Italienska Barilla är en av världens största tillverkare av pasta. De producerar mer än 120 olika sorter, och har en stark ställning över hela världen, i USA har de nästan en fjärdedel av marknaden  för pasta. Företaget som grundades för nästan 150 år sedan, har förutom en kort period 1970-talet ägts av familjen Barilla.

Om pasta är en del av det italienska kulturarvet, så är alltså Barilla en viktig bärare av denna del av kulturarvet; deras marknadsföring har präglats av betonandet av de nationella och lokala mattraditionerna, stoltheten över råvarorna och rikedomen i det italienska köket. Just det där med 120 olika sorters pasta talar sitt tydliga språk.

Man får därför förstå att landets infrastrukturminister Matteo Salvini – som gärna låter sig fotograferas ätande pasta –  på Twitter går till angrepp mot en reklamfilm från Barilla. En ny reklamfilm från pastaimperiet borde väl innebära att man lanserar sin 121:a pastasort – men nej; Barilla väljer istället att trendriktigt och politiskt korrekt bryta med allt som har med italiensk mattradition att göra och lovprisar istället insekters fördelar som föda för människor – allt i linje med idéen om att kött från kor och grisar är farligt för miljön.

”Myror smakar som hasselnötter, och skalbaggar som fullkornsbröd. Kombinera det och du får en perfekt frukost”, sägs det i reklamen, där den som talar försöker slå hål på vad som då ska ses som ”fördomar”:

”När jag fick veta att insekter är vanlig mat i mer än 140 länder, tänkte jag att det rörde sig om kulturer i Asien. Men det visade sig att det förekommer även här i Europa, i till exempel Holland och Danmark”.

Matteo Salvini som är partiledare för Lega, och nybliven vice premiärminister och infrastrukturminister i Giorgia Melonis regering angrep förstås genast Barillas reklamfilm.

Filmens budskap och avslutande fråga: "Insekter är en proteinkälla ... Och vad tror du?”, besvarade han kort med ett ironiskt: ”Att du kan äta dem”.

https://twitter.com/matteosalvinimi/status/1587818649292709888

Det gick bara några timmar innan Barilla på grund av folkstormen Salvini utlöst, fick gå ut med  att lova och försäkra att i deras pasta skulle det bara förekomma 100 procent durumvete, inte mjöl gjort på maskar. En nöjd Salvini kunde på twitter förklara att de sunda krafterna segrat och att Barilla tvingats backa:

”Tack till er, vänner, som har gjort er synpunkter hörda.

Låt oss äta hälsosamt, låt oss äta italienskt!”

https://twitter.com/matteosalvinimi/status/1587912150227427328

Det här långt ifrån första gången Salvini ingriper för att skydda italiensk matkultur. 2019 väckte han uppmärksamhet genom att förklara att han skulle sluta äta Nutella eftersom tillverkaren ofta använde hasselnötter som odlats i Turkiet.

Hans senaste fälttåg till matfronten bör innebära att du kan fortsätta köpa Barillapasta – men kanske ska vi i Sverige ändå börja oroa oss för vad pastaimperiet försöker lura i oss? Kommer det att blandas pulvriserade skalbaggar i knäckebrödsdegen innan den gräddas i Filipstad?

Barilla är nämligen också världens största tillverkare av knäckebröd – och äger Wasabröd.

Giorgia Meloni svors in som premiärminister under lördagen, den första kvinnan på posten i Italiens historia. Framför sig och hennes regering ligger ett antal svårlösta problem. Främst handlar det om el- och energikrisen. I värsta fall väntar en ekonomisk recession runt hörnet. Men också interna meningsskiljaktigheter om kriget i Ukraina och landets inställning till Nato och EU.

Giorgia Meloni har bildat en regering med representanter för sitt eget parti Italiens bröder, Lega som leds av Matteo Salvini och Forza Italia som leds av Silvio Berlusconi. Ministerposterna är fördelade tio, fem, fem samt fem ministerposter till oberoende kandidater.

Geografiskt har norditalien 15 ministrar, centrala delen av landet fem och syditalien plus öarna fem. Flest kommer från Lombardiet och Lazio, båda regionerna med fem ministrar var.

Sju av 25 ministrar är kvinnor, inklusive Meloni själv. Berlusconis nära förtrogne Antonio Tajani blev utrikesminister. Lega-veteranen Giancarlo Giorgetti blev ekonomi- och finansminister.

En slitning uppstod nästan omgående, Silvio Berlusconi vägrade stödja Ignazio La Russa som talman i senaten. Berlusconi själv valdes in i EU-parlamentet 2019 men har återvänt till den inhemska politiken då han vann ett mandat i senaten. La Russa röstades dock igenom med hjälp av oppositionspartier. La Russa är partikollega med Meloni, och den första talmannen med en bakgrund i ett fascistparti, Movimento Sociale Italiano.

Berlusconi var efter detta inte nöjd med Meloni, som han kallade "paternalistisk" och "arrogant".

Till saken hör också att man i Italien kan ha senatorer på livstid. Judiska Liliana Segre är en sådan. Hon 90 år gammal och förintelseöverlevare, 2018 utnämndes hon till senator på livstid av president Sergio Mattarella. Som äldsteman i senaten var hon den som deklarerade La Russa som ny talman, efter omröstningen som han vann med 106 av 206 röster.

Vi får se hur relationen mellan partiledarna utvecklas under mandatperioden. Berlusconi har även en annan syn på Ryssland och kriget i Ukraina, än Meloni. Trots EU:s sanktioner lyckades Putin skicka en flaska vodka i födelsedagspresent till Berlusconi i oktober. Den nya regeringen kommer vara fortsatt trogna Nato och en stark allierad till Ukraina, säger Meloni under tisdagen, enligt AFP.

Berlusconi själv säger att han kan hålla isär regeringens position, och sin egen privata.

I sitt första anförande till parlamentet varnade Meloni för att ge Putin möjlighet till utpressning, genom gasexport. Italien är fortsatt starkt beroende av rysk gas, ett beroende hon vill minska i framtiden. Regeringen fortsätter sanktionerna mot Ryssland, men Salvini och Lega har tidigare uttryckt att de är ineffektiva.

Meloni själv bedyrar att landet fortsatt är en del av Europa och västvärlden. Hon vill inte sabotera det europeiska samarbetet, men göra det mer effektivt vid kriser. Kritiker menar att det kommer bli problem då både Italiens bröder och samarbetspartiet Lega är mycket kritiskt till EU. Italiens bröder har dock släppt kravet på att lämna EU.

Några av vallöftena regeringen kommer försöka genomföra är sänkt pensionsålder, subventioner till hushåll för elräkningar, och en platt skatt. Dessutom vill man bygga en bro mellan Sicilien och fastlandet, vilket ska skapa 100 000 arbetstillfällen. Man vill också stoppa illegal invandring och människosmugglare att ta sig till landet från Afrika.

Italien är beroende av 2 000 miljarder euro i lån från EU:s pandemifond, vilket i gengäld kräver att man gör större reformer, som i kriminallagstiftningen och offentlig byråkrati.

Representanthuset fick en talman från Melonis samarbetsparti Lega, Lorenzo Fontana. Melonis regering förväntas godkännas i både senaten och representanthuset, i slutet av oktober.

Att regeringen kunde sättas ihop trots meningsskiljaktigheter får ses som en första seger för premiärminister Meloni. Att man fick använda oppositionen för att rösta fram en talman i senaten, får ses som ett tecken på en begynnande spricka med Berlusconi och Forza Italia.

Kabinetten

Giorgia Meloni, premiärminister

Matteo Salvini, vice premiärminister och infrastrukturminister

Antonio Tajani, vice premiärminister och utrikesminister

Matteo Piantedosi, inrikesminister

Carlo Nordio, justitieminister

Guido Crosetto, försvarsminister (medgrundare av Italiens bröder)

Giancarlo Giorgetti, ekonomi- och finansminister

Adolfo Urso, minister för ekonomisk utveckling

Francesco Lollobrigida, jordbruksminister (och gift med Melonis äldre syster)

Gilberto Pichetto Fratin, minister för ekologisk transition

Marina Calderone, minister för arbetsmarknad och social välfärd

Giuseppe Valditara, utbildningsminister

Anna Maria Bernini, minister för universitet och forskning

Gennaro Sangiuliano, kulturminister

Orazio Schillaci, hälsominister

Daniela Santanchè, turismminister

Luca Ciriani, minister för parlamentariska relationer

Paolo Zangrillo, minister för offentlig administration

Roberto Calderoli, minister för regioner och autonomi

Raffaele Fitto, minister för familjer, barnafödande och jämlikhet

Alessandra Locatelli, handikappminister

Andrea Abodi, minister för idrott och ungdomar

Elisabetta Casellati, minister för institutionella reformer

Alfredo Mantovano, regeringssekreterare