Några månader senare, med nytt namn och pass, arbetade han som barnskötare i den spanska staden Zaragoza, innan han flyttade till Madrid för ett jobb som barnskötare för två små barn, och ett uppdrag som engelskalärare på en privat skola.

Polisen i Spanien fick tips från pedofiljägare i Australien om ett ”sexuellt rovdjur”. Domarna kallade sedan brittens perversa brott för ”allvarliga” i sin långa skriftliga dom: ”Det kommer att bli mycket svårt för barnens föräldrar att återgå till det liv de hade innan gärningsmannen begick brotten.” Rose riktade in sig på 36 barn fyra till åtta år, efter att ha lurat in sig i det spanska utbildningssystemet.

Nu höjs röster i Storbritannien som kräver att den brittiska regeringen ska ändra lagen om namnändringar. Dömda brottslingar lurar systemet.

Trots flera tappra försök att ta sig tillbaka in i politiken har pedofilsvärmaren Fredrick Federley inte riktigt lyckats. Nu verkar han istället satsa på kultur, och har en plats i ledningen för Dala-Floda operafest, ett projekt som ska ”föra ut operan till folket”. Fredrick ingår i styrelsen, där han är sekreterare. Ordförandeposten är dock vakant så man kan ha sina aningar om vem som styr verksamheten.

Fredrick dök också upp på en vernissage i mitten på mars och utställaren Irmeli Krans uttryckte sin stor glädje över att just Fredrick infann sig.

Irmeli Krans – eller Kransdraken eller Mingeldraken som hon också kallar sig när hon designar smycken eller ordnar fester genom något av sina två företag – brukar gärna skryta med sina 30 år inom poliskåren, vilket framgår av hennes presentation av sig själv:

”Efter att ha gått polisutbildningen 1988 och utrett allehanda brott för att sedan undervisa på Polishögskolan har jag efter att ha varit utredare och teamledare på Närpolisen Klara i samband med omorganisationen landat på Norrmalmspolisen. Vi är en en grupp individer med olika utbildningsnivåer, kompetenser och erfarenheter där jag har den längsta tiden inom polisyrket.”

Man kan ju undra varför Krans upprätthåller sin vänskap med Federley. Är det en slags avhopparverksamhet organiserad av polisen, en möjlighet till rehab för personer som liksom Federley varit tillsammans med pedofiler dömda för våldtäkt?

Vi får anta att det helt enkelt rör sig om gamla vänskapsband mellan kriminalinspektör Irmeli Krans och Fredrick Federley, band som är så starka att de inte klipps på grund av den kärleksaffär Fredrick hade med en man som var dömd för grova våldtäkter på barn.

Irmeli Krans upprätthåller många i sammanhanget intressanta vänskapsrelationer, och genom åren har hon byggt upp ett mycket omfattande nätverk bland kulturarbetare, politiker, och journalister. Det har säkert spelat roll att hon varit aktiv socialdemokrat, suttit i styrelsen för s-föreningar i Stockholm, och även fick ansvaret för ungdomspanelen under s-kongressen 2009 då ungdomsfrågorna stod i centrum.

Hon har även haft förtroendeposter i Svenska Kyrkan – men hennes engagemang inskränker sig inte till Sverige utan hon har också varit styrelseledamot i European Gay Police Association. Hennes kurser på Polishögskolan hade ofta som tema feminism och hbtq-frågor.

Krans blev därför snabbt den sortens polis som blev populär hos den nya tidens socialdemokrater, och har synts i sällskap med bland annat Mona Sahlin, Thomas Bodström och Claes Borgström. Inte bara i mer allvarliga sammanhang som konferenser och seminarier utan också på grund av sitt ordnande av mingel, fester och andra tillställningar, som när Krans ordnade en tillställning med sminkning, massage och tandblekning för att hälsa ”kvinnovåren”; där dök Ardalan Shekarabis hustru Therese upp för att få bli uppiffad. Om hon gjorde det på grund av s-kontakter eller för att Irmeli liksom Therese är polis vet vi inte. Allt smälter ihop i de här kretsarna.

Irmeli Krans nätverk har inte påverkats av det dåliga rykte hon skaffat sig genom sitt agerande i fallet Julian Assange.

I sin bok Fallet Julian Assange redogör FN-rapportören Nils Meltzer för Krans insats i den processen.

Två kvinnor, Anna Ardin och Sofia Wilén, dyker upp hos polisen efter att de haft sex med Assange och kräver att polisen ska få Assange att göra ett hivtest. Kriminalinspektören Irmeli Krans upprättar en polisanmälan om våldtäkt tio minuter innan förhöret med Sofia ens påbörjats. Hon verkar inte bara kunna utreda brott, tillverka smycken och ordna fester – hon är synsk också. Eller så ville hon bara från början vrida det hela till att bli en fråga om våldtäkt.

Och där inleds Julian Assanges mer än tioåriga elände, som flykting på en ambassad och senare i brittiskt förvar, hotad av utvisning till USA.

Problemet är inte bara att Krans den gången skapar ett förhör som inte ägt rum, och ett brott som ingen av anmälarna hävdat skett – det är också att hon sedan gammalt är god vän med den aktiva socialdemokraten Anna Ardin – och befinner sig därmed i en klar jävssituation som hon inte bryr sig om.

Man får förstå Fredrick Federley om han hoppas på att Irmeli Krans med hjälp av sitt nätverk ska få honom accepterad igen. Hon verkar inte bry som om vad som är tillåtet eller möjligt. Eller rättfärdigt.

Hur långt tillbaka i tiden sträcker sig Krans och Federleys vänskap?

Svårt att säga.

Själv gissar jag att de träffades 2007 på Gotland, på premiären för Feber, den första queerklubben på ön.

Vem som startade klubben?

Anna Ardin.

Scully var 33 år när han första gången fängslades för sexövergrepp på en sexårig flicka, också i Minnesota. Han frigavs 1981, men 2018 åtalades han än en gång för sexuella övergrepp mot minderåriga. Axtell ansökte samma år om kontaktförbud, och påstod att Scully förföljt hans dotter.

”Jag har sett honom parkerad precis bredvid skolan. Han är en dömd pedofil, och att han förföljer och försöker grooma min dotter är helt olämpligt, och måste sluta”, stod det i Axtells ansökan.

Scully fick sluten psykiatrisk tvångsvård, och släpptes 2021. Han fortsatte intressera sig för barn, och mötte sin baneman när Axtell slog ihjäl honom. En kvinna som tros vara Axtells syster har startat en insamling. ”Jag är överväldigad av det stora stöd jag ser online just nu”, skrev Katrina Axtell på Facebook.

Det finns påståenden om att Sviridov fick ett ultimatum om att gå till polisen och erkänna sexuellt övergrepp på flickan, eller möta faderns vrede. Sviridov hittades senare knivhuggen till döds. Matrosov misstänktes för dådet, efter att han fått pedofilen att gräva sin egen grav ute i en närliggande skog.

När pappan dömdes till fängelse var det många i byn Pribrezhnoye som samlade in pengar för att täcka advokatkostnaderna. En petition undertecknad av 2 500 personer krävde att han skulle frikännas helt, eftersom de hyllade honom som en hjälte.

Kriminaltekniska bevis visade att Sviridov tagit sitt eget liv. Istället för mord dömdes pappan till fängelse i 18 månader för uppvigling till självmord, men frigavs efter ett halvår.