Migrationsverket har efter sitt behov av att hyra bostäder under flyktingvågen 2015-2016 varit inblandade i ett antal konflikter med de företag som hyrt ut bostäder till myndigheten.

Konflikterna har ofta handlat om ersättningar för onormalt stort slitage på bostäderna.

25 april fick den senaste hyreskonflikten avslut efter att Migrationsverket och Pite Havsbad kom överens om en förlikning på 10 miljoner kronor. Pite Havsbad hade ursprungligen stämt Migrationsverket på 55,5 miljoner kronor, vilket man senare sänkte till 38 miljoner kronor, för kostnaderna att åtgärda onormalt slitage i bostäderna.

Att det kommer in ersättningsanspråk för att återställa bostäder vi upphandlat är vanligt och något som arbetar med dagligen. Det vi ersätter är onormalt slitage, säger Kenneth Karlsson enhetschef vid Migrationsverket i ett pressmeddelande.

Vad som inte nämns i pressmeddelandet är att Migrationsverket också regelmässigt har motsatt sig företagens krav på begärda ersättningar för just onormalt slitage.

Under flyktingvågen 2015 upphandlade Migrationsverket en stor mängd bostäder och i fallet med Pite Havsbad så skrev man på ett fyraårigt avtal för 1 300 boendeplatser. Migrationsverket hade stora planer för Pite Havsbad och skulle skapa ett integrationscenter med utbildningar, restauranger och närmare 2 000 platser för boende.

Snart falnade Migrationsverkets intresse för anläggningen och av de storvulna planerna blev intet. Mindre än hälften av bostadsplatserna utnyttjades på boendet där Migrationsverket betalade för samtliga platser, utnyttjade eller inte.

Man betalade 60 miljoner per år i kallhyra men också driftkostnader plus en del av fastighetsskatten. De budgeterade 240 miljonerna för detta framtida integrationscenter kan nu skrivas till 350 miljoner av skattebetalarnas pengar. Bland driftkostnader kan bland annat nämnas borttappade nycklar för över 100 000 kronor, WiFi för 30 000 i månaden och skadedjursbekämpning för minst två miljoner kronor.

Under årens lopp har antalet boende på Pite Havsbad sjunkit och under en lång period utnyttjades inte ens hälften av boendeplatserna.I flera månader stod anläggningen helt tom medans de inblandade parterna räknade ner tiden till avslut. Det skall då jämföras med att flera mindre företag som var villiga att hyra ut bostäder till Migrationsverket många gånger endast erbjöds kortare hyresavtal på några månader i taget, vilket fick många företag att dra tillbaka sina erbjudanden.

Hyresavtalet på fyra år med Pite Havsbad hade en automatisk förlängning med två år i taget om avtalet inte sades upp.

När Mikael Ribbenvik 13 februari fick sparken som generaldirektör för Migrationsverket ansåg många kommentatorer att det berodde på att den nya regeringen ansåg honom som ”för mjuk” i asyl- och invandringsfrågor.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard(M) förklarade att ”det behövs nya ögon och ett nytt ledarskap på verket när paradigmskiftet i migrationspolitiken ska genomföras”.

SD:s Björn Söder uttryckte sin odelade glädje:

”Dags att städa upp i Myndighetssverige. Bort med asylaktivister från Verket”.

Men är det hela så enkelt? Och vilken roll har Mikael Ribbenvik egentligen haft?

Ribbenvik, som är jurist, har arbetat på myndigheten i 25 år. Han var rättschef och operativ chef innan han blev generaldirektör för Migrationsverket 2017.

En av hans första åtgärder blev då att kräva strängare villkor för en grupp asylsökande. Hans krav kom redan under det första verksamhetsåret som generaldirektör och gällde flyktingar som av Säpo klassas som säkerhetshot. Det innebär att de inte kan få uppehållstillstånd. Men de kan heller inte utvisas om de kan visa att det finns fara för deras liv om de tvingas återvända till sitt hemland.

Alltså får de stanna, i väntan på att situationen i deras hemland ska förändras.

Ribbenvik fann detta stötande, och orsakerna utvecklar han nu i en intervju i P1. Han säger att det inte är rimligt att dessa personer kan få arbetstillstånd, olika sociala förmåner, och ett svenskt främlingspass – detta genom att de tilldelas ett tillfälligt uppehållstillstånd.

Ribbenvik menar att ”det vore fel att skicka någon i döden”, men att det också är fel att ge dem så goda villkor som de får. I sitt förslag för sex år sedan argumenterade Ribbenvik för att dessa personer inte skulle få några som helst bidrag i någon form, inte ens pengar till existensminimum: ”Om det inte passar kan de ju åka någon annanstans”. Inga tillfälliga uppehållstillstånd skulle komma ifråga, enbart ett ”tillfälligt stoppande av utvisningen”.

Migrationsöverdomstolen ansåg att Ribbenvik i sak hade rätt när de prövade olika fall, när han menade att ”hela paketet med förmåner inte skulle göras tillgängligt”. Men domstolen hävdade att inget kunde göras i den riktning Ribbenvik önskade eftersom det inte fanns lagstöd för detta.

Därför gjorde Ribbenvik en inlaga med sitt förslag till den statliga offentliga utredning (SOU 2017:84) som skulle lägga grunden för åtgärder som rörde ”Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder” – just det område där Ribbenvik vill se förändringar.

Utredare var professor Anna Lundberg, numera verksam vid Linköpings universitet, där hennes forskning är inriktad på rätt och välfärd i migrationens tidsålder med särskilt fokus på mänskliga rättigheter.

Den som läser utredningen Lundberg gjorde 2017 ser också att det är själva utgångspunkten för utredningen hon gjorde då.

Ingenting av det Ribbenvik argumenterat för beaktas. Hans argumentation utgår från att invånarna i Sverige bör skyddas från det hot som terrormisstänkta utgör, och att det är stötande på alla sätt om terrormisstänkta får tillgång till hela ”det svenska välfärdspaketet”.

I utredningen finns ett annat fokus – en koncentration på hur de som fått avslag har det:

”Att inskränka tillgången till rättigheter efter ett avslag, i synnerhet vad gäller boende och sociala förmåner, kan emellertid öka sannolikheten för att myndigheter förlorar kontakten med berörda personer. Individerna å sin sida riskerar att förlora tillgång till grundläggande rättigheter. I förlängningen kan detta föra med sig både att internationella MR-åtaganden undergrävs och att myndigheternas återvändandearbete försvåras. De studier vi tagit del av har inte funnit några belägg för att fler personer självmant lämnar ett land efter avvisnings- eller utvisningsbeslut när inskränkningar i rättigheter har genomförts.”

Utan att nämna Ribbenviks ståndpunkter avvisas de alltså ändå med argumentet att:

”De studier vi tagit del av har inte funnit några belägg för att fler personer självmant lämnar ett land efter avvisnings- eller utvisningsbeslut när inskränkningar i rättigheter har genomförts.”

Men samtidigt konstateras det i utredningen:

”Samtidigt ska sägas att flera länder saknar statistik över antalet personer som vistas med lagakraftvunna avlägsnandebeslut.”

Alltså, det finns ingen säker statstik – men utredaren vet ändå att studier visar det utredaren vill att de ska visa.

Befinna sig i limbo

Utredningen utmynnar i krav på bland annat ett förtydligande av lagstiftningen som innebär att den vars avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas av skäl som ligger utanför individens kontroll beviljas uppehållstillstånd.

De Ribbenvik skjuter in sig på är inte de som omfattas av LSU, Lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar – det är personer som står under hård uppsikt av Säpo, och det rör sig om en handfull per år. Och dessa personer kan nekas uppehållstillstånd, de befinner sig i limbo. De Ribbenvik talar om är ”särskilda säkerhetsärenden”, de som Säpo bedömer utgör en fara för Sverige, till exempel genom sin koppling till terrororganisationer. Ribbenvik finner det absurt att personer som bedöms som säkerhetsrisker ska kunna resa runt på ett svenskt pass i världen (men inte kunna utvisas till sitt hemland). Det som bekymrar Ribbenvik är att år för år har antalet personer i den kategorin som går omkring i full frihet ackumulerats. Han bedömer att det rör sig om ”ett 70-tal säkerhetshot, och till det kommer 300 krigsförbrytare”.

Ribbenvik lämnar sitt uppdrag i maj. Hans bedömning är att det förslag Migrationsverket nu åter lämnat in till regeringen i denna fråga kan bli lag om ett år. I bästa fall.

Att det inte blev det för fem eller sex år sedan beror dels på utredaren Anna Lundberg, dels på den som beställde utredningen, migrationsminister Heléne Fritzon(S). Ministern kunde valt en ämbetsman med juristbakgrund för utredningen – men valde en akademiker inriktad på migranters välfärdsfrågor – vilket bidrog till att frågan om asylsökande som är terrorister aldrig beaktades – liksom till att utredningens slutsatser avsevärt förbättrade situationen för alla som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.

En vanlig bild av den svenska migrationspolitiken brukar vara att Migrationsverkets tjänstemän driver på för en egen migrationsvänlig politik – och politikerna kan inte göra så mycket.

I det här fallet är det istället så att politikerna drivit en linje, och anlitat utredare som har en tydlig förutfattad ståndpunkt i frågan – och ingen har brytt sig om vad ledningen för Migrationsverket ansett.

Mikael Ribbenvik och Carin Jämtin får inte fortsatt förtroende att leda Migrationsverket respektive biståndsmyndigheten Sida. Ny politik från regeringen gör att man vill ha in nya ledare för myndigheterna. Samtidigt säger sig Sverigedemokraterna ha inflytande över processen, och pekar även ut Polisen och Skolverket som måltavlor för förändring.

Regeringen har beslutat att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik får ämna sitt uppdrag i maj. Till Expressen säger han att han gärna suttit kvar på posten. Han tillsattes 2017 och har totalt arbetat 27 år på myndigheten. Enligt migrationsminister Maria Malmer Stenergard kommer beslutet på grund av att svensk migrationspolitisk genomgår stora förändringar.

Ribbenvik säger att Migrationsverket står inför utmaningar som rör både regeringens reformagenda med 30 reformer som ska implementeras. Men även en möjlig migrationspakt som kommer från EU.

Kritiken mot myndigheten har bland annat handlat om felaktigt beviljade uppehållstillstånd och bristfälliga bakgrundskontroller av anställda. I en granskning av Fokus framgår det att en stor del av tillstånden i anknytningsärenden beviljats på felaktiga grunder.

Det gäller även andra ärenden, och myndigheten har pressat fram så många beslut om uppehållstillstånd som det gått, de senaste åren. Enligt en internrapport från 2017 kan 50 procent av besluten vara undermåliga. I 40 procent av fallen gick besluten inte ens att begripa.

Nu meddelas det att även Carin Jämtin, Sidas generaldirektör, slutar i maj. Hon får inte fortsatt förtroende av regeringen. Efter sex år lämnar hon posten, även om hon själv hade velat vara kvar, vilket hon säger till TT.

Bistånds- och utrikeshandelsminister Johans Forssell säger att hon lett myndigheten på ett bra sätt. Men att man nu går in i en ny fas av biståndspolitiken och då ser det som naturligt med ett nytt ledarskap. Man kommer ha betydligt större fokus på Ukraina framöver, och vill generellt sett hitta synergier mellan handel och bistånd.

Carin Jämtin var partisekreterare för Socialdemokraterna 2011 och 2016 och var själv biståndsminister under Göran Persson 2003 till 2006.

Kritik har kommit mot Sida, där man till exempel inte motiverar sina prioriteringar och internationella samarbeten tillräckligt i redovisningen, enligt en granskning av Riksrevisionen 2022. Man uppmanade regeringen att bli tydligare i sin styrning.

Det går inte att i efterhand se varför Sida valt just dessa insatser, samarbetspartner och biståndsformer. Många av Sidas val har därför inte varit tillräckligt väl underbyggda, sade Vanessa Liu, projektledare för granskningen, i ett pressmeddelande.

Samtidigt har fokus hamnat på Sverigedemokraternas roll i frågan. Enligt källor till Expressen har partiet internt pekat ut fyra myndigheter där chefernas förordnanden löper ut, eller där man av andra anledningar vill hitta en efterträdare.

Det handlar om fyra myndigheter, där Migrationsverket och Sida är inkluderade. Men även Polisen och Skolverket. Sverigedemokraterna har öppet krävt att rikspolischefen Anders Thornberg ska avgå.

När beskedet om att Ribbenvik kom blev det muntra miner hos Björn Söder, riksdagsman och ledamot i försvarsutskottet. Han skriver också om Carin Jämtin, som han menar är ett exempel på att Socialdemokraterna tillsätter sitt eget partifolk på myndigheter.

https://twitter.com/bjornsoder/status/1625141882270453761

https://twitter.com/bjornsoder/status/1626485293506232320

På Skolverket är Peter Fredriksson generaldirektör. Enligt källor inom partiet är det centralt för Tidöavtalet att samtliga de utpekade myndighetscheferna byts ut. Man säger sig själva vara självsäkra på att man också får inflytande över utnämningarna.

Andra källor inom regeringen ger dock kalla handen till stödpartiet. Inga viktiga beslut kommer man ha inflytande över, varken avsked eller tillsättningar. Man kommer dock vara del av ett ”informationsutbyte”.

Men från Sverigedemokraterna pekar man på en formulering i avtalet som lyder ”fullt och lika inflytande över frågor i samarbetsprojekten”. Exakt hur mycket inflytande man får kommer visa sig när nya chefer tillsätts.

https://twitter.com/kentekeroth/status/1626116821311975425