Inför valet lovade valmyndighetens kanslichef Anna Nyqvist att valsystemet kraftigt stärkts. ”Valsäkerheten är större än någonsin” sade hon. Samtidigt har det nya systemet att ta valsedlar skapat stora köer. Vissa vallokaler har hållit öppet efter klockan 20.00, då rösträkningen påbörjat. Svt valde likväl att släppa sin vallokalsundersökning, innan alla hunnit rösta.

I Uppsala ringlade köerna långa en timme efter att vallokalerna stängt. Vid klockan 22 hade ännu inga distrikt lämnat över valsedlarna. Att det skapats köer var påtagligt runt om i landet under hela valdagen, många fick köa i över en timme för att lägga sin röst.

Regeringen hade förvarnats om att det skulle uppstå problem. Men har inte lyssnat, enligt Valmyndigheten. Flaskhalsen låg i avskärmningen där man tar valsedlar, som är ny för detta val. Det har fördröjt tiden det tar att rösta. En anledning till att man gjort ändringen är efter kritik från OSSE.

Anna Nyqvist säger att man också vill se ett system med färre valsedlar, helst en per person. Men regering och riksdag har inte lyssnat på myndigheten. Det är en av OSSE:s kritikpunkter riktat mot det svenska valsystemet. 2018 trycktes över 670 miljoner valsedlar av Valmyndigheten, 11 000 träd fick sätta livet till.

Dessutom har det inkommit klagomål på valsedlar och kuvert. Vissa kuvert har haft dåligt lim. Men enligt Nyqvist har problemen inte påverkat valresultatet.

OSSE kritiserar också Sverige för bristande insyn i partiernas finansiering. Utgifter, tillgångar och skulder behöver till exempel inte redovisas offentligt. Politiker som bedriver personvalskampanj har ingen redovisningsskyldighet alls.

I OSSE:s rapport nämns Sverigedemokraterna som särskilt drabbade av att valsedlar försvinner.

OSSE rekommenderar också att man har en gemensam valsedel för alla partier. Något man också trott att Sverige ändrat är att låta Valmyndigheten distribuera valsedlar direkt till vallokalerna, efter ett möte med politiker och tjänstemän tidigare i år. Därför hade man heller inga observatörer på plats under valdagen. Men, den ändringen har inte skett.

Valmyndigheten distribuerar blanka valsedlar till partier med över en procent i föregående val. Alla valsedlar med personnamn måste partierna själva distribuera.

Riksdagen avslog i februari en motion från Sverigedemokraterna om att bjuda in internationella valobservatörer till årets val.

Det har också lyfts kritik mot att det inte är krav på att behärska svenska språket för att få rösta. Partierna får dela på 30 miljoner för att översätta valpropaganda till andra språk.

En grupp som har låg förvärvsfrekvens och där många lever i enklaver utanför det svenska samhälle är somalierna. Men, somalier är den invandrargrupp med högst valdeltagande. 80 procent av somalierna med svenskt medborgarskap röstar.

Forskarna säger sig inte veta varför så är fallet, men aktiva imamer som berättar hur folk ska rösta, nämns som möjlig orsak. Man måste fråga sig om somalier har samma möjlighet som svenskar att helt själva välja parti, eller om detta bestäms på förhand av klanledarna.

I år blev det inget problem med Valmyndighetens sajt val.se, som det blev 2018. Den låg då nere från 20.30 på valnatten till 01.30 dagen därpå. Då sade Valmyndigheten först att det berodde på en överbelastning. Senare framkom det att det var en DDoS-attack, som polisanmäldes. Utredningen är sekretessbelagd med hänvisning till rikets säkerhet. Klart är att attacken kunde härledas till Storbritannien.

Oegentligheter över hela landet

Örebropartiet rapporterade om två misstänkta händelser under valdagen. Det började med att man på Skogstorpsskolan i Kumla kommun där en funktionär tog bort partiets valsedlar.

https://twitter.com/Markus_Allard/status/1568869880304115717

Samma sak hände i en annan vallokal i Kumla kommun.

https://twitter.com/Markus_Allard/status/1568908288586285056

Enligt valnämndens ordförande i Kumla, Romeo Bäck (M) är felet den mänskliga faktorn. Det finns tre listor att stämma av med. Han säger också att det är ”olyckligt” att det blivit fel precis när partiet är i vallokalen för att kolla av.

Det finns också iakttagelser om att valarbetare för Partiet Nyans delat ut färdigpreparerade valkuvert utanför en vallokal i Göteborg. Valkuverten var färdigställda med Nyans valsedlar i. Samma sak har rapporterats från en vallokal i Nacka.

https://twitter.com/PlainviewLegacy/status/1569131358928388097

Företrädare för Nyans har fått en tillsägelse då man kampanjat utanför vallokalen vid Rosengårdsskolan.

Utanför en vallokal i Huddinge fick väktare avhysa Nyans-företrädare som bröt mot vallagen.

I Alvesta har kommunstyrelsens ordförande Per Ribacke (S) setts dela ut valkuvert med Socialdemokraternas valsedlar, till besökarna i stadens moské. Han blev anmäld för detta, men sade sig inte veta att det är fel att göra så. Valkuverten kom från kommunens kansli och var avsedda för vallokalerna.

Även i Malmö myglade en socialdemokrat. Valförrättaren Mereme Osmani berättade för Sydsvenskan att en socialdemokrat delat ut valsedlar med sitt namn förkryssat. Han stod utanför vallokalen vid Holmaskolan. Flera personer frågade om det var okej att kryssa någon annan, deras valsedlar revs och de fick ta nya.

I en vallokal i Uppsala trängde sig ett femtontal ungdomar in, skrek och utsatte en röstmottagare för våld.

I Göteborg har flera personer blivit nekade att rösta eftersom de redan är avprickade i röstlängden. Färre fall i år än 2018 menar Frida Nowotny, valchef på Valnämnden i Göteborg. Hon skyller på den mänskliga faktorn, och att systemet inte är 100 procent säkert.

Det har också framkommit att valsedlar avsedda för personer med synfel, punkskriftskuvert, har innehållit andra valsedlar än vad som angetts. Tre personer har hört av sig till Synskadades Riksförbund och uppgett att det varit fel valsedlar i deras kuvert.

Anna Nyqvist på Valmyndigheten beklagar detta och säger att det är den mänskliga faktorn, då valsedlarna går igenom en manuell process vid utskick.

En anonym valförrättare beskriver på Twitter flera sätt hur fusk kan tänkas gå till. Ett exempel han beskriver är att när rösträkningen börjar så är det lätt att byta ut kuvert mot sådana man själv förberett, kanske går och hämtar på toaletten.

Han påstår också att ju längre tiden går desto mer av en skit samma-attityd sprider sig bland rösträknarna. Inga extra resurser finns att kalla in på kort varsel. Hans grupp satt från 16.00 på eftermiddagen till 04.00 morgonen efter.

https://twitter.com/FursteMaxmilian/status/1569632605137506305

I valdistrikt Älmbeboda/Linneryd i Tingsryds kommun förväxlades Sverigedemokraternas valsedlar med Socialdemokraternas vid inrapporteringen till Valmyndigheten. Felet korrigeras vid länsstyrelsens rösträkning.

Valmyndigheten har fått 123 incidentrapporter, men ingen har varit allvarlig nog att påverka valet, menar man.

Myndigheten för psykologiskt försvar bedömer att valet inte påverkats av främmande makt. Men menar att risken för påverkan fortsätter under regeringsbildningen.

I valdistriktet Tullingeskog i Botkyrka har fler än hundra procent av röstberättigade röstat. Samma sak i kommunen som i regionen. Just nu räknas rösterna av länsstyrelsen, återstår att se om det uppdagas vad som hänt.

Röstmottagare

Kraven för att arbeta som röstmottagare är att man är 18 år gammal, talar god svenska och genomgår en utbildning för ändamålet. Det finns regler för släktskap till politiker som gör att man inte kan bli aktuell.

Av ett antal kommuner vi tittat på begär ingen utdrag ur brottsregistret. Det finns heller ingen samanställning över röstmottagare för att se om till exempel yrkeskategorier som är mer kopplade till vissa politiska partier är överrepresenterade.

Vallokalsundersökningen

Svt släpper traditionsenligt en vallokalsundersökning klockan 20.00 när vallokalerna stängt. Problemet det här valet var nyss nämnda köer, som gjorde att många tvingades hålla öppet flera timmar efter ordinarie tid. Trots det släppte Svt sin vallokalsundersökning, som ofta är en vägvisare för hur det går i valet.

Hur många personer som såg detta i kön och påverkades är omöjligt att veta. Men det ska inte uteslutas att det kan haft en påverkan på personers beslut, speciellt när det gäller att välja mellan två block.

Svt:s nyhetschef Michael Kucera säger att beslutet togs efter uppgifter om att köerna minskat. Hans främsta argument är dock det stora informationsbehovet hos publiken. Han var därför trygg med beslutet att publicera.

En väljare berättar för Svt Södertälje att han stod i kön till klockan 22.00 innan han fick rösta. Folk pratade då om att taktikrösta, eftersom vallokalsundersökningen var känd och folk höll koll i mobilerna.

Ogiltiga röster

I gruppen ogiltiga röster finns blanka röster, inte anmälda partier och ogiltiga röster övriga. Det kan handla om otydlig handstil eller två valsedlar i samma kuvert, vilket ogiltigförklarar rösten. Två valsedlar giltigförklaras i länsstyrelsens omräkning som blir klar på onsdag.

2014 handlade det om 56 287 blanka röster och 2 156 övriga ogiltiga samt 3 174 på partier som inte beställt valsedlar. I första räkningen var 15 485 röster ogiltiga övriga, men efter länsstyrelsernas omräkning kvarstod 2 156.

2018 var det 53 084 blanka, 3 342 övriga ogiltiga och 2 120 på icke anmälda partier. Då var 24 479 övriga ogiltiga i första räkningen och 3 342 efter länsstyrelserna räknat.

I år är det rekordmånga 31 137 i kategorin ogiltiga övriga. Även blankröster, 59 218 och icke anmälda partier 3 379 är fler än föregående val.

Det handlar om 0,5 procent av rösterna som kan komma att ändras till giltiga av länsstyrelsen. Bara 13% i kategorin blev 2018 ogiltigförklarade, vilket i år skulle motsvara 4047. 27 090 röster läggs i så fall till övriga onsdagsröster, från till exempel utlandsröstande och sena förtidsröster.

Länsstyrelsen i Stockholm ansvarar för 4,5 miljoner röster. Det är dels deras egen personal, dels medborgare som anmält sitt intresse och bedömts lämpliga.

Rösträkningen är offentlig. Vem som helst kan beskåda den på plats i Nacka där hundratals personer arbetar i en stor mässlokal.

Artikeln uppdateras kontinuerligt. Har du tips på valfusk eller andra oegentligheter? Tveka inte att höra av dig till tips@morgonposten.se eller till min e-post nedan.

Örebro är en mellanstor svensk stad som likt andra städer förändrats mycket de senaste decennierna. Fabrikerna är rivna, universitet och kontorslandskap är byggda. Modernitet och mångkultur har medfört både fördelar och nackdelar. Den kommunala skuldsättningen har samtidigt ökat radikalt som resultat av stora infrastrukturprojekt. Men till skillnad från liknande städer har Örebro sedan 2018 ett nytt oppositionsparti, Örebropartiet. Och inget är längre sig likt i kommunpolitiken.

Ni vräker i er gräddtårta på skattebetalarnas bekostnad

Uttalandet gick viralt 2019 och kommer från ett anförande i Örebro kommunfullmäktige. Örebropartiets partiledare Markus Allard kritiserade ett planerat avskaffande av högkostnadsskyddet i färdtjänsten. 300 000 kronor på fika var en bättre budgetpost att kapa, tyckte Allard.

Ett annat uppmärksammat meningsutbyte var med Vänsterpartiet och funktionen av ett dokument som kostat 35 000 kronor att ta fram:

Det jag poängterar här är att jag tycker vi har lagt pengar på ett onödigt dokument och jag frågar efter en funktion. Jag poängterar också att det ser lite smått olämpligt ut att konsulten som har tagit fram ett dokument – som saknar funktion, som finansieras av skattemedel – också är hemmahörande i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets svar är: det här är att förespråka 30-talet. Vänsterpartiets svar är att jag vill ha typ nazism. Vänsterpartiet börjar svamla om förintelsen minnesdag. Vad är det här för någonting? Berätta på vilket sätt det här dokumentet fyller en funktion! Ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt för andra politiker att ta saklig kritik? Och varför bemöts just Örebropartiet på det här sättet?

Dålig stämning

Allard startade Örebropartiet 2014 och i valet 2018 fick man 3,01 procent och två mandat i kommunfullmäktige. Förutom Allard representeras partiet där av Peter Springare, före detta polis. Partiet har blivit en nagel i ögat på den sittande majoriteten, som utgörs av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna och stöds av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Örebropartiet vill se ett invandringsstopp i kommunen, och har en uttalad assimileringspolitik. Man är också öppna för att hjälpa personer att återvandra. Det låter kanske snarlikt Sverigedemokraterna. Och frågorna om invandring och kriminalitet har varit definierande i denna valrörelse.

Men till skillnad från andra partier får Örebropartiet minst lika mycket kritik för sin framtoning, som för realpolitiska förslag. Vilket har lett till en mycket ansträngd relation både till andra partier i kommunen, och till lokalmedia.

Man har en flerårig, djup konflikt med Nerikes Allehanda. Ledarskribenten Lars Ströman har bland annat påstått att ”massmördaren Lenin är ett föredöme för Örebropartiets Markus Allard.”

Samtidigt har man faktiskt fått gehör för sina sakpolitiska frågor, speciellt rörande stadens stora och påkostade infrastrukturprojekt.

Miljardrullningen

Örebropartiets grundläggande målsättning är att kommunens ekonomi ska tillgodose vård, skola och omsorg i första hand. Man anser att man kan göra budgetförändringar för det ändamålet utan att höja skatten. Man vill satsa i kärnverksamheten och minska på saker som miljöcertifiering och kommunpolitikernas löner.

I kommunbudgeten finns till exempel konst som köps in till kommunens lokaler. Och annat som partiet är kritiska emot. Hade partiet fått bestämma hade man inte lagt 660 000 kronor på ett konstverk föreställandes en äppelskrutt i Vivalla.

Men det bleknar i jämförelse med de riktigt stora infrastrukturprojekt kommunen sjösatt. Och här har partiet dragit motståndet till sin spets.

BRT-bussarna är ett omfattande system av snabbussar som enligt kommunen ska underlätta ett hållbart resande. Det utlovas högre turtäthet och smidigare resa. Busslinjerna kommer gå mitt i vägen, för att undvika att störas av svängande trafik.

Projektet har mötts av kritik, delvis på grund av kostnaderna. Etapp ett är påbörjad och beräknas kosta 250 miljoner. Totalt väntas det kosta 750 miljoner, men det är inte inräknat eventuella kostnadsökningar.

Projektet kommer delvis finansieras med högre parkeringsavgifter i centrala Örebro. Enligt kritiker kommer den stora ombyggnation av gatorna som krävs inte vara värt det.

Moderaterna var initialt för BRT, men vill nu bromsa och omstrukturera delar av projektet. Detta då budgeten redan sprängts med 100 miljoner.

Örebropartiet var motståndare från början, och drog tillsammans med Liberalerna, Sverigedemokraterna i gång en kampanj för en folkomröstning om BRT.

Man behövde 11 960 namnunderskrifter, tio procent av kommunens invånare. Cirka 15 200 fick man in. I första vändan underkändes 2 366 av kommunen. Efter en granskning av PWC blev ytterligare 354 godkända. Då saknades 34 röster för att nå målet.

Allard menar att den stora mängden underkända röster är ett försök av Örebro kommun att sabotera demokratin. Fallet är överklagat till Förvaltningsrätten i Karlstad, och där kan man läsa specifikt hur det anses att kommunen har fuskat.

Här är ett axplock av saker man påpekar i överklagan:

• 1 315 personnummer har ändrats av kommunens tjänstemän. Då har dessa inte heller kunnat matchas mot folkbokföringen. Underskriften har underkänts.
• Sju av ovanstående ändrade personnummer är rena förfalskningar.
• I 67,7 procent av fallen där ett personnummer inte matchar folkbokföringsregistret är det efter att kommunen skrivit om det.
• En ledande tjänsteman i granskningsprocessen. Peter Björk, är socialdemokratisk regionpolitiker och har själv röstat för BRT-projektet. En jävsituation, menar Örebropartiet.
• Vilka tjänstemän som haft ansvar för vad i processen är hemligstämplat av kommundirektören.
• Att en person glömt att skriva gatunummer eller postnummer har lett till underkännande. Trots att allt annat funnits med, inklusive tydligt personnummer.
• Att skriva uppgifter på fel rad har lett till underkännande, trots att alla uppgifter finns med och är korrekta.
• Kommunen har frångått praxis för folkinitiativ om stickprov och i stället detaljgranskat alla namn.
• Personer som fyllt 18 inom inlämningsperioden har ändå underkänts.

Kommunen har gjort sitt yttersta för att tolka lagen så strikt som möjligt. Personer där namnförtydligande och underskrift är medvetet snarlika, har underkänts. Örebropartiet anser att antalet godkända underskrifter bör ligga på 12 999.

Utfallet från Förvaltningsrätten blir intressant. Men andra stora strider står runt hörnet. Mandatperioden 2022 till 2026 är nämligen skådeplats för ett av kommunens största infrastrukturprojekt någonsin. Vätternvatten.

Kommunen dränks i skulder

Projektet Vätternvatten är ett samarbete mellan kommunerna Örebro, Hallsberg, Kumla och Lekeberg. Syftet är att bygga en vattenledning från Vättern till dessa kommuner. Man menar att behovet kommer öka av ökad befolkning, och eventuella klimatförändringar med torrare väder. Och att man som det är inte har en ”plan b” om det sker en olycka med befintlig vattentäkt i Svartån.

En väl värd investering med siktet på 2050? Det råder det delade meningar om. Den borgerliga majoriteten i Askersund sade i november nej till att delfinansiera projektet. Där menar man att kommuninvånarna skulle missgynnas av finansieringsmodellen, som är förmånligare för örebroare.

Även Nora, Laxå och Lindesberg har ställt sig utanför. Kostnaden för projektet är fyra miljarder kronor, med reservation för ett konstant ökande prisläge.

Den dyraste investeringen i Örebros historia påpekar Örebropartiet, som vill se en folkomröstning även om detta projekt. Man menar, precis som flera kommuner som dragit sig ur, att projektet inte är nödvändigt. Man har ingen vattenbrist och nuvarande källan Svartån duger.

Sedan nuvarande kommunstyre tillträdde 2010 har skulderna ökat från runt sex miljarder till över 18 miljarder 2021. Örebro hade 2020 högst låneskuld per kommuninvånare i hela Sverige, med 102 307 kronor.

Hur det går i valet på söndag återstår att se. Att Örebropartiet får gehör bland väljare och andra partier har stärkt deras sak. Nu kan dock etablerade partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna ses som mer seriös, och mindre gapig, opposition men med samma målsättning. Vilket kan dämpa Örebropartiets försök att rekrytera nya sympatisörer.

Örebro, från industri till logistik – och radikal islamism

I Örebro utvecklades under 1800-talet industrin, präglad av skotillverkning och kartongbruket. Totalt har man haft 365 olika skotillverkare i staden, den sista var Rex skofabrik och lades ned 1981.

Kartongbruket grundades 1901 som Örebro pappersbruk, men bytte senare namn. 2010 lade man ned verksamheten, och byggnaden med den välkända skorstenen revs.

Staden är också känd för sin kextillverkning, Örebro kexfabrik grundades 1896 och lades ned 1975. Verkstadsföretaget Epiroc har fortfarande en aktiv fabrik i staden. Andra stora arbetsgivare i dag är bland andra Örebro universitet och universitetssjukhuset.

Som en konsekvens av fabriksdöden i staden flyttades flera statliga myndigheter dit. Statistiska centralbyrån öppnade upp 1968 och i dag hittar man Transportstyrelsen, CSN, Skatteverket med flera som har filialer i staden.

Med stadens fördelaktiga läge, 20 mil från Stockholm och 28 mil från Göteborg, är man idag en knytpunkt för logistik. Från att ha varit en producent av varor har man, likt andra städer, övergått mer till tjänstesektorn.

Samtidigt har befolkningen ökat med närmare 30 000 personer från år 2000, nu är man landets sjätte största kommun. En stor del av detta har kommit av stor invandring, något som satt prägel på staden. 2014 var 16 procent födda i ett annat land, där Irak och Somalia var i topp. Stadsdelen Vivalla har blivit ökänd på riksnivå för sina sociala problem, och på senare år för islamism.

De första så kallade IS-resenärerna reste 2013 från stadsdelen för att strida för terrorgruppen Islamiska staten i Syrien och Irak. Minst 20 personer har rest från Örebro, vilket är fjärde mest i landet efter de tre storstäderna.

Stadens utanförskapsområden präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet och låg social status. Vilket var en anledning till att Peter Springare gick med i Örebropartiet. Som utredare på grova brottsroteln såg han med egna ögon hur utvecklingen gick åt helt fel håll. Och att det var en stor överrepresentation av gärningsmän med utländsk bakgrund bland de kriminella.

https://youtu.be/NOuBMHCDAKE

Det talas ofta om oenigheten mellan politiska partier och om polarisering. I Örebros kommunfullmäktige har det sedan två år allt mer utvecklats en känsla av gemenskap mellan väldigt många av ledamöterna i kommunfullmäktige. Socialdemokrater, moderater och vänsterpartister förenas alla av sin ”rädsla”. De törs ”inte gå upp i talarstolen”, och de är ”rädda för repressalier”.

Vad är det som utlöser denna fruktan? Lurar terrorister från en IS-cell i Vivalla någonstans i kommunhuset och väntar på rätt tillfälle att slå till?

Inte riktigt. 

Den som skapar ångest och bävan hos alla dessa politiker är Markus Allard. Han leder Örebropartiet som har två platser i fullmäktige. På det senaste mötet i kommunfullmäktige ställde han frågan: ”Har det förekommit mutor?”.

Att frågan ställdes beror på de många turerna kring en namninsamling om nya ”superbussar” i staden. Motståndarna vill se en folkomröstning, och de startade därför en namninsamling kring kravet. Det visade sig att tusentalet namn vid räkningen förklarades ogiltiga eftersom deras personnummer inte återfanns i folkbokföringen. Vid en kontroll visade det sig att siffror ändrats. Oklart av vem. Det var detta som fick en upprörd Markus Allard att ställa frågan om mutor.

Ingen svarade, ingen tog debatten.

Han upprepade frågan.

Det hela slutar med att gruppledarna för de olika partierna kallades till ett eget möte. På det mötet tog de som inte svarat på Allards frågor upprört till orda och berättade hur hemskt stämning han hela tiden skapade i fullmäktige.

Tanken på att Markus Allard är en farlig person som innebär ett reellt hot är inte ny. När jag läser igenom de senaste årens artiklar om Örebropartiet i stadens största tidning – Nerikes Allehanda – undrar jag om det inte är här vi finner en av förklaringarna till angreppen på Markus Allard. Jag ringer upp tidningens liberale politiske redaktör Lars Ströman. (Det bör i sammanhanget nämnas att vi i många år arbetade nära tillsammans i olika marxist-leninistiska organisationer).

Du har i ett antal ledare varit kritisk mot inte bara Örebropartiets politik utan också mot Markus Allards personliga stil. Varför?

Man ska inte glömma bort att många i fullmäktige är nya som politiker. Markus Allards svordomar och aggressivitet gör att de inte vågar gå upp i talarstolen. 

Ja, du skriver så här i en ledare:

”I fullmäktigedebatten anklagade Markus Allard Örebro kommun för att vara just korrupt. Han talade om att 'detta är en förruttnelse utan dess like' och att 'jag vet att ni är vidriga in till kärnan". Och så klippte han till med en fråga:

– Har ni personligen tagit emot mutor?

Mot den typen av idiotargument finns inga vettiga svar. Ska någon säga 'nej, jag är inte alls vidrig' - och vilken vägledning skulle det vara för väljaren?”

Exakt. Det är som om jag skulle ställa Markus Allard inför frågan: ”Hur många har du våldtagit den här veckan?”.

Men är det inte just det du har gjort ett antal gånger?

Vad menar du?

I en ledare skriver du att: 

”Markus Allard säger att han vill organisera Örebropartiet i enlighet med Lenins teorier. [...] Jag råkar ha läst hur Lenin ville organisera saker och ting.”

”Han upplöste den folkvalda församlingen på grund av att folk inte behagade rösta på hans bolsjevikparti.”

”Lenin började ha ihjäl folk i stor omfattning. Han upplöste den folkvalda församlingen på grund av att folk inte behagade rösta på hans bolsjevikparti. På grund av Lenins partiteori var det en enkel match för efterträdaren Stalin att personligen ta hela makten i Sovjetunionen och mörda miljoner och åter miljoner människor.”

Att fråga om det förekommit mutor till personer i kommunen är väl ganska milt jämfört med att säga att de planerar massmord.

Men det har jag väl inte hävdat.

Men du konstaterar att Allard är leninist och sedan berättar du vad leninism leder till. Hur ska läsaren kunna uppfatta det på något annat sätt?

Dessutom är väl inte Allards fråga alldeles orimlig. Det finns ganska många exempel på hur bland annat byggbolag mutat kommunpolitiker och tjänstemän.

Nej, det är klart. Vi har haft sådana fall i Örebro också.

Hittills har jag hittat fem ledare där du tar upp att Allard är ”leninist”, och det verkar som om hans motståndare i fullmäktige väldigt mycket lutar sig mot det du skriver.

Men han är ju det. Han har vägrat visa mig partiets stadgar, det är ingen demokratisk organisation.

Den sakfråga som utlöst det senaste bråket i fullmäktige är de nya ”superbussar” som ska trafikera Örebro. Systemet ska vara helt utbyggt 2029, och målet sägs vara mer miljövänlig stadskärna och snabbare kollektivtrafik.

Motståndet mot planerna har letts av Liberalerna, Sverigedemokraterna, Örebropartiet och Trafikupproret som under sex månader samlade namnunderskrifter för en folkomröstning i frågan.

I oktober 2021 lämnades 15 000 namnunderskrifter in i ett folkinitiativ, vilket var mer än tillräckligt för de 10 procent av de röstberättigade som behövdes för att få till en rådgivande folkomröstning.

Kommunen sade dock nej eftersom en tredjedel av rösterna underkänts.

Protesterna var många, och Markus Allard förklarade att det var en ”skandal” att en socialdemokratisk politiker som själv röstat för ”superbussarna” varit med och räknat underskrifter.

Sedan dess har det alltså konstaterats att många av rösterna felaktigt underkänts. 

Det har blivit flera turer – den ansvariga tjänstemannen har avgått och Allard har gått till upprepade attacker mot kommunpolitiker i frågan.

Det ledde för några dagar sedan till att Jan Zetterqvist, som är ordförande för kommunfullmäktige i Örebro lade ett förslag om förändringar i arbetsordningen. Det innebär att presidiet ska ansvara för att det råder ”god ordning och stämning”, ”ett välvårdat språk ska användas”, och man får inte använda ”personligen nedlåtande uttryck”. Om ordföranden upplever att dessa villkor inte är uppfyllda får han eller hon ta ordet från talaren.

Moderaternas Anders Åhrlin stöder socialdemokraten Jan Zetterqvist och menar att Allard ”skrämmer ledamöterna till tystnad” eftersom de är rädda för repressalier.

Markus Allard tar det hela med ro:

Det enda som gör Åhrlin rädd är att hans parti tappar medlemmar till oss. Därför vill han tysta mig. Jag har inte brutit mot några regler, det är inte så att de bryr sig om någon god stämning, de drivs av desperation. Jag har jämförts med Stalin och Hitler, inte lägger jag mig under bordet och gråter för det.

Vad tror du att de menar när de talar om ”rädsla för repressalier”?

De får det att låta som att de tror att jag är beredd att ta en kalasjnikov och börja skjuta omkring mig på fullmäktigemötena. Det som väl egentligen skrämmer dem är alla de Youtube-klipp som ligger ute från olika debatter i kommunen. En del har haft miljontals tittare. Det gör ju att politiker riskerar att möta folk på stan som vet vad politikern har sagt. Det kan vara obehagligt.

Jag har sett en del av debatterna och läst inlägg. Jag hade väntat mig många och hårdare sammandrabbningar. Det hela är ju ganska stillsamma sammankomster. Jag får en känsla av att politikerna inte vet hur man diskuterar politik i fikarum och ute bland folk.

Nej, de skulle bli vettskrämda om de klev in i en byggbarack. Ingen plats för de här snöflingorna.

Och det där med leninismen?

Det är ryckt ur en intervju, där jag förklarade att Sverigedemokraterna saknar det riktiga bettet, de försöker bygga en svensk identitetspolitik baserad på folkdans, de förmår inte fylla det utrymme som de gamla partierna lämnat. De vill inte ha makten, men det ville Lenin.

Lars Ströman säger att du inte vill ge honom partistadgarna eftersom det skulle bevisa att du bygger partiet enligt leninistiska principer.

Jag har ett antal gånger förklarat att vårt parti bygger vi som ett företag. Vi är noga med vilka vi vill ha som medlemmar, vi har inte plats för foliehattar eller andra som bara ställer till problem. I ett företag anställer du inte vem som helst. I vårt parti får inte vem som helst bli medlem.

Markus Allard förklarar att partiet befinner sig utanför höger-vänsterskalan. Han berättar om ett möte i partiet där han på första raden bland medlemmarna ser en äldre företagsledare som tidigare varit moderat, en tidigare socialdemokrat som varit aktiv i facket, en före detta Sverigedemokrat samt en ung marxist-leninist.

Det låter lite som en beskrivning av folkhemmet under andra världskriget, borgfred mellan olika klasser och rörelser, samarbete för att nå ett högre mål och rädda något som är gemensamt.

Vilka blir era viktigaste frågor i valrörelsen?

Vi vänder oss till produktiva människor, och med det menar jag inte bara knegare. Det kan vara lärare och ingenjörer, företagare. De som tillför samhället något.

Mot dem står vad jag kallar ”transferiatet”. De som lever av våra skattepengar, byråkrater i offentlig sektor, alla dessa konstiga chefer i offentlig förvaltning som ingen vet vad de egentligen gör. I Örebro kommun har vi en digitaliseringsdirektör, en förnyelsedirektör och en informationsförsörjningsdirektör. Men hon satt inte så länge, utan avgick strax efter skandalräkningen av underskrifter på namnlistorna för folkomröstning.

Markus Allard räknar också upp ett antal mycket konkreta krav: tandvård ska vara avgiftsfri, satsningar på äldreomsorg och bättre kollektivtrafik i glesbygd. Man kommer förstås att fortsätta bekämpa det man ser som politikers skrytprojekt, ”kromade äppelskrutt som utsmyckning i parker”.

Tidigare har man också protesterat mot kostnaderna för kommunpolitikers fikande. Bullar, kakor och gräddtårtor kostar mer än 300 000 kronor per år.

Och självklart blir det fortsatta strider för att kommunpolitikernas löner och arvoden ska sänkas. Lönerna ska också sänkas för högre kommunala partitjänstemän. Partistödet minskas. Själv skänker Marcus Allard varje månad bort 16 000 kronor av sin lön som kommunalråd – den går till välgörande ändamål.

Nerikes Allehanda gav våren 2021 Jan Olsson, professor i statskunskap i uppdrag att granska Örebropartiet. Det är en skakad professor som i sin analys konstaterar:

”Markus Allard vill försvaga den lokala partidemokratin, bland annat genom kraftigt minskade löner och ersättningar för förtroendevalda och minskat partistöd. Han hoppar på trenden med mer direktdeltagande men tycks inte det som ett komplement och en möjlighet att förbättra den rådande partidemokratin, vilket är brukligt bland de som jobbar med demokratiinnovationer Det blir svart eller vitt.”

Professorn ägnar inte en tanke åt att i det gamla folkhems-Sverige var politiker och förtroendevalda inte i närheten av de löner och de arvoden som finns i dag. Men då var också det folkliga deltagandet i politiska församlingar mycket större än det är i dag.

Kanske är det detta som framstår som så skrämmande med Örebropartiet för politiker och media – partiet är en påträngande påminnelse om hur det var förr.