Gosnell hävdar att hon kämpar för att hantera en verksamhet dominerad av vita män, som inte delar samma känslighet som hon har. ”Som astrofysiker är jag en produkt av institutioner som är genomsyrade av systematisk rasism och vit överhöghet.” Enligt Gosnell påverkar det vad som räknas som bra och viktig forskning.

Hon är upprörd över att vetenskap diskuteras på ett ”mycket våldsamt och hypermaskulint” sätt, och säger vidare att potentialen i att kombinera konst och vetenskap hämmas då de varit så åtskilda under så lång tid.

Gosnells perspektiv manifesteras genom hennes konstverk av döende stjärnor som överför massa till andra kretsande stjärnor. Fenomenet har enligt professorn vanligtvis setts genom en ”hypermaskulin lins”, där de mottagande stjärnorna är universums ligister.

”Det är ett faktum: vi är mitt i en rymdkapplöpning”, sa han till nyhetsbyrån. ”Vi måste se till att Kina inte etablerar en bas på månen under sken av vetenskaplig forskning. Och det är inte bortom möjligheterna att de säger: ’Håll er undan, vi är här, det här är vårt territorium’.”

Nelson fortsatte med att visa på Kinas aggression i Sydkinesiska havet, där den kinesiska regeringen rutinmässigt gjort anspråk på suveränitet över områden som tillhör andra länder. Kinesiska investeringar i rymdflyg och annan raketteknik kommer mitt i en pågående kapprustning med USA och Ryssland.

Under 2022 etablerade Kinas spirande rymdprogram en ny rymdstation. Nasa arbetar med sin Artemis-serie för uppdrag till månen, och skickar flera robotar till Mars för att samla in data om planetens jord, atmosfär och potentiella landningszoner för ett bemannat uppdrag.

Chris Herd, intendent för universitetets meteoritsamling, upptäckte att vissa delar av provet inte kunde identifieras, skriver CNN. Han vände sig därför till universitetets expert Andrew Locock, som har erfarenhet av att beskriva nya mineraler. Han sa: ”Du har minst två nya mineraler där inne.”

# More images available in the Full Article

Det ena av de nya mineralerna har fått namnet elaliite, efter meteoritens namn El Ali; den hittades nära staden El Ali i centrala Somalia. Det andra förärades med benämningen elkinstantonite, efter den planetariska forskaren Lindy Elkins-Tanton.

Meteoritens framtid är osäker, säger Herd. Den har flyttats till Kina i jakt på en köpare som är intresserad av nya material. Det återstår att se om ytterligare prover kommer att finnas tillgängliga för vetenskapliga ändamål – man hoppas bland annat lära sig mer om hur asteroider bildas.

Forskarkollegan Michael Ambler, föreläsare vid universitetet i Bristol, säger att utmaningen ligger i när blodflödet plötsligt återställs till en vävnad som fått sin tillförsel blockerad, som efter en hjärtattack eller en stroke. Om man däremot kyls ner, så minskar riskerna avsevärt.

Och fynd från den spanska Sima de los Huesos-grottan visar att tidiga människor kan ha överlevt extrem kyla för hundratusentals år sedan genom att sova hela vintern, enligt en artikel i tidskriften L’Anthropologie.

Blanco säger vidare att människor redan har generna för att övervintra, men vi måste ta reda på hur vi ska aktivera, reglera och koordinera processerna. En resa till Mars tar runt nio månader.

Marken där meteoriten landade tillhör greve Johan Benzelstierna von Engeström. Han sa tidigare till Aftonbladet att det är en del av allemansrätten att inte ta värdefulla ting från annans mark.

Geologen Andreas Forsberg sa till Upsala Nya Tidning att ”Traditionellt sett har alltid upphittaren kunnat behålla meteoriter. Det borde vara allemansrätten som gäller, precis som att man får plocka enstaka stenar i naturen när man prospekterar efter malm.”

Då en tydlig lagstiftning för äganderätten till meteoriter saknas gick frågan vidare till domstol. Och i går kom domen. Det blir meteoritjägarna som får rätt till meteoriten av järn, rapporterar P4 Uppland. Den har fram tills nu förvarats på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Båda parter har varit tydliga med att meteoriten ska förvaras på ett museum.

Planeterna är för nära sin stjärna för att ha en atmosfär som är svalare än vattnets kokpunkt, så det är ånga det handlar om. Inget för Kevin Costner, med andra ord. De är två av flera planeter som upptäcktes 2014, och nu tillkännager forskarna sina fynd i den vetenskapliga tidskriften Nature Astronomy.

Teleskopen räcker inte till för att avgöra om det finns vatten eller inte, men det går att dra slutsatser genom jämförelser med liknande planeters storlek och massa. Forskarna kunde därför slå fast att planeterna uppfyller kriterierna för vatten.

”Det är det bästa beviset hittills för vattenvärldar”, säger Björn Benneke, medförfattare och professor i astrofysik vid universitetet i Montreal, i studien. ”När våra instrument och tekniker blir tillräckligt känsliga […] kan vi börja hitta många fler av dessa vattenvärldar.”

”88 procent av världens befolkning lever inom de riskfyllda breddgraderna”, sa rymdexperten Gregory Henning till Daily Mail. ”När boosterns höjd minskar, och återinträdet närmar sig, kan vi börja se platser där den inte kommer att landa. Men den exakta platsen för kraschen blir inte känd förrän den faktiskt kommer in i atmosfären.”

Om du tänkt teckna en försäkring mot nedfallande rymdskrot, så är det nog för sent för det. De ökande kollisionsriskerna med skräp i omloppsbanan runt jorden har gjort att en handfull försäkringsbolag, som tidigare erbjöd sådana försäkringar, har lämnat marknaden, enligt Insurance Journal.

Men det finns ingen anledning till oro; det mesta av just det här rymdskrotet kommer att brinna upp, och resterna bör landa i havet.

https://www.youtube.com/watch?v=AeUisz3JCiY

”Det här är en del av rymdbranschen”, sa Bill Nelson, chef för Nasa. ”Vi åker när det är klart, inte innan dess, särskilt på en testflygning som ska prova den här värmeskölden, och se till att den fungerar innan vi släpper ombord fyra människor högst upp.”

Bränsleläckan, som upptäcktes när man fyllde tanken med 2 760 000 liter flytande väte och syre, var ett nytt problem. I måndags hade man problem med att kyla motorn, antagligen för att en sensor var felaktig.

Med detta projekt återvinns motorerna från de pensionerade rymdfärjorna, vilket ger 15 procent mer dragkraft än Saturn V-raketerna från Apollo-eran. Bakslaget är en besvikelse för Nasa, som vill visa upp de framsteg som gjorts för att åter skjutsa upp människor till månen. Sist det begav sig var 1972, med Apollo 17. Tidtabellen säger en månlandning med Artemis III tidigast 2025.

För små nyttolaster använder EU sig av de mindre Vega-raketerna, där Italien står för 65 procent av utvecklingskostnaderna. Rysslands Soyuz har använts för medelstora nyttolaster, och den fransktillverkade Ariane 5 har sedan 1996 tagit hand om tunga laster.

Det finns nu ett litet problem med Soyuz, då Rysslands krig i Ukraina gör det omöjligt att använda den lösningen. Och Ariane 5 har mer eller mindre pensionerats, samtidigt som Ariane 6 är försenad. Därför behövs det ett alternativ, och det kan mycket väl bli Elon Musks Space X-bärraket Falcon 9 som får ta vid.

”Jag skulle säga att det finns två och ett halvt alternativ som vi diskuterar. Ett är Space X som är tydligt. Ett annat är möjligen Japan”, säger ESA:s generaldirektör Josef Aschbacher till Reuters. Indien kan också vara ett alternativ. ”Space X skulle jag säga är den mer operativa [lösningen].”

Det optimala är att sikta på havet eller glest befolkade områden, men det är inte möjligt med just den här rakettypen. Även om delar av det 21 ton tunga rymdskrotet kommer att brinna upp på väg ner i atmosfären, så återstår mycket av det som träffar jorden. Någonstans. Ingen vet riktigt var.

Det enda man vet är att skrotet landar runt halv nio på söndagsmorgonen svensk tid, men det är bara en prognos som finjusteras allt eftersom. En tumregel säger att 20–40 procent av massan av ett stort föremål från rymden når marken, så det kan handla om upp till åtta ton att se upp för. De två tidigare uppdragen med den aktuella rakettypen slutade på samma sätt 2020 och 2021.

Det är inte för sent att ringa ditt försäkringsbolag, och teckna en tilläggsförsäkring mot rymdskrot.

Jackan var en av 69 personliga tillhörigheter som 92-årige Aldrin beslutat att lägga ut till försäljning. Han använde jackan under den sex dagar långa resan i rymden; 20 procent av världens befolkning såg Aldrin och Armstrong ta de första stegen på månen.

Den 21 juli 1969 parkerade Buzz Aldrin och Neil Armstrong månlandaren på Stillhetens hav, och efter en bit mat klev de ut på månens yta. Där stannade de i två och en halv timme, innan det var dags att tänka på refrängen. De 21 kilo stenar och grus de tog med sig ägs av den amerikanska staten.

Det är förbjudet att äga månstenar, men det går bra att peta på en av dem på National Air and Space Museum i Washington (gratis inträde). Flera hundra besökare gör det varje dag, så man får hoppas på att städpersonalen torkar bort allt klet då och då.

Nu har de anlänt, de första bilderna från James Webb-teleskopet som nått fram till sin omloppsbana vid den andra Lagrangepunkten (L2) – 1,5 miljoner kilometer från jorden långt bort på andra sidan månen.

Webb-teleskopet rör sig i en bana runt solen (i motsats till sin föregångare Hubble som rörde sig runt jorden. Webb-teleskopets omloppsbana gör att det ligger i linje med jorden när klotet rör sig runt solen, det gör att satellitens stora solskärmar kan skydda teleskopet från solens hetta.

Bilderna som kommer från teleskopet gör att vi kan närma oss en förståelse för hur universum uppstått. Teleskopet ska kunna urskilja ljus från de allra första galaxerna som bildades i universum. De detaljerade bilderna ska visa hur galaxer utvecklas, hur planetsystem uppstår. De ska svara på frågor kring hur planeter föds och dör.

Frågorna är lika många som stjärnorna. Kan vi få veta mer om exoplaneterna – som liknar jorden? Kan vi få veta mer om hur liv uppstår?

I förgrunden ser man på de första bilderna anhopningen av galaxer som benämns som SMACS 0723. De befinner sig på fem miljarder ljusårs avstånd från jorden. Denna galaxanhopning förstärker ljuset från galaxer som ligger bortom den och gör det möjligt att se dem mycket tydligare än vad som tidigare varit möjligt.

Forskarna räknar med att kunna studera galaxer som befinner sig miljarder ljusår bort – och vem vet – kanske kunna fastställa tidpunkten för universums födelse.

• Storlek: Huvudspegeln mäter 6,5 meter i diameter (nästan tre gånger större än föregångaren hos Hubble-teleskopet. Exponeringsytan är 25,4 meter.

Vikt: 6,5 ton.

• Svensk medverkan i projektet: forskare vid Chalmers och Stockholms universitet har varit med i utvecklingen av kameran, liksom det svenska företaget Spectrogon. Ruag Systems i Göteborg har utvecklat systemet för dataöverföring till jorden.

Universitetsforskare undersöker nu den mystiska upptäckten. ”[Det fanns] flera fall av möjliga tekniska spår och utomjordiska civilisationer”, sade rapporten, som nu har raderats.

Den amerikanske Seti-forskaren Dan Werthimer söker också efter intelligent utomjordiskt liv, och har haft kontakt med de kinesiska forskarna. ”Dessa signaler kommer från radiostörningar; de beror på radioföroreningar från jordbor, inte från E.T.,” sa han till nyhetssajten Space.com. ”Den tekniska termen vi använder är ’RFI’ – radiofrekvensstörningar från mobiltelefoner, tv-sändare, radar och satelliter såväl som elektronik och datorer nära observatoriet som producerar svaga radiosändningar.”

Alla signaler som upptäckts av Seti-forskare hittills är gjorda av vår egen civilisation.

Kina började med rymdprogrammet under 1970-talet; kulturrevolutionens kaos stoppade projektet. Med hjälp av de ekonomiska reformerna på 1980-talet fortsatte rymdprogrammet fram till uppskjutningen av den första besättningen 2003. Regeringen har sedan dess investerat många miljarder kronor i rymdprogrammet, och kunde landa ett fjärrstyrt fordon på månen 2020 och ett på Mars 2021. Den första rymdstationen driftsätts i december 2022.

Kina har storslagna planer för forskning och kommersialisering av rymden. En av de största satsningarna är en forskningsstation på månen till 2035, ett projekt med Ryssland – en anläggning som kommer att vara öppen för internationellt deltagande.

Redan den 10 juni kan den som är intresserad av att se om amerikanarna landar först på Mars knäppa på tv:n, för den tredje säsongen av For All Mankind.

”Detta ökar betydelsen av att förstå hur planeter bildas runt olika typer av stjärnor. Sådana resultat kan peka ut platser som skulle vara särskilt intressanta att undersöka för existensen av liv”, säger professor Jes Kristian Jørgensen vid Köpenhamns universitet till Nature.

Deras kombinerade energi förlänger den beboeliga regionen längre ut. De värmer upp varandras världar, såväl som sin egen, vilket innebär att planeterna i regionen har större chans att ha flytande vatten.

Kometer har ofta ett högt innehåll av is, med närvaro av organiska molekyler, och har en nyckelroll i att skapa möjligheter för livet att utvecklas på en planet. Dock är stjärnsystemet som beskrivs i Nature fortfarande för ungt för att planeter ska ha bildats.

Exempel på planeter i dubbelstjärnsystem är Tatooine (Stjärnornas krig), och Solaris (Stanisław Lems roman som filmatiserats två gånger).

Den hittills största ufo-utställningen i Sverige arrangeras i Norrköping 28–29 maj. Platsen är Matteusgården, där man bland annat kommer kunna titta på stenar från rymden och modeller av ufo-observationer. Under en presskonferens presenterades också en kommande svensk film, UFO Sweden, som har premiär på juldagen.

Utställningen arrangeras av UFO-Sverige, en förening som varit aktiv sedan 1970. Clas Svahn är internationell samordnare i föreningen och är även en karaktär i den kommande filmen, som spelas in av Norrköpingsbaserade Crazy Pictures.

Svahn var 2017 med i TV4:s Nyhetsmorgon och kommenterade då att USA släppt nya dokument och filmer rörande sin granskning av ufos. Svahn menar att det är många liknande filmer vi inte får se och att även svenska piloter mött och jagat ufon. Filmen amerikanerna släppte visar ett föremål som färdas på ett onaturligt sätt och inte går att identifiera.

Anledningen som gavs från amerikanska myndigheter var att dokumenten skulle klara upp missförstånd om materialets äkthet. Filmen hade läckt två gånger, 2007 och 2017. Totalt släpptes tre filmer, en tagen 2004 och två tagna 2015. Samtliga observationer i filmerna är enligt amerikanska marinen ”icke identifierade”.

https://www.youtube.com/watch?v=rO_M0hLlJ-Q

Svahn och UFO-Sverige har knackat dörr och frågat 1 600 svenskar om de sett något konstigt på himlen. Var tionde person har svarat ja, därför menar Svahn att över en miljon personer i landet kan ha sett ett ufo. 1999 intervjuade han en före detta pilot på F21 i Luleå, Sven Hjalmarsson, som under en rutinövning 1977 såg ett ufo.

När Hjalmarsson var ungefär 1 000 meter ifrån accelererade föremålet från stillastående rakt upp i luften. Han följde efter till 10 000 meters höjd men föremålet, eller farkosten, försvann upp i rymden. Hjalmarsson berättar bara om detta för sin fru, tills intervjun med Svahn 22 år senare.

https://www.youtube.com/watch?v=X-70pyp_KPo

Tidigare i maj rapporterade Pentagon att man nu har samlat på sig närmare 400 rapporter från militärpersonal som kan ha sett ufon.

Det är betydlig fler än i den större rapport från i fjol, där var siffran 144 iakttagelser. Dessa rörde år 2004 till 2021, rapporten nämner aldrig orden ”utomjording” eller ”utomjordiskt” utan klassificerar dessa oidentifierade objekt som ”övriga”. 18 av iakttagelserna beskrevs som föremål med avancerad teknik som rörde sig mot vindriktningen, med snabba manövrar och hög hastighet. I vissa fall kunde militärflygplanen få in radiovågor från ufona.

Representanthuset höll utfrågning om incidenter med flygande objekt, den första på 50 år. André Carson (D) är ordförande för subkommittén med ansvar för bland annat kontraterrorism, han menar att ufon är ett möjligt hot mot nationens säkerhet. Han vill bryta stigmat kring händelserna, där piloter som rapporterat in iakttagelser riskerat bli förlöjligade.

Att militär och underrättelsetjänst i USA offentliggör dokument har gjort att intresset för ufon ökat bland allmänheten. Det har sedan decennier varit en fråga som många granskat, diskuterat och skrivit böcker om. Det finns en egen subkultur med människor som påstår sig blivit bortförda av utomjordingar, sett och rest i ufon. I populärkulturen har det också blivit ett populärt ämne, inte minst genom filmer från Hollywood.

En fundamental film i genren är Steven Spielbergs Närkontakt av tredje graden från 1977. Filmen handlar om knegaren Roy Neary som möter ett ufo, och hur forskare och militär sedan ställs inför ett direkt möte med utomjordingar. Filmtiteln är lånad från en kategorisering av möten med ufon av forskaren Josef Allen Hynek. Den tredje gradens observation innebär att man ser en varelse, eller liknande, i ufot.

https://www.youtube.com/watch?v=7p97q7XAuKQ

1982 kom en till känd science fiction-film om utomjordingar av Spielberg, E.T. the Extra-Terrestial. Här är temat mer barnvänligt, utomjordingar landar i Kalifornien för att ta med sig prover hem. När de blir upptäckta flyt de men glömmer en utomjording kvar. Den hittas sedan av ett barn, och en osannolik vänskap uppstår.

https://www.youtube.com/watch?v=qYAETtIIClk

Kommer vi närmare sanningen om ufon och utomjordingar med nya dokument från amerikansk militär? Helt klart är det är ett erkännande för många att se flygande föremål med en teknisk förmåga som till synes inte är utvecklad av människor.

Om detta sedan leder till ett möte med illasinnade utomjordingar, ute efter erövring, eller slutar som en barnsaga, återstår att se.

https://www.youtube.com/watch?v=Kuwk1fkP4vA

"The laws of nature are constructed in such a way as to make the universe as interesting as possible."

Den 28 februari 2020 så förlorade vi en av de briljantaste män som någonsin vandrat på vår jord, hans namn var Freeman Dyson och det var vid den ringa åldern av 96 år som han slöt ögonen för sista gången.

För mig är det inte Einsteins yviga hår eller Bohrs anlete som dyker upp i mina tankar när jag tänker på den arketypiske vetenskapsmannen, nej det är Dysons spjuveraktiga leende. Det var något fängslande med Dysons kombination av råa intellektuella hästkrafter, med en outsläcklig nyfikenhet, barnslig optimism samt ett obotligt konträrt sinnelag. En kombination som ledde honom till att utforska praktiskt taget varje intressant frågeställning både inom och utanför naturvetenskapens territorium; och han var helt orädd för vad andra akademiker tyckte om det.

"I have the sense that when consensus is forming like ice hardening on a lake, Dyson will do his best to chip at the ice."
— Steven Weinberg, Nobelpristagare i fysik

Och det är mångsidigheten som gör honom fascinerande. Hans flinka sinne kunde ledigt växla mellan de mest komplexa frågorna inom matematisk fysik till att designa kärnreaktorer, eller från grunnande över hur man detekterar utomjordiska civilisationer, till att fundera på parapsykologins rimlighet, eller tala om religionens relation till naturvetenskap, kritisera klimatmodellernas pålitlighet och skissa på livets uppkomst – för att bara nämna några få av de frågor han utforskat. Hans främsta bedrift inom fysiken var att visa på ekvivalensen mellan Richard Feynmans och Schwinger–Tomonagas olika formuleringar av kvantelektrodynamik och det var under det arbetets gång som han lyckades demonstrera den lika unike Feynmans briljans för alla andra fysiker som innan dess inte begripit ett ord av vad Feynman sade.

Trots Dysons matematiska skicklighet verkar ändå mer praktiska frågor ha haft en oemotståndlig dragningskraft på honom och det är för sina tankar kring megaingenjörskonst som han blivit mest känd bland allmänheten, främst kanske för de inom science fiction så populära Dysonsfärerna.

Eftersom jag själv är skolad som reaktorfysiker så kan jag dock inte låta bli att charmas lite extra av Dysons äventyr i kärnenergins förlovade värld.

"I have felt it myself. The glitter of nuclear weapons. It is irresistible if you come to them as a scientist. To feel it's there in your hands, to release this energy that fuels the stars, to let it do your bidding. To perform these miracles, to lift a million tons of rock into the sky. It is something that gives people an illusion of illimitable power, and it is, in some ways, responsible for all our troubles — this, what you might call technical arrogance, that overcomes people when they see what they can do with their minds."
— Freeman Dyson

Det var inte bara så att Dyson ledde gruppen som designade vad som blivit den i särklass populäraste typen av forsknings- och utbildningsreaktor (Trigareaktorn), han ansåg även att kärnenergi var nödvändig för att hjälpa människan kolonisera solsystemet. Sättet som Dyson ville ta sig ut i rymden på var dock – i sann Dysonanda – tämligen oortodoxt. Han ville rida på atombombsexplosioner. Projektet, som fick namnet Orion, leddes av den legendariska kärnvapendesignern Ted Taylor och tillsammans ville Dyson och Taylor visa att bomberna som orsakade så stor förödelse i Japan, och som sedan dess hotar all civilisation på jorden, även kunde användas för att få livet att blomstra i hela solsystemet.

Vid en första anblick så verkar tanken självmordsbenägen, vad för konstruktion skulle kunna stå pall för en atombombsexplosion? Och även om strukturen överlever skulle inte accelerationen dräpa allt den bär inom sig? Svaret visade sig vara att om man bygger ett tillräckligt massivt rymdskepp som är monterat på en lika massiv stötdämpare som har en ännu massivare stålsköld på andra änden så är det fullt möjligt. När farkosten ännu är i atmosfären så kommer kärnexplosionerna skapa tryckvågor i atmosfären som drämmer in i plattan och driver den uppåt och väl ute i rymdens vakuum så sprejar man istället olja på plattan vilken sedan förångas av värmestrålningen från bomberna och därmed skapar impulsen som fortsätter driva farkosten framåt. Under hela tiden dämpas och jämnas smällarna ut av stötdämparen och det hela blir till en behaglig resa för passagerarna. Putt, putt, putt ut i rymden på tusentals små nukleära kinapuffar i all den lyx som man kan få plats med inuti ett kryssningsfartyg.

https://youtu.be/njM7xlQIjnQ?t=544

Medan andra raketforskare jagade varenda gram och byggde farkoster av hårtunt aluminium för att ta sig till månen så planerade Dyson och Taylor alltså att skicka en solid stålkonstruktion av Titanics storlek till Saturnus månar. Dysons drömmar var som ni kan se alltid stora och med det intellektet bakom drömmarna så var de även realistiska, det fanns inga brister i ingenjörshantverket. Dödsdomen för Orion kom istället från byråkratiskt håll, förbudet som kärnvapenmakterna förhandlade fram mot kärnvapenprovsprängningar i atmosfären innebar nämligen även ett förbud mot Orion och valet mellan rymdens utforskning och ett slut för kalla krigets eskalering var svårt för Dyson, det var med illa dold sorg som han skrev sin dödsruna över projektet:

"The story of Orion is significant, because this is the first time in modern history that a major expansion of human technology has been suppressed for political reasons. Many will feel that the precedent is a good one to have established. It is perhaps wise that radical advances in technology, which may be used both for good and for evil purposes, be delayed until the human species is better organized to cope with them. But those who have worked on Project Orion cannot share this view. They must continue to hope that they may see their work bear fruit in their own lifetimes. They cannot lose sight of the dream which fired their imaginations in 1958 and sustained them through the years of struggle afterward-the dream that the bombs which killed and maimed at Hiroshima and Nagasaki may one day open the skies to mankind."

Orion är ett fascinerande projekt att dyka ner i och för den som vill läsa mer så har Freemans son George skrivit en mycket läsvärd bok, Project Orion: The True Story of the Atomic Spaceship. På tuben finns även en mysig dokumentär som blandar arkivfoton och filmer med intervjuer med Dyson, Taylor och Arthur C. Clarke, To Mars By A Bomb - The Secret History of Project Orion.

Dyson var en unik människa och man kan inte ens börja att fånga hans gärning i en liten artikel som den här. Han var den där sortens renässansman som den akademiska världen inte längre verkar förmå att producera och det är en fröjd att få en inblick i hans tankevärld via alla de populärvetenskapliga böcker han skrivit. I en tid då västerlandet verkar uppslukat av klimatångest och den ena masshysterin följer efter den andra så gör det gott för själen att drömma sig bort till varmblodiga fotosyntetiserande träd som växer på kometer och skapar sin egna mikroatmosfär, att läsa anekdoter från tiden spenderad med andra vetenskapliga giganter eller att få ta del av minnen från när Dyson och vänner samlades i en liten skola över en sommar och designade en kärnreaktor från grunden.

https://www.youtube.com/watch?v=xYoLcJuBtOw

Meteoren var ungefär 45 centimeter bred och färdades i 209 000 kilometer i timmen. En hastighet som inte uppmätts för meteorer hemmahörandes i vårt solsystem. Rester av meteoren tros ha landat i Stilla havet.

Experter från Harvard har redan spekulerat kring meteoren. 2019 sade Amir Siraj och Avi Loeb att den nog kom inifrån ett planetsystem eller från en stjärna i Vintergatan.

Meteorer som når jorden kallas meteoriter. De består vanligtvis till 95 procent av silikatmineral och olika järn- och nickellegeringar. När den kommer in i atmosfären hettas den upp och ytan smälter, men insidan förblir kall och oförändrad.

Årligen når 20 000 meteoriter med en massa om minst 100 gram jordens yta. De flesta är dock inte större än smågrus. Större förekommer, i Tyskland brukar två i storlek av en knytnäve hittas årligen.

Det äldsta verifierade meteoritnedslaget är 7 november 1492. En 127 kilo tung stenmeteorit landade i byn Ensisheim i Alsace, då tillhörande Tyskland. Resterna av den väger 55 kilo och är utställd i Ensisheims rådhus.