Cindy Blanco, inlärningsforskare vid Duolingo, sa till Mail on Sunday: ”Populärkultur har länge varit en inspiration för de som studerar språk, särskilt i Storbritannien.”

Utbildningsföretaget fann att The Quiet Girl (2022), ett drama som utspelar sig på landsbygden i Irland, fick fler britter att lära sig irländska. Men det är inte bara filmer som lockar till språkstudier. När Netflix-serien Squid Game hade premiär 2021 såg utbildningsföretaget en ökning med 76 procent i antalet personer som lärde sig koreanska. Också det sydkoreanska pojkbandet BTS inspirerar britterna att lära sig språket.

När Italien vann EM 2021 intresserade sig många lärjungar för det italienska språket. Återstår att se hur många som lär sig svenska efter vinsten i Eurovision Song Contest, och när vi har hand om nästa års värdskap.

2022 gick många kända människor ur tiden. Där fanns statsöverhuvuden som drottning Elisabeth II och Michail Gorbatjov. Avled gjorde också Madeleine Albright, USA:s kanske genom tiderna mest obehagliga utrikesminister (fast konkurrensen är hård om den titeln). I Ryssland korkade Vladimir Zhirinovskij upp vodkaflaskan för sista gången.

Listan på dem som lämnat oss är lång. Värdeomdömen brukar inte förekomma under den årliga uppräkningen av de hädanfarna, man noterar vad de gjort och åstadkommit. Om det kritiseras ska det vara någon i stil med Pol Pot som trillat av pinn.

Det är därför listor av det här slaget blir så tråkiga, så jag roade mig med att gå igenom listan på döda för att komma fram till vem som ställt till med mest skada under sin levnad – utan att vi kanske riktigt märkte det – och som därför nu får varma, beundrande och hyllande minnesord.

Svaret blev Thierry Mugler.

Han sprängde under sitt liv de rådande uppfattningarna om skönhet och normalitet – vilket i sig inte behöver vara fel. Men därmed lade han också grunden för att sagostunder med Miss Shameless Winewhore blir en naturlig del av aktiviteterna på barnbibliotek.

Mugler skapade gjutformen för en ny sorts kvinna, och miljoner och åter miljoner kvinnor har allteftersom åren gått villigt hällt in sig i den formen och försökt fylla ut den.

Mugler avled i början av året, den 23 januari, och föddes 1948 i franska Strassbourg. Lille Thierry började som barn dansa balett och var sedan verksam som dansare samtidigt som han började studera för att bli inredningsarkitekt. Som vuxen ville Mugler bryta mot alla konventioner, men själv höll han sig alltså redan från barndomen till schablonen för vad en homosexuell man ska ägna sig åt. För att fullborda det hela började han även alltmer att intressera sig för mode och klädskapande, och redan under 1960-talet började hans kreationer säljas i Londons mest trendiga butiker. Hans kännetecken var de överdrivet vadderade och breda axlarna, han var först med något som skulle slå igenom på bred front under 80-talet.

Han blir en snabbt stigande stjärna i modevärlden och redan innan han fyllt 30 anlitas han av stora modehus i Frankrike, Italien och Spanien.

1976 kommer hans första helt egna kollektion och och han öppnar en butik i centrala Paris.

Mugler beskrev hur han redan som barn blev intresserad av kläder – och det genom att skolka och gå på bio och se gamla Hollywood-filmer med den tidens kvinnliga karlslukande vamper i framträdande roller. Man kan se i Muglers kollektioner hur hans uppfattning om kvinnor då formades – kvinnor var inte bara det andra könet, kvinnor var aggressiva och lömska– och det är kanske inte konstigt att en av hans senare kollektioner hade vampyrer som tema.

Hans modevisningar var inte stillsamma tillställningar där mannekänger gled över scenen, han gjorde show och spektakel av det hela. Han använde sig av kända artister och skådespelare på sina visningar, hyrde stora arenor och sålde biljetter. I dessa föreställningar skulle tittarens upplevelser vara total och där framträdde kvinnor som gudinnor, kejsarinnor och superhjältar. Det var överdrivet och bombastiskt, och fick andra visningars modeller att framstå som övergivna hittebarn. Muglers kvinnor är sexhungriga rovdjur. Det fanns alltid många kvinnor på scen förutom de kvinnor som skulle visa säsongens kreationer, de andra kvinnorna var en slags bakgrundsbalett där kvinnor förvandlades till fåglar eller insekter, eller döda ting som detaljer på kända bilkarosser – men sexualiseringen var ändå hela tiden tydlig; mycket avklätt kött, framträdande bröst och bakar.

https://twitter.com/thesoftestaura/status/1607186663570022400

Mugler var alltid öppen med sin homosexualitet. Den läggningen är nu inget ovanligt i modevärlden bland kreatörer, men två saker förtjänar att påpekas i sammanhanget.

En är ofta omnämnd – att många män som skapar kläder för kvinnor är homosexuella. Det leder till varjehanda märkligheter. En av dem är att en del modeskapare har en förkärlek för kvinnliga modeller som ser ut som unga, slanka pojkar – det blir mer en fråga om att modeskaparen förverkligar sina egna erotiska fantasier, kvinnorna på catwalken blir bara en förevändning. Det skulle kanske se alltför illa ut med unga pojkar iförda klänningar eller silkesunderkläder (men vi är ju på väg åt det hållet). Andra homosexuella manliga modeskapare satsar mer på kvinnan som ett endimensionellt sexobjekt – det blir då en fråga om att modeskaparen återger sin föreställning om hur heterosexuella män ser på kvinnor. Men det kan ju oftast inte modeskaparen veta eftersom han är homosexuell – han gissar bara, och gissar av kommersiella orsaker, typ: ”De straighta männen vill nog ha kvinnor som ser ut så här, vi kör en urringning ner till naveln, och lite till.”.

I vilket fall innebär det att de har fel, de som säger att kvinnligt mode är en fråga om den ”manliga blickens” diktatur. Det är den homosexuella blicken som är i arbete och skapar de ofta märkliga kreationerna.

Kanske bidrog detta till att Mugler var den förste som gjorde transvestiter och dragqueens till en självklar del av en modevisning. Om ni undrar hur Mugler såg på heterosexuella män kan jag berätta att hans linje för herrkläder lades ner. Den blev aldrig lönsam – vilket inte är så konstigt. Muglers konfektionskläder för herrar bestod av kostymer så tråkiga i snitt och form att även introverta och folkskygga revisorstyper måste ha funnit dem alltför trista. Men nu talar vi förstås om färdigsydd konfektion – när han skapade kläder speciellt för manliga artister med mer flytande könstillhörighet blev resultatet minst sagt annorlunda.

https://twitter.com/highendhomo/status/1608205292554145793

Artister började beställa sina scenkläder av Mugler: Bowie, George Michael, Michael Jackson, Diana Ross, Madonna, Celine Dion och på senare tid Lady Gaga, Candi B och Beyoncé – det ansågs bland många av de mest kända artisterna att om en video verkligen skulle slå, eller en scenshow, då måste Mugler ha ritat kläderna – och gärna vara med och regissera videon eller scenframträdandet. Numera är det sjävklart för kvinnliga influencers som exempelvis Kim Kardashian att då och då iföra sig Mugler-kläder.

Här ser vi skillanden mellan Mugler och andra modeskapare. De andra kan bli en del av populärkulturen genom att popkulturens stjärnor bär deras kläder – Mugler tog språnget från modevärlden och blev en viktig formare av hela populärkulturen. Han skapade och regisserade musikvideos, de största artisternas scenframträdanden, han formade teater och cirkusföreställningar.

2002 lämnade han modevärlden för att bli en mer allmän kreatör, modeskapandet hade bara varit en språngbräda.

2002 lämnade han också sin egen kropp. Nu inledde han en period av frenetiskt kroppsbyggande, och den ”smale, smidige, charmerande balettdansaöen” förvandlade sig till ett muskelberg på 110 kilo.

Han bytte också förnamn – Thierry blev Manfred.

Även Manfred Muglers ansikte förändrades. Hans näsa krossades i en bilkrasch. Han gjorde inget för att återställa den, den platta näsan gav honom det rätta brutala utseendet. Han lät också operera in bitar från höften i sina kinder för att få ett mer aggressivt utseende.

Han som hade hade gjort bilden av kvinnan som en sexhungrig, aggressiv vampyr till en självklar del av modern västerländsk kultur, skapade nu en ny sorts man – en dominant kraftfull härskar-homo, som stod över både kvinnor och heterosexuella män.

När han dog hade han skapat mer än ett mode, han hade format populärkulturen.

Och tyvärr lever hans arv vidare.

När vi nu ser Madonna opererad till oigenkännlighet kravla runt på TikTok är det en del av detta arv vi ser.

https://twitter.com/Nobrartclub/status/1607674630076248069

Den korta tid som Hermann Rorschach verkade stod han i skuggan av skuggan, bakom Bleuler, som i sin tur blev helt överskuggad av Jung och Freud. Medan Jung skapade det första psykologiska testet, ordassociationstestet, blev Freud skaparen av den psykologiska behandlingen. Det var en tid när medicinen knappt hade några behandlingar att erbjuda, den psykiatriska grenen var i ännu sämre vetenskapligt skick. Dåtidens centrala fråga var att skilja psykoser från neuroser, behandlingsmässigt erbjöds närmast schamanism eller andefördrivning.

Det är under denna tid som Rorschach med finess och skärpa, ur samtidens skottande i det undermedvetna, gräver fram sitt experiment. Han visar hur han kan tyda människors personlighet, intelligens och karaktär. Han förfinar sina bläckplumpslika bilder, tio kort blir kvar, som han visar med den enkla frågan: ”Vad skulle det här kunna vara?’. Han förbluffar den samtida psykiatriska scenen, när det till honom skickas in testresultat av människor han aldrig träffat, och han i blindo träffsäkert tolkar och analyserar deras undermedvetna.

Hans plötsliga och förtida bortgång bidrar till att hans upptäckt hamnar i skymundan. Först efter andra världskriget finns ett Rorschach-institut etablerat som sprider bläckplumparna internationellt. Förståeligt är det hos nordamerikanerna som intresset för Rorschach-testet återupplivas. Hos amerikaner finns föreställningen att det inom dem finns något unikt, något speciellt som andra inte riktigt kan se. Här, med Rorschachs bläckplumpar tillåts det unikt amerikanska att projiceras, så att alla kan se och skåda.

Under 1960-talet förenade sig plumparna perfekt med det visuella fokuset som präglade efterkrigstiden. Rorschachs svart-vita suggestiva bläckplumpar, med inslag av rött hade inte minst gift sig väl med noir-kulturen. I filmens långa skuggor gömde sig en mördare eller en äktenskapsförbryterska. Den själv mystiska detektiven hade testet till sin hjälp för att avslöja den verkliga personligheten, den sanna bilden. Rorschach-testet blev som symbolen för psykologi och personlighet, nödvändig för kriminologi och konst.

Hermann Rorschach hade runt 1921, när han fick sin bok "Psykodiagnostik" publicerad, oroat sig för att hans test skulle falla mellan två stolar. Alltför känslobetonat för att tillfredsställa de torraste av vetenskapsmän, alltför strukturerat för de från höften skjutande psykoanalytikerna. Om ytterligheterna är västerländskt logiskt tänkande, och österländskt mystisk förståelse, lyckades det finstämda schweiziska instrumentet slå an en perfekt ton däremellan.

Det blev nazisterna som gav testet dess största utmaning. När testresultaten kom från fångarna inför Nürnbergrättegångarna, gav de uppebarligen nämligen svar som var svårsmälta för åklagarna. Resultaten tystades nästan helt ner. Troligen visade testet inte att Ribbentrop var en psykopat, Speer en ynkrygg, eller Göring en dummkopf. För den statsfinansierade vetenskapen blev det ett dilemma. I mycket gav det forskaretablissemanget skäl att backa undan från sin tidigare inspirerade inställning till Hermann Rorschachs banbrytande projektiva psykologiska test.

Lite mer i det tysta, började femtio års data av Hermann Rorschachs experiment, sammanställas på 1970-talet. Tidens vindar krävde standardisering och sifferbaserad data. För detta står testet pall, varandes närmast en standard för psykologisk testning. Men den forskningsmässiga utfrysningen fortsätter. Att det bättre än något annat test kan förutse vilka barn som kommer växa upp till brottslingar betyder föga. Än i dag ges för lite utrymme till den jazziga bläckplumpen i det stela och dämpade forskarrummet.

I det allmänna medvetandet finns den magiska glansen kvar runt Hermann Rorschachs bilder, men allt mindre talas det om testet som det finjusterade instrument det alltid varit. Både Hillary Clinton och Barack Obama har kallat sig själva för Rorschach-test. Obama sa att även om vissa väljare ytterst kan komma att bli besvikna över honom, har de från honom likt från ett Rorschach-test åtminstone fått veta något om sig själva. Och vi har också fått veta något om dessa väljare.