Sommaren 2020 blev känd för upploppen där Black Lives Matter demonstrerade och plundrade köpcentrum i större amerikanska städer. Trots pandemin tilläts de hålla på och hade starkt stöd av många toppolitiker och storföretag.

Nu två år senare när röken skingrats har frågor väckts om ledarskapet i BLM. Har vissa ledande personer använt sig av organisationen för att berika sig själva?

Patrisse Cullors är medgrundare till BLM och tidigare verkställande direktör för ideella stiftelsen Black Lives Matter Global Network Foundation. Enligt uppgifter från stiftelsens senaste bokslut har man betalat för tjänster av personer med nära kopplingar till Cullors. Hennes bror Paul har fått cirka 8 400 000 kronor för att tillhandahållit säkerhetstjänster. Ett företag som ägs av Damon Turner har fått 9 700 000 kronor betalt för att hjälpa till vid evenemang och andra kreativa lösningar. Cullors och Turner som är skilda har ett gemensamt barn ihop.

Stiftelsen hade nettotillgångar på 420 miljoner kronor 2021. Kostnaderna på 370 miljoner gick till stipendier, fastigheter och privatflyg. Man fick 900 miljoner i donationer, varav 32 investerades i aktier.

Cullors sade upp sig som vd i fjol efter upprepade kontroverser. Från bokslutet kan man se att hon återbetalat stiftelsen 730 000 kronor för en privat flygresa.

Hon har också kritiserats för sina husköp och dekadenta livsstil. Hon köpte fyra lyxiga hus för sammanlagt 32 miljoner kronor. Ett av husen låg avsides en bit från Malibu i Los Angeles och kostade 14 miljoner. 220 kvadratmeter med utsikt över Topangakanjonen är inte fy skam. Men andra inom organisationen nationellt anade oråd och ville ha en oberoende utredning.

Cullors och hennes icke-binära partner Janaya Khan köpte också en mindre ranch i Conyers i Georgie. Där hade hon tillgång till en privat landningsbana och hangar med en lägenhet ovanpå. 30 minuters restid från Atlanta vid arbetsresor, eller möjlighet att arbeta vid husets inomhuspool. Khan är från Toronto och är medgrundare till BLM i Kanada.

Cullors har också en lägenhet i södra Los Angeles och ett hus i Inglewood.

Cullors började köpa hus 2016. Hon blev känd med hashtaggen #blacklivesmatter 2013 och har sedan tjänat bra på sina böcker och andra avtal med medier.

Hennes avhopp från stiftelsen hade inte med kritiken att göra, menade Cullors, som sade sig vara opåverkad av ”högerns attacker”. Hennes kritiker menar att mer av stiftelsens pengar borde gått till svarta familjer vars anhöriga drabbats av polisvåld.

Stiftelsen gjorde ett uppmärksammat fastighetsköp i oktober 2020. Man hade nyligen fått in 660 miljoner i donationer och köpet gjordes av Janaya and Patrisse Consulting, som drevs av Cullors och Khan. Ägandet fördes sedan över till en advokatfirma i Delaware, för att försvåra insyn i vem som stod som ägare.

Fastigheten kostade 60 miljoner och kallades internt för ett campus, men stiftelsen försökte förneka köpet när det kom ut i media. Man försökte också få det till att huset skulle användas till influerare, där artister kan umgås. Ingen privatperson skulle bo i huset, sades det. Men man kunde då heller inte förklara varför så lite producerades där under 17 månader, om det var tänkt som studio för artister och kreatörer.

För att vara en icke vinstdrivande stiftelse var det en väldigt stor summa att lägga på en fastighet, menar kritiker. Inte nödvändigtvis olagligt eller oetiskt, men ett icke strategiskt sätt att investera pengarna på.

Även om Cullors är ute ur leken så finns det fortfarande möjliga intressekonflikter inom stiftelsen. Den största utbetalningen var till Bowers Consulting Firm, på drygt 20 miljoner. Konsultfirmans ägare är Shalomyah Bowers som är styrelseledamot i BLM-stiftelsen. Pengarna gick till administrativ hjälp, allmän konsultverksamhet, strategi och design bland annat.

En av stiftelsens grundare är Kailee Scales, hon fick 1,3 miljoner i klumpsumma för utfört arbete. Men avtalet är hemligt så inga detaljer om vad hon bidragit med finns för närvarande. Man har också köpt it, kommunikationstjänster, media-strategisk planering och liknande för närmare 20 miljoner av olika företag i Kalifornien.

Under 2020 hade man ingen visselblåsarfunktion inom stiftelsen, och bara en styrelseledamot. Det skapar problem då en enda person ska ha översyn och motverka sin egen potentiella korruption, menar Laurie Styron som arbetar på Charity Watch som granskar ideella stiftelser.

https://twitter.com/RealCandaceO/status/1525160811802636290?s=20&t=Fvv3AZB-I4P3u0FAZnsZlQ

När George Floyd betalade med en falsk 20-dollarsedel i en närbutik i Minneapolis i maj 2020 ringde kassörskan polisen. De identifierade den svarte mannen som en välbekant kåkfarare, dömd för bland annat knarkinnehav. När Floyd vägrade följa med till polisstationen blev han nedbrottad men kvävdes av misstag till döds under en tio minuter lång scen.

Inom ett par timmar dök en film av händelsen upp på internet och protester mot vad syntes vara ett typexempel av polisiärt övervåld mot svarta bröt ut över hela USA. Protesterna utvecklades på sina ställen till rena upplopp – och till att Black Lives Matter blev världskänt.

Låt oss ta det hela från början.

BLM bildades 2013 som svar på domar mot svarta som ansågs blivit felaktigt dömda och/eller orättfärdigt mörbultade av poliser. Det rörde sig först om flera grupper med samma mål men utan gemensam styrelse.

BLM förblev ett nätverk utan hårdare struktur än en lista av rekommendationer som lokala avdelningar uppmanades att följa. Likt Antifa – USA:s motsvarighet till Antifascistisk aktion (AFA) i Sverige – förblev det därför ett onlinefenomen som nödigt knöt samman celler av aktivister.

Med tiden framträdde dock tre svarta kvinnor – Patrisse Cullors, Alicia Garza och Opal Tometi – som samordnare för Black Lives Matter Global Network Foundation (BLMGNF), som av media framställdes som BLM:s nationella organ. Efter Floyds död strömmade därför runt 90 miljoner dollar in i gåvor från både privatpersoner och företag som stöd till jobbet mot polisbrutalitet. BLMGNF verkar också i början ha stött behjärtansvärda projekt.

Alla pengar blev dock för lågt hängande frukt. 

Under 2021 kom uppgifter om att en av de tre kvinnorna, Cullors, spenderat över 3 miljoner dollar på fyra fastigheter. Vilket hade varit förståeligt om hon inte också deklarerat en total inkomst på bara 20 000 dollar per år. Journalister började därför gräva och ställa frågor.

Misstankarna att Cullors använt BLM:s kassakista för privat bruk gick snart inte att bortförklara. Lukten av bedrägeri blev inte mindre när det även visade sig att hon spenderat pengar på konst från ett företag som ägs av fadern till hennes barn. I maj 2021 valde hon därför att avgå.

Och konstigheterna slutade inte med detta. De två personer hon utnämnde till efterträdare meddelade i september 2021 att de inte ville bli inblandande i ”ledarskapets” arbete. Någon riktig sådan finns dock inte registrerad, så vad de inte ville bli inblandade i är oklart.

Med detta började det röra på sig på allvar. På senare tid har Kalifornien och delstaten Washington förbjudit BLMGNF att samla in mer pengar. Det är också undersökningar på gång i Colorado, New Mexico, New Jersey, North Carolina, Connecticut, Maryland, Maine, Virginia och Indiana.

För att göra ont värre har Cullors enda försvar så här långt varit att brännmärka alla anklagelser som “anti-svart och sexistisk” högerpropaganda. Vilket är en försvarslinje som kanske hade räckt om det inte varit för att rötan spridit sig till lokalavdelningar och seriösa aktivister börjat protestera mot vad som händer på nationell nivå.

Ett exempel på kritik är att BLMGNF före avslöjandet om Cullors hus- och konstaffärer bildade en politisk aktionskommitté, BLM PAC. Sådana är i USA en laglig men ofta missbrukad form av kampanjorganisation. Uppgifter om att flera miljoner har hamnat på bankkonton tillhörande vänsterextrema kongressledamöter som Jamaal Bowman från New York och Cori Bush från Missouri har också börjat cirkulerat. Om just denna och liknande anklagelser stämmer är dock oklart, för det verkar inte finnas någon riktig bokföring.

Uppseendeväckande är vidare att BLMGNF trots flödet av donationer 2020 rapporterade ett underskott på 4,3 miljoner. Och att en av två identifierbara styrelseledamöter, Shalomyah Bowers, är inblandad i en hel rad andra organisationer som leds av Patrisse Cullors.

Bland dessa finns en rehabiliteringsgrupp för fångar i Los Angeles som betalat Cullors 20 000 dollar i månaden (trots att hon alltså bara deklarerat lika mycket i årsinkomst sedan 2013). 25 000 dollar betalades även för “möten” i det snobbiga Malibu Beach-området under 2019. 

BLM har därtill utvecklats till en politisk ormgrop.

Många miljoner har inte gått till arbete mot polisbrutalitet utan till olika LGBTQIA-projekt. Vilket betyder “lesbian, gay, bisexual, transgender, queer, intersex, asexual/aromantic/agender” och är den senare förkortningen för Amerikas nu för tiden uttalat politiska homo-, bi- och andra sexrörelse. Bland de som fått sexsiffriga dollarbelopp från finns, enligt undersökningsgruppen InfluenceWatch, Trans United, Black Trans Travel Fund och Black Trans Media.

Man behöver heller inte vara journalist eller utbildad analytiker för att ana oråd. Det räcker att gå till BLM:s hemsida. Där möts man av en elegant fasad, men gräver man bara runt lite börjar man notera konstigheter. Medan hemsidan har en ambitiös souvenirbutik – mössor, flaggor, t-shirts, kaffemuggar, och nummerplåtshållare med BLM:s logotyp – verkar organisationen inte ens ha ett kontor eller ett telefonnummer. Vilket ju får sägas vara uppseendeväckande för en organisation som, enligt egen utsago, har över 60 miljoner dollar på banken.

Vidgar man analysen framstår det också tydligt att BLM i det stora utvecklats till ett politiskt problem. Efter George Floyds död blev BLM:s främsta krav att ”avfinansiera” polisen och ersätta den med olika socialtjänster. Detta har på kort tid lett till brottsspiral i större städer och antalet mord i bland annat New York och Chicago har slagit nya rekord. Analytiker klagar numera på att BLM:s krav och aktioner leder till felrekryteringar och hotar yttrandefriheten