I veckans nyhetssvep om Ukraina kan vi berätta om den stora offensiven. Den planeras för fullt, men president Zelenskyj behöver mer tid för förberedelser. En pro-rysk författare blev utsatt för ett bombdåd, Zachar Prilepin överlevde en bilbomb men chauffören dog. Och Ryssland fortsätter propagandakriga med Polen, som vill byta namn på Kaliningrad.

Zachar Prilepin skadad av bilbomb

Författaren Zachar Prilepin skadades av en bilbomb, föraren i bilden dog vid attacken. Prilepin är nationalist och stödjer Kreml och kriget i Ukraina. Han är nu inlagd på sjukhus.

Prilepin var medlem i Rysslands Nationalbolsjevikiska parti från 1996 till 2019. Innan han blev författare arbetade han som journalist på tidningen Delo i Nizhnij Novgorod. Han ledde en volontär-bataljon som stred på utbrytarrepubliken Donetsk sida 2016 till 2018, då den upplöstes. Han stred i Ukraina en gång till efter krigsutbrottet i fjol, han är belagd med sanktioner av flera länder i väst.

https://twitter.com/francis_scarr/status/1654798818397790208

https://twitter.com/JuliaDavisNews/status/1654843998802960385

Journalist död i Chasiv Jar

Arman Soldin föddes i Bosnien men flydde landet 1992 och växte upp i Frankrike. Han arbetade som videokoordinator åt nyhetsbyrån AFP i Ukraina. Under tisdagen skedde en raketattack mot staden Chasiv Jar nära Bakhmut, där 32-årige Soldin dog. Övriga journalistkollegor på plats klarade sig oskadda.

AFP:s ordförande Fabrice Fries sade att ”hela byrån är förkrossade av förlusten av Arman. Hans död är en fruktansvärd påminnelse om riskerna och farorna som journalister varje dag belyser i konflikten i Ukraina”.

Hittills har elva journalister, hjälpredor eller deras chaufförer dött i kriget, enligt Reportrar utan gränser.

https://twitter.com/AFP/status/1655991467968430084

Utlovad offensiv kräver mer förberedelser

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj säger i en intervju till BBC att hans militär behöver mer tid att förbereda sig inför den kommande offensiven.

”Med (vad vi har) kan vi gå fram och bli framgångsrika. Men vi skulle förlora många mannar. Jag tycker det är oacceptabelt. Så vi behöver vänta. Vi behöver fortfarande mer tid, sade han.

Ukraina har tränat upp nya styrkor och lagrat vapen och ammunition man fått av sina allierade i väst. När exakt man kommer inleda sin offensiv för att ta tillbaka land i Donetsk, Lugansk, Kherson och Zaporizhzhia är ännu oklart. Sent i april sade försvarsminister Reznikov att förberedelserna började bli klara.

Namnkriget om Kaliningrad

Kaliningrad kommer framöver kallas för Krolewiec i Polen. Det är det polska namnet på stadens tidigare tyska namn, Königsberg. Beslutet kommer från en kommitté som utreder standardisering av utländska namn i Polen. Staden annekterades av Sovjet under andra världskriget och fick namnet Kaliningrad, efter politbyråns Mikhail Kalinin.

Enligt Kremls talesperson Dmitrij Peskov handlar namnbytet inte om vanlig russofobi, utan om ren galenskap. Han anser det är rent fientligt gjort.

En som inte skräder orden är Dmitrij Medvedev, tidigare president och nu vice ordförande i Rysslands säkerhetsråd. På Twitter skriver han att Polen ska använda sig av de tidigare tyska namnen på städer som Gdansk (Danzig) och Krakow (Krakau) med flera.

https://twitter.com/MedvedevRussiaE/status/1656272619275190278

I ett inlägg 29 april skrev han att han inte anser att det finns skäl att alls ha diplomatiska förbindelser med Polen. Polen styrs av russofober, enligt Medvedev. Ukraina ska vara fyllt av polska legosoldater som borde ”utrotas likt stinkande råttor”.

https://twitter.com/MedvedevRussiaE/status/1652288155918188545

Linda Blairs kaskadkräkning i Exorcisten exploderade in i filmhistorien, i populärkulturen – och i människors medvetande. Konstigt nog, eftersom den uppkastningen som exempel på besatthet ändå måste betecknas som ganska klen. Den europeiska historien innehåller genom seklerna vittnesmål om supernovaspyor där den av demoner ockuperade mannen eller kvinnan vomerat spikar, träbitar, nålar, stora bollar av naglar, stenar, kolbitar, tyg, kött eller koskit. Lite grann som korridorerna på Finlandsfärjan en lönehelg då det dessutom samtidigt också är hög sjögång.

I uppmätt kräkvolym innehas nog fortfarande rekordet av nunnan som på 1700-talet sägs ha spytt upp ungefär 200 liter blod under en vecka. Hon får dessutom stilpoäng eftersom hon inledde sitt kräkparty med att spy upp en levande ål.

Allt detta alltså enligt samtida noga upptecknade vittnesmål. När man tar del av dessa beskrivningar bleknar filmen Exorcistens skildring av Linda Blairs lidande på ytterligare ett sätt. Hon var bara besatt av en enda ynka demon, Pazuzu. 1584 konstaterades det att en ung tysk flicka var besatt av 12 562 olika demoner. Man måste imponeras av de dåtida prästernas förmåga till ordning och reda, och de hade inte ens tillgång till datorer.

Det är lätt att fascineras av berättelserna från förr om hur Djävulen och hans här av onda andar relativt ofta verkade använda människors kroppar som en slags airbnb (och där de dessutom inte följde hyresvärdens ordningsregler).

Men om man låter sig förtrollat försjunka i forna tiders berättelser riskerar man att missa att Djävulen har kommit tillbaka. I stor stil dessutom. Förr verkade han rikta in sig på människor i samhällets periferi eller dess botten. Numera är det de mäktiga i världen som pekas ut – inte för att ställa till med jävelskap så där i största allmänhet – utan för att vara besatta av Djävulen eller för att dyrka honom.

Det finns de som tror att när Putin talat om ”satanisterna i Kiev” så är det bara fråga om en mer allmän förolämpning, i stil med ”lömska, mordiska, skitstövlar”. Retorik och stilfigurer. Men läser man hans tal i samband med annekteringen av de fyra regionerna i Ukraina är det uppenbart att han faktiskt menar att det stryker omkring djävulsdyrkare i Kievs regeringsbyggnaders korridorer, och att svarta mässor hålls i källarutrymmena så fort inte Zelenskyj sitter i videosamtal med ett annat lands statsöverhuvud. Putin varnar också i talet för att satanismen kan sprida sig i hela västvärlden eftersom vi här inte är så noga med att bevara kultur och traditioner.

De ryska anklagelserna om den ukrainska ledningens ”satanism” blev än mer allvarliga och tydliga i veckan. Nu verkar den officiella ryska linjen vara att satanisternas ständiga dyrkan och åkallan av Djävulen gett resultat. Hin håle har uppenbarat sig i Kiev, för på sin Telegramkanal förklarade Dimitrij Medvedev – tidigare president, premiärminister och nuvarande vice ordförande i Rysslands nationella säkerhetsråd – att det egentliga  krigsmålet för Ryssland i Ukraina är att:

”… krossa helvetets obestridde härskare, vilket namn han än framträder under: Satan, Lucifer eller Iblis”. Iblis är islams motsvarighet till kristendomens Djävul. Det kan vara så att Medvedev vill få lite fart på muslimer som strider på den ryska sidan genom att utmåla Zelenskyj som Iblis.

Att dra in Djävulen i politiken är inget ryskt fenomen, i det nyss avklarade presidentvalet i Brasilien anklagade Bolsonaro och Lula varandra för att vara tjänare år Mörkrets furste – och det var inte fråga om allmänna förolämpningar – utan målet var att värva röster. Bolsonaro har en oomstritt starkställning bland de tiotals miljoner som är medlemmar i någon av Brasiliens frikyrkor och de väckelsekristna utgör hans starkaste stöd. Lula är i sin tur ordentligt förankrad bland djupt troende katoliker. Det här är kristna i vars tro Djävulen är lika självklar som Gud.

I båda fallen blir det en fråga om att mobilisera de egna grupperna och underminera motståndaren i hans väljarbas.

Mekanismerna är desamma i Ryssland. När Putin och Medvedev utmålar Ukrainas ledare som aktiva satanister räknar man med att det ska väcka anklang i den del av den ryska befolkningen som är starkt troende. Tron på demoner är levande och närvarande i den rysk-ortodoxa kyrkan, som för några månader sedan inledde en process för att förfina och utveckla sina metoder för exorcism; den gamla manualen ska uppdateras genom seminarier och rådslag med andra ortodoxa kyrkorna. Efter det att de ryska styrkorna erövrat stålverket Azovstal i Mariupol genomförde präster en exorcism av platsen.

"Satanistisk kabal"

Det spelar ingen roll om du själv tycker idéen om att det finns djävlar och demoner är fånig – det är bevisligen så att det finns tillräckligt många som tror på hans existens för att Lucifer ska spela en verklig roll i världspolitiken.

I april i år förklarade Marjorie Taylor Greene  – ledamot av  USA:s kongress – att Djävulen kontrollerade den katolska kyrkan, och att abort var ett Satans påfund. I guvernörsvalet i Georgia deklarerade kandidaten Kandiss Taylor att hon var den enda som hade mod nog att bekämpa den ”satanistiska kabal” som styrde USA.

https://twitter.com/kandisstaylor/status/1521132865618071555?lang=da

Hon hade stora framgångar i republikanernas primärväl, men förlorade och lyckades inte bli partiets kandidat.

Och på Irland klev nyss den katolske prästen Seán Sheehy upp i predikstolen och förklarade att landets homosexuella politiker skulle brinna i helvetet, inklusive tidigare (och nuvarande vice) regeringschefen Leo Varadkar.

I sin stora studie över demoner och exorcism – The Devil Within: Possession and Exorcism in the Christian West – pekar Brian Levack på hur tron att demoner kan ta säte i en människa  har tagit sig olika former i olika kristna riktningar. Vissa saker är gemensamma bland protestanter och katoliker; kräkningarna samt talandet av främmande språk som borde vara okända för den som är besatt (till exempel grekiska eller latin). Men de katolska besatta har en större benägenhet för att prata om sex, och onanerar gärna inför exorcisten – protestanter som får en demon i sig är inte lika lössläppta. Däremot förekommer sex bland protestanter som kommer i kontakt med djävlar och demoner på frivillig väg – under häxprocesserna berättade de åtalade ofta om rejäla orgier med Djävulen. Men just det är mycket märkligt – Djävulen framställs ofta i protestantiska beskrivningarna som ful, deformerad, och stinkande, men häxorna kopulerar glatt med honom, medan Djävulen i de katolska berättelserna är en ståtlig, kraftfull, manlig och förförisk person – där träder han verkligen fram som mörkrets furste – men de besatta kvinnorna verkar mest intresserade av sex i allmänhet, inte just av att få hoppa i säng med Satan.

En annan sak som skiljer de två kristna riktningarna åt är att katoliker som blir besatta gärna leviterar, protestanter nästan aldrig (de kanske blir besatta av mer jordbundna demoner?).

Gruppaktivitet

Katoliker blir också gärna besatta i grupp, medan den protestantiske besatte alltid drabbas som individ.

När det gäller att driva ut demoner är de som tagit plats i katoliker mer rädda för krucifix, vigvatten och rökelse, medan de demoner som tagit sig in i en protestant mer fruktar att man håller fram en bibel framför den besatte. Här märker man hur demonerna verkar anpassa sig till vad de olika religionerna lägger tonvikten vid – för katolikernas del är det ritualer och symboler, för protestanterna ”ordet” och bibeln.

När det gäller kristna riktningar noterar Levack att kalvinister genom historien mycket sällan blir besatta av demoner – är man generös finns det skildringar av elva fall. Om man är strikt rör det sig nog bara om sju.

Alltså: ska vi första vad som händer i världen i dag måste vi räkna med att tron och fruktan för Djävulen kan användas som politiskt verktyg.

Men vi kan också lära oss mer om hur människor fungerar i det moderna samhället genom att studera gamla skildringar av besatthet, och av den uråldriga tanken på att Djävulen finns.

I nästa del. Vi drar oss till minnes att i slutet på 1600-talet genomförde en franciskanermunk en exorcism genom att dra en mycket stor padda ur munnen på en besatt kvinna. Steget till svensk politik kommer att visa sig vara kort. Och vi förklarar också vad Annika Strandhäll har med det hela att göra.

Elon Musk vill erövra främmande planeter. Men det innebär inte att han tänker lämna jorden åt sitt öde. Nu försöker han mäkla fred mellan Ryssland och Ukraina. Men hans inlägg på sociala media i frågan har istället startat ett twitter-krig mellan Musk och president Zelenskyj.

Musk har twittrat ut ett fredslag i några få punkter.

För det första vill han att de omröstningar Ryssland gjort i de områden de erövrat i Ukraina ska göras om. Ryssland har ju nu annekterat dessa områden med hänvisning till resultatet i vad de kallar folkomröstningar. Musk vill att det sker nya omröstningar under FN:s kontroll. Förlorar Ryssland lämnar de områdena och drar sig tillbaka till sina egna gränser.

Den annektering som Ryssland gjorde av Krim 2014 blir internationellt erkänd.

Vattentillgången på Krim ska dessutom garanteras av Ukraina.

Ukraina söker inte inträde i Nato utan behåller status som neutral stat.

https://twitter.com/elonmusk/status/1576969255031296000

Ukrainas ledare som nu ser sin styrkor ha framgång på slagfälten, och som till exempel brutit igenom de ryska linjerna i Chersonregionen, är minst sagt inte tilltalade av Musks förslag.

”Fuck off”, twittrade Andrij Melnyk, Ukrainas ambassadör I Tyskland. Han förutspådde också att ingen ukrainare någonsin kommer att köpa en Tesla, elbilen som Melnyk kallar ”fucking crap”.

Det som retar ukrainare är att två av Musks förslag är identiska med de förslag Ryssland framförde vid de nu havererade fredsförhandlingarna; att Krim erkänns som en del av Ryssland och att Ukraina är en nautral stat, och håller sig utanför Nato.

Även president Zelenskyj gick till motattack mot Musk – som vid det laget hade lagt upp två twitteromröstningar. Den första omröstningen gällde hans eget fredsförslag, och 2,5 miljoner röstade. Musks förslag fick 40 procent, medan 50 procent avvisade det.

Musk menade att resultatet var följden av en orkestrerad bot-attack – och lade upp en nyomröstning; denna gång om de som bor i Donbas och på Krim ska få rösta om vilket land de vill tillhöra. Nu hade han bättre lycka. 58 procent röstade för hans förslag, och 42 procent mot.

https://twitter.com/elonmusk/status/1576994262226702336

Noteras bör att båda omröstningarna fortfarande pågår.

Zelenskyjs motattack kom också i form av en twitteromröstning. Han bad de som röstade förklara vem de föredrog mest – en Musk som stödde Ukraina eller en som stödde Ryssland.

Hittills har två miljoner röstat. 80 procent föredrar en Musk som stödjer Ukraina.

https://twitter.com/ZelenskyyUa/status/1577006943499350016

Musk kommenterar Zelenskyjs omröstning med att han fortfarande stöder Ukraina men är övertygad om att eskalering av konflikten kommer orsaka Ukraina, och möjligen hela världen, stor skada.

https://twitter.com/elonmusk/status/1577083012914651142?s=20&t=SRF5LzZ3CGdQkGybXL9ZOQ

Överst på Musks twitterkonto har han nu nålat fast sin bedömning av situationen – som en förklaring till alla dem som det senaste dygnet kritiserat hans inställning.

Där konstaterar han att Ryssland nu genomför en partiell mobilisering, och kommer att genomföra en total mobilisering om Krim hotas av Ukrainska styrkor. Eftersom Ryssland har en tre gånger större befolkning än motståndaren är Ukrainas möjligheter att segra mycket små, menar Musk. Det enda som händer är att fler ukrainare dör.

Ryska ledare betraktar roat twitterkriget. Rysslands tidigare president Medvedev, som numera är vice ordförande i det nationella säkerhetsrådet, kommenterar ironiskt på sin Telegramkanal, och säger att det är synd att Musk spräckt att han är en rysk agent:

”Förresten har Musk gjort ett bra jobb. Han har gjort sig förtjänt av en befordran.

Det är bara synd att han avslöjat sig själv för tidigt. I nästa postning kommer han väl säga att Ukraina är en konstgjord stat.”