Plötsligt reser sig mannen upp, hans ögon är svarta av ilska, han höjer sin laptop som om han tänkte kasta den på mannen som sitter mitt emot.

De andra i rummet lyckas lugna den hotfulle mannen, och han sätter sig till slut ner.

Men stämningen är spänd.

Till slut är allt avklarat som skulle klaras av. Peter Wallmark, Sverigedemokraternas distriktsordförande i Stockholm har blivit av med makt och nycklar. Han befinner sig under utredning av det utskott i partiet som hanterar medlemsfrågor.

Den som vid mötet våren 2022 höjer laptopen över sitt huvud är Johan Tireland.

Lördagen 1 april 2023 kommer han med stor säkerhet att väljas till ny distriktsordförande för SD i Stockholm – trots att han nu är polisanmäld för olaga hot vid det möte där Wallmark blev av med nycklar och befogenheter i partiet.

Nu lär inte en polisanmälan röra Tireland i ryggen.

Han är van.

SD:s ledning är också van vid att Tireland har med polisen att göra. Men det är inget som hindrat hans stadiga, och envisa marsch mot toppen i SD.

2013 fick han en villkorlig dom för våld mot tjänsteman (han bet en ordningsvakt), dopningsbrott och vapenbrott.

Han hade även tidigare dömts för brott, då han 2009 fick tre månaders fängelse för olaga hot, skadegörelse, narkotikabrott, dopningsbrott och brott mot knivlagen.

I juli 2020 slår polisen till mot en lägenhet där Tireland är folkbokförd. Där beslagtas en pistol, en handgranat och ett halvt kilo cannabis.

Tireland svär sig fri från all kännedom om vad som finns i lägenheten, och hävdar att han hållit sig undan från kommunen efter att ha varit utsatt för ”dödshot” – sin lägenhet har han därför hyrt ut.

Mannen som bor där döms till fängelse i tre år och fyra månader.

Mannen är Tirelands bror.

Tireland har i ett uttalande förklarat att: ”Jag fick aldrig någon bild av att han höll på med de brotten han dömdes för”

Ett nytt liv?

Efter sin dom 2013 bestämmer sig Tireland för att börja ett nytt liv. Han säger sig vilja ge något tillbaka till samhället och aktiverar sig i SD.

Partiet är vid den här tiden – liksom nu – känsliga för kandidater som kan kopplas till våldsbrott, kriminalitet eller nazism.

En person med Tirelands bakgrund har inga möjligheter att bli godkänd av kandidatutskottet.

Men Tireland kommer ändå att hamna i fullmäktige i Upplands-Bro.

Hur gick det till?

I Upplands-Bro genomdrivs det att det bara ska finnas tre namn på listan i valet 2014. Det blir en ”öppen lista”. Det skulle kunna ha varit fler namn med på listan, eftersom det finns fler godkända kandidater.

”Öppen lista” innebär att väljarna kan skriva dit ett namn, och får personen tillräckligt många röster kan han komma in i en vald församling.

Tireland får tillräckligt många röster för att kunna komma in.

19 stycken.

Det märkliga är att SD vid den tiden inte tillåter öppna listor, annat än i godkända undantagsfall – eftersom man inte kan kontrollera vem som tar sig in i en vald församling på partiets mandat.

Men i Upplands-Bro sker det ändå.

Vi har talat med personer som var aktiva i SD vid den här tiden och de är överens om att det hela bara kan ha skett med välsignelse från någon eller några i partiledningen. ”Riks vill” eller ”Riks tyckte det var bäst”, är ett uttryck som återkommer i många av de intervjuer vi gjort. De vi talat med är också ense om att Henrik Vinge, som numera är gruppledare för SD i riksdagen, då det begav sig i Upplands-Bro ville se Tireland i fullmäktige.

Det är alltid märkligt oklart vilka som utgör ”Riks” i varje givet ögonblick. Är det Mattias Karlsson? Richard Jomshof? Henrik Vinge? Vem som påstås ha förklarat vad som är ”Riks” vilja kan skifta. Jimmie Åkessons namn nämns aldrig, han verkar ha intagit en slags position av ”Över-Riks”, höjd över de dagliga maktstriderna och uteslutningarna i avdelningar och distrikt.

Uteslutningsvåg

Henrik Vinge är vid denna tid ansvarig för arbetet i Stockholm Norrort och är också Jimmie Åkessons pressekretare, och några månader efter valet satsar Vinge också på att bli ordförande för SD:s ungdomsförbund SDU. Han toppar en lista som lanseras som ett alternativ till den som ungdomsförbundets valberedning lanserat. Namnen på den senare listan ses som för högerextrema och det finns uppenbart krafter i SD som vill se en annan ledning för partiets ungdomsförbund. Man gjorde ett försök redan på kongressen 2012 – men misslyckades då.

På listan som toppas av Vinge finns också Johan Tireland med – något som väcker uppmärksamhet, och Richard Jomshof förklarar i medierna att han ser det som olämpligt att en person med så pass färsk kriminell belastning finns på listan.

Nu kommer det att spela mindre roll. Vinges lista förlorar – och några månader senare, våren 2015 inleds en utrensningsvåg, där ledande medlemmar i ungdomsförbundet utesluts ur moderpartiet, till slut bryter SD också banden med hela ungdomsförbudet.

Folk kommer och går i SD:s parti och ungdomsförbund, men en sak som består är banden mellan Henrik Vinge och Johan Tireland.

Inför valet 2018 stoppar kandidatutskottet Tireland från att placeras på någon lista, hans kriminella belastning anses göra det omöjligt för honom at företräda partiet. Tireland överklagar beslutet – påhejad av Henrik Vinge, och Henriks fru Linnéa. Men beslutet står fast, Tireland hamnar inte på någon lista.

Till Stockholms stadshus

De vi talat med vittnar om ett frenetiskt arbete från Vinges sida för att ge Tireland en avlönad funktion i partiet – till slut har Vinge malt ner motståndet och Tireland blir partiets politiske sekreterare i Stockholms stadshus, våren 2018. Till sin hjälp i kampanjen för Tiredal har Henrik Vinge sin hustru Linnea. Ett av hennes argument för att Tiredal ska få en position har blivit ett bevingat uttryck: ”Men Johan kan ju alltid koka kaffe, och hjälpa till med andra saker”.

Argumenten för Tireland har även tidigare legat på det personliga planet. De som ville se Tireland som gruppledare i Upplands-Bro framförde bland annat argumentet att Tireland hade svårt att få jobb. Det innebar att de redan från början räknat med att Tireland skulle bli gruppledare för partiet i kommunfullmäktige – och därmed kunna arvoderas.

När Tireland tar plats som politisk sekreterare i Stocholm gör han det i en avdelning som länge haft organisatoriska problem och skakats av strider och personliga motsättningar. Men från och med 2016 verkar situationen ha stabiliserats. Alla vittnar om en bättre organisatorisk struktur, partiet går framåt i valet till stadshuset, medlemmarna har varit aktiva i arbetet.

I april 2022 är medlemsantalet nästan 2000 medlemmar, i juni är det 1515 – en minskning med 25 procent. På två månader.

Vad har hänt?

Under våren 2022 blir plötsligt distriktets ordförande Peter Wallmark avstängd. Han anklagas i ett brev från partiledningen för ekonomiska oegentligheter och maktfullkomlighet. Anklagelserna är inte preciserade, och Wallmarks svar blir att hänvisa till att distriktets bokföring skötts av en extern byrå och i åratal har räkenskaperna varit godkända utan anmärkningar från revisorerna. Bokföringsbyrån har dessutom också gjort uppdrag åt SD på riksplanet.

Fiffel med bokföringen?

SD:s ledning kräver dock in bokföring och räkenskaper för ett antal år, och att dessa ska överlämnas till Linnéa Vinge. Något som kan verka märkligt eftersom Linnéa Vinge själv varit ledamot av distriktsstyrelsen. Hon har därför varit med och undertecknat alla årsberättelser, men anses nu på oklara grunder vara betrodd att ta in all bokföring för överlämning för vidare granskning. Något som är blir än mer märkligt eftersom Linnéa Vinge också var en av firmatecknarna i den distriktsstyrelse där det sägs ha förekommit oegentligheter..

Eftersom Wallmark är avstängd kan han inte på SD:s valkonferens under våren 2022 kandidera till någon position på partiets listor. Han blir också utesluten efter valkonferensen. Han meddelas detta av en journalist som ringer och berättar om uteslutningen. Senare, sent på kvällen, får Wallmark en e-post från partiet om detta. Fortfarande utan att ha fått framträda inför det utskott som hanterar anklagelserna, och försvara sig.

På valkonferensen lanseras en alternativ lista, den är sammansatt av personer som anses vara Wallmark trogna – den står mot valberedningens.

I en första omröstning röstas valberedningens förslag ner – en stor seger för ”Wallmark-listan” – men ett stort nederlag för Vinge-falangen, som varit drivande i avstängningen och isoleringen av Wallmark.

Då händer något märkligt. En person på ”Wallmark-listan” förklarar att han inte längre vill kandidera.

Regler som inte finns

Då förklarar de som leder valkonferensen att listan därmed är ogiltig enligt partiets regler. Senare kommer det att visa sig att något sådant inte finns inskrivet i partiets stadgar, och heller inte i någon form av regler för interna rutiner vid val.

Senare förklarar Henrik Vinge det som skett med att det tagits ett beslut på ett möte om att listor där någon drar sig ur inte ska godkännas. Men något sådant protokollfört beslut har aldrig förevisats.

Men resultatet blir att Vingefalangen vinner, och att Linnéa Vinge kan positionera sig för att inta den post hon har i dag, vice gruppledare för SD i Stockholms stadshus. Och hon får också ett rejält lönelyft och dubblar sin lön till 85 000 kronor i månaden. Raskt marscherat för en person som på åtta år gått från att ha börjat sin yrkesbana som lärarassistent till att bli en maktfaktor i SD Stockholm - och i Sverige. Men löneökningen är säkert ett välkommet bidrag i paret Vinges hushållskassa eftersom de köpt en villa för 14 miljoner i Bromma – som dessutom också måste renoveras. Dock har man lite problem med olovlig byggverksamhet i det sammanhanget.

I efterspelet till valkonferensen har det i media spekulerats om att uteslutningen av Wallmark var ett drag av Henrik Vinge för att garantera att hans fru fick en säker plats i fullmäktige.

Men de vi talat med som haft eller har positioner i Stockholm berättar om en utbredd motvilja mot Linnéa Vinge, och att alternativlistan lika mycket var ett uttryck för detta som ett stöd för Wallmark. Hon ansågs av många vara en person som engagerade sig alltför lite i sina uppdrag, och att hennes närvaro i stadshus och kansli var synnerligen begränsad – det visar hennes inloggningar – även med tanke på att hon antogs arbeta hemifrån. Det finns de som säger att de själva och andra började undvika Linnéa eftersom hon mest ville och sitta och småprata, medan de själva var stressade över allt jobb som måste göras.

Våra intervjuer visar att kritiken mot henne inte minskat, även om ingen längre öppet vågar framföra sina åsikter bland dem som fortfarande är medlemmar. Att medlemsantalet minskat och att framgångarna i valet inte blev så stora som i övriga landet förklaras med hennes ineffektivitet – hon vill ha positioner, makt och en ställning, hävdar de som är kritiska – men gör inget med den makten, förutom att se till att hon behåller sina positioner. Hon undviker diskussioner, både internt och externt säger kritikerna, och är rädd för öppna konflikter.

Hanterar obehagligheter

Men då finns det alltid en man som visat sig vara beredd att ta konflikterna, och det är en annan person som gjort en relativt snabb karriär; Johan Tireland, som gått från fängelset till en maktposition som Stockholmsdistriktets ordförande. Valet av honom 1 april kan betraktas som givet, ingen opposition finns kvar efter den uteslutningsvåg som präglade partiet under 2022.

Om man vill kan man se det som ledningens och paret Vinges belöning till Tireland för lång och trogen tjänstgöring. Han skickas fram för att hantera det som är obehagligt – de vi talat med berättar om en hotfull framtoning, som vid det där mötet där Wallmark skulle överlämna nycklarna till Tireland.

Wallmark var förvånad över att just Tireland skulle ta hand om distriktsordförandens nycklar. Wallmark menade att Tireland inte hade någon funktion som gjorde att han hade mandat att ta emot nycklar – och annat – av Wallmark.

Tireland hänvisade till att ”Riks” ville ha det så, och blev alltmer upprörd över att hans lämplighet ifrågasattes.

I Wallmarks sällskap fanns flera personer, en av dem var distriktets vice ordförande som menade att han kunde vara den som tog Wallmarks nycklar, och att det vore det organisatoriskt korrekta. Det var här det började koka över för Tireland och han reser sig, och verkar beredd att hiva iväg sin laptop på någon.

Nu finns alltså en polisanmälan gällande olaga hot inlämnad mot Tireland efter det uppträdet.

En av dem som tillfrågats om han vill vara med och underteckna anmälan har avböjt.

Han förklarade sig vara rädd för Tireland.

Kommande avsnitt

Detta är första delen i en serie om det inre livet i SD Stockholm och SD i landet.

De följande avsnitten kommer bland annat att behandla:

• Henrik och Linnéa Vinges väg – till varandra, till SD-toppen och till en villa för 14 miljoner i Bromma.
• Famijeföretaget SD. Här strider familjer med varandra, men här spricker också familjer, skilsmässor är vanliga, här finns svartsjukedramer – hur rimmar det med partilinjen om att familjen är samhällets minsta och viktigaste enhet?
• Hur fungerar partidemokratin? Varför konstrueras ofta nya regler som inte finns i stadgarna? Varför försvinner folk som genom en fallucka om de inte tycker som partiledningen? Ska politiska meningsmotståndare vara oroliga för vad som händer om SD får makten i Sverige?
• Vi hoppas också få intervjuer med Henrik och Linnéa Vinge, Mattias Karlsson, Richard Jomshof och Johan Tireland.

”Noll är inget alternativ för oss”, säger Liberalernas partiledare Johan Pehrson till TV4 Nyheterna.

Martin Kinnunen (SD), klimatpolitisk talesperson, vill inte gå så långt som att hota med regeringskris, men trycker på att frågan är viktig för partiet. ”Det är klart, kommer vi inte överens kan det bli problem”, säger han till SVT Nyheter.

Enligt Kinnunen bereds frågan fortfarande på klimat- och näringsdepartementet, men har ännu inte nått Tidöpartiernas samordningskansli. ”Vi har inte inlett förhandlingar än, vår utgångspunkt är att vi ska kunna komma överens och nå ett bra resultat.” Tidöpartierna har lovat att kraftigt sänka reduktionsplikten till årsskiftet. ”Vi bedömer att de här förhandlingarna inleds under våren”, avslutar Kinnunen.

Men det här duger inte för svenska redaktioner. Just nu har mediachefer garanterat gått ut med påbudet: ”Hitta kopplingar till svensk extremhöger. Danmark ligger ju nästgårds. Det måste finnas”.

För om en så att säga infödd europé begår vansinneshandlingar gäller det alltid att visa att det beror på att de är ideologiskt motiverade, och är invandringsfientliga.

Det spelar ingen roll om allt pekar på om det rör sig om ung vit man som känner sig mobbad i skolan, inte har någon flickvän och alltid blev uttagen sist när man skulle välja fotbollslag på gymnastiklektionerna – och som därför i sin ensamhet bestämt sig för att straffa omvärlden. Ungefär som en alltför vanlig amerikansk skolskjutning.

Det gäller för media att använda tillfället för att skapa bilden av att nazistiska stormtrupper lurar i varje svensk källare, lyfter man på ett brunnslock kan man vara säker på att därnere i mörkret bidar en fascistisk kommandogrupp sin tid, alltmedan de reciterar Heidenstam.

Därför är nu Köpenhamn översvämmat av svenska journalister som trakasserar butiks- och restaurangägare för att få se deras gamla övervakningsfilmer. Drömmen är att hitta en sekvens där Jimmie Åkesson syns samtidigt, och i närheten av den danske köpcentermördaren:

”Ojojoj! Titta där står Jimmie Åkesson i korvkön till Pølsemannen på Rådhusplatsen i Köpenhamn. Klockan är tre på natten och titta! Titta vem som står bakom Jimmie! Det är köpcentermördaren!”

Några timmar senare kommer vi att i tidningarna se rubriker som: ”Här radikaliserades köpcentermördaren! Se bilderna från hemliga mötet med Jimmie Åkesson!”.

Och får media inte tag på något liknande finns det säkert någon form av bildbevis på att någon i SD vid något tillfälle befunnit sig i närheten av köpcentermördaren. Köpenhamn är antagligen populärt när SD:s lokalavdelningar ska ha uppstartskonferenser.

Medialogiken i Sverige – speciellt under ett valår – är att massmördare och terrorister om de är muslimer alltid beskrivs som personer som är schizofrena, bipolära, paranoida, manodepressiva, och felmedicinerade. När gärningsmannen beskrivs blir det alltid en katalog av alla kända psykiska sjukdomstillstånd – kryddad med lite social misär; arbetslöshet, skilsmässa, och omhändertagna barn. Har du mördat någon och skrikit Allahu-akbar kommer även pollenallergi och laktosintolerans att betraktas som förklarande och ursäktande orsaker till blodbadet.

Rör det sig om en europé kan man utgå från att media och myndigheter kommer att vända ut och in på personens privatliv för att hitta minsta lilla, lilla koppling till högernationalism – varje skrymsle av personens hårddisk kommer att genomsökas, varje länk i surfinghistoriken att granskas.

Det absurda är förstås att de här kopplingar görs för att hetsa mot SD – detta oförargliga parti som mest verkar vurma för folkdans, tillagande av kolbullar samt nationalsångens framförande vid varje upptänkligt tillfälle. Inte mycket militanter där, partiet för mer tankarna till en syförening, tänk i stil med Milly och tanterna.

Vad man nu kan vänta sig är att partiledningen utesluter varje medlem som besökt Köpenhamn … bara för att vara på den säkra sidan.

Och därmed har medias uppdrag faktiskt på sätt och vis uppnåtts.