På redaktionen funderar vi ofta över vad alla medarbetare, och frilansare på Sveriges Radios och Sveriges Televisions kulturredaktioner egentligen gör. De är ju så många. Du kan inte ta en kopp kaffe på Söder i Stockholm eller i Vasastan utan att de som står före dig i kön arbetar med kultur på Svt eller SR.

För att få ett bättre grepp om vad alla dessa skattebetalda journalister gör bad vi en av våra skribenter under en vecka lyssna på Kulturnytt i P1. Det är alltså public service i dess finaste form; dagliga nyhetssändningar från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner. Här ska du få kunskap om det viktigaste som hänt inom kulturen under dagen.

Här är hans rapport.

Låt oss börja med att se på veckans inslag:

25/7

1. Melodifestivalen Storbritannien värdland trots att Ukraina vann, Manchester Brighton och Glasgow kanidater

2. Föreningen Nimis vänner söker fler frivilligkrafter som kan arbeta med att underhålla konstverket Nimis av Lars Wilks. Ordföranden i föreningen Nils Hyllienmark intervjuas.

3. Seriemässan Comicon presenterar många nya filmer från Marvel studios, seriemässan lockar hundratusentals besökare varje år.

26/7

1. Marit Paulsen död. Känd som debattör och politiker "men hennes skönlitterära författarskap ska inte heller glömmas bort. "Skildrade 'kvinnors och lågutbildades situation."

2. Filmfestivalen i Motovun i nordöstra Kroatien visar 25 svenska filmer. Festivalarrangören entusiastisk över Sverige i intervju.

3. Filmfestivalen i Venedig. Förutom svenska debutfilmen "Dogborn" har den senkomna sista säsongen av Lars Von Triers svensk-danska tv-serie "Riket" premiär.

En av dem som tävlar om ett guldlejon är den iranske regissören  Jafar Panahi, som sitter frihetsberövad i Teheran, anklagad för propaganda mot staten. Festivalen startar den sista augusti.

4. Iraks kulturarv. Efter att Irak plundrats på sitt kulturarv, både efter Irakkriget 2003 och dessförinnan, har nu tiotusentals verk återlämnats och på Iraks nationalmuseum i Bagdad finns nu verk som länge ställts ut på andra muséer i olika delar av världen.

27/7

1. 180 000 personer har skrivit under en namninsamling, i protest mot att Instagram blivit för likt Tiktok – appens algoritmer premierar videoinnehåll istället för foton.

Vd:n försvarar den ändrade inriktningen mot mer video, eftersom han tror att "utvecklingen" går åt det hållet, att man tittar mer på video än "foton."

2. Marvel Studios får kritik av personer som jobbat med filmerna – de jobbar under dåliga förhållanden och får  inte tillräckligt med tid på sig att göra specialaffekter.

3.  En del av Gilghamesheposet har återvänt till Iraks nationalmuseum i Bagdad. Gilghamesheposet anses vara ett av världens äldsta litterära verk. Nu finns den 3600 år gamla lertavlan åter att beskåda på nationalmuséet.

28/7

1. I höst drar en kurs i autistiskt läsande och skrivande igång på den konstnärliga skolan HDK Valand i Göteborg. I och med satsningen breddar man nu sin utbildning i litterär gestaltning och enligt skolans universitetslektor har trycket "varit stort."

2. Recension av konstutställning av Cecilia Edefalk. Den här gången är temat "Himlar" och hon ställer ut i Kryptan i Lunds domkyrka.

3. Recension av bok om fågelskådning, Nina Asanoj recenserar "Hemma vid fågelsången", en ny utgåva av Gunnar Brusewitz, som publicerades första gången 1961.

29/7

1.Punk och hardcore-podden "Nere på noll" som har ett hundratal lyssnare per avsnitt har haft "Sommar" som rubrik på ett avsnitt. Blir kontaktade av SR som har varumärksskyddat "Sommar."

2. Den colombianska artisten Shakira riskerar att dömas till åtta års fängelse i Spanien för skattebrott.

3. Renaissance heter Beyonces nya album. "Livsbejakande och energiskt", säger P3:s reporter Tina Mehrafzoon.

4. På söndag har det nya programmet "Sanningens minut" premiär i SVT och det är förstagångsväljarna som står i centrum.  Åtta komiker ska imitera partiledare, man hoppas nå ut till ungdomar, att få dem att rösta.

Kommentarer

Ordet, eller begreppet, "kultur", sägs  i Wikipedia ha två huvudbetydelser.  En av dem är "andlig (konstnärlig) odling", den andra är "socialt överförda levnadsmönster."

Den andra definitionen är användbar, när man ska förstå hur vuxna människor sitter i live-publiken under deltävlingarna på Melodifestivalen och viftar med ballonger, som på ett barnkalas, samt skrattar åt de alldeles för många programledarnas alldeles för många och långa och dåliga skämt.

P1 och Sveriges radio och SVT är ju på sätt och vis själva ett "socialt överförbart levnadsmönster."

Den första huvudbetydelsen, "andlig (konstnärlig) odling", kommer däremot lite grann i kläm, på mellot.

Men det är, som sagt,  inte konstigt att nyheten finns på Kulturnytts program, "Mello" är svensk public service egen produkt.

Det är däremot inte måndagens nyhet nummer tre, seriemässan Comicon och Marvel studios och deras "universum av superhjältar."

Ett ljudinslag i Kulturnytt från mässan presenterade under trumvirvel två nya filmer, Kang dynasti och Secret invasion, som ska vara klara till 2025. Det gäller även Black Panther-uppföljaren Wakanda forever som handlar om en svart kvinna som är superhjälte och man hörde i inslaget skrikande och applåderande fans i bakgrunden.

Instagramnyheten från  i onsdags, där P1 tog ställning för de stackars användarna som i framtiden måste titta på videor och inte på bilder, är ytterligare ett exempel på något de inte behövt nämna, om de inte hade velat underblåsa  ännu en modern "kultur", i detta fall en som har klart narcissistiska drag (fast det senare har ju melodifestivalen också).

Apropå narcissism (statlig sådan i det här fallet ), på tisdagen deklarerade stolt studio-reportern, nyheten om filmfestivalen i Motovun i nordöstra Kroatien där Sverige ska ha med 25 filmer. Det visar sig att det är en historisk genomgång av svensk film som ska genomföras,  bland annat innehållande Ingmar Bergmans "Persona" och Lukas Moodysons "Fucking Åmål."

Resten av filmerna känner antagligen inga andra än festivalens jury till.

Men programledaren sitter i studion och blåser upp sig som en tupp, av berömmet han får från den kroatiska kvinnan som dominerar reportaget.

Kursen i "autistiskt skrivande och läsande" på konstskolan HDK Valand i Göteborg i torsdagens kulturnytt fick mig först att undra om den var ämnad för autistiska barn. Det visade sig dock att kursen är på högskolenivå.

Kursen som alltså börjar i höst, är en bärande del av ett forskningsprojekt där man undersöker hur man kan skapa rum för människor inom autismspektrat, ty enligt rektorn Elisabet Hjort kan de sociala kraven i utbildningssammanhang vara så pass utmanande, att det inte går att fokusera på skrivandet.

Enligt rektorn har den autistiska erfarenheten tidigare varit helt frånvarande i debatten, både inom forskningen och inom den litterära offentligheten. Nu hoppas hon att kursen ska kunna bidra till att "förflytta normerna för hur skrivande ska vara."

Men "förflytta normerna för hur skrivande ska vara" har redan gjorts på högskolan, man har tvingats till det eftersom studenterna inte kan skriva.

Man förstår varför "trycket har varit stort" till den där kursen. De sökande består antagligen av miljöskadade inåtvända, hörsnäckebeprydda ungdomar som skadats av Instagramlivet och som måste förstå sin egen sjukdom och lära sig läsa och skriva och fokusera.

Om jag vore en utomjording och skulle sammanfatta mänsklig kultur efter att ha lyssnat på Kulturnytt i en vecka, skulle jag säga att inget på jorden var riktigt på riktigt. När jag sedan hade observerat "verkligheten" och sett att alla går runt med telefoner och hörlurar, skulle jag kanske erinra mig vad studioreportern på Kulturnytt hade sagt om "Instagram" och "Tiktok."

Jag skulle så småningom, utifrån studioreporterns röst och informations art, uppfatta att de vägledde dessa oftast unga människor, att det var de som pratade med dem i deras lurar.

De unga människorna hade inte lurarna och telefonerna som ett resultat av att en normal utveckling hade skett. Utan tvärtom, en katastrof hade inträffat, civilisationen hade utrotats, de visste inte längre hur man uppträdde och skulle leva.

Men de hade fått apparaterna  och lurarna så att P1 kunde vägleda dem tillfälligt, där de gick runt, planlöst, tills någon hade kommit på hur man skulle vara sociala och leva tillsammans.

Fast de vägleder ju fel. Medvetet, eller på grund av sin egen förvirring.

Men kanske kunde någon av lyssnarna få ett uppslag av P1:s inslag om kulturarvet i Irak, från tisdagen och onsdagen.

En kilskrift från flera tusen år före Kristus, ett dokument från civilisationens vagga.

För det är väl det vi måste göra. Börja om från början.

Sveriges Radio får varje år 3,2 miljarder kronor för att upplysa och underhålla oss.

Men vad får du egentligen för dessa miljarder?

Vi kommer varje vecka att göra nedslag i utbudet för att se hur dina surt förvärvade slantar förvaltas. Vi mjukstartar med att lyssna på poesi, präster och Tomas Tengby i P1. Och så åhör vi en debatt om den svenska sjukvården.

Dagens dikt: måndag 20 juni, klockan 12.01

”Rälsen från masugnen till Insjöviken, är dold av gräs men sticker fram ibland. Järnväg vars roll är glömd och sviken, en bit armering i det slott av sand, som byggs av varje samtidsingenjörer och sakta slipas ner av tidens tand.

…

Och de som strävsamt drog sitt sitt strå till stacken,

antecknades i masmästarens bok.

Vem minns när vattenhjulet hade stannat för sista gången och ett sista sjok av sot flög ut och allt blev obemannat?”

Dikten, av Jonas Modig, förmedlar känslan av att det inte är någon större idé att arbeta och ligga i. För vad blir väl kvar, och vem minns väl det?

Möjligen vill Dagens dikt-redaktören att jag ska gå och lägga mig igen.

Kropp & själ: tisdag 21 juni, 10.00

Programmet Kropp & själ spekulerar i dag i om det är möjligt att leva i evighet. De gör det genom att samtala med personer om hur gamla de skulle vilja bli och de filosoferar kring döden genom att intervjua en läkare som tillbringar mycket tid kring människor som är i livets sista skede. De redovisar också, via en forskare på Karolinska Institutet, vad biologisk ålder innebär.

P1 lyckas ofta dra tillbaka klockan. När man lyssnar tror man att det är 1980 eller 1970. Kanske är det också så att merparten av deras lyssnare nuförtiden var i en "bra" ålder, sisådär 35 år, på sjuttio- och åttiotalet.

Det gäller att hålla dem kvar i tron att tiden stått still.

Den där malande, hemtrevliga och nästan trygga tonen som P1:s programledare oftast lyckas med att ha, inte minst i programmet Kropp & själ denna tisdag, blir en slags radioteater som får 65–70-åringarna att övertygas om att samhället fortfarande är normalt, att det absolut inte brinner i knutarna, fastän de får känslan av något helt annat, så fort de går utanför stugknuten eller lägenhetsdörren, och inte längre kan lyssna på sin favoritkanal.

Reportern intervjuar en 70-årig kvinna och frågar hur hon skulle reagera om hon visste att hon skulle leva 25 år till.

Den 70-åriga kvinnan tvekar en stund, säger sedan:

"Oj, skulle jag ligga och lyssna på P1 i 25 år till?”

Låter lite orolig.

Jag förstår henne. Nästan.

Ring P1: onsdag 22 juni, 09.30

Den första inringaren är en kvinna från södra Stockholm som vill prata om präster som i en artikel den 15 juni vill att "polyamorösa" människor ska få kyrkans välsignelse.

"Polyamorös" innebär att man älskar många personer, och är förhållanden med dem. Prästerna skriver bland annat:

"Det svenska samhället accepterar idag helt självklart en slags flersamhet som tar sin början i en tvåsamhet som kan brytas upp genom en skilsmässa, varpå sedan ett nytt äktenskap kan följa med löften som ännu en gång avges framför ett altare."

Kvinnan som ringer in är ung. Kanske måste jag ta tillbaka att det bara är gamla, som i Kropp & själ, som ringer till P1, ty även andra inringare under denna halvtimme var yngre.

Det har avlats fram en ny generation P1-lyssnare.

Skrämmande.

Kvinnan är dock mot prästerna, hon talar om normer och värden som hade gått förlorade, hon säger att barn ska ha en mamma och en pappa och att kvinna och man i relationer egentligen är ganska logiskt och bra.

Kanske en anledning till hopp.

Tomas Tengby invänder mot kvinnans resonemang med att säga att: ”… det ingår i de mänskliga rättigheterna att få vara som man vill…”.

Det är väl milt sagt att göra ”mänskliga rättigheter” lite väl omfattande och tillåtande.

Studio 1, torsdag 23 juni, 16.00

Studio 1 är, som man brukar säga, ett flaggskepp för P1. De gör längre allmänpolitiska reportage, mellan klockan 16 och 18. Reportagen har ofta sin grund i något av de nyhetsinslag som precis har lästs upp i de nyheter som kommer varje timme eller i Dagens eko, som pågår i en kvart.

I dag lyssnade jag på en debatt mellan två läkare om vården och dess resurser.

Kajsa Dovstad, läkare med borgerlig profil mot Akil Awad, läkare och förgrundsfigur för "Vårduppropet".

Behöver vården mer resurser?

Kajsa Dovstad sa nej, den behöver vara mer effektiv.

Akil Awad sa ja, man behöver anställa fler och "rätt" personal, till vissa delar, exempelvis akutvården.

Men han sa också något anmärkningsvärt:

"Vi vet faktiskt inte alls hur många som jobbar inom vården. Vi vet hur många som är legitimerade och inte vad de gör."

Men om vi anställer fler läkare, vet Awad då plötsligt vad de gör?

Morgonandakt: midsommarafton fredag 24 juni, 05.45

Läst av Carina Samuelsson, komminister i Växjö stift. "Morgonandakt" är en serie andakter i repris från i januari och har sänts varje morgon den här veckan.

I dagens avsnitt handlar det om "att våga".

"Att våga är att tappa fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv." — Søren Kierkegaard

Det är en annan röst än Samuelsson som inleder med att citera Søren Kierkegaard. Denne var visserligen teolog, men han var mer filosof och en av grundarna av existentialismen. Kierkegaard var kristen, i alla fall trodde han på Gud, men han var mer bekväm i den icke-kristna gemenskapen.

Det är en hoppfull inledning på programmet, jag lyssnar förväntansfullt för att få veta vad Samuelsson tycker lyssnarna ska våga.

I somras, berättade hon, i början av andakten, släppte hon loss och hoppade bungyjump.

Jaha.

Undrar om hon fann sig själv då.

Sedan berättar hon att Jesus gick på vattnet.

Oklart om hon menar att det är jämförbart.