Den största nyheten i veckan blev den kinesiska jätteballong som en dag plötsligt dök upp över västra USA. Informationen slog ner som en bomb och det amerikanska nyhetsmaskineriet drog genast igång som en spinnande katt. Eller snarare som ett rytande lejon.

Vad var det en typ av luftfarkost? Var den vapenbestyckad? Var det en spionballong? För om som kineserna hävdade det bara var en vilsekommen väderballong, hur kunde den manövrera fram rakt mellan flera av USA:s viktigaste kärnvapenbaser? Och varför, i herrans namn, sköt det amerikanska flygvapnet inte ner den?? Det senare blev också huvudfrågan då det tog militären dagar att agera. Ilska riktades därför snart nog mot president Biden eftersom denne förvisso gett order om nedskjutning men samtidigt krävt att ingen på marken skulle bli skadad av nedfallande bråte. Detta bara ökade vreden eftersom ballongen först segade sig i dagar fram över extremt glesbefolkade delstater som Montana. Skämt om att Biden inte ville riskera att döda betande kor kom därför i omlopp.

När ballongen sedan slutligen sköts ner över Atlanten startade också nästa mediacirkus efter att en ”anonym källa” i försvarshögkvarteret Pentagon hävdat att kinesiska ballonger minsann seglat över USA även när Donald Trump var president. Detta scoop exploderade dock i ansiktet på de som rapporterade det. Det visade sig nämligen efter bara några timmar att tre ballonger förvisso kränkt amerikanskt luftrum under Trumps tid i Vita Huset men att inte ens militären fått kännedom om det förrän efter Biden tillträtt presidentposten i slutet på 2021. Den stora händelsen slutade därför – förutom i en nesa för det amerikanska egot – i en mediaflopp som gjorde det uppenbart att uppgiften om tidigare ballonger bara var en lögn planterat av någon som ville försvara Bidens (och leverera ett tjuvnyp till Trump). Amerikanernas redan klena förtroende för media fick sig med andra ord ytterligare en knäck.

State of the Union

Veckans andra stora nyhet blev Bidens State of the Union, vilket är presidentens årliga tal till nationen. Detta verkade först som vanligt bli en ren medieshow planerad in i minsta detalj, inklusive när kongressledamöter och andra åhörare förväntades applådera. Biden är dock Biden, så talet blev kaotiskt. Det började med att han av misstag kallade sin partikamrat och majoritetsledaren i senaten, Chuck Schumer, för oppositionsledare. Sedan följde en bruklig radda av stora ord, fagra löften och blommiga beskrivningar av det mesta, inklusive den knaggliga amerikanska ekonomin, men givetvis inte Bidens motståndare. Tvärtom sa han att Republikanerna vill avskaffa de krisdrabbade systemen Social Security (det federala pensionssystemet) och Medicare (en sjukförsäkring för äldre och handikappade) om dessa inte kan finansieras långsiktigt inom fyra år. Och då ingen ledande republikan föreslagit något sådant blev han ordentligt utbuad. Cynismen blev sedan heller inte mindre när FoxNews ett par dagar efter talet grävde fram ur gömmorna att Biden själv, i sin politiska ungdom, föreslagit just detta.

Masskjutningar

Även Kaliforniens guvernör Gavin Newsom (D) försökte i veckan verka handlingskraftig på sin kant. Detta efter att fyra masskjutningar i delstaten på kort tid krävt över tjugo döda. Newsom gick därför ut och föreslog skärpning av reglerna för civilpersoner att bära vapen på allmän plats. Ingen av de aktuella skjutningarna hade dock inträffat beroende på brott mot de mycket stränga lagar Kalifornien redan har om detta. Statistik visar därtill att när medborgare har rätt att bära vapen på allmän plats så sjunker våldsbrottsligheten markant. Debatten kom därför, istället för fräscha idéer om hur man kan förhindra masskjutningar, mest att handla om Newsom sökt använda skjutningarna för egen vinning. Vilket då han nämns som ersättare för Biden (om denne inte ställer upp 2024) nog ligger i möjligheternas riktning.

Sam Smiths satanism

En annan, mer djävulusisk debatt bröt sedan i helgen ut om ett inslag på den årliga Grammisgalan. Detta spektakel följs numera inte av så väldigt många, men är fortfarande ett nyhets- och kändisevent av stora mått. När artisten Sam Smith, som bjudits in för att framföra sin låt Unholy (”Oheligt”), före sändningen Twittrade en bild på sig själv klädd i rött och en hatt med satanshorn, plus texten ”detta kommer bli speciellt” tog det därför hus i helvete, speciellt efter att teve-bolaget CBS, som sände galan, glatt svarat att ”vi är redo att dyrka.” Detta fick många religiöst och konspirationslagda amerikaner att fara ut om att galan var en form av satanisk kupp. Och vem vet. Möjligheten att det bara var ett något fyrkantigt, eller möjligen pentagramformat, PR-jippo är nog dock betydligt större.

https://twitter.com/redvoicenews/status/1622569943043817473

Till sist kan konstateras att döden inte alltid behöver innebära slutet. En 83-årig kvinna på ett äldreboende på Long Island, New York, förklarades i lördags förmiddag först som avliden och kördes sedan iväg till en begravningsbyrå. Efter några timmar noterade dock en anställd där att hon andades och sände henne därför i ilfart till närmaste sjukhus. Då en liknande incident inträffade så sent som i januari i Iowa undrar därför nu många hur det står till med den medicinska kunskapen på servicehus. Eller om det hela är en typ av tjuvstart på den yttersta dagen. Den som lever får se…

Totalt har elva medlemmar i pedofilringen åtalats för 43 brott, bland annat för försök till mord och våldtäkt av små barn. Gruppen ska ha kört en rullstol över benen på en av flickorna, samt satt en plastpåse över hennes huvud. Enligt uppgifter fick hon äta kattmat, ta droger och dricka alkohol. De filmade också sig själva när de våldtog barnen.

https://www.youtube.com/watch?v=lZV7saxtdJI

Det påstås att en av flickorna hotades med att skickas till Turkiet med en manlig främling, medan pojken sattes i ett badkar de vuxna sa var fyllt med blod. Barnen var också inblandade i häxkonst som fick dem att tro att de själva hade förvandlats till djur.

I domstolen framkom det att när en av flickorna ringde polisen blev hon hotad av medlemmar i gruppen, och samtalet avslutades.

”Jag förstår att skolan måste tillåta dem eftersom de tillåter […] ett kristet program efter skolan. Det är jag okej med, men jag kan inte föreställa mig varför någon skulle vilja att deras barn ska delta i den här sataniska gruppen”, sa Sheila Knight till Fox News.

Medgrundaren till initiativet, Lucien Greaves, säger att avsikten är att främja yttrande- och religionsfrihet bland barn. ”Självklart ser vi inte Satan som ond”, sa han i en intervju med Jesse Watters på Fox News. ”Man bör sträva efter att agera med medkänsla och empati för alla varelser.”

En av predikanterna, June Everett, gick med i organisationen efter att sonen deltagit i en traditionell aktivitet ordnad av den lokala kyrkan. ”Han fick höra att han, hunden och vi andra i familjen skulle brinna i helvetet om vi inte tog emot Jesus Kristus i våra hjärtan, och började gå i kyrkan.”

Linda Blairs kaskadkräkning i Exorcisten exploderade in i filmhistorien, i populärkulturen – och i människors medvetande. Konstigt nog, eftersom den uppkastningen som exempel på besatthet ändå måste betecknas som ganska klen. Den europeiska historien innehåller genom seklerna vittnesmål om supernovaspyor där den av demoner ockuperade mannen eller kvinnan vomerat spikar, träbitar, nålar, stora bollar av naglar, stenar, kolbitar, tyg, kött eller koskit. Lite grann som korridorerna på Finlandsfärjan en lönehelg då det dessutom samtidigt också är hög sjögång.

I uppmätt kräkvolym innehas nog fortfarande rekordet av nunnan som på 1700-talet sägs ha spytt upp ungefär 200 liter blod under en vecka. Hon får dessutom stilpoäng eftersom hon inledde sitt kräkparty med att spy upp en levande ål.

Allt detta alltså enligt samtida noga upptecknade vittnesmål. När man tar del av dessa beskrivningar bleknar filmen Exorcistens skildring av Linda Blairs lidande på ytterligare ett sätt. Hon var bara besatt av en enda ynka demon, Pazuzu. 1584 konstaterades det att en ung tysk flicka var besatt av 12 562 olika demoner. Man måste imponeras av de dåtida prästernas förmåga till ordning och reda, och de hade inte ens tillgång till datorer.

Det är lätt att fascineras av berättelserna från förr om hur Djävulen och hans här av onda andar relativt ofta verkade använda människors kroppar som en slags airbnb (och där de dessutom inte följde hyresvärdens ordningsregler).

Men om man låter sig förtrollat försjunka i forna tiders berättelser riskerar man att missa att Djävulen har kommit tillbaka. I stor stil dessutom. Förr verkade han rikta in sig på människor i samhällets periferi eller dess botten. Numera är det de mäktiga i världen som pekas ut – inte för att ställa till med jävelskap så där i största allmänhet – utan för att vara besatta av Djävulen eller för att dyrka honom.

Det finns de som tror att när Putin talat om ”satanisterna i Kiev” så är det bara fråga om en mer allmän förolämpning, i stil med ”lömska, mordiska, skitstövlar”. Retorik och stilfigurer. Men läser man hans tal i samband med annekteringen av de fyra regionerna i Ukraina är det uppenbart att han faktiskt menar att det stryker omkring djävulsdyrkare i Kievs regeringsbyggnaders korridorer, och att svarta mässor hålls i källarutrymmena så fort inte Zelenskyj sitter i videosamtal med ett annat lands statsöverhuvud. Putin varnar också i talet för att satanismen kan sprida sig i hela västvärlden eftersom vi här inte är så noga med att bevara kultur och traditioner.

De ryska anklagelserna om den ukrainska ledningens ”satanism” blev än mer allvarliga och tydliga i veckan. Nu verkar den officiella ryska linjen vara att satanisternas ständiga dyrkan och åkallan av Djävulen gett resultat. Hin håle har uppenbarat sig i Kiev, för på sin Telegramkanal förklarade Dimitrij Medvedev – tidigare president, premiärminister och nuvarande vice ordförande i Rysslands nationella säkerhetsråd – att det egentliga  krigsmålet för Ryssland i Ukraina är att:

”… krossa helvetets obestridde härskare, vilket namn han än framträder under: Satan, Lucifer eller Iblis”. Iblis är islams motsvarighet till kristendomens Djävul. Det kan vara så att Medvedev vill få lite fart på muslimer som strider på den ryska sidan genom att utmåla Zelenskyj som Iblis.

Att dra in Djävulen i politiken är inget ryskt fenomen, i det nyss avklarade presidentvalet i Brasilien anklagade Bolsonaro och Lula varandra för att vara tjänare år Mörkrets furste – och det var inte fråga om allmänna förolämpningar – utan målet var att värva röster. Bolsonaro har en oomstritt starkställning bland de tiotals miljoner som är medlemmar i någon av Brasiliens frikyrkor och de väckelsekristna utgör hans starkaste stöd. Lula är i sin tur ordentligt förankrad bland djupt troende katoliker. Det här är kristna i vars tro Djävulen är lika självklar som Gud.

I båda fallen blir det en fråga om att mobilisera de egna grupperna och underminera motståndaren i hans väljarbas.

Mekanismerna är desamma i Ryssland. När Putin och Medvedev utmålar Ukrainas ledare som aktiva satanister räknar man med att det ska väcka anklang i den del av den ryska befolkningen som är starkt troende. Tron på demoner är levande och närvarande i den rysk-ortodoxa kyrkan, som för några månader sedan inledde en process för att förfina och utveckla sina metoder för exorcism; den gamla manualen ska uppdateras genom seminarier och rådslag med andra ortodoxa kyrkorna. Efter det att de ryska styrkorna erövrat stålverket Azovstal i Mariupol genomförde präster en exorcism av platsen.

"Satanistisk kabal"

Det spelar ingen roll om du själv tycker idéen om att det finns djävlar och demoner är fånig – det är bevisligen så att det finns tillräckligt många som tror på hans existens för att Lucifer ska spela en verklig roll i världspolitiken.

I april i år förklarade Marjorie Taylor Greene  – ledamot av  USA:s kongress – att Djävulen kontrollerade den katolska kyrkan, och att abort var ett Satans påfund. I guvernörsvalet i Georgia deklarerade kandidaten Kandiss Taylor att hon var den enda som hade mod nog att bekämpa den ”satanistiska kabal” som styrde USA.

https://twitter.com/kandisstaylor/status/1521132865618071555?lang=da

Hon hade stora framgångar i republikanernas primärväl, men förlorade och lyckades inte bli partiets kandidat.

Och på Irland klev nyss den katolske prästen Seán Sheehy upp i predikstolen och förklarade att landets homosexuella politiker skulle brinna i helvetet, inklusive tidigare (och nuvarande vice) regeringschefen Leo Varadkar.

I sin stora studie över demoner och exorcism – The Devil Within: Possession and Exorcism in the Christian West – pekar Brian Levack på hur tron att demoner kan ta säte i en människa  har tagit sig olika former i olika kristna riktningar. Vissa saker är gemensamma bland protestanter och katoliker; kräkningarna samt talandet av främmande språk som borde vara okända för den som är besatt (till exempel grekiska eller latin). Men de katolska besatta har en större benägenhet för att prata om sex, och onanerar gärna inför exorcisten – protestanter som får en demon i sig är inte lika lössläppta. Däremot förekommer sex bland protestanter som kommer i kontakt med djävlar och demoner på frivillig väg – under häxprocesserna berättade de åtalade ofta om rejäla orgier med Djävulen. Men just det är mycket märkligt – Djävulen framställs ofta i protestantiska beskrivningarna som ful, deformerad, och stinkande, men häxorna kopulerar glatt med honom, medan Djävulen i de katolska berättelserna är en ståtlig, kraftfull, manlig och förförisk person – där träder han verkligen fram som mörkrets furste – men de besatta kvinnorna verkar mest intresserade av sex i allmänhet, inte just av att få hoppa i säng med Satan.

En annan sak som skiljer de två kristna riktningarna åt är att katoliker som blir besatta gärna leviterar, protestanter nästan aldrig (de kanske blir besatta av mer jordbundna demoner?).

Gruppaktivitet

Katoliker blir också gärna besatta i grupp, medan den protestantiske besatte alltid drabbas som individ.

När det gäller att driva ut demoner är de som tagit plats i katoliker mer rädda för krucifix, vigvatten och rökelse, medan de demoner som tagit sig in i en protestant mer fruktar att man håller fram en bibel framför den besatte. Här märker man hur demonerna verkar anpassa sig till vad de olika religionerna lägger tonvikten vid – för katolikernas del är det ritualer och symboler, för protestanterna ”ordet” och bibeln.

När det gäller kristna riktningar noterar Levack att kalvinister genom historien mycket sällan blir besatta av demoner – är man generös finns det skildringar av elva fall. Om man är strikt rör det sig nog bara om sju.

Alltså: ska vi första vad som händer i världen i dag måste vi räkna med att tron och fruktan för Djävulen kan användas som politiskt verktyg.

Men vi kan också lära oss mer om hur människor fungerar i det moderna samhället genom att studera gamla skildringar av besatthet, och av den uråldriga tanken på att Djävulen finns.

I nästa del. Vi drar oss till minnes att i slutet på 1600-talet genomförde en franciskanermunk en exorcism genom att dra en mycket stor padda ur munnen på en besatt kvinna. Steget till svensk politik kommer att visa sig vara kort. Och vi förklarar också vad Annika Strandhäll har med det hela att göra.