Mest kända filmer är Ciderhusreglerna från 1999 och A Walk To Remember från 2002. Mest kända produktion hon deltagit i är den moderna klassikern Boardwalk Empire, en tv-serie som gick mellan 2010 och 2014. Sin första filmroll hade hon redan som 12-åring i The Object of My Affection 1998.

Trots att hon idag är 39 år och borde ha framtiden för sig har hon inte gjort någon filmroll sedan 2020, och inte arbetat regelbundet i branschen sedan 2017. Fram till 2010 arbetade hon med A-listade skådisar inom Hollywood, men karriären bar sedan av utför, vilket The Vigilant Citizen skrivit om.

Då, 2019, var hon mest känd för att dyka på fyllan i diverse paparazzi-filmer. Det skrevs också en del om hennes konstiga beteende i skvallerpressen. Och hennes egna inlägg på sociala medier berättade om en annan, mörkare historia.

Under inspelningen av Nurse 3D 2011 var de la Huerta nära att bli ihjälkörd av en ambulans som kördes av en stuntman.

När man tittar på filmen från händelsen kan man få intrycket av att chauffören medvetet svängde för att försöka ramma de la Huerta. Detta trots att stuntmannen är utbildad för att genomföra farliga manövrar. Hon stämde filmbolaget Lionsgate på 550 miljoner kronor, efter att ha behövt genomgå 20 operationer och inte kunnat arbeta under tiden. Stämningen ledde dock inte till rättegång.

https://twitter.com/ModernHorrors/status/623265445286649856

2018 stämde hon filmmogulen Harvey Weinstein på 600 miljoner kronor. Hon påstod att han våldtagit henne två gånger under 2010. Han ska sedan ha trakasserat henne och gjort att hennes karriär sköts i sank.

De la Huerta fick dock inte alls samma stöd i media som andra under Metoo-vågen, som Rose McGowan. Enligt Weinsteins advokater var hennes anklagelser sprungna ur hennes instabila personlighet och färgstarka fantasi.

I maj 2019 blev hon inlagd på sjukhus på grund av stark emotionell stress. Det var under tiden som hon arbetade med stämningen mot Weinstein. Samtidigt höll hon sig aktiv på Instagram under den här tiden. Man kan se hennes inlägg som ett rop på hjälp och hon skickade många anklagelser mot ”onda kvinnor”. Dessa kvinnor ska ha begått övergrepp mot henne, torterat henne och drivit henne mot självmord.

https://twitter.com/COUPSLEADER/status/1125362081459347459

Hennes Instagramkonto raderades plötsligt, men alla inlägg fanns sparade på annat håll för eftervärlden. Många inlägg var bilder från hennes karriär inom filmen. Men nästan alla hade tillhörande text, med riktigt mörka budskap. Där skrev hon om övergrepp hon utsatts för och det trauma hon tvingats genomleva.

Där fanns också ett mönster, trots att man vid en första anblick kunde tolka mycket av det hon skrev som galet eller hysteriskt. Framför allt kritiserad hon en väldigt viktig person i sitt liv – sin mor.

Hon anklagar modern för Münchhausen by proxy, vilket innebär att en föräldrar förlägger sitt eget vård-och uppmärksamhetsbehov till sitt eget barn. Till exempel kan föräldern hitta på syndrom som barnet påstås ha.

Efter incidenten 2011 blev situationen värre och hon säger sig då blivit omringad av kvinnor med ont uppsåt. Då ska de försökt få henne institutionaliserad på livstid, eftersom hon bär på hemligheter om åratal av övergrepp.

Hon säger sig blivit inlåst ett halvår under en vistelse i Spanien. Hon skriver också om en assistent som sagt sig vilja träda fram och vittna om övergreppen som begåtts mot henne under de senaste åren.

Beteenden kan i viss mån kännas igen hos andra kändisar som förklarats vara galna. Britney Spears slog också igenom tidigt men blev av olika skäl omyndigförklarad. Kampen för att återfå sitt liv har följts av många genom medias bevakning och Spears egna ord på sociala medier.

Att bli en filmstjärna som barn kan skapa psykologiska problem i framtiden. Austin Majors var barnskådespelare, i februari dog han i en överdos av fentanyl. Om det var så att de la Huerta var redo att gå längre än att bara avslöja Harvey Weinstein kanske vi får veta i framtiden.

Kanske var det så att hon ville avslöja betydligt värre saker än två våldtäkter, som hennes mor och andra kring henne var angelägna om att tysta ned.

Harvey Weinstein dömdes 2020 till 23 års fängelse för två våldtäkter. 2022 fälldes han för ytterligare tre våldtäkter och kunde plussa på 16 år på sitt tidigare straff.

https://twitter.com/pazdelahuerta4/status/1178541770109534209

https://twitter.com/pazdelahuerta4/status/1178542720144613376

https://twitter.com/pazdelahuerta4/status/1178544167544377344

https://twitter.com/pazdelahuerta4/status/1178543101528481793

”Är det inte tufft att vara ensam kvinna?” Det är en fråga jag fått ofta under min motorsportskarriär.

Jag har ingenting att jämföra med, eftersom jag aldrig varit en man. (Dock identifierar jag mig ibland – som den småbarnsförälder jag är – som en ickebinär och uttorkad disktrasa.)

Visst har det stundtals varit tufft att vara ensam höna i tuppgården. Man måste bevisa att man har där att göra – flera gånger om. Men, många verkar glömma fördelarna man får som kvinna, om man slår igenom. Därför är det viktigt att skinnet på näsan inte flagnar när det är som tuffast. Segerns sötma smakar extra gott när vägen varit krokig. Och min krokiga resa har varit både rolig och lärorik.

Jag har såklart funderat mycket på min egen karriär och varför jag hade så få kvinnliga kollegor. Vissa saker är tydliga. Många tjejer avslutar tyvärr sin karriär i övre tonåren, ofta på grund av den tuffa miljön. Både sorgligt och onödigt, tycker jag. Den machokultur som präglar motorsporten är ganska inbiten, och det är viktigt att lära sig hantera den. Man måste vara stark och säga ifrån när gränsen är nådd, men det är också viktigt med distans. Man kan inte peppra med metoo-hashtags så fort man får en dråplig ”komplimang”. Det kommer dessutom alltid finnas missförstådda rallyproffs som själv aldrig nådde någonstans, och som gärna ropar ”åk hem till spisen” när man misslyckats. Som kvinna har man ögonen på sig eftersom man är en udda fågel, och det är ofta nära till dråplig kritik.

Det råder även en kultur av låga förväntningar på kvinnliga förare. Som när jag gjorde mitt första test med den värmländska motorsportprofilen Per Eklunds supercar. Min sambo stod bredvid Eklund längs banan. I första kurvan ställde jag upp bilen för att få runt den på en sladd, varav Eklund utbrister "ÖJÖJÖJJJJJ, är ho’ lika vilder i säga elle’??" och armbågar sambon i sidan, tillsammans med ett gubbskratt. Visst kan miljön skava och vara tröttsam ibland, så vad är receptet? Min räddning har oftast varit att skratta och rycka på axlarna. Och när skratten står mig upp i halsen, flyttar jag fokus. Jag hittar istället inspiration, gemenskap och energi hos alla de förebilder och inspirationskällor jag har omkring mig. De människor som skaver utgör trots allt en liten procent, även om skavet kan bli till ett sår de stunder skinnet är skört.

När jag tröttnat på plumpa kommentarer om allt från min rumpa till min knullrufsiga hjälmfrisyr, flyttar jag fokus till de män jag har omkring mig, som inte gör någon skillnad. För de är, och har varit, väldigt många. Allt från min pappa, till mekaniker, ingenjörer och sponsorer. Som genuint backat upp mig under min karriär, och som jobbat dag och natt för att jag ska kunna hänge mig åt min passion att köra bil. De män som respektfullt behandlat mig som vilken förare som helst, sett min talang, och gett mig verktyg för att lyckas. Trots att reviret i depån kan kännas ganska inkissat, har jag alltid känt mig välkommen att kliva över gränsen. Det har alltid stått någon och sträckt ut sin oljiga och trygga näve, medan någon halvfull neandertalare står i bakgrunden och ropar ”visa pattarnaaa!”. Jag har alltid haft klippor i teamet. De som knackat mig på hjälmen innan jag kört ut ur depån, tittat mig bestämt i ögonen och påmint mig om det allra viktigaste: ”Jag tror på dig!” Jag har även haft fantastiska kvinnor i min närvaro. Inte minst min co-driver Miriam Walfridsson som jag delat allt och lite till med under många år, och som till 100 procent förstått, drivit på och stöttat.

Under 70-och 80-talet fanns en fransyska som fullkomligen bredsladdade ifrån alla fördomar som fanns (och då fanns betydligt fler). Rallyföraren Michéle Mouton har varit en av de viktigaste inspirationskällorna för mig. ”The Black Vulcano” som hon kallades, tävlade med en Audi Quattro i klassen Grupp B, en klass med tillnärmelsevis monstruösa rallybilar på närmare 400 hästkrafter. Eller som rallylegenden Juha Kankkunen sa: ”WRC är för pojkar. Grupp B är för män”. Han fick dock äta upp det uttalandet, eftersom Michéle åkte ifrån de allra flesta. För mig är hon en legend, och med en inställning som tilltalar mig. Hon gjorde aldrig en stor grej av att hon var kvinna, utan lät resultaten tala för sig själva. Hon var cool, målmedveten, samtidigt som hon behöll sin kvinnlighet. I de stunder jag tvivlat på mig själv, har jag tänkt på Michéle. ”Kan hon, så kan jag också.”

Jag hade nyss köpt en burgare på McDonalds under en stressig resa till ett sponsormöte. Ett utländskt nummer ringde och jag svarade samtidigt som jag tog en stor tugga av burgaren. ”Hello Ramona, this is Michéle Mouton”, hörde jag en röst säga, med en fransk brytning. Det är ju då typiskt att jag ska ha hela käften full med hamburgare när min största idol ringer, tänkte jag. När jag till slut lyckades svara med bultande hjärta, gratulerade Michéle till min vinst i SM-finalen och berättade hur glad hon var över fler kvinnliga förare som gör avstamp i rallyvärlden. Snacka om att det värmde i mitt passionerade rallyhjärta.

Hur individualistisk och självständig man än är som person, kan man ibland behöva stöttning. Någon som visar vägen, någon som hjälper till, eller någon som bara förstår. Någon som inspirerar och är banbrytande. Någon som är modig och vågar avvika från trånga åsiktskorridorer, och som bekräftar dina egna idéer och filosofier. Jag kallar dem för fyrar. Människor som står stadigt förankrade och lyser, även när det känns mörkt. När axlarna blir för tunga, kan det räcka med några telefonsamtal, eller några möten. Eller kanske bara läsa några tweetar. Det finns ganska många där ute. Människor som kan lätta bördan från dina axlar, så du orkar rycka på dem igen, och hitta glädjen i det du gör. Som får dig att fortsätta sträva mot dina mål, och påminna dig om vad som är viktigt. Håll igång elden, håll fast vid din passion och dina principer. Men glöm inte att ta hjälp när elden svalnar till glöd.

https://youtu.be/zQgzLiFUi9Q