Hertigen och hertiginnan av Sussex hävdar att förföljelsen kunde ha varit dödlig, eftersom den involverade sex fordon som kördes hänsynslöst och äventyrade alla runt omkring dem. Meghans mamma, Doria Ragland, var också närvarande under händelsen. Paret vädjar nu till medierna att inte visa bilder tagna under jakten, och hävdar att spridningen av dessa bilder uppmuntrar till farliga tillvägagångssätt.

Borgmästare Adams hänvisade till prinsessan Dianas tragiska död, som dödades i en höghastighetsjakt när hon flydde undan paparazzi 1997. Han kallade händelsen "fruktansvärd" och betonade vikten av att undvika liknande tragedier.

Först tror jag att jag hamnat i fel program eftersom jag verkar betrakta en arbetsplatsdokumentär om hur det är att vara ledsagare till någon med mentala funktionshinder. Men innan jag hinner börja knappa på kanalväljaren inser jag att det är rätt program; det är Netflix serie om prins Harry och Meghan Markle.

Men Harry verkar verkligen inte riktigt veta hur han ska gå, sitta eller stå om inte Meghan håller honom i handen, i armen eller puttar honom framåt med en hand i hans korsrygg. Vem hade den uppgiften innan Harry mötte Meghan? Eller satt han bara på pojkrummet i något utkylt slott och försökte lista ut hur man öppnar dörren inifrån?

Intervjuerna med de två visar på samma beteende hos Harry, han har svårt att veta hur han ska göra och föra sig. Han svarar inte på en enda fråga utan att först titta på Meghan. Men det är alltid mest hon som pratar, medan Harry instämmande mumlar och nickar med huvudet.

I det första avsnittet får vi se bilder av Harry som mycket liten, och han verkar ha haft större förståndsgåvor och bättre motorik när han var barn. Verkar kunna gå och springa utan att någon håller honom i handen.

Vad hände?

Uppväxten hände, och med tanke på i vilken dysfunktionell familj den utspelade sig i kanske vi inte ska förvånas över Harrys förvirrade, och försagda uppträdande. Han berättar att han aldrig förstod riktigt vad han var en del av, och vad som förväntades av honom. Måste vara en befrielse för honom att nu vara uppstyrd av Meghans lilla, men mycket fasta hand.

I första avsnittet får vi veta mycket om hur jobbigt och nedbrytande Harry tyckte det var att under barn- och ungdomen alltid vara följd av fotografer. Han tycker inte om att stå i centrum och att uppmärksammas. Samma sak har Meghan sagt i mängder av andra sammanhang.

Så man måste fråga sig varför de nu samarbetat med Netflix om en serie om sig själva? Varför har Harry nyss gett ut en bok om sitt liv och sina upplevelser. Varför syns paret varje vecka på premiärer, galor och kändisfester?

”Vi vill vara ifred”?

Visst. Varsågod. Problemet är att Harry och Meghan inte låter oss vara ifred.

De är i full färd med att bli rika genom att sälja sin historia – och sig själva som varumärken. Meghan verkar också satsa på en politisk karriär.

Och då gäller det att framstå som typexempel på vad en man och kvinna ska vara i dag. Mannen ska vara lite försagd, gärna ha en framtoning av björnunge som vaknat ur idé: ”Var är jag, vem är jag, vad händer nu?” Harrys klena skägg och rörelsemönster förstärker den framtoningen.

Kvinnan ska vara målmedveten, stark och pådrivande. Kräva sin rätt  – och kompensation –  för alla oförätter kvinnosläktet fått genomlida. Och i Meghans fall kör hon också hårt med att hon delvis är svart (vilket är väldigt svårt att se, till och med alla de gånger hon klär sig helt i vitt för att understryka hur oskuldsfull hon är).

I seriens andra avsnitt handlar det mycket om Meghans uppväxt, och hur tufft det var att vara ”svart” – enda ordentliga exemplet är att någon påstås ha skrikit n-ordet till Meghans mamma när de ska köra ut från en parkeringsplats. Sedan glider det hela över på engelska tidningars bevakning av paret när deras förhållande blivit känt. Både Harry och Meghan jämrar sig över det som skrivs om Meghans bakgrund, och alla fotografer som börjar jaga henne. Harry är upprörd, klagar medan han äter sin frukostböckling på Buckingham Palace – men får då veta av de andra männen i kungafamiljen och dess närhet att: ”Jajajajaja, så där var och är det för min fru eller trolovade också”. Harry blir än mer upprörd och utbrister: ”Men förstår ni inte! I det här fallet finns det en rasfaktor också!”.

Här ser vi hur Meghan – och Harry – använder sig av och utvecklar en strategi som blivit alltmer vanlig. Människor påstår saker, och utför handlingar – och när de får kritik tillbakavisar de kritiken med argumentet att de får mothugg bara för att de har en annan hudfärg, eller religion. Man skaffar sig en privilegierad ställning genom att säga att man tillhör en opriviligierad grupp.

I avsnitt tre vandrar Meghan runt i tillvaron, ständigt iförd en ny designerdress för sisådär 50 000 kronor, och rasslande med juvelerna talar hon om rasism, vaccin och feminism. Och vi möter en hustränad Harry som berättar att Meghan fått honom att förstå hur hans uppfostran och bakgrund gjort honom fördomsfull och rasistisk och hur han nu kämpar varje dag för att bli en bättre och mer medveten människa (kanske är det därför han gör ett så utmattat utryck? Den kampen tar på krafterna.)

Meghans tvingas också kämpa med en ny uppgift – vi får veta hur slitigt det är att färgkoordinera sin klädsel när hon ska umgås med resten av kungafamiljen. Hon får inte bära samma färg som drottningen eller någon av de äldre medlemmarna av familjen. Vi får väl anta att det också är ett utslag av rasism.

I de kommande avsnitten – som inte ligger ute än – kommer vi att få följa Harrys och Meghans flykt till USA, berättelsen numera är att flykten berodde på rasismen i kungahuset och medias förföljelse (som också ska ses som en följd av rasism).

I avsnitt två och tre grundläggs den berättelsen med hjälp av att inklippta experter får förklara för oss lite om hur slavhandel formade brittisk kultur (konkret exempel som ges: prinsessan Michael av York bär en brosch från 1700-talet som föreställer en afrikan).

Men trots allt ger oss slutet på avsnitt tre en bättre bild av vad som egentligen drabbade Meghan när brittiska tidningar började skriva om henne. Det handlade mest om hennes sedan länge från familjen förlupna far, en ansvarslös, halvalkoholiserad figur som säljer arrangerade bilder till tabloiderna.

Men så har brittiska tabloider alltid varit. De skonar ingen. Du må vara hertig eller minister; finns det bilder på bordellbesök, brutalfylla, slagsmål, galna släktingar – ja, då publicerar man.

Men i den här serien blir det en fråga om rasism, men så måste historien berättas – annars kan inte Meghan stå i centrum, och annars kan hon inte framstå som ett offer.

För övrigt undrar jag vad en psykoanalytiker skulle göra av att Meghan i serien väldigt ofta ses kopiera prinsessan Dianas kläder och stil. Vad rör sig i huvudet på Dianas son Harry egentligen?

I vilket fall – bråk i det brittiska kungahuset var mer mustiga förr. Henrik VIII lät halshugga Anne Boleyn för att hon varit otrogen, och inte bara haft en älskare utan åtminstone fem – däribland hennes egen bror. Det som verkade uppröra de dåtida känslorna mest var att Anne låtit sig lägras av en lutspelare. Lite grann som om Silvia skulle haft en affär med Christer Sjögren. Vid hoven i Europa diskuterades vad som sades ha framkommit i förhören med de fängslade älskarna. En av dem hade tydligen ingående beskrivit vilka samlagsställningar Anne gillade, och vilka han själv föredrog. Jag blir lite imponerad av detta. Han hade torterats under förhören. Tänk er själva – att medan man plågas med glödgade järn och tänger klara av att beskriva vilka positioner man tycker är bäst. Själv skulle man väl klara av att skrika: ”Stopp! Sluta! Jag erkänner – vad ni än säger att jag gjort!. Men den här killen klarade av att berätta om ställningar som ”Plogen”, ”Grodan” och ”Stjärnan”.

Hård grabb på mer än ett sätt.

Då känns ju skvallret om nutida brittiska kungligheter lite mesig; Charles III som ville vara en tampong, hertiginnan av York som ville få sina tår sugna. Fast så har vi förstås prins Andrew. Det vore inte intressant om han slogs i järn och släpades till Towern för lite tortyr – tänk allt vi skulle få veta om vilka som var på Jeffrey Epsteins fester och orgier.

2019 startade Hanna Hellquist en trend bland skribenter. Hon slutade supa. I ett oräkneligt antal egna texter, intervjuer, och i radio samt tv (Skavlan!) berättade hon om hur mycket hon druckit i sina dagar – och hur fri hon kände sig nu när hon blivit nykter alkoholist.

Andra mediamänniskor hakade på när de såg hur mycket uppmärksamhet de kunde få. Andres Lokko till exempel, han skulle vid det här laget bortglömd få lunka runt i London mellan butiker för begagnade vinylskivor. Men så noterade han Hannas framgång, sträckte ivrigt upp handen och viftade: ”Hoho, jag har också slutat dricka” … och kunde på så sätt skriva sig in i spalterna igen efter att ha kört några texter och samtal om sitt förhållande till sprit.

När jag läser Hanna Hellquist i dag inser jag vilka enorma kvantiteter hon måste ha hällt i sig innan hon stoppade korken i flaskan. Bakfyllan sitter nämligen i fortfarande – flera år senare, och därmed också den där totala ångesten . Ni vet (låtsas inte som annat)  när man är helt osorterat rädd för alla och allting, och är tvärsäker på att något mycket farligt kommer att hända en.

Och sådan utdragen bakfylleångest är användbar för en skribent i Sverige i dag. Hanna skriver i sin krönika:

”När får man egentligen vara rädd? Som krönikör på nyhetsplats får man inte vara rädd, för det sista man ska göra är att sprida panik. Som programledare på radion ska man vara en trygg röst, genom pandemier och terrorattentat ska man vara lugn och saklig. Men jag är rädd. Jag är så jävla rädd.”

Har kvinnan ingen radio eller tv på gården i Grums? Har hon inget internet? Det enda krönikörer på nyhetsplats – även i hennes tidning DN – gjort de senaste två årtiondena är väl att sprida panik? Med svajiga röster har de förklarat att slutet är nära.

Vi har fått veta att världen ska gå under genom en klimatkollaps, att nazister lurar bakom varje buske, att Putin snart kommer och tar oss och tvingar våra barn att sjunga ryska kampsånger och marschera på led, kärnvapenkriget har alltid hotat (typ om Trump är sur en dag, eller i misshugg trycker på den där röda knappen), rasister planerar pogromer mot förorterna, och så förstås coronan som kommer att döda de få som överlevt miljökatastrofer, Putin, nazister och kärnvapenkrig.

Det mest märkliga är att Hanna inleder krönikan med att berätta om hur ångesten tar tag i henne när hon sitter i bilen på väg hem:

”… jag tänkte att nu har det smällt. Nu är det krig. Nord Stream var droppen, nu händer det.

Jag tänkte på Tjernobyl.”

Var har hon fått den kunskapen ifrån – om inte genom media?

Plötsligt blir hon ännu mer rädd:

”Ines i sätet bredvid mig, hon vädrar oroligt och tittar på mig. Det luktar svavel.”

Hanna tar det som ett tecken på att katastrofen är här, någon ar smällt en bom därute. En mer sansad person hade förstås antagit att jycken Ines käkat något olämpligt och lagt en smygfis.

En annan självupptagen person är Meghan Markle. Hon gjorde ett uppehåll med sin pod Archetypes i samband med Elisabeth II:s bortgång och begravning. Men nu är Meghan igång igen, och i senaste avsnittet förmanade hon lyssnarna:

”Var dig själv oavsett vad andra säger till dig och strunta i den högljudda rösten du hör komma från en liten plats”.

https://open.spotify.com/episode/1Gvwlqsc4Dnhid01ZpOIQj?si=VRt4oeZYTlWnb21FjtM-Ag

Högljudd röst från liten plats? Den enda lilla platsen nära Meghan är väl hennes egen hjärna, och det är klart vi kan bortse från den rösten. Det gör väl de flesta redan – utom Harry.

Harry & Meghan har dessutom problem med Netflix – som hade planerat att släppa en dramadokumentär serie om paret i december. Harry & Meghan har medverkat i manusskrivandet men vill nu göra ändringar i det de tidigare godkänt – för att inte stöta sig med kung Charles, Camilla  och Harrys brorsa William med fru.

Netflix ryktas ha tröttnat på krånglet, ändringar skulle försena premiären – och man sägs överväga att skrota hela projektet.

Zlatan Ibrahimovic har visat upp sig tillsammans med Silvio Berlusconi. Båda verkar smida planer tillsammans, så mycket antyder de själva i sina skämtsamma kommentarer – men vad de planerna skulle bestå i håller den medievana duon tyst om. De vill få igång spekulationer, det är alltid bra marknadsföring.

https://twitter.com/Ibra_official/status/1577402279463895042

Här kommer en spekulation från mig. Zlatan kommer att få ett helvete med sitt ägande i Hammarby. En stor del av supporterskaran har aldrig röstat till höger om socialdemokratin – samtidigt är Berlusconi en veteran i den den italienska högern. Hans parti Forza Italia ska dessutom sitta i den nya regering som leds av av Georgia Meloni. En person som de flesta boende mellan Slussen och Södertälje betraktar som Mussolini återfödd i kvinnokropp. Vi kan lugnt utgå från att det på nästa årsmöte i Bajen ställs kräv på att Zlatan drivs ut från sin position som delägare.

Och på tal om Meloni och Zlatan kommer man förstås att tänka på sömnmedlet melatonin. Jag vet en person som nu kommer att häva i sig dunderdoser av preparatet för att få en blund i ögonen – och det är Helle Klein, den alltid lika obegripligt bittra prästvigda socialdemokratiska skribenten. Det enda som verkar kunna liva upp hennes tillvaro är tanken på Zlatan.

Så här sa hon i en intervju i tidningen Vi:

”– För mig är fotboll som opera, en stark kulturupplevelse, estetik, säger den politiska skribenten Helle Klein (S).

Hon håller, till skillnad från andra politiska fotbollsnördar, inte på något särskilt lag. Hon håller på Zlatan, oavsett ägarbilden för laget han tillfälligtvis tillhör.

–  Ja, PSG (Paris Saint-Germain) ägdes ju av Qatar … men jag är zlatanist och det är en individualism som är rätt otypisk, har jag förstått.

Men:

– Hela Zlatans story, arbetarbakgrunden, är så underbar och fantastisk. Det finns så mycket i den. Hans egen stil, hans egen revanschlusta. Han är en drama queen, divan på teatern.”

Jag känner att jag bara måste få tag på ett signerat foto från mötet mellan Zlatan och Silvio och skicka det till Helle.

”De missionerar om att hjälpa människor och planeten, sedan tar de privatjet”, sa experten på det brittiska kungahuset Tom Quinn till The Times. ”De säger åt folk att ta hand om miljön, och sedan struntar de själva i klimatet. Det är oerhört hycklande. Bombardier 6000 passar ryska oligarker och människor som inte bryr sig.”

Prins Harry har tidigare karakteriserat klimatförändringen som en av de ”mest pressande frågorna” som mänskligheten står inför. ”Vi måste bli bättre på att stoppa eller tillåta de saker som orsakar så mycket skada för så många av oss vid källan, snarare än att bli distraherade av symptomen” sa Harry tidigare i en tv-intervju med Oprah Winfrey.

Planet de använde, en Bombardier Global 6000, är en snabb VIP-jet som utan problem kan flyga Farnborough–Santa Barbara utan att behöva stanna någonstans för att tanka.

Det pressade läget tvingar nu Netflix att stänga ner många av sina planerade satsningar. En av de som drabbas är prins Harrys och Meghan Markles produktionsbolag Archwell. Enligt varumärkesansökningen som lämnats in i USA omfattar verksamheten välgörenhet, inspirerande webbplatser, kläder, nedladdningsbara tidskrifter, ljudböcker, spelfilmer och tv-program.

Den animerade tv-serien, ”Pearl”, skulle ha handlat om en 12-årig flickas äventyr inspirerad av historiskt inflytelserika kvinnor. Markle: ”Som många tjejer i hennes ålder är vår hjältinna Pearl på en resa för att upptäcka sig själv när hon försöker övervinna livets dagliga utmaningar.”

Jag har med tiden förstått att många män har problem med för tidig utlösning. Det var därför jag kastade mig över en artikel i Asian Journal of Urology – jag vill kunna komma med lite tips till de av mina manliga läsare som liksom är lite för snabba i vändningarna.

Studien handlar om en 28-årig man i Beirut som brukade få utlösning efter 40 sekunder.

Jo, jag vet vad ni tänker.

För det första, bor man i Beirut kanske det finns viktigare problem – ett land där det ständigt pågår ett lågintensivt inbördeskrig, och då och då smäller någon av en rejäl bomb. Ekonomin är i botten, och det är brist på det mesta.

Men här har vi en kille som är mest bekymrad för att det går för fort för honom.

För det andra, denna exakthet i tidsangivelsen, var det han eller flickvännen som klockade varje gång?

I vilket fall – läkarna fixade till det hela. De placerade två elektroder på hans penis och körde ström genom en nerv. Behandlingen pågick i ett halvår och tre gånger varje vecka elchockade läkarna hans penis i halvtimmeslånga sessioner. Man får hoppas att elpriset är lågt i Libanon, men även om det är högt kanske patienten tyckte det var värt det.

Behandlingen gav resultat. Efter sex månader hade mannen bättre sex enligt honom själv. Nu dröjde det tre minuter och 54 sekunder innan han fick utlösning. Hur han och läkarna vet det? Jo, han använde ett tidtagarur. Kanske inte så sexigt. Jag kan höra diskussionerna i sängkammaren.

Flickvän: Åh, åh, åh, älskling! Se mig i ögonen!

Förtidig utlösare: Nej, nej! Jag måste hålla ögonen på klockan annars blir läkarna sura.

I artikeln får man inte veta om behandlingen var smärtsam. Blev han som en sprättbåge för varje stöt han fick? Eller var det mer som ett litet behagligt kittlande? Eller … frågorna hoppar sig.

Min stora fråga är kanske: varför var han och läkarna nöjda med tiden tre minuter och 54 sekunder? Säger en del om libanesiska mäns inställning i allmänhet. Och det kanske förklarar varför man så ofta ser så många arga kvinnor på gatorna i nyhetsinslagen från Beirut – det är otillfredsställda kvinnors frustration som får sitt utlopp.

Trump om vänskapen med drottning Elisabeth

Donald Trump analyserar tillståndet i det brittiska kungahuset i Piers Morgans nya talkshow. Trump säger att prins Harry är pinsam som låtit sin Meghan ”ta honom i näsan och dra honom till USA”. Den före detta presidenten säger att Harry är ”whipped” av Meghan, och förklarar att:

Jag tänker inte använda uttrycket i sin helhet, men Harry är mer ”whipped” än någon annan person jag mött.

Uttrycket Trump syftar på är förstås ”pussywhipped”, en mustigare variant på toffelhjälte – en möjlig översättning vore kanske ”fittförtryckt” eller ”musmisshandlad”. Men jag tycker den första varianten är bäst.

Att Trump drar sig för att säga ”pussy” beror förstås på att det blev ett oherrans liv senast han gjorde det, och det blev offentligt.

Man får anta att Piers Morgan gillade att Trump gav sig på Harry och Meghan – Morgan fick ju lämna sitt jobb som programledare för Good Morning Britain eftersom han vägrade be om ursäkt för att han länge tagit varje tillfälle i akt att förolämpa paret.

Förklaringen till att Trump gav sig på Harry verkar vara att han gillar drottning Elisabeth och ansåg att Harry betett sig illa mot sin farmor. Trump verkar enligt vad han själv sa kommit väldigt bra överens med drottningen vid deras möte:

Hon gillade mig, och jag gillade henne.

Trump förutspådde ett olyckligt slut för Harrys och Meghans äktenskap. Antingen skulle Harry tröttna på att vara fittförtryckt eller så skulle Meghan ragga upp någon ny man som bättre kunde hjälpa henne i hennes karriärdrömmar – hon verkar vilja satsa på politik, kanske en plats i kongressen?

Martin Melins drastiska åtgärder för att slippa få barn

Just när många av hans kollegor i poliskåren var på väg att möta stenkastande, mordiska vettvillingar i Linköping, Norrköping, Örebro och Rinkeby gick kändispolisen Martin Melin ut med beskedet att:

Jag har faktiskt funderat på att sterilisera mig.

Beskedet lämnades i podcasten Livshjulet.

Martin är 55 år så man kan tycka att frågan om att sätta barn till världen väl inte borde vara något han skulle fundera på. Men Martin har enligt egen utsago uppenbarligen sådan dragningskraft på kvinnor i fertil ålder att det med nödvändighet måste uppstå diskussioner om att sätta barn till världen.

Ponera att hon är 40 och så säger hon ”jag vill inte ha barn”. Perfekt. Och så efter två år säger hon ”det vore väldigt mysigt med barn”. Och även om jag varit jättetydlig med att jag inte vill ha barn… Därför har jag sagt att varför går jag inte bara och klipper den, kastrerar mig, steriliserar mig?, säger Martin i podden.

Andra som kommenterat poddavsnittet verkar ha missat vad Martin egentligen säger. De har bara fokuserat på ordet ”sterilisera”. Jag är mer fascinerad av att han överväger att ”kastrera” sig, alltså kapa kulorna – för att inte tala om när han säger ”klippa den”. Vad är ”den”? Han kan inte gärna mena sädesledaren för det täcks in av sterilisering.

Jag är lite grann som Trump är när han undviker ordet ”pussy” – jag vill egentligen inte använda det enda ord som gör det Martin säger begripligt, men jag gör det ändå; Martin funderar på att klippa av sig kuken.

Eller så är det bara så att Martin skolkade från alla biologilektioner i skolan – i så fall vill jag hälsa till honom: Martin, du behöver inte klippa av dig "den" om du vill undvika att sätta barn till världen.

Eller så är det en smygövergång till ett könsbyte – snart får vi höra Martin sitta i en podd och säga:

Jo, men du vet. Jag hade ju klippt av den – och då tänkte jag, äh, jag kan lika gärna dra på mig en klänning. Och det gjorde jag, och sedan jag blev Martina har min karriär varit spikrak i poliskåren. Det snackas redan i korridorerna om att jag ska bli nästa rikspolischef.

https://play.acast.com/s/c5a2ae90-e9b6-4d12-84ea-015a6650772e/7cccd0da71a636903955cdd74c5c0182

Meghan Markle tycker om att visa upp sig med dyrbara smycken och klockor. En del är nyinköpt med hjälp av maken prins Harrys pengar, annat är arvegods han fick med sig när paret lämnade Storbritannien för att bosätta sig i 150 miljonerkronors-villan i Santa Barbara, Kalifornien. Men det är inte bara rasslet från juvelbesatta smycken som hörs när Meghan Markle framträder.

Om Meghan Markle inte vill att alla skelett ska ramla ut ur hennes garderob, är det kanske bäst att hon får ordning på sina manliga släktingar. Varningen kommer från författaren Tom Bower som nu skriver en biografi om Meghan Markle. Hans tidigare biografier om Robert Maxwell, Mohamed Al-Fayed, Conrad Black, Richard Branson, Jeremy Corbyn och Boris Johnson har fått stor uppmärksamhet för sina avslöjanden om personernas privatliv.

Det Bower syftar på är att sedan en lång tid har uttalanden från Meghan Markels far och hennes äldre bror inneburit att pinsamheter ur Markles liv blivit kända.

Jag tror, att hur mycket hon än hatar det, så kommer mer att komma fram i ljuset.”, säger Tom Bowers i en intervju i magasinet Closer.

Han menar att fadern håller igen med en del avslöjanden och att det finns många händelser i Meghan Markles tidigare liv som få har en aning om. Han tror att om fadern blir än mer provocerad av dotterns avvisande hållning till honom, så kommer han att berätta allt han vet.

Men Bowers konstaterar att Markle inte gör minsta försök att reparera relationen med fadern, utan bara verkar hoppas att han ska försvinna på något sätt. Han passar inte in i den bild hon vill bygga upp av sig själv, utan Meghan Markle ser honom som för vulgär, och droppen kom när han tog betalt av paparazzi-fotografer. Men om hon nu vill undvika det vulgära – vad kommer hon då att säga om faderns framtida avslöjanden?

Men Markle har inte bara problem med sin far. Hennes halvbror Thomas Markle Jr har i olika uttalanden förklarat att hans halvsyster är ”ytlig”, ”kall”, och ”beräknande” och att hon förtrycker Harry på samma sätt som hon kuvade sin tidigare make filmproducenten Trevor Engelson. Från början innebar det äktenskapet att den unga, okända skådespelerskan kunde höja sina sociala status. Men när hon själv blev mer uppmärksammad som skådespelare lämnade hon Engelson. Denne har berättat att han en dag fick ett brev från Markle som befann sig på Hawaii. Det innehöll hennes vigselring och ett kort meddelande om att äktenskapet var över: ”Det kom som en blixt från klar himmel”.

Thomas Jr säger sig ändå vilja återuppta kontakten med sin halvsyster, trots sin ofta framförda kritik av halvsystern.

Möjligen kan man förstå Markles ovilja att förknippas med halvbrodern som haft alkoholproblem och åtalats för att ha riktat en pistol mot sin flickväns huvud.

Trots att Meghan Markle har problem med sin egen familj tvekar hon inte om att ta varje tillfälle i akt att propagera för vad hon tycker är en bra familjepolitik. Hon kampanjar nu hårt för betald föräldraledighet och skrev i dagarna ett öppet brev till USA:s kongress där hon förklarade att hon förde miljoner amerikanska familjers talan när hon krävde införande av betald föräldraledighet och att det inte fanns utrymme för kompromisser eller förhandlingar. I brevet berättar hon om vad hon ser som sin hårda uppväxt där hon ofta tvingades äta från en femdollars salladsbuffé.

Många ser Markles öppna brev som ett led i ett försök att etablera sig som politiker. Kanske har hon lärt sig av sin svärfar prins Charles som är känd för att ha skrivit brev till premiärministrar och presidenter för att försöka påverka dem. Det kunde gälla allt från inköp av militärhelikoptrar till vikten av att använda örtmediciner.