Det finns ungefär 10 000 bofasta invånare i den schweiziska skidorten Davos. Några dagar den här veckan utökas de med mer än 25 procent – 2700 av världens mäktigaste person infinner sig då för att delta i WEF, World Economic Forum. Hur många prostituerade i de övre prisklasserna som söker sig dit finns det inga exakta siffror på, men alla som rapporterat i frågan är ense om att det rör sig om många.

De närproducerade sextjänsterna räcker inte på långa vägar till för att mätta behoven hos konferensdeltagarna. Män som hungrar efter pengar och makt, verkar också ha en god aptit för sex. Behoven är tydligen stora, och det har drivit upp priserna. En natt med en lyxprostituerad kan kosta 25 000 kronor.

En av de mest kända prostituerade som tagit sig till Davos är Salomé Balthus. Hon har ett Instagramkonto där man kan följa hennes affärer med dem som har råd att anlita henne, och hon berättar där om livet på lyxhotell, dyra restauranger och hur hon ibland kontrolleras av beväpnade livvakter när hon ska besöka en kund.

I tyska Bild har bordellägare i Davostrakten berättat om hur de sedan länge är fullbokade under WEF och hur en del konferensdeltagare hyr ”personal” för flera dagar så att de finns redo i kundernas sviter. Tanken är väl att de ska finnas till hands i pauserna mellan alla seminarier om kunden är på det humöret.

Bland politikerna under konferensen märks Tysklands Scholtz, EU:s von der Leyen, Kinas Liu He, Nato:s Stoltenberg, Zelenskyjs hustru Olena Zelesna, och USA skickar John Kerry, som åtföljs av 40 amerikanska byråkrater av olika kaliber. Ryssarna är dock portade.Här finns de stora bankernas ledare, liksom ett hundratal miljardärer från hela världen.

Salomé Balthus hävdar dock att de vanligaste kunderna inte är politiker, eftersom; ”de måste välja mellan två droger, sex eller politisk makt. Den senare är mer beroendeframkallande, den lämnar inget utrymme för andra intressen och slukar upp en totalt”.

Men exempel som John F Kennedy, Henry Kissinger eller Bill Clinton (och andra politiker i kretsen runt Jeffrey Epstein) talar mot Balthus påstående. Hennes uttalande kan möjligen förklaras med att Balthus vill skydda just politiker som är hennes kunder. Hon har alltid vägrat ens antyda namnet på en enda av sina klienter – hur detaljerat hon än annars berättar om sitt liv i tidningar och sociala media.

Globala katastrofer

De senaste åren har panelsamtalen och föredragen i Davos mest handlat om globaliseringens fördelar och hur frihandel, internationellt samarbete och en gränslös värld kommer att göra att alla får det bättre.

Men utvecklingen – speciellt de senaste tre åren – har istället inneburit ekonomiska problem över hela världen till följd av restriktionerna under pandemin, problem som har förvärrats av det pågående kriget i Ukraina.

Många nationer rör sig alltmer i en riktning där de ser om sitt eget hus i första hand, och sätter de egna intressena främst. Leveransosäkerhet och produktionsstörningar i en krisdrabbad globaliserad värld får staters ledare och industrialister att sträva efter att säkra produktion av viktiga varor och tjänster på hemmaplan.

Det har fått bland annat Financial Times ekonomiska kommentator Rana Foroohar att hävda att konferenserna i Davos har spelat ut sin roll. I sin nyligen utkomna bok Homecoming hävdar hon att vi lämnat globaliseringens tid och nu lever i lokaliseringens.

Men studerar man de teman som diskuteras i Davos just i dessa dagar ser man att att Foroohar har fel, även om hon samtidigt har lite rätt.

Det finns nästan inga seminarier där alla talar om hur bra det är med totalt globalt samarbete, öppna gränser och frihandel för att främja den ekonomiska utvecklingen. Känslan av att allt bara kan bli bättre är borta.

Men globaliseringen finns kvar som tema – men nu handlar det om hur nödvändigt det är med globalt samarbete för att bekämpa kriser; recession, inflation, pandemier, klimatet och förstås avhandlas isolerandet av Ryssland.

Globaliseringen fortgår alltså, men nu med inriktning på samarbete för att kontrollera och reglera människors liv. Det är detta Foroohar inte riktigt ser, men hon har alldeles rätt i att just globaliseringen drivit fram kriserna. Det är heller inget resonemang WEF:s grundare Klaus Schwab har några invändningar mot. Inför årets konferens förklarade han världens mäktiga måste träffas i Davos därför att:

”Bara personliga möten skapar den nödvändiga graden av förtroende som vi behöver i vår splittrade värld”. Årets övergripande tema är därför: ”Samarbete i en fragmentiserad värld”.

Schwab talar inte längre om hur globaliserad marknadsekonomi ska ge människor frihet, han talar tydligt istället desto mer om hur nationella eliter istället ska samarbeta för att bekämpa vad han framställer som stora kriser och hot, och ställer krav på begränsningar i människors frihet.

Dagens Nyheter har under konferensen publicerat en artikel som förklarar att konstateranden som det ovanstående är en form av konspirationsteorier. Man belägger det genom att tala med en idéhistoriker samt en författare till en bok om just konspirationsteorier.

De uttalar sig förklenande om ”konspirationsteoretiker” , och tar som exempel på hur löjliga dessa är att de hävdar att Schwabs och andras mål är att få människor att äta insekter istället för riktig mat. Det framställs som stolligt.

Problemet är att DN:s skribent inte brytt sig om att studera agendan för årets WEF. Där hittar man till exempel seminarier kring ämnet: ”Five reasons why eating insects could reduce climate change”.

WEF:s agenda anger att de stora problemområden som behandlas i år är: stigande levnadsomkostnader, kriget i Ukraina, klimatkrisen, tillgången på mat, och cybersäkerhet.

De konkreta förslag på lösningar som framförs innebär alla att vanliga människor i västvärlden måste göra uppoffringar. Att äta insekter är bara en av dem.

Men media undviker att rapportera om de negativa följderna för många – de som inträffar om de idéer som diskuteras förverkligas, eller så framställer journalisterna följderna i en positiv dager; egentligen är insekter gott, du mår bra av att duscha mindre och av att sänka temperaturen i lägenheten. Ökad övervakning gör dig dessutom tryggare.

En som nu går ut och kritiserar journalisters hållning till WEF är Jill Abramson som kallar medias bevakning av det som händer i Davos för ett ”korrumperat grupp-runk”. Hon menar att journalister bevakar seminarierna på ett okritiskt positivt sätt, och skriver det de förväntas skriva för att få tillgång till intervjuer med makthavare, och då och då få en nyhet innan kollegorna får den.

Den rutinerade Abrahamson satt i ledningen för New York Times 2011 till 2014 och hon angriper speciellt sin egen forna arbetsgivare. Hon säger att tidningens reportrar är välvilliga i sin Davos-bevakning för att få politiker och människor från näringslivet att ställa upp på tidningens tillställningar och på så sätt dra publik – och ge tidningen prestige.

Det är i sig inte konstigt att Abramson attackerar sin gamla tidning, hon kan tänkas vilja ge igen för att hon fick sparken för samarbetssvårigheter med de andra i ledningen. Abramson tyckte New York Times var för beskedliga mot makthavare och hörde till dem som ville att man skulle utebli från Davos och lägga energin på att granska makthavare istället för att bli deras megafoner.

Abramsons självständiga hållning har genom åren gjort att hon ständigt kommit på kant med många tidningar i USA – hon berömde dem till exempel för det de grävde upp om Trump-administrationen; och fördömde dem samtidigt för att de medvetet dolde vad demokraterna gjorde under samma period.

Massturismen är igång ordentligt efter coronanedstängningarna. Inte minst märks det i Amsterdams välkända område för sexhandel. Nu är kommersen igång som vanligt i Red Light District, och det är kommers med stor omsättning. Varannan minut, varje dag året om köps en prostituerads tjänster i området, som är det äldsta i Amsterdam. Det är inte bara sexköpare som lockas till de trånga, vackra gatorna utan också nyfikna turister som vill uppleva lite spänning och dekadens.

Men turistmagneten har också dragit till sig omfattande droghandel och kriminalitet – ligor kämpar om kontroll över både trafficking av kvinnor och försäljning av narkotika.

Så stadens första kvinnliga borgmästare Femke Halsema har i åratal drivit en kamp för att sanera området. Inte så att hon är motståndare till porr och prostitution, hon vill bara att sexhandel ska få högre status, bli ”stilfullare” och bedrivas under mer ordnade former än på de gyttriga smågatorna. Femke har förklarat att hon inspirerats av filmen ”Moulin Rouge” – det är den känslan hon vill att nybygget ska ge besökaren (innebär det att hon tänker hyra in Nicole Kidman som bordellmamma?).

Därför har det nu ritats att stort modernt komplex som ska byggas på annan plats i staden. Problemet är att de som bor på de tilltänkta platserna protesterar. ”Fin tanke”, säger de, ”men ni kan väl bygga det någon annanstans”. Även de prostituerade som nu sliter i Red Light District är motståndare till att flytta in i det erotikcenter berömda arkitekter ritat på uppdrag av Femke. Där inryms 100 stora salar för bordeller, frilansande prostituerade, barer, scener, restauranger och förstås spa, hälsocenter och ett gym. Representanter för sexarbetarna klagar på att antalet rum och salar är för få – och att  deras säkerhet samtidigt blir sämre i erotikcentret. Många av dem är vana att först möta sin kund när denne spanar in dem där de sitter i ett skyltfönster – och blir den prostituerade rädd för den potentiella kunden på andra sidan glaset kan hon be sin hallick att inte låsa upp dörren till det bakre rummet (och hoppas på att hallicken bryr sig). Den möjligheten menar sexarbetarnas representanter kommer att försvinna i erotikcentret. Man kan inte gärna sitta i fönstret på sjätte våningen och bjuda ut sig. Femke och hennes arkitekter har dock bemött detta med att man givetvis kan ha skyltfönster inne i gångarna i centret – som då blir liksom en galleria.

I Femkes argumentering märks inte bara omsorg om sexarbetare och deras kunder utan också en irritation över de hundratusentals turister som vandrar runt i området varje år utan att köpa sex, de som nöjer sig med att stirra och supa till. Femke retar sig på vad hon ser som stillöshet hos dessa turister, som hon säger ibland ses vandra runt ”utklädda till kukar” (man blir ju nyfiken på hur man klär sig då).

Läser man intervjuer med Femke börjar man ana att det inte handlar om ”omsorg” – det hon egentligen är ute efter är en effektivare kommers, hon är som en sur expedit i Pressbyrån som gnölar om man bläddrar i magasinen: ”Ska du köpa något eller?”. Femke vill skapa ett ICA Maxi och slå ut småhandlarna. Kanske kommer hon också att kräva digital utcheckning av kunderna? Hon får ju bättre koll på skateintäkterna på det här sättet också.

Det finns åtta föreslagna placeringar för det nya erotikcentret. Femke har slagits hårt för att det ska byggas i anslutning till RAI – det stora konferens- och mässhallsområdet i Amsterdam. Representanter för näringslivet har protesterat och sagt att det skulle innebära att arrangörer av mässor och konferenser skulle välja bort Amsterdam och istället placera sitt evenemang i någon annan stor stad.

Man får anta att de uttalandena mest är spel för gallerierna, för de vet rimligen – vilket Femke uppenbarligen gör – vilken sorts kommers som är en självklar del av varje större konferens eller mässa. Och nu har Femke bestämt att platsen för bygget ska vara bestämd innan jul – sedan får man klaga bäst man vill i den stadsdel där sextemplet uppförs.

Femke representerar ”grönvänstern” i staden och det ska bli intressant att se om Miljöpartiet i Stockholm följer hennes exempel och lanserar tanken på ett sextempel. Givetvis kommer de då att kräva att det byggs cykelbanor för dem som vill handla där. Kondomerna ska vara återvinningsbara och elen som används är miljömärkt. Det serveras förstås bara vegetarisk mat i MP:s erotikcenter. Givetvis måste man klimatkompensera för varje samlag, olika mycket beroende på vad man betalat för. Nu undrar ni förstås om det verkligen är så att sex bidrar till växthusgaserna. Men snälla ni, det förstår ni väl att det säkert finns en forskarrapport som förklarar hur farligt det är med sex därför att det hotar klimatet.

Ett sextempel projekterat av Miljöpartiet kan paradoxalt nog därför verka vara ett säkert sätt att få slut på sexhandeln. Men vi får anta att det liksom alla andra MP-projekt inte kommer att fungera, utan att sexhandeln fortsätter i lägenheter innanför Stockholms tullar,  kunderna vill ha nära till butiken.

För 11 år sedan skrev Pernilla Wahlgren så här på sin blogg:

”Jag blev så glad när jag läste detta. Den här lilla flickans föräldrar har sålt henne som prostituerad för att få in pengar till familjen. Så fruktansvärt hemskt!!! Men tack vare Amelia-hjälpen är hon nu fri från sina föräldrar och blir omhändertagen på ett barnhem där det finns hjälp och stöd för henne oxh för andra trafficking-offer i liknande situationer!”

I helgen skrev hon en berömmande kommentar på Instragram:

”Vilket järngäng.”

Eftersom traffickingoffer ligger henne varmt om hjärtat kan man anta att hon hyllar någon kommandogrupp som fritagit minderåriga traffickingoffer.

Men inte.

Det som gör henne så lycklig är att två svenska pojkar klätts ut till horor. Det blev tydligen full pott där för Pernilla – både barnprostitution och crossdressing. Vad kunde hon mer begära? ”Vilket järngäng”! Hon har tydligen ändrat inställning till trafficking.

Vad är det då hon hyllar?

I helgen hade Katrin Zytomierska födelsedagsfest. Hennes förre man Bingo Rimér var bland de inbjudna.

Eftersom temat för festen var ”Pimps and hoes” – alltså ”hallickar och horor” klädde sig Bingo stilenligt, liksom hans 19-åriga dotter. De två söner Bingo har med Katrina försågs med lämplig utstyrsel. 9-årige Rambo och 12-årige Ringo fick dra på sig nätstrumpor, höfthållare, trosor och bh. Sminkades upp som små pinade varelser på barnbordell.

Bingo Rimér har försvarat sig med att det hela var ”en lek med könsroller”.

Om en man klär ut sig till en kvinna, eller en kvinna till man kan det väl kallas en ”lek med könsroller”.

Men om ett pojke med förälderns hjälp spökas ut till prostituerad? När blev hora en könsroll?

Födelsedagsbarnet Katrin Zytomierska går på samma linje som före detta maken Bingo Rimér när hon talar med Expressen:

Alltså jag känner inte att jag vill ha en diskussion med dig om olika branscher och yrkesrollen, jag har ingen kommentar till det.

Barnprostitution har plötsligt blivit en verksamhet i en ”bransch”, och att vara hora är som vilken ”yrkesroll” som helst. Antagligen tror Katrin att landets syo-konsulenter på sina kontor har foldrar som informerar om hur man prostituerar sig, och vilka krav det finns i ”branschen”. Det blir typ: ”Tänk på att alltid se glad ut. Stöna. Kom ihåg: kunden har alltid rätt!”

Katrins inställning beror väl på att hon själv, liksom tidigare maken Bingo livnär sig som mediehoror, och då har de fått för sig att horande är fullt normalt – vad det än är som bjuds ut. Även de egna barnen.

Bingo verkar dela den uppfattningen eftersom han som svar på kritiken förklarat:

Det är väl en miljö som en vanlig ”Svensson”-familj kanske inte kan relatera till – men det kan jag väl förstå.

Det är alltså frågan om vilken hemmiljö man har, och vilka värderingar föräldrarna överför till barnen. Eftersom Bingo och drar in pengar genom att fotografera nakna kvinnor så blir hemmiljön därefter:

Barnen är uppvuxna i den miljön, de bor i en fotostudio och står och poserar hela dagarna, och leker med könsroller och målar och sminkar, säger Bingo.

I sitt långa försvarstal på Instagram förklarar Katrin vidare att:

”Men eftersom det finns personer som uppfattat bilderna utmanande så har vi valt att ta bort alla bilder med våra barn i tjejkläder.”

Beteckningen ”tjejkläder” gör att vi åter förstår att Katrin lever i en helt annan värld än vi andra. En värld där ”hora” är en yrkesroll, och de kläder som pojkarna spökades ut i är ”tjejkläder”.

Katrin försvarar sig också med att:

”Pimps and Hoes-outfit” kan man köpa på Buttericks så det känns inte heller vidare extremt.

Man kan köpa väldigt många ”outfits” på Buttericks – och till exempel förvandla sig till Freddy Krueger, Michael Myers eller Pennywise.

Jag tror att Katrin och Bingo nästa gång ska klä ut sig till Pennywise – han ger deras själar den lämpliga förpackningen; en clown som hatar barn.

Det var förra månaden som bordellen Harlots presenterade paketerbjudandet på Facebook, uppmärksammar New York Post. ”Pie & Coke Deal” – det är drop-in som gäller, och endast måndag–fredag. Pengarna måste in, och det är konkurrens även i denna ovädrade bransch.

Prostitutionen i Australien regleras av statliga och territoriella lagar, där framför allt de östra delstaterna sedan 1990-talet tillåter sexarbete. Trots det fortsätter prostitutionen i hög utsträckning att bedrivas illegalt, det visar en undersökning från delstaten Queensland. USA:s traffickingrapporter identifierar också konsekvent Australien som ett destinationsland för kvinnor och barn som köps och säljs för prostitution.

Blippa kortet (avgifter tillkommer) eller betala med kontanter. Tveksamt om det går att beställa en lektion i människohandel som efterrätt.

DiPrima fick kontakt med vad han trodde var en prostituerad kvinna, men som i själva verket också var polis. ”Är du tillgänglig i kväll? Jag skulle vilja komma och hälsa på dig, vad kostar det?” Han var OK med att betala 1 200 kronor för en halvtimme med ”full service sex”, skriver polisen i Polk County i ett pressmeddelande.

När han kom till den hemliga mötesplatsen för sin tête-à-tête lämnade han av någon anledning över 1 800 kronor, och några burkar uppfriskande White Claw Hard Seltzer. Men det blev inte mer än så, när han istället fick åka polisbil till häktet. Han söker nu nya möjligheter på arbetsmarknaden.

Operationen var en del av ett försök att slå till mot människohandel i delstaten, och man hittade minst två offer för tvångsprostitution.

”Min dotter sa till mig att socialarbetaren sagt till henne att hon skulle göra de här sakerna, så hon bestämde sig för att filma samtalet”, säger Bazley till Fox 26. ”Det är så här du kan tjäna pengar, du måste börja med det. Jag har gjort det, och du kan göra likadant. Det kan vara något för dig om du vill äta något.”

När socialtjänsten fick veta att videon existerade bad de om ursäkt, och socialarbetaren avskedades.

Texas har tidigare tvingats betala dryga böter på grund av osäkra förhållanden för fosterhemsbarn i delstaten, skriver San Antonio Express-News. 25 procent av fosterbarnen kränks sexuellt, och många fosterhem har stängts av säkerhetsskäl, med kontor, hotell eller kyrkor som alternativ. Personalen får inte ingripa vid våld.

https://www.youtube.com/watch?v=dzFFUsNKFM4