Hans advokat hävdade att den tidigare soldaten lider av PTSD efter sin militärtjänst i Bosnien och Nordirland. Domaren sa sedan till Coyle ”Dina handlingar var sadistiska. Det var inte bara grymt, det var tortyr av ett försvarslöst djur.” Nu får han fängelse i 18 månader, och totalförbud att hantera djur i 20 år.

Attacken på igelkotten var den andra händelsen av detta slag på bara två år. Han fängslades 2020, när han var hemlös och bodde i ett tält, för att ha torterat en igelkott. Vid det tillfället härmade han rösten från en kvinna i nöd, och vädjade om hjälp när han skar av det försvarslösa djurets ben, och sedan brände det. Polisen skyndade till platsen efter att ha hört vad som verkade vara en kvinna som skrek ”Hjälp mig! Hjälp mig, någon!”

Coyle, en före detta boxningsmästare i armén, slog 2006 ihjäl en lägenhetskompis i södra Wales, med ett enda slag.

”Utan den här plattformen hade jag nog inte varit här i dag”, säger Cao Yongsheng, en av de tidigaste deltagarna i projektet, till AFP. Han tillbringade 17 år i fängelse efter att ha dödat en person, och allvarligt skadat två andra. Han sa att arbetet som begravningsentreprenör tillåter honom att ”ge tröst till den avlidne, och sona mina brott.”

Nu driver han en egen begravningsbyrå i staden Shenyang, i nordöstra Kina. ”Det är en sorts andlig syndaförlåtelse för mig”, säger 56-åringen till reportern, och visar upp sina lokaler. På hyllorna finns eleganta schatull, rökelse och högar med papperspengar som bränns vid kinesiska begravningar.

Programmet hjälpte honom att byta ut ett osäkert arbete och dystra utsikter mot en stabil inkomst, ett lyckligt äktenskap och att kunna bli en del av samhället. ”Det var en stor vändpunkt i mitt liv”, säger han, samtidigt som hans affärspartner, en annan tidigare straffånge, tar hand om besökare.

Enligt organisationen har över 50 tidigare fångar omskolat sig till begravningsentreprenörer sedan projektet startade för fem år sedan. Bristen på reformprogram, efterfrågad kompetens och en djupgående diskriminering driver dem annars tillbaka på brottets bana. Volontärerna kopplar ihop intresserade med andra exfångar, ger dem yrkesutbildning samt en första kontantinsats för att få igång deras företag.

Att ta hand om de döda är ett intensivt arbete, där man ofta mitt i natten får besöka sörjande familjer, tvätta och klä de avlidna. Sedan transporteras de till krematoriet, den sista viloplatsen för de flesta människor i Kina.

”Jag hade ingenting”, säger en annan deltagare i programmet, 52-årige Sun Fengjun, vars liv var svårt efter frigivningen 2013. ”Jag kunde inte ens använda en telefon”, säger han i sin trånga begravningsbyrå, utanför ett stort sjukhus. ”Jag hade ingen familj, ingenting – och inget självförtroende.”

1 av 4

Efter två decennier i fängelse för misshandel mötte han ett samhälle som inte gick att känna igen, efter Kinas snabba ekonomiska utveckling. Det blev inte bättre när många potentiella arbetsgivare krävde bevis på att han aldrig brutit mot lagen. Bakgrundskontroller är vanliga i många verksamheter i Kina, där fällande domar listas permanent i kriminalregistret.

”I det här samhället … kan vi inte göra de flesta jobb. Vi behöver rätt betyg och diplom, men hur ska vi få det?”, sa Sun.

Kinesisk lag säger att fängelser bör omforma förövare till laglydiga medborgare genom ”en kombination av straff och reformer, utbildning och arbete.” Fångarna sätts vanligtvis i arbete inom tillverkningsindustrin, men lär sig sällan färdigheter som är nödvändiga för livet på utsidan.

Medan begravningsverksamheten är en jämförelsevis tillgänglig sysselsättning för tidigare fångar innebär traditionella tabun kring döden att den saknar social status. Men låga inträdesbarriärer gör arbetet lämpligt för en grupp människor som redan är vana vid att känna sig utfrysta, enligt Fu Guangrong, programmets grundare.

”Genom hårt arbete och bra service kan de förtjäna andra människors godkännande, och åtnjuta mänsklig värdighet”, sa den pigga 69-årige advokaten till AFP. Mer känd i Kina som ”Mamma Fu” är hon en långvarig förespråkare för att förbättra fångars villkor. Hon behandlas ofta som en surrogatmamma av många frisläppta straffångar. ”Volontärer hittar andra jobb för de som föredrar att inte arbeta i branschen”, avlutar Fu.

För fem år sedan såg Dia Gaff sin kusin skjutas till döds i Segeltorp, Huddinge, av en man som övat skytte på den aktuella skjutbanan. ”Jag tycker det är så sjukt, det är fruktansvärt att veta att han tränat på att skjuta, så att han skulle kunna skjuta rätt och ta ett liv.”

Under polisutredningen kom det fram att mördaren varit kund hos en skjutbana i Stockholm. ”Polisens uppfattning var att den här personen hade en roll som torped. Då blir det litet ju speciellt då den här personen var på en skjutbana och övade”, säger Anna Stråth, åklagare.

I flera polisutredningar förekommer en och samma skjutbana. För knappt två tusen kronor får man skjuta sammanlagt 60 skarpa skott med Glock 17, Glock 44 och Walther PPQ45. För den som vill panga nästan som Dirty Harry (som föredrog Smith & Wesson) finns en Ruger .44 Magnum; 150 kronor per skott. Det går bra att köpa till mer ammunition på plats.

I ett klagomål utfärdat av den dödsdömdes juridiska team hävdade advokaterna att mördaren upplevt ”mental och fysisk ångest” när nålarna trycktes in i hans kropp. Millers advokater har nu kommit överens med delstaten Alabama om att den dömde mördaren inte ska ljuta döden med ett nytt försök med en dödlig injektion. Istället blir det ”kväveframkallad hypoxi”, där Miller andas in ren kvävgas.

Metoden med kväve har inte använts i Alabama förut, men tjänstemän sa att alla framtida avrättningar ska ske genom kvävehypoxi, som gradvis sänker syrenivån i blodet. Fans av den nya metoden säger att den är mer human, och att den har varit tillåten sedan 2018.

Miller blir först i Alabama med att avrättas med kväve, så snart fängelsepersonalen fått koll på hur man ska göra.

Flera delstater har förbjudit alla andliga rådgivare från att närvara vid avrättningar, men Högsta domstolen beslutade förra året att delstater inte kunde hindra dem helt. Fängelsemyndigheterna i Texas tillåter numera en andlig rådgivare att vara närvarande under en avrättning, men de måste vara tysta och får inte röra vid en fånge, av säkerhetsskäl.

Högsta domstolen ingriper sällan för att stoppa avrättningar, men den har gjort det i de senaste fallen där fångar hävdat att de nekas tillgång till andliga rådgivare, skriver AFP.

2018 avslogs en begäran om att ställa in avrättningen av en muslimsk fånge som bad om en imam att vara vid hans sida. Några veckor senare, efter ett offentligt ramaskri, beviljades att dödsstraffet sköts upp för en fånge som ville att en buddhistisk andlig rådgivare bistod honom inför döden.

Sheriffens assisterande chef, Vicky White, sa på fredagsmorgonen till att hon skulle ta med mannen för en psykisk undersökning. Sedan dess har ingen sett till dem. Sheriffen sa i ett uttalande på eftermiddagen att det inte fanns någon planerad utvärdering av mental hälsa. Hennes bil hittades övergiven vid ett köpcentrum vid 15:30-tiden. Det är fortfarande oklart om hon blivit kidnappad eller hjälpte fången att fly.

Sheriffen säger att hon, oavsett omständigheterna kring försvinnandet, bröt mot deras policy genom att eskortera fången själv. ”Jag tror att hon är i fara, oavsett omständigheterna. Han satt trots allt i fängelse för mord.”