa klubbar är mer präglade av en politisk kultur än andra.

Livorno är ett exempel på en vänsterklubb, från staden med samma namn belägen vid medelhavet i Toscana. De flesta av borgmästarna har varit gamla kommunister och Toscana i stort har mest styrts av center-vänster-styren. Klubben huserar sedan 2019 i lägre divisioner, men man hade tidigare en speciell rivalitet med SS Lazio, när båda spelade i Serie A. Lazios ultras har, liksom Inters och Veronas, en högerprägel.

I fallet med Inter så är klubben sprungen ur en mer borgerlig miljö i centrala Milano. Milan har i sin tur en stark bas bland arbetarklassen i förorterna, där många är inflyttade från södra delarna av landet.

Bologna är en annan klubb med vänsterprägel. Staden har ett universitet och miljön har sedan andra världskriget präglats av vänstervindar. Först kallades staden la rossa (den röda) på grund av färgen på husen, men det kom sedan mer att anspela på politik.

Italiensk fotboll har också många kända stads- och regionderbyn, med karaktäristiska smeknamn. Ett axplock:

Genoaderbyt (Derby della Lanterna): Genoa – Sampdoria. Uppkallat efter fyren i hamnen.

Den lilla Madonnans derby (Derby della Madonnina): Inter – Milan. Uppkallat efter den lilla madonnan på Milanos katedral.

Huvudstadsderbyt (Derby della capitale): Roma – Lazio.

Veronaderbyt (Derby della Scala): Hellas Verona – Chievo. Uppkallat efter patricierfamiljen Scaglieri som styrde Verona under medeltid och tidig renässansera.

Det italienska derbyt (Derby d’Italia): Juventus – Inter.

Solens derby (Derby del sole): Roma – Napoli.

Öderbyt (Derby delle isole): Palermo – Cagliari. Mellan Siciliens och Sardiniens största städer.

Parmesanostderbyt (Derby del Grana eller Derby del Parmigiano Reggiano): Parma – Reggiana.

Italienska fotbollsklubbar har också haft många karaktäristiska ägare. Som i Juventus fall är det en släkt som styrt klubben i närmare 100 år. Familjen Moratti har ägt Inter i två omgångar, båda framgångsrika eror för klubben. Ägandeformen med starka män som gärna lägger sig i spelaruttagningar och tillsättning av tränare återspeglar i viss mån samhället i stort.

Även om norra Italien mer påminner om centrala Europa i fråga om ekonomisk struktur är det ett faktum att saker och ting går en smula långsamt. Och att mycket löses via kontakter, ofta genom vänskap som varat i årtionden, om inte århundraden.

Men förändringens vindar blåser starkt sedan ett tjugotal år, och fler klubbar än någonsin har nu utländska ägare. Och förlitar sig på utländskt kapital för att kunna konkurera med giganten på brittiska öarna, Premier League. Bologna ägs av kanadensaren Joey Saputo, Inter ägs av kinesiska Suning Holdings Group och Milan av Redbird Capital Firm.

Den tidigare prominente ägaren av Milan, Silvio Berlusconi, har på ålderns höst tillsammans med sin bror och vapendragaren Adriano Galliani tagit över nykomlingen Monza. Monza ligger i Milanos ytterkant och är annars mest känt för Formel1.

VM 1934 och landslaget

Om man är upprörd över hur ett land som Qatar kunde få arrangera VM så kan man trösta sig med att det knappast är en historisk anomali. 1978 hölls turneringen i Argentina, som också vann sitt första VM-guld. Det ansågs allmänt att militärjuntan i landet använde turneringen i pr-syfte.

VM 1934 hölls i Italien, där Benito Mussolini varit premiärminister sedan 1922. Efterspelet till turneringen har kommit att handla om anklagelser mot Mussolini, att han påverkat matcherna. Italien vann turneringen, liksom fotbollsgrenen av OS i Berlin 1936 och VM i Frankrike 1938. Den bästa perioden i det italienska landslagets historia.

Inför turneringen fanns det bara två ansökningar om värdskap: Italien och Sverige. Sverige drog sig dock ur innan omröstningen skedde. Man kan spekulera i hur en turnering i Sverige avlöpt, då Socialdemokraterna vann valet 1932. En svensk kom dock att spela en viktig roll i turneringen, mer om det nedan.

För att förstå landslagets roll för Italien bör man ha i beaktande att landet är uppdelat i regioner med olika dialekter. Även om alla har sin grund i latin är det tillräckligt stora skillnader för att i vissa fall kunna sägas vara olika språk. Språket italienska är en uppfinning grundat på språket i Dante Alighieris böcker, baserat på lokal toskansk dialekt.

Det tog lång tid att sprida det nya nationella språket till landets alla hörn. Ännu på 1960-talet fanns det stora regionala skillnader i vilka som bemästrade det. Här spelade tv en stor roll, med populära program minskade språkskillnaderna avsevärt, idag är de flesta tvåspråkiga eller använder primärt standarditalienska.

Innan han gjorde politisk karriär var Silvio Berlusconi en del i framväxten av nationellt populära underhållningsprogram på tv.

Till skillnad från Spanien, där landslaget inte har samma samlande kraft och där regionala inofficiella landslag finns, är det italienska en enande kraft. Klubbarna från syd må ha få titlar men i landslaget finns det många söner från södern.

Turneringen 1934 var strukturerad med direkt utslagning. Både Argentina och Brasilien åkte ut efter sin första match. Italien började med att slå ut USA i åttondelsfinalen och sedan Spanien i kvartsfinalen. Domarinsatsen i matchen mot Spanien har kritiserats, speciellt efter fult spel mot spanske målvakten Zamora. Matchen slutade 1–1 och dagen efter väntade omspel, som Italien vann med 1–0.

Även omspelet präglades av domslut i Italiens favör, schweiziske domaren René Mercet blev efter turneringen avstängd av det Schweiziska fotbollsförbundet. Han godkände Italiens mål, som vissa menar var felaktigt. Han ska också dömt bort två spanska mål. I semifinalen väntade Österrike där man vann med 1–0. Domaren var svensken Ivan Eklind.

Eklind var märkligt nog domaren även i finalmatchen, där Italien ställdes mot Tjeckoslovakien. Vinst blev det, nationens första guld var säkrat. Efterspelet har mycket handlat om anklagelser om att Mussolini lade sig i turneringen, valde domare inför Italiens matcher, och liknande. Han påstås ha träffat Eklind kvällarna innan både semifinalen och finalen.

Det skulle dröja till 1982 innan Italien tog sin tredje titel. Då anfördes man av anfallaren Paolo Rossi, som gjorde sex mål i turneringen. Nästa stora turnering för landet gav ingen titel, men hade ändå en stor inverkan på nationens självbild.

1990 anordnade nämligen Italien VM för andra gången, men som ett på många sätt helt annat land än 1934. Italien hade fram till 1980-talet präglats av fattigdom i vissa delar av landet, och stor utvandring till USA och Sydamerika.

Men en ekonomisk framgång ledde till att landet moderniserades, en stor del av arenorna under mästerskapet var byggda årtiondet innan. Man kan än idag se spåren av detta då många arenor fortfarande står kvar i samma skick, speciellt i syd, Stadio Diego Armando Maradona (tidigare San Paolo) i Neapel är ett exempel.

Än idag kan man höra popdängor från tidigt 1990-tal spelas inför matcherna i Serie A.

Laget leddes under VM 1990 av den innan ganska okände Palermofödde Salvatore Schillaci. Han gjorde succé i turneringen med sex mål, och blev folkkär.

2006 kom den fjärde och senaste titeln. Då snuvade man värdlandet Tyskland när man vann i förlängningen i semifinalen i Berlin. Finalen mot Frankrike blev bitvis dramatisk då Zinedine Zidane skallat Marco Materazzi i bröstet och blivit utvisad. Italien vann på straffar, nationell extas följde.

Sedan dess har man inte kunnat hitta tillbaka till den riktiga toppen. 2010 och 2014 åkte man ut i gruppspelet. Sedan dess har man misslyckats kvalificera sig 2018 och senast inför VM i Qatar. Där fick man kvala en extra vända, och i semifinalen förlorade man mot Nordmakedonien på ett övertidsmål.

Detta var särskilt nedslående då man 2021 vann EM, som skjutits upp på grund av pandemin. Många hade trott att laget äntligen skulle prestera i ett VM igen.

Några ord från italiensk fotbolls-vokabulär:

Calcio: fotboll

Panzar: tysk, öknamn från kriget

Il calcio di rigore: straffspark

Il fallo: frispark

L’allenatore: tränare

Furbo: direktöversättning saknas. Är att ta tillfället i akt, att förstärka en situation för att vinna fördel.

La traversa: ribban

Tifosi: fans

La partita: matchen

L’arbitro: domaren

Fiorentinas serbiska stortalang Dušan Vlahović kommer att skriva på för ärkerivalen Juventus under helgen. Juventus har lagt upp klipp på sociala medier där Vlahović anländer till träningsanläggningen. Allt väntas bli klart efter läkarundersökning och kontraktsskrivning. Prislappen ligger på drygt 790 miljoner kronor.

https://twitter.com/MCriscitiello/status/1485773890903318531?s=20

Karriären inleddes i Partizan Belgrad. Han kom till Fiorentina i januari 2018, strax innan han fyllde 18 år. Åren i Fiorentina har varit en succé med 49 mål på 108 matcher totalt.

https://twitter.com/juventusfc/status/1486984424176721925

Övergången är dock inte friktionsfri och de senaste veckornas spekulationer har utlöst ett raseri bland Fiorentinas fans. Juventus är den stora ärkerivalen och laget man hatar mest av allt i Florens. Vlahović har bland annat kallats förrädare och zigenare.

En banderoll utanför Fiorentinas träningsanläggning hade budskapet: ”Respekt får man inte genom målen, Vlahović jävla puckelrygg!”. Undertecknat Curva Fiesole, Fiorentinas klack på arenan. Gobbi, puckelryggar, är också ett öknamn för Juventusfans.

Vlahović är inte den förste spelaren att göra en kontroversiell flytt i Serie A.

Sommaren 2021 skrev spanjoren Pedro på för SS Lazio, efter att ha blivit satt i frysboxen i lokalrivalen Roma. Han blev då den första spelaren att gå direkt mellan klubbarna sedan Astutillo Magligiolgio 1985. Han gjorde mål i derbyt under hösten och blev då den tredje spelaren i historien att ha gjort mål för båda klubbarna i ett derby.

En annan känd övergång mellan just Fiorentina och Juventus var när Roberto Baggios. Baggio, med smeknamnet Den heliga hästsvansen, skrev på för Juventus sommaren 1990 och fansen blev vansinniga. Fiorentinas klubbchef Flavio Pontello gömde sig i arenan Artemio Franchi i två dygn efter det att uppretade fans belägrade klubbens huvudkontor. Baggio hade blivit en ikon hos Fiorentinafansen under sina fem säsonger i klubben. Vid klubbarnas första möte med Baggio i Juventus vägrade han ta en straff som han tilldelats. Han blev dock aldrig en favorit hos Juventusfansen under sina tre år där.

Ytterligare en känslig övergång var Gabriel Batistutas från Fiorentina till Roma. Under nio säsonger i Fiorentina blev han känd som en anfallare i världsklass och innehar än idag klubbrekordet för flest mål i Serie A, 152. Han är också på andra plats över flest mål totalt sett, bara slagen av Kurt Hamrin. Inför säsongen 2000/2001 valde han dock att skriva på för Roma, mest för att kunna få chansen att vinna en titel. Roma vann mycket riktigt titeln hans första säsong i klubben.