I Moldavien ökar spänningarna och politiker i landet säger att det pågår en destabilisering, lett av Ryssland. President Maia Sandu är det som kommer med de allvarliga beskyllningarna. Bland demonstranterna finns sabotörer i förklädnad, menar hon. Moskva ska ligga bakom attacker mot landets institutioner, och ta gisslan. Demonstrationerna började i september i fjol och krav ställdes på att landets pro-europeiska regering skulle avgå. Sandu vill också demilitarisera Transnistrien.

Landet dras redan med stora problem, en energikris skapad av importunderskott efter krigsutbrottet i Ukraina i fjol. Dessutom har en konflikt skapats efter att missiler flugit över landet, kopplade till kriget, skriver AFP.

Moldavien är utsatt för hybridattacker. Vi har kämpat mot de här hoten sedan förra hösten, men en ny, starkare våg har precis börjad, säger premiärminister Dorin Recean.

I tisdags stängdes Moldaviens flygrum tillfälligt, på grund av ett icke identifierbart flygande objekt. Man spelade också en fotbollsmatch utan publik, då man var rädd att agitatorer skulle finna vänskap hos tillresta serbiska supportrar.

Matchen var mellan FC Sheriff från Tiraspol och FK Partizan från Belgrad. Tiraspol är huvudstad i den icke erkända utbrytarrepubliken Transnistrien, som till största delen ligger på landområdet öster om Dnester, angränsande Ukraina.

I Transnistrien finns också rysk militär, om än inte i några större mängder. Regionen bröt sig loss från Moldavien 1990. Landet består till 75 procent av moldovier, ett rumänsktalande kristet folk.

Om folket är en egen grupp, eller en sub-grupp av rumäner, är en pågående tvistefråga. Sju procent av befolkningen kategoriserar sig själva som rumäner. 6,5 procent är ukrainare och drygt fyra procent är ryssar, ej inräknat Transnistrien.

Sabotörerna president Sandu pratat om ska ha kommit från Montenegro, Serbien och Vitryssland. Dessa ska vara civilt klädda personer men med militär bakgrund.

Stefan Wolff är professor vid Universitetet i Birmingham och expert på ex-Sovjetiska samhällen. Han säger att risken för en regelrätt rysk invasion av Moldavien är mycket liten. Han säger dock att landet måste vara redo för alla tänkbara situationer, och att ryske presidenten Putin inte agerar rationellt.

I torsdags röstade parlamentet in en ny regering, ledd av Recean. Föregångaren Natalia Gavrilita avgick plötsligt, och sade sig sakna stöd i sitt parti. Enligt Wolff har moldovierna stora förväntningar på president Sandu, men dessa verkar gå om intet, på grund av landets stora problem.

Man har sedan man blev en egen republik 1990 dragits med stor utflyttning av högutbildade eller andra med potential. Det har varit svårt att driva igenom politiska reformer. Sedan juni 2022 är man officiellt aspiranter på EU-medlemskap.

En viktig person i demonstrationerna är Israelfödde Ilan Shor, oligark och ledare för populistiska Shor-partiet. Hans parti är pro-ryskt och han har pekats ut som en central figur för den pro-ryska strömningen i Moldavien.

Han var inblandad i bankskandalen 2014 då tre banker blev tvångsförvaltade av landets nationalbank. Tack vare sina ekonomiska kontakter tros han finansiera den pro-ryska rörelsen och demonstrationerna.

Shor blev belagd med ekonomiska sanktioner av USA i fjol, på grund av sitt samröre med Ryssland. Han är gift och har barn med den ryska popsångerskan Jasmine (Sara Lvovna Shor).

Ryssland har tillbakavisat anklagelserna om att man försöker destabilisera Moldavien. Helt ogrundade, säger man från det ryska utrikesdepartementet. Man anklagar moldaviska politiker för ryssofobi och Kiev för att försöka skapa konflikt mellan Moldavien och Ryssland.

Det talas ofta om oligarkernas makt i Ryssland. Det talas sällan om deras fruar – trots att de också drabbas av de sanktioner som nu utfärdas för allt fler av deras män. Eftersom det är internationella kvinnodagen tar vi därför en titt på oligarkernas äkta hälfter.

Olga Sjuvalova anses vara Rysslands rikaste kvinna, med en egen förmögenhet på 1,3 miljarder kronor. Hon var framgångsrik jurist med toppositioner i flera ryska banker, innan hon drog sig tillbaka till hemmet för att föda upp hundar och förvalta familjens förmögenhet. Hennes man Igor Sjuvalov, tidigare mäktig politiker och en tid vice premiärminister styr den stora statliga investeringsbanken VEB som kontrollerar tillgångar på 500 miljarder kronor. Igor har fått mycket kritik för att han låtit Olgas hundar flygas med privatjet när de ska till olika hundutställningar i Europa. Ryska oligarker brukar omges av rykten om älskarinnor – det gör inte Igor Sjuvalov – men däremot av rykten om att han skulle vara homosexuell och egentligen vill lämna Olga men inte kan det på grund av att han under sin tid som politiker skrev över det mesta av sina tillgångar på henne.

Ljubov Valentinovna Prigozjina är en affärskvinna som äger en kedja med choklad- och konfektyrbutiker i Sankt Petersburg, men sin förmögenhet har hon byggt upp genom att satsa på spa- och hälsoanläggningar. Det är inte det som gjort att hon nu drabbats av sanktioner utan det faktum att hon är gift med Jevgenyj Prigozjin. En man som är efterlyst av FBI för att ha organiserat ryska hackerattacker i USA och för att vara den som styr och finansierar de ryska trollfabrikerna. Han anses göra det genom sitt restaurang- och cateringföretag. Han anses också vara inblandad i legosoldatföretaget Wagnergruppens aktiviteter i bland annat Afrika och Mellanöstern.

Prigozjins karriär är lite ovanlig. I sin ungdom satt han nio år i fängelse för stöld och rån. När han kom ut öppnade han och styvpappan en korvkiosk, den gick bra och pengarna investerades i livsmedelsaffärer och kasinon. Sedan blev det restauranger och Prigozjin blev en Putinfavorit och fick stå för förplägnaden på middagar för utländska statsmän. De stora statliga kontrakten på matleveranser och catering gav intäkter som pumpades in i de av hans företag som styr arméer av hackare och legosoldater.

Jekaterina Ignativa är utbildad ingenjör, och grundare av företaget Kate LCC som utvecklar och tillverkar växellådor, hon äger också restaurangkedjan Etage i Moskva. Enligt hennes senast kända deklaration tjänade hon 145 miljoner kronor, vilket är mer än makens 35 miljoner kronor. Hon är gift med Sergej Tjemezov, en av Putins allra närmaste vänner och förtrogna. De arbetade båda i KGB och lärde känna varandra när de var stationerade i Östtyskland – och vänskapen har hållit i sig. Tjemezov har varit chef för flera tunga ryska ministerier och statliga företag. Sedan 2007 leder han den statliga koncernen Rostec, som består av 700 företag verksamma inom krigsmaterielsektorn. Ryska undersökande journalister hävdar att han byggt upp en ansenlig privat förmögenhet – som inte syns i hans deklarationer.

Karina Rotenberg syns ofta på galor och fester tillsammans med sin man oligarken Boris Rotenberg. Annars är inte mycket känt om henne förutom att hon ägnar sig åt hästsport. Boris Rotenberg är barndomsvän till Putin, tränar judo tillsammans med presidenten, och bygger gas- och oljeledningar åt statliga energijätten Gazprom. Har funnits på sanktionslistorna sedan 2014. Privat förmögenhet 12 miljarder kronor.

Galina Keda är modell och gift med Roman Rotenberg, son till Boris Rotenberg. Hon är i alla fall inte än så länge drabbad av de sanktioner som gäller för hennes man – som i förlovningspresent gav henne en diamantring värd fem miljoner kronor. Roman är konsult åt Gazprom, men har också byggt ett imperium med företag som tillverkar idrottsutrustning och sportdrycker samt näringstillskott. Han är dessutom pamp i ryska hockeyförbundet. Han var tidigare gift med den lettiska supermodellen Marta Bērzkalna, som dock tröttnade på Roman och lämnade honom – fast hon var i femte månaden. Dock kom han snart över detta och syntes några dagar senare i Galinas sällskap – och de har nu barn tillsammans. Men Roman har samtidigt passat på att sätta barn till världen med ytterligare en modell – Margarita Banet.

Medan ryska trupper rullade in i Luhansk och Donetsk, rullade EU och USA ut en bombmatta av sanktioner mot ryska banker och oligarker i ett försök att försvaga Ryssland och mäktiga män som anses stå Putin nära.

I beskrivningar av Putins Ryssland är oligarkernas roll och makt en självklar del.

Men hur ser det ut i Ukraina? Finns det oligarker där och vilken roll spelar de?

Rinat Achmetov har en personlig förmögenhet på 75 miljarder kronor. Men denne muslimske tartar föddes inte med en silversked i munnen utan jobbade sig upp från enkla förhållanden i industristaden Donetsk i östra Ukraina.

Han studerade ekonomi på universitet – men det var inte enbart det som gjorde att han fick bli Achhat Bragins högra hand. Achmetovs karriär hjälptes nog också av att han vid sidan av studierna arbetade som maffiatorped. Han var därmed den sortens person Bragin kunde ha nytta av – kunnig i affärer och hänsynslös. Bragin var även han muslimsk tartar och började sin bana som slaktare, men övergick senare till en verksamhet som innebär att han tog kål på människor istället – dock inte med egna händer. Resultatet blev ett stort affärsimperium, och att han tog även över Sjachtar Donetsk – det ukrainska topplaget i fotboll. Bragin blev ordförande för klubben, men det var antagligen inte missnöjda supporters som placerade ut bomben på Sjachtar Donetsks stadion 1995 – den sprängde Bragin och sex av hans livvakter i småbitar.

Arvtagare till imperiet blev i vilket fall Rinat Achmetov, som också tog över ordförandeskapet i klubben.

I dag – 27 år senare kontrollerar han stora företag inom media, gruv- och metallindustrin, energisektorn, bank- och försäkringsväsende samt telekommunikationer. Tillgångarna beräknas vara värda 250 miljarder kronor.

Han är den mäktigaste av de oligarker som i dag kontrollerar ungefär 85 procent av Ukrainas ekonomi.

Att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj länge varit tvungen att hantera risken för ett krig med Ryssland har inte hindrat honom från att också inleda ett inbördeskrig. Fienden i det fallet är de mäktiga oligarkerna.

När han måndagen 14 februari i ett tal angrep rika affärsmän för att de flydde landet av fruktan för en rysk invasion var det bara den senaste av många attacker på de personer som kontrollerar Ukrainas ekonomi – personer som alltid mer än gärna lagt sig i hur landet styrs.

Zelenskyjs viktigaste vallöfte var att beröva oligarkerna den makt de hade över Ukrainas ekonomi, politik och samhälle. 2021 antogs en lag som skulle tvinga oligarker att göra sig av med tillgångar.

Rinat Achmetov, som hade chartrat ett plan och lämnat landet av rädsla för en invasion fann för gott att återvända hem efter presidentens attack.

Hur definieras då numera en oligark enligt ukrainsk lag? Landets nationella försvars- och säkerhetsråd bedömer fyra saker:

• deltagande i det offentliga livet
• inflytande över massmedia
• kontroll över ett företag med monopolställning
• tillgångar på mer än 860 miljoner kronor.

De som stämplas som oligarker får inte finansiera partier och politik verksamhet, de får inte ha poster i regering och förvaltning. 

Förstahandsmål för Zelenskyjs kampanj har varit Achmetov, och Petro Porosjenko.

Achmetov har gått till angrepp mot lagen som han ser som ett angrepp på mänskliga rättigheter.

Porosjenko gjorde sig av med sitt mediaimperium efter det att lagen antogs – han sålde till personer som stod honom nära – och har protesterat mot lagen som han anser är ett försök att tysta media som är oberoende av staten. Porosjenko är inte bara oligark – han är också den president som Zelenskyj besegrade i valet 2019.

Oligarken Ihor Kolomojskyj har däremot hyllat lagen och deklarerat att nu blir det lättare för honom att förklara för utländska banker var han får sina pengar ifrån. Han har tidigare fått tillgångar frysta i Storbritannien och utsatts för sanktioner av USA efter anklagelser om korruption. Kolomojskyj kontrollerar bland annat banker och mediakanaler.

Zelenskyj har också slagit mot oligarkerna genom att se till att skatterna höjs drastiskt för företag verksamma inom metallindustrin, liksom för stålverk och gruvindustrin.

Men det långvariga kriget mot de inhemska oligarkerna har inte stärkt Zelenskyjs ställning bland väljarna. I en opinionsundersökning för en månad sedan fick han en fjärdedel av rösterna – Porosjenko låg tätt efter. När Zelenskyj valdes fick han 75 procent av rösterna.

Mycket påminner Zelenskyjs strategi om den som Putin tillämpade under sina första år vid makten; då slog han till mot oligarker som han ansåg vara alltför sjävständiga – och inte tillräckligt inriktade på att hävda Rysslands nationella intressen. En följd av den striden var fängslandet av Michail Chodorkovskij – som kontrollerade stora företag i energisektorn och inom media.

I kampen mot den sortens oligarker stödde sig Putin på andra oligarker – som var mer följsamma mot hans inrikes- och utrikespolitik; som hade ett starkt Ryssland som mål.

I kampen för att bli president i Ukraina hade Zelenskyj stöd av oligarken Ihor Kolomojskyj – denne ägde den tv-kanal som producerade och visade serien som gjorde Zelenskyj till ett känt namn i Ukraina. Samme Kolomojskyj som alltså förklarade att han inte hade några större problem med lagen mot oligarker, och samme Kolomojskyj som länge varit inbegripen i en maktkamp med Porosjenko om kontrollen över banker.

På många sätt går alltså Zelenskyj i Putins fotspår – han är bara en yngre upplaga.