Årets Pride-firande kunde förlöpt som vanligt, och mest uppmärksammats i media genom bilder på alla partiledare som vandrade fram i paraden i täten för sina anhängares avdelningar. De borgerliga ledarna som alltid klädda som om de var på husvagnssemester, socialdemokraternas och vänsterpartiets anförare och toppfigurer ofta stylade som om de skulle på maskerad med temat ”80-tal” (se Strandhäll, Veronica Palm och Nooshi Dadgostar).

I övrigt var det även i år en del deltagare som inte var klädda alls, såvida man inte räknar läderremmar och stringtrosor i silverlamé.

Men i år stördes känslan av att alla partier var underavdelningar till RFSL av storbråket mellan liberaler, moderater å ena sidan och SD å den andra.

Det började med en tweet av SD:s Björn Söder där han angrep att riksdagens talman invigningstalade på Pride – Söder deklarerade att detta var att "legitimera pedofili".

Nu blev det svettigt för SD. S och V krävde att regeringen med Kristersson i spetsen skulle ta avstånd från Söder, och se till att han avsattes som ordförande för den svenska delegationen till OSSE samt sluta samarbeta SD (och därmed i praktiken förlora regeringsmakten.

S och V:s angreppslinje var att Söder visade att SD var ett parti genomsyrat av homofobi, och inte ska väl Sverige ha en regering som lutar sig mot homofober?

Frenetisk aktivitet följde på detta.

Kristersson gjorde uttalanden där Söders beteende beskrevs som ”oacceptabelt”, ”djupt stötande” och ”groteskt”, och Kristersson bjöd dessutom in till Pridemingel på Sagerska palatset och hängde ut regnbågsflaggan från balkongen – allt för att visa vad han kände och tyckte.

L:s Johan Pehrson följde upp med: ”Vilket makalöst dravel. Intolerans är osvenskt”.

Uttalandena lär dock inte räcka för att S och V ska släppa frågan.

De har ju länge talat om SD:s nazistiska rötter och även förklarat om och om igen att det där med SD:s böghat är en följd av att SD i grund och botten är nazistiskt.

Och sådana utläggningar har alltid avrundats med att vi måste, måste, måste studera 1930-talet för att förstå det som händer nu.

Redan för flera år sedan följde jag denna uppmaning från S och V – eller det var väl närmast ett direktiv – och just därför är jag nu helt förvirrad efter årets politiska bråk kring Pride-veckan.

1930-talets Tyskland kännetecknades förvisso av hat mot homosexuella – men det var ju kommunister och socialdemokrater som var de som försökte hetsa mot bögar och flator för att vinna politiska poänger – och makt.

När nazismen började växa sig stark i Tyskland under slutet av 1920-talet försökte de tyska socialdemokraterna och kommunisterna bekämpa Hitler&co genom att utmåla nazisterna som en rörelse kontrollerad och styrd av bögar. 1931 avslöjade socialdemokratiska tidningar att SA:s ledare Ernst Röhm var homosexuell, och gjorde stor sak av det. Kommunistiska tidningar hakade på. Budskapet trummades ut i artikel efter artikel.

Under de alltmer vanliga gatuslagsmålen mellan de olika partiernas skyddskårer blev det allt mer vanligt att kommunisternas Roter Frontkämpferbund och socialdemokraternas Reichsbanner Schwarz-Rot-Gold hånade SA genom att skrika till exempel ”Ner med byxorna SA”, underförstått, ”… och böj er framåt”, de gastade också ”Heil Schwul” (ungefär Heil Bög”).

Efter riksdagshusbranden 1933 anklagar nazisterna kommunisterna för att ligga bakom det som hänt – medan kommunisterna svarade med att peka på nazistiska homosexuella som de skyldiga mordbrännarna. Teorin lanserades i ”Braunbuch über Reichstagsbrand und Hitlerterror”.

Huvudförfattare var den kommunistiska rörelsens propagandageni Willy Münzenberg, och till sin hjälp hade han Gustav Regler (en nära vän till Ernest Hemingway och Arthur Koestler) samt den i landet uppburne kulturskribenten Hans Siemsen. Omslag och grafisk form skapades av John Heartfield, vars verk än i dag är riktmärke för många vänsterradikala konstnärer.

Vilken teori lanserades då i boken? Där utvecklas en konspirationsteori om att Marinus van der Lubbe som dömdes och avrättades som skyldig till riksdagshusbranden egentligen var en prostituerad bög som SA-ledaren Ernst Röhm brukade roa sig med. Det ska ha varit Röhm som gav en stormtrupp bestående av homosexuella SA-män order att sätta eld på riksdagshuset, och van der Lubbe gick med på att följa med som syndabok, så mån ska han enligt boken ha varit om att vinna Röhms uppriktiga kärlek.

Kan låta som en vrickad konspirationsteori men boken gick ut i enormt stora upplagor – inte bara i Tyskland, utan också i USA, Storbritannien, Frankrike samt andra länder i västvärlden.

Och i Sverige gav Sveriges kommunistiska parti spridning åt konspirationsteorin, som alltså kan sammanfattas typ: ”Det var nazibögar som satte eld på riksdagshuset”.

Och över världen spreds den sovjetiske författaren Maxim Gorkijs ord om att ”Utplåna de homosexuella och fascismen kommer att försvinna”.

S och V har förvisso rätt i att efter nazisternas maktövertagande kom homosexuella att förföljas av nazisterna, och många mördades.

Men enbart på detta senare faktum koncentrerar sig i dag svenska socialdemokrater och den lite allmännare vänstern. Den kräver av oss alla att vi ”lär oss av det som hände på 1930-talet”, annars kommer SD att ta makten och internera alla som gått i ett Pridetåg, och så kräver man att SD i verklig mening gör upp med sin historia.

Låt gå för det, om alla gör upp med sin historia.

Jag har hur jag än sökt inte kunnat finna minst tillstymmelse till avståndstagande från S och V för det hårda hetsande mot homosexuella som deras partikamrater i Tyskland bedrev under 1930-talet.

Det leder till två möjliga slutsatser:

1. De tycker de tyska socialdemokraterna och kommunisterna gjorde rätt. Alla medel är tillåtna för att behålla makten. Om det behövs att man startar hatkampanjer mot bögar så låt gå för det.
   2. S och V har inte en aning om vad deras partikamrater ägnade sig åt på 1930-talet. Då blir förstås följdfrågan: Med vilken rätt kräver de att vi andra ska studera 1930-talet? Ska vi plugga in deras hitte-på–historia? Man kan gissa hur vänsterpartister lärt sig om 1930-talet. På X förklarade i dagarna vänsterpartiets chefsideolog Ali Esbati att vi måste se teve-serien Babylon Berlin som utspelar sig just på 30-talet. Detta eftersom den är ”brutalt samtidsrelevant”. Man kommer osökt att tänka på att Annika Strandhälls syn på kärnkraft formades av HBO-serien Tjernobyl.

https://twitter.com/aliesbati/status/1688290768593510400

Men vem, kanske kommer det en gemensam vitbok beställd av S och V – en vitbok där de gör upp med den homofobi och det böghat deras rörelser visat genom historien; som Stalins kommentar när han fick ett brev från en kommunist som undrade om han som homosexuell kunde få vara med i partiet.

Stalin besvarade aldrig brevet. Det arkiverades med Stalins kommentar nedklottrad i marginalen:

"Degenererad idiot".

En busslinje läggs ner och minskad turtäthet på en annan linje, inköps- och anställningsstopp inom delar av förvaltningen, konferenser ställs in och stadens fontäner torrläggs för att spara pengar, meddelar Gefle Dagblad.

Kommunstyrelsen avslår också Gävle Prides ansökan med hänsyn till kommunens ekonomiska läge. ”Det var inte positiva nyheter vi fick”, säger Gävle Prides kassör Bader Alkasem till Sveriges Radio. Men så kom en överraskande vändning. HBTQI-frågor går i linje med Gävles sociala hållbarhetsprogram, tyckte fyra av de fem partier som styr kommunen. De tar nu av sparkapitalet, och bidrar med drygt halva summan Gävle Pride ansökt om.

”Det känns väldigt bra att vi fick pengarna, trots att det är mindre än vi ansökt om”, säger Alkasem. Bara SD var emot. ”Det är tyvärr inte oväntat”, avlutar Gävle Prides kassör. Kommunens invånare kan alltså glädjas åt ett Pride-evenemang i augusti, men inget vatten i fontänerna.

Sedan tidigare har Matapour, som greps på plats, häktats; nu har ytterligare två personer gripits säger den norska polisen i ett pressmeddelande. ”En man är i 40-årsåldern och har somaliskt medborgarskap. Den andre mannen är i 30-årsåldern och är norsk medborgare.”

Polisen har fokuserat på om fler än Matapour legat bakom attacken, och har därför även efterlyst Arfan Bhatti som befinner sig i Pakistan, skriver norska VG. Bhatti åtalas för medverkan till terrordåd, och polisen bekräftar därmed att antagandet om terror har stärkts. De har tidigare arbetat utifrån tre huvudhypoteser: radikaliserad islamism, hatbrott och psykisk sjukdom.

Norsk polis hoppas nu få hjälp av de pakistanska myndigheterna att lokalisera och gripa Bhatti. Om pakistansk polis griper honom, så är förhoppningen att få Bhatti utlämnad till Norge. Även om det inte finns något formellt utlämningsavtal mellan de två länderna, så har detta hänt tidigare.

En kris med grannlandet Kosovo och olika ekonomiska problem sägs vara anledningarna till att myndigheterna inte trodde att de kunde hantera Europride i år. ”Detta är en kränkning av minoriteters rättigheter, men för närvarande pressas staten av många problem” sa Vučić, något som The Guardian uppmärksammar.

Goran Miletić, en av arrangörerna, sa att polisen formellt måste förbjuda marschen för att förhindra att den inträffar. Pride-paraden kanske trots allt blir av, även om den inte skulle vara laglig. Han insisterade på att inomhusevenemang som planerats som en del av det veckolånga firandet inte kan förbjudas.

När Serbien sökte EU-medlemskap lovade de att skydda HBTQ-rättigheterna i landet. Men allt fler höger- och pro-ryska grupper trakasserar och attackerar människor baserat på deras sexuella läggning eller könsidentitet.

”Här är bilder från det ’familjevänliga’ pride-eventet i Charlotte, NC, där barnen kunde prova på poledance”, skrev det konservativa nyhetskontot Libs of Tiktok. ”Rakt till fängelse”, twittrade Matt Rinaldi, ordförande för det republikanska partiet i Texas. ”Amerika har ett allvarligt problem”, twittrade journalisten Tayler Hansen.

Men de som klagade satt nog hemma framför datorn istället för att våga ge sig ut på gatorna tillsammans med de flera tusen festivalbesökarna i Charlotte, den största staden i North Carolina.

”Jag känner att vi är på väg bakåt”, sa Anna Ewing, som deltog i lördagens festival till WFAE, BBC World Service. ”Det fanns mycket positivitet för HBTQ-gemenskapen under lång tid. Vi gjorde framsteg, och nu känns det som att vi är på väg tillbaka.”

https://twitter.com/libsoftiktok/status/1562849586577756160

Sedan filmens affisch dök upp på nätet sa Leena Manimekalai att hon, hennes familj och medarbetare mottagit hot från fler än 200 000 personer, vilka hon beskrev som en mobb bestående av högerorienterade hinduiska grupper.

Flera polisanmälningar mot filmens skapare har gjorts i Indien, något som bland annat tv-kanalen India TV uppmärksammat. ”Arrestera den som gör narr av vår religion”, skriver en anmälare. ”Detta är inte yttrandefrihet, detta är en attack mot vår kultur.”

Kaali är den senaste i en lång rad filmer, tv-serier och teaterföreställningar som de senaste månaderna ”skadar hinduiska religiösa känslor” i Indien. Många ser det som ett angrepp på yttrandefriheten under det hindunationalistiska regeringspartiet Bharatiya Janata Party.

#ArrestLeenaManimekalai trendar nu på indiska sociala media.

Värt att notera är att filmen ännu inte visats för indisk publik.